Skip to main content

Full text of "Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige Svenska Män"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



i 



• u 



t 
I 

I 

• i 



BIOCIMAPniSKT 






L E X I C O N 



ÖFTER 



NJUHliiLVlffBnClK STKIVSMA uAlf • 



TJUCtOSDBnUIOM! BAHBBT. 

fOrsta håftet. 




ÖREBRO, 

N. M. LiRDH, J866. 






■ « 



« - • 



* - ^- -»*. 



i fr • _ ■*" "*•■ • • "■* 



r A.rn.7 ...s,^, I • Innehåll. 

'*-**-^-«-*^^ Ä. »• »• A* 

Xand^rååon, Thord och Johan, 
Xardo, TertuHuB AquiluB é. 
• Xersina. 
Xisurtrus. 
(Xylander, Joh, r.) 
Yckenberg, Peter» 

Yhlen, Justinue och Bror Juetin von, 
' Young^ Claes'. 

Yaar: Biskop; Conrad Ysareson, 
Ysing, Conrad. 

YskulUlUen: Waldemar; Otto; Otto Reinhold. 
Yskull-Gyllenband, Otto. 
YskulUMeyendorf, Carl Ulric. 
(Zamolsis!) 
Zander^ Johan David, 
Zanitz, Berent. 
Zehrocynthiue, Jacob Bure. 
Zeidewit»y Dorothea von. 
Zeipel, Carl Samuel Fredrik von. 
Zengerlein, Georg David. 
\ ZeniuB, Olof, 

Zephgrinua, Jonas Theodori. 

Zetterstedt, Johan Wilhelm. 

Zetterström, CaYl. 

Zetsell, Pehr. 

Zibety Christopher Bogislaus, 

Ziegler, Jacob, 

Ziervogel: Evald; Pehr; Carl. 

Zoty Andreas Andersson. 

ZUlic^: Anton; Carl Fredrik; Gustaf. 

ZynthiuSf Aron, 

Zöge eller Zöge von Manteuffel: Anders; Georg Jo^ 

han; Bengt Fabian; Otto Jacob, 
Åberg, Anders. 
jiberg-Cronsverd, Olof (början). 



« • * *, 

» • 



, - • - ; - ' 



• 



X. 



XANDERSSON, THORD och JOHAN. 

Det ml meildelas Srenskaroe, att, nir de medelst abe- 
MekeT ock förskrifter i sina barns minnen inpregla Persern 
Xerzes ock Greken Xenopbon ock Grekinnan Xantlppa nnder 
ett blldnin^sstadlnm, der ma~n knappt kan antaga kannedom 
om något annat klstorlskt (om ej Bibelhlstorlskt) namn. 
Tara egna kåfder llkyäl knnna bestå ett namn på en nära 
I 200 år lefvande adllgr svensk slägt med begynnelsebokstaf- 
TCB X, — Xandersson, Inom -byilken ått en Thord fick det 
äldsta adelsdiplom med Inrltadt vapen, som våra häfdafor- 
skare ännn nnder ett sekel knnnat anträffa, glfvet af Sveri- 
ges Konnng, som vid ett thronföljareval önskade vinna en 
betydande befordrare af ejfen dynastlsk plan; liksom en Jo^ 
iUm, Riddare ocb Rongl. Befallnlngsbafvande pä Gefleborg 
•ek I *Gestrikland, som 162 år efter ättens adlande deltog i 
voteringen af vår ännn qvarvarandc kyrkliga^ confesslon, den 
SraDgelisk-Lntherska Kyrkans grundlag, antagen å ett all- 
Bänt Svenskt protestantiskt kyrkmöte (sedan flradt genom 
2:ne Jnbelfester) — en grundlag, som ännn besvärjes af Sve- 
riges Konung, enligt vår Constltutlons l:sta §. Om således 
förskrifter uppstå med en rad: Xandersson undenkref Upsala 
wtStes beslut, der den s. k. onyttiga bokstafven ger anledning 
att Imgfästa detta vigtiga möte i svenska folkets minne; så 
nå någon upplysning stå att bemta om både denne person 
och lians stamfar i detta verk! 

VI kafva blott på ett ställe funnit en egen namnteck- 
nfair af ^n l>iand denna ätts medlemmar, ocb der läsa vi 
Xandersson. Men andra bafva skrifvit Sandersson. Vi böra 
tydligen följa den egna stafnlngen. Att namnet är en sam- 
naodragning af Ale-xanderison eller Älessandersson, lär ej 
letviflas. Men namnet Alexander skrefs då ömsom Alessan- 
ter, Aleszander ocb Alexander, och hopdragningar uppstodo, 

BioGB. LBX. XXm. 1 



2 Xandbrsson, Tkord. 

som skrefvos b&de Szander (s« appglfteu om Srante Nljsson 
Stores styfsöner) och Sander (se Borgmästareserien 1 Up- 
sala, der en Sander, girt med Agnes, 1306 begåfvs^de Dom- 
kyrkan, Mon. Uller. p. 277). Eli Alexander, välbördig man, 
begåfvade en kyrka i början af det året, då en Sandersson 
adlades i October. Se Handl. rör. Skand. Hist. XII: 78. 
Hammarlos Carlstads stifts herdaminne I: 249— 250. I sia- 
tet af i6:de seklet skrcfs allmänt X, der Alexander var i 
fråga och Ti må derför ej nndra om sabscribenten 1593 skref 
sig Xandersson. . 



1. XANDERSSON, THORD. 

Att Thord Jcndersson eller 'Sandenson blef adlad 1431, 
såsom en inflytelserik man, är visserligen det enda vi om 
honom känna, men det skedde under förhållanden af historisk 
betydelse, som förtjena en närmare belysning. Diplomet är i 
kopparstick aftaget vid pag. 192 1 Nytt pirråd af äldre och 
nyare handlingar, rörande Nordiska historien, 3 st. 1753 och^ 
qiå derar meddelas: ^Wy Erich mz Gnths oathe Danmarks, 
Sverighes, Norghes, Wcndes oc Godes Konnng oc Hertagb i 
Pomeru knngöre alle the thzta breff see eller höra at for 
hedherlighe fädhers oss meklt elschellgbe h:re Jenis Haqvons- 
sons Erchebiscops i Vpsale oc Biscops Thomas af Strcn^enea 
bön scQld oc for troscap oc willich tbieniste som theoae 
breirwis(er) Thord Sandersson oc hans alfkomme oss oc wor 
fadherbrodberson Hertngh Bngheslalf af Pomern vm vor 
b:re thz swo forseet haner at \vy utan echte barn eller bom 
eflter oss Icaende alfgangande wordhe oc wore efft^rkomere 
air wor fädhernes slecht oc Riken trollghe och willichllghe 
göce oc bevise scnle ewinnerlighe Tha"^ &c. För att få röster 
bland adlen för denna sin knsin adlade Erik ånnn flera. Må vt 
fästa uppmärksamheten vid desse Xanderssons politiske van* 
ler! Det nämnde vllkoret angifves helt öppenhjertigt i K. 
Ertks frälsebref af 1416 för^ Erik Diekn (n:o 17 bland de 
Gyllenstjernska permbrefven på Krapperop). Likaledes fick 
en Sven Jönsson d. 1 Sept. 1416 frälsebref med förbindelse 
(ill trohet mot Drottning Philippa och en Hertig Bogislal 
akta son. (Brlngs IlandL och Påminnelser.) I Pants re- 
gister antagas 2:ne med samma namn vid samma tid adlade» 
Af Dalin S R. H. Ill: 633 finna vi dock att blott en Sv. 
JöflssoO) en Olof Andersson och en Pelle Bengtsson flngo d* 
1 SepL 1416 frälsebref af Konung Erik. SannoUkt inglok 



Xa^hdbrssos, Thorå. 3 

Tljkor, di Msse Carlsson Rabbe fick fralsabref 1 Flens- 

borg 1416 (se n:o 90, 104 och 157 bland Skoklosters perm* 
breO -~ ^< adelskap, som möJHgen gifvit adligt blod åt ryska 
Kejsariaaaa Catharina I, såvida hon var dotter af Regements- 
Qvartermastaren Job. Rabe eller Rabbe af ^tysk extractlon^, 
och denna extracttonen gick tilL den i Flensborg 1416 nt-^ 
Båmnde, ädlingen. Deremot känna vi ej, om Konnng Erik 
redan syftade åt detta håll, då han d. 7 Dec. 1407 1 Åbo 
gaf frälsebref åt Erik af Knnnts eller Knnnäs (Dalin S. R. H. 
II: 612, Lgbr. S. R. H. IV: 25, och Wallenii-Aminoifs disp. 
om Finsk Adel p. 42), åt Gnnnar^ Trnlie (Dalin I. c, Lgbr. 
I. c), åt Wibrecbt Korlwonna (Abo Tidn. 1783 n:o 9; n:o 
94 bland Skoklosters permbref, Lgbr. 1. c., Upmark-Blenrns 
disp. de vera Nobilitate I: p. 29), Philipp Larsson (Brings 
■andl. och Påminn. 2: 210; anses af Wallenins-Aminoir var» 
ieosamne som Philipp Carlsson, näqjnd hos Dalin 1. c och 
Lagerbrlng ]. c.) samt Olof Björnsson; men en så stor adels- 
proaotiOD i Åbo på en dag hade ntan tvifvei ett politiskt 
syfte, liknande det, som gaf oss adelsmannen Xanderssoo 
eller Sandersson. Den 25 Oct. 1410 hafva också adelsmän 
ereerats 1 Flensborg. Se n:o 94 och 95 bland Skoklosters 
permbref, Jemför Dalin S. R. H. III: 616 om adelsbrefs nt* 
lirdande i Flensborg 1 Sept. 1409. Upptäckten att för egna 
politiska syften begagna rättigheten att adla, är således K. 
Erik XlII:s, ej K. Carl XI:s, Ulrlcä Eleonoras, Carl XIII:a 
eller reformvännernas nnder striden mot ^de rnttne köpin^ 
gane^. — Thord Xanderssoos vapen beskrefs: tvä Spärrar, den 
$na rödt den andre blå uti ett etrech af det hUgra, som är 
ajalfiun fjermare och sd tvärt öfoer skölden. Strecket skall 
vara Mtt i hörnet och deruti en röd Sparre ock uppå andra 
åndon rödt och deruii en blå Sparre, och fältet på båda 0». 
åar vid strecket skall vara hvitt och på hjelmen en svart 
Wja uti ett hjerta och der ofvan en qvast af påfogelffädrar. 

Vapnet är, som det synes, sammansatt af de begge pre- 
tatcrnas, som förordat Hr Thord, ty Erkebiskop Jöns Haqnoas^ 
sons ^'Sllfversparre eller Köraings^^ vapen återkommer med 
få ändringar i skölden och Biskop Thomas^ lilja 1 hjelm^ 
prydnaden. Berglns gissar att Thord var natnrllg son af 
esdera reeommendatorn, ehnra han erinrar sig att det 1 slik 
iindelse hvarken hedrade fader eller son. Skäligare anta*- 
ftr man dock en nepotiem hos recommendatorema, eller att 
Ikmé är ett syskonsbarn. 1 händelse man éj vill tro att K» 
■rik ar egel pellttakt Intresse adlade och, endast för att glfva 



4 Xandbrsson, Johan. 

adlandet mera anseende Inom bfcrarcbien, åberopade prela- 
ternas bön. 

Berglt anmärknlngr, att Tbord Sandersson sjelf '^ännn 
Icke måtte baft några särdeles meriter efter inga tocka sa- 
ker omröras 1 adelsbref?et/' är ett drag af vår vittra stil för 
ett sekel sedan. 

(Källor: Bergii Nya forråd af äldres och nyare handliogar ror. Nor- 
dens liiet. III. >t. — Laiferbrings och Dalins Sv. R. H.) 



2. XANDERSSON, JOHAN. 

Upsala Mötes beslnt undertecknades af Johan Xandersson 
till Finnerånger bland adlen 1 Upland. Som ban af sina sam- 
tida skrefö Sandersson, ocb vi blott känna en adlig slägt I 
Sverige med det namnet, den som adlades 1431, sakna vi ej 
skäl att sammanföra lyåde Tbord ocb Jqban Sandersson under 
' namnet med den stafning, som träffas, der en nnderskrifl 
manu propria måste antagas, om vi ej skola förklara det 
tryckta Upsala mötes beslnt bafva falska namn. I Stiern- 
mans Höfdingaminne 2: 278 se vi i serien af Fougtar, Ståu 
hållare, Landsköfdingar och Gouverneurer lifter Wester-Norr- 
land en tid efter det Lars Olofsson Björnram till Isnäs och 
bans son Mårten Larsson Björnram i Svartvik tär baft den 
Kongl. befallningsmakten, en Joh. Sandersson till Finnerånger 
intagen, kallad Riddare, anförd 1584 ocb 1585 såsom Foagte 
i Gestrikland ocb Kongl. MaJ:ts Befallningsman i Gefle, efter- 
följd af en Job. Larsson 1590. I HQlpbers Gestrikiands be- 
skrifning p. 6 kallas äfven den sednare Björnram, der Joh. 
Sandersson ock Införes, efter Alrots disp. de Gestricia 2: p. 
10 ocb Baelters disp. de Helsingia 1: p. 39. Men Baron J. 
A. Posse bar meddelat Ref. ntdrag nr Rlksregistratnren, som 
visa att vår Xandersson äfven efter 1590 innehaft embetet. 

Hertig Carl skref d. 7. Mars 1593 (Riksregistr. B. fol. 
33) från Upsala till ^Vobann Sandersson'^ angående menige 
mans i Hambrnnge socken nndfångne befrielse att samma år 
ntgifva bjelpetjära. Der yttras i slatet af brefvet till J. 
Xandersson: '^J skole fördenskull rstte edber tercfter och 
Icke kräfje dem derföre.'^ Den 8 Mars skref Hertig Car4 
till samme J. Xandersson från Upsala, barn- bönderna ftåa 
Gestrikland hade besvärat sig derlfver, att några socknar 
voro lagda till Garpenbergs brak och några till Gefle skepps- 
byggning, föregifvande, att de icke förmådde framföra del 
virke, som var pålaggdt dem att den vintren framföra. Jffer- 



Xandbrsson, Johan. 6 

ttfen medgaf dem 1 stallet alt qvitta deras årllg;a skatt, sin- 
lande: ^'Befale Eder (Joli. X.) fördensknll hermedb, att J 
förknone dem sådant och derbos fogeligen bandle med denn 
senige maao, acte nu, medan föret år, framfore bvadb som 
ibDiia tllbaka ståår.'^ Den 20 Mars samma år, således 
samma dag Hertig Carl och de 1 Upsala församlade Rikets 
Rid, Biskopar, Riddersmån och Adel, Presterskap och Köp- 
stadsmän för sig och sina efterkommande nnderskrefvo Up- 
sala mötes beslnt, skref Hertig Carl (Riksreg. fol. 44) till 
J. Xandersson att anskaffa timmermän till skeppsbyggningen 
Tid GeHe. Den 27 Mars samma år sicref Hertigen till Xan- 
dersson att förmana Kyrkoherden i Pernebo (troligen Östra 
F. 1 Gestriklands Goutract, således sannolikt Petri Esberni 
mig Laurentius Jobannis), att betala den nndfångna öfver- 
bygsrnaden åt aotecessoris enka. I bref af Hertig Carl den 
ft Maj 1593 befalldes samme X. att, emedan en stor bop 
embetsfolk denna sommar sknlle arbeta vid Upsala, lemna dit- 
en läst god saltad strömming af den uppbörd han borde 
svara till. I slutet af Hertig Carls svar den 11 Juni 1593 
(Registr. B. fol. 120) angående J. Xanderssous skrifvelse om 
skattejord, der åtskilligt bandlat om uppbörd, heter det: ^Tl 
sende och på K. M:ts i Poblen, vår älskelige käre broders 
behag eder tillhanda vårt bref på Wcslanda häradsrätt, som 
J begärt, på det J skolen dess troligere och flltellgere arbete 
oeh fordre Sveriges Rikes och Crones gagn och bästa, hvil- 
ket vi eder till svar hafra gifve velet.^^ Den 27 Juni sam- 
ma^ år befalles J. Xandersson att Jemte Borgmästare och Råd i 
Gefle ransaka om ett 1 Gefle skedt dråp. 

Af detta allt är klart att J. Xandersson varit Kongl. 
Befallningsh^fvande öfver Gestrikland ännu då han under- 
skref Upsala mötes beslnt, liksom att det ej. kunde ske i 
Upsala den 20 Mars, utan då listor till underskrift sedan 
kringsändes i landsorterna ända till den 30 JuU 1593, då 
beslutet var färdigt att läggas noder pressen. Den kunglige 
Fongtens namn träffas också först det 23:dje bland Ridder- 
skapet och Adlen i Upsala sticht. 

Då Olof Hysing 1582 träffats såsom Fongte i Gestrik- 
land, der Xandersson så kallas 1584, kunna vi antaga, att 
han ej långt förut tlllträdt detta embete, hvllket han tyd- 
ligen hade lemnat, då Grefve Abrab. Brahe den 17 Juli 1600 
blef Ståthållare på Gefleborg och öfver Nordlanden. J. X. 
hade sitt residens i Gefle, den ende d. v. staden ofvauom 
Upsala ntåt hafskusten. Men länsresidensets stad var redan 
betydande. Handlen i Gefle var l.Xanderssons tid ej ringa^ 



Utan flfliro derlfrin skepp till Pradkrlke, Amsterdam, Stral» 
sand, KÖDlgsber^, Lflbeck, Kiel m. ff. Men Konangr Johai 
anlade, jnst då Xandersson yar Koonagrens Fongte i Gestrik- 
land C'på 1 SSO-talet''), städerna Hernösand ocli Hodlksvall, 
€hara Gefleboarne hade fått ett KonnDg Gostafs bref af 1531, 
som förböd bamnen vid Hcroön sfisom olaga, emedan Gefle- 
boarne ansågo hennes brnk sig till förfång. Konnng Johan nt- 
vidgade också flskefriheten, då X. hår hade den K. befall* 
ningen (1501) till lågens anläggning på flere ställen. Gefles 
böfdlug har åtminstone ej knnnal värna Gefleboarnes skrå- 
anspråk. Stadens tillväxt kan skönjas deraf, att dess bevill- 
ning höjdes 1 Xanderssons tid (1587 på Kalmar möte) till 
90 Ungerska gyllen, ntom skattejernet. 1587 fick Hernösand 
sina första privilegier, sedan 1585 och 1586 åtskilliga pri- 
vilegier genom knngabref lemnats dem, som vid den nyss 
**olaga^^ hamnen ville sig nedsätta. Dervid synes Konungens 
Pongte i Gefle ej på motståndssidan. Der hade åberopats 
faför Konnngen, att denna stads anläggning var nödig för att 
förekomma landsköp, hvaröfver man ofta inkom med klago- 
mål, och Gefle har dejvid tegat. Pastor i Gefle visiterade 
na såsom Biskop, kallad Ocdinarins eller Generalis Preposl- 
Ins Aqnilonarls, lika vidsträckt som Xandersson ntöfvade den 
Kongl. befallningen, om ej vidsträcktare. 

Ehnrn vi finna att Xandersson varit Hertig Carls man^ 
så egde han, som det syncs^ äfven i Konung Sigismund en 
nådig herre. Denne utfärdade den 11 Jan. 1594 (Registr. 9.d.) 
ett bref för Xandersson, ^^att vederkännas de gods, som Biskop 
Anders' arf?ingar hade försålt.^' 

Då svårligen Biskop (Ordinarius) Anders 1 Jönköping, 
déd 1587, (om hvilken se Ny Smålands Beskr. I: 544, 545) 
här kan vara 1 fråga, utan Erkebiskofi Andreas Laurentll 
(Björnram, Lars* till Isnäs son), hvilken dog 1591, afses, si 
ar sannolikt att Xandersson varit beslägtad med denne f. cL 
Pastor i Gefle, sedan Biskop i Wexiö, sist Erkeblskop i Up- 
aala, följaktligen ocKså med de ofvauuämnde företrädarne 1 
Gonvernenrsembetct Lars Olofsson och Mårten Larsson Björn- 
ram, men hurtt, känna vi icke. (Bergius väntade en be- 
skrifnlng om familjen utaf Stlernman, men den har nteblif- 
vll.) Likaledes känna vi ej, när eller hvar J. Xanderssoa 
fått sitt riddarslag, antaget, att Stiernmans bestämda uppgift 
derom eger grund. År 1569 vid Konnng Johans kröning 
skedde det ej; och Konung Sigismund slog ej någon af Sven- 
ska adeln till Riddare 1594. Hade Xandersson fåtl sin rtd^ 
darkeiUa utrtkea? 



Xardo, TirtuHuå Aquiluå i. T 

01 CSastaf II Adalph nppråttade nu varaade RiddarbQSi 
faans logen Sandersson eller Xandersson att lotroducera. 
Ploierångrer liade redan 1612 kommU nnder kronan, som 
t6rståde5 nämnde ar anlade ett brnk, livilket en Velam Ver*- 
■ler arrenderade af kronan 1632 och köpte 1647. Det har 
tillhört siägten De Geer sedan 1725. Carlsholms stångjeros* 
brik ligger på Finnerångers ägor. 

(Källor: ITpsala Mctes betlat 1593. — Stternntiu Hord!n|r*iBinne. — 
MedieUadea sf Baron J. A. Poem, SUUrådet D:r Anjou och Bibliotk. 
Faat. — SalTii beikrifaiag om Uplaad. •-- HflJphera Sami. till Narr- 
laada be«krifniDg.) 



XARDO, TERTULLCS AQUILUS É. 

Di detta namn möter i vår Virdomähistorla, ehnrn så- 
I psendonym, och synes tlllliöra en Svenska Konnngens 
högtbetrodde man Inom kabinettets verkningskrets, således 
lika mycket svensk, som de mänga ntrlkes födda man, som 
tjeoal våra kooongar på krigets bana, så må nndersöknlngea 
om detta namn hår Jn medgifvas oss I 

Warmholtz har 1 sin Bibi. Hist. Svio Goth. nnder nnm- 
mer 4646 infört en skrift bland Svenska historiens källor för 
K. Carl X Gustafs ttd kallad: Responsio ad liieras Veteris 
amid, qua Austriaeis attributCB laudes 6l eritninationes ih 
Sveccs jacta hretiter expenduntur, EleutheropoH I658> 4.-«. 
näst efter: Falsche Sckwedische Anklage, dass Ferdinand III 
nnä Leopold den Milnslerschen Frieden gebrochen, Som han 
ej anför om den förra skriften mer ån titlen, släta vi alt 
han ej sett sjelfva afbandllogeo; men tagit för afgjordt, att 
den stått i något stridsförhållande till den sednare. Den 
lirde Universltetsblbllothekarien i Upsala Professor P. P. 
A&rlvlllias har deremot haft boken i sin band, och i sia 
Irjekta katalog intagit den nnder ett annars obekant anctors- 
namn: Xardo, TertuUus Aquilus i. Resp. ad Liter as vet 
ÅmM, qua Laudes Austriacor. A Criminiationes in Stece^ 
^tppendnntur. EleutheropoH 1658, 4:o. Då man kåniOer den 
tideis vanliga brnk att helst dikta författare-namn, när man 
Nandade sig t politiska strider, torde man utan fara för 
mlastaf kanna antaga, att T. A. h Xardo år en psendonyn, 
hraniDder en svenske konnngens undersåte, om ock ej ea 
flteMk litteratör döljer sig. Finnes ett ställe Xardas eller 
Xardvai, så må det yäl vara 1 Spanien, der X är ea ej så 
araallg ^gyMelaebokstaf i artera namn. Siarare ån i tU 



8 



Xardo, Tertullm Aquilui é. 



^slott 1 Spanlen^\ torde vi dock bor» söka yir T. Ai é X. Mand 
de politiska pseadonymerna fråo denna tid, livilka förde Carl 
X Gnstafs talan. Förf. har, på Professor Atterboms förord, 
af Herr Bibliothekarien Faut i Upsala fått följande applys- 
Dlng: '^Xardo^s skrift bar Jag genoms^oderat . • . Troligast 
förekommer mig, att författaren till Responsio ad litt. Vet. 
Amici, qua laudes Austriacorum etc, är ingen annan ån för- 
fattaren till Panegyricns eternatnre glorlie J. Gbpb. Könlgs- 
marckii, den Ungerske Baronen Alex. Jul. Torquatus a Fran^ 
gipane, hvilken af Konang Carl X nyttjades i åtskilliga så- 
väl militära som diplomatiska och politiska angelägenheter. 
Denne Torqn. Frangipani har nemligen såsom pseudonym be- 
gagnat sig af namnet Tarqninins Enbnlos é Xardo, såsom 
upplyses af Myllas i dennes Bibliotheca Anonymornm & 
Psendonymornm, Hamb. 1740. Har han nu en gång begag- 
nat denna pseudonym, så är Ju möjligt att han vid ett annat 
tillfälle kallat sig Tertull. Aqullus é Xardo. Det är knappast 
troligt, att tvenne författare skulle hafva valt detta ovanliga 
tillnamn é Xardo. Då tillika den svulstiga stilen 1 sjelfva 
skriften antyder snarare en utländsk författare än en svensk, 
och Just en sådan, som skrifvit Panegyriken öfvcr Rönigs- 
marck, och då dessutom den pseudonyme författaren i sjelfva 
brefvet till sin likaledes okände vän Harens Marcianus om- 
talar, att han i flera år varit i Konung Carl X:s tjenst, och 
det är bekant att Frangipani nyttjades af K. Carl X i diplo- 
matiska beskickningar i Pohlen, Transylvanien étc, blifver 
det sannolikt, att han och ingen annan är författare till den 
ifrågavarande skriften. Det är Lidéns exemplar deraf, som 
kommit till Upsala med hans Bibliothek.^ 

Med tacksamhet för dessa upplysningar, af hvilka man, 
ut ex ungue leonem, lär känna den grundlige Bibliognosten, 
må förenas erkännandet, att Hr é Xardo med skäl förbigås, 
der Svenske män äro i fråga. Men till underrättelsen, att 
vår store Konung Carl X haft en Frangipani i sin tjenst 
och att en dylik verkat för Sveriges bästa under Carl X:s 
segrar, må den upplysningeq fogas, att familjen Frangipani, 
enligt Bayle, var ^^une famiUe romaine trés-anciennc & alliée aux 
plus grandes Maisons de TEurope.^' Stamfadren hade under 
en hungersnöd frikostigt ' brutit bräd (frange panem) och 
deraf fått namn. Ätten räknade bland sina prydnader S. 
Gregorius, Cardinal Latinus Frangipani, Påfv. Nicolai UI:s 
systerson, hvilken med sin vältalighet en lång tid under- 
tryckte striden mellan Guelfer och Gibelliner (-{- 1294), m. u. 
märkvärdiga män. Flera regenter hade i denna slägt' sökt 



Xbrxina. , i 

4 

gemåler anda från 1120 och 1170, och Herrar Pran^lpanl 
räknade Ärkehertlgaroe af Österrike och Kungar 1 Spanien 
bkmd ^'les cadets de lenr Malson.'^ I Lttere di diversi iVo- 
Miåiimi Huafnini tå Eceelenlissimi Ingegni trälTar man bref 
af eo Corn. Frangipanl. Att Carl Gat^taf eröfrat en Fran- 
glpaol var 1 den tiden en ej ringa acqnisltion. Jertnllos 
JqQilas har samma initialer som Torqnatns ^llexander. Mo- 
reri känner en ^'Grand Seigneur de Hongrie, nommé Frangi- 
paBi"^, som conspirerat mot Kejsaren och flck ett tragiskt 
siat 1671, Var det Carl Gustafs bundsförvaHdt? Fick Kej- 
saren 1671 hämnas för recensioner af 1658? — Den siste 
af Bannet var blott ryktbar sisom uppfinnare af parfnmer, 
som boro hans namn; Ibigkommen för narraktlgheter allena, 
härflxtande af högmod öfver de höge anorna. 

Är Elentheropolis, der Hr é Xardo tryckt sin skrift, 
Frank-fort (Fort)? Der ntgaf s. å. eller 1658 Edv. Ehren- 
steen sisom Carl X:s vapendragare sin Responsio ad d^o 
Seripta Danicoy hvarföre Herr Blbliothekarien Fan t skrlfver 
sig först hafva tänkt pä honom sisom dold under pseudony- 
men b Xardo. 

(Kållor: CaUlog. Bibi. Ups. — Warmli. Bibi. Hitt. Stio Goth. — Bref af 
Bibli«t]i«karieii Fant till Professor Atterbon. — Moreri, Bayle, My- 
lim» Jöcher. — Die Merekw. d. k. Bibi. sa Dresden o. d.) 

-N. 



XERXINA, 

^ifrigiisatt Svensk Drottning^', ungefär som den 1 1707 irs 
alBaoach intagna Svenska Drottningen, Prinsessan Lovisa 
Charlotta^ af Mecklenburg-Schwerln, mi ej här i tysthet för- 
hlgis, ehuru Införandet mi anses strida mot regien — sile- 
des ännu en exceptio a regula I — di man ser att denna episod 
mr ett slags ^Uon Prests^^ saga ännu ej sjunkit till glömskans 
hotten, utan är upprepad 1 .vira Rikshistorier, var Kunga- 
läBgd (af Rosenhane), Ja af förfT. utaf vart nyaste Svenska 
KoBversationslexlcon ännu ansedd sisom ett konversations- 
ämne bland bildade landsmän. Mi vi först se de betydandie 
källorna: Messenlos berättar derom uti Scondla illustrata T. 
XII. p. 254, 255; T. XV. p. 77; han anför sjelfva urkunden 
i Theatr. Nobilit. p. 122, 123. Densamma är aftryckt hos 
Pontani^, Pontoppidan och Holberg. Vitus Bering tillägger 
1 Florns Danicus en kritik pi 3 sidor In fol., sedan urkunden 
spptaglt 1 1/2 foliisida. Dalin anför urkunden i öfversätt- 



|0 Xbaxira. 

liBg S. R« H. 2 D. p. 702; Lagerbring meddelar en kortare krf^ 
tik, sedan frSgan bllfvlt omDåmnd, S. R. H. IV D. p. 332. 
Sy. KonTersallonsIexicoD, som, enligt hvad ?1 nåmt, egnat 
saken sli^ nppmårksamliet, anrör, Jemte sina tvirvelsmå), den 
sannollkbeten, att en lycksökande äfventyrare, hviiken må 
bafva kommit frin Österlandcn, genom den prnnkande skrtf- 
Teisen (se nedan röre) velat förskalTa sig anseende vid hofvet 
— Må det tillåtas éfven oss att om frågan yttra en oför- 
griplig tanke. 

Det Mess^eniska docnmentet synes oss vara ett otvety- 
digt gyckelspel, det må nn vara bvad man i seduare tider 
kallat plalsanterie, användt vid en skänk (dylika plalsan^ 
terier tålde sjelfve K. Gnstaf IV Adolph), eller ock ett slags 
pasqvill, användt af ett efakt qvickbnfvnd, medan anan det 
träffade sitt föremål. Vi torde ega allt skäl att antaga, att 
Ingeo efter K. Christopliers död besvärat sig med att förfal- 
ska det docnment, Messenlus knnde afskrifva, ock som ej 
ens torde 1 K. Gbristopbers tid undgått att väcka åsyftad! 
loJe i bofvet, som den tiden borde så mycket talas om fält- 
slag mellan Sultaner från Östern och Cbristua anförare för 
Ungrare ocb Böbmare. Se bär utanskriften: Till den våra 
judar gynna, om hvilhen vi i vår religiomurkund ha Gudar-- 
nes st?ar, den, i hvilhen Ulläfveniyrs Alexander den stores 
ande opererar, den store Konungen öfver de iskalla Hyper- 
boreerne, Svederne, Göterne och de starke Danskarne och Sla^ 
verne, Bäjrarnes lysande furste, vår frände, oss älskelige K. 
Christopher, Brefvet är dateradt i Babylon ofvan Nil/loden. 
Dalin skrifver ''Babylon &c.: Det enda ordet Gudar sätter 
låsaren i tvlfvclsmål, ty det är icke Muhamedanskt.*' Hade 
det ej stått der, skulle således Dalin ej då betvinat äkthe>- 
ten? I Babylon super Nilum Machometi & Cromeii (Ciemeti 
hos Bering) Deorum nostrorum Rameatri Amonis Elgasistri 
öfvergår dock i det komiska alla Dalins boens pocus i Ar- 
gns, och Bellmans efterbildniugar, blott upphunnet 1 Kaptea 
Puffs lärda försök. Dalin öf versätter brefvets början: Bal- 
thasar. Sultan, Gudarnes blodsförvandt, ständig herrskare (Im- 
perator) 1 Babylon, Alexander den store (macedo), Regenters 
Regent 1 Africa och Konungars Konung i (Arabien) Chaldseo, 
Persien, Libyen, Barbariet, Armenien, Assyrien, Mestenoien, 
Nubien, Alexandrien, Egypten, Parthien, Medlen, Mesopota- 
mien och Hyrcanlen, den heliga grafvens försvarare (custo»- 
^ue spelnnc» Cruciflxi) önskar dig helsa och lycka. TI 
iafva nyligen förnummit genom din utskickade, oss ålskelig 
Mag :r Miffnnes af Europa, att du skall vara de namnktnfitfé 



Xbrzina. .41 

Geten store KoBang .... Da må ?eta att ?1 erna besöka 
dlir persooligen I Norden med vårt stora skepp Zephyrns ocli 
der sifta Aig med vår dejellga dotter Xerxlna. Derför bafve 
Yl skickat dig detta bref med föråring, som år ett gyllne 
itiril fnUt af ren. balsam, ocb detta med förbemäite din tro* 
ftjenare, som kan rörtalja dig mycket om oss. Datum Baby» 
lon'' . . — Dalin förbigår Sultanens proselytlserande: ^'Vi 
udra att dn lyder Romarnes öfversteprest, då våra Gudar* 
Macliometos ocb Grometbns äfven kunna gynna dig med lycka^^^ 
ej beller uppräknar Dalin de länder Sultanen skulle passera 
fér att segla till K. Cbristopher: Aracbesla, Vesgentea och 
ryska Muskovien, som gick in till K. Gbr — s rike; glömmer 
•ek att kalla Mag:r Jobannes Sultanens oafbrutne bordsgäst 
POBianos (Hist. Dan. Lib. X) gör sig besvär att visa alla de 
grofva misstagen i bistorlskt bänseende. Turkarnas Sultaa 
keite då ej Baltbasar, utan Amuratb. (Vår allmoge vet ännu 
att ée 3 vise männen bette Casper, Melker ocb Baltkasar. 
Detta legeadnamn synes åsyftadt.) Först under Selim, måi^a 
år efter K. Cbristopbers tid, eröfrade Turkarne Babylon och 
Egypten. I Babylon regerade Alolai Aldbabersson 1438—53. 
Anna svårare ansåg dock Pontanns att begripa burn en Ma<- 
hamedansk Sultan ville utgirta en 'dotter till en ebristea 
KiiBg uppe 1 det kalla Norden, ocb Vitus Bering upprepa? 
alla svårigheterna, trollgen tilläggande några ur eget skarp* 
slanlghetsförråd. Kanske bar Drottning Dorothea sjelt be^ 
ställt breDret, att följa en Julklapp eller nyårsskänk, och ea 
qvtck kastellan verkställt hvad hon öDskak £n fin före*» 
bråelse för Konungens flygtlgbet ocb mindre devotlon inför 
Påfvens klerus torde varit detta brefs innersta mening, hviU 
ket orsakat Nordens lärde lika mycket omak, som Drottning 
Christinas medalj med ordet MAhEASlIl i en sednare tid 
vållade Södrens. Tillkom brefvet före bilägret med den rykt* 
hare *'Alchemistens'^ dotter, så torde det tillverkats för att 
på ett lekande sätt anmana Konungen att förmäla sig. Det 
föres till 1444 och bilägret stod 1443. Historien anmärker, 
atl Cbristopher, lösaktig och vällustig, gerna slog bort de 
allvarsammaste saker med skämt och hade en bitande qvickhet» ^ 
dock ^from och fogelig"* när andre qvlckt skämtade. Breft' 
vel hör således sannolikast till vår tiitwMé historia allena 
•eb alls leke till våra a&tm publiéa* 

(Billor: 8e ofrta.) 



1) 



XIXURTRUS, 

en berre frSn Babel, visade sig i ?åra historiska sitrlfler, 
sedoare än Xerxloa, Prinsessan från Babylon, men försvann 
tidigare. Emellertid torde en kort erinran om bonom åfVen 
böra ingå 1 detta verk, såsom en af exceptlones a rcgnla» 
egnade att vicka kritiken nr sin slnmmer eller att pröfva 
dess tålamod. 

I bändelse någon möter namnet Xixurtrus, t ex. bem- 
tadt nr Peringskiölds ^^Ättartal för Svea ocb Götba Konnnga* 
hns^' efter ^Hrovärdiga^'^ bistorler ocb docnmenter, der det ir 
npptaget t o. m. 1 Registret pä våra Konungar och deras 
ättefäder,, så må ban, om ban rådfrågar Biogr. Lex., bllfva 
förvissad, att den trovärdiga källan år — Rndbecks Atlan* 
tica. Xixnrtrns år ingen mindre ocb yngre person in Noacb ; 
^Met ir ett af bans namn i de verldslige blstorierna.^^ Att 
Noacbs sonson Mag-Og (Mab Ogg eller den miktige Ogg) 
kom från Babels torn till Upland 175 år efter den stora flo* 
den, ocb att bans maka födde bonom 1 5 barnsbörder 10 sö- 
ner, der i bland Sven, som gaf Svenékarne sitt namn, bör till 
det natnrligtvis mest ^Hrovirdiga^\ Ocb ^^docnmentef', som 
birvid anföres, ir en runsten i Waltana (Wallentana) soc- 
ken i Upland, der Perlngskiöld liste Uggi in mikla Attin, ti» 
€riat ilanta: d. i. Ogg den stora och mäktiga ättefadren Giätte- 
landens Gud. Men Liljegren liste: Uk in mikla. at jartik^ 
num • . uk kiripi kas alvirip . . . Enligt Dieteric hs Rnnen- 
Spracbscbatz må vi lisa på denna sten (n:o 450 i Liye- 
gren€ Rnnnrknnder, Bantil n:o 53): (reste sten denna öfoer) 
, Uki (en man; namnet betyder: den bipnadsvickande) den 
(kin) store (Diet. L. c. p. 378), till minnesmärke (L. c. p. 
214) af järtecknen (underbara verk), och gjorde ett mycket 
värd hög (L. c. p. 255) . . Försedd med lika rnnristning 
står den stenen der nira, bvarest det siges, att den aflidne 
dött i hvita Wadum (den bvita dopdrigten). Der Pering- 
skiöld såg minnesrnnor om Noacb-Xixartri sonson, lisa vi 
minnen af Gbristna, kanske från 10:de å ll:te seklet. 

Måtta böf ves dock segraren ! Derföre att runorna glngo 
in i Gbristna tiden, bafva vi ej ritt att neka, att de kommo 

— från den bedna. 

— if. 



13 



• XYLANDBR, JOHAN voif. 

För att förekomma att denne Riddare af Svenska Svärds-- 
ordeo, Ledamot af Kongl. Svenska Krigsakademien, som flä- 
tat sitt namn in 1 Svenska literatnren, såsom öfversittare af 
flera syenska skrifter och rikt begåfvat bemålte Akademis 
Bibllotbek, ej må komma att genom någons misstag räknas 
bland svenske män, vilja vi erinra, att ban är Major i K. 
Bajerska Landtmätarestaben, och Lärare 1 Taktiken vid K. 
Kadettcorpsen i Muncben, sjelf författare af flera gfoda skrifter 
på tjska 1 milltäriska ämnen. 



Y. 

YCKENBRR6, PETER. 

Bnir Borgersmannen 1 Malmö Haqy. Ba^er Intf glta såson 
en tidsbild fråo de dagar, då ^^allmåDna opinionen'^ Itrifde 
TersiflcatiODsformåga soart sagdt af en bvar, som yille viODft 
ett allmaonare anseende, så är val billigt att Inrymma plats 
åt Borgmästaren i Upsala P. Ycicenberg, hvillien i de samma 
dagarne yann såsom vältalare lika rättvist anseende^ nem* 
ligen såsom en skeppsbruten på vitterbetens ocean, bvil- 
kens ^>åta kläder'^ upphängdes i en vrå af mipnets tempel. 
VI känna ganska ringa om Borgmästaren i Upsala P. Y— gs 
lefnadsskiften. Möjligen räknade ban anor från Befallnings- 
mannen i ÖrbybQs och Noranda fögderi Peter Yckenberg, 
hvilken ''florerade'' 1735. Blott som talare 1778 bar Borg- 
mästaren eröfrat sig ett namn; och man bar antagit, att 
Scbröderbeim dervid biträdt. Vid Prins Gustaf Adolpbs fö- 
delse borde visserligen rojalisterna i landet öfverdrifva sin 
förtjasning till motvigt mot den från Fredrikshof utgående 
oppositionens kraft och verkan; men att snillrika rojallster 
af bögre rang, än studenter, bnlpo enfaldiga att föra öfver- 
driften In på den närbelägna karrikalurens lutande plan, bör 
knappt antagas. Snarare må man då söka de bjelpsamma I 
oppositionens leder. , 

Redan transparenten på Borgmästarens bus synes god- 
känd af sällskapet Pro Joco. Det berättas, att man der sig 
bilden af Gustaf III, i sin fadersglädje utsträckande fainneu 
mot — det nyfödda barnet eller mot folket, ocb att vid ena 
banden sågs en uppgående, vid den andra en nedgående sol, 
b varunder lästes: 

Vor' *) Gnstaf stor till kropp, som han flr stor till uamn^ 
Han toge solens opp' och nedgång i sin famn! 

Gent emot lära några studenter med större sinne för 
det. löjliga än det passande, uppsatt en transparent, der en 
man låg utsträckt mellan en upp- och nedgående sol, h?ar* 
under lästes: 



*) Ej 90r. Benna redaktion Ir tnftfrd tf en penon, aam dl Var el«- 
dent i UpsaU. 



TcsBBiBBRG, Peter, 18, 

Om Tckenbftrg had' f^opp, tom Yokenberg Ir äum^ 
Han mellan solens opp^ odi nedgång ej fick rtifln. 

Talet, som bolls vtd bögtldllglieieD, ttkom med följande 
tNel: Tal öfoer Kranprinsens Gustaf Adolphs födelse, som skedde 
d. 1 Nov. 1778, hållei i stora rådhussalen d. 8 påfölj. af Po- 
litie BorgmHst. Peter Yckenberg. Efter Upsala stads borger- 
skåps anmodan samt af dess Catallerie corps till trycket befordrad. 
Ui^ala 8:0. 2:De opplagpr. (Aftryckt 1 Konservatioasbladet.) 

Det börjar: 

^^M. H. Värdaste sammaDträde! Jag ser bår en Sam- 
ling som ntfflårker kärnan ocb den yppersta del af Stadsens 
sannskyldlge Innevånare: tillräknen mig icke min förvirran, då 
Jag anser eder alle, lika med mig ega samma nppsåt . . . ' 
tärningen er trillad ocb till min mnntran felar den sanning 
Icke, att t samma män som Jag stapplar af svaghet, visar 
sig ert ädelmod.'^ . . . Sondén anser detta vara af Y. fnen 
att Schröderbeim sedan torde tillaggt: ^^Herdars ocb Nym- 
phers okonstlade qväden gifva Jn noderstnndo^ bebag åt ' 
mästare af bästa smak ocb då Lntban klingar af våilnst, 
styrd af menlösbetens egen band, under det pipan ijnder i 
londen, plägar man icke vara nogräknad att efter reglor 
tvinga osknldens lätcu/^ 

Men eJ var Scbröderbeim i Upsala i Nov. 17787 Tro- 
ligen gör Sondén denne man orätt, då ban antager bonom 
såsom Yckeubergs snlflör. Dertlll både Scbröderbeim för 
mycken takt O. 

Fru Lenngren anspelade på Y. 1 sin Äreport: 

"Jag tflnkt på nägot lal . • . men det Sr svart att tala 

För en Borgmäjitare numer med distinclion, ^ 

Allt se*n min medbrors Tal, Borgmästarns i Upsala." 

LOdekes recension var kort i Gelebrsamkeits Arcbiv: 
^£lo Beyspiel von GalimatblasT Vi ba nn kommit ifrån den 
tldsvijlas, att en bvar man af anseende, antingen ban bar 
latsranlag elier icke, bör knnna uppträda såsom det skönas 
dyrkare, såsom vitterlekare, till b vilken förnnftigbet Fm 
LeBDfren, Kellgren m. fl. kraftigt medverkat att föra oss. 
Men ännn berrskar den tidsföreställningen, att en bvar skatl 
kafva ocb förfäkta en politisk mening, . utan alla förstudier. 



*) Eb medarbetare har dock hört Schrödcrheims dels författarskap dels 
panskning och npphjelpande af det bekanta Yckenbergska talet, för sä- 
kert oppfifvas af en nd mera afliden frflnde till Scbröderbeim (Major 
■iMQcmUijL l|vilk«n vid tidepankten för labt såsom yngiisg nsiadas i 
SS huL 



t% Yhlbn, Justinus von. , 

Når skall 4en epidemlea afstaima? Hyilken mangrd Bagrar 
och Yckeobergar 1 politik — ^å deo ena sidan och å den 
andra"^ -^ skall ej framtiden lära till sin förlnstelse kanna 
bland våra samtida, om en littera^tnrbistoriker uppstår nr ett 
sällskap Pro Jocol 

En läroboksförfattare Sv. Yekenberg bar sedan Infört 
detta namn bland dem, som nämnas med aktning. 

Skrifter: Tal . . . Upsala 8:0 (se ofran). — Eu annat tal, der ingen 
corrector synes ha funnits vid sidan och som derfiir ej hnnnit så stor 
rjktbarhet, har ock utgifvits af Yekenberg. 

(K&llor: Hanmarsk. Sv. Witterh. fcdrs opplagM*) 



YHLEN, JUSTINDS och BROR JUSTIN vor. 

' 1. YHLEN, JUSTINUS von. 

^^En af de gamle Caroliner'\ Dem hngfästa vi gerna. 
En författare i Sv. Konversationslexicon yttrar om J. v. Y.: 
^^Hans krigarebana, ehnra temligen lysande, blef ej särdeles 
lång, och han var en bland de många, hvilka, efter att I 
K. Carl XI[:s tid hafva ntfört flera bedrifter på stridens fält, 
sedermera icke någonsin af den följande regeringen använ- 
des.'^ Det antyder att han blifvit känd såsom en af Carl XII:s 
trofasta krigsmän. J. v. Y. var son af Guldsmeden 1 Stock- 
holm Justinns Johannes Yhle, född 1 Nflrnberg 1648*) och död 
I Stockholm 1705, samt dennes hustru Christina Voigt från 
Lfibeck. Guldsmedens fader Michael Y. var J. U. Licentiat 
och Advocat i Nilrnberg. Just. Y. som föddes 1 Stockholm 
d. 22 Jun. 1692, studerade i Upsala, blef 1709 Corporal vid 
östgöta-regementet till häst, strax derpå Qvartermästare, del- 
tog 1 bataljen vid Helsingborg 1710, der han förrättade en 
Gornetts åliggande med en sådan hurtighet, att han 1 an- 
seende dertill blef Lieutenant 1711, och tjenstgjorde som så- 
dan i 1711 års campagne i Bohuslän., Capitaine vid Bohus- 
läns Dragoner 1712, Ryttmästare vid Sv. Adelsfanan 1717; 
blef blesserad vid Danskarnes anfall vid Strömstad, då alla 
husen i staden sågo ut som genomborrade flskesumpar, dervid 
knektarne tackade officeraren för tappert anförande och la- 



') Ml anmlrkas, att en bandt^rkareftmilj Yhl i Helsingborg kinner 
sina f6rfkder opp till en Nttmbergare, 



Yhlrn, BrarJustin von. 



17 



?iaarDe ropade himmelshögt »f flädje att Tordenskiöld, sdrn 
fStt sår af 3 särskilda kalor, blirvit tillbakaslagen. Tacksägelse 
f&r segrea liölls på stadeos torg. Y. deltog i Norska fåJt- 
tåget 1718. ErhdJl afsked d. 15 Maj 1719 ocb adlades s. ä. 
R. S. O. 1755. Död . . . 

6. m. Hedvig Sopbla Scbeibe 1712. Hon ?ar född 1689. 
Dotter af Befallningsmannen öfver Björkekinds ocb Lysings 
liarader. En son Jnstloas von Ylilen var Page 1735, nnder- 
vfsad t fraflskan af Jos. G. Destain ocb 1 ritande af G. Tor- 
scliell. — Af ätten lefva no blott Kammarjnnkare Gerb. Adolpb 
aeii dennes son Gerb. 01. Jnstinns v. Y. 

CKillor: Sfiernmaiis Adelimfttrikel. — Flor. Sverige. ^ IVordbern 
C^rl XII» kiat.) 

— BT. 



2. Y H L E N, BROR JUSTIN vo:«. 

Bror Jnstin von Yblen, född 1788, är Intagen i Boljes 
Målarelexlcon, såsom den der ^^med varma ocb sinne för 
målarekODstea åfven var en af dess ntöfvare.^^ Möjligen 
har deo ofVannämnde JastJn v. Yblen, sonen, genom sin kän- 
Bedom i ritning, väckt last för dylikt stadium inom ätten. — D. 4 
Maj 1823 reste Br. J. v. Y. i sällskap med den älskelige P. U. Ker^ 
oell från Rom, der ban — då Kapten vid Lifgrenadiererna — i 
2 år vistats i Tborwaldsens, Byströms, Lanrsi, Fogelbergs 
cell Hjalmar Möroers m. 11. berömda konstnärers sällskap. 
Er. T. Y. oeli K. åkte sakta efter osar eller malåsnor i den 
briBnande bettan, förnöjande sig med ^'Rapbaeliska^' ntsigter, 
från Rom till Florens; men der tog v. Y. sin väg genoitt 
GeMa till Scbweltz ocb skildes från K. 

Under sin fleråriga vistelse i ntlandet både v. Y. en 
gåag gjort en färd, I^vilken ban stnndom omtalade såsom ett 
af sina angenämaste minnen: ban både med en skot- eller 
båtskeppare gjort en resa på större delen af Donaa inom 
Tyska staterna, ocb dervid baft den öfverenskommelsen att 
skepparen — bvilken fick viss betalning fö'r dag — skalle 
lå%%9t till ocb nppebåila sig der bans passagerare fann 
något landskap som ban önskade närmare stadera eller blott 
flyktigt aftéckua. Han prisade Donaas stränder såsom för 
landskapsmålaren ocb vännen af en skön natar ojemförllgt 
■er Interessanta -än de mera berömda Rbeinstränderna, 

Yblen både, särdeles efter återkomsten från Italien, 
ett Icke ringa anseende såsom landskapsmålare ocb var en 
nlndre vanlig konstkännare. Dog såsom Mijor vid första 

BlOGa. LBX. XXIIl. 2 



18. TO0IIO) Ctoes. 

Lirtrreoadlerrefeovntet, öfrerstellenteiunt 1 Araéeo, R. S. O. 
efter 1848> 

(Källon KwBelb IUm. — Boiin lUtve-IiexieM.) * 



YOUNG, CLAES. 

Med dten förkärlek vi bekant oss bysa tfil de gamle 
Carolloerna, dessa, som följde Carl XII på den 18-åriga Le- 
Jonjagten, denna Terldsbistoriska Kalaballk, som afslöt Sve- 
riges WiklDgålder, kunna vi ej försaka tillfallet att bland 
de många tyska namnen bngfåsta åfven ett engelskt, och der- 
igenom yttermera öka det I det allmänna vetandet alltför 
knappa förrådet af namn på Carl XII:s ridderlige kämpar af 
andra och tredje ordningen, i hopp att en Fändrik Stal med 
Bin kunskap skall en gång träffa en Svensk Rnneberg. 

Claes Yonng hör till våra ointrodncerade adelsmän; men 
af Konnng Carl XII flck han adlig sköld den 5 Oct. 1707. 
Dylikas antal är ej ringa, efiam tryckta källor ej npplysa, 
om ej tillfälligtvis, om detta vårt blott konungsliga ridderskap* 
C. von Schönfelt har visserligen författat en kort matrikel 
öfver de ointrodncerade ätterna, men den är ej tryckt. Man 
kan göra sig begrepp om det ej ovanliga i att nndvika en dyr 
och blott för riksdagskämpar nyttig introdnctloo,' då vi npp- 
gifva att från Riddarhnsets egentliga organisation 1625 till 
1770 nppstodo 20 ointrodncerade Grefvar, 80 d:o Friherrar 
och minst 565 d:o Adelsmän eller 665 ätter, som ej kommo att 
fästa de af Sveriges Konnngar dem gifha sköldarne på Riddar- 
hnsets vägg[ar*). 

Vi känna intet om Cl. Yonng (så stafvas "namnet i Sköldc- 
brcfvet) förrän då han som Capltaine gifte sig med Biskop Joli, 
Mattbifi dotter och Ofverstelientenant Joh. LiUies cnka Catliar. 
Oljeqvist. Följaktig sin Konnng från krigets början, blef han 



*) Vi nftmna blott Lland Grefvar: Nils Lillierotfa, G. A. Hiäme, C. 
V. Scheffer, Er. Slockenström samt O. ocli M. Wellingk; bland Fri- 
herrar: I. Adler Salvias, Er. Dahlberg, Sam. Pafendorf, fC Strahlenheim, 
P. Wttrti och Carl Ornsledt; samt bland Adelsmfln Jonas Apelblad, C. R. 
Berch) Alei. ▼. Essen, D. t. Krafft, A. J. Messenius, Gast ▼. Psilander, 
Sam. Pafendorf, Haqr. Spegels enka ooh döttrar, 01. Thegner, Sam. Tri«- 
wald, J. M. De la Yallée, C. G. Warmholtz, Wijnandt (M&laren?), en r. 
Wrangel 1675 och Clas Joh. Wrangei 1686, att förbigå sådane, hvilkas 
iitUngar tagit introdaction, eller som i en högre klass låtit sig introda- 
eera, eller haft ättlingar, som der tagit introdaction, der Aogastin Ehren- 
svärd, H. Ascheberg, CL Ekeblad d. ä., Jac. Gyllenborg, L. Kagg, Aje. 
Lillit, Nic Tesåin, C G. Wrangel, Arr. Wittenberg o. d. voro att anföra. 



Mijor 170S. Hans memorial tid Konung Carl XII, dateradft 
Cmpementet vid Lembergr d. 10 Sept. 1704, namnes I Söder- 
aanlands Reg:tes bistoria V: p. 39. 1708 blef ban öfverste- 
ttenteaant vid Kronobergs regemente ocb deltog med detta 
regemente i Fåstniogeos vid Pnltava inneslntande 1709, 
Ijrarottder de täta ryska utfallen tappert tillbakaslogos; men* 
di regementet blef fanget vid Dnieperstrommen, miste Y. 
föUa till Hoskwa, der han dog 1710*). 

Hans dotter Ellsabetb blef gift med Salpetersjnderl- 
hspektoren öfver Södermanland ocb Nerlke And. Wirell. 
Deras soo, Statscommissarien, L. N. O. Clas Lagerstråle, dog 
som v. President 1 Statskontoret; ocb bans son, t. Amiral P. 
6. Lagerstråle, blef Baron (n:o 369), inom bvilken ätt namnet 
Qaes blifvit familjnamn. 

Sisom ett ej ovigtigt bidrag till Yonngs blogrrapbi infora 
Ti följande: 

^Transnmt nr Gfverstelieatenant Claes Yonngs skölden 
bref: 

iblaad dessa kommer nn 1 synnerhet bos .oss 1 en nådig 
itanka, vår trotjenare och Öfverste Lientenant nnder vårt 
Kronobergs lihns^nfa^terie Regemente, Oss älskellg, åhrllg . 
och manhaftig Claes Yonng, bvilken sedan han vinlagdt sig 
on the vettenskaper som babna vägen till heder och op- 
koost, bar han trenne åhr npvacktat för Page boos högst- 
saHg hans Kongl. Mayest. vår högt älskelige K. Herr Fader, 
och sedan åhr 1675, då det danske kriget begyntes, fölg^dt 
bögstbemelte Kongl. Hayestet neder åth Skåne. Och som 
han vljste en särdeles böijelse och sklckelighet till krigs- 
Tasendet, så blef han åbret derefter förordnad till Fendrlck 
lider Wåstgiöthe dahls Infanteric Regementet och sedan . 
Ujvlstade slaget vid Lnndb, Helsingborgs slöts belägring, 
Hoqnaden och ataqaen vid Christianstad och Malmö stads 
belägring, samt vid desse tillfällen sig så väl förhollit, att 
kan åhr 1677 befordrades till Lientenant nnder Söderman- 
lands Infanterie Regemente, bvilken beställning han med intet 
mindre hnrtighet förestod vid Bohns nndsättning och Udde- 
valds skantz belägring, än ntl the förre actlonerne. I an- 
seende till sådant dess välförhollande, monde högstsalig hans 
Kongl. Mayest. vår högstälskellge K. Herr Fader vid krigets 
slitb, benåda honom med Regeméntzqvartermästare beställ- 

1 SS hos Eones, Carl Xil:s Krigare I: 468. Men af "Essen", tryckt i 
Land 1855, p. 24, ses att^en Generaladjutant Young utmHrkte sig i sU" 
|tt Yid Storkyro 1714. Ar det en annan An Claes Toung? 



20 YoUNO, Cloés. 

filng^ii ocli Anno 1688 med en Capltaines cliarcre UMler 
samma Regemente. Sedermebra bar han åbr 1699 fölgt med 
offtbemelte Regemente till Pommern^ bvariflrån ban blef af- 
sand till Hollsteen, men åbrel tberefter då kriget tber be- 
gyntes commenderat Ull Wismar ocb åter derlfrån medli 
300 man till Atteland vid Elfströmmen att beticka landet 
Brehmen för de danskes landstigning, bvilken post ban vit 
ocb tappert fösvarat till krigets slntb. Abr 1702 raarcbe- 
rade ban till Poblen då vi följande åbret monde benåda bo- 
nom med majors chargen vid bemälte Regemente, bvilket 
han ett belt åbr nti de andre Regementz Omcerarnes från- 
vara berömmeligen fdrestådt ocb under samma tid vid den 
honom anbefallte Gommenderingen till Fetrowin vid Weixel- 
strömmen att attaqoera en debi Saxar, som der lågo retrao- 
cberade, att försvara bryggan dersam mastades, sig så val 
ocb tappert förbölt, att WiJ deraf blefvo bevekte åbr 1705 
att anförtro honom Öfverste Lientenants cbargen noder vårt 
GroDObergs låbns lufanterie Regemente, bvilken beställolof 
han ännn verkellgen till vårt nådige nöje förträder, hafvan- 
des ban Jemvål vid åtskillige andre nnder detta påstående 
krig förlnpne rencontres, vjst ett oförskräckt hjerta men 
särdeles nti Fältslaget vid Fränstad i bögpoblen nästledet 
åbr, bvarest han blef blesserad, gifvit fnllkombliga prof af 
dess goda Gondnite ocb tapperbet. Sedan bar ban varit oss 
följaktig med Arméen in nti Saxen och åter tillbakars bljt 
till Poblen. Fördeosknll ocb emedan ban således, som för- 
bemält är, genom 32 åbrs mödosamma tjeosten samt tappert 
och redeligt förhållande bar låtit påskina en berummeli^ 
Ifver för vår ocb fäderneslandets tjenst, samt en nodåoig 
åbnga, till att göra sig värdig af vår Kongl. nåd ocb vil- 
villia; Ty hafva vij i anseende till allt sådant, samt honom 
till en välförtjent belöbning, dess närvarande stånd med ade- 
lig dignitet ocb värde velat förbättra, eftersom WIJ bärmeed 
ocb i kraft af detta vårt öpna bref af gunst ocb nåde samt 
Kongl. makt ocb myndighet, unna, skiänka ocb glfva honom 
Öfverste Lientenanteu Glaes Young, dess bnstrn, äkta barn 
och lifsarfvingar, både födde och ofödde, så man som qvin- 
kiöbn adeligt stånd ocb Privilegier, så och efterföljande va- 
pen ocb skiöldemärke, nembligen Bo skiöld fördelt med sex 
spltsigt opåtbgående streck i sja fält. Det första, tredje, fembte, 
och ^Jnnde äro svarta, men tbe andra trenne af sölfver. Uti 
hvardera af desse senare fälten är en svart Knbla, åfvao på 
skiölden står en öpen tornerbjelm, bvaröfver vijsar sig en 
gnllring med en Diamant, och nti sjelfva ringen står en ott- 



YouNo, Claes. 



21 



kantig stjerna Jemyål af gnlL Crantzcn ocb löfvårket år af 
full, blått, ech syart, aldeles som detta vapnet med dess 
råtta fårgor barbos står afmåblat. Wl efterlåta bonom ocb 
dem Jemvål till en åtskiload ifrån andre adeltgre famiiler i 
Wårt rike wed dess förra namn Yonng, samma vapen och 
skioldemårke att föra och bruka. 

Till yttermera visso hafva WiJ detta med egen band nn- 
derskrlfvtt och medh Wårt Kongl. stora sigills vlttérllge 
nnderhångande låtet bekräfta. Gifvit utbl Wårt Hnfvnd- 
qvarter SInpca ntl Hög-Pålen den Fembte dagen uti Octobrls 
Månad Ahr efter Ghrlstl Börd Ettnsend sjnbnndrad och på 
det siande. 

CAROLUS. 



C. Piper/' 



Utdrag nr en slågttafla må hår bifogas: 



Jokaniies Mallhiae, Biskop i Stranenäs 

]>ess bara adlade Oljeqvist N:o 331. 

G. l:o m. Catharina Bohm. 

*» • • vs- 



Anders, Bonde, bodde på 

.Kollke i Frustuna socken 

i Södermanland. 



Karin OljeqvUt, j> 1713. l:o g. m. Jo- 
kan Linje, Öfrerste Licutenant. 2:o g. 
ffl. Claes Toang, Öfverste Lieulenant 
▼id Croa obergs R<^emente. 



Eric Johan Christina Lillje, 

Lillje, Ami- l:o g. m. \nund 

ral, fkiutpn Falkenhjelm, Öf- 

ogift 1714. vcrste för Artil- 
leriet. 2:0 Johan 
Qualter von Grei- .d. 15/1 g. m. 
genschildt, Major 
vid ett af de Ty- 
ska Regemenlerne 
i Pommern. 



Nils Andersson^ Rfidman 
i Strängnäs, skref sig, fast 
sfiUan, för Wirelius, f 
1720 d. 3 Maj. G.m.Ka- 
^^^^^^ rin Olofsdoller, f 1716 3/4 

Anna Elisa- | 

beth Yonug. Anders Wirell, 

F. , t Salpelersjuderi-Inspck- 

1729 den 22| tor. Född 1680 i Fe- 
Jannari. 1711 bruari. f 1757 d. $ 

September* 



^^ 



Claes Wirell, nobiliterad LagerstrSle. 
Född 1716 d. 15 Martii. Stats-Com* 
missarius. Gift andra g&ngcn med 
Hedvig Margaretha Jöransson, dotter 
af Källarmästaren Johan Jöransson 
och Sophia Kock. 



22 



ySA*R, BISKOP, CONRAD YSARSSON. 

1. YSAR, BISKOP. 

Då vi namera känna Tida mer om Biskop Ysar 1 Streii;^ 
nas, ån Rbyzellns^ nar ban skref sin £plscoposcopia, bcli , 
Messenlns, når ban skref sitt Chronlcon; och Rhyzeiii fi 
nppgrirter Ingå 1 Sv. Konvers.-Lexlcon tlU bevis att manDen 
ej anses förgåten; tro vi oss böra bår Intaga en blograpbl 
örver denne prelat, sådan den nu kan åstadkommas. 

VI kanna ej bans börd eller födelseort, ej ens om ban 
var svensk eller ntlåndsk. Yl bafva ej, utom 1 Brabltorps- 
slågten (se n:o 2), trålTat flera med namnet Ysar eller 
Ysarns, ån Biskopen 1 Strengnås, som framtråder 1291, död 
1^08, ocb Ysarnns, Påfvens legat, som 1603 hlef Erkeblskop 
1 Lond och dog 1309, såsom ntnåmnd Erkeblskop 1 Salerno. 
Vid samma tid (1306) namnes ock en Erkeblskop I Riga 
med namnet Ysaraus, ebnrn möjligen genom misstag. Den 
Lundensiske Y. nppgifves ån bafva varit en Fransman, iu 
en Italienare. 

Är 1288 hade Ysar, såsom Kanlk 1 Strengnås, baft 
uppdrag att från Paris bembemta ben af de 11,000 Jang- 
frnrna, fnnna 1 Cöln, bvilka brödren Joh. Novella med egna 
bånder nppgråft och hvarom utförlig beskrifnlng tråffås i 
Dlpl. Sv. n:o 940 ocb 973. Var afslgten att med dessa 
mors minne nppmnntra qvlnnan till liknande kyskhet, som 
den, b varför de berömdes ^ så må den resan ej klandras. 
Helgonväsendet tillhörde kyrkans, ej Ysars brister. 

En man af ovanlig dngllgbet kråfdes för Strengnås bl- 
skopsembete, då Annnd And dött af sorg eller pest 1 Streng- 
nås; ocb Kanlken Ysar blef vald till eftertrådare. Man bör 
nemligen minnas, bvllkcn stor olycka bår nn var att af- 
bjelpa. Företrådaren, en stiftets son af senatorisk slågt, 
sonson af Kpnnng Johan I:s Marskalk Dan, med en bro- 
der 1 ' Magnus I:s Rådsberre Job. Dansson, förande såsom 
denne ocb farfadren 3 stjernor på en balk, hade iqed stor 
flit hunnit att få Strengnås Domkyrka fårdigbygd ^^sumtaose 
noa minus quam splendlde^^ 1291. Men på den högtidliga 
invigningsdagen nåmnde år, uppkom af de glånsande vaxlju- 
sen en förfårlig vådeld. Af kyrkan qvarstod eb ruin, di 
Biskop A. dog. Ysar valdes derföre att återuppråtta så stora 



YSAB, Biskop. 33 

förlasts. Hans ral blef conllrmeracK af Påfven. Vid ett 
möte af Blsk. Hertig Bengts Testamentsexsecatorer, Bisko- 
parne I Lloköplog och Strengnås, bållét 1 Örebro den 29 
Jan. 1292, blef Y. invigd. Sannolikt samlade Y. — ntlåod- 
ningen? — bidrag till kyrkbyggnaden frän rikare länder, möj- 
ligen JQSt vald och conflrmerad i denna beräkning. Den 
herrliga kathedralen, hvartill Bisk. Conrad Rogge lade hög- 
choret och tornet, lårer w\ nnder Ysars 17 års episcopat 
Ulfvlt h?ad hon ånnn år, honom till stor åra. 1292 den 15 
Febr. ntflirdade han i Telge ett aflatsbref for de nb. verk- 
ligen botfärdiga, som med vördnad nalkades S:t Botvids Rell- 
qoler. Genom att i Botvids kyrka (n. v. Botkyrka) se rell- 
qnlerna, fick man, i Biskopens mening, större Vvördnad^^ för 
denne Guds martyr. Har denne om Botvids åra så ömme 
Kskopen besérjt, att man 1 Botkyrka kunde få se Botvids 
martyrlam måladt för ögonen? Den målningen finnes ånnn 
qrar. 1293 dömde Ysar, såsom Exsccntor af Hert. Bengts 
testamente, att Lenagård tillhörde Linköpings domkyrka, och 
vtfärdade skyddsbref för Wårfrnberga kloster. 1295 hade 
Y. och Lagmannen 1 Södermanland Johan Ingivaldssou (Örn- 
sparre) valts att skifta mellan Bisk. Annnds broder Hr Dan. 
Jonsson och en hans fråndc ett arf, som låg dels to Sveda, dels 
tu Ytngoeia. 1300 tillbytte han åt jStreugnås Domkyrka Jordar i 
Mora och Thor mot en gård i Östergötland. 1301 köptes 
tOl Domkyrkan en Jord i SJålevad, dervld en, som blott kallas 
Conrad, namnes, nast Håkan Lama, bland vittnena. 1302 gaf 
han på Slgarsö ett öppet förord för en kyrkoherde Johannes 
I Toresand, som ville resa atom riket att stadera; hvaraf vi 
^a rått sluta att han till studiernas fortsättande uppmantrade 
sina prester. En prestmannens broder Fromhold fick upp- 
bara inkomsterna af pastoratet under brödrens frånvaro, tills 
den skald blifvlt betald, hvilken väl nu uppstod för reskas- 
sans ökande. I det tredje öppna brefvet gaf Y sin prest 4 
års permission studil & visitationis parentum gratia. 1303 
daterar Y. — ifven från Sigarsö — ett bytesbref, der Conra- 
dos Ysarsson namnes nast en kanik före en kyrkoherde (Dominus 
de Österåker) bland faester eller firmaril. 1304 stadfåstades 
en tiondefråga från Bisk. Kols tid och appgjordes med Rise- 
berga kloster att det sednare för inkomsterna af Edsbergs socken 
skalle i klostret underhålla en af Biskopen förordnad prest- 
aan. 1305 följde Y. Konung Birger på fälttåget mot Herti- 
garne och var 1 Kolsåter d. 15 Febr. såsom ett vittne att Hertl- 
game underkastade sig Konungens välbehag. Af 1306 d. 6 
inli bar ett biskopsbref funnits (Tollstorps Södermanland, 



24 Y84R, Conrad. 

Bilaga p. 19) dateradt Tynndaö (eii Knngabref dat. Ifen s. il« 
ses D:o 1505 1 Dlpl. Sv.X bvaraf kan slätas, atl Y. först bott 
på detta slott^ bvars grood kanske eröfrades till biskopsstolen 1 
Streo^nas, då den vidtbekante fiskaren flyttade derifrån till 
Stoekbolm. 1307 begärde Biskop Ysar i bref, sändt med en 
procnrator till Er.kedjeknen ocb Domcapltlet i Upsala, att ge- 
nom öppet brcf varda frlkallad från detta årets "fersooliga 
infinnande vid Erkeblskopsstolen, der ett Goncillnm bolls. 
Sannolikt var ban nn svag af ålderdomen. Han dog 1308. 
Hans efterträdare fick först skaffa anslag till facklors nnder- 
bållande i sin katbedral. Kanske både Ysar 1 sin tid ej 
dristat låta iiluminatiouen vara' särdeles kostsam. 

(Killor; Dipl. Stca. — MeHeaiu, RiijMUat.) 

— N. 



2. YSAR (YSARSSON el. YSERN), CONRAD. 

Strtnnbolm (S. P. H. V: .304) bar i serskilta Codlees af 
stora Rimcbröolkan fnnnit detta namn skrifvet Kolad, Colrat, 
Conrad Ysar, bvilket namn ban anser med skäl kanna an- 
tagas vara detsamma, som 1 Diplomer skrifves Conradus 
Ysern. Dertill lägga vi den förmodan, att andra Diplomers 
, Conrad Ysarsson arser samme person. Att ban var utländsk, 
står blott bos våra bäfdat«cknare, ej 1 källorna. — Vi träffa 
bonom nämnd första gången år 1293 den 1 Maji, då en Kon-- 
raduB YiarsBon båller på fästet, när Carl Elefsson utfärdar 
ett gåfvobref på Mora till Strengnäs Domkyrka. (Dipl. Sv. p. 
1091.) Han uppräknas der bland gårdsfaslemän af svenska 
namn. En Ysar var då stiftets Biskop. Vi bafta I nämnde 
Biskops biograpbi (n:o I) sett, att denne Conrad Ysarsson 
mer än en gång är bos Biskopi^n ocb blir såsom vittne an- 
vänd. Tillbörde de ej samma slägt, inom bvllken Ysar var 
ett slägtnamn, som annars ej anträfl'ats vM denna tid i Sve- 
rige? 1308 d. 4 Mars stadfästade Hertig Erik en i DipLSv. 
n:o 1576 intagen öfverenskommelse., mellan S. Birgittas fader 
Birger Petersson^ ocb Fru Ragnild Ängel, enka efter Ridda- 
ren Eggard af Brablstorp *) å egna ocb bennes barns vag- 
nar, samt bröderna Ysar ocb Conrad, brorssöner af Riddaren 
Eggard, bvilken,^ såsom vi se, var befryndad med så förnåmt 



*) 1 Danskt Adl. Lex. nSmnc» en Johannes Brahlslorp, som 141S hade 
cll andligt prebende på Fyen, förande tre stolpfis ställda intill stjelkcit 
delta blad, der småbladen sitta gcnt emot hvarandra, erinraode om det 
Mörnerska. ^ 



YsAR, (kmrad. 25 

folk 1 den tiden sofd den s. k. Mobammar^ ocb Änglaatten^ 
bfgfe beslågtade inbördes ocb med både det förra ocb det 
då Tärande Kdngabuset. Conrad, Ysars broder, torde vara 
samme Conrad Ysarsson, som namnes i andra den tidens 
skriner. Bröderna Conrad ocb Ysar kallas Brablstorp, lik- 
som deras farbror, den bögsiagtade Riddaren Eggard. Liksom 
Conrad kallas än Ysern, ån Ysarsson, så kallas den nämnde 
Riddaren ej blott Eggard ntan ock Eggarsson. Se n:0 2483 
1 Dipl. Svec. (Någon annan Dominus kan der ej gerna yara 
I fråga.) Efter Biskop Ysars död se vi Conrad Ysern bland 
Konnngens sällskap. På Stegeborg den 20 F«br. 1312 är 
Conradns Ysern en bland Väpnarne, b vilka förbinda/ sig att 
logå 1 Roskiid, tills en somma af 2,000 mark lödlgt silfver, 
låntagen hos Konnng Erik 1 Danmark, blifvit af Konung 
Birger betald, om den ej betalts d. 29 Sept. s. å. 1318 d. 
27 Febr. är ban en af löftesmännen 1 Helsingör, då Konnng 
Birger pantsatte Småland med Wisingsö bos Konnng Erik 1 Dan- 
mark, no nämnd näst Konungens Camerarins, bland Väpnarne. 
1 bJstorien framträder han nnder Nyköpings gästabud 1317. 
Då de anseddaste svenske berrarne vägrade Konungen att 
fängsla de vänskapligt mottagna bröderna Hertigarne Erik 
ocb Waldemar, uppdrogs det värfvet åt Kolad Ysar. Han 
bröt Id i spetsen för en beväpnad skara, lyst af bloss, i 
Hertigarnes sofrum. Waldemar började försvara, sig mot 
feoiiom; men Erik hejdade sin broder, visande omöjligheten 
att bår segra. Konungen syntes snart 1 dörren ocb frågade 
offl bröderna mindes Håtunalekep. Detta är taflor ur de pH* 
sade Folkungarnes ättehistoria, följda af dylika inom Wasar- 
■es. Då Conrad Ysars kamrater vid arresteringen sedan sattes 
l»i stegel ocb hjul på det berg, som af den främste bland de 
afråttade än i dag beter Brunkeberg, se vi ej Conrad. Hade 
baB Hytt faran ocb landet innan dess? Hade han fallit i 
^rideroa? Eller var han svensk, med mäktig svensk slägt, 
•cb afrättades utländningame snarare af den svenska afunden 
än af den högstämda rättskänslan? 

Att en svensk blträdt sin Konung mot oroliga nnderså- 
ter, om ock kungasöner, torde godkännts såsom hérflutet af fo- 
sterläodskt nit att skaiTa säker fred 1 landet Men att ut- 
läBdnlBfar kommit att dela kronans kaka med landets bars, 
^det var en annan sak/^ 

Så skildrar Rimchrönikan detta bemska oppträde: 

Hertagarna soUo både raadan 
Ok lago idiera sang nakne; 
Thervid Tordo tbe vakoe 



26 YsiiVo, Conrad. 

At Dören omaldfiga apgick 

Hertug Waldemar fick 

En kiortel ok kom ther i; 

Tha woro therinne mer ftn tij 

Ok hade thera swSrd dragit, 

Bomma ville honom hugga ok nomma ilagil 

Kolad. [i en Cod. (Jolrat, i en Conrad] Yiar rar honom nlsl 

I honom- fick han handfast 

Ok hof han nider under sik, 

Han sade Broder, hjelp nu mik, 

Tha lupo ther mer än tjugo a han, 

Somme ville slinga ok somme slaan, 

Hertug Erik «ade: Ut vara som thel Ar 

Yar strid duger eij nu hSr. . . . 

En Tysk han hect Walram Skytte 

Han lade boyor a thera ben. 

EJ står här att Ysar var ntlåndnlng, snarare att han 
icke var det,* såsom Walram Skytte, om hTilken ^Tysk'* der- 
nast. upprepas. Sedan Dämnes möjligen en Holsteinare och 
beståmdt en Riddare af Eestaland. 

(Källor: Dipl. Svec. ock SL BimekroBikan.) 

—K. 



YSING, CONRAD. 

Detta 1 sanning obekanta namn inflätas 1 ?år minnes- 
krans, derför att det föranleder en rad 1 Carl XI:8 förmyn- 
dareregerings IJnsa historia. Och som denna har så få^ 
blad mot den besknggade, böra vi taga vara på den ra- 
den, derl vi låsa, att Sverige beslöt återupprätta ett Uni- 
versitet i Östersjöprovinserna 1668, samma ar ett dylikt in- 
rattades i Skåne. Eller följer det ej af uppgiften om Mag. 
Conradus Yslng, för d^tta välfbrordnade Physicet, Boianicesj 
Änatomia och Medicime Professor vid den KongL AeadeHhien 
som nu inrättas i Pernau; död 4671, enligt likpredikan af 
Pastor vid Domkyrkan 1 Reval Joh. Jac. Forladius, hvilken 
predikan tryckts 1 Åbo 1672 (kand* af Strlcker och Somme- 
llus), om ^''designatus Professor Medie. in Äcad. Pernau C. F.*** 
enl. Stiernmans Aboa literata p. 43 och om ^'C. r., design. 
Medic Anatomia 8s Physiees Profess, in Aead. Aernou^^ 
enligt v. Stiernmans Bibi. Svlogoth. Mst. T. III. vid året 
1650, — innu ej förgäten, då Med. Du',Aelmelée i Wasa 
aånde uppgift till Läkareblographen Sacklén om en '^'^Conr. 
Tsing, BotaniceSt Anatomim & Uedicinm Professor i P^mau 
16 W T Sommellus har lemnat ett utdrag ur Forladll Lik- 



YsiNO, Conrad. 27 

predikan éfver C. Yslng 1 sina liandskrlft3ainllngar på Lands 
Blbliothek tlM de dlspp., inneliållande R. Acad. Gustavo- 
Carollna s. Dorpato-Pernavlensls blstorlam, byllkä dlspnta- 
llottspartlklar, utgörande första de/en af Dorpt-Pernanska Aca- 
demiens blstorla, gående från 1632 till 1656, bemälte Pro- 
fessor ntglfvlt (se Bibi. Ms:ta 1 Land H. a fol. 155 ?id LUt 
Y. näst före AppendJx, In medlo), som ställer uppgiften ntoi^ 
tfliets råmärken. Sommelins kom ej att begagna sina sam- 
lingar för Universitetets andra ålder, då det flyttades trin 
och tillbaka mellan Dorpt ocb Pernan (1656—90), eller 
tredje åldern, då detta Universitet restaurerades 1 Dorpt 
(1690—99), eller fjerde åldern, då det var 1 Pernan J699 
-1710. 

Dorpts Akademi, bvllken Gnstaf II Adolph anlagt In 1 
akogarne nära Pelpns 1632, och h vilken Nordberg nppglfver 
bafva varit till allenast sedan 1690, då Carl XII ändtllgen 
1698 fnllständlgt flyttade den till Pernan vid Östersjön, må 
således hafva varit nära öfverglfven nnder och efter de lång- 
variga, krigen f Carl X Gustafs tid, och omkring 1668 har 
så allvarlig fråga varit om anläggning af en högskola 1 
Pernan, att man redan utnämnde Professorer för Medicinsk 
Facultet derstädes. Det visar sannerligen Förmyndarerege- 
ringen på en ljus sida, att den 1668 har mod att utnämna 
Professorer för 2:ne nya Universiteter 1 eröfrade provinser, 
1 Lund och Peruan*). 



") I Harlv. Ludv. Chr. Bacmcisters Dorpts och Pernaas Acad. hist., 
inU$eo i Samnnlung Rassiscber Gcschichte Yol. IX, Sect. 2. 3., Petenb. 
1764 p. 95—262; förekommer p. 197— 19S Einrichtung der Universitet, 
wie tie io Jabrc 1669 zu Pernau aufi^erichlet werden solte: Tkeologi 1. 
Br. Preassius Procancellariu.<«, Profess. hon. lieset Y. T., Hist. Eccl., it. 
cserc. coDcionalia. 2. Jac. Muller N. T. et Grcc. 3. Welierius, Loc. 
conm. ål Hebr. 

Jwr, Cans. 1. Carol. Landius las publ. Sa Eth. 

2. Agr»us, 01. (Åkerman) lus civ,. Rom. & Pol. 
Medici 1. Rolhman (Xoh.) Theor. phys. et Botan. 
2. Tsing Pract. Anat Se Mathem. 
PkUag. Sk Pkilol. 1. Physicas unus ex Medicis. ' 

2. Mathem. alter ex Medicis. 

3. Eth. St Pol. Juris consulli. 

4. 6r»ca Si Hebr. Theologia. 

5. Drysander Hist. Eloqo. Se PoSs. Idem Secretarius. 

6. Koeling Log. dk Metaph. Idem Btblioth. 

7. Math. pract. 

Preoas, som Tfli tillika rar Pastor i Pernaa^ skalle bafTa 400 (dal.) 
s. m. (?) i 16d; de dfriga 500 hTardera. 

Ajiaa 1668 Tar tanken att restaurera Akademien i Dorpat, hvilkens 
iriebtong fttr das Jahr 1668'^ var: 



28 YsiKo, Conrad. 

VI hafva begagnat tillfallet af Yslngs oamb för att 
våcka bäfdaforskarnes nppmårksamliet på ftågan, ty ett Uni- 
versitets anliggniugr, äfren om bilder då möta för beslatets 
verkstållande, b vilket dock framdeles följer, förtjeoar att 
BÄmDas I böfderoa. lo magnis et volaisse sat est*). 

Får Ysiug på detta sätt ett namn, så må vi hår anföra 
det lilla vi om faonom kåona. 

Han var född i Örebro d. 2 Jan. 1637, son af Borgaren 
och Handelsmaocen i Örebro Gerb. Ysing Arendtsson, en 
Brebmeosare från Stade, g. m. Karin Olofsdotter. Hans för- 
åldrar egde ej blott Ysingske gården i Örebro, utan köpte 
omkring 1658 ståDgjernsbroken Walåsen och Hagerby. Ysing- 
ska gården bar i^ltt gamla namn önnn 1785, då tillhörande 
Pehr Westers arfvingar, hvilken Wester varit måg bos en 
G. Ysiogs son. I Örebro kyrka ligger en grafsteo ^.öfver 
nämnde Gerbardt Ysing, född i Stade 1603, död i Örebro 
1672. Bland annat talar han ännu till grafstensläsaren föl- 
jande vers: 



Theol. 1. Dr. PreuM, Procanc. & profess. honor., med honorar, af 300. 

' 2. Lagu^y prim. Prof. & insgeot. ord. Slip 600. 

• 3. M. Körling, zuglcich Griec. L. Profesx 600. 

Jur. Cons. 1. Ein guter D. Jur. aus DeuUchl. zugl. Pol. & Elliic. 600. 

i, Lundius, zaglcich Insp. ^rarii 600. 

Med. 1. Al. Schlenius, zugleich Profesfi. Math. tbeor. . . . 600. 

2. Conr. Ysing, zagleich Profeiis. Physices 600. 

Sub.scripiterunt: 

HEDVIG ELEONORA. 

J. Kling«tedt. 

*) 1 Magn. Zeilleri Regnor. Sveciee, Gothic Magnique Doeat Finlandi^ 
ut et Livonis, Brcmcnsis DucaL parils Pomeranias ad Svecos perlinentia 
& urbiit Witmariie Di'Kcriplio no va 1656 (hvilken ulsträckning hade ej 
Sverige i den liden?) klagas öfver studiorum infrcquenlia in recenti, der 
Dorpl anförcs. Sannolikt rar då detta Universitets tillvaro ganska litet 
nyttig. Dä M. G. De la Gardie 1668 innehade Pcrnau Grefskap, be- 
hCfva vi ej leta efter primus motor till ett Universitets inrättning i Gref- 
«kapets stad, under det att B. Oelreichs biographi (bSrofvan Lit. O.) visat 
oss samme De la Gardies hufvudandel i Lunds Universitets anläggning. 
Kanske är, dä man känner Grefvens motparti vid denna liden, ej heller 
så svårt att uppleta hindren för ett Universitets anläggning inom hans 
Grefskap, om man än o i kan närmare göra reda för uppskofvets grunder. 
Vi erinra att Dorpts Akademi beböfde sednast återupprättas 180^. 

Att "ett präktigt Akademi hus", — "ett redan uppbygdt präktigt huA 
såsom ett slott ii Pernaa" — gjorde del år 1690 beqrämligare, att der &ter> 
upprätta högscholan. än i Dorpt, hvarest Akademihuset från Gustaf II 
Adolphs dagar väl förstörts i branden d. 22 Maj 1667, ses i A. Möllers 
DorpU Beskr. p. 48. 55. 67. Den branden i Dorpt väokte väl tanken på 
Akademiinrättningen i Pemau, der Grefven således erbjudit Stöttet^ förrän 
redncfionen det tog, till det allmännas gagn. 



YsiNG, Conrad. 2% 

Kaufnunn war ich hier und ktfnnte oichts erwcrben 
Das mir er»vQi)schier war, als einmal selig sterben.. 

Conrad YslDg, som 1 latinska skrifter kallade sig Yse- 
DlQS, stnderade i Örebro scbola ocli pi Strengnås Gymna- 
sinm, samt begaf sig 1651 till Stade, sin fars födelseort, der 
ban, enligt Sommelins, ännu stnderade 1654. Stade var en 
d2 för tiden myndig stad nr det gamla Hanseförbnndet, der 
Senaten inrattat ett Gymnasinm med goda lärare åfven 1 de 
dCda spriken. Sannolikt grnndlade den bland fadrens från- 
der uppyäxande ynglingen redan bår de kunskaper, som se- 
dan kunde föranleda bans val till Professor 1 botanik. — 

Horticnltur-botaniken både vid denna tid trängt in ftån 
^Taradisus Batavus^', såsom Holland eu tid derefter kal- 
lades af Jos. Plttou Tournetort i bans Scbola botanica. Vi 
påminna oss bnrn en informator bos Geo. Gouv. 1 Bre- 
men Henr. Horn både vid den tideu, då Professor G. Ysing 
blef informator 1 General-Gonverneuren i Lifland Bengt 
Horns bus, en informator för sina söner uti Sven Tilländer, 
bvllken från Bremen förde fk-ön ocb karlek för blomster- 
vetenskapen med sig till PJeteryd, dcrifrån Tilländers systers- 
son Nils Linnens bemtade både frön ocb kårlek för trädgårds- 
konsten till Stenbrobult. Verlden vet föUden af att bans son 
Carl uppvåxte i den trådgården*). 

Från Stade begaf sig C. Y. till Helmstedts Universitet, 
der ban continuerade sina studier, tills ban efter 7 års för- 
lopp bemkallades af sina föråldrar ocb bemkom 1658, då 
ban begaf sig till Dpsala Akademi, der studerande särdeles 
Pbyslca, Anatomia, Cbymia ic Matbesis, samt disputerande 
de prlncipiis cognitionis under P. Fortelins, dervid kallande ^ 
sig Conradus Ysenius Orebrog-Nericios 1663. S. å« begaf 
ban sig till Greifswald, der ban blef Magister. Genom en 
beröffllig disputation ocb praesldlnm, gjorde ban så sin lärdom 
bekant i Rostock, uppeböil sig sedan någon tid i Hamburg, 
der man sökte qvarbålla bonom med försäkran om befordran. 



') Di Hallenberg skulle inom "SmSlflndsl^a Nationen" i Upsala paren- 
tna öfver Linné, begSrde han upplysningar om sin hjelles barn- och 
angdom från brödren Sam. LinnaBu.4, som eftertrfldl fadren vid Stenbrb- 
hnlts pastoral. 1 svaret, infördt i De la Gärd. Arch. IX. D. p. 199 följ. 
(till en del begagnadt här of van Litt. L.), ådasalflgges tydligen det stora 
inflytande blomstren, — hvilkas första frön inkommit tilh en ej ringa del 
frän de trädgårdar i Stade, der C. Tsing torde fått sin blomsterkarlek, — 
amägos, åtminstone af föräldrar och syskon, hafva haft på Linnés utveck** 
liaig ocb Tetenskapliga riktning. 



30 TzSULL-lTTBlf. 

men bvarlfjrfin lian på sina foråldrars begråran återvåDde till 
fåderneslandet. Hår blef ban, af sioa fordna lärare, lios Ko- 
nnngén aomald såsom skicklig oei (örtjeot till en profession, 
livarpå Roonngen resolverade att förordoa bonom till Pro- 
fessor Pbysices, Botanices, Anatomis et Medicins ntl den 
na inrättande Kougl Pernonske Akademien, som skedde med 
H. K. M:ts Verkliga conflrmationsbref år 1668 i No?, månad; 
men såsom med denna Akademies fallbordan något dröjdes, 
blef ban af R. R. ocb Gonyernenren Bengt Horn kallad till 
att informera bans söner, bvilken kallelse ban antog, gö- 
rande denna tjenst så till bemälte berres nöje, att ban, 
efter Ysings dödliga afgång, låtit förfordra bonom till sitt 
bTilorom. 

1 Febr. 1671 kände ban sig opasslig, så att ban d. 14 
lades till sängs, anfallen af betsig feber. Den 18 gjorde ban 
sin bekännelse ocb begick H. H. Nattvard, samt dog natten 
mellan den 23 ocb 24 Febr. sedan ban lefvat i 34 år, 7 yeckor 
ocb 3 dagar. Biskopen 1 Åbo Dir Joh. Gezelins, Domprosten 
ib. D:r Enevald Svenonins ocb Andr. Hasselqvist, då Conrect 
Scb. i Revel, sedan Tbeol. Professor 1 Åbo, bedrade den ti- 
digt bortryckte boppftalle mannen med vid likpredikan tryckta 
minnesord endels på obunden grekiska, endels carmine ele- 
giaco latine. Forladins predikade öfver bonom med Pbilipp. 
I: 21 till text. Sacklén upptager bonom bland Svenska £tf- 
hare utrikes i tjenst eller praktiserande, 

(Källor: Sackl^ns Supplement till LakareHiitorien, enligt ett bref Mn 
Ihr Aelmelée i Wasa. — J. Fr. Bafgea Beskrifning ofver Örebro p. 
118, 19S, tio. — S. 6. Sommelil DIsp. R. Acad. GoataTo-Carolina •. 
Dorpato-PernaTenaii bistoria Jemte Handakriftoamlinffar till samniA 
arbete på Lands Bibliotbek. — Stiernmans Aboa Literata. — Stiera- 
mans Bibi. Svio Goth. T. III. nst. — Striekers Homiletiska BlMio- 
thek. — Obegagnad källa tiU h vilken känvisas: RådsprotocoUeraa rö- 
rande ett universitets anläggning i Pernaa 1668 ock Kongl. confirma- 
tionen i Nov. s. A. af en foratgången otnämaing af Tsing till Pro- 
feieor därstädes.) 



YXKULL-ÄTTEN. 

Då vi i Sverige ega ett Yxknllsnnd, — namndt i Esaias 
Tegnérs lefverne — att ej nämna Wolmar-Yxknllsgatan på 
Södermalm i Stockbolm, kan det ntlandska namnet anses ba' 
blifvit så försvenskadt, att detta verk kan påräkna rådfråg- 
ningat rörande den att, om ock ej person, som gifvit namn åt, 
om ock ej grnndlaggt det vackra berresåtet ocb byggt den vackra 



/ 

TXKULI.-&T.TBir. > 31 

egendomen, som på TllJel cliarta kallas Grell. Hornska, andra 
anledningar att förbigå, tillå vi bår kunnat dem ådagalägga» 

Yxknliar bafya 1 Sverige varit böfdingar och krigs- 
öfVerstar och egendomsherrar af anseende, men ej trängts 
hland bofadlen, ej inträngt i Senaten. 

Anor ha dock ej brnstit dem. Deras äldste kände stam- 
fader Holsteinaren Lndolph, som skref sig till Meyenddrf 874, 
kämpade mot Norrmannerna. Ar 988 dog Adelgerd till M. 
såsom öfverbefälhafvare 1 Holsteib. En man af slägten, med 
ett dopnamn, som möter i vår Ynglingasaga, Svegder, valdes 
till Påfve i en tid, då der sannerligen behöfdes en man med 
stort moraliskt anseende. En sådan var också Clemens II. 
Det var 1047. Tre hade nära samtidigt skaffat sig tiarsom 
Robs Biskopar och Christna Kyrkans Fäder (Papaei),den ene 
nndanskuirande den andre. Och den envisaste, Benedictos IX, 
vald i sin pojkålder, var till den grad osediig, att folket 
trodde en betecknande sägen, som må anföras: 

En fattig pilgrim, Vaclns, fick 1 skogen se en björn, 
med långa åsneöron och åsnesvans, vid hvilkens åsyn han 
sprang af förskräckelse; men odjaret ropade: ^7rnkta ej! Jag 
är en förskapad menniska.^^ Hvem är du då? äporde pilgri- 
men.' ^Ack, sade bestien, Jag är Påfven Benedictns IX. Min 
lott för mina slemma synders skull är, att nu löpa till dome- 
dag i denna skepelse i moraser och träsk, liksom jag 1 
nennlskohamnen helst trifdes i snöda välluster, samt att se- 
dan ändå nedkastas i fördömelsens eldhaf.^^ 

Denne Benedictns hade ock på sitt samvete att hafva 
andanröjt Svegder af Meyendorf genom gift, för att kunna 
blifva återvald till Påfve. Svegder berömmes som en god 
oeh ärlig msn, förut Biskop af Bamberg, hvartill han 
valdes såsom Kejsar Henrik III:s Canceller och vän, hvil- 
ken skaffat Episcopatus Bambergensis stora förmåner. <— 1108 
f yttade Daniel och Conrad Meyendorf till Lifland, ' der de 
snart egde vid Dfinas strand Ikeskola eller Ysekole, som 
blef ett Biskopshus Yxknll, sedan Liflands förste Biskop 
Melnward 1188 anlaggt denna borg. Detta Biskopssäte för- 
lades sedan till Riga, och Yxknll blef ett länsgods. Dess 
länsherrar började då kallas Yxknll. En Conrad, son af of- 
vanaämnde Conra^ M., skref sig först Yxknll, sedan han fått 
länsrätt till Y. af en Biskop Albert. En Conrad Yxknll var 
öfverstelieutenant vid Frih. A. Forbus' regemente, och erhöll 
1635 rätt att i S. Qvintini kyrka i Riga få sin graf, med rum 
å muren för vapen med målning och fanstång, för 50 R:dr. 
De la Gärd. Arch. X: 118. Enligt Dudiks Forschungen ia 



32 YxKULL, Waidemar^ Otto. 

Scliw«deD, Brfian 1852, p. 3irfliioas på Skokloster arkva- . 
d€r från 1346 och 1344 ocli några applysoingar om Ltf- 
låndska famllJeD Yxkul såsom blhaog till ea Chroolk des - 
deatsebea Ordeas, som slätar med ]467. 



1. Y X K U L L, WALDEMAR. 

Den som först*) Inkom 1 Sverige ocH först Introdocera* 
des på Svenska ' Riddarhuset, var Woldemar Yxell eller Yx^ 
kull till Castl, DJarsnås, Ogesta och Körnnda, Inkom 1 K. 
Johan IH:s tid, son af Landtrådet 1 Estland Didrick Wol- 
marsson Y. till Rysset. Han blef Konungens Kammarjunkare, 
sedermera Carl IX:s Hofmarskalk, g. m. Helena, en dotter af 
Hertig Magnus, Gustaf l:s son och Hafsfruns älskare. Deoaa 
Heiena, född af Anna v. HauMtz, följde först sin faster Ce- 
cilia till Baden, men hemkallades af K. Johan 1585, flck 
1591 förlåningar .och ett vapen, som visade ett gyllne grip- 
hnfVad mellan 4 sexnddlga stjernor af silfver i rödt falt 
Rnru mycket hon fått af sin faders efterlemoade 6,517 R:dr 
coor., är obekant. K. Gustaf Adolph conflrmerade 1625 den 
donation K. Carl IX gifvit Wolmer Yxell till Djursnäs och 
Fm Helena, Hertig Magni dotter, under frälseArlhet förlå- 
nande dem och deras arfvlngar Össby m. fl. i Wagnhärads soc- 
ken 1 Södermanland, Qvarntorp m. fl. i BJörlunda socken. 
. (Brefvet förvaras i De la Gärd. donat. i Lund). 

Sonen JVoltner Yxkull till DJursnäs och Sarslax dog d. 
14 Januari 1649 såsom Commeudant från 1644 på Nyköpings 
slott och Öfverste för ett infanteriregemente, g. m. Helena 
Fleming. Han och Gust. Bonde förde en af' K. Gustaf II 
Adolphs hästar i likprocessionen d. 22 Jon. 1634. Epitaphiet 
öfver W. Y. läses 1 v. Stiernmans Höfd.-Min. I: p. 119—120. 
En sonson af Wolm. Y. d. ä. och Helena, Hert. Magni dotter, 
Xogr Yxkull, se längre ned: Yxkuil^Meyendorf. 



2. YXKULL, OTTO. 

Denne son af Dittlov Yxkull var Svensk Fältmarskalk 
redan 1594, då han genom recommendation af PåfVens be* 
ryktade sändebod Mala Spina flck de resoluiioner han ön- 



*) En Georg Ttel torde viMerligen kommit förut till Sverige, men för- 
sand dit s&som dömd till döden af K. Johan 1570. Link. B. H. 2: 52. 



YXKULL, Otto Reinhold. ^ 33 

skit i R. Caosliet, livarpå ban Hade med instractioner, 
brllkas Innebåll Rådet ej kåade, på fickan illl Lifiand. Från 
DaDZig sporde dock Rådet, att såväl der som i Elbiagen ocb 
Köolgsberg otrastades tlil Konnngens tjeast ett stort antal 
arlogsskepp, med bestämmelse att, om Hertigen vägrade Ko.- 
aaageo att aflägsna sig från Sverige, sätta H. M:ts trogne polac- 
kar i tillfälle att kanna med våld taga Poblens Konung i en svensk 
hamn ocb föra bonom till sitt katbolska rike. TJngosJn skepp 
visade sig snart ntanför Stockbolm. Derefter se vi Otto Yx- 
kall 1595 slå Ryssar, under Claes Fleming 1 Finland; men 
1600, såsom Ståtbållare på Narva, bar ban triidt på Hert. 
Carls sida, då ban fick dennes förordnande som Fältmarskalk 
Jemte Carl Horn. Under dem ^g man Carl Carlsson Gyllen- 
bjeim såsom Generallientenant skära rika lagrar. Fältmar- 
skalken O. Y. dog af sjnkdom på Wolmar, midt under lop- 
pet af Hertigens segrar. Han blef Yxkull-Gyllenband^ättens 
$tamfader. — En Jacob YxkuU bar skrifvit 16 i De la Gärd. 
Donationen I Lnnd förvarade bref 1649 följ., dat. Eisleben 
k Reval, visande att ban nnder denqa tid låg i garnison 
eller fält^ sysselsatt med krigiska förrättningar. 

En Öfverste Johan Yxell eller YxkuU mötte 1 634 D'Ogier, 
en medlem af Franska Ambassaden under D^Avaux, på resan 
fråa Stockbolm till Falun, som med våld drog legaterna in i 
ett värdsbas, ocb ^körde dem^ att på knä dricka Drott-, 
Biagarnes (Cbristinas ocb Maria Eleonoras) skål. Det värsta 
var, enligt D^Ogiers anteckning, att ban trugade värdsbus- 
naaneos bastru, en gammal käring, att dricka med dem ur 
samaui bägare, bvilket Icke böjde smaken af välplägningen. 
(Stbffls Magaz. 1780 p. 101.) Samma år d. 22 Jun. var 
Jbå. Yxkell von Padenormb den sjette bland de 60 bärarne' af 
det Kongl. liket, Jemte en Didrik Yxkeli, Otto Yxkell af Pade- 
normb ocb JUrgen Yxkell. (Stbms Magaz. 1781 p. 346 f.). 



3. YXK ULL, OTTO REINHOLD. 

Frib. O. R. Yxkull föddes vid Riga i Lifland d. 1 1 Ang. 
1670. Fadren Fabian Relnboldsson Y. var Öfverstelieutenant 
tcb modren Elis. Yxkull, Öfverste Wilb. Yxkulls dotter med 
A. D* v. Rosen* 

6. R. Y. blef Cornett 1687 vid Drottning Ulrika Eleo- 
Boras Liftegemente, Ryttmästare 1700, då ban började det 
alirglömliga 18-åriga krigståget med K. Carl XH. Han nåm- 

BioGR. LBX. XXlir. 3 



34' YXKULL, Otlij Reinhold. 

oes 1703 såsom deltagare 1 den skarpa tråff&iogeo vid Lacbls, 
der Ryssariie tvenoe gånger blervo slagoa, bvarvid Nordberg 
föranlåles yttra '^prof vara gifvet, att dem Svenskom intet 
feltes maouamod ocb bjertQ att jnöta Czarens troupper 1 fält,, 
der som någorlnnda möjligt var för en liten bop att bjnda ao 
med en myckenbct, ntom ock öfver all sliållg proportion. Fleodeii' 
stod i ordentlig positur ocb sköt rätt starkt; men de svenske 
gingo såsom blindvis på/^ Ryssarne måste stupa eller flykta, 
(leneralarljntant 1710, enligt Matriklarne, men enligt Professor 
Gabr. Hein var ban Generaladjutant redan 1708, då General Ly- 
becker sände bonom ocb J. H. Fieandt, ^^den djerfvaste par- 
tigängaren 1 detta krig,'"* till Petersborg, då F. — sannolikt 
också Y. — sattes i ett svårt fängelse. Återkommen blef 
.Y. Öfverstolleutenant vid Abo läns infanteri 1711. Öfverste 
1712, samt Öfverste för Abo läns ocb Björneborgs regemente 
till bäst 1713. Denne tappre Carolin hade 1689— 92 bivistat 
campagncrne vid Holländska och Fransyska arméerna och 
vid Svenska arméeus actioner vid Pröfstingshof och Yxkolls- 
bof, (ogris, Systerbäck och Kyrölä, liksom actionen på Mil- 
kila-fältet, då fienden landsteg vid Pelckenä, samt fältslaget 
1714 vid Storkyro. (I)erom se Essen, tr. 1 Lund 1855, p. 21—26.) 
O. R. Yxknll blef Generalmajor d. 7 Dec. 1717, gjorde 
1718 års fälttåg från Jemtland till Trondbiem, der ban två 
gånger nödgade Danske Generalmajoren Budde att draga sl^- 
andan för honom. Då Ryssarne sedan i Juli 1719 härjade 
Svenska knsten i Upland och B. F. Zöge ändtligen mistat det 
befäl han så oskickligt handhaft, öfvertogs det af O. R. Yxknll, 
som åtminstone ej blef anklagad för sitt sätt att gå till våga, 
ehnro vi ej känna några lyckliga följder af förändringen. Haa 
blef Friherre 1730 (n:o 203), och hade änna 1735 5 äldre och 
19 yngre Generalmajorer jemje sig. Bland dessa 24 fanos 
blott — en adelsmarf, de öfri^ga Grefvar eller Baroner. 1730 
hade han också bllfvit Landshöfding i Åbo och Björneborgs 
län, och förestod embetet till 1744 den 8 Sept., då en vice 
Landshöfding utnämndes, som dock ej blef ordinarius, förrän 
efter. Yxknlls död^ hyllken timade 1 Åbo d. 10 Dec. 1746. 
Under finska kriget måste den 70-årige Höfdingeu utan tvif- 
vcl anstränga alla sina krafter, för att utföra hvad som an* 
l(eui på Åbo och Björneborgs läns höfding. Han var gift 
med 1:0 C. E. Paykull, 2:o A. M. Apolloff. En son, Friherre^ 
Carl Otto, gift med en dotter af Presidenten Frlh. Edv. Car- 
leson, blef Major. Dennes son Frih. Otto Edvard, som dog 
1770(7), slöt Friherrliga ätten n:o 203. Friherre O. R. 
Yxkull hade åfven döttrar: l:o Sophia Elisabeth, som. blef 



Yuull-6tli.bnband, O. — Yxkull-Mbtbndorf, c. U. 35 

gffl med en Fr!b. Rehbinder; 2:o Anoa Renata, som blef ^ift 
med Presidenten Frib. Axel Lejonbnfvnd; 3:o Jobanna, som 
blef giri med Hofjankaren Frib. Carl Lybecker; 4:o Hilda 
Dorolhea, som blef s^ift med Öfverste Frib. Jonas Cronstedt; 
5:0 Fredrika, som blef gift med Professor Jon. Meldercreutz 
i Upsala. 

<Billor: Dalins Svem Rikefe biet. — Werwingi Carl lX:t hist. — Tam- 
■eliat Almanaehor. ~* Adelsmatriklar. — Höfd.-Minnen. ' Spenert 
Opus herald. — E. Fleifcliert hiat. akrifter. — Konangalanfd. — 
Toaelda Geofr. — Cederachölda 1719 Ara rikadag. — De la Oard. Arch. 
111. Y. X. XII. XIII. XV. — Upplyan. i Sv. hiat. af S. Loenbom. — 
Fre«l. o. Peraoaalier ofver Profeaabrakan Fredrika MelderereaU. — De 
•ttta Peakis regaaaU Carolo XII, anct. Qabr. RelD, Helaingfon 18M.> 



YXKULL-GYLLENBAND, OTTO. 

Om altens nrsprnog, se Y X R U L L bärofvan. Reinhold 
Georgssan von Yxknll till Koskf ocb Padenorm både 1 äk- 
tenskap med Sopbia Gonradsdotter Yxknll till Padenorm, so- 
nerne Otto ocb Johan, som beggre tjente Svenska Kronan med 
trobet ocb ara. Otto, som ingått på civila banan, blef slut- 
ligen Krigsråd ocb General-Krigs-Commissarins i Est- ocb 
Ingermanland; gift med, Helena Garlsdotter Horn; Johan, som 
falt krigets yrke, blef Öfverste för ett regemente, skrlfvande 
sig till Padenorm ocb Herkfill, gift med Anna Maijdel, Fålt- 
Öfrersten Hans Maijdels dotter. När Krigsrådet Otto 1648 
blef Baron med namnet YxkulUGyllenband (n:o 30), så fick 
kan, såsom sonlös, på samma nummer intaga sin broder Uobans 
söner Reinh. Johan, som sedan blef Öfverste för ett regemente 
till bäst ocb Laodtråd i Estland, samt Conrad, Ryttmästare. 
Var deone Conrad den Conrad Y,, som blef gift med Beatir, 
en dotier af Erik Gyllenstjerna? Denna Fru Beata säges 
bafva rarit den beryktade Pinetorpafrun. Denna friberrliga 
att ntdogr i Sverige med Krigsrådet Otto Yxkull-Gylleoband, 
kvUken dog 1656; meji afkomlingar af brorssönerna bafva 
spridt sig 1 Estland, wärttembcrg. Baden ocb Frankrike,' en- 
bgt uppgifter till Riddarbusarcbivet från ättemän. 

(Källor: Adelsnatriklarae.) ' 



YXKULL-MEYENDORF, CARL ULRIC. 

Ätteo akrifves äfven Meyendorf von Yxknll (n:o 74 bland 
Svenska Prltaerrar). VVuldemar Yxkulls sonson Lags YxkuU 
Kae ofvaD: Yxknll) blef Friberre 1679 med namnet Lage 



36 YxKULt-MBTBNDORP, Carl Ulrie. 

Meyendorf vod Yxkoll *). lutrodocerad på samma onmmer, 
som bans ^sköldfränder^ Jacob och 04to Johan samt deras 
brorsson Walter Reinhold. Jaooh, som då var Generallleate- 
nant, skolle skrifva sigr Jac, Meyendorf, Frih. von YxkuU. 
Hao dog: barnlös. Otto Johan, då Öfverste, dog: också barn- 
lös. Fri ber re Carl Ulric Txkull von Meyendorf, eaiigft Eooes 
(€arl XII:s Krigare 2: 39) lär varit WoHer Reiabolds son. 

Sannolikt följde ban Carl Xlhs fanor, afveu i medgån- 
gens dagar, men han némnes först, sedaa ^bladat våudt sig 
om.^ Hao var Ryttmåstare vid Lifregementet till bäst, då 
ban följde Konnng Carl från Pnltava till Bönder och från 
Bender till Demotica. 

En ^Svensk Officer^, som skrifvit en Reise Beschreibung 
Sr. K. M. zu Schweden Carl XII kan bafva varit vår Yx- 
knll, då man deremot om de fleste ^Konnng Carl XILs följe- 
slagare från Pnltava till Bender 1709,"^ hvilka Bnnes upp- 
räknar, kan bestämdt såga, att de icke knnna bafva varit 
denne Resebeskrifvaren. Att författaren, ehnrn Svensk Offi- 
cer, är Tysk till börd, ligger ja öp]^t,^,om ej i språket, dock 
i många drag. Hans rang är nnder en Öfverstes, men knappt 
antagligen nnder en Ryttmästares. För alla dem, som nt 
återstå att välja på, möter en eller flera svårigheter, snarare 
än för Y. Är det ock ej har som beskrifver den märkliga 
^resan^, så torde han likyäl i det närmaste erfarit det be- 
skrifna på samma sätt som beskrifvaren. Vi anföra således, 
såsom ej främmande för hans biographl, ett och annat t 
sammandrag nr denna Anabasls, som verkligen eger ett större 
Intresse för oss Svenskar än den Xenopbontlska, hvllken låses 
alla lärdoQsskoIor. 

Titlen är: AnsfQhrllche Relsebeschreibnng Sr. Königl. 
Mi^estät zn Schweden Carl XII was sich nach der Pnltawi- 
scben action anf Dero gefäbrllében Reise nach Bender vor 
seltsame znfälle erelgnet, zn welcher Zeit Dleselbe bey Ben- 
der angekommen, von dem Gross-Snltan béchst ft^enndllch 
anfgenommen, nnd als ein grosser Monarch in allén tractirt , 
worden. Wie länge Sr. K. M. allda residirt anch was merck- 
wQrdiges Zeit Ibres allda sein hasslrt ond wann Sie wieder 
ans selbigen Landen gängen nnd In Tenschland glQckllcb 
angekommen anfrichtlg beschrieben von etnem Schwedischeff 



*) Det sjnes ?ara denne Lage Txkull, Ryttmlstarei $oiii 1665 skaffade 
Tiaboda i Bcrga socken i Småland sAterifrihet under namnet' YxkuUt- . 

ftllMl. 



YxKUiiJL-MBYBNDORFy Carl UlriQ. 37 

Ofieler, der melst llberall mit zagegen geweseu. Strablsandt 

17H, 8:0*). 

^Efter deo olyckliga bataljen (d. 8 Juli 1709) drogo vi 
(Svensliarne) oss till Dniepern, meo ej Iials öfver bafvad så- 
som man knonat förmoda efter ett sådant nederlag, atan med 
tli Tårdigbet. Några tnsen personer sicnlie snart föras of- 
fer deo breda iioden. Hastarne, drifne ut 1 vattnet, vände 
litteligen åter, når de icke sågo iiudra stranden. Men med 
stora ansträngningar knnde de dock öfverföras. Ocli den store 
Kangeo, hvllken verlden nyss var för trång, knnde man nu 
ro örrer i en ökstocki På andra sidan mötte stora ödemar- 
ker nnder en brännande Jnli-sol. Efter 20 timmars fasta, 
itan en beta bröd ocb en vattendryck, måste jag lägga mig 
på en kall mark till kvila. Men linngren jagade mig att 
blaod lika fattiga tigga ett brödstycke. De voro alla, eller 
ställde sig alla lika arma som jag. Den förste, som ville 
bjelpa, gaf mig en mnnfyila af bröd, bvilken ban länge burit 
i sin byxficka. En trossknekt gaf mig slutligen 1/2 mark 
bröd, men i största tystbet, för att ej blifva ombedd af an- 
dra. På det brödstycket lefde jag i 5 dagar, ridande fram 
der Kungen åktes Den svenska troppen följde Kungen; Kos- 
sackerna ocb Walacberna följde Mazeppa som anförare. Då 
KiDgen ej både någon annan skugga än den lian fick af sin 
kaross, fiugo vi nöja oss med den vi kunde skaffa oss vid 
•igoa kalle. Hästarue både merendels godt bete; men folket 
desto sämre kost ocb qvarter. Tacitus (bvaraf en upplaga 
syies följt i packningen) skrlfver visserligen: Gorbnio ocb 
luas krigsbär försmäktade af bunger ocb mödor, så att de 
voro tvungna att stilla sin bunger med bästkött; men bär 
kom en ny besvärligbet genom vattenbristen, under de brän- 
UDde, ej af en vlndflägt brutna, solstrålarne. Deraf ledo 

*) Denna Iractat af 144 sidor i litet octavformat liar ej < vant, kand af 
WarmholU. Möjligen åsyftas dock densamma i N:o 5867, der han cite- 
rar 2bne olika tiitar: Relation von Sciiweden seit den Sclilacht bey Pul- 
tawa, in 8:0, 1716, som anses vara samma skrift, som nSgorstades kallats: 
Ber nach der blutigen Pultawiscben Scblacht sich tiber ffinf Jahre in 
Bcoder aufhaitende, nachgcbend aber nach Slralsund retournerende Carl der 
XII, in 8:0, 1716. För Nordberg ttr den okänd. ROhs har ej ens p& 
Greifswalds Bibliolhek träffat denna i Slraisund tryckta skrift, som man 
Ufi finner af hans berättelse om begynnelsen till kalabaliken (se ZAUCh^ 
iaion, har nedanför); men mycket, hvilket Knut Lundblad anför efter 
TWatr. EaropaBum och för hvilket andra citera en Adlerfelts Carl XII:s 
Hift. tillaggd 4:e Del, der andras skrifter aftryckts, synes i clenna Reise- 
beichreibiuig hafva sin urkälla, h vilkens minne dock förtjenar att upp- 
lifvu. Det enda exemplar vi känna, eges af Generalbefälhafvaren Grefve 
G. «on fissen i Helsingborg. 



38 Yxkull-Mjby«^dorf, Carl Ulric. 

Generalerna ocb Offlcerarne mera ån soldaterna. ' Mån||ra> 
som lade slgr till hvlla ocb insomnade, öfvergåfvos dernnder 
af de bnngrtgre bastarne, som nppsölite beten, ntan att se- 
dan knnna återfäs. Pi det sattet blefvo många berrar nöd- 
gade att gå till fots. Nätterna Toro så Icalla, att många 
flngo ftost i bänder ocb fötter. Tartarerne började slå nt- 
truttade bästar för pannan, sedan söndersliåra dem, torka 
köttet i solen, göra det mört nnder sadlen ocb äta det okokt 
med god appetit. Svenskarne bnngrade ännn beldre. Den 
14 Jnli träffades ett slags körsbär, som närmast öfverens- 
stämde med Plinii beskrifning af Chamscerasns. (Caroiioen 
lär bär citerat nr minnet Hlst. Nat. Lib. XV: cap. 30, om 
Cbamscerasns 1 Macedonien.) Dylika vexa också 1 Scbweltz. 
Nq fnnnos vilda får att skjuta. Nöden lärde oss att af tor- 
kad bästspillning skaffa oss bränsle, för att ej bcböfva bärma 
Tartarernas 3ätt att bereda biffstek. En bonde träffades, som 
körde ett lass salt; nog fick ban köpare, men säkerligen 
voro desse klena betalare. Snart blef nöden åter stor och 
man började att gästa bos Tartarerna. Men Gud välsignade 
mitt ringa brödstycke, så att det ännn 5^e dagen gaf mig 
brödföda. En viss berre, mig annars ej obenägen, såg mig 
öfvermannad af törst, men oaktadt ban både vatten — vis- 
serligen ljumt af värma — 1 sin flaska ocb märkte att Jag 
knappt för mattigbets skull mäktade uttala min bön, så biet 
denna dock förgäfves framstammad. Man kan deraf slnta 
till vår nöd. En bvar, som både något att äta eller dricka, 
gjorde det bemllgen, för att ej besväras af andras böner. 
Cyniske pliilosopberna kunde ej gå längre i sin försakelse 
än vi. Diogenes var, jemnförd med oss, en ^jSybarit. Hade 
vi bär bart bans tunna att gifva oss skugga! Ändtligen bnnno 
vi in på Turkisk mark. Vi stodo i grannskapet af Oczakows 
gränsfästning. Men ntan klingande mynt var äfven der en 
ödemark. Vi både ej sett rinnande vatten sedan vi lemnade 
Dniepern förrän nära Bug. Men vattnet fanns ej smakligare 
1 Bug, än det var i Herodoti tid, om man antager &tt h^os 
Hypanis, som flyter mellan Tyra ocb Boristbcnes, är nämnde 
flod. Men snarare vill jag antaga, bvad ock Turkarne tro, 
att grannskapet med Svarta Hafvet ger Bugs vatten dess 
salta bismak, än gilla Herodoti mening, att det kommer af 
flodens ursprung ur ett stort moras. (I en tid, då ^de lärde^ 
oftast stannade med latin i sin kKissicitetsifver, erinrar 
sig vår Carolln — den arme vattentiggaren ~ Herod. Lib. 
i V: cap. 52: TQirog 6é''Tnavi,s norafioq ogfiätai iisv ix 
t^g £%v^LXfJ6y ^SBL dé ix UpLVtjg (isyakijg . . ./* 



Yxkull-Mbvekdorf, Carl Ulric. 39 

^ViJI Dågon veta barn vål mat smakar, före han förut 
dea hir aoglfna dieten i 5 dagar! Svenskarne gäfvo klln- 
gande mynt ocb Tnrkarne roat, ntan «itt kunna nppgöra pris; 
■en man var å ömse sidor, som det tycktes, belåten. Dock 
begagnade sig Turkarne oblygt af köparnes starka begär 
och tydliga hunger, hvilket kan inses deraf, att Jng med 
aågra betjenter consomerade nu pi en half dag^ bröd för 8 
ibir. — Tolf dåliga fikon kostade en groscben; deremot fick 
man en god dryck (en fjerdedels bägare vin) för 2 groschen. 
Men. når man fann att det lätt berusade, ej släckande törsten, 
si köpte man ej mycket. Kungen, med sin blessnr, kunde 
nu ändtllgen en gång få äta varm mat. Vide all den baud- 
Ifo hade man blott en tolk, en Jude (sannolikt Marcus, som' 
Jemte Zfilich, Zöge m. fl. blef fången vid Bender). Deraf 
appstod mycket skrik, som gjorde ännu svårare att bjelpa 
alla. Svenskarne hade blott sachsiskt och ryskt silfvermynt. 
Mao hörde nu mycket om Aspers ocb Parasi och Groschen 
och Kopeken. Kungen hade sörjt mindre väl för sig sjeir, 
ån sina soldater. En Turk gaf honom eit får, bröd och 
aå^ra bönor, ocb fick för dem 12 ducater. Nu trängdes 
omkring bonom sgifvare, med beräkning att lika frikostigt 
liegafras Igen, och de beräknade ej illa, fast Kungen härvid 
Tlsade ett stort förtroende till Guds bjelp, när )ian så fri- 
kostigt utdelade af sitt penningeförråd, utan att känna bvar 
lya tillgångar skulle uppstå. Härvid kunde man erinra sig 
Clceros ord: Dygd kan finnas utan lycka."* 

Ankomsten till buodsförvandtens land, till befolkade orter, 
lill vatten ocb vägar, syntes visst vai'a en förmån; men 
siart fano man ställningen ej olik ett skeppsbrott i hamnen. 
Tasen svårigheter mötte vid öfverfarteu af Bug, som här 
ur så bred att man knappt knndc se tvärs öfver densamma. 
Torkarnes anspråk på ersättning för öfverskeppningen voro 
oblyga, ocb de enskilde skulle dem tillfredsställa. Nu såg 
■an det arma folket, som ej kunde betala öfverfarteu, hänga 
sig vid båtkanten, men med hugg ocb slag tillbakadrifvas. 
Deras veklagan trängde in 1 själens djup. Dittills hade man 
ftaft det svårt, men ingen hade under hela öckenvandringeu 
lött, utom en 60-årig talTeltäckare, så vidt märkas kunde, 
fhst många varit sjuka. Bland nu mötande nya bekymmer 
nx Konungens tillstånd. Det kunde nemligen ej så väl döl- 
jas, som medan han satt i sin kaross, att såret blifvit till 
tiaa följder ganska betänkligt. En oväntad besvärlighet låg 
äfrea deri att Paschan i O. så tolkade de orhres han fått 
fria Sultao, som skulle blott Kungen ocb hans Kongl. hofstat 



I 



/ • 



40 YxKUiL-MBTfiNiM^Rp/Car/ illric. 

lemottafas. Skepp för dessa voro i beredskap. Hen Rongren 
ville ej femna slU krigsfolk till rof för den förföljapde fleo- 
den, utao sökte brlDgra Pascfaan till ralsoo. Slotligen gick 
lian dock med en fältskår och några betjenter öfver floden. 
Hofstalen, som nu följde, bestod af en Hofmarskalk, en Kam- 
marberre, 2 Hofjonkare, Blktfadren, Fältskären, 2 Taffeltäc- 
käre, 1 Källarskrifvare, 1 Controllenr, 1 Kock, några Kallar- 
och Köksbetjenter samt några Lackejer. Dernäst CancelUet, 
som blott bestod af ett. Krigsråd ocb 3 Secreterare. Åt Mi- 
lisen både blttllls skonats några ocb 70 drabanter samt något 
Infanteri ocb något Cavallerl, så att alla tillsammans utgjorde om- 
kring 400 man. Lätt hade yarlt för Tnrkarne att ofverföra denna 
skara, men den ^hårdnackade^ Paschan drog så länge nt pi 
tiden, att S?enskartie fvnno nödigt uppkasta ett bröstvärn af 
sand, för att åtminstone glfva sig med ett accord på krigs- 
maner. Kossackbären noder Mazeppa både i det närmaste 
solverat sig åt sina hemorter under tåget. Jag fick dock en 
liten koja att bo ntl och hade der ett mm till matsal, sofrnm 
och studerkammare, Yiss att när Jag, första gång på längre 
tid, undgick att skada kropp och kläder på fuktig mark, 
Hellogabalus ej fann sig lyckligare i sin af Indianska ge- 
nomskinliga sköldpaddskal bildade säng på svällande kuddar 
under silketäcken med sldenom bangen. Men det usla vatt- 
net, liggandet på den kalla marken för de fleste samt omått- 
11g flkonätning och vindricknlng ofvanpå den långa fastan, 
utbredde durcblopp ibland oss. Muskotnöten var vår enda 
medicin. Gud vår ende läkare. Den 23 Juli kom ändtligen 
bref från Sultan 1 helt vänliga ordalag, deri Kungens olycka 
beklagades och den trösten gafs, att en armée väl kunde fås 
åter. Vi uppbröto så mot staden och lägrade oss på en 
mils afstånd derifrån, der vi hvilade öfver följande dagen. 
Den degen fick jnan se, hvad man ej sett, då ett slag för- 
lorades, en armé fångades, ett sår plågade, ja då alla be- 
svärligheter hopade sig, alla förödmjokeiser visade sig eller 
hotade, och förnuftet sjelft ej kunde se annat än en fOrtviflad 
ställning, — man ^g Konungens Jemna mod brutet, man såg 
tusen tårar i hans ögon, man hörde suckar nr hans bröst, 
man bemärkte yttre åtbörder, såsom följder af inre qval. 
Hvad både nu händt? Systerns, den Holsti^inska Hertiginnans 
dödspost hade hunnit till hans öron. Man hörde från Maje- 
stätets läppar: "^En armé kan ersättas; bon är oersättlig.^ 
(:Bör detta betraktas som Naturens itiumf eller som tlen 
Kungliga egoismens höjdpunkt?). 



YxKDJbL-MBTfUDOBF, Carl Ulrie. 41 

^I dessa sorgrens ögOBbllck fick den Kongllga tanken en 
lyeklig riktning, att nemllgen straxt med de friske begifva 
alg tiJi Constantinopel, der skaffa respass åt de sjake och 
Messerade, och sjelf skynda till Tyskland. Men snart hör- 
des ej mera härom. Vi kommo efter nya faror öfver Bng, 
nen här flngo Ofllcerarne den nya omsorgen, att bevaka, det 
Tvrkarne ej måtte förleda deras betjeuter och ungdomen till 
slamiia synder"" (Bug-etlt). 

^Den ii Mi skedd«e opBbrotlet mot Render, der en vån- 
iigt sinnad Pascha fanns. Äter en öcken med nya plågor 
och besrär öppnade ni för lieskriCvarea och hans följeslagare 
sina amar. Eo gräshoppsavärn rörmörkade för dem solen 
Yid svarta hafvets k«st. 0er låg ej Svenska Flottan för 
att liemta dem heo. fm ström kräfde 1/2 timma att rida 
öfver. Taitarehaas piwsent Ull Knngeu, bestående af eu 
vagn ntao Jern, 4 alnar iåag med 4 små hjnl och icke sköna 
hastar mötte. Man sörjde att Ostro-Gutherna I dessa orter, 
som kunnat tjena som tolkar^ allaredan utdött. Na började 
penningarde tryta. Men värre var, när vaUnet lörsvann. 
Ka nalkades Jag, heter det, en förnäm Turk, som både nå- 
gon is I elt trädkärl, med samma bedjande blicii, som Jag 
Bfllan Dnleper och Hng nalkades en Cbriäten. Jag var all- 
deles ntmattad, så att Jag knappt knnde andas. Den Tnr- 
Uske Hofherren låg i en skngga med stn skatt. • Han läste 
i Dina ögon och räckte mig det sinnlsiga kärilet med i 
vatten simmande isstycken. Jag förstod nn hvad Hagar 
kände, då Herren lät hennes ögon upptäcka en brann der 
den törstande Ismael knnde släcka sin iifshotandetörst. Måtte 
Herren löna den barmhertigé Torken genom att öppna hans 
ögon för den iefvandes och seendes brann, dernr det eviga 
lifsens vatten springer! Vi glngo den 28 Juli 3 mil, annars 
vanligen 2 mil om dagen mellan Paltava och Bcoder, med 
några rastedagar. Nn vankades kalfe, ntan socker likväl, 
dmcket nr kopparkärl, sända från tält till tält. Och nn 
iknlJe man. börja strida med diplomateus vapen. Det visade 
sig dock, hvad Livlns så väl sagt: Viri nati miiitis, factis 
sant magni, ad verboram lingnieqae certamina rndes. Under 
dpnna svåra resa höllos dagligen tvenne bönstnnder, men 
efter ankomsten till Bender höllos alla Söndagar två och alla 
Fredatrar eu predikan vid det Knngliga tältet, dervid Kongl. 
H8j:t åhörde Gndstjensterna från sin bädd, der blessnren qvar- 
höli honom^ såsom en, såvldt menuiskoögat kunde se, an- 
däktig bedjare och uppmärksam åhörare. Presterna predi- 
kade dervid med sådan ifver och« stort mod, begagnande hvarje 



42 



Yxkdll-Mbtbndorf, Carl Ulrie. 



tillfälle att både frambålla Sveriges olyckliga stillolog ocb 
fritt upptäcka orsakerna dertlll, så att det väckte en allmåo 
förondran.^ 

Hvad som nu flätade sig In 1 kalaballkens minneskrans, 
få vi se längre fram i Ant. Zlllichs och Aberg-Gronswärds 
blographler. 

I Maj 1714 fdUde Y. Konung Stanlslans till Zweibrfic- 
ken. Derefter känna vi blott att ban f terkom till Sverige och 
qvarstod på sin plats såsom Ryttmästare ännu då ban dog 
1730. Ennes antager såsom den rimligaste förklaringsgrunden 
för bans under så lång tid uteblifna framsteg på befordrings- 
banan, att ban ej ville bafva en ny fullmakt,' som skolie 
bafva större betydelse än den ban redan både undertecknad 
af Carolus. Han har således qvarlemnat ett rykte såsom en 
af de trogne Carollnerna, som ej kunde sluta sig kring Ko- 
nung Fredrik. Vi få längre ftam 1 Carl Örnstedt lära känna 
ännu en af det skrotet. 

(K i Hor: Énnes Carl XII:s Krifire S B. — Nordberfi Ctrl XII:i hbt. 
— Reifobetchreibaof d. Carl XII (se I texten.) 

— N. 



z. 



Z A N D E R, JOHAN DAVID *). ^ 

Då Gezellns omkringr 1780 skref öfver namnkniinigre mio, 
Tar Serapblmerriddarcn, Generalen ocb Presidenten i K. Krlgs- 
Colleginm J. D, Zander, etiarn död nära 20 år fornt, en af 
Sferlges namnknnnlglieter. Han har visst sedan ytterst säl- 
lan synts ihågkommcn ocb torde knappt vara nämnd af våra 
blstorieskrifvare. Dock må ban öfvergå 1 det nya galleriet, 
som visserligen ej öfverflödar af Generaler från fribets- 
tiden. . 



*) ZAMOLXIS, ett namiii som bar sin plats före Zander, förekom- 
mer i en mflngd register, der srens^a minnen ifrftgakommit. Kanske in- 
tresserar det nägon att fä besked om, hvilka föreslflllningar en gång varit 
så berrskande, att detta namns införapde biand våra iflrde Gölber konmtt 
dcraf föranledas. 

Jornandes, en ISrd och såsom Notarias bos Kejs. Justinianus I döpt 
Götb (död 567) skref de Getarum seu Gothorum orisine Ss rebus gestis i 
XII böcker, b vari ban anför: Dion Graeeus Historicus Gotbos pr» es- 
ten* barbaris sapientiam dilexisse ait, Ita Ngbiles Philosopbi in ea na- 
lione viiisse numerantur, inprirois Zeuia, Dicenaeus Se Zamolxis. Detta 
upprepadte Mariana de rebus Hispanise, Sigebertus Gemblecensis i sin 
Cbronica m. fl. Nflr nu Svenskarne började laga kfln nedom om dylik 
lilteratnr och ville öka silt politiska anseende genom ett bistbriskt, så 
^Lrefvo de Oöiiåka stammens historia både inom ocb utom Östersjön 
och rSknade som Götarnes stam dessa Gottbi, (Kotzoi), som ansågos vara 
Romerska författarnes Getv, hvilka bodde vid Svarta hafvet, hvarigenom 
Diphilas Bibeiöfversattningsfragmenter bar bettaklades såsom hörande till 
•amma Göia-flra, som Laur. Andreas BibelöfversAUning. Under sådane 
förutsättningar blefvo Zeota och ZamoUis för C. Lundius och hans scbola 
Lombs och Wiger Späs förberedare på lagstiflningsfdltet bland rara fäder. 
Sednast bar Strinnliolm i Dicenaeus sett Upsala- eller Sigtuna-Odin. 
Om Odin, efter Nilssonska åsigterna, blir erkSnd såsom anföraren för den 
historiska Herulerin vandringen, så torde de gamla åsigterna om vår bedna 
cultors rolfäste i bildningen bos dessa Goiher, som voro Grrkernas gran- 
nar, åter få lif. Zamolxis' namn kan dÅ åter inkomma i rara lärdoms- 
hafder. Tills vidare får denne Göthiske Jurist nöja sig med plats "undfer 
strecket" 



44 Zandbii, Johan David, 

Z. röddes 1685 (ej 1695) d. 25 Mars. i Botsow i Meck- 
leiibaiC8>) ^^^ fad^^u Paschen Zaoder Yar ÖfverliceDt-Coninls- 
sarins, g. m. Dor. Elis. Gantzel. Fadreo var åttHng af ett 
gammal adellg familj 1 England Sanders, som under Drott* 
ning Marias regering mjste för rellgiopens sknll flytta nr 
riket. En Paschen Zander var Postdirectenr i ^Straisaod 
1735 ocb protocollsförande i Pommerska regeringen. J. D. Z. 
trädde 1701 i krigstjenst, bi vistande fåltlägret vid Mosel- 
strömmen samt linlens eröfring vid Löwen ocb fästningen 
Sont-Löwens belägring; gick 1706 i Holländsk tjenst ocb 
blef snart Brigadadjntant bos Grefve Nassan v. Wanden- 
bnrg, bivistande slaget vid Ramiilles ocb belägringarne af 
Men ningen, Atb ocb Ostende. 1707 gick ban onder Carl 
Xihs fana ocb blef Lientenant vid Öfverste Breitboitz rege- 
mente. Det var vid den tiden, då Carl XII var verldens be- 
undran, ocb unga krigare trängtade med skäl efter att I 
bans scbola bildas till framtida härförare. Man berättade 
barn sjelfve Marlborongb vid en audiens bos K. Carl XII i 
Sacbsen, blef så betagen vid Konungens anblick, att han 
med stor möda kunde hopsätta &e ord, ban ville framföra 
(enligt M. Stenbocks berättelse in adnott. G. Benzelstj.)* 

Då Carl tågade in i Ukraine, blef Z. qvar vid den corps, 
som lemnades K. Stanislans till beskydd. Första gång Z. 
'förde befeil, var 1710, då .han comineuderats till Stiittjn, mea 
bM vid ett utfall irån fästningen under ryska belägriiigeu 
af en öfverlägsen rysk tropp anfallen, slagen, sårad ocb fån- 
gad; rymd ur fåj^g^enskapen 1713 se vi bouom i Kalabali- 
ken vid Bender. Åtminstone såg TalTeltäckare Holiiuan ho- 
iMNu i7Vi d. 6 Febr. kl. 1€ t. m. då K. Carl XII lyftats i 
'den TUTkiska vagnen, derl han som fånge fördes till Paschan 
1 Bender, då Grefve Hård ttllf.va åkte, men de öfrige reda i 
sviten. Att H. kallar Z. Öfverste visar, att Z. var Öfverste, 
då H. lemnade sin handskrift efter sig. Zander namnes bland 
de ridande näst efler-GeneralmajQr Zöge; btott eo är anförd vid 
namn efter honom. Då K. Carl sedan kommit till Dcmotlca, 
se vi Zander bland de ankommande förnäma Svenska Office-, 
rarae, som enhälligt berättade K. Carl, huru det gått den 
Stor-Vizireu, som tog Czarens parti (Hultman i Handll. till 
Carl Xlhs bist. I: 90 )r. Han belönfes 1713 med utnämning 
till Kapten vid Breitboitz regemente, för ^in tapperbet onder 
olyckan, b varpå ban bi vistade belägringen af Stettin; 1714 
blef ban Major och 1715 Generaladjutant bos Fältmarskalken 
Gr. Dfiker; uthärdade 1715 belägringen af Stralsnud; sändes 
till Sverige alt påskynda uudsättuiug, och, då Kungen kommit 



Zanobr, Johan David. 45 

ttll Skåne, affick Z. åter med den tidningen. Bléf s. <. 
svensk adelsman (n:o 1493). Öfverste vid Cavallériet 1717 
ocb Konnngens Generaladjutant af arm^en. Hade blvistat Norska 
fälttåget; åter sårad 1 belägringen för Fredrlkshall 1716. 
Hade derefter 1 uppdrag att sätta Eda skans i försvars- 
tillstand. .Efter Konungens död blef Z. Generaladjntant bos 
Prinsen af Hessen. Deltog 1719 i slaget vid Södra Stäke 
till Stockholms räddande, — detta slag, som inflätats bland 
våra minnen genom den faoppfnlle, men för tidigt skördade 
skalden Gudmund Leonh. Silverstolpes vackra sftng, bvarnr 
må anföras: 

Del finnes ej stad, det finnes ej Wk, 

fthvarl MoitkoTiterne yflnde, 

som icke de fyllde med Ugor och lik, 

de slagtade, logo och brände. 

Förlamadt var landet. Der syntes ej hopp. • 

För röken steg klagan mot himmelen opp 

från stader, kapeller och byar. 



De kampade tasen mot hundra. 

Sist bröt sina leder barbarernas hord. 
Sk stridde dina fäder, Svea folk, 
S& de sin bana genom natten röjde, 
Med mod och härdighet, då re'n sin dolk 
TiU nådejttöten^^fvermakten höjde. 

Der skar Z. sina sista lagrar. Han blef 1730 Gommen- 
dant 1 Götbeborg och , Öfverste för ett der förlaggdt garni- 
sonsregemente. 17,31 Öfvercommendant derstädes. 1741 Ge- 
neralmajor af Infanteriet; fick 1743 befälet' öfver den del af 
arméen, som sam^mandrogs vid Gefle/och sedan öfver den del 
af arméen, som var församlad nti Bobnslän, efter Riksrådet 
Grefve Rosen; men ansågs vara för gammal att gå öfver 
till Finland. 1747 Geuerallientenant. 1751 President 1 R. 
Krigscolleginm. 1748 R. och C. af K. Svärdsorden. 1755 
Serapbimerriddare. Död i Stockholm d. 9 Sept. 1762 ntan 
söner. G. m. Frlberrlnnan Anna Posse, dotter af Öfversten 
Frib. Manr. Posse ocb A. C. Fleming. 

I A. I. ArwldssoDs Handl. llll npplysn. af Finlands bäfder 
VII. p. 368 anföres, bnm Inför K. Fredrik anmärktes, att General 
Boosqnet såsom reformert ej konde bllfva Commendant der- 
fér att ban ej både vår religion, då B. i Zanders när- 
varo, yttrade till Konnngen: ^Men, Slre! öfverste Zander, 
800 är Commendant 1 Götbeborg, bar ingen religion; men 
jag bar en; så tyckes mig jag borde vara närmare Commen- 
daatskapet än ban,"" bvarvld Z. blef så ordfallen, att Haiis 
Majestät måtte le öfver Zander. 



4S Z AN DER, Johan David. 

En scen ar frihetstiden må bör Inflyta, som visar bara 
en aldrig af historien Ibågkommen, på fa?orit?ägen uppsti- 
gen storhet, nedblickar på en i mödor och embetsförtjeoster 
grånad, men af historien förgäten General. 

Det var d. 11 Get. 1751 Fredr. Gyllenborg råkade Gapil. 
Manrltz Posse, sedan Riksråd, frn Z — s frände, och bekla- 
gade sig ^med fasellg emportement'', att Öfveradjntanten 
Köbnnlgstedt vore för Liewens rådscandldatnr, samt bad 
Posse söka andra K — s maning genom att visa, det han här- 
med sknlle göra Presidenten Zander allt för mycket emot. 
Deraf tog K— dt häftig eld. Det rörde hans heder på det 
närmaste att Fr. G. ansåg honom capabel att för Zanders 
sknll göra något. Han råkade Fr. G. i Eleclorsrnmmet och 
var ^faseligen ovettiga mot honom, förklarande att han 
tänkte sjelf och ej agerade efter andras föreskrifter; vände 
så hastigt ryggen till Presidenten, Riksdagsregenten, och 
gick irran honom i vredesmod. Uppträdet d. 11 Oct. 1751 
var en afflalre i den stora valbataljen näronde år, då 3 Riks- 
råder på samma gkuf^ skalle väljas. Första förslaget var 
C. G. Löweohjelm, Gabr. Falkenberg, O. Ehrencrentz (Kna- 
gen tog den förste), andra: C. 0. Hamilton,, Cl. Strömberg, 
C. F. Schelfer (Knngen tog den medlerste); tredje: O. Fle- 
ming, C. O. Hamilton, C. F. Scheffer (Knngen tog den siste). 
Knös berättar, hnra Königstedt - se ofvan i Erik Wran- 
gel d. ä:s biographi XXI B. p. 120 — , som var Rådselector, 
blef fasligeu förargad öfver Fredr. Gyllenborgs konster vid 
rådsvalet. ^Så liten person K. än var,"^ kände han sig sko- 
lat kanna contracarrera, om han blott känt intrigen. Afto- 
nen före rådsvalet var Knngen sonderad, som lofvat välja 
Hårleman, hvllkens frn Drottningen önskade till öfverhof- 
mästarinna; men Fr. Gyllenborg och Ulr. Schelfer gjorde 
om det, på det Carl Scheffer skalle bli Riksråd och Ulr. 
Scheffer saccedera honom i Paris. Fr. G. ville med Carl 
Scheffer stöta nt Löweohielm. Han kom dock på förslaget 
medelst Hårlemans exclnsion. Då K. om måndagsmorgonen d. 
7:de mötte Brovallins, ralsonnerades om allehanda rådscandi- 
dater, deri bland H. H. Liewen, som först 1760 vann herme- 
linsmanteln. K. nämnde, att Liewen vore den minst farlige 
i rådet, ty förförde han Knngen, så vore han fast för stän- 
derna enligt protokollerna. Sade han annat i rådet, än han 
bemllgen rådt Konnngen, så skalle hah förlora Kangens för- 
troende. Meii han borde ej insättas i rådet, på det andra ej 
måtte appmantras att försöka dylik väg. Och likväl klagade 



Zanitz, Berent. 47 

Pr. Gyllenborg, att K. ?elat skaffa Lieweo In i ridet, dervld 
han ansågs bandia mot Presid. Zanders önskan. 

Dylika mån, som Königstedt (eller hnro namnet skall 
8tar?as) åro ofta dagens regenter, med regnbåckens öde, att 
ingen tredje dagen derefter minnes, byar ban nöt fram, om 
ån något skum utvisar banan dagen efter det bnllersamma 
framsvallandet. 

Z — 8 förtjenster deremot åro af det slaget, som knnna, 
såsom förgåtna, återbördas af bögaktningen åt minnet. 

(Källor: GeselH Biogr. Lex. — StienuB*. Adeltmatr. och HSfdiofa- 
■iBBO. — Kaötitkm ABokdolerna, handskrift pA Skara Gjnaasil-Bi- 
bliothek. — Carl XII» Krigare af Ennes. — Minnettal ofrc. J. D. 
Zaader, trol. talet dA kant Tapea kroMadet, anfordt af WarmbotU I 
BIbL St. Gotli. — ArwidnoBi Fiaeka Haadllagar.) 

-N. 



, ZANITZ*), BERENT. 
Tegnér besjöng i sin Axel: 

— hillebarder, segcrvanda, 
dcD (id de gingo öfver Balt.'' 

De kämpar, som i den tiden bnro billebarderna med åra 
I spetsen för våra gamla regemeuter, böra, då ske kan, 1 
tacksamma minnen förvaras. Bland dem intager Zanitz ett 
åradt rum. Öfverstens för Södermanlåndingarne närmaste 
nan, med den store Dablberg näst nnder sig, i slaget vid 
Warscban, liksom i tåget öfver Bälteroa, ocb sedan Söder- 
manlands regementes Cbef från Carl X:s död till dess Carl 
XI såg bonom bortryckas af döden vid Wå nnder Skånska 
kriget, saknade Zanitz ej tillfällen att ådagalägga bjeltemod. 
Fienden lemnade bonom också tillfällen att lida ^'försköning^ 
på gods ocb Pgodelar, så att ban flck för Sverige offra både 
lif ocb gods. Må vi bär om bonom anföra det ringa vi 
känna. 

Under Södermanlands regementes djerfva ocb svåra vårf 
i Carl Gnstafs tid namnes ej regementets vice Öfverste i 
historien; men när vid Öfverste Sviabnfvnds död Zanitz, ej 
Dablberg, flck regementet, måste. Z. antagas bafva varit en 
Qtmärkt krigare, ty annars både väl ej ens" C. G. Wrangels 
afnnd tillräckligt förklarat, att Dablberg nn flck nöjas med 

*) 1 flamlida handlingar stafvaj namnet 6m$om Zanilz, (tmiom Sagniti, 
'SftBHs eHer Saniss. Bet förre Sr i Söderm. Reg:tes hiat, (It utmlrkl ar- 
bete, det vedertagna stafslttet, som tå ansett oss btfra följa. 



48 Zanitz, Berent. 

att blif?a Zanitz^s efterträdare såsom Öfverstelientenant. Ef- 
ter fredsslutet med Danmark blef öfverste Zanitz med 3 kom- 
panier af Södermanlands regemente använd tilf garnisoneriog 
1 Pommern, • nnder det Öfverstelientenant Dahlberg, Jemte 
Ståthållare Uttermarck, undersökte orsakerna till Hjelmarens 
öfverflödande, samt sedan på egen hand fick kända litterära upp- 
drag. Det är dock ovisst, om Zanitz tillika förrättade Com- 
mendantssysslan i Anklam. Ar 1670 var Zanitz hemma, 
tills han afseglade <åter till Pommern, tillsagd d. 28 Jaii 1 
Kongl. Kammar-Gollegiom att hålla manskapet färdigt till 
uppbrott, bvarvld han lofvade att om 10 dagar vara 1 
Dalarön. År 1674 antog Zanitz befälet öfver de samma år 
utkommenderade Södermanländningarne. Han var då tillika 
Commendant 1 Anklam, der Södermanländningarne otvifvel- 
aktigt lågo 1674—76 i garnison. Då följde stadens beläg- 
ring af Chorfnrsteo. Zanitz gjorde åtskilliga starka utfall, 
hvarlgenom han tillfogade de belägrande stor skada och man- 
spillan. Cburfursten stormade, men det framrusande folket 
emottogs af garnisonen med häftigaste knlhagel, hvarigeQoin 
alla de frivillige, som gingo framför Grenadiererna, stupade 
förrän de hunno till grafven, och som den befanns så djup, 
att den med sammanbnndne flottor icke kunde fyllas, retran- 
cherade sig folket vid stranden så godt de kunde, ehum 
mycket folk 1 denna ställning uppoffrades. De kejserliga 
liade vid denna tid äfven intagit en del af de yttre fäst- 
ningsverken. Då begärde Zanitz att capitulera, sändande 2 
personer till gisslan med begäran af 2 från Ghurfursteo. 
Denqe tog de 2, hvilkas capitulationsvilkor han fann odräg- 
liga, 1 arrest, tillsändande Zanitz ett annat anbud, som måste 
antagas, om Z. ej ville ntvänta det yttersta. Zanitz's belägeu- 
het tvang honom att antaga villkoren, ^om erbödos, och gick 
den 10 Ang. 1676 utur fästningen, lemnande från sig det 
tyska folket med dess befälhafvare. Blott 3 Kompanier sy- 
nas då hafva varit qvar af Södermanlands regemente. • Nödea 
hade varit stor. Bland annat hade de ett helt år saknat 
prest och nödgats att i svåra sjukdomar dö ^tröstlöse.^^ De 
gingo till Colberg. Danske Kungen lät Churfursten veta, att 
han ville qppsnappa dessa Svenskar på sjön, för att ej få 
dem mot sig i Skåne. Det bestreds väl af Churfursten, så- 
som icke öfverensstämmande med den ingångna Gapltnlatio- 
nen, men icke desto mindre hölls detta tappra folk af Chur- 
fursten i, 12 veckors arrest. 

Zanitz belöutes den 15 Maj 1676 med Generalmajors af 
Infanteriet fullmakt, och återföljde, då möjligt bler,.SöderfflaD-> 



Zabtitz, Berenu 49 

KidmnffaTfie till Srerigre. De landstesro i slotet af October 
Tid Kalmar, derinråo Z. lar afrest till Konnogen. I H. M.ts 
bref till Landsbördingeo Conr, Gyllenstjeroa, dä bao befalldes 
besörja om detta manskaps ntslitna beklädning, yttras ^de 
ledigaste ordalagren,'' att conservation af Anklamskd Garni-^ 
umtn vore så mycket importantare, som den utgjorde kärnan 
af krigsfolket. 

Då yåra hlsforlci blott bevarat skuggmassor från Bran- 
denbnrgska kriget, må vi få frambålla det lilla ljus, som kan 
sagas dernoder omgifva General Zanilz's namn. 

VI få sedan se Zanllz med Södermanländnlngarne ocli 
aaaat Infanteri till 5 brigader rycka an mot Söderport eller 
Laodskronaporten i Helsingborg, den 14 Dec, 1676, under- 
stödd af några Sqvadroner till bäst under Öfv. Gflntersberg 
då Knngen anföll Engelbotmsporten o. s. v. Staden eröfra- 
des, men fästoingen återstod. Den 18 Dec. hade General- 
lientenanl Scbnitz Frih. v. Ascberaden att dertlll ånvånda 
btott Zanitz ocb en del af Södermanlands regemente med 4 
Mörsare och 100 R.dr till mineurers uppmuntran. Danskarne 
skoto både från skepp i Snndet och från fästningen, men 
den 28 Dec. gaf sig fästningen, då Scbönfelt med 700 man 
itmarscherade, lemnande på slottet alla stycken, krut, ammu- 
Bitioo och annat förråd Jemte 12 fanor m. m., derlbland den 
stora röda fanan, som Danske Kungen låtit uppsätta såsom 
tecken till herrskap öfver Sundet. Då Konungen den O Jan 
1677 liommit till Torlösa, inträffade der Generallientenant 
Sehaitz, Generalmajor Zanitz ocb det manskap, som ej för- 
hggts I Helsingborg. Tåget fortgick till Wä, 1/2 mil från 
Christianstad, der hnfvudqvarteret togs den 12 Januari. Der- 
tfrån Inspärrades Christianstads fästning på ena sidan- men 

" ■*fL.?"°"^ *' ^^^^'^ sjukdom 1 Wä läger den 30 Ja- 
aaarl 1677, efterlemnande en enka, som uppbar hans inne- 
stående lön. 

1 Pommern hade Zanitz egt gods, hvllka vid den llendt- 
Hga invasionen blifvit ruinerade (Riksreglstr. 1676 Tom IlL 
JuBl I. fol. 207). En Elseb. Kroger, gift med en Casper 
Schmidt, var med Generalmajor Zanitz beslägtad. 

Att Zanitz varit en förtjent man ocb af Konung Carl XI 
■éd serdeles nåd ansedd, finner författaren till Söderman- 
Uuds regementes historia tydligt. Kungen sände Zanilz^s 
döda lekamen till Kalmar med befallning, till Laudshöfdingen 
Cfor. Gylleostjerna att låta svepa samt hederllgen bisätta 
Hket, emedan Knngen ej égde lågenhet att, såsom sir borde, 
•rrilta detta i lägret. . ^ 

BIMR. LBX. XXIII. 4 



so Zebroctnthius, Jacob Bure. 

* 

Spegel aoför ]i<ins död 1 sitt Diarinm^ kallande bo-* 
Dom Sagnitz. Jryxeil anm<ärkpr (Ber. XX: 17) att Dahlberg 
både rrauifur sig deu förljenie Öfverste Zanllz, som ioom 
regemeutet stängde bans befordraa från 16^0 till minst 1674* 

(Källor: Sodermanlandi regementes historia (af öf veriten of ver aan- 
ma reg:te Frib. Guiiaf Adolph y. Siegroth). — SpegeU Diariam.) 

— N. 



ZEBROCYNTHIUS, JACOB BDRE. 

Jacob Bure Zebrocynlhius, Angermannns, föddes 1 Sjåleyads 
prestgärd den 17 November 1572; men nar han började sta- 
dera, bodde hans fader 1 Säbrå, hvaraf det besynnerliga till- 
namnet föranleddes. (Vanligen nppgifves Z. född 1582, meo 
på haDs grafvard står: mU LXX.) Rbyzelins skrifver Ze- 
bråsyulbns, hvilket de lleste följt. Fadren Hans Larsson Bnre 
lär sjelf föranledt sonen att taga detta vedernamn, hvilket 
gör sannolikt, att sagan om Fåle Bnre äunn ej bildats inom 
slägten. Hans Bnre kom som Kyrkoherde till Säbrå 1590, 
der hans fader, Lars Svensson Bnre, varit deu förste Evan- 
geliske Kyrkoherden, ntnämnd 1541. Bnre hade Lars Svens- 
sons fader Höfvidsmaunen Sven Persson kallat sig, såsom 
född 1 Bnrestad i Medelpad. Hans ätt blef namnknunig, 
oberoende af sagan eller minnet om en Fåle Bnre. J. Zebro- 
cynthii farbror Engelbrecht Larsson, Kyrkoherde i Sjäfevad, 
hade en namnkunnig son Anders Bnre, Geugraphen, och en 
ån namnkunnigare son Olof Bnre, vice President i Äbo Hof- 
rätt, författare i Geometri. Biskop Z~i bröder voro Olof 
Bnre, vice President i Svea Hofrält, Jonas Bnre, Kongf. Se- 
creterare och Christian Bnre, Landsfiskal. Biskop Z— i sy- 
ster Margaretha blef, såsom gift med Uno Troilias (Trnlssoo), 
^Stormoder i Dalom.^ Sedan JacoJb Z. stnderat (i Gefle ocb 
Upsala), ''rest^ (h. e. utrikes) och magistrerat, enligt Rhy- 
zeili språk, blef han Logices Professor i Upsala den 30 Mars 
1612, Eloqa. Professor 1613, erhöll Wendel till prsebende 
1616. Kongl. Hofpredikant 1621, ''i anledning af sina ut- 
märkta predikogåfvor.^^ Följde Konnng Gostaf l\ Adolph så- 
som tjenstgöraudc Hofpredikant 1 fälttåget till Preussen. Pa- 
stor primarins i Stockholms Storkyrkoförsamling med Lofö 
till prsbende 1624 den 10 April. År 1639 den 21 April 
befollmäktlgad Biskop i Strengnäs. Vid mötet 1 Westerås 
samma år i Januari månad, upptages bland närvarande Bi- 
ikopar Jacob Johannii, Ep. Streogn. der man öfverlade, bland 



Zbbrootnthius, Vaco6 Bure. 61 

åBiiai, om de eo och aoDan tid i landet förorsakade smS mo- 
tas, eller sammanfopp, eokannerlig^ea i sist TörliAne hösten 
1 Wadsbo och Wcrinelaod. Oeremot var han éj på Riks- 
dagen 1 Nyköping 1640. På mötet i Stockljolm 1 Jan. 1641, 
se yi Biskopen i Streiignäs närvarande, kallad Jacob Joban- 
Bis Aogermauans. Der öfverlades om fredsverket 1 Tyskiaod, 
Uem om hnrn Gnds ords kännedom matte utbredas I Lapp- 
markerna, i synuerbet i Piteå Lappmark, der ett sköiit stlf- 
verstreck var fanuet. Vid riksdagen 1642 i Stockholm, 
se vi Ep. Strengo. D:r Mag:r Jacobns Zebrasyuthins nämnd i 
de profocoller på 5 blad, som dorvid nppstodo. Der förma- 
nades presterna att ej nyttja bormansmössor eller låta sina 
hostrnr och döttrar kläda sig öfver sitt stånd. Presterna 
kinde få ha en liten prestmössa nnder hatten och en nnder-- 
kjortel Duder kappan, och borde deras eget samvete lära 
dem att bortlägga de stora spjällen på ryggen. Det var 
sannolikt . de 7 Biskoparnc, som gåfvo deras dessa förma- 
Bingar. 

Z. dog den 6 Jnli 1642 och h^ns jnka Catharina*) 
Nilsdotter, som 1644 flyttat till Upsala, doiden22Jali 1681, 
(född i Upsala den 5 Jan. 1595), slntllgen^ blind. Hon var 
dotter af Crkebiskop Nils Olofsson Botbniefisis, ordförande pi 
Upsala möte, då han ännn blott var Professoil Söner: Johanneg 
Bur^Bus, Assessor 1 Svea Hofrätt; Lars Dure, Riksautiqvarins; 
Niis BurenskiUid, först Professor i Upsala, derpå Assessor 1 
S?ea Hofrätt, sedan Jnstitie Ptesideut i Trondhiem, dercfter 
Bttrggrefve, sist President 1 Norrköping, adlad 1054; hans 
aoQ Jacob Bnrenskjöld, Generallientenant och Gonvcrnenr, 
hief af Carl XII haronlserad. — Döttrar: Christina^ gift med 
Erkebiskop Stigzelios; Anna, gift med Statsseretöraren And. 
Gyldenklo; Elisabeth, gift med Assessorn \ Svea Hofrätt Sam. 
Schlllerfelt. 

Till Biskopens minne gaf, som vi sett, enkan en Jern- 
dorr åt Strengnäs Domkyrka, ofvan hvilken man ser en stam- 
lafla. Der kallas Biskopen Jacobus Burceus cognomento Ze^ 
hrocyntkius; på grafstenen: Jac. Cebrazynthus Bure; på epl- 
tapbiam 1 Domkyrkan: Jacob Burens Angermannus med till- 
■anoet Cebracynthus**\ hvarvid det tillägges, att den aflidne 
rarit ^"utmärkt för lärdom och fromhet, lycklig so.u make 

■) Rbyz.'lius och Weslén kalla henne Anna^ men pä taflan öfrer den 
jernJörr hon gaf Domk}rkan, kallar hon sig Katharina Nicolai. 

• ••) Han säges «jelf hafva skrifvit ej blott pä dessa ^^atten, utan ock«å 
SåtbraepntkuB och Zebrozynihiii.^, men vanligart Jaccbui Johannas 
Kp. Stregn, * 



i2 Zbidbwits, Dorothta von. 

oeb far; att HaD både lärt offentllg^t som Professor Tid Up* 
sala Akademi ocb som pastor 1 Weodel, sedan ^som Hofpre- 
dikant och Pastor prtmarias 1 Stockholm 1 27 år; men lårl 
ej blott med röst ntan med lefnad. Med sin stamma våltalisr, 
med sin dygd omotlig, grenom begge godkänd bland goda, 
vann han åran af en verklig tbeolog; ntmårkt framför andra 
landsmän såsom predikant, nppsteg han efter allas röst och all- 
månt bifall i Strengnås Biskopsstol på egna förtjenster och 
dygder'^ .... I kathedern var han dock såsom dispntator ej 
flitig. Vi ha blott en disputation af honom 1616, framställande 
P. Rami hela låra om deflnitio & divisio, ntg. Logic». Der- 
emot eger man skyldighet erkänna honom förtjena efterverldens 
aktningsfnlla minne, när en sådan Konung som Gustaf II Adolph 
log honom från Professorsstolen för att följa sig i fält som 
predikant; ty det är ett bevis på ovanliga gåfvor och stort 
personligt anseende för rättskaffens nit. I vår Homiletik har 
han dock ej lemnat andra spår ån likpredikningar, och åften 
dessa af mindre betydenhet. 

Skrifter: Likprcdikningar öfvcr en Borgmastere O. Andersson, en Eril^ 
Geets Fru M. Bock; en Commissarie P. Grönenberg och en K. Kamre- 
rare Nils Olofsson. 

(Källor: Rhytelii Episcopoeeopia (med iakttagaade af rattabon i N. 
Sv. Bibi. S B. p. 680). — We«t^nt Hofcl. Hist. — Stieran. Bibi. Svfo- 
COth.. ~ Stiernmant Adeltvatr. (a:o SIS). -- Striekert Homil. BibL 
(a:o 154). — Hulphers Beikrlfaiag öfver Äagermanland p. St. — 
Vpsala stifts Herdaminne S: 224. ~ Beiells m. fl. Bidrag till Riksd. 
hist. p. 9S r. — Rect. P. Holfvenii programm till enkan efter Biskop Jac. 
Z— s, Catharina Nilsdotters begrafning, Ups. 1681. — Hfilphers utdrag 
nr Taaai Hernosandt stifts herdaminne p. 2. — H&lphors SanUlncar 
till Åagarmaalands hist. p. 61. 62.) 



-H. 



Z E I D E W I T Z, DOROTHEA von *). 

Blott i Sverige har en person med ^detta namn leftct 
Oeh den som hår bar det, egde i Sverige en viss namnkiiii- 

nighet i 27 år. 

En Marggrefvinna af Bayreuth, född Prinsessa af Hol- 
stein-Beck, föll i en af gemålen oväntad barnsång. Hon sat- 
tes i arrest 1716, der hon förblef tiil 1734. En Landshöf- 

*) ErkanneSy att denna biographi, — hnlkens intagande föranledts af 
de misstag, som hos sednaste föregångaren varit att rilta ooh som torde 
lilira förhindras att fortplanta sig, — hade haft tån plats onder streeket; 
men för ivaga ögon Sr notstilen val sYlrlist och torde denna brist i*deB 
tjrpographiska anordningen benigel orslktas! 



ZbidbwitZ) Dorotheä von. 53 

ålåg ▼• Brebmer hade då bevekt Margg^refveD, att Ifita aoBoii- 
sera dea frånskilda gemålen såsom död, men medgirva att 
▼•a Brebmer förde benne till Sverige. Hon bodde då först 
fi en gård tlllbörig en LRndsböfdlngens syster *), ^Mer bon led 
■öd 1 många ir^\ sedan bos en systrens dotter **\ tills 
regerande Marggrefven (prinsessans son) 1759 ordnade om 
att bon fick begifva sig till Stäflö, en Grefve Lewenbanpts 
firiL Der lefde bon på en pension af 6000 daler koppar* 
vjot. Hon dog derstådes d. 25 Dec. 1761 af betsig feber. 
I Sverige bette bon öfoersUnna Dor. v. Zeidetcitz. Sannolikt 
lade v. Brebmer föreslagit detta namn, som knnde 1 Skåne, 
dit deo nndandolda Prinsessan först blef förd, anses såsom 
Terkligt, ntan att röjas af några, som bnro samma då för- 
sTiBoa namn. Ty 1655 lefde 1 nämnde landskap en adelsman 
llattblas Zedwltz, som förde en röd ros (Sabms Samll. tlU 
D. Hist 2 B. 2 b. p. 167). Prinsessan var Dorotbea, 
dotter af Lndvig Fredrik, Hertig till Holstein-Beck oc|i bana 
gemål Lovisa Cbariotta, Hertiginna till Holstein-Sonderbnrg. 
Deana Dorotbea var född d. 24 Nov. 1685 ocb blef i Maj 
1709 förmäld med Georg Fredrik Carl. Deras son Märg- 
gjette Fredrik af Bayrentb var förmäld med en K. Fredrik 
dea endes ocb Drottning Lovisa Ulricas syster. 

Må tillfället b(*gagnas att rätta en annars, måbända, 1 
vår ^blldning^^ Ingående, ^^mixtnra^^ Inconfnsa, rörande denna 
daaie^ som möter oss 1 Sv. Konversatiooslexlcon. Der läses: 
^HoB öfverförd^s bemligen till Sverige af Öfversten Wran- 
gel v. Brebmer, d. v. Kommendant på Kalmar slott, ocb 
f varblef bos dess enkefrn, som efter mannens död såsom by-. 
resgäst vistades på Ingelstorp, bvllket då. tillbörde enkefrn 
Professorskan Maria Dablerns.''^ Kritiken kan sysselsätta 
aig med en sådan Innanläsningsfrnkt blott nr synpunkten af 
froba mercls. I källan Tessin & Tessiniana (p. 353) står 
Lmmdsköfding (ej OfcersteJ v. Brehmer (ej Wrangel t?. J?reA- 
wier)^ Landsböfdlng v. Brebmer, som omkring 1734 bitförde 
tfrigavarande Prinsessa, var icke militär, var bvarken då 
(1734) eller sednare Kommendant på Kalmar slott, men stif- 
tade omkring 20 år derefter ett fldelcommiss åt en syster- 
dottersson Job. Wilb. Wrangel, med vilkor att ban kallades 
Wrangel v. Brebmer, den förste som bar detta namn (Frib. 
a^o 268). Denne fick Öfversteiientenants afäked 1758 ocb dog 

sådan 1786, ntan att någonsin bafva varit Kommendant 



*) BUsab. Brehmeri g. ra. Haradsliöfd. Joh. Celsius, 
n San Elisab. Celcius, g. m. O. W. Wruigel. 



54 Zbidbwitz, Dorothea ton. 

på Kalmar slott. Deremot blef dennes far Öfveristen O. W. 
Wran^ei Kommendant på nämnde slott 12 år efter det LaQds- 
liördlng: von Brehmer anses liafva hitfört Prinsessan Dorothea. 
Men den Öfve/steu Wrans^el hette aldrig von Rrehmer. Pro- ' 
fessor DahlerI maka Maria (rödd Ehren$tröm) blef aldrig 
enka, men efter liennes död gifte sig Professor 1). med en 
Cbrlstina Brannerbjelra, sou\ här afses. Detta är visserli- 
gen obetydligheter.. Men hvarför anföra det man ej eltter 
rätt afskrlfva ur tydliga källor? Med Tessin & Tessinlana, 
Llnnerhjelms resor, Tanelds geograpbi, Löfgrens Clerus Cal- 
marlensls och Adelsmatriklen framför sig, bör en b var kunna 
reda det som är misstag i några hithörande uppgifter. 

Kejserlige, sedan Svenske Friherren, titnl. Landsböfding 
Job. von Brebmer, bvilken, adlad i Sverige 1705,. blef 1708 
Hofråd hos Marggrefven af Brandenbnrg-Culmbach Georg Fre- 
drik Carl, sedan Gonverneur för Arfprlnsen af Brandenburg- 
Auspach, derpå Gehelmeråd och förmyndare för nämnde Prins, 
Kejserlig Friherre och Riddare m. m., använde sitt inflytande 
så ridderligt, att han flck ur ett 18-årigt fängelse i Nörn- 
herg föra den olyckliga Prinsessan. I. djnpt iucognito bodde 
hon hos Landshöfdingen v. Brehmers nämnde fränder, cell 
Där Sara Elisabeth VVrangel 1747 bllfvit enka tog bon 
Prinsessan med sig, då hon hyrde rnm hos Ertkeprofessor- 
skan D. på Ingelstorp t Dörby socken nära Kalmar. Der 
var ett envåningshus af träd med 4 rnm så inredt, att 
utgången gick genom en "tvisf*. I ett rum bodde PrliH 
sessau, i ett Öfverstionan, bvardera med fri utgång. Dess- 
utom en sal. Innanför den bodde i ett rum Ofverstinnans 
dotter Fru Mnldel med 2 barn och 1 ett annat husets ega- 
Tinna Enkeprofessorskan Christina, född Braunerhjelm, en 
dotter af den gamle Biskopen i Kalmar, Brann, som vid' 
1710 års kröning, såsom den dldste Biskopen, dansade in^d 
Drottningen. — Flär var fattigdomen Hofmästarinna, ringa 
naturskönhet och foII glömska. Äfven sedan Prinsessan kom 
till Stäflö, synes Drottning Lovisa Ulrica ej efterfrågat sin 
systers svärmor. Så allvarligt taxeras osedllgbet, ergo så 
högt värderas dygden af de höge I verlden. 

(Källor: Tcuin et Tessiniana p. |330. ~ Fanls Obst. hist. Svec. 
illufir. Fnsc. II. partic. XI. p. 3. 4. — Löf(rrena Cler/ Calmar. — 
Tuneld (Dörby). — LinomrlijeiiiM reior. — AiielBBAtrikel. — Höfd.- 
■inaea.) 

— W. 



6i 



2EIPBL, CARL SAMUEL FREDRIK vox 

Denue g^eoom både sina skaldestycken och sina rouia* 
ner utmärkte man föddes den 28 Mars 1793; i den lilla 
Tackra staden Sölvesborg, der hans föräldrar, Johan Fredrik 
ton Zeiptl och Christina Juliana Ziervogel, då voro bosatta. 
Der tlllbragtes de första åtta åren af hans lefuad. Ofta 
prisade han derför sin lycka, att hafva hört näktergalar — 
icke, liksoim så många svenska skalder, blott i inbillningen 
eiler på papperet. 

Hans fader var Tysli[, och son af en vän till den vidt- 
frejdade Prenssiske Generalen von Ziethen. Denne hade 
upptagit den vid tretton års ålder faderlöse gossen, och ge- 
nast anställt honom vid sitt eget regenronte. I följd deraf 
hade han tjenat såsom hnsarolTicer: först i Prensslska ar- 
méea, och sedermera, såsom medlem af ett åt Kejsarinnan 
Catharina föräradt hosarregemente, i den Ryska; onen slut- 
ligen, sedan han deltagit i ett fälttåg mot Tnrkarne; och 
kart före Fiuska krigets utbrott företagit en hemresa till 
Tyskland genom Sverige, helt oförtänkt qvarstauoat på vä- 
gen och förvandlat sig till svensk. Anledningen dertill var 
en i Stockholm knnteu bekantskap med en på Bredsjö i Up- 
laad boende Major Rudbeck, Den nye vännen öfvertal^e ho- 
nom först, att antaga tjenst vid Armfcits Dala-fricorps, och 
sedan, då han ej kunde vara belåten med en sold som råkat 
utfalla i såkallade ''Fahnehjelmar'\ till bolag med sig i en 
på Bredsjö inrättad porsllusfabrlk. Vid denna tid lärde han 
i Upsala känna sin blifvande maka, dotter af den då redan 
aflldne Professor *) Evald Ziervogel, som i Svenska Lärdomshi- 
storien är bekant genom åtskilliga skrifter. Den med henne in- 
gångna .förbindelsen skänkte honom en god hnstrn, och ökacfe 
derjemte, i någon mån, en liten under ryska tjensten hop- 
spard förmögenhet. I Sölvesborg, dit de genast efter bröl* 
loppet nedflyttade, ställde han sig 1 spetsen för en dylik fa- 
brik på egen hand. Men omkring 1801 tillföll honom, såsom 
arf efter en hans makas morbroder, det i Järlåsa socken af 
Cpland — och således jnst 1 grannskapet af Bredsjö — be- 
lägna pappersbruket Lingonbacka. Denna omständighet, i 
förening med en för nyssnämnda pappersbruk då gynnsam 

*) Egentligen Y. Bibi. och Praefcct för F^umophylacium Acad Ehren- 
pmnsianiiin med Profeisorslitel; tillika akademisk Boktryckare. 



M Zbipbl, Carl Samuel Fredrik von. 

eonjnnctiir, och Täl åfven med lockelse af bembyg^dskårlek 
lios hustron, förmSdde honom att återflytta till Tinndalaad 
och hädaoerter g:öra Lingonbacka till sin bostad. Såsom eo 
verksam och praktisk man, rann han ett nöje i detta för 
honom nya slag af fabriksrörelse, och skötte det med ea om- 
taoka, som kröntes af framgång. 

Sonen, för sin del, tyckte sig vara hänförd till en ny 
Terld, — ja, till hesperiska parker; ehorn i en från det ?an* 
liga begreppet mycket afvikande föreställning. Föräidrarnes 
lilla trädgård i Sölvesborg hade till sin förnämsta prydnad 
haft en gammal dvergTnxen gran, som af hela staden Tar 
betraktad såsom en märkvärdighet. I hans ögon blef deo 
derföre reulaf ett; underträd, en cypressens eller palmens 
broder och Jemulike. Då han na såg detta samma trädslag 
1 höga skogar omhvärfva den nya föräldraboningen, förekom 
det honom, som vore han med ens blifven invånare af ett 
förtrolladt land, hvars anblick lofvade besynnerliga hemlig-* 
heter och äfventyr. De höllo sitt löfte. I skygden af en 
djap och vild eosllghct, utvecklade dessa skogar gossens 
sinne för diktens lekar, och närde alltigenom samma kärlek ' 
hos mannen; äfven under den sednare ålder, då han, betryckt 
af ekonomiska bryderier, valde att för hvilket pris som helst 
ho qvar bland de faror, som susat öfver hans barndoms lek- 
platser. 

Det oförgängligt glada lynne, som från lifrets första 
uppvaknande var honom beskärdt, bibehöll sig under gyo- 
nande och missgynnande inflytelser lika spänstigt. Bland de 
gynnande bör främst nämnas den ömma huldhet, hvarmed 
han omfattades af goda och gudfrnktiga föräldrar; å mo^ 
drens sl^la, måhända, icke alltid utan någon klemmande öf- 
verdrift. Sina tidigaste bef^repp om den större mennfsko- 
verjden erhöll han ur de berättelser om krig, hjeltar, konun- 
gar och kejsarinnor, med hvilka fadren, den för detta Zie- 
tenske husaren, geroa försatte sig tillbaka 1 sin ungdoms- 
jiluer. Vid slika tillfällen, och öfverhufvud i sina egenheter 
såsom fornprenssisk militär, var gubben sjelf ett poetiskt 
föremål; men i hans personlighet fanns eljest Ingenting poe- 
tiskt. Modren deremot, som var qvick och en smula benä- 
gen för satir, förenade med böjelse för vitter läsning en (1 
den tiden) ovanlig lätthet att skrifva vers; och hennes rim- 
stycken, på hvilka hon föröfrigt sjelf ej lade vigt, företedde 
stundom eo talent, som icke var blotta verslflkationens. 

Mellertid var Carl ett barn, om hvars sjålsgåfvor de 
stridigaste omddmen fälldes. Skiftvis ansågs han för enfaldig^ 



Zbipbl. Carl Samuel Fredrik van. Vt 

tn, ttH och meå trllsk; skiftvis Iter fifVerraskade kan med 
prof af förvloaDde aktginiiupr ocb SDabbfaUnlDt. Man an- 
nårkte snart, att ban genast mlades allt som ?ar rimmadi 
Baa lärde sig på ögonblicket t. ex. psalmer, om de an voro 
aldrig si iåoga, npplåste dem med noft^rann prosodi, med 
kégtidllgt an?ar, ock bibeböll dem 1 .sin bågkorost ootplån- 
llgt, ord för ord. Med andra låxor deremot kände ej sällan, 
ail de syntes förefalla konom alldeles ofattliga. Nen äfven 
1 afseeade på dessa kerrskade stor ojemnbet: stnndom knnde 
ban på få timmar Inkemta, b?ad en anoan gåog tycktes 
keköfva lika många dagar. Härtill kom en rad af Informa- 
torer, som ej förstodo att bekandla kooom rätt. Fadren yille 
fiffa konom en lärd uppfostran; men ägde, såsom sjelf ostn- 
terad krigsbuss, vid lärarnes ntväljande ingen nrskilloinir; det 
eidast insåg ban alltid lika snart som klart, att de voro 
vsia. Följden blef ett ideligt orobyte, som gjorde det onda 
8lMidlg:t värre. Lärare, så okunnige att lärjangen måste bi- 
springa dem vid explicerandet i Gornellos, omvexlade med 
kaanlga, men barbariska pedanter, som sökte uppsporra ko- 
■oo med en vettlöst använd ock derföre blott förslöande aga. 
FroB ock ömslnnad som kan var, gaf kan likväl dertill täta 
anlednlogar: än genom ett drömmen, bvåfl tjusbildcr af 
fjrimraande länder, städer, folkslag uppstego för kans syn, 
■åder det att bok, skolkaromare ock Informator försvonno; 
åm geaom eu obändig skrattlust, som då och då midt under 
ieasa drömmar plötsligen frambröt, när läraren genom något 
fcéteeade, som förekom konom löjligt, gaf en påminnelse om 
sia ocb skolrnmmets tillstädesvaro. På sådant vis bragtes 
kaa småningom derkän, att hågen för studier var nästan 
alldeles qväfd eller förlamad. Han försjönk i en sinnesdvala, 
kvarnoder kan tycktes nästan blott vegetera. Den bekym- 
rade fadern tog honom med sig på en resa till Stockholm; 
•dl hår lät han ånyo förmärka, att han var mera än kropp. 
Ban llck nemligen medfölja till den då ännu oafbrända Dra- 
■atlska Theatern, och der, för första gången i sin lefnad, 
klvista ett skådespel. Aldrig kunde han glömma denna afton. 
Maa gaf ''Det dubbla Bedrägeriets Innehållet, ett par skäl- 
mars lorande af en tredje, som är lika stor eller större, 
framställdes af en Hjortsberg, en Schylander, en Deland: så- 
letes med fullkomligaste liflighet och sanning. Han blef utom 
alg; fortjosningen stegrades högre och högre; och då ändt- 
Bgen den tredje skälmen, som lyssnar på de andra under ett 
Bed kläde betäckt bord, upplyfter en nik af klädet ock fram- 
ttttar, köade gossen ej längre kciJda sig. Han utbrast I gäll- 



58 Zbipbl, Carl Sarnuel t^edrik. ton. 

skratt, och började deltagna 1 samtalet; s2 att fadren, brydd « 
af publikens blickar, som fråo aila taåil rig:tades åt deras 
loire, m2ste nedtryclta bODom under lobens bäuk, med strångr 
tillsägelse att der rörbllfva stlMa. I detta något besvärande 
läge konde ban ej med sina lekamliga ögon se, bvad vidare 
på scenen föreröll; men för bans andliga spelade det iikafailt, 
med orörgntlig gamman. ' 

Omsider nppgick för bans bildning den lyckostjcrna, att 
ban till InTormator erböll en man, bos bvllken grnudlig lär- 
dom lifvades aT godslnnadt allvar, djop religiositet och ästhe- 
tiskt sinne. Det var den ädle, sedermera såsom Sekreterare 
vid Landtbrnks-Akademien aflidne Professor O/o/" Car/m(/, som 
antog sig den stackars gossen^ och blef på samma gång hans 
lärare ocb vän. Omständigheter kallade snart till en aouan 
bestämmelse denne förträfllige ledare; hvars alltrör kortva- 
riga handräckfliug likväl för alltid väckte bans bättre natur, 
ocb bragte det i hans väsende egendomliga till en utveck- 
ling, som ej mer kunde hämmas. 

Redan 1804 inskrefs ban såsom student vid Upsala Uni- 
versitet; ocb 1811, eller vid aderton års ålder, tog han der- 
städes Kansli-examen, med hedrande vitsord. Nu önskade 
fadren, att han skulle studera Juridik. Han fogade sig der- 
efter. Men då af hans tentamina till Hofrätts-oxamen blott 
den sista återstod, Inträtfade ett missöde, som tliilutetgjorde 
den faderliga planen. På den dag, som kort före examens- 
dagen var till detta kunskapsprof utsatt, befanns den Pro- 
fessor, som skulle tentera, bvllaode på sin soffa och kla- 
gande öfver en "förfärlig' hufvndvärk; I följd bvaraf Zelpel 
anmodades, att ursäkta honom och återkomma nästa morgon. 
Nu förhöll sig så, att af någon bland de anledningar, som i 
Upsala äro så talrika, hade på den föregående dagen varit 
ett stort kalas; hvilket äfven både Tentatom och TcntaDten 
hade bivlstat. I stället för att utan vidare gå sin vag-, 
tyckte sig den sednare ej kunna nog bjertligt beklaga illa- 
måendet, och anmärkte i menlös förtrolighet: "Ja! det Tar 
verkligen ett ro^/ärliyt kalas 1 går." — "Ja så"! utbrast no 
den hastigt ur soffan sig uppresande Professorn. "Tror 
llerro, att det är orsaken? Sitt ner!" — Och nu börjades 
en tentamen, som efter flera timmars förlopp slutades med 
ord, hvilka antingen inneburo, eller åtminstone af den för- 
bryllade ynglingen hördes innebära den dom, att ingen exa- 
men kunde honom för det närvarande tillåtas. 

Fadren förgrymmades:* han svor högt och. dyrt, att hans 
Carl yar för god till dylik beskymfning, och i sjelfva verket 



ZbipbIi, Carl Samuel Fredrik von. 59 

ej beller beliöfde ingå på den slafviska tjenstmannabanati. ' 
Modren, om ock nnder mildare former, tog saken ån mera 
biirtigt, OGb underblåste elden; bon frnktado, att genom för 
Irä^^en och långvarig examens-läsuing Törlora sin ende son, 
den vart*tsc bon t verlden Älskade bögst, ocb som derjemte, 
I beones ögon, var ett nngt snille af första ordningen. Få- 
fängt försökte don skonsamme och bekymriade Professor D**% 
som var fadrens tan, att medla fred; fåfängt förklarade 
sjelfve den Professur, på bvilket härvid allt berodde, att han 
betraktade Zoipel såsom tenterad, och ingalunda ville för- 
blndra bans examina. Den uppretade gamle husaren fasthöll 
sitt beslut. — Föräldrarnes önskan uppfylldes: deras Carl 
Mef aldrig ämbetsman. De ansågo sig kunna förskaffa bo- 
Bom en ekonomisk ställning, tillräcklig att för alltid betrygga 
hans oberoende. De glömde blott, att han skulle årfva väl- 
någa, ej rikedom; och att han till sin egentliga natur var 
förmycket pott, att någonsin kunna riktigt omskapas till 
afpinman. 

För Carl sjelf var emellertid denna vändning af bans 
éde belt angenäm. Alltifrån bans spädare år hade hans in- 
nersta båg fört honom till Vitterhetens studium; och ban 
gladttes, att nu få deråt ostördt öfverlåta sig. För det gamla 
Roms språk och litteratur hade Carling Ingifvlt bonom en 
kärlek, som aldrig upphörde, och som äfven intygas af flera- 
banda bland bans papper befintliga handskrifter. Nu blef 
dock, för en lång tid framåt, Tysklands vifterbet baiis buf- 
Tudföremål. Dertill bidrog i väsendtiig måtto, att hans egent- 
liga siudeutålder inföll just undar de år, då — särdeles hos 
den unga allmänheten — ett llfligt och djnpt interesse för 
denna vitterhet spridde sig från några i Upsala vistande lit- 
teratörer, som vid den tiden sjelfve voro i sin första ung- 
dom, och då Jemväl en lättad tillgång till dess båfvor 
bereddes genom det i Upsala tryckta '^fiibliolbek der Deut- 
schen Klasslker'\ Innan kort var ban bos Tysklands skal- 
der fullkomligt hemmastadd; de voro Jo, på fädernet, bans 
landsmän! och få Svenskar torde, i denna rigtning, bafva 
ägt en större beläsenhet. Vid samma tid började ock hans 
bärlek till Skaldekonsten redan yiUa sig i försök till egna dikt- 
skapelser. Snart gjorde hAn personlig bekantskap med utglfvarne 
af Pbosphoros, Poetiska Kalendern och Svenska Litteratnr- 
Tldoingen. Äfven om de ej varit föga äldre än ban, skulle 
ban omotståndligen bafva eröfrat den vänskap, hvarmed ban 
af dem blef emottagen. Med ett utseende, som liknade Ta- 
cltl beskrifning på de unga Germanernas; helt och hållet en 



60 Zbipbl, Qarl SamuU Ftedrik von. . 

nttnreos ocb skogens 8on; med ett Tiseode af salTaste 
oskyldifbet, af gladaste frtmodlgrbet; ned bjertat städse 1 
ögat och på tonfran; med ett slledes ej sällan oförsfgtlgt« 
meo allttd barmlöst frlspråkerl; med en oafbratet lågande 
bäurörelse för Skönhet, Ridderllgbet, Fädernesland, HJelte- 
saga, Moslk, — kort sagdt, för all Poesi både Inom ocb 
utom Skaldernas sånger; föröfrigt älskande mnntra gilleii 
och ifven ett godt glas I godt lag, så ofta drycken kreden- 
sades af en poetisk eller mnslkallsk stämning: sådan, ocb 
derjemte i hög grad begåfvad med konsten att väl (om än 
ej alltid med strängaste diplomatiska tlllförlitligbet) berätta. 
Inträdde han i författares nmgängeskrets, till hvilka bao 
kände sig dragen genom nrsprnngllg sympathl, ocb för h?ilka 
ban alltsedan bibehöll en tillgirvenhet, som af Inga ödeo 
kunde rnbbas. Sedan hans föräldrar bosatt sig nnder vln- 
trarne I Upsala, der de I sitt Tid Stortorget belägna stenbas 
lefde med en viss prydlig beqvämligbet och mycken gästfri- 
het, samt företrädesvis gerna sågo sin Carls vänner, blef 
förtroligheten af hans ställning till dessa vänner fnllstäodig. 
Den förvandlades omsider till en daglig samlefDad, sedaa 
bans fader år 1815 köpt en hälft af det Akademiska Bok- 
tryckeriet; i föUd hvaraf sonen, såsom förvaltare af fadreos 
andel, kom att i flera år bo nnder samma tak med bans 
bolagsman Palmblad. 

Det var fadrens beräkning, att vid en realistisk verk- 
samhet, nyttig både för hans ntveckllog såsom man och för 
betryggandet af bans timliga bergnlng, sålnnda invänja honom 
genom andel i ett affärslif, som sjelft syntes ega en litterär 
sida. För slika förhoppningar tycktes ock vara gynsamt, 
att den nnge mannen redan vid tjngntre års ålder blef en 
gift man. Hans hjerta hade fästat sig vid Hofkapellmästarea 
Hqlfnera äldsta ' dotter Fredrika, Hennes fader var landsman 
och vän med bans; föräldrarne, öfverhufvud föga vane att 
afslå hans önskningar, bevektes alltså nn desto lättare till 
samtycke; och snart, eller år 1816, knöt han med henne det 
på själarnes llkstämmlghct grundade och öfver tre årtionden 
fortfarande äktenskapsband, efter bvllket bon ännu såsom 
enka qvarlefver. Säga vi, att den anglfna beräkningen ej 
slog ut enligt den gamled förväntan: — så få vi dervid ej 
glömma det olycksöde, att denne, kort efter glädjen att se 
en sonson, redan 1818 gick ur verlden genom ett plötsligt 
slaganfall. I andra afseenden Inträifade dock, att den dubbla 
busliga förbindelsen till älskade föräldrar ocb en älskad 
maka, förenande sig med andan af hans närmaste dagliga 



Zbipbl, Carl Sam^ Ftedrik von. 61 

isfiBfsl^rcte, medförde vålgöraBde och yaraktlga följder. 
Ty genom dem skyddades han frin det öfvermått af bnrscbi- 
kosa förströelsen bvartlH ban eljest hade knnnat förvillas af 
sta benågenbet för ett gladtigt kamratlif och af den popn- 
laritet, som der var allmänt förvarfvad genom hans goda 
bjerta, trefliga lynne, mnutra beråttargifvo och ståndigt re- 
debogna skaldelnglfvelse. Af den studerande ungdomen om- 
tyckt och firad, var ban 1 många Ir, vid de flesta offentliga 
aBiednlngar till festliga qvåden, dess sjelfskrlfne tolk, Hans 
trinmf var det tillfälle nå Oscar-dagen 1819, då ban i Gu- 
stavianska trådgården, a de studerandes vagnar, till Univer- 
sitetets Kansler (nuvarande Konungen) framräckte 'deras 
forårlng, — ett svärd och ett dryckesborn; under ett lyckadt 
och ypperligen deklameradt tal i '"ottave rinuT af fulltonigaste 
TäHJod. Allt gaf på denna afton en bild af den fordna nord- 
■anoadiktens dagar: den vida kretsen af bloss och åhörande 
skaror, den vinterliga stjernblmlen, den unge skaldens kraft- 
Mla gesult och ädla hållning framför den i krigisk omgif- 
■lag stående Ungdomsfnrsten, det fria eller utan papper 
hållfia föredraget, den starka och klara malmklangen af hans 
rest, som åfven 1 fjerran låt de präktiga stanserna förnimmas 
■ed full tydlighet. Också var detta den mest lysande dagen 
af Zelpels lefnad. 

I allmänhet tjenstgjorde ban bland sina närmaste Tånner 
sisoffl poetisk föreläsare; hvartlll han ägde en utmärkt ta- 
leat Med månget verk af Tieck, Werner, Foaqné, Acblm 
▼OB Arnim, Holfmann, och så vidare, blef Jag första gången 
bekant genom hans vackra röst och föredrag. EJ sällan 
feande då, att med god poesi äfren parades godt vin, till 
iarUasntBgens ytterligare stegring. Bland mina hågkomster 
från denna tid år ock en Tinterqväll, då han för mig ensam 
ISreliste en roman af Fru von Fouqué, och då Just mldt un- 
ter skildringen af en Jakobinsk mordbrand, hvars lågor från 
ett sköfladt slott kastade vid stormklockors döa sin blodröda 
återglaos öfver Rhonefloden, en klämtnlng från domkyrko- 
tornet, bvilken vi en stund trodde höras blott 1 vår upp- 
jagade fantasi, tillkånnagaf att elden var lös i vårt eget 
graooskap. 

Under alla dessa år hade Jemvål hans poetiska sjelf- 
Terksambet varit liflig. Bidrag till Poetiska Kalendern, åf« 
▼ensom sedermera till tidskriften Svea, lemnade ban många: 
Taallgen med underskriften Carl. I den förra meddelades 
tin och med hans första verk af större omfång, de **Evan- 
f etiska Romanser^, som i en sednare tid omtrycktes 1 en 



62 Zbipbl, Carl Samuel Fredrik von, 

llton sårskild lippTaga. Derjerate öfversatte ban, ocb at^af 
1817 från trycket, Werners vidtberyktade skadespel TMartin 
Lntber^^ med denna npptnnutran af Erkebiskop Lindblom, 
till bviiken han örverleinnade ett exemplar i praktband: ^ja, 
nog se permarne granna nt; men det, som står emellan dem, 
år vål återigen bara blå foglar ocb blå kattor.^ Den patri* 
arkallske prelaten, som i grnnden ej ville de såkallade Pbos« 
pboristerna det ringaste ondt, men plägade i Stockbolm för 
dem lida åtskillig smälek,\ förblandade, 1 sitt missnöjes god- 
årliga utbrott, dnnkla tlteliutuncn af min ""Fågel Blå'\ Tiecks 
(genom Palmblad försvenskade) ^Riddar Blåskågg'% och af 
samme skalds lostspel '^Mästerkatten i stöflor"^, bvllket Livljn 
hade ntgifvit i svensk bearbetning. 

Från år 18(9, då Zeipel nppbörde med sitt deltagande 
i Akadeuilska Boktryckeriet ocb ntflyttade på landet, upp- 
slog han för alltid sitt bo i det kära barndomshemmet. 
Länge underhölls dock med Upsala en oafbrnten gemenskap. 
Ofta kom ban till staden; ej sällan medförande till uppläs- 
ning nya poetiska skapelser (t. ex. tragedien '^Antooins ocb 
Cleopatra^'). Ofta återbesöktes han af sina vänner 1 den högr- 
ländta och vilda skogstrakten, der Lingonbacka, på ett af- 
stånd från Upsala af blott tre ocb en balf mil, företer en 
omgifuing af nästan polarkretslik natur. De mörka, men 
hår och der af väoa björkdungar afbrntoa furuskogarne med 
sina skuggdystra sjöar och ödsliga kärr; de mossiga bergen 
med spetsar betäckta af kolnade bränder från VValborgsmess- 
eldar; det ofta ännu intill vårens slut qvarliggande slädföret; 
den derefter med ens utvecklade, fuktiga och riktigt mygg:- 
alstrande sommarvårman: — allt detta förflyttar inbillningen 
upp till Sveriges nordligaste obygder och uräldsta tider; men 
anslår den ock med behaget af sällsamma ocb djupa intryck. 
Äfven Jag, som esomoftast gästade der under min första 
mannaålder, bevarar derifrån månget angenämt minne: än af 
poetiska samråd ocb frambringciser, ån af glädtiga julhelgs- 
dagar ocb födelsedagsfester, än af kälkåknlngar utför väldiga 
snöbackar, än af Instridter i höstliga månskensnätter, ån af 
en i ett skogsbult företagen stenkummelsbyggnad, ^meil bvars 
uppresande Zeipel, Geljer *) ' och jag en hel dag voro Ifrlgt 
sysselsatte. Af lätt begripliga skäl, blefvo dessa vexelbesök 
under de sednare åren mindre täta. Dock fortfor Zeipel å 
sin sida, att ej så alldeles sällan vara synlig i Upsala, och 
försummade då vanligen icke, att uppsöka sina äldsta vänner. 



*) Då redan Profetior. 



ZsiPBL, jbarl Samuel Fredrik von. ^ .03 

Till dessa hörde 4r?en den djopsiuulge phllologen och pbilo-* 
sophen Biberg, som alltid i bans person värderade Lögt både 
mcDoiskaus och skaldens egeoskaper. Med uågra af sina 
Bärmaslc nogdomsbekanta — bland hvilka åfven jag*) ~ 
företog han vid inidsominareD 1830 en resa till Dalarue; för 
oss alla oförgätlig genom de hågkomster af her^lig natur, 
gränslös gästfrihet och mnntra äfventyr, som ymnigt sam- 
lades onder sex veckors oafbruten samvaro. Klånga yngre 
TåDoer rörvårfvade han sig ock, ända till sin lefDhds siat. 
Sisom medlem af Uplands nation, qvdrstod han ej blott på 
SUdentkatalogen, otan deltog esomoftast i dess samqväm; 
och såsom säkert konde förutsättas, att han vid hvarje för- 
sta Maj infann sig till ökande af den allmänna glädjen. Hans- 
själ kade ett skaplynne, som innehöll någonting ontplånligea 
stDdeutiskt, och derföre alltid, hos den ena studentgeneratio- 
nen efter den andra, gjorde hans närvaro kärkonimen. i 

Mellertid hopade sig dock öfver hans lefnadshimmel, mer 
och mer, moln af ekonomiska bekymmer. Oeras oglada 
lafla må sammanfattas i den antydning, att han såsom bruks- 
och jordägare råkade 1 strid med förhållanden, dem han icke 
rar atrostad att besegra. En annan, mindre godsinnad och 
efterllteo, mindre snartrogen och lättförtroende, mindre sang- 
Tioisk, mindre benägen att hängifva sig åt glada drömmar 
och lomäirga poesi äfven i ämnen som kräfdc den nyktraste 
prosa, skulle visserligen hafva utredt sig nr svårlgbeter, 
liTllka omsider blofvo honom öfvermäktiga. Men lika visst 
är, att nr olyckan framgick bär en ny lycka: den, att kunna 
håra henne som en man. Inskränkt — med en talrik familj* 
— till den lott, att under det sista årtiondet af sin lefnad 
aga lotet mera qvar än fri boning med trädgård och fri 
vedbrand, hade han mod och kraft nog, att till sin och de 
sinas bergning flnna nya medel, genom utvecklandet af en 
Tcrksamhetsförmåga, som väckte hans vänners förvåning. 
Vitterheten har — såsom bekant är — blott ett fält, der ar- 
betet lönar sig, när man arbetar för bröd: det är Feuilletonen, 
Novellen, Romanen. På detta fält uppträdde nu äfven han; 
och rönte den bngnad, att bär se sina uträkningar icke feir 
slå. Klemigt nppfödd såsom förmögna föräldrars ende son, 
af natur och vana älskande makligbeten ocb sällskapslifvet, 
dessutom sjelf alltid med förkärlek omfattande i^oesleus re- 
nare ocb strängare former; sågs han dock nu på den bana, 



1 I>e öfriga Toro n. ▼. Biskopen Fahlcraniz och Domprosten Knös, 
mmt nmiiera aflidne ProfeMorn Doeikius, 



94 Zbipbl, Carl Sanmii Éredrik «om 

der nppfiften Tar att afvarja nöden flrln de sina, framskrida 
med orubbligt Jemnmått af energi ocb resignation; 1 djnp 
ensllgbet sålunda uthärdande år från år, tidigt uppstigande 
och nästan hela dagen arbetande. Så nppstodo, och följde 
sicyndsamt på hvarandra, de dels mindre, dels större berät- 
tande diktverken: ^Två Herrar och en Narr""; •— "^Malcoln 
Slnclairs^ mord**; — ""Carl XI, Rabenius och Häxeri-proces- 
serna"*; -^ Wasa-ättllngarne i Rom''; — "Cecilia Wasa"*; — 
"Seton''; — "Mord och Kröolng" •). 

Hans vänner visste, att hans diktningsgåfva ursprnng- 
Itgen var af öfvervägande lyrisk art; att han aldrig varit 
stark 1 egentlig reflexion; att han mestadels lefvat inom ea 
krets, der möjligheter af någon större mennisko- och verlds* 
kännedom Töga kunnat yppas; att hans resor, med undantar 
af den förutnämnda sominarfärdcn till Dalarne, utgjorts af 
några hastiga besök i Stockholm; att han föröfl*igt af Sverige 
och Europa hade sett ej mycket mer, än Järlåsa, Upsala 
och vägen dem emellan; att hans historiska studier, om aa 
visst icke ytliga, dock voro långt ifrån någon Walter-Scottsk 
grundlighet. Desto märkvärdigare blef att skönja, till hvilkea 
grad han dock mäktade fylla dessa brister: genom nu företagna 
allvarliga häfdforskningar; genom ett dråpligt minne, som qvar- 
höll, ända från haos barndom och tidigaste ungdom, allahaada 
hörda eller lästa anekdoter; genom en naturlig fyndighet att på- 
hitta händelser och invecklingar; genomen diktande aningsför- 
måga, som tycktes, under den fortsatta sysselsättningen med des- 
sa ämnen, ständigt växa I styrka och säkerhet; samt föröfrigt ge- 
nom en under öfningen alltmera stigande färdighet, att på pappe- 
ret öfvernytta sin stora muntliga berättar^åfva. Det nu anförda 
förklarar, hvarför t. ex. i romanen om Carl XI och Häxeri- 
processerna teckningar af bofkarakterer och hofscener lem- 
na mycket öfrigt att önska, men deremot allt det, som hör 
till Häx-väsendets skildring, är mästerligt; här nemligen kon 
honom förträffligt till pass haos personliga kännedom af dea 
omkring houom lefvande allmogens lynne, tänkesätt, språk, 
seder, och underhjelpte hans historiska divlnatlon si långt, 
att en cbjectlvare målning af detta oväsende och af sveaska 
folkets allmänna ställulng dertill, så vldt Jag vet, hittills icke 
bllfvit gifVen. I den mera helgjutna "Seton", som gjort 
mycken lycka och onekligen underhållor läsarens interesse i 
oafbruten spänning, har han dymedelst kunnat frambringa 
lifllgt träffande spegelbilder af Gustaf IIIis tid (och till ocli 



') Eb och amun af desn iira Tara dfrenatta på Tyika. 



ZfiiPBL, Carl Samuil Fredrik t^oii. OS 

sed nr éess hauté volée), att btio^ Jemte slu bekdntskap totd 
de ]ä;re folkklasseroa, och med deras traditioner om kroro^ 
kräDoeri-lorältoiageos oI)yg<gligheter, bär åfvcn flck nnvändä 
dea detaljkooskap om det dåvarande SCockbolinsJirvet ock 
enkannerlJgea om alla dess tbeaterrörbålJaiiden, som baH 
iBbämtat or sin svärfaders, den genialiske H^^lTueFS beråt^ 
telser. 

Ingeo må dock föreställa sig) att han bä^nnder glumde 
de dIktsJag, som både ägt bans första ocb iuurrsta kärlek« 
leke blott lyriska qväden, äfven åtskilliga större skaldedlk-^ 
ler af dels episkt-lyrisk, dels ock dramailsk art^ börjadeil 
eaellanåt ännu, ocb blefvo Ull en df>l fullbordade. Väl voro 
ée flesta af dessa författade eller påbegyuta under de försU 
ireB efter bans ntflyttolng^på landet: så de ^förntnämnda 
^Evangeliska Roniansérna'*' ; det tragiska skådespelet ^"^Ånto-* 
nius oeh CUopatra''' ; det i Upsala på en Stndent-tbeater*) 
appförda Idstspelet '^^Pokalen och Ringen*''; det krigiska sång-> 
spelet ^Eslmöief\ på Hapffuers begäran skrifvet att af denui) 
sattas i mnsik**); ett fragment af ett annat sådant^ kalladt 
"^Erpur Lutande'''; med flera. Några bärröra likväl fråit 
lans sed nas te tid: så det på fantasi ocb välljnd rika sång-* 
speiet '"Riddar Tynne'''; äfvensom ^''Wasagrafcen i Upsalä 
Domkyrka, Sånger al fre8co^\ som i en särskild npplaga 
trycktes 1843. 'Till' dem biand dessa hans älskllngs-^arbetenf 
kfilka ban emellanåt framtog med längtan att fallända dem« 
bérde också en börjad öfversättniug af Plautaa. Väaner^ 
sådana som Biberg ocb Törneros, både nppmnntrat bonom bådd 
till företaget ocb till fortfarandet. . Två 'tolkningar af Plaa-« 
tiska lastspel bnnpo bli färdiga: ''Nättärnan''' ocb '^Persern''': * 
bägge utmärkta genom flerfaldig förtjenst. Men till dylika 
rederqrickelser måste han liksom stjäla sig, i korta ocli 
sparsamma mellanskof af de förfaltarmödor, som skniie Iih. 
bringa — dagligt bröd. När ban gick att börja romaoea 
^Mord ocb Kröning^', lade ban, med en suck af grämelse 
ålerifen sin Plantas å sido. 

Omedelbart under sysselsättningen med denna roman, def 
lian ?elai skildra Carl Xll:s undergång ocb det nästlöljandtf 

') Mos Öslgötarne. 

**) L-lngc och ofu kade Zeipcl liört ivarfaJern yrka: "tkrif mig eil 
^oriH**, reen kunde, äfven sedan han genom gubbens beskrifningar nå-> 
gorlsmla b^rep hvarom frUgan far, omöjligt ulgissa sjelfra det underligA 
'koQsiordel. Slollij^en rann honom i »innet, alt Klopstock hade för dy*' 
iika siogspel uppfunnit termen "Bardicl"j oeh nu var alll hoaora klarla 

BIOOB. LEX. XXII L I 



to Z El PEL, Carl Samuel Fredrik von, 

. UdebvArrvets början, öfverraskade bonom, tidigt pi en för- 
middag:, döden vid hans skrifbord. Han både nyss förtft 
skrlfvlt ett mnntort bref, I den upprymdaste sinnesståoiBlog 
frnkosterat med de sina, och dervid omnåfflut, att en alldeles 
ypperlig idce just nu fallit bonom in; b vilken ban sk^odaie 
uppför trappan till sitt rnm att satta p2 papperet Han 
inedbann dock blott, att till detta åndamal formera pennan^ 
då en hans svägerska, som för något ärende var i rHmnel 
tillstädes, såg bouom bastigt sammansjnnka liksom drabbad 
af ett skott. Det var ett slag-anfall, ocb ett afgörande. 
Anlaget dertill var ärfdt; utbrottet påskyndades troligtvis af 
det under de sednare åren förda lefnadssitt, bvars alltför 
myckna stillasittulug oeb alltför trägna bnfvndets ansträag- 
Bing föga passade för bans starka, blodfulla, riklig nåriag 
fordrande kroppsbyggnad. Sjelf både ban befarat detta slut; 
ocb flera gånger börts yttra, att man lått knnde skydda sig 
derifrån, om man blott i blinken, då man kände slaget nal- 
kas, både tlllbands en pennknif att genast på armen åder- 
låta sig. Också befanns ban nn, med pennknlfveo i taaad, 
redan bafva börjat uppdraga venstra armens råckarm. Men 
döden var snabbare. Framför bonom på bordet låg det glad- 
tiga brefvet, färdigt, men oförsegladt; nedanom detta, ett ay- 
viket, äunn blankt mannskrlpt-ark, på bvilket den ^ypperliga 
Ideen^^ skulle utvecklas; men den tog ban med sig 1 det ty« 
sta. Efter ett par dagars sjukdom, bvairunder ban ej for* 
mådde tala eller på något sätt meddela sig, afled ban, kort 
före fyllaodet af sitt femtiondesjette år, den 12 Februari 1849| 
således på samma år, under bvars förlopp Sveriges vltterliet 
afveo förlorade den älsklige natnrskalden Hedbom. 

På Järlåsa vackra kyrkogård, i dess nordöstra Iidra, 
framskymtar ur trädens skuggor Zelpels anspråkslösa graf. 
Den 2d Februari öfverlemnades der åt Jorden bans stoft/ att 
brlla mellan föräldrarnes ocb några före bonom bortgångaal 
barns. En sångarcbor af unga landsmän, från Upsala sjeif- 
mänt anjänd, uppstämde då kring griften sin sista afskeds- 
belsning. Skalden Nybom^ som både gifvit orden åt deras 
saknad, tolkade äfven sin enskilda i ett ' utförligare qväde; 
bvars sköna målning bar — i främsta rummet — den fér- 
tjenst, att drag för drag vara sann. 

Kärlek ocb Vänskap bafva ämnat föranstalta den sam- 
ling af skrifter, som kommer att utgöra Zelpels minnes?ird. 
iviången läsare ocb läsarinna erinrar sig visserligen åonsy 
från sin ungdoms ocb från Poetiska Kalenderas tid, dea 
glada, okonstlade, vårfriska fägring, som plägade atmåric» 



Zbipbl, Carl Samuel Fredrik von.\ 67 

le lyriska ocb episkt-lyrlska qvädeo, hvilka der voro onder* 
tecknade med namnet Carl. Mau sSg^, att de bärrörde frSa 
en skald, bos bvllkeo Inglfvelsea, alltid verklig, aldrig mö- 
dosamt eftersökt, knmle iuom ett öguiibllck försätta sig 1 
hrarje erforderlig stämning, under det att uttryck, bilder^ 
rhytbm, rim syntes Inflnna sig af sig sjelfva ocb fantasiens 
Tingar styrdes af en bjertllg känsla, som Ingöt sin värma 1 
det lediga ocb vackra sprikets, den glänsande målnlDgeoSi 
den klingande versens bebag. Också korades dessa visor, 
dessa romanser, dessa lyriska genretaflor ej sällan af själ* 
fiHa tonkonstnärer*) till texter fur mnslk, ocb sjöngos med 
ftöjd, än Inom stndentllfvets, än äfveu inom det allmännare 
siilskapsllfvets kretsar. Framträdande ånyo, 1 en samling 
•eb med ett valdt antal af värdiga syskon, beböfva de ej 
radas att gtfva något Intryck af föråldriog: såvida ej dell 
enkla natnrsannlngcn af ett fromt ocL| kärleksrikt bjertas to- 
■er blifvit gammalmodig för vnoan vid det granna ordprång, 
som I våra dagar esomoftast (ocb med en nästan stereotypisk 
eaformlgbet) intager Poesiens ställe. Ty ban öfverträffade 
sfoa flesta medsträfvande ej blott i denna färdlgbet att 
snabbt göra flytande, prydliga ocb klangfulla verser, bvilkell 
H i»ilfvlt så allmän, att dr^n äges nästan af enbvar; bad var 
ock, med undantag af Hedboro, bland dem alla den flärdlö-* 
saste; det rätta bärutionau, alltigenom framhållet af mannens 
insigt, upptäcktes genast af ynglingens Instinkt I både band 
första ocb bans sista diktskapelser möter oss derföre samma 
Dråararo af all tlilgjordbet, allt pråi,* all bebagsjuka« Det 
bär sagda gäller, naturligtvis, icke blott om de rent lyriska; 
det bestyrkes lika mycket af^de episkt-lyriska ocb drama** 
tiska, 1 bvilka ban än -^ såsom 1 ^''Evangeliska Romanser^^ 

— besjöng Cbristus-uppenbarelsens bnfvudmomenter (ocb det 
ned djupaste cbrlstliga tro på ämnets faktiska innebåil), åd 

— såsom i ^'^Äntonius och Cleopalra"*^ — tog sitt föremål ur 

den allmänna Yerldsbistorien, än — såsom 1 ^^Riädaf Tynne^ 

6cb '"fVasa^Grafcen*^ — hämtade det ur fosterlandets sagor 

ocb bäfder. Det storartade af hans bemödanden i alla dessa 

rigtningar kan ej förbises. Det ådagalägger öfven der, bvar- 

est konstverket ej i alla delar uppfyller konstens strängaste 

lérdrlogar, öfverallt en skaldförmAga, som 1 Sveriges vitter- 

bet städse skall erkännas för hvad hon är: alkvärd, aktnlngs- 

vSfd, minnesvård. 

Attbrbom. 



') Lindblafl, l?brdbioin, Sjöfn^^un m. 0. 



18 Zbnobrlein, Géorg Dåtid. , 

Skrift or: Manin Luther; tragtnli af F. L. Z. Werner. Ofvtri. Vp»., 
J817. — JesuA Kristufi; Evangclinka Romanser. Upa., 1821. •*- Trå 
Herrar och en Narr. Linnteu», Ariedi och Rudbeck. Uns., 1842. ~ 
Noveller. I. Rrefvet utan adress. 11. Kungens vagn och Wallen ▼aga. 
Fahlun, 1842. ^ Fci*agcringen ; berättelse f6r barn. (2:a uppl. 1849.) 
— Landtvflrnisten ; berflllelse för barn. (2:a uppl. 1849.) — Goda grr> 
ningar g& igen såväl som de onda. (2:a uppl. 1849.), — Pröfningen och 
Ober Hasli-dalcn. — Den återfunna. (2:a uppl. 1849.) — Rtffvaranfö- 

• råren, novell för barn. ( l:a uppl. 1843, 2:a uppl. 1847.) — Malcolim 

, Sinclairs mord. Anekdot or 18:e århundradets krönika. (De 7 senast 
anförde alla tryckte i Fahlun, 1843.) — Wasa-grafven i Upsala dom- 
kyrka. Sånger al fresco. Ups., 1843. — Carl XI, Rabenios och 
liexeri-processen. Historisk Roman i 2 Delar. Slhm, 1845. — Wasa- 
9ttlingarne i Rom. Historisk roman i 4 afdelningar. Sthm, 1846. — 
Cecilia Wasa. Hiuorisk dikt i skizzer. Sthm, 1846. — Seton. Eb 
skildruig från slutet af förra århundradet. 4 delar. Sthm, 1847. — 
Abc- och Bilderbok. 2:a uppl., Fahlun, 1847. — De Sammansvamtty 
eller Mcf^rd och Kröning. Roman. 3 delar. Slhm, 1849. — Srolrra 
Dikter m. m., originaler och öfversflttningar, införde i Atterboms '*Poe-^ 

. tiska Kalender", samt Phosphoros, Svea, m. fl. tidskrifter och tidnin- 
gar, vanligtvis med signaturen Carl, — Ett stort antal dikter vid Aka- 
demiska högtidligheter i Upsala, slrskildt tryckte (t ex. vid Oskara- 
festen, omtalad här ofvan i texten; vid Magisterpromotioner; vid Ans* 
garii-festen 1830; vid Sofia Albertinas död, m. fl.). — Några recensio- 
' ner och afliandlingar i Upsala- Correspondenten 1830—1832. — Flera 
originaler och öfvcrsättniogar, ttnnu otryckte, hvarom se texten hXr ofvan. 

(Sjelfva lefnadsteckn ingen, ursprungligen utarbetad för alt tryckas $&* 
tom inledning för en tilUmnad men flnnu ej ulgifven upplaga af ZeipeiM 
samlade Dikter^ afsandés till Örebro under de sista veckorna af den 
Hisklige Minnestecknarens vistelse i Upsala. Författaren, då opplagcn 
af tillrustningar för sin Slockholmsresa — den sista i lifvet — saiut 
en tilUmnad, af döden hindrad, sommarfärd ■ till Sveriges veslra ku<r, 
aaknade tilUalle att, så som han eljest velat, omarbeta denna skildring 
för Biographiskt Leiikon; men lemnade full frihet åt den till hTilkcn 
biografien stindes, alt Andra eller öfverarbcta. Man bar dock trott sig 

Söra verkets Ittsarc en tjcnst med att inföia skildringen oförändrad, sådan 
lOn flutit ur förf:s penna, endast med uteslutning af 3—4 rader hvilka 
apecielt rörde den icke utkomna uppl. af ZeipeU samlade Dikter.) 

ZENGERLEIN, GEORG DAVID, 

I 

en af. de Caroliner, som adlades för att stödja Ulrlca Eleonora, 
föddes i LQneborg 1680, eoltgt Stlernm. FIöfdiDgamioDe, men 
1674, enligt Stiernmans Adelsinatrlkel, blef Ingenlear-Capiialoe 
I Sachsisk tjenst 1698, tiUrångatogs i actlonen vid Nar va 
1700 ocli skickades till Sverige, der ban omsider tog krlps- 
tjenst 1709. VI låta Drottning Ulrlca Eleonora meddela det 
öf^lga 1 hans biograpbi. Det beter 1 adelsdiplomet: 

^^1 Ulrlca Eleonora med Gnds Nåde etc. 
ocb påmlnne Oss fördcosknll för denna gin- 
gen mpd all Kongl. Nud ocb ynnest Wår Troman ocb ör- 



ZsKGEKtEiif, Georg David. 61 

Tersle för det Saxiske Reg:emeotet till fot Oss alskelii^e Georir 
DnTlil Zengerieln, hvilken i all sia tid bar låtit sig: högst 
aageliget Tara ^att, genom en dygdig vandal, (>ana sig vå- 
feo till Höga Öf?erlietens nådiga ihogkoinioelse, hafvande 
han med stort beröm och nytta anväudt sia aogdom på Bo- 
keliga konster samt resor och sådana vet^^nskaper, som Krigs- 
Tisendet tillhöra; hvarefter han i tolf års tlJ varit i tjeost 
hos atskilllge främmande Herrskaper så onder Infanteriet 
aoB Fortiflcatlonen, uti åtskillige Batailler, Belägringar samt 
aidra Actioner nogsamt ådagagifvit den kunskap och för- 
fareobet, som han i Krigsväsendet sig förvnrfvat, så att han 
dymedelst har tjent sig upp till Tngeneur-Captaioe, uti hvil* 
kea Caracter han kommit hit örver till Sverige och år 1700 
hegiMt sig uti vår tjensl, som Gaptaipe under ett Rege- 
BCfite Ull fot, hafvaudes han samma år varit commenderad 
till Landskrona, och, under den tid samma fästning af de 
Danska var blocquerad, jemte sin förra beställuiog med all 
Ut och vaksamhet inrättat och leropat Fortiflcationsverken 
dersanmastädes till en behörig defension, och sedan fram- 
lidne Kongl. Rådet och Fäldtmarskalken Grefve Stenbock var 
med Arméen der i nejden ankommen, bar han efter befalt- 
Blag om natten pracfiserat sig Igenom den Danska Arméens 
Marche oeh uti slaget vid Helsingborg så väl, som eljest, 
firråttat General-Adjutants tjenst, hvarefter ban det följande 
året år vorden befordrad till Major vid det Saxiske Rege- 
■entet. Sedermera, bar han efter befallning recognoscerat 
alla passager till Blekingen, samt hulplt att bringa den af 
fångar opprättade Batailloueu under behörig exercis och AU 
sdpllo, Jemväl Inom halftredje månads tid m>d ringa folk 
och omkostnader upprättat och bragt i stånd ett starkt re- 
trenchement omkring Gbristianstad, och, sedan han det föK- 
Jajide året avancerat till Öfverste Lieuteuant vid bemälte Re« 
gefflente, har han förfogat sig till Bohuslänske Arméen och 
dersammastides dirigerat Ingeuleursbeställuingarne, samt der- 
efler med all åhåga och flit vid alla förelupue tillfällen sörjt 
för Regementets uppkomst och berömmeligen brukat detsam» 
Ma till Rikets tjenst och nytta. Ar 1 71 6 har ban med Re« 
genentet marcherat till Norge och efter ordres slagit bran 
éfver Svlnesnnd, samt försvarat densamma emot de der helt 
lär lagde flendtlige Örlogsskepp, Pråbmar och Galieijer, som 
ban ock, när de Danska hade 1 sinnet att uti hårdt väder 
afsegla och sönderbryta Bron, med ett väl förbygdtdefensions* 
skepp af 28 kanoner och 130, mans besättning, Jemte en 
Fregatt, 2:ue Gallefjor och 6 Skärbåtar, sig så tappert för- 



/ 
/ 



/ 



70 Zbivoerlbin, Georg David. 

svarat, att samma skepp ar blifvet eröfradt, pch folkel dels 
slagrne, dels blesserade, dels och tillika med alla Officerare 
liliråofratagne, bafvandes de aodre Tartygen ej allenast mist 
tagra flykten, ntan äro de ock om aftonen, genom en anaaB 
embnsqoerad postering, med stor förlnst vordne drefiie tlU- 
baka till sjös, och fiendens dessein, att Instänga den pi an- 
fSra sidan stående Svenska Arméen, således tillintetgjord. 
Han bar på lika sätt sig serdelos distingnerat uti Actionea 
vid Dynekilen, så att fienden måste lemna Hogdahls Magaaia, 
tillika med några emot landet liggande transportsKepp, aU» 
deies orördt^ för hvilket allt Högstsalig Hans Kongl. Majd 
Vår Högtarade Herr Broder Glorvördigst 1 åminnelse den 26 
Juni 1710 i, Nåder befordrat (lonom tiil Öfverste för benille 
Saxlske Regementet, baf\'andes ban år 1717 detsamma om4 
lika beröm commenderat vid den genom Hans KongK Hö^- 
jiets Wår Hög«stélskelige Gemåls tappre anförande afsla^ae 
Jlendtllge Attaqnen utanför Götbeborg; och som hau i si 
inåtto tid efter annan fHllRommelige och oförnekelige prof 
aflaggt af dess trohet och mogna förstånd och tapperhet; si 
på det bap och hans efterkommande mage njota en behörig 
frnkt och belöning för dess välförhållande; Ty faafve Wl 
1 Nåder för godt fnnnft att förbättra dess hårtill hafde 
f>tånd — •»- Som skedde på vårt Kongl. Palats 1 Stockbola 
den andra dagen nti April Månad år efter Ghristl Börd, Ett 
Tus^nd SJq Hundrade och på det Nittonde. 

ULBICA ELEONORA." 

Z, b|ef introdncerad nnder n:0 1577 s. å. Blef t. f. Com- 
mendant i Götbeborg från. 1721 d. fi j\pr. till d. 15 NaYw s. i. 
Pöd på Ekedal 1 Westergötbland d. 27 Jan. 1729. Berraf- 
ven I Tångere kyrka, dit han gifvit en vtfcker altartafla. 
G. m, 1:0 Cath. v. Vichen, Generalmajor J. O. v. Vlcbeoa 
dotter, 2;o Maria Wennerstjerna, dotter af en för patrtotlsa 
adlad Handlande 1 Götbeborg. 14 ättlingar baro den tappre 
Carolinens namn 1854, nedstämmande från Öfverste Z~iis 
och Maria Wennersfjernas son G. D. Z„ Gornett vid adelsfa- 
pan, g, m. Br, Elis, Hård, 

(Källor: Stlernm, Adcl^matr. och Hordinfaminne. — Nordb. Carl XIT» 
faiMt. — Adelibrefv€t, fiirvaradt f Weonersborg, i afakrift aedtelAdt 
af StadMcomii). i UlriceiiamD, G. W. Zeagerlcia» eaiuoBa aon af O. |>. 



71 



ZENIUS, OLOF*). 

Föddes d. 16 Febr. år 1772 på Los brnk i Färtla soc- 
kel, hvHRei egdes af bans fader, berf^sdirectöreii Johan Ze- 
llUL Modren hette Brita Jostlna Bslter. Hvar vår Olof 
erhöll sia första ondervlsoiDg, applysa ej de källor som statt 
•Bs till hids. Att nndervisnlDgea varit grundlig, men något 
finfirad geaon yogliogens tidiga sjnkligbet, låter loinnes- 
talares förstå. ^'Redan i yngre åren, heter det, pröfvad e:e- 
MB kroppsliga lidanden, vandes han vid försakelser, antog 
Mlgt det allvar, som år vetenskapens anspråk på slue id« 
käre, och förvärfvade den aktning, som är det jemna, stad- 
gade lynnets oeh den grnndliga, säkra knnskapens rätt/' 
Bfter att några år hafva stnderat vid Upsala universitet 
vann han phllosophtska lagern der vid 22 års ålder^ begaf 
ilg sedan till Stockholm och ingick vid Svea bofrätt. Såsom 
atfndre bemedlad hade han dock ej kunnat uppehålla sig der, 
tm det ej lyckats honom att bil anställd vid en nndervis- 
atagsaastalt som kallades Fribyggare-o(*dens skola. Dess- 
itsB Tar kan enskilt lärare, biand andra åt sedermera Ja- 
stltle-oaibadsman Landin. I den tiden var det modernt att 
^de ange min i verken^^ voro fritänkare, hvaraf närmaste 
MJdea blef ett sjelfsvåldigt lefverne; men från den materia- 
listiska snrdegens besmittelse bevarades Zenias dels genom 
pipare stadier, dels genom det ännn outplånade intrycket 
af ea christlig uppfostran. Under det kamraterna rumlade, 
läste ban och arbetade långt ^npå nätterna. Snart ådrog 
kaa sig äfven vederbörandes uppmärksamhet och förtroende, 
teh hlef annn helt ung at hofrätten förorduad till flera makt- 
fåliggande befattningar. Ifrån hofrättsflscal, hans första or- 
Haarle ticnst, befordrades han inom några år till assf^ssor i 
CMiaMcecolleglnm å dess Justitiedivision. Bestridande denna 
pyssla med exemplarisk noggrannhet, fortsatte ban likväl 
siaa tbeoretiska studier af lagfafenhet och dltböraude veten- 
skaper, för hvilka han fattat så stor kärlek. Det var der- 
före fnilkomiigt i sin ordning att han år 1811 kallades till 
ledamot i den eomlté som på riksens ständers begäran biif- 
Tit nedsatt till allmänna civil- och crlmtnallngarues öfver- 
seoide och förbättring. Detta förtroende räitvisades icke 

*) Red. beklagar alt en bio!;raphi af P. G. A., »om \'h\\ l)iJra;{ af Ex- 
pedilionsMcreterareD J. G. Richert, nj kiiaaat i Professor Paluibldds slcrb- 
IMU 4UilrI[ras, eliuni till Uj)5aiu otVersand. 



TS ZsRius, o/o/. 

blott irenom en rastlös arbetsamliet nfan ock irenom dea 
graodllgraste Upprättning: af den Tig^tiga reformfrigan. Ze- 
nins har såvå^l i sjelfva lagförslagen som i deras motiTeriBir 
octi en mäugd enskildta anföranden till comitéeus protpcoller 
ådagalagt icke blott lärdom och erfarenhet, otan ock eii 
fikarpt Joridi^kt omdöme och iln menniskokanuedom. Alla 
de bidrag haq lemuat till det nya lagverket* betiltna ett 
klart medvetande af nödvändigbeten att på samma gäng aKta 
på tidehvarfvets kraf och på Svenska folkets förmåga aU 
tlllegna sig de nya lagstinuingsidéerna. Sedan nationeD 
Ifort förut gifvit sig ett förbättradt statsskick, måste de 
gamla samfnndsformerna i alla riktningar derefter taga en 
linnau gestalt och I någon mon afspegla det nyväckta con- 
rtitntionela lifvet. Det tyckes hafva varit Zeuli uppgift att 
frenom noggrann Jemförelse mellan gammal nationel sed ocli 
rattonel fordran afgöra huru mycket som 1 lagstiftningsvjig 
Itordc inrymmas åt. thcorien. ^V)ch derföre, säger hans mln^ 
nestalare, nagelfor han lika strängt vid förkastandet soai 
vid antagandet af begge dessa elementer: han ville hafva ett 
lielt både af det gamla som redan var natluuelt och af det 
nya som till följe af tidslynnet och hebofvet borde blifva det. 
i . . Derföre stod han orubbligt fast vid hvarje idé som, 
stödd på grundvalen af sann^ig och rått, ledde till nationens 
lieder och gagn, likmyckct om den bar forntidens oUer nn- 
fidens, hans eget eller freramande lands färg. Han dolde sig 
Icke bakom förskansningen af det så ofla använda, mer 
eller mindre skuggrädda påståendet om folkels omogenhet — : 
fann han behöfllghetou af en ny tbeori, så yrkade han dess 
upptagande fördomsfritt och frislnnlgt, lika ofädd för bevis- 
nfngens möda som för sina motståndares inkast, alltid Ingn 
och värdig, såsom det anstår försvararen af det goda och 
rätta, ^h vilket ändå skall segra till slut. Och det kan svir* 
ligen tänkas cågon större medborgerlighet än att arbeta fér 
afhjelpandet af sitt fäderneslands brister, ehvad det sker 
genom borttagandet af det föråldrade som är till hinders eller 
genom Inympande af det {riska nya, som befordrar lif och 

röfllghet och utveckling. Misskännas skall 

Icke hans nit för den goda saken, så länge rättsinnige män 
finnas ined förmåga att bedöma, med vilja att värdera ren- 
lieten af hans tänkesätt, hans mångknnnighet och inödor.*' 
Ett särskilt erkännande af hans djupa Inslgter I rättsveten- 
skapen skedde derigenoni att juridiska facultetcn I Upsala 
tiilsiiudo dpnoiq J, 1), Doctorsdipiom^ 



Zfiirivt, Olof. 72 

rader 2:oe afrfkes resor både Zenins (illfåne att nlrldga 
fiB k&noedoni om .andra lånders lagar ocb deras tUIämpolng. 
Det rar da han gjorde personlig bekantskap méd flere nt- 
närkta rattslikde i Tyskland ocb Danmark, såsom en Fener- 
faeb, Gönaer, Steln, Oersted m. fl., af bvllka åtskllllge med 
boBom nnderböllo en Ullig ocb länge fortsatt brefvexllng i 
lagsilftolngsåmnen. ^^Hans kärlek för Teteaskapen, yttrar 
viBnestalaren, nnderballen genom förtrolig bekantskap ocb ' 
skrlftvexling med tldebvarfvets ntmärktaste rättslärde ocb 
dessntom genom kritiskt stndinm af fremmande länders lagar 
•cb deröfrer ntkonha arbeten; bans iakttagelser af den med 
tidea fortgående allmänna bildningen, särdeles i desssamband 
■ed den vetenskap han gjort till sin bnfvndsak — allt dettu 
Bon både Inom- ocb utomlands gjort bans namn frejdadt, 
skall ock följa det till en eftertid då ntsädet gifver frnkt, 

— • — Hnru ban gagnat sitt land 1 allt der ban * 

Tarlt anställd ocb rådfrågad — t. ex. såsom Riks. Ständers 
ia»ttt omhndsmans suppleant ocb ledamot 1 Tryckfrlhets- 
coiiicéen, \ allmänna Brandförsäkringsverken, 1 SjöförsäkriAgs- 
rälteo, 1 Patriotiska sällskapet, i comitéerna rörande Vexel- 
carsen, rörande granskning af Rikets nudervlsningsvprk, rö- 
raode Inrättning af allmänna Arbets- ocb Correctionsbns m» 
n. — derom talar den allmänna rösten, bans medarbetares 
•BHlöffle, bans själsförirognes saknad ö. s. t. Att ban ntaa 
afseende på egna fördelar lemnade mer än en gång de till- 
fälleo obegagnade^ som erbjödo sig till bögré befordran i sam- 
bäilet; att ban var belåten med sin Konnngs förtroende och 
nedborgares aktning samt den timliga lön som gaf dagligt 
bröd, det bevisar klart att ban lefde för fullbordandet af det 
boBoro anförtrodda arbetet såsom ledamot i lagcomlt<!en. 
Rättvisa voro. derföre de ntmärkelser, bvarmed Konungen 
benådade, då ban utnämndes till Commerce-Råd ocb Riddare 
af K. N. or 

It den nekrolog öfver Zenius som kort efter bans död, 
bvllken Inträffade den 12 Januari 183G, stod att läsa i Af- 
lonbladet, må följande, såsom medaljens andra, sida, intagas: 
'*'BHas kärlek för lagkunskapen och för dess användning till 
rtt efter tidernas skick förbättradt lagsystem må slutas deraf 
att han, oaktadt med säkerligen mera gällande anspråk äo 
■tånigen annan, likväl försakade flera tillfällen till bögre be- 
lardraB. Ett annat exempel, från tillförlitlig band oss med* 
deladt, kan också tjena till bevis bärpå. Då ban erfor Rik- 
seiB Ständers önskan, att Lagcomlt^en måtte erbålla upp* 
draf att, till ledning vid lagförslagens blifvanda granskning, . 



74 Zbnius, Olof. 

uppgöra en Jemförelsetablå mellaD dem och bq gallante la- 
'irar, meddelade bao i förväg sina förra kamrater en plan 
dertlil; och ebnro Stånderoas oppmårksamhet Icke kommit 
att-fästas dervld att Skånska och Götba hofratternas samI 
Högsta Domstolens anmårknijigar vid civila lagförslaget, så- 
som leka afgifne förrån efter dess (ryckning, anna ej hade 
knnnat af Lagcomftéen öfvervégas, ansåg han det dock böra 
blifva comltéens åliggande att nppglfira de rättelser och för- 
ändringar, hvartill desse anmärkningar möjligen knnde för- 
anleda. Må man då döma om den ledsnad och nedslagenhet 
som Intog honom vid underrättelsen att en helt annaa ord- • 
ning blifvlt ntstakad för verkställigheten af den åtgärd som 
Ständerna äskat. Det är redan, utan misskännande af ål- 
dras förmåga, tydligt att fremmande personer icke skalle kunna 
med den fnllständigbet och säkerhet, som författarne sjelfva, 
ntveckla l^sln helhet de vid t omfattande arbetena till plaa 
och grnndsatser, såsom nödigt var, om den begärda tabliea 
akulle blifva af någon hnfvndsaklig nytta. Hvilka käaslor 
borde han då röna, när en sådan anda gjort sig gäUaade 
vid tillsättningen af den nya comitéen, att främste ledamoten 
deri blef en man (Friherre Ludy. Johansson Boye), som va- 
der riksdagarne nppträdt såsom förklarad hafvodfleade tUl 
snart sagdt alla de grundprinciper, på hvilka det nya lag- 
förslaget är nppfördt. Det var icke många dagar efter den- 
na underrättelse, som Z. föll i sin sista sjokdom, och det 
sknlle 1 sanning Icke förundra oss om den hade dertlli be* 
tydligt bidragit. Det har äfven, om vi minnas rätt, 1 det 
officiella bladet bllfvit nppglfvet, att Z. dagen före sin bort- 
gång erhållit underrättelse det man ämnade föreslå honemi 
att I Advocatflscalen Staaff^ ställe ingå i den nya comitéen. 
Om detta verkligen är händelsen, så kan man lyckönskn ho- 
nom att han då redan var sanslös. Tillfället af Cqmmerce- 
Rådet Zenil dödsfall och af dessa händelser, som så nirn 
föregått detsamma, glfva föröfrigt ganska rikhaltiga imnen 
till reflexioner. 1 synnerhet kunde här vara lämpligt att 
yttra något 1 anledning af en artikel som lästes i St. Mi- 
DPrva i slutet af sistlidet år, riktad mot Lagcomltéens nr<- 
hete'\ o. s. t. Så långt Aftonbladet, hvllket löröfrlgt I 
nekrologen är öfverens med minoestalaren derom att Z. t sitt 
enskilta lif varit ytterst enkel och anspråkslös, arbetsam, 
godsinnad, trofast och hjelpsam, öppenbjertig, glädtig och 
fördragsam. — Om O. Zenil samtal 1 Lagcomitén med den- 
nas Ordf., se Sv. sköna Litt V. p. 102. 



Zbpbtribius, Jonas Th$odori, 75 

» 

Skrifter: Ulom medarbetet i Lagförslagen, lukilliga moliter o. d. énr 
del ofta heter: "Gomm. R.. Z. och Eipediiiunssecr. Richert, hvilku 
kirom ynrii enae, anförde sisom skäl för deras mening." 

(Killer: MisMford vid Koaaagaaa Trtaaa, Coanieroe-Rådet, J. U. 
Dactara ach RIdd. af K. N. O. Olof SSeaii Jordristaing i S:t Jakoba 
frafckor, af Porsanliageaa Kyrkokarday Stockholm 1S3«. — Kekrolo- 
gra i Afloabladet.) 



ZEPHYRINUS, JONAS THEODORI. 

Di för Dårvarande ej flera åd tyenne svenskar lära lef- 
?a, son niglMi egna arbeten, skrifoa på grekiska språket, 
— Professor Brnnlos 1 Land och Lectorn Prosten Mt^lauder 
fl Wexio — synes skål att Ihågkomma landsmän, som fornl 
■pphRjinit denna färdighet att behandla Humerl och Platos 
timgofliXl, . synnerligen di de äfven 1 andra hänseenden varit 
mlBaesTirda män. Vi gi således ej här forbl Domprosten 
Zephyrinos, som .suttit på biskopsbänken vid vigtiga riks- 
dagar, som Ihågkommes i Pants skillrlng af Grekiska littera- 
tirea 1 Sverige ocb som lemnat spår efter sig 1 Sveriges 
litteratar t en tid, frin hvllken vi ej ega mycket att fram- 
lägga* 

I Wesferhnlt af .Nottja socken och Snnnerbo härad i 
Smilasd, föddes Jonas Thoresson, sannolikt före 1620. Af 
ITMferliQU tog han sisom stoderande vestanvindens (Zephyri) 
lana. Redan 1642 d. 10 April hölls af honom en Aoyog 
IfelAfyixo^, nr nrinnet nppläst. vid Akademien i Upsala, och 
når den trycktes, tillsatte Greken J. Stalenns, f. d. Professor 
I Grekiskan*), en gratnlationsvers, der bekännelsen att Pro-> 
flessom lärt af stndenten — sivida orden ej skola beteckna 
att . ynglingen var informator i Professorns hns nb. för hans 
barn — mi räknas till ^tidens flärd i gratnlationsversens stil, 
Ben säkert miste anses, att stndentens grekiska kunskap 
gjort ett ^ vanligt uppseende. Om Zephyrinns såsom gre- 
kiska litteraturens studiosus, se Fants Historia liter, grec» 
la Sv. Spec. IV. p. 120. Sedan Z. blifvit Magister i Upsala 
1646, blef han ^'Hofpredikant^* hos hans Grefveliga Excel- 
lentz Carl Mauritz Leijonhufvud, Kallad till Lector i Wexiö, 
di 2 lectloner voro att tillsättai kom han likväl ej nog snart 

*) Tt bedja hir aU fl r«tt« hvad nom XV D. p. 221 anförts efter Rlij- 
lelios. Enl. Sommclii Qisl. Acad. Dorpato-Pcrnav. blef Stalenus Super- 
intendent offer |aflan4 och Procancelier öfver Dorpls A.kademi den 28 
Febr. ISiS. 



71 Zb^htrihus, Jonai Th$odori, 

ner på platsen. När han ankom, voro bepge Lectoraieroa 
gUnh till andra. Men Z. ersattes 1653 genom Domprosterlet 
sfisom bans bäde första och sista befordran in loco. Dock 
kallade han sig: blott WexiouensUm Pastor, när han d. 11 
Sept. 1654 praesiderade pil ett prestmöte. Han hade då re- 
dan ntgifvU en Synchronistisk tabell i allmänna historien la 
fol. pat. samt en Walfnrdspredikan från Gref?e Leijonhår- 
▼nds (Lewenhanpts) gård Hageby d. 15 Maj 1653, tryckt 1 
Westerås samma år, der han äfven å titelbladet kallar sig 
Wexionensinm pastor. Han var riksdagsman för Wexiö stift 
1658 1 Götbeborg, 1660 i Stockholm och 1664 ibm, de 2 
5|sta gångerna såsom Vicarlus Episcopi; vid Götheborgska 
riksdagen blbtt kallad P. & P. Wexion. I Götheborg hade 
han endast Rectur Wirsns med sig från stiftet. Der fram- 
höllos de vner, som T. A. e Xardo förfäktade inför Europa, 
när Kongl. MaJ:t försäkrade ständerna, af hvilka han be- 
gärde blott mnudtliga svar, huru han ville hos Österrike ni 
och vlniia säkerhet och tillbörlig exsecution på den Tyska 
Osnabrflckska freden och med all ilit anhålla hos Principea 
& OrdJ. Imperti att de disponera Österrike till enighet med 
Kongl. MaJ:t och fridsamma tankar, innan som Ronnngen I 
Ungern tager den Kejserliga kronan. Talade så presterna 
om Prinsens edncation och defnoctornm Pastornm nådar. Bl- 
hliotbeket hos presterna skulle ej ingå i prestbarns möderne- 
arf, liksom rustkammaren hos adleu ej skingrades si läoge 
fadren lefde. Man vet ej om Z. ^'poguérade'' för det nya 
Universitetets anläggning I Götbeborg eller i Linköping, 
hvilket sedan anlades i Lund, eller om han föreslog, t. ex. 
Wexiö, hvarpå ntrycket 1 protokollet kan syfta, när det he- 
ter, att andra ställen än Lund och Götbeborg kunde ej kom- 
ma i consideration. I striden mot Christina och hennes ka- 
tholska kapell se vi crj Wexionensen bland de många som 
vandra 1 deputatloner och sitta i utskott, At Biskopen I 
Lund vill Z. ge plats näst efter Biskopen i Wexiö, ^'emedan 
de skånske fordom hört under Göta rike, hvilket bestod af 
AVest-, Öst- och Södergötcr'\ ett förslag, som bléf af alla 
upprepadt, utom de få, som ställde saken till K. M:t eller 
åberopade ^^den gamla ordningen.''* Zepbyrini anförande den 
12 Maj ses i Thams Riksdagshlst. p. 291. Man finner på 
nämnde ställe p. 52, att Z. ville ha trygghet af regeringen 
för allt ansvar i framtiden, Ifall Ståndet biföll Kongl. Testa- 
mentets ändring. 

Z. dog 1682. Gift med Märg. Comstadia,' enligt Profes- 
sor Sommelii förmodan dotter af Kyrkoherden B. Comstadias 



Zbttbrstbdt, Jp/ian Wilh$lm, 



77 



I Wrifstad. En son Jol». Z., som respooderai noder Hed. 
Professor Drossaoder, be^rofs säsorn stodeat 1 Upsaia dea 
20 febr. 1687, di Rect. Acad. El. Obrecbt oirärdade ett la* 
tfaskl proi?ramm. En dotter Maria blcf gift med Prosten G* 
iftnrlln 1 Hvetlanda^ den förste som upptog det namnet (af 
Rörda- i Berga socicen i Snnuerbo) ocb som blef de Småländ- 
ska ocli Finska Henrlinernas stamfar, deriblaud . 2:ne Stats- 
riders. 

Skrifter Be meleom aqaeW, praps. H^nr. Au«io Ups. 16<i6. — De ▼eraeitaia^ 
pnes. Isr. Bringio Ups. iM^Aoyog ^llrivi%6g (en grekisk oration om nit 
I fftodicrne, meinoriter framförd i Ups.) 1642 4:o. -^Tabula variarum eno- 
ekanim sjnchroninnos monslrans . . . fol pat. — AfskedAprodikan öiver 
Pred. 12: 13. 14. år 1653: ett jGiidfriikiigt lefvernes beykaCTcnhel och lirad 
on dertill beveka skall, enl. ^(rickcrs Homil. Bibi., -annars kallad: 
Walf^rd^predikan, nir af H. Grofl. £xcellenlz Cail Mori< Lejonhufvods 
liögloO. Ilof it ganstigt förlof bekommit Ar, haUin pä H. Gred. Etc. 
gård Hageby ih. 15 Maj ftr 1653 af U. Gr. Exc. harlil Hoflfprcdikant, 
namera Wcsioncnsium Pastor Jonas Theodofi Zephjriho, Westerås 
1653, 4:0. — Likpredikan 6f?er Dorothea Wrangel (Generalmajoren 
Carl Höres Lejonnafvuds maka) Gref^inna till Rassborg pcb Falken-' 
stnn, hållen i Riddarholmskyrkan d. 10 Dec. 1654, SHim, 4:o. — < 
Likpred. (Es. 51: 1!) 6fvt>r Gunilla Guslafsdottur (Kiimrcraren öfrer 
Kronoliergs Lan Johan Johansons maka), hällen i Wexiö Domkyrka 
d. 7S Juli 1667, Gölbeb. 1G08, 4:o. — Likpredikan öfver Nils Nilssonr 
Lindegrim d. y. till Forssa (Wi^h. B. 4: 7^14), bilbon i Jfinköptogt 
siadftkjrka d. 15 Apr. 1669, Weslerås 1679, 4:o. — Di.tp. Sjnodalis 
de Baptismo, respondente Pclro £.sbcrni Ulmstadio Collega Suprerao 
Jnaec, försvarad i Weiiö (ji.'2i Sept. 1654, tryckt i Ups., 4:o. ' 

(K&Ua: Ny Snålaadi Beskrifaiog.) 

-N. 



ZETTERSTEDT, JOHAN WILHELM, 

ir född på Lårketorp i Mjölby socken ntl ÖstergötbJand den 
20 Maj 1783. Föråidrarne voro Erik Pebr Zetterstedt, Com- 
Blsslonslandtmålare och Hedvig Treadger. , Genomgick Lin- 
köpings skola ocb Gymnasium, der i synnerhet Lector Äfe^ 
nandert botaniska ^^öreläsuingar^^ flitigt användes, åfvensom 
tillträdet till den ryktbara kloster Orlauda trädgården, der 
lader Wallbergs vård många vexter för första gången blom- 
sade under svensk bimmel, samt till Acharii rika herbarinm, 
inderböU och lifvade den medfödda bågen för de nåtnralbi- 
storiskä studierna. Blomstersmekare äro gerna vitterlekare. 
Zetlerstedt författade såsom gymnasist en deJ vitterhetsförsök, 
för hTllka kan af Biskop Lindblom erhöll åtskilliga loford 



78 Zbttbrstbdt, Johan Wilhelm. 

m 

ocb åtskilliga belöningar* Karleken för poesien tyekes 
tfermera belt ocb hållet fått vika för trtbetcn mot Ptora. 

Zetterstedt blef student 1 Land 1805. På Anders 
Retzii föreläsningar ocb våflskap sattes största värdet oeh te 
begagnades med största flit. Blef 1808 Pbilos. Doctor, ocb te 
1810 af nämnde Retzlns kallad till Botanlces Docens. Un- 
dergick examen Jnrldicnm samma år. 1812 Botanlces De- 
monstrator oeb Adjnnct i Nataralblstorien, bvtlken sednare 
befattning för booom särskilt lnrötta4es. Han måste dock 
till 1816 tjena lönlös, ocb nödgades derföre söka sitt nppe-^ 
bälle genom condition (bos Major af Harmens i Calmar låo), 
som dock var academisk. Förestod professnren I NatnraU 
bistona 1814 ocb 1824, och 1 Botaniken 1819, 20, 23, 25, 
26, 27, 28, 35—39 samt begge tillika 1817. Adjnngerad 
ledamot af Gonsistorinm \Acad. vid flera tillfällen, och 1822 
förordnad att förestå academiska rectöratet i Ltodforska ba« 
lance-måfet. Den närmare vänskap, bvarmed han omfattades 
af Hist. Nat. Professorn Fallen och dennes öfvervägande nit 
för Entomologiens stndiam, gjorde att Zetterstedt na och 
framgent med serdeles Ifver sysselsatte sig med detta imne, 
beist han, 1 likhet med Scbwartz, Thnnberg, Dahlman m. II. 
anser denna del af natnralhistorien stå i närmaste samband 
med botaniken,, och att den ena, bvad det physlologiska be- 
irälTar, compenserar den andra. Har gjort flera vetenskap- 
nga resor, nemligen till Öland 1811 och 1817, till Gottland 
1819 ocb 1841, åfvensom, nppmnntrad af Baron Gyllenkrooke 
frikostighet och 1 sällskap med B. F. Fries samt efler In- 
bemtaudeaf Professor Wahlénbergs rå(f, 1821 en resa till 
Sveriges och Norriges nordligaste Lappmarker, ntsträekl 
ända till Nordcap. Resans resnltater offentliggjordes efter 
Jiemkomsten året derpå, på tillstyrkan af Academle-canzleren 
Grefve v. Engeström^ och en del af de hemförda samllngarne 
skänktes, med Gyllenkrooks goda minne, till UnlverslteletJ 
En ny lappländsk resa (till Sveriges medlersta eller Lyck- 
sele och Asele Lappmark) företogs 1832, b vartill ett I Stock- 
holm bildadt bolag gaf uppdrag åt honom och den redan då 
och Ännn mer sedan om entomologlens stndlnm så högt för- 
läte Academle-Docenten, na Adjnncten A. G. Dahibom, ZéU 
terstedts trognaste lårjnnge. Vidare 1840 tiliJemtlaods Lapp- 
mark, med resennderstöd af Kongl. Wetenskaps-Academleo* 
Den första lappländska resan belönades 1822 med Professors 
namn och beder. Förestod Academl-Secreteraretjensten féni 
år, och Btnämodes till Academle-Seereterare 1828L Den an- 
dra lapplandska resan belönades 1832 med Wasa4)rdes. Sani* 



ZsTTBlifiTBDT, Johan Wilhelm. 79 

■a år i första rnmmet uppförd på förslag till Hlst. Nat. Pro- 
fessvreo, htrilken ban dock ej erhöll, enar reallserandel af 
ei redtB förnoaad professorslöolngstoar bidrog att beståmma 
M aanaas företräde. • Blef deremot Agardhs efterträdare så« 
sam Bolao. et Oecon. Professor, llkräl ej atnäniDd förräo den 
7 Dec 1839, ebnrn sysslan redan 1835 blifylt ledig. TilU 
trädde den 7 Febrnarl 1840. Erhöll 1830 på begäran fribet 
fjråa Academle^Secreterlatets bestridaode, för ^tt kunna ned 
mera omsorg egna sig åt de professorliga vlcariatsgöromålen. 
Ledamot 1 Inspectura.erarli Mars 1845— Juni 1846. Deca- 
■US 1 Pbilos. Faculteten samma år. Academiens Rector 
1846—1847. Riddare af Dannebrogen 1850 och af Nord- 
sUeroe-Orden 1851. Emeritus 1853. 

Zetterstedt är ledamot af en mängd lärda sällskaper: 
1818 af pbysiogr. sällsk. i Lund; 1831 af Wel.-Academien t 
Slockbolm; 1833 af La Socieié Entomologique de Franee I 
Paris; 1834 af Sällsk. för spridande af nyttiga kunskaper, i 
Stockbolm; 1837 af Dle natnrforscb. Ges. 1 Leipzig; 1838 
af La Societi Cuvierienne i Paris; 1840 af Der entomol. Ve- 
leln i Berlin; 1836 af Sällskapet pro Fauna et Flora Fen- 
nlca; 1842 af Scaod. Selskab for Entomologien, Klobenbavn; 
184? af der naturwlssenscbaft. Vereln 1 Hartes, samt He- 
dersledamot af eniomological Society 1 London, bvliken slst- 
lämnda kallelse kan anses desto mer smickrande, som an- 
talet af utländska ledamöter är Inskränkt till tlo; — Ledamot- 
skap 1 Götbeborgs W. W. Samfund, i åtskilliga Husbålto- 
sällskaper och dylika att förtiga. 

Under sin sista Gottiändska resa upptäckte Zetterstedt 
på Tborsborg den för Sveriges Flora nya vextarlen Oroban- 
cbe epitbymum. Efter hans namn bafva af åtkllllge länders 
naturforskare ett örtspecies och tjngo djurspecies bllfvlt upp- 
kallade, såsom Nematus Zetterstedti Oablb., TephritU ZetU Bo- 
kea* cet — För sitt större arbete Diptera Scand., som bllf- 
Tlt ned synnerligt loford omnämndt 1 ' flera tidningar och 
reséoseradt i Wetenslcaps-Academiens årsberättelse samt i 
lera utländska Jonrnaler, bar nämnde Wetenskaps-Academl 1 
Stockbolm 1852 tilldelat författaren ett exemplar i guld af 
dea större minnespenningen öfver Linné, och har författaren 
dessutom af staten erhållit understöd till trycknlngsomkost- 
aaderna. 

Med ett stort antal de utmärktaste naturforskare samt 
csthetlct har Zetterstedt fört en mångårig torrespondence, 
som förrarad, kommer efter hans död att Införiifras med 
Academlska Blbllotheket 1 Lund. 



i% ^ Zbttsrstedt, Johan Wilhilm. 

Utom den förut uåirada f^äfvan till Universitetets Zoolo- 
fflska Masenmoch botaniska trädgård, har Zetter^tedt In/ör* 
lifvat med Musei entomolo^lska samlingar prototyperna tér 
de i Diptera Scaudinavia bcskrifaa arter (ili ett lAital af 
såra 3,400 species samt omkring .14,000 lndl?ider. . För 
denna skänk Lar H. K. II. Canz!ern 1 särskilt skrifvelse ?e* 
nom Gonsistorium Academicom bebagat förklara sitt nådiga 
välbehag •). 

Professor Zetterstedt har aldrig varit gift. 

5krifler: De*PIantis Cibariis Romanorunii diM. grad. Pnes. A. J.ReIzto. 
P. 1. Luml 1808. — i)u roeciiiuUtione Piantarum. P. 1—3. Lund 
1810 — 1812. — Lcmnat bidrag lill HeUii Saplemenlum S(*ciindum Pro- 
droini Tlorae Scand. — Troaiic Zoologiska Afliandlinfar, införde I K. 
Wctenskanff-Acadcmiens HaiidU. 1818, 1819 ocli 1824. — Orthopt«ia 
SueciiB 1821. — Nalurhifttori.^k Rd5a gcoom ävcrigpi och Norriget 
JLappmarkcr; 2:ne delar med 3:ne pLtncher, Lund 1822. Rt>lönad med 
LundMad.vka priMt ajf Sven.<ka Acad«>inien. — Fauna Inseciorum Lap- 
pönica. Tore. 1. Hainm 1828. — Stipcndii-F<Srfatliiingft.«j|mlia{;. Andra 
deleUf Lund 1829. — Resa genom Umeå Lappmarker; med 2:nc Cliar- 
tor och en Litho^rafi, Örebro 1833. — Monographia Scutophagarum 
Scandinavie, med figurer. Pari^ 1835. — Afliandling om lagefAra- 
▼ettcn; i Skiliingsma;.;asin fur Ar 1835. — Anmiirkiung»r rftrandu Sva- 
iornaji lefoadMfltl. Cbri^tianslad 1835. • — Conspeclus^ Pl;inUrum Horti 
Botao. Lund. Lund 1838. — BerflUeUc om en Nalurhislorisk Resa 
f;enom iitskilliga provinser af nordligare Scandinavien och sardslet 
Jemllaodi ftr 1810, inf. i K. Wol.-Acad. Ar.^berHUcNc samt Öfvcrsalt 

F& tyska uli Bolaniscbe Z''ilung v. Scblecblendahl und Mobl lur är 
844. N:ris 13—32. — Di)Ptti'a Scaudinavitt^ disposiU ut descripta, 



*) 8&som en motvigt mot de ofördelaktiga omdömen rörande stilen i 
Herr Zetterrtedts resebeskr^ningar, hviltta då och da Utit höra sig. torde 
ur brefsamlingen följande, os% bcnSgct meddelade, skrifvelse af Esaias 
Tegnéi\ dat. Ostrabo d. 16 Dec. 1833, få anföras: 

"Herr Professorn bar hedrat mig med ett brcf och med gåfran af 
»in sista resa i Lappmarkcrnr. Om jag dröjt att hSröfver betyga mia 
tacksamhet, sä kommer det deraf att jag först viUe genoml.1sa bpkeit. 
Vet egentliga ocb vetenskapliga vflrdet af ett sådant arbete kan vfii en 
oinvigd, som jag, icke bedönima, och det går således för mig förlorad t; 
men boken innehåller derjemte mycket annat af ett allmllnnaro inleresM 
och som ger den, Sfven för oss profana, ett högt vflrde. ■— Denna Lapp- 
ttedska natur, h vilken li^er som en gränsprovins mellan vegetafioo ock 
förstelning, mellan lif oca död, och den fortgående kampen mellan civi- 
lisationen, om också i en ofullkomlig form, och naturlifvet som allt mer 
och mer tringes tillbaka, vficka deltagande flfren hos andra fln Xatur- 
forskare, nflr de framstfillas med den klarhet, enkelhet och lif som af 
Herr Professorn. Be små reseJlfventyren tjena afven att ge lif och om- 
veiltng åt det hela, och den ans^iråkslösa ton, hvari hela berättelsen Ar 
hållen, ville jag anse klassisk för skrifter af detta slag. Mig åtminstone 
har boken, i dessa afscenden, gjort, ett stort nöje; och jag förmodar alt 
allmlnheten dömmer på samma sAtt, åtminstone den dei deraf, b vars 
bifall det lönar mödaa att önska siz.** 



ZBTT£RSTR6.Mi Cart. 81 

Tom I— XL LoDd 1842 — 1852. — Trcnne Proerammcp unJprRpctofs- 
Iret 1846 — i7 (neml. vid H. M* Melins, N. H. Lovénx och P. Genbei^s 
iosUllationer) samt 2'ne d:a, det ena vid Minnesfesten öiVcr Tegnéi' 
1S47 och det andra vid Reclorsombylel s. 5. — Dessurom flera min- 
dre skrifter, recensioner och uppsatser, införde i Journaler och pcrio-^ 
diska arbeleDy t« ex. uti Okens Isis, o. .«;. v. ^ 

(Killer; C. J. Öchlyters program vid Zcttcrstcdts installerande I Pro-? 
fMMrsembctet 1810. — C. A. Högbergs program vid RectotttoabytW 
1849. — S. CavallioB matrikel 1846. — LinköpingM och Luiidn 9ti[i4 
matrUcIar. — Wetters Miaaesteckntng i Köruerii llthograåerade pro'- 
feMdrer, 1842;) 

(Red. har oförändrad infört ofvänstäende, af en för vår Littcra! ur- 
historia nitälskande man oss benflget tillsanda biografi öfvcr en ännu le^- 
vande professor, hvilken, huru olika omdömen än ma utfulta öfver han^ 
ftriitttarskap m. m., likval ovedersägligen inlager ett rum i Sveriges Hll^^ 
niorhbtoria.) 



iSETTERSTRÖM, CAftL 

Med. Theor. & Pract. Pfofcss. Wetf. D:r Carl Zeitérsttoni 
föddes den 16 MnJ 1767 i Jeuidaiid, Rödöns sockeu och går"' 
den Nederbj. Fadren Nils Säterström rar Ryttare, gift med 
Karin Carl^dottcr. I defina by bcranus då Jeiniland^ störstal 
hokfönåd. En Prost Heoning Tideman I Rödöa hade Inköpi 
enbetshröders hela boksamlingar för att öka ^In egen och 
pi enkesätet 1 I^edcrby hade hans enka nppstaplat böcker 1 
alla rom, vindar, vlsthns och härbérgsrnm. Barnen i byn 
byggde bus med dessa ihaterialier, då dé flngd leka hosr 
enkeprostinoan. Ett af deä»sa barn, ryttarens äon, börjadef 
ifren lisa ntl böckerna och fick en brinnande läSlnst. Prä- 
sten G. P. Enrenins bemärkte Vid ett hnsförhör hans Knn-^ 
skaper. Han Insattes 1 Frösöns schola 1779, flyttades ttll 
Hernösands Gymuasinm 1786, blef student 1 Upsala 178U.' 
Prosten Tideman hade en sod, lirilken var Organist ocM 
Rastlåkare. Han hade Täckt Zetterströms håg på medicinska 
stvdlerna. Snart flck den unge stndcnten condition bos As- 
sessor Gahn och började studera medicin på allvar, bfef Med; 
Gandidat 1796, Licentiat 1797, Med. DoctoY s. h: Med. Ad- 
JQiljCt 1802. Föreläste först fältmediciu, meii Ott påbGrjadt 
berömdt arbete i mcdictnallagfarenhéten blef ej fortsatt. Pro- 
fessors namn, heder och värdighet gafs 18] 3. Hedersledamot 
af Colleg. Méd. s. å. Ledamot af Svenska Läkaresällskapet 
8. a. LedaQiot af Koogl. Wetenska;!s-Academien 1815. Er- 
höll Vaccin, medaljen -s. å. Hedersledamot af Wetteranlschef 
Cesellschaft fflr dle gesammte JNatorknnde 1819. Med^ Theor.* 

B1«QII. LRX. XXIIh '6 



I 

* 



82 ZCITTBRSTRÖM, CarL 

ci Pract Profps^soc i Cpsala 1820; Ledamot af Kt>fl?L We- 
tensknps-Soctetf^ten 1 Upsala 1821. Prouiotor i Med. Faevlt. 
1822. H. N. O. 1824. Död d. 9 Nov. 1829. — Försöket 
att g:öra pro.slernn läkekQUuiga, för att filllKa kanoa gagna 
folket såsom sockenMpolhekare, hade ^anuolikt sio Ifrigaste 
förfäktare i Zetterstr.ua, som croat en Hd Ml prest, biott för 
att kunna ga^aa eu landsbyggd sasoiu läkare. 

Zetterström fortfor 1 deo riktning lian fatt i Nederby, 
alt studera Bibliognosi med stor lust, ocb samlade sig ett 
bibiiothek af 10,000 Volumer. Hvad som Upsala BlUtolbek 
deraf saknade atom 2:ne verk, ti^stameuterades detsamma, 
uien det öfriga, de 2:ue verken iuberäkuade, gafs Ull Scbol- 
blbliotbeket. på Frösön, bvars Bibliotheksbyggnad blef färdig 
1832. Från denna schola med det största ScholbibfU»tbeket, 
som vi med skäl förmoda, 1 riket, utgick kort derpi eo P. 
Genberg, som befanns så kunskapsrik, att ban snabbare ån 
törbauda nägon ofrälse född svensk före bouom gick oppåt 
på bcfordringstrappau både 1 Stat och Kyrka. 

Det märkvärdigaste i Z— s boksamling var hans samUng 
af Svenska Folkvisor och Svensk allmogeläsnlng, nämnd med 
tacksamhet af Afzelius och Geijer m. 11. utgifvare eller gräs*- 
skare af dylika skatter. (Se Geljer och Afz. I. D. p.LXI 
och 106. Udvalgfe Danske Viser af Abrahamson, Nyerap^ & 
Rabbck I D. p. 378, 2 D. p. 353, 3 D. p. 409. 442, 5 D. p. 
68. 69. Almiudclig Slorskabslaesning 1 Dannemark og Norge 
af Rnsm. Nyernp p. 140. 302. Poet kalender af Atterbon 
p. XIV, Sv. Lltler. tidn. 1817 n:o 30-31.) 

Skrifter: Åminnelsetal öfver Assessor H. Oahn i Kons^t Weteaskaps- 
Acadcmien 1820. — Om en ▼cit i hjernan (i Sv. Lakare>Sällskap«ts 
Ilandlingur 2 B. 3 h. p. 175). — Erfarenhelsbevis f6r den Tftckta fr&- 
p;<in om Pre.<terna äfven böra vara kunnige i Ukarekoosten etc. I 
J(iurnal för Lit. och tbealer n:o 8—10 år 1810. — Dictamen till Theol. 
och Modic. Facullelcn, angående undervisning ,för Medico-thcol. Stipen- 
diut:^rnå, infördt i Handlingar angående medicinska kun^lLapers inliea- 
tamle för blilVande prester 1816. — Dessutom 47 medicinska disputa- 
tion«particuliB, uppräknade hos Marklin och 8ackt6n; deraf märken: 
Initia hi^ioriae vaccinationis in Svecia partic. 1 — XX. Ek dodrina 
vaccinationis fragmenta quaedam, ad hi^loriam variolarum Tacoinanim 
in Svecia addiumenta. — Kort öfversigt af de förnämsta medicinska 
thcoricr.ifrän Parac('l.«us till närvarande lid. (Förf. af Resp. Wislraniii 
A. T.) — Program vid 1822 års Med. Doctor.«promolion. 

(Källor: Saekléns Läkarehiitoria. 1. D. Snpplem. B. — Koifl. 
CeBskaM-AeademieDt Handliogar för 1829.) 



83 



ZETZELL' , PrJIR. 

. DU Red. lilUllIs mcMlrlplHi Ijlo^rnphior öfrpr ii/lstan nJla 
tffB, bvilka K. WeteflsUaps-Akattf^uiteo Yifdrat mi*4 AintonpU 
sftal, si vilJA vi ej förbise en nian, som för 100 »t sedan 
visst far en uamn^.antiie: man i Sverl?e« ehnra hnu icke är 
eo af dem, som bibeiiaiiit sin oamnkuunlgbet tilauO nya ^e^ 
ierationer. 

Rid* neh nandelsmnnoen Olof Zetzells och hans maka 
GItffstina Av.s eller Aws sun /'t'Ar röddes 1 Söderkupinsr d, 
4 Sept. i7'24. Han studerade i Söderköpings scbola och 
Maköpingfs gyoinasiunj, innan hitn 1744 blef student I Up-» 
Mia. För^t 2() år gammni bestämde ban sig for medicJnska 
stadier. Biff Mpd. Doclur I7u4,vbvarefter han begaf sig till 
Berlin, der han stnderade Anatomien 1755, och sedan tlit 
Paris, der han studerade särskildt Tberapieu 1755 och 175(1. 
Fld deo tiden hade en Spansk Doctor Solon de Lnqac trott 
lig af pälsens förbåliandc emot vissa crises kanna beräkna 
iessas art och deraf sluta till den behandling, som var 
gagnllgast; en fransk läkare Borden hade skrifvit 1 samma 
intte. Z. nppfattade denna isist, som då gjorde ett ej ringa 
vppseende. Under hemresan kallades han till ledamot af Chur-> 
llalnzlska AJiademlen och blef vid hemkomsten 1757 L. K« 
W. A., der Inträdestalet hölls d. 23 Apr. s. å. Om detta tal hette 
det d. 16 Maj i Lärda tidMngar, att det ionehöil de nyaste 
förbättringar och deconvérter, som äro gjorda i Läkarekon* 
it^o (titlen var: Anmärkningar nti Läkarekonsten, samlade 
lader en alländsk resa), der exposden slätar: ^'med ett ord: 
detta tal Innehåller mycket nytt och märkvärdigt.'^ I Glor-» 
velU Sv. Mercnrins Inflöt i Juli s. å. en skarp receosioa af 
en läkare, som förnekade nyheten af en mängd iäkesätt, 
framdragande sjelfva Arv. MåossoQs Örtabok till bevis. Men 
Z^s anseende synes ej deraf hafva förminskats. Dä Sverige 
deltog 1 sjoåra kriget, Inrättades en ny tjenst, hvllken an* 
förtroddes Z. nnder namnet Förste Fäitmedicos vid arméen. 
Han ^ snart 1 Pomern 4000 sjoka och hade blott 2 nnder- 
läkare till biträde. Han fick nu tilirälle att visa sin skick-* 
Bghet och vidga sftt inflytande. Sjnkhns inrättades i de 
testa städer, der soldaten förlades 1 vinterqvarter, och många 



*) Rosenhane skrifrer ZcUcli J« L. OtUieiiut, Liden, GiÖrwell, 8ai?iut 
och Sackléa: ZeUeli. 



84 • Zetzell, Pehr. 

iingn iäkare blcfyo na bildade nnder Z., bland hvUka den be* 
rumde J. L. Odbcllns befann sigr, livilken sedan i Welen- 
skaps-Akadcmien boll ett äreminne i^fvcr sin gamle lärare, 
Erter 6-årig tjeustgöring: i fält äterv/inde han till fädernes- 
landet, ntnämnd till E. O. Assessor i K. Collegiam Medlcom 
1703. Ord. Assessor 1772. Han ntcnrtmtade nu vanligen allt, 
som angick arméen, äfven K. förfallningnr i ämnet, som 
under tiden utkommo. Den 13 Joli 1774 flck han på be- 
gäran afsked, med bibehållande af Fältmedicilönen. Allt ef- 
ter återkomsten från Tyskland, hade han stort förtroende 
som läkare 1 hnfvndstadeo och samlade dernnder så ansen- 
liga medel, att han vid afflyttoingen qfter 20 år kunde in- 
köpa ^^flera betydliga fasta egendomar^' 1 sin födelseort 
Bodde derefter i 18 år dels I Norrköping, dels å landtegen- 
doroarne, der han med ifver odlade, sin jord. '^Han ?llle att 
svensk man skulle lefva af svenska jordens afkastnlog och 
kläda sig af svenskmanna handaslöjd, seende häri samhällets 
bestånd, aktning och styrka.^^ Han understödde nnga från- 
der, som utrikes kunde lära det, som lände till inhemsk in- 
dustriel förkofran. Doctor Zctzell dog på Qvlstberg den 22 
Juli 1802. 

Uti åminnelsetalet i Wetenskaps-Akademlen 1803 be* 
römde J. L. Odhelins hes Z. i synnerhet ^^det rätta läkare- 
ögat, hvarlgenom läkaren, lik en fältherre, föreser händel- 
serna och är förberedd på deras verkan, färdig att med 
kraftig arm nyttja alla utvägar att knfva och fördrifva den 
inbrytande fienden.'^ Z. var Preses 1 W. A. under 1/4 år 
1704 och 1/4 år 1779. Han donerade en del af sitt hiblio- 
thek till Linköpings Gyfnnaslum. På Winnerstad kyrkogård 
ser man hans minnesvård, en s. k. stympad pyramid^ af sli- 
pad porpbyr. 

Skrifter: 2 di«pp. under N. Aofén i Upsala. — Ett bref i LSrda TiJn.' 
af d. 26 Scpt. 1756. — Intrade»- och prrsiJii-tal i W. A. i757 64, 
79. — Om CD soldats helsa i fält, Gretf»\v. 1761 (rari.v<i.K — BeslKrif. 
ning ont brunnsradnct vid S:t Ragnhilds brunn 1767 (Inr. tidn. 1768 
n:o 22). — Rön har han låtit trycka i Akademiens handlingar 1754, 55, 
57, 59, 70 och 80. ZctzcUs rön, samlade undtT resor på Collcgii me- 
dici förordnande till ålskilliga epidemiska sjukdomars haf?ande i lands- 
ortcraa^ iolemnade till Collegiam, åberopas af P. J. Bcrgios i en lik* 
nande berättelse, ingif?en till samma myndighet 1755. 

(Källor: J. L. Odkelii Amionelsetal 160t. *- Saekle'Di Likarekhtorta 
1 Afd. ISB—lSl. Sapplen. p. 12. — RoMokants K. W. A. kkt. p. SY». 
— Salvii Lärda Tida. och Giorweila St. Mtrcariiif.) 



8fi 



ZIBET, CRRISTOPHER BOGISLAUS, 

i 
i 

fotMes d. 25 Dec. 1740. FadreD Prosten och Kyrkohfrdon i 
QridlDge Alex. Ziebctb, modren Helena Christina NolIero(I). 
Studerade 1 Land. Ord. CanzMst efter nå^oo tids tjeostgu- 
rlBf 1 Inrikes Ci?iI-Expeditlonen 1761. Prins Gustafs Hand- 
Secreterare 1762 med Rofsecreterare fullmakt. K. Secrete- 
rarel766. Underdirektör Tid K. Theatern 1773. Erböll corope- 
teoce och tonr med K. Expeditions-Secreterarne i statsexpeditlo- 
ierBel774. Bief 1777 adelsman "ianseende till hedrande veder- 
■åJen af vittra Insigter, vidsträckta kunskaper samt redliga och 
rättskaiTeas förhållande.^^ Regeringsråd i Pomern s. å. Ar- 
cllrarie rid K. %ts Orden 1782. R. N. 0. 1780. Ledamot 
af Rikets allm. Arenders beredning 1790. Statssecreterare 
Tid Utrikes Expeditionen s. å., hvlikct embete nedlades 1701, 
■en återtogs på Gnstaf IV:s befallning 1799. G. N. O. 1800. 
Hofeansler 1801. Friherre 1805. En af de aderton i Sv. 
Akademleo 1790. Red. Led. i \V. H. A. A. 1^05. 1805, 06 . 
och 07 var han under Konungens frånvaro Ledamot af Regerln-' . 
gen. 1808 Ledamot i den Kongl. Beredningen. Efter revolutionen 
1809 fick han afsked både som Ledamot i Kongl. Beredningen 
och Hofcanzler, dock I sednare hånseendet med bibehållande af 
löaeo för sio lifstid. Z. öfverlefde ej länge dessa förändriu*. 
gar I rikets allmänna och hans enskilda ställning, utan dog 
1 16 Haj 1800 1 Stockholm, slutande ^asom ogift sin Frl- 
herrliga ätt *). I slit testamente hade han anslagit räntan af 
1,500 R:dr, hvarför årligen en guldmedalj skulle af Sv. Aka- 
demleo utdelas för den bästa iofsången eller loftalet öfver Gu- 
staf III, som således skulle i likhet med de katholska hel* 
gooen i all tid få ett '^årsmot eller annlversaria''; samt en guld* 
■edalj, disponerad af samma Akademi, tilldelas den författare» 
IQD med mesta styrkan ifrat mot de villfarelser i philosophi, 
seder och statsläror, som i den tidpunkt då CodlclIIen till 
testamentet uppsattes (d. 25 Dec. 1794) skakade rikens 
grand valar. Som testamentet omskrifFlts 1805, men ej Co- 
licIlieB, ansågs, när arfvingarne ändå ej klandrade disposi* 
tiooea, (brödren Commercerådet Ebhe Zibet lefde änun) d<*a 
iidrlDg derl kunna göras, att det andra Zlbetska priset måtte 
tilldelas författare af skrifter, tjenlige att väcka patriotism, 

*rMAn bar skal au anlnga uppgiften, det Z. var Uand ile fa, «om ^& 
barmades öfver revoliilioiicn, att del ko<ttade dem lifvct, dock mh anniUr- 
U», niadre ttfver saken^ an sdttetj enligt hans vJtumTS fuikUring. 



80 SfiBET, Christopher Bog\ålau$. 

blbPhSlla sAmfandsordnfng och Iagrl>i!nad, .ntt befrämja med- 
liOD^orlJga och moraliska d>'g;df*r och att för^^konima or\k 
qväfva vllloiDeDinf[:ar, ledaiMlo tWI SainbÄifsordDiiigrcns upp- 
lösande, 1111 auarcbJ, oreda och fuikyra. Detta ordrika fur- 
flag sladfästades af K. iM;t d. 5 Oct. 1809 aader loford öfver 
deo g:ainle norcanzlern» 

Zlbet — så skref Prosteo Zlebetbs son sl^ efler ed- 
landet — yar en af sta lids batkyckllngar. Som vaitiffri 
sedd med föriramt förakt af de samhällsklasser, dit bani^e* 
sota arbetsamhet och drift intränade, och med nfuod betrak- 
tad af de kretsar, ban g:eDom sUi örverlä[,'seubet förblfrtck, 
tystade ban dock klandret så smaiilnj^om geuorn charakters- 
f.istbet och erobetsmaunadogltgrhef. Man kan inhemta hiirn eik 
prestson från Skåne knude kornnia upp i vcrldeii, då mau l;tsef 
t Ehrensvärds Jonrnal för 177'J. Då Frar.ska Ambassadören 
DThsson, återkallad, skulle .^nac^uj s\x; frän Sverige, presen- 
terade han sin efterträdare de S:t Croix, men denue var blott 
Cbargéd*A(ralre8 0ch knnde ej äta vid Kungens burd,Qtan bord^ 
bjudas till Cavaillersta/fieu. Men af den förnäma ungdom, 
som åt der. fnnus ingen hemmast.-idd i språken eller 1 et 
utmärkt belefvenh«'t, hvarföre Z. blef ''anbuden'* att ^öra lei 
lionnenrs vid bordet. Vid tillfältet presenterade Kammor- 
lierre SchuHz ett eloginm öfver Jullus Ca;sar, som han skrlf- 
^It på latin', till Kungen. De förnäme i hoftet gapade eller 
fikrattade. Det ivcktes som kunskaper nu mer flytt Kungens 
bof. Den lilla gnista deraf som fanns Inom adleo syntes höft 
Enkedrottninireo bafva sin sista titinyht. Z. må.ste du li^ga 
1 dfspnt med en Baron Dfiben, soinr ville jemt utvidga ITof- 
marskalksembetets makt. ^'Z. lika högfärdig, men med inlo- 
dre lust till tracasserler'\ var ledsen att synas i något vara 
dependent af D., men bröt rj den ytlre coovenancen. Llljen- 
craniz var m}Tket missnöjd med Z--s negotiatiuner för Kan 
gens bandkassa, sägande att en qvlck poet och en djerf spe- 
lare icke vore ett ämne, som borde nyttjas i förtroende, ék 
pegotiaiioner skulle företalens om den partlcnil^ra. skuldens 
betslande, att hans högfärd, hår/Jhet och djerfva påståendeh 
mera skadade än gagnade Kungens credit; att genom bana 
pockande i Statscontcrei, hans oförsigtlghet i svar till cre- 
dltoreme vore man snart benägen att tro, det Statscontorel 
orb Kungeus baudka8>a hade gemenskap med hvarandr». 
Derefter hade L. börjat skildra öfverDödets Inverkan på hair^ 
tfelsbalanseu. H. M. både blifvit missnöjd, ej talat med bo- 
Jiom en hair dag, men sedan ylsat sig lika nådig och talat 
Tidare ufii alfärerna. 



ZiBST, Christopher Bogislaus^ [ 87 

Ofta var peDu!Qs:brls(«>a stor. 1788, -då krlg:snindf>rln- 
gmie voro som störst, skn*rs co bJIIet, att Zlbet Eiäste sknfTa. 
83 lUdr som Rnnsroii, hvUkeo löga peu^ar hnfie, beböfde för 
ittbptala en liten sknld. (De la Gärd. Arcb. XVIII.) Det ao- 
sägs af de öfrige favorittTna ej farligt, att 'Mrifva^^ med 
Zlbet Det berättas, att vid en Kungens resa ScbröderhtMui 
ikte först, sedan Zlbet ocb så Kungen. Då S— s vapra sVah- 
■ade, steg en gömma npp på vagnstegen ^^att få se Kuugen'\ 
S. Mde till gamman: ''jag år intet Kungen, ej Iielier åker K. 
Jl:t I nästa vagn, ty der åker Kungens markatta (om denna vet. 
folket alltid att tala); men så kommer Kungens vagn.**^ Då suart 
Z— s vaga stannade, sprang gumman upp på fotsteget, såg stindt 
iea fule Z. 1 ansigtet, spottade bonom derpå 1 synen ocb 
sade: tvi diff, $å lik du dock är en menniska, 

Z. hade öfvcrinseeudet öfver Ekolsuod 1780 ocb sågs 
åka med Kungen ocli Muuck ditut. Som Hunck var för bog 
berre att se efter åkdon, gick en gång (d. 12 Febr.).,skrin- 
daa soart sönder ocb buodskrlndor m^ste auskatf«is. Ärendet 
var alt utse möbler för möblering af de rum, bvllka Hert. Peter 
af HolstelQ skulle bebo — rum, som Mnnck sedan boppades- 
arfra. Vid framkomsten var kamratskapen 1 driivorna blif- 
ven ^ stor, att Z. fick äta Ibop med Kungen ooh Muucke.i. 
"Det var första gången Z. blef admitterAd att äta med H. 
H, bvllket utgjort, beter det hos Ebrensvärd, ett bnfvnd- 
sakligt föremål för dess ambition. En prestson från Skaue,. 
Mm aldrig annorstädes än inom hofvet som >Kungens baad^ 
sekter ocb Calssier tjent, har ej kunnat vänta sig en hasti- 
gare lycka ocb större distinctloner.^' Z. föreslog, då Knngen 
grälade på Landsböfdiug Rådbeck för det vår Herre låiit tt 
ataars djup snö 1 bast falla, att K. M:t skulle med eu pxpri^H 
till Upsala befalla gubben, förra Mössregcutcn, koinnia till 
Ekolsund för att föra Kungen genom -snödrifvorna väl åter 
till Stockholm. Det stannade dock med ett baiiucbref, upp- 
satt af Z. >:-N.;>-*^' 

Z. hade nu redan ett inflytande på Tbeaterstyrelsen, som 
väckte Baron Baniekows starka jalonsie. Den öfvervaMU 
gade honom en gång så ntt ban vid Kungens bord- oppsteg 
■ed servletten i band och begärde sitt afsked, som dock (*j 
beviljades, ^'förr än Knn?en fått sig en ny Directenr.^^ Kiin- 
len yttrade till Ebrensvärd d. 20 Apr. 1780: '\Min k. E.,jag 
var aldrig missnöjd med er administration, då ni barlo dircr- 
tieoeo öfver mina Spectarler . . . Na är jag mera bryM. 
taroekows ocb Zibets oväusj^ap skadar mina afl^ärer. Med. 
Z. 1 slo syssla har jng lu^en orsak att vara;jmissnöj(I, ty 






68 ZiBET, Chriitopher Bogislaui. 

bnn liAr 1 20 år med all redlighet förvaltat mfoe affärer ocli 
Ui^ ar van vid bODom ocb ban känner så väl Bela loio bas* 
liållning, alt jag ej kaii stöta bouoio. B. bar god vilja mea 
kan ingeutlug verkställa. Z. tror sig vara bans Jemlike oeli 
dcruti bar ban orätt, men Jag ser nit sintet blir att B. må- 
ste qvittera. Z. bar gvlckbet ocb förstånd, men ban tycks 
pågot glömma sin bastiga lycka ocb bäri har ni' något fel, 
jnin k. £. Jag vet Intet om Z. med tacksamhet till er er- 
känner bvad ban är er skyldig. Ty det är sant, att fast 
j<ng gjort honom till adelsman, gifvit honom den ena charak- 
teren efter den andra ocb nn en hög erobetsmans rang, så 
^ör han dock bafva mera att tacka er fur sin lycka ån migr. 
Vtoni er vänskap för honom, utom ert bemödande att gifva 
Iionom detaljer, som gåfvo hooom anseende och insteg hos 
mig, ntom den del ni gaf ' honom 1 ert eget departement, 
utom d^t Inträde ni skaffade honom i Societeten och dea 
vcgne ban fick som en bommo d'osprit, så både Z. i denna 
s^tnnd endast va,rit min Cassicr och min bandsecreterare« . . . 
Men Prosten Ziebeths son blef en Hofcavailler och gaf sIST 
alrer.^^ E-r-d svarade: ^^Så går det mest alllid, och om £• M. 
skall granska alla dem som så göra, så får £. M. måni^ett 
ledsam experieoce. Om ban %ör sig aircr ocb gir väl B. 
M:fs affärer och ser till att de sjonga vackra alrer på BL 
l!:ts opera, sft kan man unna honom denna lilla satlsfactioo. 
På denna Lögfärd stannat af, lör han bli en af E. M:ts oyt- 
tigaste ijenare.'^ — ^^lutet Kan han äunu bil förste Directeo* 
ren af mina Spectacjer, sade Kungen, men Jag skall vinoa 
liden." Till Ofverdirecteur nämndes d.^ 13 Jun. 1780 Öfver- 
ITofjii^malstaren Grefve Carl Ferscn» då Barnekow fick sin 
dlmission. Ferseu hade förbehållit sig att, blott då det roade 
iiunom, sysselsätta sig med styrelsen af theatern, ej begä- 
rande derförc löu. Kallades ej i fullmakten Dlrectenr, ntaa 
finfördes blott, att K. M. gifvit honom sorlntendenceu. Z. blef 
då ensam Directeur. AlltuK^ra blef Z. en skarp Hende tlU 
den tidens liberalism, ocb hind^ad^ theatern från allt upprors* 
predikande, l^ka sträng mot tryckta skrifter. MotZ. såsom 
Hofcanzlcr var Järtas skrift: Rörande bästa sättet att åter- 
ställa den urgamla franska monarchien, riktad, med sltf 
motto: Cpmmeut pent un étrc si b^te^ (Schwed*Gescblcbten . . ' 
von E. M. Arnilt p. lÖO). Han kallades allmänt Ijusnäpan^ 
klandrad att oftare släcka än pntsa de ljus, ban sknlle sköta. 
Adlersparres läsning i blandade ämnen var för honom iäs- 
iiing 1 &rän}i6ara ämnen, och det binder, som härvid mötte Adler- 
s^iarre, blef ej Z. till förmån efter den 13 Mars 1809. Sov 



ZiBBT» Chrisiopher Bogislaus. 89 

Beferiogsråd f Pomera öfverklagrades Z. för stior strängbet/ 
Till K. Gustafs bof kom en depntatloo att klaga. En af 
4ess ledamöter kirnd^ ej erinra sig namnet' på den man, 
]iraröf?er lian mest beklagade sig för en bofman nnder bl- 
éiadet I Kungens förmak. Hofmannen tog ett kol, på ka- 
kelvgnen tecknande en prolll af Z., då den klagande för- 
säkrade, att det Jäst Tar den mannen, ban mente. 

Z. försökte sig som poet. Hans Knrriad visar dock att 
anlagen ej voro stora. En duktig embetsman måste déremot 
alla i bonom erkänna. 

Arten af Zibets' embetsverksainhet, bvarigenom ban tillika 
blifrer en tidsbm, torde till en del kunna bedömas af bans 
tof till d. T. Generalgoaveroeoren i Pomern Grefve H. H. v., 
fissen. Vi vilja dernr meddela ett ocb annat. 

Julafton 1802 skref Z. till E.: Gemelnbardts Com- 

Bisslonsråds brevet ir i dag underskrlfven*)* Zimsen bief 
itoimnd (till ett pastorat). Se bår förloppet. Igenom Hrr 
Caadldaters Insinuationer emot bvarandra för brist på lär- 
don ocb ortbodoxt etc. var saken redan litet löjlig ocb blef 
M ionn mer genom Hjelmdrs minutiösa föredragning. H. 
H:t förklarade sig anse som gagnligare, att Religionens san- 
liogar framställas på det mest enkla sätt, än att de inveck- 
las 1 en grällg lärdom eller, som värre vore, uppspädas med 
Kants pbilosopbi. 

£. 28 Dec. Gref Barck begär en uniform för Tribuna- 
leL Det kunde, äfvensåväl som dé förnämste fransyska dom- 
stolar, nöja sig med den svarta färgen ocb kappa. Jag före- 
stiller mig att en rund peruk ocb en fyrkantig mössa skulle 
lérträffligt klä presidenten. 

1802 både en Fåle Bnre föranlåtit Z. att skrifva: Hellre 
iji att föra uppseende genom en vanlig undersökning ocb 
fortjent bestraffblug af Hr Fåle Bures vederstyggliga utlå- 
telser och bans yttrade afskyvärda föresats, bar Konungea 
beslutat att låta med bonom vidtaga samma utväg, som un- 
der Högsts. K. Gustaf Il[;s tid med dylika brottslingar blifvit 
nyttjad ocb bvaron E. E. utaf den berallning, som Bnre åt- 
loljer, blifver närmare underättad. Bare bar fått .tillsägelse 
att aflägga det vapen ocb ryktbara namn, som ban vanbe- 
drat. Sknfie ban bäremot bryta eller genom oroligt och 
strafffärdt förhallande öka sin brottslighet, eger E. E. att 



*) Om denne mSrkTlrdige man, .^om ej lit(>t Terkadc att görff Gaslaf IV 
idolpli till en liberal^ Ttforniif rande H«rtig i Pomerni se Esttn 
(Land 18&5), p. «7 f6ij,. 



00 ZiBBTf Ckristopher Bo^ilaua. 

med honoin rdrfara, som K.^. för nödigt floner. — Vt kåDoa 
ej F. B— s brott. Troligen bdde bao talat sådao politik, soio 
ej bfliagade. 

S. å.: Om Slandercas rörslng till Trlbnoalets flyttning nria 
Stralsnnd kostar Landshcrren ett öre, förmodar Jag det bitr 
afsiasret. — D. 18 Nov. 1803: Den bedersvårda Magaz.^ 
Directionen bar i anledning ar berättelsen om årsvexten i 
Poineru, efter sin lofliga vana, yrkat pi förbud mot utförsel 
af i\ig ocb Korn. Pom. Deredoingen biir enhälligt tillstyrkt 
bifall å Pom. Regeringens hemställan och kraftigt vederlagt 
Mag.-l)lr:s ömkliga skal. Det är bårdt att 1 de sol- 
klaraste saker nödgas tala, skrifva och kämpa mot damhet, 
okunnighet och den protecMonsanda, som så lätt bemästrar 
sig Iräugn hufvnden. — 0. 14 Jan. 1803: Redan pi stället 
hade K. M:t fatlat den tauken, att både Soperlutendenten 
och en del af hans Clereci voro af nya läran något besmit- 
tade cc!i med den saken går det icke an att skämta. Ve* 
diThörnndes Jiistiflcationer ansåros icke lillfyllestgörande ocb 
Jnst. Procarntorn har fAlt herailnlng att nogare ondersoka, 
hnrnvida ntvertés gudsfjeusteos lagar ocb författnlfigar ef- 
terlef ras 

1803 d. 31 Maj. K. M:t begär till- eller afstyrkanden 
och finner sig icke belåten med hemställandeo, hvlika nu 
för tiden äro alla Inhemska verk och embetsmän nästan för- 
bndne. — D. 6 Maj 1803. Det sknlle förnndra mig om ao- 
gifvelsen emot Sehlegel vore alldeles ogrnudad. En Prest, 
som hade någon tid varit I Grelfswald, har gjort den. D. 
12 Apr. 1803. E. E. får med denna post ett embetsbref, 
.som angår Hr Sehlegel. Den gamle Jesuiten borde yeisi^ att 
den nymodlga läran ingen lycka gjort 1 Sverige, 1 synnerhet 

Icke vid hofvet. D. 18 Mars 1803.. (Då K. M:t varit 

något oefterrättlig.) Min Ezc. blir äfven så förundrad som 
jag att . . . Hvad jag länge förntsctt och spåtl, realiserar 
sig. Det är nödvändigt att behålla sin köld och Icke för- 
lora hufvudet. 0. 22 Mars 1803. (Vid ett nytt dylikt 

tillfälle.) För Gods skull E. E. dämpa all hetta och råd- 
fråga endast det kalla förnuftet. Följ denna regel utan va- 
riation. E. E. torde snart få höra saker . . . D. 4 Mars. 
Bohemaoska undersökningen, af hvilken jag ej fått miasta 
kunskap, säges vara slutad och att han snart blir förd öfvet 
gränsen. Denna sak, sammanlagd med slutet af Engelska 
prinsens långa besök, har gjort en mycket obehaglig sensa- 
tion., D. 18 Febr. arresterades Hofsecreterareu .Boheman, 
en af de besynnerliga varelser, som Ifrån längre tid dragit 



ZiBET, Chriiiopher Bo§i$lau$. 



01 



pt st|r t^f m>Tken nppmarksambet fot att af E. E. xatk alK 

delfs ékånd. D. 20 om artonen blef ban bortförd. -^ ^ 

Hans. papper bafva bli f vit tag^oe ocb skola, som det sh^esr 
#ch afveo troll^^t är, ba gifVit markvärdiga ocb för flera 
personer besvärande npplysnlogar. 8 Hofrättens ledanföter 
voro i gUt nppkallade att med sfoa signet besegla ett af 
Koanngen påsKrifvet convolut och det till förvar mottaga. 
Man vet ej om det inncböll Konungens testamente eller bnf- 
taédocnmcntet till Bobemanska saken. Denna sednarc väcker 
ea allmäD ocb oroande uppmärksamhet ocb bar baft en gan-i» 
ska synHg inflytelse på R. lU:ts bnmenr. Man bar velat fd« 
TPglfVa, alt det blott anglnge upptäckten om Bobemans^ S(- 
komst af den fortnne, bvaraf ban så underbart blifvit egare, 
joea att döma af den bemllgbet öcb activit^^, bvarmed denna 
spk bandteras, fruktar jag att den angår större föreiuAl ocb 
kanske Roonngens egen person. — D. 25 Sept. 1804. För 
Cods sknll, min Exc, låt uppbränna alla exemplaren af Gc- 
aieinbardts skrift. 

Denna btograpbi bar Icke bemtats nr N. v. Rosenstelns, 
J. Ltndbloms ocb G. Lagerbjelkes äreminnen, utan bänvisas 
bärmed till dessa utmärkta mäns omdömen. Vi upprepa blott 
érier Rosenstein: ^^Både I tal ocb skrift uttryckte Z. sina 
lunkar med styrka, kort ocb bestämdt, men förfäktade dem 
Bifd eu Ifver, stundom med en bäftigbet, som kunde såra . . * 
Sitt missnöje med personers uppförande dolde ban aldrig ocb 
förklarade det fritt till dem sjelfva ocb andra. Med beröm 
var ban deremot sparsam.^^ (VI undäntage dock det ban 
skref till de kunglige på vers.) Likaledes påminna yl om 
Llodblums ord:^^När det allmänna tänkesättet binner sansa 
sig efter en yrsel, som utmärkt ett tidebvarf, skrytsamt prå- 
lande med ljusets namn, skall man i samma mån vörda de 
Biån, som med blbebålleo Jemvigt i grundsatser trädde fram 
att bejda tidens villor i trots af tidens visbet;^^ — slutande 
toed G. Lagerbjelkes: ""Prib. ,Z. utmärktes af ett nitiskt för- 
faktande af bvad ban ansåg vara Monarkens rätttgbeter. Af 
denna värma bar någon måbända trott sig kunna sluta till en 
viss aatorllg böjelse bos Frib. Z., att i ärendens bebandliug 
foellan regering ocb undersåtare lägga inflytelsen af sitt em* 
bete ocb sina talanger i den af vlgtskålarne, som Konnnga*- . 
våldet redan tillräckligt uppfyllde. Jag vågar tro denna an- 
Birkning icke våra grnndai! .... De grundsatser Frib. Z. 
(inder Inseendet öfvet Boktryckerierna ocb Rokbandlen) följde; 
•tia allmänt kände, deHafva Mlfvit med strängbet, men, vå- 
gam erkänna det, lck« alltitt ned orättrtsa bedömde.'' — Det 



S2 ' ZiBGLBBi Jacob. 

i 

må anrdras såsom eo af de få stallen 1 Sr. Akad:s Intrådi^s* 
tal, der efterträdaren har fallit nr loftalarens eller advoca- 
teus röle, förirrad in på — Historiens mark; ehnrn det före- 
fl^åeflde '\cke vara grundad, bår ger att förmoda tryckfel, då 
man väntat sig: med rättvisa, h vilket dä var vågsamfnare att 
Qttala, än att klandra bvad hela verlden klandrade. 

På Qvesarnm fniinos omkring 1840 en stor del af Zlbets 
efterlemnade bandskrifler, liksom många till bonom ankomna 
bref, men om de uppbrändes, då en vådeld en tid derefter bårjade 
nämnde i Frosta bärad 1 Skåne belägna gård, eller de fornt 
flyttats derifrån, samt t sednare bändelsen, bvarest denna 
vackra samling nn förvaras, bar förf., oaktadt förfrågningar 
bos flera fränder, ej kunnat utröna. 

Skrifter: Kurriaden, eller ett iiiinnR5qTade öfver den oförliknelige Ickor- 
nen, Kurre l>enämnd, som med duden afgick i Stockholm år 1765. — 

• Sv, Magaz. 17G6, omir. i Sv. Parnassen 1734. — Prolog af Zihct, utg. 
jemte den af G. Roiliman tifvcrsatla operan Orpliée ocli EariJicc, Stlim 
1773. — Aline, opera i 3 actcr, Sllim 1776. — IntrSdeMal i Sv. Aka- 
demien i Akad:s If. 3 D. (I anledning af der p. 150 följ. influtet för» 
svar för llrftligt adclskap, utkom sedan en motskrift af Tliorild.) — * 
Tal pä Höglidsdagarnc i Sv. Akad. 1791. 1799. 1801 och 1804 s&mC 
svar till Frih. M. Ramel pä hans inträdestal. — Pocmer, underteck- 
nade C. B. i. i Sv. Magazinet m. fl. — Inträdestal i W. H. A. jk. 
1607 (en sida). 

CKiillor: Ehrentvirds Journal, mst. — Handskriftsamlingen på Troll e- 
LJuttgby, — N. Roffenstetnt Tal, då Zibets v^pau töudersloyi d. 28 
MaO 1609 i N. t. R— b Samt. Skr. I: 351. — Åminnelsetal öfver Z. i 
W. H. A. A. af J. Lindblom d. 14 Jan. 1814. — G. Lngerbjelkeo i«. 
tradettal i Sv. Akad. d. t5 Sept. 1819. — C. A. Ehrentvirds bref till 
Roferinfs-Il. Zibct från Sveaborg d. 27 Oct. iHt, iulordt såaoni prof 
på E-f humor. — De Ja Ga.d. Arch. XIII. p. 65, folJ.) 



ZIEGLER, JACOB. 

HnrUTida samma skal ir att lDtag:a Jac. Zlegler son 
Job. ScbcfTer, S. Pnfendorf ocb andra utrikes ifrån till Up- 
sala ocb Lunds Universitet Inkallade Professorer^ ar ej lått 
att afgöra, emedan det ir lemnadt 1 det ovissa, om ban va- 
rit Professor 1 Upsala. Skälet för Intagandet må först an- 
föras. 

VI vcfn att det Universitet som Sten Stor« ocb Jacob 
Ulfsson stiftade 1 Upsaia (sannolikt för att befordra söndrln- 
gen från Danmark, som invid det Knngliga Hofvet i Kö- 
penbamn samtidigt strifvade att nppritta eo Akademi), no- 
der Gostaf I så oppenbart förföll» att alla baos loftalar» 



•# 



Zl^GLBR, JoCOft. 03 

fBB&it nödlft aU för denna vanvård söka Z&Ystara Konong^cu. 
SJeir nrsåktadie ban sig: 1 ett utförligt bref af d. i Aug. 
1538 t\\\ Nils Månsson, en stndent i Wittenberg, hvilkeu 
Bpplyst sin Knnp, att uraktlåtenheten väckte en stor npp- 
mårksanhet bland alla lärda män utrikes. Kungron Abrro- 
pade att ban icke hunnit, så öfverbopad ban varit med gö- 
romSl, dervid ban väl sjelf bäst kände, |inra ban kuuunt 
lata jdeiD, ban gifvit ^^maktsbrer\ efter bästa förstånd sköta 
sioa åltgrganden, då väl de små bestyren ej skulle så betnn- 
%zi boaom, att ban Icke kunnat medhinna de riksvigtlga. 
Saaoolikt nämner ban dock ej bnfvudsknicf. En Akademi 
lade blifvit en myndigbet^ som knnnat något betyda Jemle 
eilér inot bonom. Han fann svårt att nn draga ens med re- 
formatorerna, som ej velat utbyta Papismen mot Caesareo- 
paplsm. De skulle blifvit svårare att bålla 1 späkt den stund 
de talat J ett Universitets namn, ocb då en lärd Corporation 
ledt tänkesättet t landet. Vi neka ej, att vid stora reformer 
1 fiibeteos intresse, Dlctaforer alltid visat sig onndgängliga, 
som ensamme fått taga fribeten om bänder, då hela den 
öfriga generationen,' sam blödt för friheten, fått trösta sig med 
tanken: för eperkommande; men nog blef en 40-årig regering, 
såsom ett öfvergångstillsinnd, såsom en nö(Jvä)iui«r dictatnr, väl 
ling. Gustaf erkände det 1538 ocb klagade då, liksom 1 brefvet 
till Nils i Örebro, bittert öfver sitt okunniga folk, slne Ölebenglar 
och den skröpliga bandel ocb polltla, som deraf följde, den brist 
på språkkunskap, som var binderlig 1 sjelfva regeringsåren- 
tonas skötsel m. m., ocb begärde att studenten skalle skaffa 
boioffl ed förståndig man, den både med räknepenoiogar och 
1 sifflrorna, desslikes på mynt 1 allehanda räkenskaper lätt 
förfaren vore, ocb att denne måtte med det allerförsta komma 
bit In 1 riket; bvad besoldning, Nils lofvade bonom, skulle 
obrottsligt bållas. 

Ocb Nils Månsson gick sannolikt med den frågan såväl 
nm med en följande i brefvet om en Informator åt Prins 
Erik, tili sin lärare Luther, bvilken nogsamt varit bland da 
lärde män, som förundrat sig alt hans lärjnnge, Sveriges 
Rang, ej både ett Universitet 1 verksamhet — Luther, som 
^k både fördel af bristen. Ty det var otvifvelaktigt Gn- 
staRi bästa skäl, att ban emellertid knnda få sina qvicka 
uge män undervisade af Luther och vid andre 1 reforma- 
tioaens grundsanningar trogne utländska bögscbolor, 1 stället 
f«r bos desse Inländske lärare, hvUka Kungen snart måste 
dina till döds, sedan de genomfört reformationen, Uksom.han» 



94 S^iEOLBR, JaeoL 

förut llfdtot en miogd af dem, soia bltridde bOBom I åem 
revolQtion, bvilkeo slätade lued 1i«ds verldsliga eavålde. 

£u tid efter det Konaug Gustaf begärt en/ 1 slffrorDa 
kanoigr man,^nainues iugeii miadre ao den Earopei&kt rykt- 
bare Jacob Zlegler, soip for s>n lutoiog till rerormationeo 
fått skrifter förbodoä i dot jv^Jsejrliga Tysklaod, sisom Ha* 
iheseos Profesior t Uyttilo. Messeoins, trovärdig 1 oppgifter 
om bäodeiser, som lågo sa ohra bans tid, skrifver i sia Sofo- 
pentaprotopoHs, der Birca är 1 fråga, sedao bau aoförl VeU 
iiyi meoiog, att deoaa stad legat, der Borkbolms slott sedaa 
uppfördes på Ölaod: *'MeD leiunom Daoskeo ocb våodom oss 
till Matheseps quondam proJe<*or€m in Academia Upsa!cn$i 
T>skeQ Jacob Zlegler, som i sina geographicis Tabalis, io- 

förda i Crantzii ^rk, yt(rf*r om Birca'^ Job. Scbef- 

ferus tillägger till sia Svecia Lileraia, eu Adoptiva, der liaii 
intager sådane, som utan att vara af Svensk börd, bland 
Svenskar ocb I Sverige ntgifvit skrifter, en klass, dit baa 
patnrligtvis räknade sig sjelf. Främst anför ban der: Jacob 
Zlegler, Landavo-Bavarus, såsom Simler, en författare fill 
ett Kloginm Ziegleri, houom kallat, Mathe$to$ in Acad. Up^ 
$aU Profesaor, citerande Messenlns. Peringsköid i Moa. Ut- 
lerak. gifver Jac. Zlegler u:o 27 i Upsaliensiska Professors- 
längden. Så mycket var emellertid å färde, att en Pant 
Jove, citerad af Hayle m. H., misstagit sig derbän, att Zlegler 
tagits för en Svensk, ett luisstag^ som väl ej ensamt npp« 
kom deraf, att baa bland audra skrifter topograpbiserat 
Scbondia, eller af likbelen med Svevus ocb Svecus (se iäog^re 
iied). J. 6. Scbelboro deremot, som införde i sina Amoåm^ 
lates Hist. Ecctes. & Liter. T. if. p. 210—286 en oppsata 
ie vita et scriptis Jac. Ziegleri, till bvilkeu ban aierkoua- 
mer i sina ErgötziichkeHen ans der Kirchen^Historie und 14^ 
teraiur 2 B. Ulm 1763 p. 727—734, nekar att Z. varit Pre* 
fessor i Upsala. Di intet Universitet vid denna tid nppråU 
tades 1 Upsala; må det säga sig sjeift, om> man antager Pro- 
fessorat i sin nn gällande betydelse; men sannolikt har hao 
ankommit ocb der varit uå^ou tid lärare i ''Siirroroa'\ meil , 
lika rätt kallad Professor, som Lanr. Petri, då 'ban blef' 
£rkebiskop. Ryktet derom skalle väl Messenins icke upp- 
repat, som, född 39 år derefler, blef Professor 1 Upsala, då 
jnanga knnde lefva, som lefde 1540, om Zigler aldrig lemnat 
någon nndervisnittg vid den Katbedralscbola, som 4lock oaf- 
bratet oppebölls af Domcapiflet med en Scboiasticns eller 
Lndi Magister. H^n 1542 förstörde en v£deld Akad^qil.eiia . 
bas. Kanske blef deraf ett skäl för Z. att draga sig ii!l- 



ZiBisiiBft, Jacob. 9S 

Hkå. Säkert år, att det bss, som bygfSfts nnder ffle4eltf<leD, qq 
icke reparerades, utan dq apvåndes ruinerna till Sloitsbyggna- 
det. Térhäoda kom sinoik i mjöilien, då den ^^besoldniog^^ ^ 
Mis Mlnsson bestämt, skalle ^^obrodeligen^^ otbctalas. 

Skäl naste, noder det ena rörhåliaudet, såväl som nnder 
let andra, qyarstå, j^tt räkna Ziegier till naninknnuige män 
1 S?erlge på samma grnoder, som öfrige inkallade, om ock 
tedan återvände, ntländningar af ntmärkeise. Dertill kom- 
mer ett pietetsskäl, att ban nemllgeu långt före inkallelse^ 
%Bt som författare fästat en särskild uppmärksamhet på vårt 
af främmande länder vanligtvis förbisedda fädernesland. Vi 
■å emeikH^tid visa, att Gnstaf med sitt val ej föll på ca 
ovärdig. 

Om bans eget fädernesland äro nppgifterne olika. Frans- 
•tnaeo, den berömde de Thon (Tbnanns) nppgifver boaom 
{§Aå i Landas, Fransmannen Paul Jove (Elogia Viror. liter, 
tilutromm, Bas. 1577 fol. p. 139) både träffat en uppgift, 
alt bao Tar en Svevns, såsom född 1 Lindau (i ScbwabenX 
dervid P. J., enligt Bayles tanka, tagit Svevum för Sveeum. 
Selnrtzfleiscb antager, att Ziegler till sin börd varli sviHisk. 
i Mweris dictionnaire är en trodje uppgift, i olika editioner 
virlerad. Bayle skrifver: ^'11 etclt n^ k Lnudäbut dans la 
iavlére; tilläggande: On dit qu'il fat Professeur en Matbe- ^ 
matitue dana l^Academie d'Upsal.^^ 

Ziegler lär först uppträdt som författare 1512. Då ut- 
kom en Volum, bvari var tryckt: Duplex confessio Walden- 
Him, som Waldeuserne förde till Kung Uladislaus 1 Ungern: 
f^t bref mot Waldensernas trolöshet af Augustinus de Olo* 
met Artt & Deeret. Doct. Praepos. Oiom. £ccl. och Konun- 
fens Secreterare: 2 Bref af samme Doetor till samme Kung 
ta samme Waldensers otrohet: Waldensernas ursäkt i an^ 
Icdaiif af dessa bref: Jacobi Ziegler i ex Landau Bavaria 
MAfra Hteresim Waldensium libri V. Vid slutet står: Jag 
lörjade arbeta härpå i Nov. 1510; men för utländska resor « 
och lera andra göromål blef arbetet ofta afbrutet och åter 
upptaget; likväl har Jag derpå offrat 7 månaders flit. Gud, 
ien evinnerligen välsignade, gaf kropps- och själskrafter. 
Dea ääle Herren Kuno v. Cbunstadt betalte tryck niogskost- 
aadev. Och Melchior Lotberns, Leipzigske Borgaren, tryckte 
arbetet, si att det blef färdigt den si^ta Oktober 1512. Det 
ttHsyata arbetet är n:o 444 bland incuuablerne -på Dresdens 
K. Blbliothek. Zieglers skrift bar titleu : Jacobi Ziegleri ex 
Landau Bavarim in Appéndix (sic) Corollarium Pighardi con- 
fitatlo extemporaria. Item: EJnsdem (Ziegleri) ad fiev. In 



08 ZiBQteR, Jacob. 

Cbr. patrem et D. D. Stantsbnm Episc. Olomiici^eBäeffl dispii* 
taiioois contra Hsreticos VValdeitscs llbrl qaioqae. Dreade- 
iierre(;easentea intygar att Z. var fatit bekaot med sitt 
åmne^ emedan ban vistats i Mäbren, der Waldenser ftio 1 
stort autal 1 Prostaona) Prerau etc; varande Zlegler en stor 
Matbematicns, Fllstorlcas ocb Tbeolo? i sia tid. Den Kdno, 
som bestod förlaget, var Friberre Reuric Knno de Ctonstato, 
af Kopang Georgti Fodicbrads farollj, som baft Z. misd s1|f 
på sina Méhriska gods, der ban både mycket umgänge med 
Picarderne ocb öfversatte deras skrifter från Böbmlskaa Ull 
latiu. Z. vann emellertid namn som Tbeologr, ståeDde ni 
på kyrkans sida emot sekferne; inen då dessa fått M. Lu* 
tber till tnoga, ocb denne dristade förkunna sekternas lära 1 
sina granddrag fur den första kyrkans, ocb kallade Refor- 
mationen för den sanna kyrkan ocb Påfvedömet för dei 
falska, så lår Zlegler till någon del åtminstone erofrats for 
denna storartade, åslgt. Men ban lär ej offentligen trådt 
fram i detta bänseende mer än då bau i Rom tog Erasml 
parti mot en Jacob Stanica, atgifvande en Libellus Jaeobi 
Zieghri Landaui^Bavari adversus Jaeobi Stunica ma/etfteeii- 
tiam, pro Germania. Boktryckaren Frobenius yttrar om ar- 
betet: ^Trån Rom bar denna bok sändts mig till låns, skrif- 
ven af Jac. Ziegler Laodavas, som lofvar co synoptisk fram- 
ställning af den Evangeliska bislorien ocb i förbigående be- 
bandiar Stanica efter bans furtjenst. Landaa-mannen visar 
stor ocb väl använd beläsenbet, cger ett gladlynt snille, 
skarpt omdöme, en ej vårdslösad stil ocb slutligen mi an- 
märkas att ban bar lungan full af den tyska andan«^' 

Under det Ziegler var i Rom, blef ban mycket bekant 
med Svenska praelater. Ziegler yttrar sjelf I företalet till 
ett ett bär nedanför angifvet arbete:, ^*0å Jag föresatte mig 
att skrifva en Commentar öfver dé nordliga länderna, så 
obekante för de gamle land- ocb bäfdatecknarne, ocb såle- 
des skulle beskrifva dessa ställen, som under namn af d« 
lycksaligas öar blifvit af så mycken dikt omsklmrade, så 
Insåg Jag nödvändigbeten, för att bos läsarne vinna förtro- 
ende, att i ett företal gifva tillkänna, bvilka författare Jag 
begagnat såsom ledare. Under Jag var i Rom, uppeböllo sig 
der stadigt 2:oe Biskopar från Trondblem i Norge^ den förste 
af dem Dansk. . . . Efier den sedoares död kom Olåvas*), 
som utnämnts till bans efterträdare, til] Rom. ^ Honom träf- 
fade Jag tidt ocb ofta ocb mottog undervisning om Norgo» 



") Erkebifikop Olof Engelbrechlsien. 



ZiBOLBRf Jaeob. 91 

så iDjcket Irao ensam ' konde kåooa. Men Götaland ocb 
Sfealacd och Finland ocb det ofvan dessa till norra bafret 
ttsträckta, Lappland, liksom den Grönländska balfön och ön 
Thyle (Island) Jårde jagr känna ar de högvördige Biskoparne 
Jöns (Joaones) Store (Magnns) frao Upsala och Petras I 
Westerås, begge Götber, då 1 Rom mina enskilde vänner., 
metl b vilka Jag samtalade på det förtroligaste. Upsaliensern 
både förut skrifvit öfver Scbondla och lem^at det till min 
gransk nlng.^^ 

Det första Zlegler skref 1 Nordens historia, var af art, 
att uttrycka både hvad de Katbolska och de Evangeliske 
Sveoskarne, så söndrade 1 många andra frågor, tänkte vid 
denna tidpunkt Då Kejsaren tagit K. Frans tillfånga, växte 
ieke blott Kejsarens mod, utan ock hans svågers, den lands- 
ffyktlge Konung Cbrlstiern II:s förhoppningar att återvinna 
slaa tbroner. De missnöjde ur Sverige och Danmark slöto 
sig till honom och der arbetades på att vinna Enropas opt. 
Dion för deu fallne monarken. Men de Kungar, som efter- 
tridt tiooom, sofvo Icke. Närmade till b varandra genom 
svågerlag ocb lika intressen samt genom lika fara, förstodo de 
att ock reta Europas omdöme mot tyrannen. Enligt Stlern- 
fflans Aoonymon Cenfnrla skref Konung Gustaf sjelf först en - 
Apotogia, qna Cbrlsterni R. Calnmntffi, qnibus apnd omnes 
Ronani imperii Ordlnes Regnum Sveci» In odlnm atque con- 
tamellam prodocere fnerat conatus, inter rellqna Svecos ä 
Cbristianismo descivisse ipsis inique exprobrans, evidenter 
refhtantur, Svecorumque innocentia omnibus manifesta reddi> 
tor, — vi, som ej känna titlen, begagna Stierumans ord -^ 
Qtgifven 1522. Sannolikt, med ledning bäraf, kanske ock af 
den berättelse, ^m Jöran Domprost, Herr Peder Galle Scho- 
lasticns och Herr Eric Geting, Cantor i Upsala, uppsatt om 
Konungr Christierns tyranni i Stockholm 1520, nu tryckt 1 
Handll. rörande Skand. Hist. 2 D., lärer J,ac. Zlegler skrifvit: 
Ckriåtierni Ii, Reg. Danmarchiw crudetitas perpetrata in Proceres 
Stee. A populum Holmiensem, Paul Jove yttrar — under sitf 
Blssfdrstånd ntaf betydelsen af Svevus — om denna skrift: 
^RvUkeo må ej förundra sig öfver att latinska språket hunnit 
ipp till denna nord, dit Romerska vapnen aldrig hunno? 
Dmdc författare, född och uppfostrad i Götaland, bar så 
loggrannt, rent och vältaligt beskrifvit Danska och Norska 
Kangens, Cbrlstiern 11:^ grymhet, som icke långe blef till 
glidje för den blodtörstige tyrannen sjelf eller förgäten af 
de hånrarandc Godarne (sic), att mera bildade folk kunna 
Bioaa. LET. XXIIL 7 



^ I 



t 



98 ZiBOLBR, Jacob. 

blygas, att den latinska yältaligbetens frakter ymnigare 
mogna 1 det Clmmerlska klimatet, ån i af naturen vida mera 
gynnade lånder.^' Sannolikt bar delta arbete först åtkommit 
särskildt; men blef sedan laggdt till Z— s större arbete 
Scondia, som ntgafs i Strassborg bos Pet. Olipio 1532^ ocb 
bvaraf en ny npplaga ntkom derstådes 1536. Upplagan af 
1532 ar Intagen nti Index Librorum prohibitorum, enUgt G. 
Gesoers nppglft In Bibliotb. Universal, p. 367 versa. Om 
orsaken varit Kejsarens ömbet om svågern Cbristlerns rykte 
eller Tbeologers ömbet om gamla topograpblska föreställ- 
ningar om Palestina, bvilka bär frångåtts, känna vi Icke. 
Woirgang v. Weissenbonrg yttrar att Terr» Sanctie, quam Pa- 
lestinam nomlnant, Syri», Arabis, iEgyptl & Scbondie descrlptlo 
är ganska lärd. Den utkom tina cum singulis tabuUs earun^ 
dem regionum iopographicis. W. v. W. fann der också: 
HolmicB plane reqice urbie calamitosissima clades ab codem. 
descripta. Ocb denna boks titel afskrlfves såsom den bår 
ofvan är angifven. Denna skildring af blodbadet bar inta 
glts I Scriptorum Hietorim Germanicm, utglfven 1574 1 Ba- 
sel, liksom i Historia Regnorum Sepiemtrionalium af Alb. 
Krantz, Jeb. Wolfll edition 1 Frankfurt 1583. I Florllegr. 
bist. Grlt. libror. rarlorum af Dan. Gerdes ocb Anaiecta liter. 
Fr* G. Freytag citeras Zieglers Scbondla på ett sätt, som 
föranlåter Warmboltz att antaga det en ån sednare editloo 
utkommit med tillagg af en beskrlfnlug öfver de Molucklske 
öarne. 

Tbeologen och Historikern ocb Geograpben uppträdde 
äfven som Astronom. Hans bok de consiructfone $oliåm 
sphcBrw cum scholiis in opusculum Procli de Sphcera & dé 
canonica per Spharam operaiione & de hcemicycUo Berosi ut- 
gafs 1 Basel 1536. Jaques Millcbins yttrar sig med akt- 
ning om detta arbete såsom lärdt ocb skarpsinnigt. Af 
Götzes uttryck 1 MerkwQrdigkelten der Könlgl. Bibllotbek 
zn Dresden' 111 B. 1. Samml. p. 144 synes man böra antaga 
att dessa tre skrifter äro bvar för sig utglfna. 

Ziegler bar äfven skrifvlt en Historia Clementis VII 
Pap«, som ännu ntgafs 1734; en utläggning de raptu Apo- 
stoli Pauli In tertlum coelum; de solennl festo pascbs; £la- 
cubratlones In Judit; Gommentar. In Plinii bist. natur.; en 11- 
ber de rebus Indlcls m. m. 

Att en sådan man blef reformationen tillglfven, måste 
glädja Lutber; att ban 154(r kan kallas Professor Matbeseos 
i Upsala, visar, att den som anbefallt bonom till detta eib- 
bete, föreställde sig att Upsala var ett Universitet, Jemnför- 



ZiBOLBR, Jacob, 



90 



ngt Ded de Tyska af anseeode, färdigt att öppnas si snart 
Uott personer knnde fås, som både voro lärde och erange- 
liskt sinnade. Men att den gamle Ziégler var så snart åter 
I Tyskland, att en biograph knnnat neka sjelfva uppgiften, 
synes ådagalägga att Z. ej funnit bvad ban väntat, 'eller att 
Konnng Gustaf, vid samma tid uppretad på Erkebiskop Lanr. 
Petri, ErkeiUeknen Laur. Andre» ocb den anderikaste i det 
Evangeliska Triumviratet Olaus Petri, dåmera alldeles icke 
velat återupprätta Universitetet. Möjligen var gubben 1 sin 
reformationstbeologi ej så fast, att det syntes Ronungen råd- 
ligt att ställa bonom Jemte ett Capltel, som 1537 kunnat 
välja så öppna Katboliker som J. Eck ocb P. Galle (Ulfs- 
taad) till ombud för Upsala Domcapltel vid ett concillum. 
Det säkra är att Z. ej stadnade vid Fyrisån. Man vände 
stg sedan till Cosmograpben Munsterus, då man ville bafva 
Europa påmindt om Sverige; men Inkallade ej andra lärde, 
som kunde blbebållas; man återupprättade ej Universitetet 

Återvänd till Tyskland lär Z. emottagits af sin ^^M«ce» 
]ias'\ Biskopen af Passan, Wolfgang, Grefve af Salm, bos 
bvilken ban tog sin tillflykt, då Turkiska vapnen en gång 
jagade denne Arcbimedes med sina cirklar från Wien. Han 
var dock i Wien, när ban dog i Augusti 1540, men blef begraf- 
ven i Biskopens residensstad, Hans epitapbium är anfördt 1 
Gasper Bruscbii bok de Laureaco & Patavio Germanico före 
1550 p. 322. (Moreri's uppgift att Z. dog 1550, då bans Épl- 
tapblibeskrlfvare dödades, bör rättas.) Inqvisitionen både ej 
Mött förbjuditen af Ziegiers skrifter, utan tillät blott de öfrlgas 
läsning med vilkor, att mandck läste vissa rättelser, som 
vederbörande besörjt Mollerus i Hypomnemata ad Sveciam 
lltteratam p. 441 frambåller de i protestantismens anda bos 
boDom förekommande ställen, som kunnat reta Inqvlsitlonens 
■än. Andra ba derl funnit större lutning till Calvins än 
Litbers åsigter; men motsägas af Scbelborn. Job. Cbr. Götze 
>ttrar i Merkwiirdlgk. d. K; ^ibl. zu Dresden: ^^emedan Z. 
skref för Erasmus mot Jac. Stunica. bar man förbjudit några 
bans böcker och utropat bonom såsom protestant, då ban 
Hkväl dog som god katbolik i sitt fädernesland.^' Sannolikt 
hade vetenskapen tagit bans intresse från de tbeologiska 
sfrktigbeterna, så att ban kunde i Matbematik undervisa 
både Lutberaner ocb Katboliker, utan att ban blandade sin 
trosbekännelse In i sina cirklar ocb spbierer. 

När förståndige Svenska män sågo Z. återvända från 
Sverige, ocb landets enda Universitet återfalla i magnetisk 
sömn, utan tvifvel tänkte de då bvad en' bofman^ som redan 



100 ZiBGLBR, Jacob, 

1544 hördes klag^a, något seduare skref till en furste, sanno-^ 
lUit KoDungr Gnstafs mAg Grefve Edzard, bos tivilken lian 
lär trålTat samwa tåukesått: ^'Nar occasiooer förefalla, så 
fakta vi mot de Danske med smädlige rtm. — Degyna på 

det högsta lottil det ringaste* Riksens stånd, jag vet 

att sådnne oskicklighetor varda till ändalykten intet annat 

af sig födaiides än förderf och allerstörste nselbet. 

Och skall man icke finna 10 iperscTner, genom h vilkas råd 
och arbete H. K. M:t de högvlgtige Riksens saker och nöd- 
torfter uträtta kan. Jag vill intet tala om adten. Der år 
makten kommen till några få. En ringa Förste i Tyskland 
öfvergår oss både med antalet och herrligheten inom det 
ståndet. Men det ar^ mer att sörja öfver, att der hafves In- 
gen akt på Skolorne eller Kyrkorne, att man kan frukta det 
en slem barbarles inom få år skall öfvergå landet. Det fin» 
nes ju -ingen Doctor i den II. Skrift, i Medicin eller i Jori- 
steriet. Sannerligen! det mycket församlade guldet och stlfret, 
krigsrustningar, skepp, bössor, värjor och befästningar blifva 
dem, som dem ega, mera skadlige än till gagns, öm de icke 
Åro försörjde med desse förbcmälte egodelar. Gud vet Jag 
ålskar mitt fädernesland af all min håg, icke eller låter 
mig af någre private affecter beveka, 1 det Jag talar härom. 
Men för sanningen böra vi Ju strida, som Grekerna för 
Heleoa.^^ i 

Den, som hade denna insigt, erkänner sjelf att han ej 
var använd, ehuro han väl ansåg troligt att han kunde bllfvit 
det, om han sjelf trängt sig fram. Han var dock Riksrids- 
son och ansågs som sin tids lärdaste Statsman i Sverige — 
Göran Gylta (Biogr. Lex. V: 369. Beuz. Mon. Pol. Eccl. 
p. 53-61). 

Och när både Konung Gustaf sjelf och oppositionen så 
bedömde den Intellectuella ställningen i slutet af Konung 
Gustaf I:s regering, så måste det erkännas, att den bllfvit 
under det 40-årlga regementet försummad — oförlåtligt för- 
summad, och det genom mera betänkliga mraktlåtenhetsfel, 
ån det att handlöst. som det synes, släppa Jac. Ziegler ntnr 
landet, då han engang, utan allt tvifvel, gifvit sitt löfte att 
här blifva Uaivcrsitetslärare. 

En Ziegler, Alex. Adolph von, blef 1775 adlad i Sverigre 
(q:o 2031); var tlå Major. Hans fader var från Brandenbarg; 
men om slngtsknp med den gamle Professorn Z. nppgifves 
ingsntlng i Adebmatrikeln. 

Skrifter: Se ofvan. 

(Källor: Se ofvM.) — BT. 



101 



ZIBRVOGEL, EVALD, PEHR, CARL. 
I. ZIERVOGEL, EVALD. 

Namnet Ziervogrel triffas redan i I4:de seklets acter. 
Sigillum Hermanni Ciervogel äf fästadt Vid ett Österrikiskt 
iLiosterbref af 1369. En Martin Ziervogel var anställd vid 
Bergverken i Grefskapet Mansfeld, född 1626, hvilkens bror 
(ej son) Horapothekarcn Samuel Ziervogel vigdes i Stockholm 
1667. Var då blslttare i Tyska Församlingens kyrkråd. 
Dennes son Joh. Martin Z., född 1657, Med. D:r I Leyden 
IS79, Led. af Coll. 3!ed. 1681, Kongl. Lifmedicns 1693, npp- 
satte 1697 berättelse oro K. Carl Xr:s liks öppnande med 
bifogad ritning, förvarad pa Skokloster (Handll. rör. Skand. 
h\si. XIV. Rib. p. 10); adlades 1698, fick hetsig feber 1 Lats 
och dog i Reval d. 25 Febr. 1701. Hans yngre bror Hof-. 
apotbekaren Samuel Ziervogel, född 1669 1 Stockholm, följde 
KoQQog Carl XII såsom Fältapothekarc genom Poblen och 
Sachsen, bicf fången vid Pultava och dog 1 Moskan 1721. 
Dennes son JEgidius Ziervogel, föÖd 1697, ' Hofapothekare 
efter sin fader, samlare af ett bland Stockholms första, om 
ej dess första Natnra^liekabinett*), hvilket lemnades jemte 
Hofapotheket till sonen Fredrik Ziervogel, L. W. A., som 
lade till Kabinettet ett bemärkt bibliothck. Den andre 
sonen 

EVALD ZIERVOGEL, föjld d. 23 Sept. 1728, stnderadc 
t Upsala, Magister 1749, Amanuens vid Upsala Bibliotbek, 
Tice Bibi. derstädes 1757, med uppdrag att förestå Akade- 
mens myntkabinett. Fick professorstitel 1758. Hade redan 
1752 fått nppdrag af Akademiens Kanzler Grefve Ehrenprens 
alt som o/Teutlig lärare undervisa i myntkunskapen. Före- 
stod äfven Nnmophylacium Ehrenprensiannm. Han otgaf 
föreläsningar öfver Upsala Akademis myntsamling. Var äf- 
reniedes AKadcmiens boktryckare. Riksens Ständer belönte 
baos statistiska skrift öfver Portngal och Spanien '^med ett 
öre kopparmynt för hvart matlag i Riket" (?!). Z. skref 
åfren svensk vers. Gift med Christina Hnltmau. Han dog 
i Upsala 1765 d. 13 Juni. Enkan dog 1782 ibm. Om Evald 
Zicrvoge4 såsom Numlsmatiker yttrar sig Illldebrand 1 sina 

') Salriut förklarade det vara bSde det största och bu^st ordnade I Stock- 
holm, iflrdeles hvad Snack- och Musselkabin ettet Tidkom.. 



102 ZlBRVOQBL, Pehr. 

upplysningar till Sveriges myntblstoria p. 5: ^^lians arbeten 
ba Ingalouda bragt vetenskapen framåt. Hans arslgt syoes 
egentligen varit att göra den popnlår. Uti det speciellare 
bestämmandet af våra åidre mynt, lät ban bero vid det, som 
bans föregångare bragt tillväga . . . Dessa arbeten voro icke 
ntan förtjenst på sin tld/^ Hans son Carl Evald Z.. född 
1760, blef 1776 barnlärare bos Gonvernenren på Goda Hopps* 
ndden, der ban idltade bandel ocb både nppsigt öfver skepps- 
varfvet. Död 1803. Andre sonen Sam. Friedr. Z., född 1761; 
Rådman i Stockbolm. Riksdagsman 1800; medlem af Musik. 
Akad. — Tredje sonen j£gid, Bened. Z., född 1763; Diaco- 
nns vid Lniberska kyrkan å Goda Hoppsndden; bandelscom- 
pagnon med sin bror Carl Evald. Död 1818. Döttrar: Elis. 
Brigitta, gift med J. U. Poet. And. Hemberg, Jtir^ Professor 
1 Upsala; Christina Juliana, gift med Brukspatron J. P. v. 
Zeipel; dessa voro skalden Zeipels föräldrar. Se C. S F. v. 
Zeipels biograpbi bär ofvan, XXill p. 55. 

Skrifter: örat. in memor. Reg. Uir. Eicon., Sthm 1742. — Tal på Pr. 
Adolph Fredriks födelsedas, Ups. 1747. — Diss. IV. de re nummaria, 
Ups. 1745—54. — Numophylacium R. Acad. Up$. P. I., Un^ala 1753. 
— Utkast till ofl'cnllii;a ftirelä.sningar öfvcr Svenska myntkunskapen, 
Ups. 1753.. — Anvisning till en Syncbronistisk Univcrsalhistoria i min- 
neslaOt)r sammanfattad, Ups. 1754. — Trettio historiska afliandhngar 
om svenska mynt och medaljer^ Sthm 1755 (en vcckosl^rift). — Mynt- 
kunskapen i gemen och den Svenska myntkunskapen i synnerhet i an- 
ledning af det Ehrenprcusiska myntkabinettet, Sthm 1757 (blott i>6rjan 
utkom). — Utförligt begrepp af tiien allm. historien till förklar. 6fv. lUe 
hist. minncstaflorna, styck. 1. om Portugal, Ups. 1757^ st. 2. om Spa- 
nien B. I., ib. 1760. Förklaringar och anmfirkningar öfver en mejföli. 
af 17 i koppar stuckne och illuminerade landchartor bestående Min- 
nes- och Scholatlas, Sthm 1758. — FöreUsningar öfver Ups. Acad. 
MynLsamlingj Uns. 1772. -- Lyckönskan, då K. Acad.-Falukären C. N. 
Hultman etc. 1747 (qväde).' 



2. ZIERVOGEL, PEHR, 

Samuel Ziervogel d. y. både Jemle sonen ^gidias, Ntt* 
mismatlkern Ev. Zlervogels fader, eu yngre son Julius Fre^ 
drik Z» född 1608, b vilken dog sobi Pfs^es i Kemnerskam- 
maren å S. malm, lemoande efter sig en son Samuel Z., 
K^pten vid K. Amiralitetet, R. S. O., bvilkens son PEHR 
ZIERVOGEL föddes 1772, blef Gadett i Carlscrona 1788, 
Fänrik vid Amiralitetet; som sådan deltog ban i slaget vid 
Högland; Lientenant 1701. Gick med Kongl. tillåtelse i ni. 
rikes tjenst. Blef Lientenant i Holländsk tjeost i Westlndien 



ZiBBTOOBLf Carl. 103 

I7M. Var Holliiidsk Divlslonscher ?id Franska arméeiis lo- 
faJI 1 Hoilaiid. PremierlienteoaDt 1796. Hade befäl å fre- 
^alten Pollax med 44 kanoner nnder kryssningar 1 Nordsjöm 
Affick pi en expeditlon till Westindien 1707. Inspector öf- 
rer Sjöartilleri. Drabbade 1804 ocb 1805 2:ne gånger sam- 
nan med Engelska 'Amiralen Sldn. Smitb. Hamb. Corresp. 
den 30 och 31 Jnli 1805 nämner derom till Z— s beröm. 
Afglek 1 en deputation till Kejsar Napoleon. Fick afsked nr 
Sfensk tjenst 1807, Adjutant bos Amiral Wlnter, sedan bos 
Verhnelr Gapitaine de Hänt Bord. Kryssbde 1816 i Medel- 
bafvet med en fregatt af 50 kanoner; deltog i träffnlngen 
?ld Algier samma år, nämnd med beröm i Conrier de Lon- 
dres, Gazette de France etc, liksom i ett poem de Slag van 
Älgiers, door M:r S. J. Z. Wiselius, tr. i Amsterdam. R. af 
K. Wilkelms Mllit. Orden, 3:e klass. I en berättelse om fi- 
randet 1817 af segersdagen 1816 tilltalar Amiralen Kapitein 
ter See Ziervogel: "Och ni Hr Sjökapten Z., Commaodohaf- 
?8Bde inom den Kongl. Marincorpsen! Hed utmärkt nöje 
erinrar Jag mig . . . edert bjeltemod ocb de prof på stor 
insigt som sjöman, bvilka ni ådagalade, då ni den ärorika 
dagen (den 27 Ang. 1816) förde ert skepp i elden. Sjö- 
ofieerseorpsen är stolt af att ni tillhör denj*^ Dervid upp- 
reste man sig ocb drack bans skål med tillönskan, att ban 
ned oförändrad ifver ville till Marincorpsens gagn använda 
sina sjömannainslgter. Vid Carl Jobans kröning i Trondbiem 
1818 blef Ziervogel R. S. O., då stjernan öfverlemnades bo- 
Bom Jemte ett diplom på latin. Han var gift med en dotter 
af en Dansk Vice-Amiral i Trondbiem, Gätbarina Tenders. 
En son Garl föddes 1821. Om P. Z. ännu lefver eller redan 
détt, har eJ kunnat utrönas. 



3. ZIERVOGEL, CARL, 

Rådman Jullus Fredrik Ziervogel och Anna Jac. Feiff 
lade utom sjöhjelten Pehr Ziervogels fader en son GARL 
ZIERVOGEL, född den 14 (15) Ang. 1740. Stud. i Upsala. 
AusGultant i Svea Hofrätt 1759. Ord. Notariu^ 1772. V. 
Advoeatflscal 1778. Protonotarie s. å. Assessor 1780. Hof- 
rittsråd 1794. R. N. O. 1802. Ledamot af K. Högsta Dom- 
stol 1803. Justitieråd 1809 den 9 Juni, hvilken den he- 
irea lillföll att bibehållas i den ^'constitotionella domstolen^', 
Mand dem, som förut tillhört Konungens Högsta Domstol. G. 
N. O. 1816. Fick på begäran afsked den 27 Febr. I8ia 



106 ZoLiCH, Ånion, 

*Vi tillägga ar Pältvlsan (erinrande att voealrim i förra 
tider ansågos knnna fylla öfats fordringar): 

AIU hvad vi siS på, i Jesu namn, 
Ban«;rct och fanor upprada . . 
1 Guds förtröittning dragom vi fram 
Mot Guds Ords fiender att fflku^ 

Dragom vi ut eller liggom i fStlt, 
Gud sjeU till vår starkhet vi hafvom. 
Efter hans bad vårt Icfvernc ställt 
Och at hjcrlat efter dig vandrom. 

o Gud! vår hjelp kommer oss af dig 
Som 'allting hafver i hSnder 
Lät icke vår fot hSr slinta nid, 
Med din kraft omgjorda dess länder. 

Pä dig o Gud f6;-låtora vi oss, 
Som Örlig i verldene stillar. 
Gif frid ,och drif fienden sin kos, 
Som Guds församling förbryllar. 

Zots dödsår är obekant, likasom borovida ban haft ätt- 
lingar. Eldh besjunger visst i sina '^Myrtben ocb Cypresser^ 
(p. 33) en Commissarie Göran, som ban skrif?er Sotb, hvilken 
1722 blef g. m. en M. Panlsen och 1735 var Assistent I 
Embets- bch Byggnings-Golleginm under Skalden och Archl- 
tecteu Gör. Adelcrantz; men okåndt år, om han var A. Zots 
ättling. 

Skrifter: Fallvisa, tryckt 1628, 1653, 1674. ~ "En annan dicht", tr. 
. gemensamt med den förra 1674. Nu aftryckte i Q, 0. Hyltén-Cavallii och 
G. Stephens: Sveriges historiska och politiska visor 1853. 

(Kil lo r: NämDde akrift och Haminarakolda Sv. Witterhet) 

— N. 



••- / 



ZULICH, ANTON, CARL FREDRIK, GUSTAF. 

I. ZULICH, ANTON. 

Tidigt egnade sig Anton ZQlich *) åt krigets yrke och 
nppgifves hafva före Gnstaf II Adolphs död ingått i syensk 

*) Yi kanna ej hans ursprung. Tr&(Tar man någonstades en afven lill 
Red. insflnd uppgift, att han föddes i DOsseldorff omkring 1596, son eller 
sonson af en faderbroder till den d. 25 Mars 1609 utan barn åOidne 
siste Storherttgen af Julich m. m. Johan Wilhelm, att han, underkänd 
såsom JUlich, kallade sig Zttlich, att han öfvergick till Gujttaf II Adolph, 
för att fä en. beskyddare o. d.; så må erinras, alt delta utan tvifvel var 
omedvetna fictioner hos den nu döde förfaktaren af uppgiften, för hrars 
bevisande han offrade mycken tid och helsokraft. 



ZuLiCH, Carl Fredrik; GuHaf. 107 

tjeflst; strldde sedao noder Hertlgr Berobards befål 1 dea 
Sveoska Arméeu, och tjeostg^jorde QDder den Sveosk-Liflånd- 
ske GeneraleD ?on Roseo. Var Öfverstelienteaant, då hans 
bröllop bekostades af Hertig Jacob af Cnrland på Mitan slott 
1658. Brndeo var en dotter af oyssnäoinde General von 
Roseo. Med denna maka bekom han godsen Befsemlinde och 
Kechow 1 Dalems socken 1 1/2'mll från Riga. Han boddepå 
Bersemflnde efter Ollvafreden, uppodlande de af fienden för- 
bårjade godsen i Dalem. Hans 2:oe åöner Carl Fredrik, se 
M:o % och Gustaf, se n:o 3, flogo sina nnmmer på Sveriges 
Riddarhns. Han hade ock 2 döttrar, den ena ^ift med Ge- 
oeralmajor von Tiesenhansen, den andra med Öfverste von 
Bvttoer. Stapade 1678, som det nppgtfvits, vid det olyckliga 
försvaret af Stettln. 



2. . Z U L I C H , CARL FREDRIK. 

Uppglfves såsom äldste sonen af n:o 1, född 1661. Kom 
i Svensk tjenst såsom Ryttare 1676. Utmärkte sig för tap- 
perhet I Landskronaslaget 167T, blef Gornett 1678. Gick 1 
Sachsisk tjenst, der han deltog i förefallande krlgsvärf; stod 
för Wien 1683 gent mot Tnrkarne och sednare kämpande 
not Fransmännen, tills 1700, då han återvände till Svenska 
fanorna och deltog i Narvaslaget 1700, 1 öfvergångeq af 
Dtna 1701; var Kapten vid Mejerfelts dragoner 1703, deltog 
isläget vid Posen 1704. Adlades 1705 (n:o 1407). Deltog 
i slaget vid Hqlofzin 1708. Efter slaget vid Pnltava blef 
lan fången vid Dniepern.^ Hemkom från Tobolsk 1722. Fick 
Majors afsked 1723. Död ogift 1738 i Stralsnnd. Återkom 
kilad ur 13-årig fångenskap 1 Siberien. 



3. ZULICH, GUSTAF. 

Gustaf Ztilich lemnade den Svenska oc|i gicl^ 1 Sach- 
Ml tjenst efter freden i Nimvegen 1679, stridande mot 
Tirkar och Fransmän vid brödren Carl Fredriks sida. Blef 
fin I6S9 i Riga med en Fröken von Friedrlchs till Pnlcharn 
0ch GahlenhoflT, boende i grannskapet af Bersemflnde; hon 
födde lionom 2:ne söner, men de dogo Jemte modren 1 pest 
Tid Rlgas belägring. Åter gift 1 Pommern' 1719 med en frö- 
ken T. Göben, med hvilken han hade 12 barn. 



108 ' , ZoLiOH, Gfuiaf. ' 

Gustaf Zflllcli blef 1705 adlad tflliica med sin broder 
Carl Fredrik, i sällskap med bvilken han säkerligen åtcrkommU 
till Svenska arméen. Han namnes först 1703 i Nov., då baa 
som Öfverstelientenaut hade den lyckan att slå ner Smigeiskis 
parti,, då Z. sjelf var ute ''på parir. 1708 1 September var 
han Öfverstc för det Fransyska Dragonregementet; ^om, såsom 
tillfångataget, lugipk i Svensk tjeust, och marcberade öfver 
Welchseiu; förut öfversflloutenant vid Nylands Infauterlroge- 
menfe. Användes nnder Polska Fältherren Pofocki i Pobleo, 
väl bekant med detta lands språk. I Oct. 1709 hade K. Sta- 
nislans blott stöd af Polockrs 2 å 300p man och ZOIichs 
Franska regemente; men dessa herrar sågo snart att Intet 
var att för Stanlslans uträtta, utan bäst att vända om till K. 
Carl i Beudcr. Äfven detta ville Ryske Fältmarsk. Goltx 
förhindra v^d gången öfver Wnrta, men Potocki och Zfillch 
höllo sig så tappert, att de ej allenast glngo öfver floden, 
utan hade fördcrfvat Goltz's hela styrka, om Potocki vågat 
sig längre efter de flyende. Liknande utgåiig hade ett dy- 
likt försök vid gången örver Welchseln. Potocki och ZQlich 
gingo fritt till Wiznica, 5 mil från Kråkan och så vidare 
inåt Ungern. Der mötte dem Knng Carls lycKönskningsbref 
med mycket nådiga or4 och lörteu om åtanka. De np- 
pehöllo sig någon tid hos Prins Ragotski i Ungern, nu 
stadd i en oafhänglghetskamp mot Kejsaren; Prinsen tvang 
emellertid sina gästvänner att gå 1 fält mot de Kejserirge, 
hviiket mycket misshagade Konung Carl. På ett alltrör fritt 
sätt, enligt Nordbergs tankar, bllTver detta af Voltaire be- 
rättadt. Derpå vardt Zulich Baron 1711 (n:o 122) samt Ge- 
iieralmajor: som sådan deltog han i Tartarernas fälttåg mot 
Ryssarne och hade Uppdraget af K. Carl att söka uppehålla 
samdrägten mellan Pohlske Fältberren Potocki, I spetsen för 
3,000 Polackar, och Kossackernas nya Fältherre Orlich, 1 
spetsen för 6,000 Kossacker, begge slutande sig till Tatar- 
Chans andre son Mchemet Gcray, anrörandc 30,000 Tarta- 
rer. Zulich hade med sig Gcneraladjatant dMlbedyhll, Of- 
verstclleuteuaht Bildsteiu samt 38 andre "Öfverotflrerare", 
åtskilliga af Kongl. Drabanterna och Kongl. Lifgardet. Ba- 
ron v. Fnbrlcc skref derom till Baron Görtz i Juli 1711 . . . 
^Messa tidningar (af fångar) hafva förmått Chan att med 
sin Crimska arm(^e af 40,000 man, sin sons omkring 20,000 
samt 60,000 Turkar, anförda af en Pascha af 2 hästsvan- 



*) Om Ennes* uppgift 300 ej Sr (ryckfel i stallet för 3,000. Se hur 
ofvan r. 32. 



ZfiLiCH, Oustaf. t09 

sar, Jemte 3,000 Polackar, Iirllka Åtföljas af GrefVe Tarlo, 
Woywoden af Klew samt Generalerna Dabldorff ocb Ziilieh^ 
iBfaDa dem. Man väntar med olållffhct onderrättelser bn 
förloppet af detta krlgståsr.^^ . . . (Det följande brefvet till 
Görlz förkorn.) Vi få U<>rpå se Zulicb i Render. Nnltman, 
den bekante Kongl. Taffeitäckaren anför '^SöiiH'' bland de 
berrar, som både sina särskilda, äf dem sjeJfve bygg^de, bns, 
liggande rnndt omkring det Kungliga bnset. I kaiabaliken 
spelade 'Zulicb med ilcre kämpar en icke afnndsvärd role. 
Det var i kalabalikens förspel; men om delta tala bäfda- 
tecknarne blott i förbigående, troligen derföre alt Carolinerna, 
genom en ntförllgare framställning synas komma i skuggan. 
Sjelfvc RGbs (S. R. H. V: § 424), som väl å Grelfswalds Bl- 
Uiotbek både kunnat träffa ett exemplar af den nämnäa, 1 
Stralsand år 1716 tryckta, Reise-Bescbreibung (se C. U. 
Yxknll-Meyendorff XXIII p. 36), vet dock att bärom blott yttra: 
""Den II (1) Febr. 1714 (läs 1713) utfördes anfallet. « Ja- 
Ditscbarerna, tilltalade af Grotbusen ocb begåfvade med skän- 
ker, vägrade i början alt svänga sina sablar mot sin vän; 
Ben lieras öfvermäus löften ocb föreställningar förde dem 
tillbaka till börsnmbet. Följande morgon anrycktc de under 
böga rop af Allab! Allab! Kanonerna spelade på lägret. 
Svtnskarne utrymde sina förskansningar, med afsigt, sqm det 
t9ne9„ och bleftö till större delen 1 Hl fångat agna, Carl när- 
iiade sig sitt bus . .1 (Strinnbolms öfversättning.) Men utan 
att bemärka delta förspel noggrannare, bllfver Kungens och 
baos hjeltars förtviflade mod i sorgespelets följande scener 
svårare att förklara, än när man aktar på det närmast 
föregående uppretande förräderiet. Det berättas uti den t 
C U. Yxkulls, Zauders, Zöges ocb Åberg-Cronsvärds Bio- 
grapbier närmare beskrlfna Reisebeschreibung A. Carl XII 
von Pultava nach Bender und Deutschland, Strali^nnd 1716, 
författad af en deltagare, buru General Baron von ZQIicb, 
Generalmajor von Zeeb (Zöge), Hofmarskaik von PQben, nå- 
gra Knogllg?! Lifdrabanter, några Capitainer och andra OlTi- 
cerare, de öfrige Dragoner, Knektar ocb annaif gemenskap 
arresterades i dea lilla fästningen, som låg Jemte Konnng 
Carls bas. De trodde nemllgen att Turkarnes rop på Svenska 
och Tyska: ^'skyder Inte, schiesset nichtf' som m^d sliäl an- 
sågs betyda: vi nro edra vänner, nu, som vid näströregaende 
anfallet, var uppriktigt menadt. Dcrpå lät man dem så tal- 
rika intränga, att de kunde omfatta och utföra omkring 150 
personer, dervid 40 å 50 Turkar kunde anfalla en bland Sven- 
skarne» bvilka ej anade någon fara, förrio de befunnes öf- 



110 ZuLiOH, Ouitaf. 

verrnmplade. Främst bland de tlllfåogatagoe Tar General 
von Zfihcb. Derpå följde 2:o en Knngl. Drabant, 3:o en sol- 
dat, 4:0 ånnn en soMat, 5:o Generalmajor Zecb (Zöge), 6h> 
en Jnde (ntan tvifvel Tolken Marcus, som namnes i Handll. 
tlU Carl XII:s blst. I. p. 84), dernäst Hofmarskalk von Dli- 
ben. Den 9:de var ResebeskrKvaren, som uppräknar till och 
med den 15:de, bvilka alla fördes 1 ett fångrelse för sig, då 
de andre, 15 personer i bvar bop, fördes till andra fängelser. 
Då såg man en General Jemte en soldat, ^'som en fårskock^ 
drif?as'ln 1 samma stall, der de flDgo ligga ^'som annat fä^\ 
första natten på kalla marken. Dock flngo de 2 gånger om 
dagen mat, men alla 15 flngo spisa nr samma matkärl. Be- 
rättaren log väl, när han såg Generalen och knekten så här 
broderligt dela den grofva spisen; men allt för tydhgt är att 
Svenskarne cj ^^med afsigV* läto sig arrestera, och om de 
vtlat tagas, för att ej offras för ^^Jernhnfvndets" nycker, de 
väl betingat sif att ej så behandlas, som skedde. Det värsta 
var för dem att höra tröstordet: Tåler er, nu hafva de redarn 
tagit Kungen! när lejonjagtcns sista act ntspelts, och Kun- 
gen, hvilken Ingen knla, ingen kroksabel knnnat fälla, fallit 
— för sina egna sporrar. 

DålConnng Carl fördes till Demotica, lemnades Z&ltch, 
sedan fångenskapen blifvit npphäfd, qvar i Bender, att näst onder 
Generailicntenant Axel Sparre föra befälet öfver de qvarlem- 
nade Svenskarne. Troligen utgick ZQlich från fängelset lika 
ntplnndrad som de öfrige fångarne, såvida ej äfven han hit- 
tade på att i brödstycken eller fikon instoppa sina dncater. 
Togo de ock hans kläder 1 byte mot Turkiska lumpor, så lär 
han varit bland dem, som sedan återflngo sina drägter, om ock 
med silfverknapparne bortryckta. Kungens fångenskap varade 
blott 5 dagar. ZQlicbs synes ej blifvit långvarigare. Det 
måste hafva djupt smärtat ZQlich att se Knng Carl med våld 
bortföras, svärdslös, äfven sedan en värja blifvit honom erbjuden, 
emedan han sjelf förklarade att en fånge hlirer ej värja till; 
och vi fördömma Ju ej Zulich, om han delade ^^Resbeskrlf- 
varens'^ öfvertro, att det Jordskalf, som förnams i Bender, 
en half timma efter Kungens bortresa. Var ett nttryck af 
den Högstes misshag till det trolösa 1 de Turkiska bnnds- 
förvandternas beteende. Om vistelsen I Bender må vi med- 
dela ett och annat af det en ZQIichs medfånge under de 5 
dagarne antecknat i K. Carl XH.s Reisebeschreibung: 

''Redan den 18 Febr. 1713 kom K. Stanislans till ''Svea- 
skarne i Bender,'' derifrån han nu skulle skrifva till Sultan 
att förorda sin fordom så mäktige beskyddare. Den 19 



I 
\ 



ZutiCH, Gustaf. II t 

Febr. kommo en bop Polska desertörer, 50 Ull fot, 30 Ull 
håsU erbjudande Koouog: Stauislans sin tjenst. I Maj kom 
Abdi Pascba med en bop rytteri ocb tog reglementet på 
stallet. Hans första order var, att om, sedan Tnrkiska af- 
tOBpatrollerin^en försigg^ått, en Sveosk oflTicer eller gemen, 
en Polack, Tysk, Moldaner eller Jnde visade sig på gatan, 
skulle densamma följande morgon varda bångd. Der var ej 
11 en augenåm stålloing för en Svensk General. Den 16 
Jinl, sedan Furst Wisuiowitsky den II gått mot Polska 
gränsen, kom rykte om Ryssarnes anryckande på 3 vågar. 
Den 21 Jnni satte Tnrkarne en stark vakt omkring Stanislal 
bus, utan att uppge orsaken. Den försvann dock följande 
dagen. Den 24 Juoi såg man ^bdl Pascba rycka ut nr 
Bender med flera kanoner på fältet utom staden, under klin- 
gande spel ocb kanondunder, utan att Svenskarne visste 
bvarför. Den 23 Juli gick ban med sin corps vidare, man 
visste ej bvartbän. Den 26 Juli uppbröt Konung Stanislaus 
från Bender. Den 6 Ang. kom Tartariska Sultanen (Tatar- 
Cbans äldste son) till Bender, då 7 kanonskott affyrades; 
ban begaf sig på eftermiddagen bort under 4 kanonskott. 
Samma afton togo 2 Turkiska Gapitalner med biträde af Ja- 
vltscbarer en viss Svensk General i arrest, utan att man 
visste orsaken. Att detta ej var Generallleutenant Sparre är 
säkert, iy derom både då utan tvifvel i uppgifterna af eller 
om bonom något Influtit. Men som i bans berättelse (Sv. 
Bibi. I: 217 följ.>säges, att bloU ban ocb Generalmajor Zfl- 
licb både der qvarlemnats till commando öfver manskapet, 
(logefär 1,300 man, som blifvlt med stort arbete ocb l&ostnad 
utlöste), så måste den ^' visse Generalen'^ som arresterades. 
Tara den förste af dem, som arresterades vid kalf baliken, 
eller vår ZQIicb. Då i vår rara Reisebescbrelbung Intet vi- 
dare namnes om den arresterade Generalen, ocb Nordberg ej 
uämi^r Zflllcb under den följande tiden af Konung Garls re- 
gerlnir, synes som om denna tystnad bäraf får tillräcklig för- 
klarlig ocb som om man ej så snart släppt rofvet ur sina 
bänder. Det uppgifves, att ban, kort efter Carl XII, anlände 
till Stralsund, bivistadc dess belägring, blef blesserad, fån- 
gen, utvexlad, samt följde K. Carl Ull Skåne ocb sedan till 
Norge. Säkert är att Generalmajor G. ZQIicb flck som de 
aodre Generalmajorerna (med undantag af C. Cronstedt, som 
lek 4,000 dal. smt) sina 800 dal. smt då Prins Fredrik för- 
delade krigskassan bland det bögre befälet efter Carl XII:s 
m vid Fredriksbali. (De la Gärd. Arcb. IX: p. 134.) Deraf 
följer, att Zflllcb deltagit I Norska campagnen. 



112 ZfiLiOH, Oiåitaf. 

Hemkommen till S?erl(^e bfef Z. GeDeralfleotenant Var 
1720 ÖfVercommendant 1 Stralsand och Cbef rör DroUnfngeiis 
Lirregemente. Svensk Minister vid Sachsiska hcfvet 1729. 
Härurvan (XIII B. 1 b. p. 4, 5) se vi bura Carl Rndenscböld 
gick i diplomaten ZQMcbs schola, samt burn Z. vid 2 Polska 
riksdagar arbetade, tills bnn sintit rörbniid mellan Svenska 
och Polska kronorna. Derpå blef han Öfvercommendaot I 
Slralsnnd, Ledamot näst Intill Generalgonvcrnenren 1 Pom- 
merska regeringen, President 1 General-, Krigs- och Leutra- 
tions-räUen i Stralsnud samt Chef for Drottningens Lifrege- 
mente. General af Infanteriet 1740. General en CbefiFlo* 
land 1742, m)en sedan Charles Emil Lcwcnbaopt, yngre Ge- 
neral, till sin olycka vnnnil den hedersposten, då det före* 
bars att Z^ var onmbärlig i Tyska orterna, drog sig deo 
gamle Z. väl nndan, men dog af sorg öfvcr ntgången änder 
sin nndanträn^ares ledning, 1743, då han var ^omkring 80 
ir"^ *). Han hade deltagit i Pommerska regeringen omkring 
1/4 sekel. Vid Fredrik II:s uppstigande på Prenssens throii 
var Z. en lysande Svensk Ambassads främste man. Han be- 
'römmes såsom utmärkt strateg och stor diplomat, särdeles skic- 
kad att handla med de Skiaviska folken. Att han var en 
oförskräckt Carolin pa stridsfältet, lider ej tvlfvel. 

Han egde stora gods i Lifiand, De confiscerades af 
Czaren^ då Z. nekade att öfvergå i Rysk tjenst, sedan hans 
gods blifvit Ryska. Dessa gods lades under Riga, i hvars 
grannskap de voro belägna. Z. hade ock fordringsanspråk 
bos Svenska kronan. Han hade uppsatt ett regemente onifer 
Carl XII.s tid, som skulle ersättas bunom med 12,000 da- 
cater; med denna snmma kunde under dessa svåra tider ej 
utbetalas. Efter freden utbctalte Ryska Regeringen en suni- 
ma till den Svenska för de förluster Svenska uudersåtare 
lidit. Z. sökte förgäfves ersättning df den så ersatta stats- 
kassan. Men en hans son Cbr. v. Z. fick en Landesbafupt- 
manns syssla med goda inkomster i Wolgast. Denne sökte 
vid riksdagarne 1769 och 71 att utbekomma sin faders 
fordran, men utan annan följd, än att han, en distingerad 
krigare, som under sjuåriga kriget blifvit sårad i höf- 
ten, under kastandet mellan fruktan och hopp för sin eko- 
nomi, periodiskt rnbbndcs till sitt förstånd. Denne olyck- 
lige sonen af General G. ZQIich var den yngste Carollnea 
Anton, Capitnine vid det Franska Dragonregementet 1 Svensk 
tjenst, som bivistade Tartarernas fälttåg mot Ryssarne 1711, 



*) Eoligt en uppgift var han född 1659, således vid sin död Sl-årig, 



^uLiCBf Guitaf. 1 13 

eallgl BQDes, éj sedan trinils nämnd 1 de killor, Ennetf 
Ikgigntity må, om ban Tar G. v. Z— a son, Tarlt dén äldste* 

ErsiilDinfsanspråkea öfvertogos sedan af en General r* 
Zilleba mig y* MQblenfels, och dereftcr af 2 dennes sonsöner^ 
san begge derpl uppoffrade b vad Generalens son mlstada 
aader samma sträf?an — förståndet. Den yngste sonen Gott** 
fried y. MQblenrels bada af stn Grand Oncle Landesbanptmaa 
fOB Z, fält en bop docnmenter, ocb begaf sig till Ryssland, de^ 
ban tiUtrang sig andiens bos Kejsar Alexander, bTilken först 
Tredgades, men sedan bcfallte Senaten i Riga att anställa ny 
aadersökoiag. Då lär nämnde Senat erbjudit 6. t. MGblenfeld 
30,000 Albertstbaler 1 skadestånd, men ban yar ej dermed 
Böjd,yäatattde nya docomenter, säoda öfFer Poblen. Då dessa ej 
ftamkommo, blef ban syagsint, öfversändes till Sverige ocH 
Insattes på Danyiken. Nu npptog en äldre broder y* MQb«» 
Jenfels tråden, men blef ett olTer 1 samma labyrintb. Oetta 
är lärorikt för dem, som grubbla på stora arf genom lagens 
tiJlbJelp. Sistoria magisira vitce. 

Olyckliga följder fortfara således ännu — i följd af Ko« 
nnag Carl XIL-s förluster. 

Om Anton Z. yar Gnst. Z — s son, så må G. Z. bafva 
Tarlt gift innan ban, nära 40 år gammal, blef 1608 g. m^ 
Fröken y. Frfedrlcbs, bvllken med 2 söner dog 1 Riga fTlO, 
I den då bärjande pesten. Sista gången blef G. Z. 1716 t 
Stralsand g. m. Fröken v. Göben, som födde 12 barn: 1. Mar-» 
garetba Elisabetb, född 1717, g. m. Danska Etatsrådet y« 
Merins (en deras dotter yar, såsom Friberrinna Cederström» 
Sam. Ödmanns för bans yetenskap ocb bans befordran yerk«> 
samma Patrooessa 1 Beatelnnd på Ingarön). 2. Anna, födl 
1718, död ung. 3. Peter, född 1719, Svensk Kammarberre* 
död 1774. 4. Sopbfa Elisabetb, född 1723, g. m. Gapit G. y* 
Mfiblenfels 1758. 5. Fredrik, född 1724, stupade 1 Sacbsea 
såsom Preussisk Lieotenant 1745. 6. Carolina, född 1725^ 
död nag. 7. Aotoloelte, född 1726, g. m. Gapit. y. Becken^ 
dorir. 8. Cbristiua Eleonora, född 1727, död ung. 9. Hedvig^ 
född 1728, död 83 år gammal, ogift. 10. Carl, född 1733» 
g. m. en v. Grabow. Död 1774. 11. Maria, född 1735, död 
78-årig i Mecklenburg, égift. 12. Cbristian Wilbelm, född 
1733, då fadren var omkring 70 år; död 1 Barth 85-årig« 
Råas svagsintbet, då ban reclamorade ersättning i Ryssland 
fi>r lädrens fordringar, ansågs uppkommen af i Ryssland In* 
gifvea Belladonna. Han efterlemnade vid sin död 1823 en 
eada dotter Sopbia Maria Elisabetb y. Z*, fö/ld 1767, död 

BIOOB. LBX. XXIII* 8 



114 . ZTHTHIIJfl, Aron. 

1837, f. m. Major R. W. ?. Beekenitarff; sin kasfo, d64 st* 
som Generalmajor 1 Preasslsk tjenst. Efter sia makat M 
1809 flyttade Baroo Ghr. WHb. v. Z. till alo systersoo Gnsl. 
Fr. Ant. y. MObleafels, som dogr SB-Arlgr. Baroo Z. adopte- 
rade sin systersons son Gottfr. Gbr. Wilh. v« MQblenfels till 
800 ocb arftagare. Denoe var född 1797 ocb dogr å MaM 
hospital 1855. Såsom samtlige ZOIlcbska armng^arBes ob- 
bnd arresterades ban I Riga af Kejsar Alexanders Genenl- 
fonvernenr d. 30 Nor. 182& ocb återfördes till Sverige* 

(K&llor: von atiemmaai AdeisMstrikel., — Eobm CftrlXIIa krigan It 
65, SSi, 626; II: 16. — Florcraade Sverige 1765: IS, 81, N, tt, f4«» 
Mf. — Nordbergs Carl Xllst iitoteria. ~ C. Rudeaiköldf aviobiefrtfU, 
mnt i Tpvala och Lttad. 8e De la Gärd. Arch. VIII. — Rik< Stet 
Riket Hi«inria. — Skriftligt »eddelande geaoni Herr Julini gilfrw^ 
■köld. — Bn mängd aftkrirter ur Leiicon Hiitorleo Geograpliicia, 
HaUe 1747, 4 Tli. — Univcrial-Letlcon, Leipzig aad Halle 1156, IX 
Tb. — Genealogiscber ArchiTarius 1733: p. 344 — HinteriMb-Getfa- 
logiache Naehrichtea B. t, — Sckamaaai Jåhrliacliea QeaeaL Haidk 
lf41, Th. % p. 271{ CU. etc.) —0. 

ZYNTHIUS, ARON. 

Föddes I Nyköping den 23 Febr. 1604. Farfadren Ef* 
värd Henriksson var Underlagman 1 Ångermanland, fadreg 
Henrik blef Magister 1 Wlttenberg, Hofpredlkant hos Hertig 
Carl, Kyrko)ierde i Nyköping, sist i Alfta 1 Helslngland ock 
éfverlefde sin nämnde son i 20 år. Aron Z. blef Magister 1 
Rostock, sedan han i Gefle och Uppsala laggt grund till slaa 
atndier; återkom till Uppsala lfi23 och ntgaf derstädes ea 
pbysjsk afhandliog de joco et ejos opposlto vacno 1624, san- 
ma år en pbyslsk afhandllng om astrologien och 1625 ea 
metapbyslsk afhandllng de canssa & canssato. Blef dcrpi 
Pbilos. Adjnnct samt innan kort Rector i Enköping. Seder- 
mera prestvigd, och efter han hade ^^förträffliga predikofåf" 
vor'*\ kallades han af Konung Gustaf Adolph till Hofpredl- 
kant 1628. Följde Drottningen ocb det Kungl. Hofvet tiU 
Kalmar 1631, och steg ombord,- men insjuknade, så att han 
ej kunde medfölja till Tyskland, utan återvände, då ban mot- 
togs I Superintendenten Nils Escbilll hus, der han dog i Juli 
samma år. Gift 1628 med Colnmissarlen And. Haraldsoos dot- 
ter Christina. Vid begraf ningen predikade Snperlntendeatei 
N. Eschllli öfVer Uppenbarelse Bokens 14: 12. 13. En slagt 
Zynth qvarlefde i Sverige ånnn mer in 100 år efter A. Zya* 
Ihii Död. 

Skriftert 8e of?aii. 

(Kiltor: Hefetor. Hliloris. ~ SlIanBiM BiU. Sriagotb. — Btriakan 
KeaU. BI^L) - ~B. 



ué 



2ÖCK BLLit 2ÖGE W!, MANTEOPPEL, ANDEB3 
GEORG JOHAN, BENGT FABIAN Ma OTtO MCOB. 

Xlten hör llll die Sieben Sehlos$ge$e$sin$ Öuehleehier 
eller de sja slottsbesaine sligterna 1 PommerD, hrjjka bada 
lika rang med Grefrar ocb Friherrar. Eqditeä de 'MandeviUa 
lianas redan omkrinir 1000 elJer 1100» 1161 eller 1189 
ae fl Herrar Mandyvel Inkooima till PounBcra, deraf Mad< 
toiafel sedan oppstod, ebara ^ Tenfel (djefral), iitao de vitté 
(fraa landtirodset) tyckes var» namnets rot GrefVame af 
Essex 1 England kallas M»nde?el, ntan att derför rara frXil 
saama i»i-«o". Men herrar med namnet Zöge mk ba fnn* 
■ite, som ej skrefvo sig von åfanteuffel. I3S9 namnes Eberi 
f5* pi resa till Dantzlg. 1455 flck en Hans aau>e,!oi 
Sctje en forlaning nära Riga afLlrtäadska Ordens bårmästar«. 
Otto Soigga (I texten) eller ZSgte (1 nnderskrinen) lefde i 
■erel 1494{ en Herman Szoije eller Sxöge lelde derstädetf 

'I4V«. 

I Srerlge se »I en Zoge första glng bland liodank«ra 
«eb adelsman ntan särskilda oirieia I processionen »Id K. 
Gnslaf II Adolphs begrafning d. 22 Jnni 1634, der en FabtM 
isgt «r den 6:te med omkring 60 efter alg •), Med i biatfl* 
rten iråt* vi herrar Zöge först omkring C«ri XII« 

t ZÖGE, ANDERS 

***•■ *^®' * Januari sånded Major Anders XHgt tidd 
150 nan till Marienbnrg, då ban under vfigen öfVcrrnmpIadtf 
"aigra haadra^* Cossaker ocb sedan vintren öfver *'nlan aiu 
ahtalng" lig qvar på nåmnde fästning. 1702 1 Jo» ådagd. 
tade ban mycket mod, ebnrn Ull ringa gagn. Del var dl 
Geaeralmajor Scbllppenbach vid Embacksströmmen blef ala* 
fn tf Rjrssarne, derlör att Svenska rytteriet, Under det att 
«Ilt iorvade seger, gjorde en orörmodiig åndring oeli släpat* 
Kgren nr sina bänder. Det var från början blott narra rvitarit. 
SMB Tände bastigt tillbaka ocb bräkte icke allenast de närl 
■aste bataljoner ocb esqvadroner l oordning, ntan satte jem- 
Tal ca aådan s kräck och förvlrrlaf all deai, Att oncerariiv 

*) 8t«ekiialiiu «fa(u. 1781 p. 338. 



f Ift ZOOB» Georg Johan. 

^ 

bTarkén med böner eller Iiot kunde få dem till rälta; Ja ore- 
dan gick sfl lingt, att då Öfverstelieatenant And. Zöges ba- 
taljon gaf fyr på Ryttarna till att derigenom få dom att 
liålla stånd, började ryttarne med värjan 1 band göra sig 
öppning ocb rnm till att flykta nndan, så att snart blott 
Major Georg Joban Zöge, Major Hertzfelt ocb Ryttmastarea 
JSerndt Rebblnder med några ryttare böllo nt ocb fåktade 
till det yttersta. Ryssarne togo na ej blott igen de kanoner^ 
som de fornt nnder tråirnlngca förlorat, ntan bemåktlgade 
sig ock äet svenska Artilleriet. Så knnna ock ivenska ryt- 
tare bete sig: en apning 1 smått af npptrådet, då Henrik 
Wr^de föll. Dylikt bör årligt bekännas, för att ge krigs- 
lystoa tilirälle att granska medaljens ~ frånsida. 1704 dea 
16 Juni, då General Major Scbllppenbach än grnndUgare 
blef slagen vid Liesna, såg öfverste And. Zöge sitt "opp* 
bådsmanskap^^ skingra sig b vart en b var knnde fly, li varpå 
Generalens eget regemente följde exemplet ocb Scblippeobadi 
erkände sig sjelf rådlös, bvllket lemnade ^^åtskilliga mlsstai- 
kar på bans sinne ock bjerta.^^ Men Jemte dylika taflor se 
vi andra, der touren att bil hnfvndlös är Ryssarnes* I Febn 
1700 vid Comisna höll en Llentenant Zöge med 24 Svenskar 
1,200 Ryssar ifrån sig, nödgande dem 23 gånger vika nndao, 
och först när han i yrseln förföljde dem, som drogo sig 
dan, blef hans trnpp nedhnggen på^ två när, som flydde. 



2. ZÖGE, GEORG JOHAN. 

Lyckligare än fränden vid Embacbsströmmen, vat Major 
Georg Joh. Zöge den 28 Jan. 1705, i trakten af Mastilla, der haa 
anförde högra flygeln, då Öfverstelieutenant Baron J. F. von 
Liewen anförde den venstra. Dér böllo de Svenske ut flea* 
dens första eld, ntan att göra något skott; men satte noder 
röken så tappert an med värjan i hand, att Ryssarne i för- 
sta träfltiingen kommo i oreda och gåfvo sig på flykten, 
länge förföljda. 300 träffades döda på vägarne, 230 1 sko- 
gen, aedergjorde af bönderna, som flngo behålla 400 tagae 
hästar. 1708 i September vid Bielltze nära Oniepero, gjorde 
öfverstelientenant Zöge ett tappert anfall på Ryssarne, der 
Prins Menscbicof var i närheten, näst före actlonen vid Liesiia. 



117 



1 Z Ö G E , BBNGT FABIAN. 

Bengt Fabian Zöge deltog: 1 PnltavA-slaget och Bender- 
lilabaliken. Var 1709 ÖrverstelleutenaDt ocb Cbef för Ka- 
relska Esqaadrooen. Då Konnng Carl XII i Febr. 1713 be- 
{if sJf Ull Demotika, qvarlemnades Beogt Fablao Zöge, na 
ifetsie, såsom GommandoliarFaDde öfver Gavallerlet ock 
Dngooeroa. Blef samma år Generalmajor. Lär vara den 
GcDeralmaJor von Zeeh eller Zeeh, kvllken namnes Jemte Ge^ 
aeral Baron von Zälich, Hofmarskalk von DQben m. fl. 1 den 
år 1718 i Stralsnnd ntglfna Relsebeschreib. d. Garl XII, p. 
Ill, såsom en bland dem, som vid Benderska kalabalikens 
Urjan tiliråogatogs 1 dervarande fästning. Se XXIII p. 44 
h 109 ock rö!j. 

Han commeoderades från Bohnslänska sidan tlll Stock* 
kolm 1710. En bedröflig namoknnnighet vann kan derefter. 
Fnt berättar derom i sina föreläsningar 1 Svenska bistorlen, 
följd af Malmström i Sv. Polit hist. I D. (der man dock ej 
■ppljrses, bvliken af då lefvande Herrar Zöge det gäller). 
Dea 11 Joll 1719 visade sig Ryska flottan i Roslagsskären, 
it k 30 örlogsskepp, 130—150 galerer, ett stort antal trans- 
portfartyg ocb båtar med 30—40,000 man ombord. Den 12 
Jill komfflo Zöge och Ganskon med sina regementer m. m. 
ock ställde sig vid Frötnna kyrka, men med dem ville Rys- 
sarna ej inlåta sig 1 strid, ntan brände ocb plundrade på 
aisat båll. Den 15 befallde Fältmarsk. Dflker Gen. Zöge 
att genast marcbera åt Öregrnnd, dit Z. dock ej bann komma 
förrän staden brann d. 18. Mellan stranden ocb Forsmarks 
brak kade Z. ntsatt 4 posteringar, spm alla drogo sig undan, 
itaa att göra annat motstånd, än att aflossa en af de 2 ka- 
Mner, De Bescbe låtit uppställa. Dock Jagade det skottet 
fiyssarne på flykten. Z. sjelf stod med borvudslyrkan af 
slaa dragoner Inuti bruket, ocb, när fienden nalkades, mar- 
sckerade han bort med släpade fanor ntan det ringaste rör- 
sik till försvar. Forsmark lades 1 aska; bland bytet boft- 
IMes äfven De Bescbes kanoner — laddade. Zöge tågade 
till Löfsta. Der träffade honom d. 22 treune Arfprlnsens- 
toerallssiml Adjutanter, kommande med befallulng (111 ho- 
um att framförallt försvara bruken och grufvorna. Zöge 
kade knnnat draga till Löfsta 130 bönder med gevär, sam- 
lade af egaren De Geer, 400 dylika samlade vid Wesslantis 
Ink, 200 grnfarbetare vid Dannemora m. fl. Zöges 2 dra- 
lonregementen (de värfvade Carelska Landtdragonerna och 



rf* 

118 ZOOB T. M antbupfbl, Otto itåcob. ' 

te ^irfVade In^rmnDläiitlske drafODerna) utgjorde 350 mAi 
ID. fl. S:a 540 utom bönder ocb bmkafolk. Rätt aDvånd aa- 
aes denoa styrka bafva varit tillräcklifc att af?ärja flendeoa 
pafall; nen Zoges yXrdslösbet gfek si liogi, att baa pl de 
4 dagarne före Byssarnes ankorost brarkeo sjelf besig la* ' 
genbefeo eller ens efterfrågade en charta, som dock fanas 
ptt tlllgi. Z. med sina troppar aftigade uUn nå» 

^fon strid, s2 snart flendeo visade båg att anfalla. Så éC* 
Terlemnades nejden åt de liendtlige uiordbrännarne, som tånde 

/fld på Löfsta, Löfstad kyrka, Åkerby, Wesslands och Har* 
Väs brnk m. m. Z. drog sfg till Österby, der bao, beftnaed 
fitt bafva gifvit Landsböfd. Grönberg en falsk rapport, iadt» 
ligen måste lemna befälet åt Generalmajor Yxknll, Man bar, 
pkrifver Malmström, ej nöjt sig alt beskylla de kommeodO' 
rande Geoeralerne Zöge och Urbanowitis för förräderi; maa 
jiar riktat anklagelsen bögre opp; men af M. bar förråder! 
ej kunnat upptäckas. Under ransakningeo gjorde Z. sig 
skyldig till förgripliga ntlåtelser mot Drottningen öcb bennes 
gemål. Fant nämner bnra Carl De Geer vid 1720 års riks* 
dag besvärat stg i Secr. Utak. öfver Generalmajor B. F. Z<k 
ges förhållande vid Löfsta; men bans memorial förlades ocb 
var 17!^3 alldeles förkommet. Samma års riksdag énskade 
en undersökning ocb förnyade sin önskan, då IndtligeB den 
1 6 Sept, 1724 en Coromlssion sattes, inför bvilkea Zöge, 
Matlb. v. Ungern Sternberg, d. v. Kapten, m. fl. inkaltadeSi 
Jlär var ej sammu ifver att straifa som ipom CommissloMa 
{(ver Gört^ 

Vt käppe ej Z— s följande Jefqadsbindelser eller dödsår* 



i ZÖCE v, MAPfTEUFFEL, OTTO JACOB, 

Padren Otto' Zöge v. MapteniTel var öfverste för Est- 
låndska Adelsfanan med Majors indelning Tid Kongl, MaJ:ts 
ff Sverige Llfgarde, gift med Catta, Sopb. KUngenstjeria, 
dotter af. Gasten Kllngenstjeraa, bvilken dog som Kanniar- 
lierre bos Konung Carl i Tnrkiet 1713, bcgrafven 1 Demo- 
fika, oeb dennes busft^u Hedv. Lllllestjernir. (Denne Castei 
Klingenstjerna må ba varit Hlsk, SS, Klingll af biograpbena 
förgätne son.) Otto Z. v. M. dog i Stockholm 1721. 

3onen Otto Jacob föddes den 2 April 1718 i Stoekbolm. 
Blef Page 1728, Jagtpage bos Konung Fredrik 1731; tillika 
Voloptliire yid KongL Artilleriregementet 1 StockboloL Ger« 
aetl vid K. Stani^lat LtfdrefopreffP^nte 1799, Wvlstiido b^ 



Z4kQt^ w. Mawtboffbi., Otto Jaeok» ' US 

HgrtifU I DaiVKlf 1734, tfl feao. blef Llenteoaol; men nås 
Imofr SlaDlslaas tegifvit stf bort ocb staden capUnlerade, 
M Z. flofeb Löst ar fåogeoskapeD, dernnder ban förts till 
fetersbarf , föJjde baa sia Knng till Könlfsberg, men återkom 
1736 till Sverige, der ban avaacerade till Lieotenantvld Lirgar- 
del 1741 ,pcb afsändes till Finland, bivlstande campagnerna 
flirst 80B Öfveradjntaat bos General en Cbef Lewenbanpt, sedan 
^ kM denaes efterträdare General Bousqnet. 1743 var ban 
UenlcBånt vid den bataillon af Kongl. Lifgardet, som mar« 
leherade till Norska gränsen; befalldes sedan att, nnder Öf- 
verate Grefve Hamlltons anförande, som Volontaire vid den 
K. Prensslska arméen bivlsta campagnen t Böbmen. Var 
Koaing Fredrik' följaktig 1 actlonerna, dernnder asyoa vlttno 
tlH den vid Soor erbållua aegren. Sändes sedan 1746 att 
yaderrätta samme Konnng om Prins Gustafs födelse. Major 
vid Geoerallientenant Zanders regemente 1747. V. Commen- 
dant på Carlstens fästning 1748. R. S. O. samma år. Öf* 
verstelleatenant 1751. Natnrallserad Adelsman samma år 
(0:0 1909). Öfverglck till Pommern 1757. Förde 1758 be- 
filel öfver Uplands regemente p bivlstade nnder Grefve An* 
gnstlfl Ebrensvärds commando belägringen af Penemftnde, som 
éflrergick till Svenskarne. Som befälbafvare öfver samma 
regemente tjenstgjorde ban nnder större delen af den påföl- 
>Bde campagnen. 1761 Öfverste I Arméen. Samma år MU 
alster vid Nedersacbsiska Kretsen. Undcrbandlare vid freds* 
•lätet 1 Hamburg 1762. Blef år 1766 Öfverste vid d. v. 
Prins Fredrik Adolpbs Llfregemente, som 1772 fick namn af 
Snkedrottningens. Samma år Envoyé £. O. vid Kongl. Preus- 
siska Hofvet. Generalmajor 1770. Hade K, Gustafs befall* 
liag, att 1771 noga aktglfva på Enkedrottning Lovisa Ul- 
ritas . uppförande ocb förebafvande. Hon öfverbopade bonom 
derföre med oböfllgbeter (Portefeullle af Crusenstolpe 2: 72). 
Frtberre 1772 (n:o 307), C. S. O. samma år. GeneralUeute. 
lant 1776. C. S. 0. St. Kors 1780. Transporterad till Öt- 
verste-lndelnlogen vid Jönköpings regemente 1782; tog deri« 
från afsked 1785. Tillförordnad Generalmönsterberre 1783. 
1783*85 tjenstgöraude förste Stallmästare bos Prinsessan 
Sopbla Albertina. Ledamot 1 Kongl. regeringen 1789, under 
Konungens vistande i fält, Jemte Riksdrotzet Grefve G. A. 
Wacbtmeister, f. d. Riksrådet Grefve Beckfrlls, Riksmarsk, 
Grefve Bonde, Presid. Gr. A. F. Hnnck ocb Statssecreteraren 
frib. Ruutb. Z. insattes sedan i Domstolen öfver Anjala-» 
Förbundets patrioter ocb ansågs vara den ende bland Leda- 
möterna, som ej delade lika tänkesätt med de anklagade 



|20 ZöGB v. Mantbuppbl, Otto Jacob. 

(Barfods Hirkyårdlfrlieter p. 214). General 1792 deo 1 3 
Maj. Tog afsked från Förste Stallmästareembeiet 1795. Var 
till sto död Ledamot i Rrlgscolleglnm. Dog ogift I Stock» 
^olm den 6 Febr. 1796. Sb. Rosenbane yttrade då rapnet 
krossades: ''Hade såväl vid riksdagar som 1 minlsteriella ocli 
mllitalrlska vårf med klokbet, förslgtigbet och mandom alltid 
aökt 'befordra sin Konangs och fäderneslands fördel.** Hans 
valspråk som C. S. O. var Conscia mens recti. Det må med* 
gifvas, att vi ej knnna högt nppskatla hans vare sig s. k. 
sffrrar eller reträtter i Tyskland i striden mot hjelten Fre- 
drik den Ende. Men vi veta ej heller hvad hjelterykte haa 
([unnat eröfra om han stått nuder denne hjeltekonnngs befäl 
f stället för nnder ett hemligt Utskotts, som tlllstållde krig 
inot både Konnngeos, Drottningens och folkets vilja. 

(Killor: Nordberg C»rl XII:« historia. — Rhebinderi Matrikel 178t 
p. 40—45. — (Commendeurer.) — Deniammet Matrikel 1T94 p. SS— IT. 
'- 6h. RoMBliaaet tal vid vapnett kroMolof, — LAitboBi RadtlaagA 
p. 64. — Tilläfg till Ny Smalända Bekkrifoiaf p. 114. -- De U Gar* 
dieika Dooatioaen i Lund. — Napiertkya UrkttBdea-Sainailonf. — 
Croteattolpea och Barfoda ofvan citerade arbeten. — MalmitréMi gr. 
f nlit. hiai.^ 1 D. p. 68—87. — Fanta Föreliea. ofv. Sv. hiet. IV at ^ 
W f. - ni9 årt Rikad. 198. 109.) 

—K, ' 



Ä. 



ÅBERG, ANDERS. 

< 

Aoders ÄberfT, namnkannlg Borgarrlksdagsman frän 1789^ 
Tår född I Afflåf, der flera af baos förfäder rarit Borgmä- 
stare och der arven andra af hans siägt från äJdr? tider 
f«nait ett aktadt namn. Efter lyckligt grundlagda studier 
och yå\ pröfFad i lägre tjenstegrader, blef hpn år 1774 nU 
läiind illl Borgmästare i Uddevalla, hvilken befattning han 
Inehade till år 1801, då han derl från tog afsked. Borg- 
mästare Anders Åberg, i sin verkningskrets aktad ej blott 
för klar insigt 1 sitt embetes åligganden, ntan ock för red- 
harhet och stark rättskänsla, har dessutom för sitt Tid flera 
tlllfällea visade politiska mod och sin rådighet i rikets an- 
gelägenheter, förvärfvat sig ett namn, som på flera ställea 
iäsnes med ära i sista århundradets minnesanteckningar. 
Hans mest betydelsefulla uppträdande torde hafva varit vid 
Danska arméens infall 1 Bohuslän år 1788. Han har sjelf 
leonat en skriftlig uppsats öfver dessa inom nämnde provins 
änau med förskräckelse bibehålina minnen, och många år 
skola förflyta, innan de berättelser derom förgätas, som de 
nvaraode gamle uti detta bergiga sagans landskap ännn 
veta att derom förtälja. Uddevalla stads innevånare erinra 
sig alltid dervid med vördnad Borgmästare Åberg, som. Innan 
den fraktade fienden hann ankomma till denna stad, med 
klokhet ledde de försvarsanstalter, ' som der vidtogos, och, 
efler den olyckliga aifären vid Qvistrum, såsom en redlig 
svensk embetsman icke allenast förvärfvade sitt samhälles 
tacksamhet och tillgifvenhet, utan äfven fiendens högaktning. 
Ofverkommandot 1 detta fälttåg var af Danska regeringen 
aaförtrodt åt Prins Carl af Hessen, som sjelf deröfver för- 
fattat och f^ån trycket utgifvit en utförlig berättelse. Ett 
blad fjråa denna berättelse är ett ojäfaktigt intyg på vårt 
•a Åberg härofvan fällda omdöme: ^Tid vårt Inryckande t 
VIdevaila,'' säger Prinsen, ^^blelto vi emottagna af stadens 



122 ÄB8:a0, Ånien^ 

Borgrerskap, (fil livUket Jaf^tfafren fornt afsiDdt Geaeral^var^ 
tf-r(oåstar<fii Gedde, för atl Ing^na InoevinarDe och öfirerietiiia 
till deio ett förat utfrlfvet iDanlfest. Vid min aakoiD^t dit 
gaf Ja? i uppdrag at Bergmästaren att lata nppsplka detta 
uiauiTeJit, bvliket han med ståndaktighet vägrade att npi^ 
fyiia^ nnder det han sade, att hans pllgtoch lydnaden mot 
Konungen ej tllläto honom efterkomma min begäran. Långt 
ITrånatt tvinga honom till lydnad, som I dylika fall plägar 
2rke, gaf Jag honom Joford för de loyala tänkesätt som han yU 
sade, och Jät genom mitt eget folk uppsätta manifestet. Udde» 
vätta stad har för öCrigt denne Borgmästares, Herr Åbergs, 
ktpka förhållande att tacka derför, att staden endast fått 
bara en ot)etydltg tyngd af de olyckor, som annars äro oskilj- 
aktlga från kriget, och det är med nöje, som Jag bar gör 
Borgmästare Alierg detta erkännande.^^ ^ 

Uti den korta skildring som Åberg sjelf uppsatt ofver 
de händelser, som I Bohuslän nnder detta år förflöto, vidrör 
han endast med få drag sina egna personliga tltlgörandea. 
Vid Prinsens af Hessen fcrdran, att han skulle upptäcka, em 
några Kronans Förråder I staden fnnnos, svarade han, aägea 
det, att ba^s egna magazlner stodo öppna för flendea, mea 
att den ed, som han svurit sin Konung och. fäderneslaodeta 
väl förbjödo lionom upptäcka hvad han i denna sak liade 
alg bekant. Aret derefter blef Åberg vald tUl Borgarstån- 
dets orobud och ådrog sig genast Gustaf llUs särskilda app- 
märksambet, så alt han lärer yttrat, att Åberg var en ut- 
märkt man, med tillägg att han vore skicklig till Minister I 
Paris. Åberg, som första gången nu var Riksdagsman, vaua 
sfiarl fnom sitt stånd förtroende och blef derföre utsedd till 
en af de tre ledamöter deraf, som skulle vara närvaraade 
vid ett af Koonngen äskadt Hemligt utskott, hvilket sammaa* 
trädde få dagar innan den märkvärdiga Förenings- och SiU 

ierhetsaktea genomdrefs. Med orubblig öfvertygelse var 
berg den ende, som vid detta sammantcäde i vissa faU vå- 
gade motsätta sig Konungens tilltänkta planer, och den sed- 
aares förändrade beslut deruti vittna om det förtroende, hvar- 
med han omfattade Åbergs åsigter. Åberg har sjelf efter 
minnet tjugo år derefter uppnatt en berättelse om detta vig- 
tfga sammanträde, hvaraf början ar törtjent af att här få 
en plats: 

, ''Under rlksdageq i Februari 1789 blefvo till anderdåni* 
gaste följd af Kongl. MaJ:ts nådigaste befallning af Borgare- 
atåndet Talemannen Rådmaa Liedberg, Gnlddragarea Oldea- 
fearg och Jag valda att Im KongL H^|:t . osa iaflaaa vM 



I* ainiftre refleraate af Borfcrakapets arioAooa rfitllr. 

**Hell orönnodiidt samma dag eller dafeo derefter blnf 
jtf kiockao Bio k tio om aftonen af Oldenborg kallad att 
■ed lalemaDDtD och bonom genast appgA till slottet, för att 
Kterfara detta sammanträde, bvarvld Jag fana närvarande 
Ire ledamöter af Presteståndet, ärkebiskopen t. Troil, Bl- 
skåp Wallqvlst ocb, om Jag Icke orätt erinrar mig, noTarande 
Biskop Nordin, samt tre af Bondeständet, dertbland f. Taleman- 
len Nils Sfenssoo frän SkSne ocb en bonde fria Norrland; 
brareRer Kongl. MaJ:t Inkom tillika med Grefve Rotb, som 
Jag förmodade Vara befalld, att vid ett Insatt mindre bord 
fira protokoll, emedan baa dervid Intog sitt mm. Derefter 
btfallde Kongl. Maj:t tystbetseds afläggande ocb sedan trenne 
propositioners uppläsande, som Kongl. JMaj:t till Riksens Stän- 
ders pröfoing ville 1 nider afglfva. Den första var om 
Skattebemmansrätteo ocb den andra Förslag om en Säker- 
bets* och Förenlagsakt. Jå^ blef mycket snrprenerad att 
anna mig föranlåten att vara närvarande i en så oförmodad 
sammankomst, som icke egde minsta gemenskap med Bor*» 
garstandets mig nn anförtrodda angelägenhet. Under och ef« 
fer vppläsandet af den första, var en allmän tystnad, och 
ébnrn det egentligen borde tlMböra Riksens Ständer vid er- 
billandet att godkänna eller ock icke antaga antingen det 
belir eller vissa delar deraf, atbad Jag mig nnderdinigast att 
aanäla, det Kongl. MaJ:t och Kronan Icke genom Skatte^ 
benmansrätten, efter min tanke, borde skilja sig frin sia 
filtlghet och befattning med ekeskogame, som för Rikets 
érfagsaotta och skeppsfarten äro ;si angelägna och hvilka 
genom en extenderad frihet skalle Inom kort tid bllfva bort- 
bifgna, dock med bibehillande af den Skattehemman redan 
förnanade delaktigheten af ekeplanterlngar. Biskop Wall- 
qtlst yttrade dervid, att på mänga ställen, i synnerhet 1 
Wexlö lån, fnnnos en myckenhet ekar, som för iker och 
ang borde nndanrödjas, di Jag anmärkte att lagen redaa 
derttll, efter anmälande och ntsyning, glfver rättighet Vid 
Férenings- och Säkerhetsakten knnde Jag Icke afbilla mig 
fria anmärkningar Yld trenne punkter: den första om folkets 
sammankallande till provlnclalmöten, när Kongl. MaJ:t för 
vissa angelägenheter behagade samma för nödigt anse; hvar- 
m Jag erinrade att Kongl. Majrt och Riket kände bllfva 
■iadre val belitna, och att allmänna ärender Icke lära falN 
komllgare kanna afgöras, äa genom Kongl. MaJ:t8 och Stan* 
ders gemensamma pröfning, samt att många- meMorgare^ 



IM Abbro, 'Ånåir$4 ^ 

geaom deona frlbet kQDna d^feDerera ttll politiske ^sfirnart 
och desse sammankomster Icke mycket skulle komma att 
skilja s\g från de oroliga Polska laDdtdagaroe. Den andra 
om tjenstemåns entledigande, efter Kongl. HaJ:ts eget godl« 
finnande) skalle förringa det löfte, de af lagen vid tllltrådel 
af sina sysslor erbillit, att icke utan laga ransakning ock 
dom för begångna fel blifva derifrån sklljda; ocb den tredje 
om Kongl. MaJ:ts närmare Inseende öfver Bankens förvalt- 
ning, iivaremot jag förmodade att man bittllls icke baft or- 
sak att vara missnöjd med Ståndens eller deras fullmäktiges 
förvaltning. Ingen af de närvarande yttrade sig ntom Biskop 
Wallqvist, som trodde att sysslor, efter 1786 års riksdags- 
beslnt knnde anses för verklig egendom, som man Icke otaa 
laga ransakolog ocb dom knnde förverka. Vid ridderskapets 
ocb adelns rått att allena besitta säterier gjordes, på min vqder- 
dåniga erinran, det tillagg, att dermed förblifver, som bittiUa 
öHIgt varit *). Härmed slätades detta sammanträde med befall- 
ning af Kongl. BIj^:t att ea annan dag, efter kallelse^ oas 
åter infinna.^' 

En eller två dagar dereftcr bllfva samme personer be« 
fallte till Kongl. Maj:t till klockajD 6 eft. m. ocb Åberg ar 
af de första tillstädes. Kongl. Maj:t täcktes nådlgst säga ho- 
nom att ban efter förra conferensen gjort några ändringar 
1 Säkerbets- ocb Föreningsakten. Provlncialmöten lät hau 
fara. Han önskade belst att vår Cojjistitatlon knnde komma 
1 någon likbet ined den Engelska. A. bugade sig, utan att 
yttra något derom-, men anmärker att af den gjorda ändriow 
gen följde, bland annat, att vissa embetsmän endast ansågos 
bafva förtroendesysslor, bvarifrån de efter Konungens godt- 
Hånande kunde skiljas. 

Här var Hertig Carl närvarande ocb alla de ofVan-» 
nämnde, utom^ Erkeblskopen och Bondeståndets taleman, 
som anmältes Insjaknade. Lindblom var der emellertid 1 
Erkcblskopeos ställe. Åberg märkte ej, när de förutnämnde 
propositionerna för andra gången upplästes, att någon egentllir 
anmärkning af någon bland de närvarande gjordes. Åberir 
gick då fram tlU Grefve Rutb, som äfven bär satt vid eti 
mindre bord, ocb frågade helt tyst, om han bäröfver förde 
något protokoll, då ban svarade sig icke kunna meddela ,ni* 
gon underrättelse, med förmodan likväl, att icke något pro* 
tokoll bllfver formeradt. *^Sedan gick Jag'\ skrlfver Åberg, 
^Uill Biskop Wallqvist, med begäran att han ville underdå- 
nlgst utbedja oss, att icke i dessa årender varda aaseMo 



*) Hir fler man coalilioDsmcdlet! Det var libermU 17S9. 



A B BB ^ t Åni»rt. 125 

IM Bedrerkaode. WallQflst Tlsatfe sig benagen 1 saken. 
Bes flJle icke föra ordet, ock enär Jag ogerna måtte yttra 
Big 1 detta afseende, bidrog kan /likväl med ntbedjande, det 
KoBgl. MaJ:t täcktes nådlgst anse oss som depositairer af 
Dess koga förtroende.^^ En eller tv2 dagar derofter l«nt 
Kongl. |]aj:t nppkalla Ständerna på Rikssalen, då Kongl. 
Mi^:t lät uppläsa dessa propositioner, som 1 flera repetitlo* 
ler med Ja bgsTarades af de flesta, men af flera med nej. 
Sist ntbad na Åberg, att kyart stånd måtte föronnas fribet 
att ener regeringsformen ensklldt öfverlägga om så vigtiga 
Rfkets angelägenbeter, då Kongl. MaJ:t svarade att de redan 
äro afgjorda ock nppstod genast från tbronen. 

Denna berättelse uppsatte A. Åberg på Svanekolffl bos 
Baron B. Maclean d. 25 Maj 1800. 

I Wittgqvlsts berättelse om 1789 års riksdag 1 Frej 1844, 
ippsatt efter Wallqvlsts Jonrnal ock andra papper i deu 
Gistavlanska kistan, yttras att Tid den andra sammankom- 
stens slnt, förklarade Borgmästare Åberg, att kan väl fnnne 
sig förpllgtad att troget bevara Konungens bonom förtrodda 
bemligket, men kunde icke lofva att 1 sitt stånd genomdrifva 
antagandet af alla punkterna, dem kan icke ens för egen 
del ville anses kafva bifallit, kvarnti Waliqvist ock Borgar- 
ståndets taleman instämde, men Ingen vidare (p. 421). Det 
vtgtlgaste adlen vid actens antagande vann, var, enligt Wing- 
fvlst, löftet att der ej mer skulle gifvas monopoller, exclu- 
slva privilegier eller förpaktningar på sådan bandel, rörelse, 
konst eller slöjd, som förut vore känd och idkad eller i all- 
Bättbet Idkas kunde, flärvid var utan tvifvel Åberg verk- 
sam, kvilken var af Konungen ansedd såsom en af de mest 
betydande Inom borgarståndet ock delade, som man märker, 
sia tids liberala åsigter 1 mycket. 

En Borgare, som 1789 sträfvade att förekomma 1800 års 
bvilfning, förtjenar ibågkommas. 

Medvetandet af alt bafva verkat efter egen öfvertygelse 
OB det rätta, kade för Åberg mera värde än yttre utmär- 
kelser, ock ban undanbad sig derföre titel af Assessor, som- 
tilldelades några andra Borgmästare vid 1789 års riksdag. Med 
dea kungliga gåfvan af en Spansk rörkäpp med guldknapp, 
9SBI förärades andra Borgmästare, blef ban ej keller besvä- 
rad. Åberg kade, såsom egare af trankokerler ock genom 
slllsaltntng vid Bohusländska kusten, förvärfvat en Icke 
obetydlig förmögenbet ock var derlgenom 1 stånd att för sin 
ittoBst vara oberoende under de många år som kan tefde, 
sedan kan lemnatBorgmästaresyssrao. Hans kam, som nm 
åka aflidlt, voro sönerna Feur, Handlande 1 Götkeborg, Fr*^ 



IM ÄBBft^-CaoBrflVBft*, Olof. 

4ril, • Cemnereerld oeb HaBdlaide I Uddevalla^ oeb dottm 
Maria, gift med Brakspairoo Uggla på SvaBeholB 1 Werai- 
laod. 

V( slEta skildringen ofver denna aktade man med nå- 
gra få af de måoga råd, som ban skrinilgea för dessa slu 
barn uppsatt, ocb som baos mångåriga erfarenbet ocb red- 
bara sinnelag låtit bonom dervid nttala: ^^Vörda Gnd; akta 
dig rör svärmeri I religionen; tag Icke del i anlåggatngar 
mot högsta makten; följ obrottsligen landets lagar; gif alltid 
goda ord nian falsk bet; den som år ond oeb elak, felar emot 
andr^, ocb den som ir för god, felar emot sig sjelf; Tar 
måttlig 1 dina begår, så lefver du tranqollt oeb nöjd; gtrt9- 
bet rörer mfnotskaa i beständig oro, i frestelser ocb snaror 
och ofta söker bon för mycket oeb får derlgenom fir 
litet/* 

Man kan med skål nndra, att A. E. Holmberg I Bohis- 
låns historia blott om den märkvärdige mannen vet att an- 
föra 1 Uddevallas Borgmåstareserle: (Efter en Hicbel Koek, 
som låges varit Borgmästare till 1784): 

''Anders Åberg till omkr. 1800;' 

(K il I or: Meddelande af Reeter L. Aber|^ i HalBited (toBiöa). •- Be 
U Gerd. Areh. XVIII: M-IM. — ScJiiakel-BergaMt Miaami IkM 
feU- — WiBffvikt: 1189 åra rikedef i Pr^ 1844.) 

—IL 



ÄBERG-CRONSVERD, OLOF. 

Namnknnnigbeten bar ock sina nycker. Olof Åberg ir 
förgäten, oaktadt källor för bans minne åra tlligångilga, ock 
ban blirver det säkert åfven hädanefter. Våra poeter — 
Runeberg tillhör ej oss — finna säkerligen namnet Åberg 
alltför opoetiskt; våra specialhlstorleskrirvare hitta om bo- 
nom ej ett ord 1 Nordbergs foliant, den säkrast sökta fällan, 
når fråga år om Carl XII; alimånbeten bar aristokratiska 
öron, bura demokratisk mannen ån år, ocb talar hellre om 
Axel Roos's ån Olof Åbergs bedrift, antingen bäfdatecknaraa 
tillrättavisas såsom aristokratfördömande eller klaadras så- 
som aristokratförijnste. Men detta allt oaktadt må vi bår 
Intaga den käcke kalabalikbjelten Olof Åberg, årevärd såsom 
Kimung$räddare^ Jemte Henrik Wrede, Pehr Baner ocb Azd 
Roos, ehnro så ringa belönt I Jemförelse med den förste ocå 
aå föga Ihogkommen I Jeipförelse med dem alla. VI skola 
jmed Bnnea knUn bonom Äbérf^Cron$v$r4. Få ae emi det 



jygiper. I AdelsmatrikJen itförde 1755 eller för ttl sekel sedan 
Stferamaa att ^då Carl xn vid kalabaliken i Bender, tfr i 
iriUi§$lem af Turkarna kringränd, har Lteu/eaanl Olof Åberg 
laifol sig åjelf öfim' EL Maj-Js egen höga person^ åå Åberg bltf 
(ila kuggen uti pannan med en turkisk eabel, till jorden ne- 
iirfalien och halfdöd eedan pd platsen igenfUnnenJ^^ Gezeilns 
latei: Olaf Åberg: 1 Blog^raphlskt Lexikon, beråttaode, att 
**kan i den ryktbara kalabaliken visade sig hjtlte; t% beter 
det, då kan länge fäktat vid Konu^ngens sida och Konungen 
af en händelse råkade falla, kastar Åberg sig öfeer hnnom cH 
i stäUet taga huggen och dermed rädda Monarkens dgra lif. 
Bårunder illa blesserad af Turkavne» föll han till jorden och 
upptogs halfdöd'^ slutande: ^'Det är till märkandes huruledes 
isn äran att vid Bender häfta frälst, åtminstone bevarat^ Ko^ 
nung Carl XUis lif, af någre blifoit dragen ifrån en Aberff 
och tillegnad framlidne Generallieutenanten Friherre Roo», 
firwMdiigtn efter denne herres egen uppsatta berättelse f'* gls«- 
aaadc ^'^att Kungens lif två gånger varit i fara och att en 
Moos och en Åberg hvar sin gång det räddat,^^ Ennes (Kin 
%m Carl XIf:s Krigare 2: 03 f.) antager, att Roos ocli 
^Aberg-Cronsverd'^ på samma gaog ocb det vid Carls slut* 
liga tlUrångatagaade ftälst Konungens ^ a f genom att sjelfve 
kläda skott och sabelbugg, riktade åt Koaangen, som fallU 
•ek offer hvilken de kastat sig. 

Hvad Matrikel författaren Stiernman ock Biograferna Ge^ 
tellis ock Ennes kar om Åberg berättat, kar af Regerings- 
makten mer ån en gång erkänts såsom sannt. På place» 
rIagsGOfflffllssioneos ^föreskrift^' 1723 till Konnng Fredrik, 
pr Kongl. Maj:t till den samma år afskedade Kapten Åberg 
Ofterstelientenants ckarakter ock en årlig pension af 250 
daier silfveroyot t afseende på hans hjeltemodiga förhållande 
tid Benden Ock — efter döden — adlades kan, åtmin* 
alone kans 3 söner, 1743, ock hans bedrift och sJelfoppolT- 
raade mod omnimnes i adelsbrefvct såsom motlf. Då lefdo 
aaai de, som knnnat vederlägga uppgiften, om den ?arlt 
groadlös. öfvertygelsen ?ar orubbad bos Regeringsmakten 
äaun 1773, då, enligt v. Stiernman, t betraktande af Åbergs 
^firuinämnda förtjenst,'^ Konnng Gnstaf III gaf hans 2 då 
frarteffande söner en årlig pension på lifstiden af 200 daler 
Ulftrermynt till bvardera. 

Dessa bevlsalngssätt lemna ej ram för trifrel att leka 
Åberg ånnn dyrare ån Axel Rojdi betalt med sin kropp flir 
Ha Kangt räddning 1 Bender, eknra historien derom eoTlat 
tegat oefe fl^r ina i BoUomt 4.nttdbUds Carl Xlhs klslinla. 



/ 



tt8 ÄBBRO.CBOH0VBEB, Oio/l 

Mi VI emedlertid anfSra det ringa Ti feta om dea fik* 
fåtoe, men mlnnesrårde. 

Olof Åbtrg föddes i Upland af ringa föräldrar 1^82, 
möjligen af den prestslägt Åberg, hvaraf en Olof Åberg, 
Roslagsbo. Tar samtidig riicsdagsman Inom Prestståndet 1719. 
Vår Olof Åberg Ingick tidigt i krlgstienst, blef UnderoiTlcer 
vid Uplands infauteriregemeote I701| kämpade Tid Clissow 
1702 och Tid belägringen för Thorn 1703, blef 1707 Fänrik 
tid Uplands regemente, deltog I slaget Tid Holofzin 1708 oc^ 
f stormningen för Wipreck 1700, der en granat slog nt 2:nd 
liaos tänder och 3 mnskötknlor illa sårade bans Tenstra arm. 
Efter nederlaget Tid Paltava Tar Åberg bland dem, som 
följde Kounng Carl till Bender. Han blef Lientenant Tid Up- 
lands regemente den 18 Janaarl 1712. — I speciflcationea 
bos 6. Floderns THandl. hörande till K. Carl XII:s hist V. p. 
156 f., p. 200) på dem som Toro slagne och fåogoe Tid Pnl- 
taya, namnes Tid Uplands regemente Olof Åhberg, räknad, 
tyckes det, biand de blesserade, och sedan hos Kongl. Mi^:t 
I Bender, se Ti *^ar Uplands lofaoteri'^ blott Lientenant Nen- 
män (sedan adlad Mannercronaj blef Major, slöt sjelf sia 
att), och Fänrik Åhberg. Hnrn Åbergs bedrift den 1 Febr. 
1713 i Bender länkar sig In I den allmänt Ihågkomna be- 
rättelsen af Boos, är Täl omöjligt att, ntan anlitande af den 
farliga coojectnral-kritikeu, ntreda, men då Boos, hTliken» 
enligt Konnng Carls erkännande, räddade Konnng Carl I ^^DO- 
bens kammare^\ der Kungen, stående upprätt, höjde begge 
armarne npp i Tädret, blolt nämner att Konnng Carl föll en 
gång, nemligen, då han togs till fånga, då deremot Holstela- 
ska Ministern t. Fabrice ntl sitt till en Tän 1 hemmet skrif- 
na bref, nämner att Konnng Carl fpll 2:ne gånger omkall, 
aå måste t1 med Nordberg (Carl Xll:s Hist. 2. p. 373. 375), 
antaga, att historien har tTå fall till marken att beskrifra. 
Roos sig och beskref det j^ista, derTid Knngen blef fånge, 
ocb derTid Roos, men cj Åberg, är närTarande. VI måste 
således, om Ti ej Tilja dikta nya knilstjelpuingar, låta Åberg* 
ska adelsbrefret beskrifya det första, af t. Fabrice anmärkta 
fallandet. Fabrice berättar, hnrn Carl, förträngd nr sitt la- 
ger, beslöt allenast försvara sitt hns, dit han begaf sig Ull 
häst, bTarnnder "han måste görA sin Täg genom mycken- 
heten med Tärjan 1 hand, tillika med dem, som knnde följa 
honom, alla hnggaode och stickande på alla sidor, eho som 
förekom och satte sig mot honom." "På sistone kom han 
till dörren af sitt hns, då han kastade sig för hastigt af 
Jkästen och föll amkuliy I detsamma sköt en Janitschar, hTll- 



ÅBBRO-CRONSTfiRD, Olof. 128 

kn General HSrd blesserat, antlogren med vilja åt Konaos^ea 
dier af Våda, ocb ^'^kade sannerligen dödat Konungen, om 
leke all den bråten af Janltzarer och Svenske tillsamman 
lade kommit att stjelpa bvar på annan,^ bvaraf.kom att Ja- 
iitscbaren sköt miste ocb *^allenast skadde lite Konnngens 
skinn på nasan^ *> ^Men den bjelten sprang strax ppp igen 
oeh blef af några dragoner och dess domestiker samt öfverste 
Cbaobers ocb Drabanten Roos hulpea in i bnset.^ Derefter 
omtalas intet fallande, förrän Knogen, på Roos' förslag, gick 
ar 8ltl bns igen, sedan man på detsamma tåndt eld, ^^då han 
^naneerade /Ur fort och föll framsiupa^'^ hvarpå han desar- 
■erades« . 

£nnes?s adderande af både Åbergs och Roos's räddnings- 
Tärf Tid deita tillfälle förfaller alldeles, då man uppmärksamt 
läser Roos\ Fabrices m. II:s berättelser. 

Af Roos^s berättelse synes som om han först hunnit 
fram genom trängseln till Kungen, då Åberg redan fallit till 
oarken och Knng:en, 1 följd af Åbergs bedrift och fall, stigit 
app, så att Roos ej vidrör Konnngens första fall, . skottet, 
hvllket skafde näsans skinn m. m., som Fabrice beskrifvit* 
Roos. meddelade Nordberg hvad han hört och sett, andra 
flngo intyga hvad de skådat, och som Åberg var död, då Nord- 
berg skref, fick N. ej kunskap om hans värf genom af bjel* 
tea Inglfven berättelse. Roos yttrar om första uppträdet blott 

"ty Hans MaJ:t försvarade sig bra emot Turkarne» 

Så snart H. MaJ:t kom så nära förstugudörren på huset, 
steg H. MaJ:t af hästen, hvarest (neml. vid förstugudörren) 
Jag nade nåden emottaga H. MaJ:t, och strax fattade H. MaJ:t 
•m lifvet och bad H. MaJ:t stiga inom dörren; men han ville 
Intet, utan svarade: "^Jag vill stå litet och se vidare hvad 
Tnrkarne taga sig före." Väl kan det synas som om Roos ville 
anses hafva mottagit Kungen vid afstigandet af hästen, men 
då Fabrices berättelse, så specificerad, ej tillåter antaga den 

*) Iforäberg yttrar: ''Då Kungen kastade sig af hflstcn^ sprang en Ja-» 
■iUcbar till och fattade honom i handsken ; men H. M:t ryckte till med 
tft itark force, att icke allenast elghudsk rågen och handsken gick sOa- 
dv, otaa dl lanitscharen sUppte, föll H. M:t omkull. En annan Ja« 
rtttrhttr Tiiie i detsamma sAtta Konungen pistolen för hofrodet; men som 
ca myckenhet af Janitscharer och Svenske kastade sig h?ar pä 'annan 
éhir H« M:t, så gick skottet förbi. Kulan skärrade allenast skinnet Of-* 
w ena kindbenet och näsan, och elden brSnde bort ögonbrynen. Nir 
Kfloangen äter rest sig upp, både Xurkame gått nåera steg tillbaka, men 
ik4to anna lika, dock utan att göra skada. Då kom Drabanten Jkxel 

BIOOR* LBX. XXIII. O 



130 AbbbcCbohitbrd, Olof. 

MBlDffei, niste Rms ej hafva mirU Knngeiis afstlgudti 
fall slottet o. d-, utan först mottagU honom, nppstlsen efter 
fÉllet ocb redan stående nppritt framför forstngodorren, der- 
inom lian förmådde bonom att in§rå. I det billret Mef tydttgei 
eJ tid att nndersöka eller efterfråga hvad man ej sjelf såf. 
Fabrlce mrklarar visserligen, så godt ske kan, fcm 
Rnnren kom nr faran vid sitt första fall, men den förkla- 
rioffen gör ej tillfyllest, når vi få köra en berättelse «f ei 
bland de Svenske, hvllken dervld "såsom bråte'^ skalle ona- 
kat riddttlngen, ocb bvllkens begripligare förklaring må kal* 
va ffodkants af krigskamraterna, innan den föranledde be- 
löningar af Konnngar. Når Knng Carl boppadc af histai 
utanför dörren af sitt bns, innan Roos bnnnlft fram, oek då 
Janitscbareo '»sannerligen dödat Knngen,'* om allt gått efter 
ntråknlng, må det ögonblicket bafva inträffat, når Åberg 
kastade sig öfver Konnngen, som derlgenom ej träffades mtaf 
den af General Hård sårade ocb derlgenom till motvärn sU* 
liren retade Janltscbarens skott, kvar på denne svenske krig». 
bnss, innan Knngeo knnde bjelpas in I bnset, I stallet bmI. 
tagit baggen. Då lår man ej sett hvart Åberg tog vägen; 
men Tnrkarne funno konom sedan sanslös i »»bråtee af Ja. 
nltzarers oek Svtmkan lik." Det var dock lått för de Svej. 
ske krigskamraterna, som stodo närmast, oek sedan keeda 
höras i V Fredriks tid, att inse det Åberg bär räddade aln 

Konnngs dyra Ilf. ^ »^ ^ «•. *. 

Pabrlces berättelse ger således mm både tor Åbergs eak. 

Reos' råddarevårf. . . ^ ^ * 

Taffettäckare Haltmans berättelse år kort em del sem 
kände före Knngens ankomst till sitt palats. Det beter Uolt, 
att Tnrkar oek Svenskar då drabbade starkt emot fcvnraiiéie. 
— Hade Konnng Carl fallit 1 knll mer än de tv* gångem, 
så hade väl en så 1 ögen fallande ocb betydlig händelse In* 
rått I berättelserna om denna så besjungna och likväl så onödiga 
^lejonjagt'', snarast ett slagsmål en gros mot ett slags krono- 
beyening, ovärdigt en Konnng, som bättre kunnat använda Sven- 
aka Wodct, ttU och med det Turklskt-Tatarlskaj än för nejat 
att nedhugga ocb nedskjuta buodratal, som — erbodo sig ati 
åter till Christenbeten med all ära convoljcra främllngskaraj. 
med dennas o^errättlige Konung. — Hade man 1723, 1743 
ech 1773 i sjelfra Conseljen visshet om Åbergs bedrift vid 
Mlfället, så är ej ttllständigt att vi nu framkasta tvU velsiii|> 
éå hans berättelse. Han synes bafva fflunlt det sä i rtt., 
ordning att göra hvad han gjorde, att, nar han val bairdöt 
framtfraglts ur den så kallade bråten ocb återköpts er Ter- 



'Åbbrq-Crohstbrd, Olof. 131 

▼iM, h«B ej iyekt SI9 bBfra oåf ot ttt tortama sig 
9L Det sjnes sem o« hans väaner, ffSrst efter kans afskeds- 
ttfande, erlorat sig baos ?årf, för att skaffa deir af sina 
dir briekllf e ea högre pension. Det lände honom till desto 
slirre beder i 

1714 blef Åberg Kapten. Blvlstade belägringen vid Fre- 
Mkshall. Tog afsked 1 723 såsom ""trött ocb sinkllg af sina 
■inga blessyrer"", derefter ban samma år llck Ofverstellente- 
laats ebarakter ocb 250 daler sllfrermynt årlig pension. 
Ban dog I Films socken 1 Dplahd 1738. — Gift med l:o Ma- 
rta de Boort, af Holländsk börd, 1719; bon dog 1734; 2k> 
Beata Ralling 1736; bon ?ar dotter af Kaplanssooea från 
Kalaiokl socken 1 Finland Assessor P. Kalllag; således ?ar 
Alerg svåger till en berre, som sedan blef Riksråd. 

1748 den 19 September adlades för fodrens förtjänster 
Gaocelllstea 1 Westerbottens lin Joban Åberg, Llenteoanten 
fU IJplands regemente Carl Åberg ocb Volontären Ibm Fre- 
Mk Åberg, alla med namnet Cronsverd ocb valspråket: Pro 
M姧. Gezellos nppglfver ocb Ennes npprepar, att den 1 5 
år redan begrafbe fadren blif?it vid samma tillfälle adlad. 
Qyllkt karrlkerande af sena belöningar år ej ntan exempel. 
Af desst söner qvarlefde Joban ocb Fredrik 1773, då Ko- 
Blig Gastaf, stor benndrare af Konnng Carl Xlf, gaf dem 
krardern 200 daler sllfvermynt I årlig llfspensloh, med åbe- 
ropande af fadreos nämnde förtjenst. Denna ätt ntdog med 
ainerM Carl Cronsverd, född 1721, som dog ogift 1 7ö9 såsom 
Kapten i Fransysk tjenst, der han efter Finska kriget följde 
LBdvlgs fanor 1745— 48 O; Joban Cronsverd, född 



*} TI kvnna ej opptyst, on ban Xr den Capii. Äéergj bvarom Ö^ente- 
Kfltfitf ^ Chrtstopber Ehrensparre skref till Giörwell 1757: "Angående 
aali»A vid Wilmai»straBd: alt den intet bort fOrloras, om General Wran<- 
pi lilllil sig under styckena Wd staden och intet begifrit sig ut pfi fal- 
let; traras, att Wr. lika val vannit action pl fältet om Finska irbpperna, 
saa fOrat i bSijaa ta^t flykten, gjort sådant molstind som vare Svenske 
ncettcofteri att altta lig npder styckeaa ooh vAnta Buddcnbroekf rar 

»Djtts, kalst pl kela fUsUungeo intet fanns mer än 5 it jernbasare; 
stirokcfe, lom Sal. Capit Åberg hade med sig, gjorde mer merveillf. 
Ihde aeo mannen kommit hem med lifvet, si hade han rarit vSrd att 
■M på hiodema. Ty kan bar gjort allt hvad tapper man gdra kan, 
mm väto vam af med litt lif." . 

mtts l^rde vara on ny hjelta med namnet Äbmrg, ehuru viiit E. 
fan baffa kört, att en itapat, som dock begifvit sig ut att kriga i Frank- 
il;^ och kallat en krigskamrat, fasUln redan under annat namn adlad, med 
ib namn, onder kvilket han Uifvit kind. Hmnåi, iM uppl, af Fin- 
^tmå$ Béfåér mf A, f. ArviduoMj Vit D. p, 940. 



1S2 AöRBN, Sven Peter. 

1723, liillkeD dog 6om Aasessor, barnlös 1788; oeh Fredtli 
CroDsverd) född 1724, bTliken dog sisom Kapten, R. S. Of 
ogift, 1811. 



(Källor: St. Bibllotb. D. 1. Fabricet bref p. 189 fol]. Ax. 
berätt. p. 3C9 f. -^ Hiit. och Politisk Mereuriiu den 20 Oct. ITTk — 
Goselii Biogr. Lexloos. — Stiornmciia Adolimatr. — G. Floteri Haall. 
till K. Carl XlUt Hiit. ^ Rothliebt Adelimatr. 1816.) 

— H. 

ÅGREN, SVEN PETER. 

Född. den 14 Febr. 1787 1 Aruatorp af Söderåkra soeketi 
Calmare stift. Fadren Frosten Ågren, var Timmerman; ma* 
drens namn Elin, båda 1 torftiga omständigheter. Blef I 
Lnnd Sfndent 1803 ocb Magister 1808. Ar 1811 E. O. oel 
1816 Ord. Adjnnct 1 bnmaiilora och språken vid Rongl. Krigs- 
Akademien. Ar 1825 Lector ibm samt 1 nåder förordnad ååt 
vara Ledamot 1 Comltéen för granskandet af rikets allmånBt 
läroverks tillstånd, och 1826 tltnlerad Professor. 1839 K 
N. O., 1842 prestvlgd i Upsala och 1845 ntnäond Ull Kyrko- 
herde i Tllllnge och Svinnegarn. 

Vexelnndervisnlngsmethoden , som ännn eger mm ?ld 
Krigsakademien, blef der införd af Ågren år 1820, på ei 
tid då denna method ansågs oanvändbar för andra än falk* 
skolor, hvadan akademiens d. v. Gnvcrnör (Gas. Renier^- 
sköld) i sitt utlåtande öfver Ågrens åtgärd, som soart 
vann efterföljd af Akademiens öfrtga lärarepersoaal, tnljgv, 
att hans (Ågrens) ^fördomsfrihet och nitiska bemödaDtai 
vid detta tillfille icke kanna nog lofordas, cfch att thy rér^ 
ntan den erfarenhet, som nu eges inom fäderneslandet af 
vexelnndervisningens stora vigt och ntsträcklighet ännn tvU^ 
velsntan sknlje saknas.^ Den efterföljande Guvernören Ge- 
neral J. P. Lefréo vitsordade vexelnndervisningens förtrtf* 
llghet, men endast såsom nnderbädd för ^friflyttningen'*, hvact 
införande vid Akademien är Lefréns verk lika mycket aoai 
rexelnndervlsningen är Åg;rens. I sitt utlåtande har Herr L. 
tillerkänt Professor Ågren till hnfyndsaklig del förtfensten af 
nämnde läroverks reorgaolsation. 

Ett rnm i detta Lexicon har Ågren förnämlip^aat bifdat 
åt sitt namn genom sin fysisk-geograllska constmctloBS^ 
beskrifhlng, ett arbete som intager ett utmärkt rum hltmå 
de högre läroverkens undervisningsböcker, öfver detta ar* 
bete hafva de förmånligaste vitsord bllfvit omdelt afgllte 
4el8 af dan namnkunnige Professor G. Ritter t Berlin, dels «C 
Sveriges Biskopar vid en af föregående riksdagar. Författe-. 



ÅoBEVj Sven Peter. 1 39 

fti feade iios Kong I. Preussiska Ministeriet fér Eeclesiastik* 
iBdrrflsolJigs- ocli Mediclnal-areDder ioglfvit ea ansökan om 
frtTilejiriQni exclns. å ntgifvandet inom Prenssiska staterna å 
sia nya geogrraflska lårometbod Jemte erhållande af snb<* 
seription i visst antal exemplar. Denna ansökan blef be- 
viljad, efter inbemtande af Ritters Betänkande. Enligt detta 
Betänkande leder Ågrens metbod verkligen derbån, att lär- 
Jiagen kan före ocb ntan allt docerande af låraren på ett 
si riktigt ocb säkert sätt (bvllket metboden steg för steg 
appgifver) konstmera sin fysiska landcbarla, att bilden af 
ftiia-dess föremål, former ocb relativitetsförbålianden måste, 
flJboB af bonom sjelf reproducerad ocb afpreglad, blifva af 

' tua siäi på det innferligaste uppfattad ocb för bonom städse 
UniBstående. Till följe bäraf tvekade R. ej ett ögonblick 
att tiUerkånoa denna metbod företrädet framför alla bittills 
atgifaa elementar-geograflska kompendier. I förbållande till 

'' ée vanliga geografiska systematisatlonerua, som för knn- 
skapen om form- ocb rnmsförbållauden blott Båges vara att 
betrakta såsom en död, obegriplig ocb otillräcklig eller blott 
nilfällig åskådningsmaterial, vinner lärjaogen genom den 
Ågrtoska metbodeo färdigbeten att sjelf efter band ntveckla 

' ifmdproportionernas ändlösa serie nr systematiska utkast till 
kvar och en specialkonstraktion, utan att läraren beböfver i 
långa år belasta hans minne med ett caput mortnnm af här- 
Ull aggregatoriskt hopsamlade materialier. Metboden är vä- 
sentligen densamma, som Ritter, oberoende af och obekant 
sed Ågrens construction, uttänkt och ämuat framställa. Så 
odelade ioford, som dem Ritter, en af Europas störste geogra- 
fer, yttrar om Ågrens arbete, erinra vi oss knappast hafva 
•■ något annat sett fällda, icke en gång från de. recensen- 
ters händer, som slösa loftal på likt och olikt ocb sjelfve 
ef hafva någon litterär ära att sätta 1 borgen eller — i stic- 
ket Ågrenska metboden, heter det vidare, har brutit en ny 
teh obanad väg för den topografiska skolundervisningen, och 
Ursåkras, att, oförhindradt af localförbållanden, måste mctho- 

> iens användande, hvarhelst den införes, gifva de resnltater, bi- 
Ugde och i Sverige utfärdade intyg så fördelaktigt vitsorda. Att 
ifrertriffa en Ritter på det lärdomsfält, som- är i fråga, lä- 
m ingen så lätt kunna tilltro sig sjelf; desto större måste 
M pris uppskattas, som sättes af bonom på Ågrens geogra- 
Mia verk, då han yttrar: Jag gläder mig deiföre i sanning 
ili Innna säga mig öfver träffad af den genom större ele- 
■ealarpraktlk mera erfarne 9kolläraren (Ågren), h vilkens 
fiTBiära bildar ett för sig sjelft bestående helt och utgör 



134 ÅoRBsr, Svm PeUu 

första steget till elementargeografleDs aAskapDliif, bffftet 
ateg andra sedan med så mycket storjfe nytta fcaana följa Hi 

allfflåDDa skolDOdervlsolngen. I Agreos elemeBtarmetftad 

ligger fröet till dess bögre atveckliog öppet för ögoaea, tj 
boll ir blott grnndämnet till ett nyskspadt andervlsnligssatl 
Som detta frö bllfVlt af benne pi ett så eget sått aydanadt, 
år ock dess vårdande ocb uppdragning ett värdigt féremål 
för det böga nndervlsnlngs-ministerlets åtgärd, bos bvllket 
ock derföre den Ågrenska metkoden på det samvetsgrannaste 
kan till understöd recommenderas. Den stat, som först npp- 
tager densamma, skall ock af benne först skörda frakterna 
för sina elementar-skolor.^ Att metboden visat sig liki 
praktiskt som theoretiskt tlllfredsstäHdnde, bar Professor 
Ritter sedermera, nnder sin resa I Sverige ocb vid det till- 
fälle, då i flere ansedda ocb trovärdiga personers Bärvaro, 
examen i konstruktiva Geograflen af ocb för bonom aa* 
ställdes med kadetter vid Krigsakademien, befbllniktlgit 
Professorn att å bads vägnar offlentllgen tlllkännaglfva. Be- 
trälfaade det ofvannämnda biskopsbetänkandet, så lemnade 
det samma resultat ocb intyg; kadetter tillkallades, som i 
Biskoparnes närvaro ritade geografiska cbartor ur mlaaet 
med största färdlgbet ocb noggrannbet. Bevis derom utfär- 
dades, uppsatt af Biskop Hedrén. Märkvärdigt nog bar ända^ 
målet dermed, att skaffa ifrågavarande konstruktionsbeskrif- 
ning inträde i allmänna skolorna såsom lärobok. Just 1 Sve- 
rige ännu icke vunnits, bvartUl orsaken uppglfvits vara, atl 
den konstruktiva materialen, bestående af 5 cbartor och % 
konstruktlonstaflor af s. k. stenplån är för dyr. Saken ka 
således ej bjelpas förr än allmänna skolornas läroböcker 
sättas på Inventarium, så att för bvar ocb en lärobok betalai 
endast en ringa nötnlngsafglft. 

För öfrlgt bar Professor A. under loppet af mer n N 
år sysselsatt sig med utarbetning af en allmän 0^fi>$irinp' 
lära, bvllkens första bufvudafdelning skall utgöra allfflii 
Anlagslära; 2. allmän Vetenskaps- eller Kunskapslära; S. 
allmän Metbod- eller Lärosatslära, ocb 4. allmän Skol- och 
Slatslära. 

Professor A. är sedan 1820 gift med Martha ChtiitUM, 
dotter ar Prosten Bergvall 1 Åker af Weziö stift ocb dess 
bustru, född Rubin. Barn: Einar, född 1821, e. o. Notarie! 
Rikets Ständers Bank ocb Statskontoret; Oscar, född 1824, 
Löjtnant vid Upplands regemente; Elna^ född 1822, gift med 
Regementspastorn oeb Kyrkoberden A. Nystedt i Näsbtlta; 



I 

Ahlbtröm, Oiof. ISS 

SfifMd» föda 1826, ftft med Låadtbrakaren Gostef yod VIc- 
iM; Ida, född 1830, ogift. 

Skrifter: Srar tilU Tidare £ öf?erslelieutenanlen m. m. Hazelii anmftrk- 
•iagar mot KongL Krigsakademien Hfvensom Gensvar k Genmllet ete., 
bida i Kongl. Krigsvetenskapsakademiens Tidskrift 1843. — Geosrafisk 
KoBstmktionsbeskrifning. 1 B. i H. 1 ooh 2 arket 1840. — Geocr. Kob- 
slraktionsbeskrifning. 1 Afd. Fys. Geogr. Med Portfölj, innehll- 
laode fem modellchartor samt 2 konstr.-taflor, Stockholm 1850 (2 opp- 
Ugaji, i hvilken Vfren Ritters Betänkande Ir infördt). Tyska öffer- 
sattniogen heter: Allgemeines Lehrboch. Erste Abtheilung, PhYsiseht 
Erdbeschreibung von Dr. St. Ågren, Profesaor an etc. Berlin lö32* 

(Killer: Utom enskilu meddelaadeat AftMkladet d. II Bee. ISSO. — 
Wcrmlaada-TidBlBgen d. Ii Aag- lUI- -* Po«t- ock I«r. Tida. d. If 
krng, t. å. — Gatmcktea Carl Ritten •■ das K. Preois. Minliterlam 
åmt •lo., tryekt vid efvABaäainde IfTernttnlaf.) 

a W. S. 

ÅHLSTRÖM, OLOF. 

Föddes den 14 Aofiisti 1756 i Wårdinge sockea t Sö- 
dermaDland af bondeföråldrar. Han appfostrades oeh ajöft na- 
derylsaiag tlllsammaDS med en niig Silfversparre, li?arefter 
haa hos Organistea i församllagen lärde orgspelalag oeh 
maslkens elementer; meo kan önskade lära mera, ock med 
lagdomligt mod ock kopp samt några brödkakor, uppträdda 
på ea käpp, den han bar på axeln, randrade kan till Stock- 
kolm. Han ankom dit Just sjelfva re?olntionsdagen 1 772 ock 
troende, yld bullret i staden, att fara för konom var å färde. 
Sydde kan In i Tyska Kyrkan, som kändelsevis var öppen, 
mea tastängdes der, tills ddrrarne nästa gång upplästes. Han 
blef Elev i Musikaliska Akademien, ock då undervisningen 
derstides snart uppkörde, fick kan för sina ovanliga anlags 
skull fortsätta studierna kos Akademiens laspector Capell- 
mästaren Sellber. Redan 1777 vid 21 års ålder blef kaa 
Orgaalst 1 Marie Församling, tog derefter undervisning i 
Läasbokkållerlet ock räkenskapers förande samt antogs 1779 
till e. o. Kammarskrlfvare 1 Krlgscolleglum, der han seder-* 
mera avancerade. Mot slutet af sistnämnde år gifte han sig 
med Kyrkoherden Lönngrens dotter Hedvig Charlotta och 
Mef genom hennes broder, sedermera Commercerådet Lönn- 
gren, svåger till den ryktbara Anna Maria Lenngren. Gustaf 
lU, aom alltid uppsökte snillet ock talangen, förordoade ko- 
nom år 1786 till Kronprinsens lärare 1 musiken ock gaf k»- 
aom titel af Kamererare. Ar 1789 anlade han det första 
Bottryckerl 1 Sverige ock började då utglfva tåuiikaliskt 
Tiäspfrdrif. kvllket arbete fortsattes till år 1834, de sista 



138 Åul8tr6m, (Hof: 

nto åren efter en mer nlrldgad plan; noder tiden nfgff han 
åfVen Skaldestycken satta i mnsik, innebållande iftU största 
delen bans egna composUioner, och i dessa båflea, förskö- 
nade af hans ^älskliga toner, blefvo Kellgrens^ Franzéns och 
1 synnerhet Frn Lenngrens dikter en folk-poesi, som lefde 
på lapparne och i bjertat hos den samtida generationen. Ar 
1792 invaldes han till Ledamot i Mnsikaliska Akademien 
och transporterades till Organist i Jacobs Församling, b?il- 
ken plats han till sin ,död bibehöli; år 1794 befordrades 
han till Kamererare i Krigs-Coiiegil Passevolance^Contor, 
1802 till Krigs-Commissarie hos Koogl. Maj:t och 1805 tiii 
Krigsråd och Ledamot i Krlgs-Colfegil CiViUDepartement; 
men alla dessa befordringar gjorde intet afbrott i bans mnsl* 
kaliska verksamhet; bland annat retoncherade han och satte 
på noter melodierna till Bellmans Epistlar och Sånger, briika 
licilmau dels gnolade för honom och dels trummade på kla- 
verlocket; i anledolog deraf öfverlät Bcllman dessa arbeten 
till Åhlström, som år 1705 ntgaf dem från trycket jemte 
dithörande mnsik; Bellmans son Kramhandlanden Beilmaa 
började väl en rättegång, men, igenom Domstols besiat år 
1816, tillerkändes egande- och förlagsrätten åt Åhlström^ 
hvilkens arfvingar först helt nyligen afhändt sig den. 

Förf. torde härvid få erinra om en tvistfråga inom vår 
nyare iitteratnn I Sveriges Sköna Litteratur hette det Tis* 
serligen V. D. p. 726, att Bellman var "^en rent åvensk skoiå^, 
att han ^otan tvifvel egde de rikaste skaldeanlagen tland alU^ 
våra skalder och ntvpcklade dem redan före Gustaf HI:s IM, 
på ett sätt, som ger honom rum näst intill Tegnér, vår aH* 
mänt erkände förste skald, ja ger ^Nordens Anakreon^ pri^ 
matet, då improvisationsgåfvan vederbörligen nppskattas;" 
men då der i IV D. p. 320 yttrats, att Krigsrådet Abiström 
försäkrat författaren, att Bellman ej componerat en enda me- 
lodi, att Skjöldebrand försäkrat, att han. hört hos sia far, 
författare af psalmer och psaim-melodier^ flera af Bellmaaska 
melodierna sjungas, förrän Bellman Införlirvat dem med sina 
sånger, ehnru det af förf. medgafs, att Bellman, äfven med förlast 
af Compositörens åra, står såsom improvisatör främst bland 
våra skalder, — så reste sig i de små proviasbladen ett 
yngre slägte af ^Glnntar^ med berserks-lfver mot kättarea I 
den renläriga Bellmausculten. Den tron, alt de sköna nela- 
dierna vaknade med den poetiska ingifvelsen, ansågs far 
enlten oumbärlig att vidhålla. Men märkligt nog anförées 
ingenstädes kättarens sagesman. Emellertid väckte, som det 
tyckes, striden vår grnndlige Atterbom (Sv* Akad. HandL 



AflLSTaOM, Ohf. 137 

XIV. ]!• 158 MIJ.) att 1 åldre mnsikaller épana Bellmaoa- 
■eMieroa ocb han flnner en stor nppglfven mäng^d ^1 gamla 
!■• och nttindska melodier af alla slag, npplfrån andakto- 
sligen ned Ull Tandevlilen, baletten och slångpolskan;"^ ebnrn 
liB aatager att Bellman också componerat många af sina 
■dodier och förebrår W. att hafva förnekat det.' Men W. 
bar blott anfört sagesman och år ej i mnslken hemmastadd, 
si alt han hvarken dristat Jaka eller neka mera' än hvad de 
två mnsikkonnlge sagesmannen anfört. Om frågan ånnn en 
gång kommer i yår litteratur till tals, beder W. att blott 
få stånda till anSYar för sanningen af h?ad han här bekän- 
aer. En gång 1 en musikalisk aftonunderhållning hos Grefve 
A. F. Skjöldebrand, dervid Bellmanska melodier exequerades, 
yttrade W. änder den derpå följande couversationen: BtUman 
Ur Hor $am skaid, det måste erkännas af alla, men är han 
ej tWrsi åom eomposiiör af melodier? W. ställde frågan till 
liåde Sfcjöidebrand och Abiström, hvllka begge stodo framför 
baaoa, men de tego begge, seende på hvarandra, liksom för 
att lemna den ordet, som kände sig säkrast kunna svar^. 
Med aågot löje öfver frågan, svarade slutligen Ahlström: 
BeUman har ej componerat en enda af dessa melodier. När 
W. BU med uttryck af undran och tviHrel såg på Skjölde- 
braad, anförde denne det ofvai» angifoa, hvarpå Ahlström be- 
rättade hvad som är meddeladt i ofvan intagne blographi, 
iasäad af 6. H. Mellin från ättlingar af Herr Krigsrådet, 
han Ahlström nedskref melodierna, hYllka Bellman visst ej 
ligottstades, såvidt vi veta, förklarat vara egna compositlo- 
aer. Der en tryckt källa var bekant, gick A. till denna. 
Det ir sannolikt att Bellman componerat melodier, otvlfveW 
aktigt, atl han gjort måoga lån sådane, att egaren ej torde 
återbördat dem såsom sina, om han dem hört; men att stödja 
ett slag af ny Bacchuscult på inbilinlngen att alla dessa melo- 
dier skapades af tanken på Ulla och krogen Kryp-in, kan 
ej gUlaa af den, som i allt kräfver sanning såsom grund, 
der någol by^ggas skalL Atterboms förtjenstfulla utredning 
■åste verka en helsosam reaction bland Bellmannianerna* 
lankell upplyser oss att harmonierna till motiverna tillhöra 
ÅUslröm helt och hållet, att Bellman väl sjöng ungefärligen 
samma nelodi till sina sånger, men var sig sjelf dock mera 
eller mindre otrogen; att rbytm och takt väl alltid Voro de 
aanna,.aen att melodiens vågor böljade i något föränderliga 
fermer. Om A— s harmonier yttrar H.: ^För hans tid voro 
de tiliryUestgöraade; enligt nutidens smak lida de af en viss 
terftlghet atat att vara dåliga. Men må härmed förhålla 



1S8 Aai.8TR6M, OUf. 

8lf bunt som Mist; Å. har obestrldllgeii åt eflerrerldea räd- 
dat Belloans skfina talrika melodiska skatter." ^ Ock sä- 
kert är, att ifvea de melodier Bellmao fritt behandlade si- 
8om , baradoms- och an^domsmlBnen, likyil greoom hoaom be- 
farats, siledes af honom skänkts oss, som sakerligren ntOB 
honom ej na skalle kannat oppsöka dem, d^r de möjllfeo 
fornt fnnnits till, eller sprida dem nt sXsom natiOQalegendoB, 
om Yl ock fnnnit dem i gamla mnsikaller. 

Ahlström blef Ledamot' af Nordstjerne-Orden 1815; del- 
tog 1823 såsom äldste Ledamoten i Krigs-Golleginm i då 
förordnad Riksrätt och erhöll 1824 på begäran afsked nr 
Rikets tjenst med bibehållande af lönen; han dog den 11 
Ang. 1835, nära 79 år gammal, efterlemoande tvenne döttrar 
och en dotterdotter. 

I sitt enskilta lif var Ahlström fjrom, flärdftl, glädtig 
och behaglig och derför omtyckt af alla, som kände honom; 
som eompositör röjde han qvickhet, känsla och hnmor; Fn 
Lönngren medgaf sjelf, när hon fick höra Ahlström sjnngi 
och spela Mårten Holk: ^här är musiken gviekare än ordeni* 
Ja når han, redan öfver 70 år, satte sig vid plaaot och med 
sin nästan IJndlösa stämma sjöng sin Mårten Holk och Grämi- 
skan, fanns det väl Ingen bland åhörarne, som icke lifVades 
af den sprfttande elden ej mindre i melodierna, ån 1 den äl- 
skellge gnbbens blickar, och dessa toner ntan Ijnd klingade 
skönt både för sinne och bjerta. — EJ afnndsam på någoa, 
sjeif afväpnande andras aftind genom sin okonstlade enkelhet, 
sökte han nppmnntra hvarje gryende talang, och hvarje ma- 
alkalisk konstnär eller konstälskare, inhemsk eller vtlåndsk, 
hade, när han ville, fritt tillträde till hans gästfria boaiag. 
— Men vid sina orgor var Ahlström älskligast både att ae 
och höra; hans psalmer IJödo en stilla fromhet, en mild andakt; 
hans faatasier, sköna, smältande och IJnfva, sökte föra det 
villade sinnet tillbaka till bönen och Gnd; också ansågs 
han på sin tid för Sveriges störste orgspelare; äfvea I 
eompositlonen af psalm-melodier har han på ett ntipärk4 sätt 
lyckats, hvarom, bland andra, n:r 376, likasom 449 (af Pra 
Lenngren) 1 Nya Psalmboken bära vittne. 

Dtom de redan nämnda arbetena samt en Clavérskolat 
som länge var den enda i sitt slag, Jemte en mängd easla- 
ter och såager vid åtskilliga tillfallen, ntgaf Ahlström fria 
sin officin: Tre Sonater för clavér med accompagnemeat af 
violin (det första i koppar stnckna mnsikaUaka arbete 1 
Sverige), Stockholm 1784; fyra Clavér- dnetter, favort^ilecor 
ntnr Raydas Slmfonier, lämpade till Clavér af OM Ahlstote, 



StsekliolD 1780; mnslken till Operan Frlgfa s. I.; till Ope- 
retten Tanddoctorn 1800 ech till Operetten Crisplnerna nSgon 
tid derefter. Itan biträdde Comltéen fér ntarbetande af den 
Cboralbok, som nnder Haeffloers namn ntgalls år 1810, men 
nlste Innan Heffners död 2r 1832 sjelf ntgir?a en Gboral- 
bok 1 dfrerensståmmelse med Srenska rörsamllnir^ns vanllKi 
slniTf brilken nnmera äfVen följes I de flesta landsförsamllnirar. 
Vi sinta med A. Mankells yttraoden om A. när kan 
borde sin Glnck: ^Ogat glänste, läpparne rörde sig ofrlTillIgt, 
bafrndets bifallsnick och bandens liksom välsignande rörel* 
ser tolkade mer än tydligt, att gnbben ville säga: Se detta 

5''r den egentliga sanna mnslken;^ slätande med omdömet, »att 
L. hör till de mnsikidkare, som gjort fäderneslandet of^fr- 
gäMfiig tjensU 

8krifter: Se ofran. , 

(K i Hor: 8 veriset Tonkonst ock Molodlika IVatlontldikt mf Abr. Mnn- 
kwlh ^ Meddalnlnf af en mig gtmmrn G. B. M. — B||«b btkftBttkft|^> 

ÄKERBLAD, JOHAN DAVID. 

Jokmm Dåtid Äkerblad, eller som han skref s\g ntrlkeo, 
JUurkiad, en lärd, som synes högst skattad af Geseaios bland 
alla hans föregångare på phoeniciska litteratnrens svårodlade 
fäll, föddes i Stockholm 1 763, der fadren var Spegelfabriköri 
blef Stndent 1 Upsala 1778, disp. nnder Professor E. M. 
Fant 1782, der han kallar sig Westrogothas; blef anta- 
gen I K. Canzliet 1783 och sändes s. å. till Gonstantlnopek 
Leonade Stockholm 1 Oct, reste öfver Tyskland till Rom, 
derlfrån till Livorno och sedan sjövägen öfver Smyraa till 
Gsnstantinopel, dit han koni i Mars 1784* 1785 om somma- 
ren gjorde han en lärd resa till en stor del af öarne i Ar- 
eblpelagen, samt besökte Athen, Athos m. m., återkommande 
vid årets siat till Tnrklets hnfvndstad. I början af 1780 
begaf han sig till Smyrna, Ephesns, Sardes, Icoulnm, Laodicea, 
Combnsta, Adaua, Selencla, Antlochia, Aleppo (dit ankom 
han vid Påsktiden och dröjde der flera månader), Modicea 
ad aare och Tripolis, vistades i åtskilliga kloster på Libanon, 
leiökte Baalbek (Heiiopolls), Bejrnt, Tyrns, Sidoo, Acre (Pto- 
tomats), Nazareth, Gana, Thabor, Tiberias, berget Garmel, 
Gmvea Palest. och gick i början af 1787 tUl Alezandrla, 
topå till Rosette, Galro, besåg Pyramiderna, dröjde sedan 
aågni minader i Galro, men nödgades snarare än han ön- 
skat itertinda till GonstaatlnopeL f öUande viirea 1788 be- 



140 AkbrBIiAD, Johan Dmid. 

sökte ban Alexandria, för att Hona sjfilagrenbet till Taaia, mei 
drefs af pesten 1111 Cypera^ då baa besåg ralaerna af CltfmB, 
Salamis, Paphös, bvarpå baa seglade till Joppe, reste till 
Jerasalem, Betblebem, Damlata m. m. ocb återkom till Ale* 
xandrla i Juli 1788. Seglade derifrån till Taots, bvarifråa 
ban kom till Marseille. For öfver Paris ocb Loodoa till 
Stookbolffl, dit ban anlände 1 Haj 1789. Sändes 1 Jnll som 
Conrlr till bögqvarteret vid Kymenegård ocb förblef 1 Fin- 
land till årets sint. .Förordnades nn till Protocollssecreterara 
Tid utrikes exped. ocb Translator för Tnrklskao. Sändes 
1791 i Maj med Envoyén v. Asp till Turkiet Resan skedde, 
genom Tyskland ocb Ungern. 1702 begaf ban sig till Tro* 
Jas fordna plan, ^^för att läsa Homerns på de besjungna 
bjeltarnes grafvar.^' Hemsäodes 1793 med Turkiske Kejsa- 
ren Sellm I[I:s lyckönsknlngsbref till Gustaf IV Adolpb I 
anledning af dennes uppstigande på tbrooen, då vägen togs 
öfVer Belgrad, Wien, Leipzig, Hamburg ocb Köpeobamn. 
1795 återsändes A. till Turkiet, då vägen togs öfver Frank- 
rike ocb Italien, bvarefter ban längre tid var Kongl. Svensk 
Legatlonssecreterare i Constantlnopel, biträdande vår Minister 
derstädes den lärde Ignat. Muradgea d^Obsson. Ocb lärd var 
afven Secreteraren. Han framträngde i första raden bland 
sin tids palmograpber, utmärkt i synnerbet genom sin känne- 
dom af verldens äldsta skrlftecken — de pboenldska, — ej 
ringa bidragande tHl den uppmärksambet denna gren af foro- 
forsknlDg vunnit 1 vårt tidebvarf, således ock i den utbred- 
dåre kännedom öfver bela detta fält, bvllken utmärker vår tid. 
Han använde tiden i Turkiet ocb Grekland utmärkt väl både 
under sina resor ocb under vistelsen i d^Obssons bus i Con- 
stantlnopel. Vi se bonom sedan 1800 i Göttingen, bvarefter 
ban är Svensk Legatlonssecreterare i Paris, ocb uppgifVes 
vara corresponderande ledamot af K. Weteaskaps-Akademiea 
(menas K. W. H. A. A., bvaraf A. blef Ledamot 1803). 
Under sin vistelse i Göttingen Införde ban i Göttlnglscbe Ge* 
lebrte Anzelg, Vol. XIV p. 227 f. år 1800, en utläggning och 
aftecknlng af den blllngulska inskriften på det marmormoau- 
ment, som 1797 fanns bland Atbens miner ocb som nu be- 
finnes 1 Military and naval Museum 1 London, dit skänkt af 
Amiral Greys enka Lady Grey. Gesenlus, bos bvllken det 
utgör ÄtherUensiB prima bland Monumenta Phoenicica, beröm- 
mer trobeten af Akerblads aftecknlng, gjord på stället 1797. 
Xfven sedan Gesenlus sjelf sett monumentet, kunde ban ej 
annat än i det mesta gilla Akerblads läsning; ban anmärkte 
blott, att pbocniciska bokstäfverna i sitt slag cJ. voro mindr« 
vackra än de Grekiske i sitt, då A. ansett de Grekiska 



Akbbblao, Johan David. ^ 141 

pijrillfare. Å. iitgaf 1802 1 Parts, der ban di ?tr Sfenak 
L^atloiissecrelerare, InseriptionU Phoeniciea Oaonien$i8 nawå 
imUTfMoHo, Paritiii ei Argentorati Anno X» Geseoins er- 
kaoaer, att denna läsning ocli tolkning ar bittre än de före- 
gående af Cbandler och Swluton 1 England, och Bartbelemy i 
Frankrike, ock att A — ds tolkning är i mycket den enda 
rätta* 1802 afgick A. såsom Sv. Ckargé d^AITalres till H«ag, 
meo som kan 1804 ntgifvit en ny skrift i Rom, synes kan då 
redan gått ar Sv. kabinettets tjenst, för att uteslutande egaa 
sig åt litteraturen. Sllv. de Sacy utgaf 1803 sin Notlce d'ane 
dfcmertatlon de Mr Akerblad. I Letire å Mr le Chevaliv ItaUn^ 
^ ånr une imeripUon Phénicienne, Rome 1817, meddelade 
A. åt lärda verlden, med af teckning och förklaring, en ^ nysa 
fårat 1 Athen funnen sten med bllingulsk Inskrift, hvilken 
skrift sedan Intogs af MllUn 1 Annales Encyclopedlqnes T. II. 
p. 193 — 214 och af de Sacy 1 Journal des Savans 1817 p* 
433. Stenen utgör nu n:o 983 1 Salle des Gandelabres i Pa* 
ris. Gesenlus följer hans läsning med undantag af några få 
bekstäfver 1 2 af inskriftens person-namn, oeh kallar ho« 
■am ^de enudeanda etiam scriptura iEgyptiorum enchorla 
■erftlsslmns.^* Der han uppräknar de få l^rde på detta ve- 
tenskapsfält, anföres, näst O. G. Tychsen, Akerblad — ^'utan 
motsägelse stående framför alla de öfrige lika genom étt 
utmärkt snille och lärdom som genom sitt skarpa omdöme^ 
(Akerbladius reliquis omnibus ingenii doctrinmque elegantla 
Jadl^aue acumine facile prsstans). 

Oaktadt Akerblad på detta sätt vann ett Europeiskt 
lykte, synes svenska regeringen ej brytt sig om den på 
lipiomatleDs bana utan anor ingångna Spegelfabrikörssonen *)• 
Fadrea hade dött 1800 och efterlemnat en ringa förmögen- 
1^; A. hemkom då för sista gången och står ännu 1800 1 
Caleudern såsom Turkisk Translator. Lemnade fäderneslan- 
det I80h Vi känna ej närmare förhållandet, men säkert 
ar att A. snart kom att räknas bland de missnöjda. Han 
nedsatte sig 1 Rom, då han ej längre användes vid Svenska 
■issloaer. Här understöddes han af Hertiginnan af Devon- 
sUre och kunde derigenom fortsätta sina studier. Han var 

") Co liroder Er. Sam. Akerblad afgick 1790, d& han far E. O. Canx- 
Ikt ooh aiuialld vid Tulldireclionen, till Flandern, lar sedan ti^it tjenst 
nå eit kejserligt regemente Ulrich Kinsky och var i Gtfltiogen cfå fadren 
éa^ En lyster lefde sTven 1800, dft Abr. Kcijser, en frande, genom d. 
«• SvcBska Ministern i Wien Gref J. De la Gardie sdkte nnderratlelser 
OM sonen Eric SamoeL — En Jeanette Akerblad, född i Stockholm, g. m. 
CB Major Anckarlurona, namnes i Boijes Milarelexicon såsom Ijrckligen 
^lifvande konsten i flera dess slag, men fdretrldesfts landskapsmfiining I 
« bek^^t maner. "^ 



142 Äebiipblt, ZmAoHoM. 

Ledaaot af NatltMMBflltitet i Paris m. 11. lärda Siitekapcri 
Baa talade en miagd bide Öster- och Vesterlåadaka sprlk. 
Ob J. D. Akerblad yttrar Atterbom I ett bref till Geijer, 
akHhret från Rom d. 14 Mars 1818: ''doa bekante orienta- 
listen ock fornfdrskaren Akerblad drif?er sin oTilJa mot del 
oskyldif a hemlandet anda till den ytterlighet, att han glfver 
slf nt fdr Dansk och bland ntlinningar söker hvarje m^tg 
anledning att skildra S?enskarne sem barbarer och dimhnf- 
▼nden. Denne Akerblad bor endast några steg ifrin niigi 
nsn jag går Tisst aldrig till honom. Den som föraktar Sve- 
rige bör föraktas af Sverige tillbaka;' (Svea 3 häftet, 1826.) 
Kanske dömde den ådle A. hår för tidigt, då han dömde 
en ohördan.' A. ärar emellertid Sverige, om oekså Sverige 
gjorde den lärde sonen arflös, både då fråga var om in- 
stållen oeh löner, ntan att han det förment. Om han tröstade 
si9 deröfver genom några hårda nttryck, må vi förlåta ho* 
nom det, och återbörda hans nästan förgätna namn blaad 
Swri$$8 namnkunnige män. Han dog d. 8 Febr. 1811 oeh 
är begrafven Jemte Cestil pyramid i Rom *). 

Skriher: Artikel i Gtfttingsolie Gelehrle Zeic. Vol. XIT. p.32r(t iOSOI. 
— hiicriplionis Phoenicio0 OioniantU nota ioteqpreUtio Parmis # 
Argentorati An. X (1SU3). — telire å M. SiU. de Saoy far reerilim 
cursive Cople, iDfiirdt i Magaz. encycl. 1801. Tom. -V. — Leltre i M* 
de Sacy sur l^inscription égyptienne de Rosette, ibm 1802 Töm IIL — 
Nodce sur deoi inscripttons en oaractéres runiques troo^ées å Tenbe 
ék sur les Yaraafts, aYec let remarqMi de M. dAnsse de YilioiaMy 
ibm 1804| T. Y. — inscrisione greoa sopra ana lamina di piovbli 
trorata in un sepolcro nelle yicioanze d^Alene. Rom 1813. 4. — 
Lettre sur une inscriplion phénicienne trouvée å Athenes, Rome 1804. 
4- 16. — Leltre å Mr le Chev. Italinsky sur une inscription Phéniei- 
enat, Rom 1817. — Desse skrifter bevisa "Hanå många mmårm hans 
stora kwukapcr i öslerUndska språken.** De bidrag rörande belägenhe- 
ten af TroaSf som A. lemnat till en tysk öfrersiuning af Le Ch«Talim 
resa, höra till de m&rkvftrdigaste handlingar i denna Unga strid. 8« 
Bergstedts sv. öfvers. af samma resa I: 85. 

(Killer: Det Lefraade Sverige ITte, f B. p.g7. — Scrlptvra llag:iiaqie 
Pkeaalotea MoaaBMata qaotqaet fapersiut . . • GnIL Oeeeaiu. Llps. 
189f . *- De la Gärd. Arek. XIX* XX D. — Allgem. DeatMhaa CMven^ 
Lezieoa, Leipsig 1840. — GISrwelli Brefvezliag 1 ock I B. — Svarl- 
get Sköna Litt. lYt MÖ. Y: IN.) -^. 



ÄRERFBLT, ZACHARIAS. 

Jokan Oloftson adlades 1048 med aamoet JkerfHU (a:o 
387) för trogna tjensler, gjorda Gustaf Adolph ocli Axel 

*) Svenska konstnören Åkerström var förut begrafven bredvid denna 
Caji Sestii pjramid. — Till bevis pl glömskan i Sverige af Orientalisten JL 
torde vara nog alt anföra, det L.L. 0.0. Prof. i Lund BoUméer, hos hvilken 
Förf. sökte ökadt ljus, erkftnde sig aldrig hafva hört A— ds namn. 



Åkbehjblm, UÉtm^ t43 

OmsQena. Han liade aaTiodta I g linaeattaittaloneB 1 Est- 
laad ocli suttit 1 Borgråtteii pi Refle. Soaea Urban Tar död 
redan 1660, då HermaD A. tog omsorg om bana små efter- 
I lemnade liarn; men sooen Olof lefde som Kaptea t Riga, då 
I bana son Zacbarlas löddes därstädes 1682. Zacharias Åker-* 
I ftlt, bTllkeB vi nr Gezelias med förkortning bit iaflytta, 
liktade tappert som Finrik 1703, då Ryssen med 2000 man 
bestormade Nyenskans, men deriflrån få återkommo med llf* 
vet Lienteoant 1705. Giek 1707 1 Fransk Ijjenst ocb bJef 
Fänrik Tid Erik Sparres regemente 1709, då ban den 11 
September bivistade det stora slaget vid Malplaqoet, som 
böljade i solnppgången och Tarade fram på eftermiddagen. 
Låeatenant samma år. Bivistade actlonen vid Faoxbonrg af 
Ams; nnder Generallieatenant Grefve BrogUos ocb Marskalk 
D'Artenlena samt Fältmarskalk Villars anförande deltog ban 
sedan 1 många krigsföretag, tills han 1713 fick afsked ocb åter-f 
vinde tiU Svenska arméen. Blef ^ Kapten vid Helsloge rege- 
mente ocb deltag 1 Stralsnnds belägring. Blef fåogea 9tf 
Sacbsame. Återkom till Lnnd oeb blef af Konnng Carl an<^ 
stilld vtd Jemtlands regemente, bevistande Norska fälttåget 
mder Geaerallienteoant C. Armfelt 1719 betäckte han Sanda* 
valla 8tad mM 200 man; 1721 bevistade han ''fälttåget t 
eefle/' Major 1723. Deltog i kriget 1742—43. Afsked 
vanns 1744 då ban tckdobbel kaptenspension. Dog 1754. Gld 
med M. M. Scheffei, en syster till Öfverstelientenanten och 
Mdarca M. F. Stjernefelt. Zacharias Akerfelt berömmes såsom 
ea from oeb stilla man, samt nitisk ocb välmenande patriot 
Ben Akerfelt som namnes af Eaaes bland fångaroe 1 Slberlen 
^ (Carl Xåba Krigare p. 671) torde varit en broder till Z. A. 
Bb Bon Mårten Akerfelt var Brakspatroa 1787. En 
Hofjnnkare Carl Heribert Aberfelts dotter är nn den enda 
fvariefTaade af denna ätt. 

<Kåll«r: Oeselil Blofr. Iiet. — De 1» Gärd. DooatfoneB I Lmd. ~ 
Abtcm K«lea4tr.> 



ÅKBRHJELH, ANNA, SAMUEL b. X., SAMUEL o. r., 
GUSTAF FREDRIK, JOHAN CARL. 

Den Inbördes alägtskapen mellan de anförda må först 
liggis nnder läsarens ö^a. 
MngHs Af råoonnins. 



144 ÅXBRHlBIill^ AåUUL 

• AnM Akerkjela, se nni 1. 

• Samoel AkerUelin, Statssecr., se sm 2, 

• . Samael, Riksråd, Frih. till MarfrelkelBBd, se 0:0 3. 

. . . Alrik, äldsta soneo, Kapten, R. S. O., död 1797. i 

• • • . Samael Fredrik, Corporal vid Lifdrab», död 1800» { 

• . • . . Gastaf Fredrik, Statsråd, se d:o 4. 

. . • Samuel, Hofjaakare, bedde på Dylta, död 1763. 

• • • • Samael Lars, GeneraladJataDt 
Joban Carl, Kammarherre, se b:o 5. 

1. ÅKERHJELM, ANNA. 

' i 

Se kär en för sin e;en skull adlad svensk tärna, kvU- 
ken ej beböfde låna en faders eller en makes anseende, fiir 
att eröflra åra åt sitt namn. 

Om Anna Agrlcoania för iin brodert anseendei skall 
hade Intagits i hans adelsbref, hvarrör into|s ej systern Ma* 
råa Sophia, som ock var ^vil hemma i språken"*, också för* 
sökande si; som författarinna? Maa kan säga, att Aaaa 
adlades för att kunna 1 dessa dagar tillhöra hjelten Otta 
Wilh. Königsmarcks och dennes Grefvinnas sällskapskrets -*- 
ty det förutan hade hennes personliga egenskaper och ta- 
langer sannolikt ej utmärkts genom adligt namn; men äadå 
må erkännas att hon eröfrade del i den Akcrhjelmska skäl* 
den genom egna förtjensur. Ty dylik ära tillföll ej alla, sos 
hörde till Fältmarskalk O. Königsmarcks ^domestlcm''. 

Både Aurelius i Strengnäs Herdaminne och v. Stiera- 
man skrifva fadrens namn Magnus Agriconnlua. Det synes 
förutsätta, att Pastor 1 Nyköpings Östra Församling och til- 
lika Gonslstorlalis i Strengnäs Magnus Jon» så sjelf skrlfriL 
Man erlnre sig att han var från Åkers socken^ och Skägge- 
sta by och att ^y(f6g betyder Åker och ' Kovvog skägg. 
Möjligen funno hans barn Agriconins ljuda- bättre. Herr Måtf 
var född 1604; fadren Länsman 1 Åker i 54 år, dödde i sttt 
82:dra år. Sonen dog 5l4rlg. 

I Strengnäs Stifts Herdaminne, tryckt 1785, namnes 
blott en Statssecreteraren Sam. Åkerhjelms syster Christina, 
först gift med en Kyrkoherde Hylting, sedan med en Rytt- 
mästare Palm. Det år att otacksamt glömma Statsman- 
nens syster Anna. 

Anna och Maria Sophia, som blefvo ogifte, egnade sig 
väl mest åt litteraturen. ^Syster Sara^ har sin Hans Cl»* 
son och sina kära barn att vårda, liksom "syster Chrlstiaa'' 



Akbrhjbi.m, 4nna. 145 

btr sin Palm med barn, noder det syster Anoa skrifrer till 
Inidren om staden Argos 1 Morea, der Agamemnan Tar Ko- 
iuff, ocli fröjdar bonom med nnderrattelsen att ^vi on iro 
herrar 1 Atben.^ 

Anna, som Tar fidd före 1647, blef efter 1671 Hof- 
Jiflgfrn bos Forstinoan Maria Eapbrosloa. För sitt vackra 
ippföraode, sklckllgbet ocb bokvett, vaon bon allas tillglf- 
reabet 1 det böfblldade boset ocb bon blef 1 synnerbet äl- 
skad af Fröken Cbarl. De la Gardie, som 1682 blef gift 
med Fältmarskalken Grefve O. W. Königsmarck, bvilken 
bon töyde ocb 1 bvilkens bns bon förblef Intill sin död. 
GrefTlooan var, enligt Tilas, en frn af mycken lectnre, kän- 
nare af blde böcker ocb vetenskaper. Med benne följde Anna 
fi alla resor, äfven då Grefvinnan beledsagade sin man 
ttJI Venedig, Grekland ocb Morea, der ban från 1686 an- 
förde Venetlaaernas anfall mot Tnrkarnc till sin död der- 
§tå&es d. 15 Sept 1688. Fryxell ytlrar: ''Fältlägret före- ^ 
tedde bär nppträden, som på sådane ställen voro temligea 
sällsynta. Man såg den lärde Fältmarskalken ocb bans lärda 
frnntlmmer anställa bvarjebanda vetenskapliga ocb blstoriskn 
fnskalngar/' öfver denna resa bölI Jnngfrn Anna en Jonr- 
nal, af bvilken fragmeoter ntgifvits af Giörwell i 3:e bäftet 
af Sv. Btbllotbeket Från Grekland skref bon bref till sin 
Inder Samuel, af b vilka 5 blifvit loc. cit. anförda. 1687 i 
Oktober, då Atben belägrades, föll en bomb ner 1 det 
ännn Täl blbebållna Atbenm (Minervm) tempel, af bvilken 
Gndinna staden både sitt namn. Bomben träffade krntmaga- 
zinet, så att templet ocb en stor del af staden 1 grnnd rnl- 
ae^ades ocb kom i de Cbrlstnas bänder. I detta tempels 
miner fann Jongftn Anna ett arabiskt mannscript, bvilket bon 
INS gnf till Upsala Bibliotbek. Se bärofvan VII B. p. 172. 

Under vistelsen t Morea uppfostrade Anna en Tnrkisk 
Uekn Elemlna, bvilken i dopet kallades Cbarlotta. 1691 
kom den Ulla vackra flickan i den goda ocb gndfrnktiga 
Drottning Ulrica Eleonoras bof. Jnngfrn Anna återvände, 
efter kort besök 1 Sverige, till Grefvinnan Könlgsmarck, som 
bodde på ett sitt gods i Brebmen. Man vet ej när Anna ad- 
Mes.. 1691 både det redan skett. Ron dog 1698 ocb är i 
Stnde begrafven. 

SClIprof: "Imedlertid var H. Ex. (0. W. K.) 

ite till Istmo alt bese den gamla mnren, bvilken tlllförene 
var begynt af Darlus ocb andre fleré, att göra en graf emol- 
tan b^^e Golfen ocb bafva Morea kringslntit, bvilket nn var 

miooB. LOL. XXIIL 10 



140 AKBRHJBf.M, SamiM dL fl. 

1 slooeratt fullborda, oar det både rarit fdrllfl, mea 
H. Exe. Ifttel faaa det så lått, som man förment, blef resol- 
Torat att trnpperna skulle gi landvagen till dea andra Mfci, 
som år 8 mil från Corlut. 

^ — ^- — Äudtllgen begrynte Consnlea tala Tjrski 

Mb bad att man Intet måtte tala annat språk, att Intet INf- 
va förstådde* af Skeppsfolket; sade ock att det var 4001 
fftstnlogen Turkar. VI stego då på landet att bese lejooet, 
som Tar af marmor *) ocb satt 4 1/2 aln bögt, eit franbeB 
Tar 7 qvarter tjockt. I det (ögonblicket) kommo några Gre- 
ker ridande från staden. 

bllfrlt bögst bedrdfvad om Jag Intet fMt 

såga mig varit I Corlntb. Frn Lentnantskan Heimb Tar nid 
mig. Gästerna Toro öfvermåtlan Instiga. H. Exc talte iatfi 
med dem och Grekiska nr Aristotele ocb fölle de alla der- 
iippå att de skalle bafva Capitaine General (som aokoaatt 
med Galererne) till Athén att låra tala latin. Jag gick 
emedlertid ocb besåg templen. Ett besynnerligt, som både 
13 stora Colonner, 4 1/2 aln tjocka, och mycket böga, sak 
reiflor, som man knnde lågga en stor tomme ntl, hTilket blir 
kallat å la Corintienne. En af dem Tar nedfallen och afbritei. 
Några Tsckra 'bns kan man ånnn se som åro något förgyll 
och 2 små badkamrar, som Toro artiga. VI giogo Eglaa 
förbi och den lilla 'ön, der Xerxes mönstrat sin stora bit 
på sin sölfTerstol, då Atbenlenserna uppbrände kana flotta 1 
kamnen.^ 

GezellQs anför att Anna Akerbjelm förstod de fleala 
Europeiska språken. 

Vi känna ej dea lärda adliga JnngfTnns dödsår. 

Skrifter: Bref^ trjcku i Giörwells St. Bibi. 3 häftet. 



2. ÅKERHJELM, SAMUEL 



D. A. 



Kyrkoherden i Nyköpings östra Församling Magnits Agri- 
eoDBll och Sophia Kempes aoo Samuel Tar född 1 Åken 
Prostgård d. 29 Ang. 1630. Han studerade utan tTlfvel 1 
Strängnäs och Upsala, biträdd af systrarnes arfmedel. 

Omkring 1666 hände den sorgen Riksskattmästaren Gre( 
ve Gustaf Bonde, att hofmästaren för hans unga söner Eril 

*) Med rnnskrifi, som Tisar att det nppsatu till en Nordisk Wikua 
— UtLT Widflkrnes? — heder. Bet fiytudes sedan till Venedic. TiS 
Anna Akerhjelms intreiie deras, som bestämde flyttningen? 



ÄkbrhibIiM, Smnuil d. ä. 149 

lel Carl, en Flygge, éog Qnder deras ''perlgrioallon'^ 1 Rcfto. 
Ctrl ?ar 17 år ?4d ntresaa. Fadren utvalde nu ""en AgnrU 
cMlis'^ (eallgt Blogr. Lex. härofvan II B. p. 381), som Tar 
Tir Saonei Minsson, till sönernas bofknåstare. Denne skya- 
Me ol ech mötte ynfllograrne i Lyon, b varifrån de begåfvo 
alg till Paris. Der tnskrefvo de sig d. 12 Jan. 1667 1 den 
Sreosk-Lntberska Församlingen. Der dog Erik ocb der kom 
utferråiteiseo om R. Skattmästarens död. Hr Samoel dröjde 
4tek bär 1 2 kr ocb 2 månader. Sedan vistades Hofmästa- 
rea ocb den nnga Grefve G. 1 Frankfnrt, Cöln ocb Amsterdam. 
De kemkonmo 1670 eller 1671; och då disciplen strax blef 
CaBcelHrid 1671, blef läraren s. å. Secreterare bos Riks- 
Caacelleren Grefve M. G. De la Gardle 1671, då ban ock 
aaslåJIdes såsom Anscnltaot 1 Svea Hofrätt. Här skaffade 
baa aa sin syster Anna In som HoQnngrrn bos Fnrstlnnao, 
GrefveBS gemål. ' Snart är ban en af Secreterarne 1 KongL 
CaaceUiet oeb bllfver som sådan använd vid ntländska lega^ 
tttaer från 1672, som det tyckes, ända till 1680. Från 
dnaa tid käana vt åtskilliga bref, skrlfna till bonom, bvaraf 
fl kiaoi^ släta illl bans trägna verksambet, anseende och 
ikicklfgbeti 1672 är ban Legatlonssecreterare i London, 
derefler i Holland och sintllgen blvlstar baa fredstraktaten I 
Céla. 1674 är ban nnder Ambassadenren P. Sparre, Jemte 
Lejoabcrg, åter i London, då Edv. Ebrensten, som var 1 
Baag, ippmaaade Hr Sam. Mänteon att verka för Trlppel* 
alllaoGeas redlntegration. Ar 1676 d. J3 Jan. skref Grefve 
Beagt Oxeastjerna från Lindholmen, färdig att resa till Fréds- 
triktalen 1 Nlmvegen, till M., som vid den traktaten sknlle 
kHlta Grefveas Secreterare, rörande ratiflcatlon af Commer- 
de-trakUter, Pnfendorfs relation I Senaten,, b vilken M» sknlle 
skåtä Grefven o. d. I Sept. ocb Dec. samma år var M. 1 
Nlmvegen, der ban fick ^7örtrollga ocb Importaata^^ bref från 
CABOLUS Bonde — nyligen lärjnngen ^— som då var Am*^ 
Ias8ade«r I Paris ocb önskade genom H. få bättre besked 
•m lUldragelserna I Nlmvegen, än som vanns på officlel vägv 
1177^79 fick M. bref från Es. Pafendorf om Danska kriget 
flår benma. 1678 skref Gerb. De Geer från Amsterdam om 
léiläBdaroes större sympatbler för Svenskarne äa Danakarne. 
,il7t skref Ambassadeuren 1 Paris N. BJelke till M. t NIm- 
VigeB i eo lekande förtrolig ton, som i likhet med C. Bon- 
des brefy visar att M., prestsonen, egde för dessa bögvälbo* 
seabeter en betydelse, som utan öfverlägsna kanskaper ej 
tiaalts pi den plats M. Innehade. BJelke slätar dock mera 
""aåiigr^ ia viBlIgt (A Dlea min Uertans lilla Herr Måns- 



148 Akbrhiblh, SttmiMl d. ä. 

8oA). 1679 den 23 Jan. nämner N. Rnbens, som TMades 1 
Parts, att ryktet fönnålt, det M. aknlle bllfra Historlar. Pr», 
flessor i Upsala efter Cl. Arrheolns (örnbjelm), på Rlks-Caa- 
cellerns förslag^. Den 17 Oktober samma ir skreT B. Oxta* 
stjerna till Välborne Secreteraren, från Aachen, horn denne, aam 
nn ernade resa från Nimregen till Srerig^e, borde laga B. O, 
respengar, så att åf?en han knnde få resa hem. Herr Se- 
creteraren hade således adlats fdre den 12 December 1679, 
hvllken dag annars nppglfves såsom noblllterlngsdagei. 
Från Utrecbt skref samme Grefve d. 20 Nov. samma år tlH 
Herr ''Akerhjelm'' hnrn Kongl. MaJ:t nekat ratiflcatlon på ea 
commercetraktat, som B. Oxenstjerna och S. Akerhjelm npp- 
gjort, yttrande: Hade man från begynnelsen glfvlt oss exae- 
.tare ordres om allt på våra trågnn och ntförllga relatloaer 
och förfrågaaden, så hade man knnnat råtta alg derefler. 
Grefven, som till respengar blott fick onyttiga asslgnatlaneri 
bad om Secreterarens förord hos alla, hvilka egde samTete odi 
rättvisa. Ar 1680 1 Jnni hade A. rest från Götheborg tifl 
Stockholm. Då arbetade A. i Kongl. Cancelllet, der N. fl^elka 
begärde att A. sknlle gdra honom nrsäktad, då hans rapporter 
från Paris lästes, ty han fick vara sin egen Secreteram 
1681 begärde J. Olivecrantz från Arensbnrg Akerhjelms M* 
trade, så att Drottning Christina måtte få riktiga anordilB* 
gar af sina nnderbåilsmedel. Samma år den 25 Okt. llck A» 
nppdrag frän B. Oxensfjerna på Knagsör, att med maner aä* 
ka förmå några ntläodska Ministrar, att begifva sig dit «t| 
liksom att nnderrälta dem om Konnngens tlUfrisknantfe. Ea 
Joh. Panlla (Liljenstedt?) recommenderar sig 1682 tUl ett 
Professorat 1 Åbo, åberopande sina såväl Grekiska som La» 
tlnska, Fransyska och "Svenska verser, derlblaad ett epItapU^ 
nm lodicrnm öfver de harar, en Excellens skjutit. 1682 4 
12 April, då B. Oxenstjerna var hos K. MaJ:t på Rnngsär, 
men Å. I Stockholm, nnderrättades den sednare att Koi^ 
MaJ:t na var mycket nådig mot Oxenstjerna, som nppmaaads 

A. att skrlfva något om den Holländska Commercetraktaifl^ 
bvllket knnde föreläggas Kongl. MaJ:t Ull svar på knngens firlk 
gn. H. MaJ:t hade mycket väl svarat de begge Franaiyalt 
sinnade, som hoaom inpngnerade, försvarande sina legal 
(Oxenstiernas och Akerhjelms) indnstria. Hadorph vä 
alg d. 2 Jnlt 1685. då han öaskade få Collegli AntMivita 
post fri, och bad Ä. skydda Colleglnm att ej Hetsig, 
mera Ridderstjerna, måtte få någon fot In 1 Colleglo, Uni 
han gick vida omkring att förtala. 1685 den 24 Joll skrel 

B. Oxenstjerna från Rosersberg, hnrn CaneelUet börda a|M 



ÅxBRHJBLM, Sam^a d. ä. 149 

iMl mmgla med titlars utdelande, dock måste Å— m kalla 
GbirfanteB af fiayern för Serenltas Electoralis. Hemställdes 
Ml ej ett sYar borde erifvas på det Brandenbarglska Scrlptam, 
«■ BQ flög omkrioff 1 yerklen och prsoccoperade ufver allt 

Jwöteroa att tro det fanteo Yar på ^'vår'^ (Oxenstjernas ocb 
kerbjelns? Sveriges 7) sida. 1685 skref N. Rnbeos från 
Paris, angående den Joridlska professionen 1 Åbo, som A. 
kiBoat bonom erbjoda, ocli IttSG skref åter Rabéns Viro 
Aaplisslme Samneli Agricooio Akerbjelm amico sno magno, 
rceonmendationsbref för Ryckins, som på Drottning Gbristt=> 
aas vppdrag utfört ett lårdt herknllskt arbete, och för en Ii* 
käre Herm. Moiitor, hvilken R. önskade att A. ville taga i 
sHt bas. Rompf nnderrättade A. från Haag 1686 om nya 
Meker, Bibliotheqne Universelle & Historiqne och Nonveanx 
Meréts des Princes. Samma år skref Royer ^^an Camp de 
Napoll de Romania, capitale do Royanme de Morée,^^ tackande 
fir all godhet, som A. beviste honom, då han besökte Stock- 
lolB, bvarjemte han sande en Relation^ rörande Fältmarskalk 
ftW.Kdfiigsmarcks eröfring af nämnde stad. Samma år till- 
Arefs A. af Professor Drossander 1 Upsala om presterska- 
peta stråfvande under Riksdagen att afskaffa den så kallade 
lya eller Cartesianska Philosophien, för att åter uppsätta 
dea scholastiska I stället, hvilket ansågs betänkligt i ansa- 
nde tlH Fäderneslandets honneur och ungdomens nytta. Dros- 
sander ansåg sig, som studierna i sin profession efter nya 
■aaeret någorlanda tracterat, berättigad att bevaka den fria 
iKBkBliifrens Intresse, och vände sig derföre till Å., hvilken 
Caaeellera (M. G. De la Gardie) täckts committera sina alTärer. 
BiasaaBder önskade att A. ville väcka Caucelleros uppmärk- 
anhet på det löjliga, som skalle visa sig, om man förböde 
IB Pfcllosophi i Sverige, som iluge excoleras i sjelfva Papatu. 
H ta fremio papatns Italien^ skrefvo Malpigius, Rhedi, Gas- 
aalt, fiorelll m. n. sköna böcker, alldeles efter den nya Thl- 
lasafkleB. I Holland och England hade d^n dock sitt rätta 
ieanrisl Vid Lutherska Universlteter i Tyskland hade den 
Rdan sitt flor *). Samma år skref Th.. Ryckios till A. huru 
iMIaiBg Christina tlllskrlfvit honom om marques plns soli- 
4h[ pour ses savaos travaux, men hvarom han ej hört något 
fMare. Han önskade att A. ville genom Olivecrantz skaffa 
M fatft ord till Drottningen, som nu var 1 Rom. Snart 
iMe Rjekiua sända A. en upplaga af Tacitus, hvilken han 
^ttlMt Bied anmärkningar. 1687 kunde Rycklus skrlfva 



^■ _ ■ 



*) Oa JL — ms inflyund€ pA frlgani uti:liig, å« 7. Bilbergs btofrapbi i 
fltpfiMaillMuid tilt B. Ui. 



1 

I 
I 

, ' ] 

150 Akbrhjblm, 5amtfe( d. ä. ' 

ttin Leiden, harn han fått ett bref ftån OfiTecraiitz netf n 
f åfva tritn DrottniDgen, för hvllken lian erfcåode si; bafTa A. 
trkmst att tacka. 

Man kan Icke neka att dessa brefeikrirvare gifVa oss 
begrepp om att den tlllskrifne var en man af anseende och 
inflytelse, såvål der det gällde lårda frågor som statsmanoa- 
?årf. På sin Secreterareplats synes ban baf?a betydt mer, 
ån mången med namn af Senator. Pbilosopber ocb Antikt n- 
rier, Pbilologer ocb Poeter påräkna sympatbier ocb beskyd- 
dande förord bos denne Secreterare, b vilkens Professorsstn- 
dier vållade att Professorater bonom erbodos. I statsaffärer- 
na kände ban sig dock djupast invigd. Så länge Grefve 
Bengt var Rougl. Gancelliets bnfVndman, var nog Akerbjtlfl 
dess andre man. I Mars 1690 skref en Dansk MIniöCer till 
sin konnng, att vid en ratiflcatlon blefvo 000 Rnlr nog fSr 
betjenterna i Cancelllet, så ock for Secreferaren A., bvilk^os 
merit i denna fråga ej sträckte sig vidare, än att ban vYsat 
8ig commode ocb öfflcienx. Man både dock alltid baft oeb 
Jlck alltid att göra med bonom såsom en commis inder 
Bengt Ozenstjerna. 1691 skref en Dansk nnderbandlare ocb 
knnskapare, att Oxenstjerna nn var öfvergifven af alla otoii 
Berg^nbjelffl ocb Akerbjelm, bvarför Kungen ansågs snart 
skola också éfvergifva den gamle Ministerns system. 1693 
i Januari upplyses Danska^ Regeringen, boru alla Cancelll- 
brefven först lemnades i Åkerbjelms band, b vilken ån 1 
Oxenstjernas, ån ock oftare 1 Gyldenstolpes närvaro extrabé- 
rade deror det som ansågs förtjena Konungens uppmärksaoi- 
bet ocb bvilket sedermrera föredrogs Konungen i slitande 
råd, der, af de 15 Kongl. Råden, blott 8 i sender gjorde 
fifenst. Det år lätt att flona, bvflken stor makt ett dylfU 
förtroende lade i Secreterarens band. K. Råd lår ban dodi 
aldrig bllfvit. Titlen Riksråd 1 Fryxells Berättelser XVHL 
p. 264 samt i Fryxells Handlingar IV. p. 371. torde vara 
missskrlfningar, under minne af bans son Sam. Akerbjelm i. 
y. En Dansk Mioister anförtrodde i Januari 1693 sia Ko- 
nung, att allmänna omdömet påstod, det Akerbjelm,! samråd 
med Oxenstjerna eller Gyldeustolpe, dolde åtskilligt för Ko- 
nungen, bvaraf följde att de kände åtskllllge affärer mer in 
både Kung ocb Råd. Då voro blott Oxenstjerna, GyldeuBtol^ 
ocb Wrede ansedde såsom de der alltid sade deras tankttr 
till Konungen rent ut. Grefve (J. G.) Stenbock och Huståt 
Dé la GaNie ansågos lika modiga, men visade ej detta mod al 
ofta, emedan åt jroro mestadels iadlfferente. Under en eådan 
ställning måste Akerbjelm anses för én bågstbelrodtf ma, 



oB kan in tår btett Secreter. 1604 d. 10 Mars TlUe Greiye 
Beigt li« ett bref till Heckeren något addooceradt, men A* 
fterbjelm, som skalle oppsöka staret, sade sig ej drista hårt 
göra siB Cbef till viljes. Då tog Grefve OxeDstJeraa brefTet 
till sig oeh låt Polas appsåtta svaromålet. 1097 d. 7 Jao. 
både Danske Minister o baft conrcreoce med K. Rådet Grer?e 
Carl Bonde, Hof> GaD^leren Bergenbjclm och Secreteraren för 
ét Utrikes årenderoa Akerbjelm, dervid han rörnam, att de 
2 förste ingen synnerlig kunskap egde 1 frågorna, bvllkei 
Grefve Bonde sjelf tillstod; deremot var Akerbjelm val b^» 
kanl med dylika ärenden, ebarn ban var adjanjperad Leda- 
mot och fornt ej suttit i någon conference, utan blott bltridt 
Grefve Bengt Oxenstjerna och Grefve Nils Gyldenstolpe med 
ati framskalfa upplysande handlingar. 

Detta år blef Akerbjelm Direktör öfver Postvisendet t 
riket och dess underliggande provlnséri ehuru han val ej; 
derföre lemnade Caozllet. 

Fryxell förmodar, att det var år 1609, då Danska Ml- 
aistero d. 30 Aug. skref huru Akerbjelm var en genom alr 
sjelf betydande man, visande stor förbittring mot Hertigen af 
Holstein-Gottorp, viljande ådagalägga att Svenske Kungen ej 
hade med Hertigens och Danske Kungens stridigheter att 
göra, tvående med Pilato sina bänder i vatten, såsom voro 
Svenskarne oskyldige i det nu öfverklagade, dervid ådaga«< 
läggande en stor talegåfva (munheld). Grefve (J. G.) Sten- 
taek hade svurit, att hvarken han eller någon annan af 
Badet visste något om trupparnes i Wismar marche förråa 
iea skedde. 

I iillåiget till Eberhardts historia om Sveriges adel p. 
4M föU^ anföres or Anecdota Benzeliana om ett uppträde 1 
Konung Carl XI:s kabinett 1606, der vi se Akerl^eims svåra 
itåUning, men tålmodiga sinne. 

Grefve D^Avauz, som hade lärt sig Svenska, osäker på 
Crelte Bengts ärliga tolkning, förklarad^, efter en rramställnlng 
af ea afalre, att ban cj kunde svara på Kungens motpropo- 
sMoo, ursäktande sig: ""£. M., Jag ej kunna svara derpå* 
Ibi praceptor ej halva lärt mig det.'^ Dagen efter inkom 
loanageo, begärande veta Kongl. Rådens mening, och det 
ttatk dröjsmål, emedan poststunden var inne. Akerbjelm be- 
Mtea strax expediera bvad Rådet beslöt. Secreteraren gick 
A tiU K. R. Grefve Wrede och Grefve BJelke ocb bad dem 
Snaå Knagen att uppskjuta med svaret till nästa post, eme* 
daa han kunde omöjligen hinna expediera det den dagen. 
Clek så till Grefve Bengt och bad om samma hjelp. Då sade 



Ifil AkbbhibIiM, Samml 4. 9L 

Kttifeo: llTad Mper den der efter oeh tassitr. Grefve Beii|l 
svarade: Han sågrer s\g ej hinoa med expeditloBea 1 daf, 
emedaa han först skall sättas upp pi sfenska för Eders 
MaJ:t och bemstallas E. M:ts bepröfvande, sedan på latia, så- 
som det bör afgå, ocb detta fordrar tid. Då drogr kug^ei 
på Tarjan ocli förirrade s\g mer ån bas någonsin gjort, sko» 
rändes först till Åkerbjelm: Da djefrnls krokryggloteri •■ 
du intet såtter opp brefvet, Jag skall dig så prygla, alt dt 
skall minnas mig. Bref?et skall dn strax skrifra, och skall 
det i dag med posten afgå. Ocb J hår — sade han till 
Koogl. Råden — hvi talen J icke nn? Når J kommen In i 
min kammare, då står mnnnen aldrig igen på Eder, ntaa dl 
har den ene sina, den andre sina partier. Tala nn, det f*-*>a 
tar er, ocb säger nt er mening. Grefre Gyldenstolpe, ses 
sade något tyst tfll grannen, blef skarpt snäst Emedlerttf 
togs resolntion, Akerhjelm nppsatte bref?et, men fick tårame 
1 ögonen, då han skulle läsa npp det för Knng och Senat 
Då blef kungen åter ond. Snyfta i h— e, dn krokryggtoter! 
Läs redigt npp brefVet Dn har Yäl också fått peMlagac 
och gör dig och flere ondt, att J intet får edert fram. 

Och denne knng var det, som trodde sig med en FéN 
ordning *) knnna ntrota svärjande, hållande afsåttning 1 per- 
spectiv för prester vid deras 6:te ed ocb landsförvisning fir 
^nstemän, när annat ej balp. Och hvar ivärja de ^blidade^* 
mer än i Sverige? 

Då konnng Carl XII tillträdde, var Secreteraren af St>- 
ten Samnel Åkerbjelm en af de kunnigaste i Kongl. Gancel- 
Het Sannolikast har Sam. A. till den unge Konungens yenst 
uppsatt den Relation om Sveriges ställning till andra makter, 
daterad d. 30 April 1697, som tryckts af Loenbom. Den 
börjar: *'fimedan det är befallt vordet at efter H. Högstsallg 
K. MaJ:ts . - dödliga frånfälle ... en berättelse göras måtte 
om Sveriges tillstånd 1 anseende till det utrikes verket, 
angår krig och frid ... på det man deraf måtte förni 
hum dermed förevetter samf deraf anledning att taga i akt 
hvad som härefter må Unnas rådsamt att göra och låta, tf 
Vill man dcrutlnnQd bruka sådan method och ordning, att 
man först berörer de tillförene förelnpne saker så fcorl som 
ske kan, att visa deras sammanhang i råd och verk, och 
sedan att man föreställer hvad fred ocb vänskap, gemensam- 
me förbund. Intressen och consllier, eller hvad ovänskap, tvi- 
stigheter eller pretentioner, som man nn fér tiden hafversMd 



*) K. férordn. oni Eds- ech Stbbaubrolt 1007, 4:6 oeh 6:6 ponktcrw. 



AkbrhmIiIi, Samma d. ä. lU 

ci #ei amui potentat och sttt, si att dea nirTarande faetaf 
nm algot omstiBdll^are mi ställas för ögoneii.^^ 

Detta, son stUprof aafördt, mh Tisa på liTilken klassisk 
fnai Akerbjelms Midolog stod. Loeubom floner kar med 
skil en ftallstaodlir bistorla ont allians- och negrotlatlonsver- 
kets HllståDd ooder Konong Carl Xf:s 37-åriga regering, så 
aorcket tiuröriitligare, som den ar författad af en herre, 
hfllken hade. grnndllg knnskap om alla saker och för sia la- 
aigl I mlolsterlella irender eger allmänt beröm. 

AkerhJeMn synes hos Carl XII 1 Carfshamn 1700.v G» 
Wffede skref från Carlshamn d. 25 Sept. 1700 till sin fader 
K. IL Grefte Fabian: Polns å Akerhjelm ont fait lear coar 
fnl assldvemeat k iln de troover qnelqnes moments ponr falre 
•Igaer lear expeditions, mals le Rol les exite antänt qoMl 
peal A toot cela cralgnant qoMls ne giissent qnelqnes möts 
dms lears lettres, qnl pourrolent sTancer nn accomodemeat, 
é sans qae le C:te Piper se melAt nn pen de lenrs alfalres, 
Ils De Tieodrolent Jamais a bont de rlen. Den 27 Sept. 
akrefs, att S. Akerhjelm återvände till Stockholm (Polos föU- 
de vidare med Knngen). Den atslitne trotjeoaren, mjc- 
kel anväod för sin stora duglighet, om också ej beklädd 
aMi parparn (kanske mest i följd af sin ofrilse börd), dog 

Rörande Stats^Seereteraren S. Månsson Akerhjelm flnnas 
Haadllagar I Rosenhaneska Bibi. på Torp i Södermanland. 
(bBdL rör. Skand. HIst. VII. Bil. p. t). 

Samuel Akerhjelm var gift med Catharina Holsdorph. 
oMlse, dotter af en Tnllföryaltare 1 Nyköping. Hoa var då 
Baka efter en Handlande 1 Götheborg Jacob Hartx. Styfso- 
aca Jacob Hartz blef 1704 intagen på Akerbjelms adliga 
aamae/ och år Stamfader för dea ännn fortlefvande adliga 
attes Akerhjelm. Han hade 1693 företagit en resa tillHartx- 
hargea, hvarom berättelse Ingafs till Bergs-Colleglam. flan 
Mef Borgmästare 1 Nora och Linde 1690, Öfverjägmästare 
1712, Major 1719, Bergsråds titel gafs 1732. Han dog d. 
8 A|^l 1733, g. m. Ellsab. de Besche. Deras son Jacob (ej 
Johan, ehnra han så kallas i Anrivilii Cat. Bibi. Ups^t t* 
Biradshöfding, Tersiilerade 1 734 års la§bok 1 748 (derom se 
Sv. Sköna Litteratör IV. 363) och ntgaf Trenne samtal mel- 
ktt Peaaan, Pliten och Plogen 1745—46. 

S. Akerbjelms egne söner voro.- Samueh se mo 3, och 
lar$; hegge blefvo Friherrar på hvar sitt nnmmer. En son 
JfofniM, Capitaine vid Amiralitetet, dog 1724. Ea dotter 
Caikarina blef 1708 gift med Sven Caméeo, som måhiada 



lit . Ikbrhjblii, 5aiiiiM< dU y^ 

fér att knoaa fi till maka en Mken, blef vid saama M 
adlad med namael CameDhJelm, d. v. HUt. Profess.^ och RåaU 
flustare i Peroan samt tillika Lapd-Ricbter på Ösel. Efter 
CameobJe|ms död blef Catbarlna A. Lagman Lars Stieraelds 
3:dje maka. Doltrea Margaretha blef gift med: lu) Koagt. . 
Secret. Elias Obrecbt, 2:o Secret. af Staten Olof Hermelin 
(ft/2 1700), som då var cnkling efter Heliena Jonaidotter 
BrebmskJöM. Lars A. var född d. 24 Febr. 1605, blef Volon- 
tär vid Llf-Gardet 1710; Fåndrlk vid Södermanlands Rege- 
mente 1711. Blvistade campagnen 1 Holsteio, actlooea vid 
Gadeboscb, Tönnlngens belägring, vid bvllken ban blef tUU 
fångatagen, men gjorde sig derpå lös. Llenteoant 1314; Ca- 
pttalne 1710, allt vid samma regemente. Blvistade samma år i 
den tllltinkta surprisen vid Fredrikstens fästning ock erböU 
därvid 3 blessnrer. Kort derpå Capttalne med kompani vM* 
Nerlkes ocb Wermlands Regemente. Ryttmästare vid Wesl«- 
gölba Cavallerl 1717, med b v liket ban gjorde 1718 års falt* 
tåg 1 Norge. Major 1734, Öfverste*Lientenant 1741. öfver- 
ste för Nylands Dragoner 1746, General Major af Cavallo^ 
rlet 1747. C. S. O. 1748 med valspråket: Gopia tatisslma 
VIrtns. Priberre vid Konnng Adolpb Fredriks kröning 17il, 
introducerad 1752 (N:o 232). Gkändt bvllket år baa blef 
Ofverste för Bobnsläns Dragoner (före 1751), General af Ca* 
▼allerlet ocb G. S. O. med stora korset. Var vid Tyska 
krigets utbrott näst General-Lleotenant Grefve J. D. Hamll» 
ton den äldste af Generalitetet bland dem, som då utglaga 
under General en Cbef, enligt Sv. Merc Okt dt Dec. 1757. 

i de bekanta Memolreroa 1 Handl. till Skand, Rist. V. IL 
p. 200, säges den berömde Sam. Akerbjelms broder Lars Tara 
^*an elak man med flera sådana syskon,^^ bvllket väl afser 
politiska syskon af ett förbatadt papti. Om L. Akerl^elms 
bedrifter i SJuårakriget upplysa de rådfrågade källorna hitet» 
Han dog d. 29. Jan. 1767. Gift med Margaretba GöUiea- 
afjema. Hans son Priberre Samuel Akerbjelm, Majorea, ha- 
de en son Priberre Lars Akerbjelm, Ofverste Lienteaanti 
hvllkens son Prib. Hans Samuel Kant A. blef Landsböfdlng I 
Norrbotten 1850. 



3. ÅKERHJELM, SAMUEL A. T. 

Son af N:o 2, född i Stockholm den 14 December 1684* 
iBOleaiuB, hvilkj^n dog sfaom Biskop i Skara, var haaa uaf* 
domriarare. I Ab» blef Akerbjelm student, 14-årlg. Uppglf* 



Åebrhjb£m, Sätnuei «L y. 165 

ftt ifreo liafVa stnderat f Upsiila: Haas niHMé im^an 
gkk ej 1 de ^amle idltogaraes hjulspår ^fver Paris till Rom, 
itan offer Holiaod till Engrlaad. Fadrea yllle all ban skalle 
se *Me fria sambällsfdrmeriias divarande mdasterstater^ ea^ 
lin Bjiron v. Besltow 1 Sveoslc-AkadeiDiska '^Mioner (Tiilea 
Jreminne är na bortrallen). 1704 dea 16 Maj skef S. ^ker- 
bjetm sitt aama 1 Oxfordska Bibllotliekets Albam, ocb nyare 
tiders resande bemärka detsamma, — ett bevis, )itt manaeii 
mifVit Damnkonalsr. Akerbjelm stoderade i Oxford, då Skalden 
Cbrlstopher Lejoocrona, S?eriges Minister 1 London, fadreåa 
mgdoBsvän, kallade den 21-årigre Åkerbjelm att förrätta 
Le^atlODssecreteraren Carl Gyllenborgs syssla, när denne ea 
lid Tfslades 1 Frankrike. Då Gyllenborfr återkommit, vände 
Akerbjelm till Oxford i[n>n, der ban stoderade änna, eti år. 
1705 eller 1706 ingick Akerbjelm 1 Kongl. Ganzliet ocb var 
ProtocoUssekreter i Krigsexpeditionen, när TalTeltäckareD 
Haitmaa 1713 såg bonom ankomma till Tlmnrtasch vid 
Adrlaaopel från Stockbolm t sällskap med Cederbolm ock 
Gyllenkrok. Beskow anmärker, att bos Konnng Carl Xfl 
fällde det mod bos Sekreterarne, som skalle till bjelteknngeb 
bära papper att nnderteckoa i retrancbementer, på fästnings- 
tallar eller på slagfältet, der trnmman användes såsom skrif- 
bord; men det må äfven anmärkas det otrefflga sällskap Se- 
kreterarne knode träffa, t. o. m. då Knngen sof nnder tak, när 
t ex. knngen, ebnro frisk, låg till sängs, ocb den gamle 
Brandklipparen (Carl XI:s favoritbäst), som nppbann 42 års 
iMer, fick tränga sig Igenom beia sviten in I Kobgl. MaJ:lB 
logement Då det I Bender fäll konnng Garl in att reorga- 
ilsefa Canzllet, Commeree^ ocb Bergs-Gollegieraa, Skattevå- 
sendet. Postverket, ocb då derifrån skalle sändas instrnctfoner 
for sjelfva lagcommlssionen o. d., så dek "SkrffVareregemeii^ 
ifV ej mycken ledlgbet. Att krlgsexpeditlonen ej var ett 
dolce far niente är rnlll säkert. Redaii kl. 2>pi morgonen 
kände arbetet börja. I Stralsnod, delade Akerbjelm belägrln* 
geas pröfningar. Då ändtllgen fädernejorden återbesöktes, 
féljde Akerbjelm I Cansilfakten, som arbetade sig fram mel- 
laa isstycken, nåder det knior snsade omkring öronen, oeb 
kamraten, Canzlistea Glaser, på samma Jakt träffades, till 
Ystad. Då Cbefen för Krigsdepariementet Gasten Feif 1716 
förordnades till Ombndsråd, blef Ganzllrådet Frans J. Bbren- 
strabl Statssekreterare ocb Samnel Akerbjelm (Expeditions?) 
^kreterare inom samma Expedttioa. I Febrnarl 1716 kom 
Akerbjelm till Konnng Garl nåder dennes resa till Norgt. 
Sedan synes ban varit konnngen till bands Intill den sorglf- 



IM Akbrh»lm, Samuål éU v, 

gt didsrtaideD. 1718 den 25 Mars skref tian från Ckrtill- 
lehimo till Geaeral-Lieiilenaiit Grefre M. J. De la Gardle, ao« 
då yar I Strömstad, bara bao, ensam 1 sin expedition, var si 
vpptasren, att ban ej till bvartdera Gommlssarlatet bana sia- 
da mer åa en afskrlft ntar ett mårkllirt kaugabref, som skalle 
meddelas LandsbdrdlBfarne, önskande att allmoiren mitte II 
•nar knnskap derom. Kougl. MaJ:t både deri medirlfvlt landt- 
minnen att nr Kronomairszlnerna få låna sitt ntsade. 

Han var Til dock ej en träl för Intet, ntan S3mes ökat 
alA enskilda förmögenbet genom sina löner. 

1718 d. 27 Sept köpte ban Margretbelnad 1 Uppland af 
Greftlnnau 'Elsa Sparre, der ban sedan bodde, då baos em- 
bete ej aqnorstådes qvarböll bonom. Godset åtgjorde mså 
Säteriet 19 1/2 mantal. Han rar na så nära att ntnämnas 
till Statssecreterare, att follmakt följt, enligt K. Fredriks yt- 
trande till Rådsprotokoliet, om K. Carl blott lefvat 8 dagar 
Uagre. Emellertid förestod ban tillika Ombadsrådsembetet f 
Krigsexpeditionen, då K. Carl fölL Nn kom friheten ocb -^ 
afsåttningarne. A. Tar Ibland de många som flngo afsked 
af Drottn. Ulrika Eleonora. Derefter möta vi Capot famllte 
A*, bland knngamaktens arfvingar i Sekreta-Utskoltet I71li 
der ban satt Jemte Joban Tbegner, Carl Cronstedt, G. 6. 67I* 
Jencrentz, Peter Scbeffer, Tbomas Febman ocb dylika d. ▼. 
FrIbetsTänner. Det kände då ej förefalla oväntadt, att gna^ 
sten bos ^'öfrerbeten^^ Tar ringa. Den 4 April samma år 
Bidgades ^^Statssecreteraren^^ Akerbjelm, att Jemte Cederstria 
ocb Cedercrentz låta appläsa ett memorial, deri de 2:ne sed* 
lare besvärade sig deröfver, att, oaktadt Hennes MaJ:t nylfgM 
fffvlt försäkran, att lagen skalle ntan laga ransakning ocb dov 
tfrån sitt effll»ete skiljas, de nn likväl bllfvit stötte från sias 
sysslor, bvartill Akerbjelm lade, att, oaktadt bans bestal^ 
Bing Inom Krigsexpeditlooen änon Icke bllfvit till annor vaa 
SifVen, ban likväl fraktade ett lika öde. Akerbjelm förkla- 
rade, att det ålåg Sekreta-Utskottet att kandhafta den lag 
ocb de författningar, som af Ständerna gjorts. Landtmar- 
akalken tog Memorialet ocb lofvade att K. M:t barom skalle 
Ii en anderdånig 'föreställning.'' Längre fram yttrade A. 1 
a^ntteckens-frågan, att mynttecknen visst borde afskaffas, men 
mot reverser, ^varatl Staten förband sig att dem Inlösa, då 
den blef 1 stånd dertill; men strax måste de fattige ersättas * 
eoatant, så att de slnppo evma ihjiU. Akerbjelm antop att 
efter Palmsklöids död expediera resolatlooen ocb fårklarlogea 
pi Prestatindets aliminna besvär af d. 10 Mars 1719, bvar- 
Mr kvardera Stinet borde /ersätta med 24 daK am:t, ealigt 



^keMskeifens fArslaf ^ llkwf att PalnsklöMs Baka kaniaf 

iletalBlagea afVen för det AkerhMm rerkstilMe» bfareaiot 
^ syaes har?a nlgot laTiodt. A. blef au af ComBlssla* 
•ea éff er Görtz iillspord hvad baa både sig bekaat rdraada 
GérU^s skadlif a förslager. Haa förklarade s\g ej bafva aågoit 
kiBskap om Görtz^s föralag aagående millseos lorättaade I 
BbU oek Flalaad, Ja, att bao aldrig eoa bort talas deroa» 
Hide vit käft åtsklllige dlspnter med Görtz om myatleekaeft 
•ch eti ocb aaaat; mea Görtz ocb baas depatatioa både ej 
bift Tldare att göra vid krlgsexpeditioaenf äa byad mlliaeas 
aiialag oeb maaderlogaraes införskaffaade aoglck. A. ålades 
dock att efterse om ej 1 krigsexpedttlonea skalle llooas oågra 
af de Ifrigataraade . förslageo ; derpa Tanns, sy oes det, latel, 
BMa sedao loaa Ti A. sysselsatt att uppsöka af Görtz åstoa* 
dade doeameater. Saart aoslgs A. ej dela det rådaode 
partiets mealag ock aflarsoades fråa Caazllet, otoåmod till 
Krigsråd 1719. Samuel Akerbjelm rikoas, Jemte StJeroeM, 
Böpkea ock Wacktmelster, såsom de der voro af Hertlgeas 
paitl; eUesI räkaades A. till Hofpartlet. (Haadl. rörande 
Skaad. Hlst VIL 275). Hade med R.R. Grefve Erik Sparre 
ea tvist, i det afseeadet vlgtlg ocb anmérknlagsvird, att 
deasamaa sedermera gaf aniedalng till Förordalagen om 
Bardesratt på landet d. 27 Janl 1720, geaom bviikea För. 
(Mtalog Bördsråttigbeten blef laskräokt inom traagre gr£n<* 
lar, ia den baft förot. Deaoe f. d. allerakderdåaigste tit* 
aare kos en envildig Konnng appeabarade an aitilskan för 
ea så atstrackt Ståadermakt, att ban i Secreta-Utskottet den 
tt ack 29 Febr. 1720 ''sade reat ut, aU dea makten måste 
aai ieke betagas, att ändra de utnimnlagar (der var ffcåga 
•m Amiassadöreu vid congressen I BraanscbwelgX som Ko» 
aaag ock Råd gjort/' (G. G. Malmström, Sveriges politiske 
Ualarla från R. Carl Xlhs död till Statsbvålfalagea 1772 ^ 
IM). Staaderna voro nemllgen Rådets principaler ock, air 
pdadpaiea var tillstädes, egde baa ändra sitt ombads till-* 
girmrie. A. fick sedaa lära, burn Stäaderaa af folkboparae 
på torg eller i sockeastugor, som valt Ständerna, betraktadee 
låsam ombud, bvllkas makt försvann, när principalerna la- 
Ibaao alg. Men prlncipaleraa fråa Dalarne mottogos Illa af 
4na ombud Stäaderaa ocb Ständernas ombud Rådet med Ro* 
BHg Iblaad sig d. 20 Juni 1743. A. var 172fr i Febr. så 
fmt i sia lära om Ständernas rätt att genom sitt Seeret»* 
Utskott ändra Rådets gjorda utaämalngar, att, då aågra af Rå- 
lat vlUe bestrida Secreta-Utskottot deaaa makt,, yrkade kaa^ 
att de derför skuUe ställas. tUl ansvar. "Ock slutet hlej; atl 



Secrela^Ulskattet både^ 1 detta oeb nXg:r« aadra Ml ändrade 
rådets itnåmofBffar;' A. blef derefier B. O. sedan Ord. Krlfs- 
rAd, anråod ?td (omiDlssiocer och mönstrlograr. Vid I72S 
.irs riksdag appdrogrs it A. Jemte Grefvc C. G. Tesstn «eh 
, Friherre a R. Strörorelt att i aolfdning af ett rykte oa ea 
samma DsyårJolBgr mot Deras Majestäter, iakomma till Rtdder* 
skåpet och Adela med hrar sUt belåakaode om de mått och 
slegT) som borde vldtagras. Na ville K. Fredrik bafva A. tlU 
* Stats-Secreterare, men Jcke Tessin till Caaali-Råd, Rådet 
Tille derempt leke se A. såsom Stats*Secreterare men der- 
emot T. såsom Gaozll-Råd. Horn och Rådet tngo 2 ståai 
not 2 röraode A. och förklarade derföre, att ffåfraa borde 
oppskjotas till nästa riksdag. Då förklarade Koogeo sig filja 
appskjata Ganzll-Råds ntuåmDlngen till samma riksdag, jU 
Iraade till protokollet, det beklagliga I tjensternas tltlsåttalag 
på Dämade sått, då t o. m. Hollaods Ståthållare hade nukt 
att Tälja sig Sekreterare. Då medgafs A:s val af Rådet, 
hvarpå Knogen mötte Rådets önskao med afseende på Tes- 
sia. Vid riksdagen 1726—27, då Secreta-Utskottet Infordrr 
de KanslikolJeg. betänkande röraode den s. k« Hannoreraa» 
ska accesslonen, tillstyrkte denna myndighet förbandet med 
4e Ha^noverska allierade, men dlssentientes voro dervid Höp- 
ken, Åktrhjelm och Tessin (Malmström I. c. p. 3^6). A. VlU 
Båmodes d. 17 Dec. 1728 till President 1 Åbo Hof-Rätt, hvti- 
ket embete han tillträdde d. 1 Jnnt 1729. Friherre (N« 
205) d. 31 Jan. 1731. Raron Akerhjelm var vid 1738 ån 
riksdag Ledamot i Sekreta-Utskottet, då Utskottet nedkallade 
till sig alla Riksråden, frågande dem, om no ej vore tid att 
återtaga det vid sista freden förlorade, då alla atom C. GjU 
lenborg och M. J. De la Gardle sade ne/. En annan dag 
■edkailades lil^. EB. då Utskottet uppläste mot dem hårda 
beskyllningar. Så ''llcentlerades"^ Rådets pinralltet. I de af^ 
gåendes ställe Ingick Baron Samnel Akerhjelm i första nua- 
met Blen när Garl 6. Sparre 3 månader efter Riksdagev 
siat föreslog att sända 7000 man till Finska gränsen, rösta- 
de Baron Akerhjelm Jemte Lagerberg, Nordeostråle och Posse 
deremot; och blefvo ännn bestämdare I sia motsägelse, då 
Kyssarne vonnit en seger öf?er Tarkarae, helst Sekreta4}t^ 
skottet bland vllkoren för fredsbrott infört, att Tnrklska kri- 
get skalle aflöpa olyckligt för Ryssland. A. atvecklade w^ 
dan i ett grandllgt betänkande den stora olikheten mellan 
Rysslands och Sveriges styrka, samt angelägenheten att af- 
böja farliga föUder af dea obetänkta tmpptransporten. 



Di Kniif Carl XII blifrit skjiten, som tros aknlle, af 
M«ft kulOj så slöt man fred och lopp bem, plandraiHle 
krlfsfcassao för att få respeoDlofar. ^iår Hajor 11. Sinolair 
Mffit skjaten, som tros sknlJe, af en Bvik kula, så skulle 
kåBiden atföras genom ett ryskt krig. Akerbjelms votnm*) 
år, enligt Gefjers omdöme, bestämdast mot krJg oeh grnn^ 
dadi på sanna, ntförligt motiverade uppgifter, bylikas ver- 
kan på Bönderna Landtmarskalken sökte försvaga genom 
förklaringen att de voro mindre tUirörlUlige. Utgången visa- 
de dock aaaat. De 6 andre mot-röstande Senatorerna yttrade 
sig f^r en negoclatlon armsta maon. ,. 

Friberre Akerbjelm både blifvit Öfverste-Marskalk d. 10 
Jvnl l?4l, dermed emottagande ett i den tiden svårt embete. 
Nieodemns Tessfn både erfarit det. Konung Fredrik var 
TiUnstlg och tog ej vara på penningen. Öfverste-Marskalken 
sknlle skaffa mynt af njngga Ständer och hålla bord åt en 
Epicnré. Hår måste säkert mycken förslgtigbet, mvcken för- 
alagenhet förbrukas. Vid 1743 års riksdag var Akerbjela 
den ende i rådet, som röstade för Hertigen af Holsteln. Han 
red vid Knogéns sida, då K. M:t d. 20 Juni for ut att sUlla 
Darlkarlarne. ^ 

Riksrådet Akerbjelm vördades som Mecenat. När den 
Ijrsaide ocb prisade C Gyllenborgs död föranledde ett nytt 
Caaceilersval 1 Upsala, och Hattarne, ledde af Tesslo, önskade 
Kronprinsen, hvilket i dåvarande stäiloing skulle gifva Tesstn 
nuikten, så var A. Mössornas Gandidat. Mössorna i Gonsistorlnm 
voro 12, då Rattarne voro 7. Vi låta en Hatt presentera tår 
lisareo de lärde Fäderna, och först dem, som voro A:s vät^ 
ner. Se der Hist. Prof. E. Frondin, med peruque å longe 
ock vördig mage, visande 1 blicken en hedersman; dernåst 
Boq. Meih. A$p, hnfvudet högre ån alla de andre, med stort 
skägg, som flyter ner öfver prestkragen, bärande kalotten lätt 
öfver det gnilröda håret, ögonen plirande f^am nr ansigtfet- 
■an; märkes, att han aldrig vänder bnfvudet, men kan dock 
genon piirandet se sig tillbaka, uppburen af fötter, som likna 
bistockar, äter girigt och dricker än girigare; Uti Profess. P. 
Dilén se vi den, som uppgjort Ganzlersförslaget och anmodat 
Arehenholtz att komma till Upsala för att tala med gubbarna 
am Akerbjelms meriter. (A— z den kungl^Yäbnskatten'', gick, 
aida man, dervid på tassarne, så att ingen herde när hat 
kam och hvar han ^ gick). Se här Joh. Ihrej propre som en 
kavaUer och slug som en statsman, hade ej lydt tömmen 1 



1 UsM t 8v. Akad. handt. 1852 p. 111—1». Afgafs d. 20 Mi 174^ 



IM AsBRBJBLM, Samua 4. f. 

c Gylleatorgs haad^ flitig vid arbetsbordet, Tfailg 1 sia 
fingelse, tåadaorfe stridens eld, mea geraa dragande sig. 
dan, di lågorna slogo npp; och N. Ro$én, med drt stirsta 
personliga anseendet bland alla, reslig, ?acker karl i grön 
kläder och rosettpernqne. Då minoritetens Candidat, Kraft» 
prinsen, kom som Canceller till Upsala, drog Rosén sig aodaa 
bland Adjnncter och Docenter, och r. d. Biskopen af Eittft 
bemärkte honom ej heller, oaktadt han bar sitt faufvid Til 
1/2 alB högre än omgifnlngen, der man ser A. OrönvaU^ lika 
^ock som lång, bär värjan snarare på ryggen än Tid sidaa, 
med sammanknäppt rock, ansedd af Gyllenborg såsom lat 
mindre propre: A. Boberg, sitter Inhyses i sin peroqne, si 
som i ett hölass, af Gnd blott ämnad till Bondkapian, af Gyl- 
lenborg ansedd såsom litet fjollig: G. Matheiius^ litea till 
Täiteo, fet och trlod, ser sömnig nt, dricker helst och liter 
UUén tänka för sig i politik: P. Eckerman^ ^oxea som bar 
skälian'\ liten pigg gubbe med rnnd pernqne, aldrig ståeftde 
stilla, ataa Jemnt springande» talande hvad partiets ledare 
tänkte, arbetande mera sirligt än grondligt: L. Hydrin^ llicft 
gräl, torr och hes, går Ingen i Tagen, men är ej eller god 
att gå för när. Uti N. WalUriun^ den yngste, som aåledes 
först röstade, och röstade på Äkerhjelm, se tI en tilltagaea 
man, likväl Inbnnden i sitt tal, arbetande med både cUaphet 
och styrka. Sist märka vi t. Rector D. Solonder^ em illeft 
man med klnmpiga fötter, högst flitig, arbetande nätt ^A 
dag. Detta Tar Akcrbjelms parti: i allmänhet flitens bmSi 
som önskade ep gammal, genom mödor och arbeten till Råé^ 
bordet uppstigen Senator till Chef. Deras val är en ärebeTia>' 
Bing, ett omdöme, nttaladt inför efterverlden, som torde ritt* 
Tisa, att Ti ställt dessa porträtter omkring hans byst i mift» 
nets tempel, ehnrn tecknade efter ntkast af en samtida wååtr 
ståndare. Den 26 Febr. 1747 blef Adolph Fredrik Canceller. 
Konnng Fredrik hade Telat nämna A., men Rådet ansåg liff 
oskickligt att Kronprinsen kunnat komma 1 fråga, stan alt 
bllfTa Tåld, och öfrerröstade konungen. Den gången fröjdades 
Adolph Fredrik öfrer denna Rådets makt; månne likaså längre 
fram? A. hade dervid uppfört sig såsom en hofman egnade. Haft 
uppvaktade, då valet bllfvit kändt, sin Kronprins, förklaras* 
de, att, om H« K. H. skulle i nåder täckas mottaga Caacel* 
lerlatet, afsade A. sig detsamma, helst det ej anstod hoaiMi, 
att competera med sin öf ver het. Prinsen nämndes, men Ri- 
det kräfde skrapa till Consistorium, flera yrkade ansvar, af> 
bön, Ja, en kräfde åtal genom Jnstltle*Canzlern. A. aasligB 
Bl farlig som Aristides 1 Athen. Han måste nr Rådet Uaad 



IkjBRiijb&m, Samm$l d. y. Iftf 

mkUiäBenå ipprepades dock cJ Caaeellersfalet; ses BajK 
MråfiB -* ae aeaanförj— och baos gillande af Spriagora 
Maata aats om "priocipalatet.'' Ställd för en Ständernaa 
GMntatott aedJade liaa alla sina embeften d. 10 Dec 1747. 
Äkerljelai liade inoai Rådet opponerat sig I en Bankofrlga 
- ''1745 Afs Fiaance^System'' — som låg Ständerna, Rådeta 
liiaeipaler, nyeket om - bjertal. Han hade dervid med alg 
fiftastedt, Poase och Ant. Wrangel, hvilka af?en voterat med 
hiaoA mot FlMka kriget; de sloppo, aåger Geijer, med en 
miiag, men Akerhjelm måste anse för en nåd, att få taga 
afakcd ataa pension*). Då blef motståndspartiet l Rådet 
stiMt Battaroe på Riddarhnset hade d.'22 Oec. 1746 insatt 
A, h TOB Höpken, fast han om morgonen ätit frnkost såsom 
(Bipcd.) Secreterare, sedan han dock knnnat åta middag som 
bfliankalk, på ea Rådstol innan aflon?arden åts, och Claes 
BeUad, N. Paimstjerua o. d. mäa ingingo Tid hans sida, 
kmeftcr 'Met Franska partiet" blef regent. Akerhjelm er* 
måkB I Senatea genom Gabriel Seth, den siste Rådsberre, 
mm kade Fredrik 1:8 namn under sin fnllmakt, hvarefter Ä^ 

noch byggde på sitt afliage gods vid Östersjöns strand. 
Lerhjelm "föll,'' som Ti sett, derför att han motsatt 
lig ett beslni att, ntan en föregående nndersökning af Baa« 
ktis atillalBg, tillslita Bankolnckao för nt?exilng af metal- 
Urt myat, men med rättighet att ntgif?a småsedlar. Se- 
toH9*Utskaltet rid 1747 års riksdag beslöt en äreskänk åt 
imm aatirealisationsmin, som Jagade Akerhjelm, "de små 
BttMsHlaroes fiende", nr Senaten och bjöd att ntdela 10,000 
Mn silfvermyat 1 belöningar åt dem, som haipit/ till att -- 
H^fa realisatiODeas fianer. VI få låagre fram se hnro^en 
Sliiéerpiaralltet af annan mening sedermera nppstod, Äf« 
vet fir sia mening I den så kallade principalatsfrågan aa- 
^ sig Åkerhjelm, som n anfört, uppmanad att tråda nr Se» 
Mtea. Då Rådsherrame voro, enligt Rosenhaaes förklaring 
M Rådslångdens titelblad för 1718— 72, att anse som Riksenå 
StHéin Pi$Umäktige, yar Tisseiligen för en person, som 
^itojies Tl^ att ae riksdagsbestickningen, frestelsen ej långt 
Ml att påmlaaa principalerna ?id riksdagen att de blott 
VM sveaska folkets, eller, om man så ?ill, de sTenska stan* 
imi fillmifctlge, att makten, hf liken dagens lära förlade ntom 
bMettet I Ståader-Utskotten, således ytterst måste rörliggas 



1 n. ▼. Beskow, apier dook, «f R. Sttnderfl bref om Å.t återkalUndt 
i måiHf treUft, atl A. sed«rmera kom i åtnjalande af nl^on ptnsion^ 



182 Åkbbhjblm, Samuel d. y. 

iiiDa längre bort — hos folkel, som valde de rUcBdagsafti^ 
liTllka sedan ?alde både knog ocb rid. Men Ständerna ryiie 
för denna köpman Springers, af Akerhjelm vid Rådabordel 
Tldkånda lära, och man sökte till och med att med vapen å 
band nedslå den. Det var således ett stort mod hos A. alt 
bekänna sig såsom denna läras anhängare. Endast som ett bevis i 
ex absnrdo mot riksdag$regem$ntet kan dock frågan försvarar 

Den nya regerlngsplnraliteten ville ersätta Akerbjela 
med blå bandet, vid Seraphimer-Ordens inrättning 1748, aea 
ban undanbad sig bedren, ntan tvifvel ej nog mäktig att 
nppskatta en ära, som kunde vederfaras äfven sådane, sob 
sålde samvete och bytte öfvertygelser. ''Akerhjelms djnp. 
sinnlga och patriotiska anförande mot Ordensnärdens natnra* 
llsation i Sverige, är ett af frihetskänslans skönaste laspiia- 
tioner, värdigt Ciceros och Demostbenes fädernesland^^ beter 
det 1 ''Nittio år af Sveriges Hemliga Historia'' 1 Jonmalei 
1833 n:o 288. 

Akerhjelm lefde nn i 18 års ''otinm'' ocb synes ej Jud^ 
va haft ringaste begär att påminna verlden om sin tillvarel* 
se. I den mån peuningtrasslet blef större och Rlkadagsaåa-» 
nen oefterrättligare, lifvades dock folket att erinra sig dea 
Senator, som velat att äfven penningen sknlle vara en san* 
ning och att Ständerna sknlle betrakta sig såsom folkets Oai- •/ 
hud med samma följd, som kräfdes deraf, att man betraktade 
Senaten såsom ständernas ombnd. Mössorna prisade bögljait^ 
gnbben ''med den Catonska dygden," gråhårsmannen pi Mar* i 
gretelnnd, och alltmer blef hans politik popalär. Följderna i 
af hans motståndares politik trädde 1765 1 dagen. Mössorna *| 
intågade snajt 1 Rådskammaren på de stolar Hattarne nöd* I 
gats lemna. Äfven nn ville man se Samnel Åkerhjelm I spe^ i 
sen för de intågande, liksom man såg, då Mössorna störtat» i 
1738. Skälet knnde ej nn vara, att den 81-årige Veteranea •{ 
mäktade så^om arbetsmyra gagna inom Styrelsen. Klart var i 
att man behöfde hans namn, hans sedliga anseende. Aker«- i 
bjelm inkallades i Senaten d. 29 Okt. 1765, men trodde sis: « 
berättigad att ntbedja sig betänketids Han fick dock sia<| 
fallmakt, men iDSände sin afskedsansökan d. 22 Nov. samma I 
år. Afskedet ntskrefs dock ej förrän d. 6 Ang. 1766. Mem i 
sannolikt lemnade dernnder Akerhjelm ej sitt Margretelnad. i 

En af taiarne, som förberedde Mlnistére-förändrlngeo, 
Borgmästaren Cervin i Helsingborg, påminte, barn Riket sedaa i 
1720 i 18 års tid styrdes efter principen att sitta i atillbel, i 
låta landet tilltaga i bnshållniog, betala rikets gäht, föröka 
kassorna, låta redbart mynt gå, lag och rätt ha sin Jemna 
gång och riket få sin aktning — principer, som Akerhjelm 



Akbrhjblm, Samuel dé y. IBS 

sékte qvarbåHa — ; men att det ' sedan iutrångda systemet 
T>r byfftft på eröfrlngreos princip, leddt af rådsslag gående 
It på probabiliteter, der flnansrerket hade imaginärt mynt 
son gmndfal, och lirigen företogos med brist t Icassorna, så 
I att ej blott sikatterna måste ölcas, ntan oclf slcnlderna. Stin- * 
jitnia besiöto d. 22 Olit. 1765 att ''offentligen förlclara, att 
[id allninna kånde en beklaglig verkan deraf, alt man Icke 
JiQt de trogna rådslag Akerbjelm kort före 1740 års riks- 
lag girvit om Banken och dess mynt, i anledning af Ban- 
kens då varande tillstånd, som genom oförslgtig administra- 
Hai Miff U i den förlagenhet och tvång bragdt att föreslå små- 
fedelayats införande 1 rörelsen. Han måste samma tid nti 
UtTå afiseenden för egen conservation pröfva säkrast, att 
ledJagga sitt rådsembete, men sknlle nn åter kallas till rå- 
det'^ Alla handlingar, som förevarit om Akerhjelms vår- 
iiga rådslag i den omrörda delen af Bankoverket, såsom ock 
de offer den saken förordnade Secrete Utskottets deputerades 
laadllngar, sknlle tryckas. Äfven slogs på Bankens bekost- 
lad och öfVerlemnades d. 13 Nov. 1767 en medalj af 60 dn- 
[Calers vigt till Akerhjelms åra. — Depntationen bestod af 
[laroa Christer Horn, Cancelliråd, D:r Gabr. Rosén, och Råd- 
i Stockholm D. Hackman. , Utsidan visar Akerhjelms 
med omskrlft: Samuel Akerhjelm Lib. Baro Regni 
Éme. Sm. & Supr. aul. Praf. mt, 82. På frånsidan ses Banko- 
liaet I perspectiv med omskrlft: Veritas vi$u kmora ra- 

er. Inunder låses: 06 merita in Patriam hunc nummum 
feeer. Ordd. Reg. A. MDCCLXV. d. XIII Oct. I 
ikre. hlst & polit. för December 1765 p. 717 lästes ett lof- 
pri, aftryckt hos Gezelins, der Akerhjelm liknades vid Sclplo 
iåfrieanns och D^Agnessean, CbancelierdeFrance. Sv. Akad. 
^ öfver honom en skådepenning 1851 med hans bröstbild, 
fteår och omskrlft: Sam. Akerhjelm L. B. Sen. Rcgoi. A 
Rättvisan i strid med lyckan, som nedböjer rättvisans 
:åL Omskriften: Dii$ placuit victrix sed vieta Catoni. I 
[ärnlogea: inieger antmt, tenax recti reipuhlicce devotus, obiit 
XLXVUL Minnet, som då upplästes, var förfaltadt af B. 
Beskow, som skäligt anmärker, att A. snarare bör 
3 en Stensk ArUtides, än en Svensk Cato. Gift 
A. med Anna Christina Feiff, dotter af Presidenten 
Koi^I. Statskontoret Friherre Casten Felff och Anna Bork- 
Baron Samuel Akerhjelm och Chr. Feiif hade sö- 
1.-0 Alrik ^), född 1716, Capitalne, R. S. O., död 1707, 



*) 1 NcltelU., d. Sohw. Bibi. V. 325, anföreji, att Bar. Alrik A. ort 
at pl Srcmk htroitk rera i Cpsala 1735. 



164 'AkbrhjblMi Samuel 4. y^ 

liTilkeiM 80DS9B ses i n:o 4. 2:o Fredrik, fiMU 1717, 
OfrerstelteateDaDt, död 1798, bvikeDS sodsods son*) Keri 
Brik Fibian Oscar, född d. 7 April 1819, Stndent I LvDd, 
Prest 1842^ gjorde Dtrfkes resor 1839—40, K. Hofpredlkaii 
1854; ntg. JesQ Gbristt Jordiska lefoadsbistorla (beröffld a( 
b:r MeliD), Nycklen till Biblen s. i., in. fl. 3:o Samuels tM 
1732, Hofjnnkare, bodde pi Dylia, död 1763, liTilkens soi- 
son, 80 0:0 5. R. R. Samnel Akerbjelm dog pA Margretll^ 
lond (vid Waxbolmen) 1 Upland d.. 11 Mars 1768. 

W. 6. Lagns yttrar om Samnel Akerbjelm i sin Ato 
Hoftätts bistorla: ^Prlberre Akerbjelm hörde till Sveaske 
mån af första ordoingen. Hans knoskaper ?oro mogna, bus 
omdömeskraft stark ocb genomträngande. Hans karakttf 
både spånstlgbet ocb styrka. Kärleken till Fåderueslaaiet 
ntgjorde grundvalen för bans nit ocb verksambet, ocb med 
ritta kallades ban på sin tid **) den verkligen redlige petMh 
ten Samuel Äkerhjelm^^'* bvarvld anmårkes att ban 1 sina po- 
litiska åsigter närmade sig till mösspartiet, flår bar nu 
tydligen velat säga, att ban ej slöt sig som en partimaB tiU 
hnfvndmånnen. Snarare bemtade de bos bonom minga af 
sina grundsatsen Det får dock erkännas, att bans iofpi 
sande till någon del föranleddes af de politiska coDjna( 
rerna, ocb att vi om ocb af honom känna allt för litet bi 
för att kunna stadfästa ocb motsäga de samtida våanei 
loftah Att han var obesticklig, var visst då en dygd, fast 
ej 1 vår tid lyckligtvis genom den, som vi hoppas, allmäi 
för^eosten, blir en stjerna af någon storleks grad. Men 
vi ej hafva skäl att betvifla Akerbjelms förtjenster, om iÉ 
ock tro att de, under andra förhållanden, kunnat få vara M^ 
stora och ändå blifva vida mindre bemärkta, så tillber 
likväl att framhålla bans minne såsom en nati<malära^ 
tidsprydnad. 

B. ?• Beskow yttrar om A. med fnil grund: ^Närm 
betraktad» var A. mindre en stor Statsman, än en stor 
rakter, af romersk eller snarare gammal svensk metall, t 
nyare tiders blandning. Stor var han mera genom det 90da 
nyttiga, som han velat, än hvad omständigheterna tillåtit 
nom att ntföra"*, Jemnförande hans tystnad med T 
myekno klagan öfver den förlorade makten. A. kan 
TorlLllgai berömmas för en tyetnadmi väitaHgheU . 



*) R. R. San. Å-^ms son FrMirik, Öftrerstelteotenant, f 1798^ 
••nen Erik Adolph, FSnrik, död 1804, hvilkens son, Ideat. Prodnk 
mot. dOd 1S50, vtr HofpredikaDten A:s fader. 

**) I MemoirerAa uti Handl. rör. Skaad. Hist. Yll. 



»» 



Akbrhjblm, Guiiaf Tredrik. Mi 

(I&llerj OMwlU Lez. — RådtläasdeB. — lUMakaMi 6 kSf* Batotoa. 

"— Adl. Matr. — Tenln 9 TetsinUiiB, p. 81. — C«d«rte]ioldt ITlt åra 
riksdag (m regiitret). — Fryxalla Handl. (m registret). — - Da 
la Gärd. Arek. VI, XIII, XVI. — Sventka Akad» Haadl. XTIII 
(Qctjera Friketstid.) — A bo Hof rätta kistoria af W. G. Lafvs (te ra- 
fietret). — Ba biofrapki i mt i Neteberska Samliafen på K. Biblie- 
tkeket i Stockkolm (n:o 110). -- Pants St. Hiet. IV: t». V: f51, SM« 
tta, S67. — NordSerfs Carl XII» kistoria S: 669. — Bonde, SToriM 
aader Ulr. Eleoa. ock Fredr. I, Stockkolm 18fl p. 1 19, 195, 1S8, IM» 
1S4, 2S0. — Bueckinfc Maffos. II: SS7, S41. — Memolres eoncemaat la 
Diéte en 1738—39. — Bdechlngc Magai. V: 141, Let Aaccdotec da 
Btockkolai I Bdsckinfs Magax. XV: 73. — Mercure kiet. et polit. USft, 

f. 717. — Sveneka Maffes. 1736 Febr, 105. -> K. Bibi. TIdn. 1767, 2t 
If. — lioenbom Hiitorlska Markvärd. <: 173, 183. — Btat^foaraal 
1788, Jnll— Dec. 60. — Haadl. roraode Skaod. HUt. VII: S60, 373. — 
Rfkidafstidn. 1765—66 n:o 35, 117, 138, 140. — Bikanf till Rlkcdafi- 
tldn. 1736. ^ Joornalea 1833 n:o 388. — Minne af R. R. Frik. Saa. 
'Åkarhjeljii af B. v. Beskow i Sv. Akad:e Bandi. 1851. — Nya 8v. BikU 
1 B. at. VII: 7, 11 O^n^rdt ned Biofr. Lez. karofvan 3. p. 381). — 
gommelii Samlingar till fortsättning af Hlat. Acad. Dorpato-Peraaaeaalt 
på Lnada Bibi. liitt C. et H. — C. G. Malmatrima Svarigea pollt. 
hiML tr. Carl' Xlla dod> i D.) 



4. ÅKERHJELH, GUSTAF FREDRIK. 

GRStaf Fredrik Åkerbjelm, Prlberre till MargretlieliiDd, 
Stalsrid noder Kooaog Carl XIV Johans ref eriogr, föddes dea 
10 Febr. 1776 på Såtesyården Llndevad 1 Östergöthland. 
Bbbs fader var Drabanten Samnel Fredrik Akerbjelm, son 
af Biksrådet Samuel Äkerbjelms äldste soo Alrik. Hans möb- 
ler var Fredrika Lovisa Uggla, ofrälse, enda barnet af Lag* 
Baa Saoiel Uggla. 

VI meddela, med få uteslatalngar och tillägg, en insänd 
leftaadstecknlng. 

Efter att bafva erhållit en särdeles vårdad uppfostran 
oeb nndervlsning, enllg med då bland adlen vanligt gällande 
pedagogiska praxis, dels 1 föräldrahemmet och dels oti en* 
skild peasionsanstalt, Ingick Friherre Akerhjelm redan vM 
17 års ålder nti krigareståndet och ntnämndes år 1793 till 
CorBett vid Lifhnssarerna, nnmera Gardet till häst. 

Det är en gammal anmärkning, att de ihän, enligt reg- 
ien, blifra för sin framtid dugligast, som I sin nngdom nöd* 
gas lära den konsten ^att nmbära, och sjelf sig vara nog^. 
Frtterre Akerhjelm erkände att han delade nti ej ringa mån 
denna lott För honom, åtgången från étt ringa bemedladt 
föräldrahem och fästad vid ett regemente, hvafs officers- 
eorps nästan nteslotiu^de utgjordes af rika mäns söner, 
fevHka på en frukost eller ett aftennöje kunde ntan af- 
saknnd ilepénsera ett helt års lön på stat, fordrades mer 
än vanligt ordningssinne och duglighet för att hålla sig 



166 I kKEfiHJELMj' Gu%taf Fridrik, 

uppe, belst då tlllfålliga olyckor och förluster tillstötte: si- 
som då Akerbjelm, för att omnämna ett enda exempel, ei 
morgon, under ett öfoingsläger, vid sitt uppvaknande faoD 
sig af en otrogen betjent bestulen på allt, ända till slu 
nödvändigaste UDiformsper;sedlar. Händelser af detta slag 
bestämde emellertid Åkerbjelms Ipfnadsrigtning, ty de sdl* 
satte bans verksamma ande för oafbrutna anstrångnlngar, 
ocb de menskovånllga bandtag ban derunder mer an en ^hi 
både att glädja sig öfver, glömde ban aldrig att återgåidi, 
om ej personen, dock menskligbeten. Han lärde sig under 
denna bildningsperiod att jemnt vara verksam, och det blef 
sedan bans själs bebof, utan beräkning af egen vinning utaf 
arbetet Uppstod en dylik, så använde han den heldre till 
allmänt än enskildt gagn. 

Friherre Åkerbjelms egentligen politiska bana öppnades 
med riksdagen uti Norrköping år 1800, derunder han tjepst- 
gjorde såsom Garnizonsolficer, under det ban tillika deltog i 
riksdagens förhandligar såsom Caput Familiie. Han hörde 
icke till ""1800 års män'', utan slöt sig till Toll, rojallster* 
naä choragus. Det beter i den Insända uppsatsen: ''De revoli- 
tionära gnistor, hvilka mer än ett tiotal af år utkastat sfa 
eld och med sitt meteor-sken förblandat och upprört verldei, 
räknade äfven Inom Sverige sina olfer, och de första be* 
visen härpå gaf nyssnämnde riksdag. Jacobinismen t Frank- 
rike, denna plantskola för politiska fantaster, hade väl retftf 
fått sina farligaste vattenskott afklippta. Jemnllkhetefl t 
makt och rikedom, denna Mogol för politisk afgudadyrkai, 
hade redan Inför Europas vett uppenbarat sig som en Jew* 
likhet 1 förtryck och nöd. Emellertid drömdes ännu i Sverige; 
mången ungdomlig framtidsdröm under den röda nattmössaaf 
och de åtskilliga afsägelser af adelskap, som denha riksdag 
företedde, kunna med skäl betraktas ej mindre såsom bevlt 
på dylika drömmans tillvaro, än såsom en nyckel tlU to^ 
sammas tydning. Akerbjelm utgick oskadd ur denna skirs- 
eld, med lifvade önskningar för sitt fäderneslands val och 
med klarare insigt om ändamålsenligaste sättet att der^ 
arbeta." 

Ar 1805 afsändes Akerbjelm till hofvet uti Karlsmha 
med notiflcationsbref om en Svensk Prinsessas födelse, livar- 
vid det egna förhållandet inträffade, att han förbjöds taga 
vägen genom Hannoverska landet, emedan en Fransysk Mar- 
skalk residerade der såsom landets styresman, ocb denaa 
Marskalk var Bernadotte. Under denna resa gjorde Aker- 
bjelm, med vederbörligt tillstånd, en tonr åt nordöstra Tysk- 



.ÅebrhjbIiM, OuMiaf Fndrih 167 

JiBi oeh genomfiDr yld bemresan den, af vackra och frokt- 
barande öar beprydda, Danska Areblpelageo uti ocb omkring 
Bitteroa. 

Uti det för Syeriges fördel lika olyckliga, som för dess 
demtl deltagaode krigares ära skörderika Finska kriget år 
1808, tjenstgjorde Akerbjelm * såsom Sqvadronscbef för 2:ne 
Sqfadrener af Lifgardet till bast. Han både dernnder många 
tUlfilleo att aflägga prof på nppofflraude mod i förening med 
manlig sJälsnårTaro. Vid Helslnge by i Finland torde båda 
bans Sqvadrouer samt en stor del på reträtt stadde infanteri- 
troppar baft bans tapperbet, rådlgbet ocb kloka anordningar 
närmast att tacka för att de icke samt ocb synnerligen föilo 
i de förföljande Ryssarnes bänder. 

Den 13 Mars 1809 tjenstgjorde Akerbjelm såsom Ordo- 
■aocerjttmästare på Kongl. slottet 1 Stockbolm. Han bar i 
sina anteckningar yttrat om denna dags märkvärdiga till- 
dragelser: ^Llka med många andra anade Jag att en kata- 
strof livarje ögonblick kunde vara att förvänta, men om Ge- 
neral Adlercrentz's plan att, genom Gnstaf Adolpbs frivilliga 
eller lionom aftvlugade abdication af Sveriges krona, frälsa 
fosterlandet från utländskt ok ocb så rädda Konungens llf, 
bvllket, efter all sannollkbet, ej stått att frälsa, om upp- 
rorets eller inbördeskrigets vapen skolat afgöra Sveriges ocb 
Monarkens öde, både Jag aldrig, bvarken genom förtroendet^ 

.eller ryktet, bort ett ord, ocb kan med mitt samvetes vittnes- 
börd detta besvärja. Mina aningar om något sn^rt skeende 
allvarligt företag ökades dock af de orden: är ni beredd? 
aoB General Alercreutz vid ett ögonblick i förbigående sade 
Big, kort före sin bandling, ocb bvllka ord af mig besvara- 

r des sålunda: det är min pllgt att alltid vara beredd. Den 
afgörande stunden nalkades. I Konungens yttre rum voro 

r. endast Placemajoren, Öfverste Berger, Jag ocb den Konungen 
ippassaode Kammarbussaren. På en gång bördes röster t 

i Konnngens rum böjas ocb deribland rop från bonom sjelf. 
I ögonblicket rusfide vi till Konungens kammardörr, för att 

iqipna den; då vi funno den läst, använde vi armarnes styrka 
Mb våra vapen, för att bryta upp densamma *)» Under nt- 



*) I Crasenstolpes skildringar ur det inre af dagens historia, de nlr- 
I. farande p. 295 f. skildras uppträdet nägot afvikande. Rytlmaslaren Bar. 
I €b O.' liAgerheim, son af Presidenten i Statscontoret, säges hafra föreslå- 

eOfreradjat. Berger och Frih. A. att de ''en liten stund skulle öfva sig i fäkt- 
nstea, men på narri, ly, hette det. vid minsta skymt af aU?ar begagnar 
I ju denhar -r- bar^d framvisade han en pistol ^*; h vilket förslag de 
fäthafrande .anlogo. En trio af svard<(hugg uppfördes dfi; vftdiig r.nda5( 



1«8 Åkbbhjblm, Gnitaf Fredrik 

föraodet hiraf öppnades llk?ål Mrren lulfriii, HM *jt« 
' dade ia oti Konaofeas raai. Haa befaaaa alfieada M ad. 
ledig: mtdt i rammet, I hYllket Toro flere persoaer aa«laét> 
lakomoe fråa audra aldao, oek blaad dessa Tar iftea Geaa- 
ral AdlercretfU. Vi, från Taktramnet lakomne, fiade aas 
DO genast till Koannfea, för att lakemta hrad haa fcada att 
befalla, dl svaret blef, att ?! endast kade att återyi ttli det 
ram, kvarifrXn ?! kommit. Konanfens atseeade ataiifffcia 
ylsserlliren båpaad, mea rösten ocb uttalet voro klara aal 
redige. Koaangens befallning åtlyddes, då Intet aaaal haÉ^ 
ll^gssått synbarligen påkallades^ oeb 1 ögonblicket deraltar 
lakom General Adlercreata I nämnde vaktram, förkaaaaade, 
att Konungen fråntrådt Regeringen, att Hertigen af Söder- 
manland öfvertagit densamma samt att stillestånd med iea- 
den bereddes, bvarvld ban, på Regeatoas befallning aifiaaade 
tjänstgörande Generaladjntantea Melln, som nu tUlkaauall, 
med commaadostafven i hand förkunnade de öfrlge Barra* 
rande tjenst- ocb vaktgörande, att deras befattalagar ap^ 
liörde. Valet emellan lydnad ock olydaad oiot deaaa befall- 
nlag dikterades, efter mitt tåakesått, af foaterlanda^ aah 
menskokårleken. Lydnadea stödde sig på den aataglfga lirai' 
sättniogen, att dea gifna befallningen var grnadad på ea be- 
redd, ganska sannolik möjlighet att frälsa Sverige aeli Ka- 
nnngens lif; olydnaden deremot — som varlf ett etfiadlgl 
bländverk, om den icke åtföljts af försöket, att tné våH 
eller list bereda Konungen möjlighet att fly uadaa och bIMa 
M, för att sedan handla efter föraaftets och beslutaaaUielaBS 
fordringar — hade, om en så beskaffad flykt lyckats, beiadi 
Sverige gränslösa olyckor, eaår erfareaheten tlllräekllgea 
ådagalaggt, att denne Konang totalt sakaade Bysaaimude 
egenskaper. Långt före denna händelse hade jag ipKJjmt 
• med mig sjelf, att vid det utbrott, som, t föUd af de dåva- 
rande bctåakllga förhållanden hvarje ögoabllck var bU Mw 
vänta, använda min förmåga ocb, om så fordrades, mitt M; 
' för att ftälsa Konungens, om det dervld hotades, men dere- 
mot Ingendera för att bevara spiran 1 hans bäader. Ä 
^elfnppoirring för uppfyllandet af pllgteas fordrlagar, krifM 
ej särskild hänförelse af känslan, men då, såsam kar var 
fallet, pligtbudet, för ändamålets ernående, ej krifde aåfia 

ftfr dtfrrpoRlen i del kungligt rammet, som deraf ock erhflU itiio 4iapi 
mirken. Huru mycken friTiliighet tom befinnes kos den, aov^ nktar 
med en som hoUr att fkjnia, bektffTer ej pl asset nndersOkas, men Crn- 
»enstolpes tillagg, att Å. var inno i conspirattonen, miste nekas t a&led- 
ning al Frikerrens hirofvaa intagna bedyrande af moliatsoB. 



Au{aBJBl.ll, 6n$tMf Fredrik. Mf 



gppNMsf é både ett vlldfmok vil Iraooat MifVa bMtgt, mn 
éd h94» derfore Icke varil mindre vanvettlft. • Genom Gene- 
nd Adlerereitz^a oeli de med honom förenades handling, ynnnes 
emeilertld de befge stora, åadamllen: Sverlf es frälsplng oeh 
ftiisnlnfen af Konnngens Uf ; och dessa påföljder af ett re- 
lelnlienårt faelnm, komma att bevara hans minne ) historien, 
lieom ett pirisvärdt befls på beslutsamhet, sinnesnärvaro, 
Miterlands- och menskokirlek. Af samvetets och pllgtens 
firsskrlfl dikterade^ mitt handlingssätt vid detta tillfälle, och 
aUilg kommer Jag att härför göra mig förebråelser, ehvad 
limo derom än må fällas.'^ 
Här torde böra anmärkas, för att rätta ett fel t Crnsea- 
Skildringar nr det inre af dagens historia, **De när- 
varande," p. 296 intaget och ofta 1 tidningar npprepadt miss- 
tagv att del ick$ var Baron Gnstaf Fredrik Akerhjelm, som 
efler Persiska mordscenen 1810 anförde Llfgardisterna, då 
hans svärfaders Grefve S. af Ugglas^s hns räddades, redan an- 
friiet af en nppretad folkmassa. 

Friherre Akerhjelm lemaade krigsståndet år 1811 och 
ingick iti privatlifvel. Han egnade nu sin verksamhet för- 
lämUgast åt landthnshållningen och företog dessutom llere, 
dels kortare, dels långvarigare utländska resor, såväl i afslgt 
itt derlgenom vinna förbättring uti en försvagad helsa, som 
•sk for ^tt tlllfk^edsstälia sin egen och sin dåvarande makas 
Mmande åtrå att se andra länders natur, konstproducter, 
Uslnrlskn minnen och ännu lefvande ryktbara personer. Frankr 
like, Tynkiaad och Italien genomforos uti åtskilliga rigt- 

^aV 1818 inträAde ett förhållande, hvilket återkallade 
Mhem Akerhjelm in utt det affentllga lifvet. Af brist på 
mrierhåilsmedel upphörde de bådn Kongl. Theatrarnes till- 
varo den 1 Juli nämnde år. Hufvudstaden egde då mera 
Icte nigot rum, der tonkonsten, dansen, pantomimen, dramat 
kunde ntléra sitt arbete uti civilisationens tjenst Konun- 
gens och den dåvarande Kronprinsens uppmärksamhet rikta- 
des emellerttd på Akerhjelm, såsom den man, hvilken ansågs 
mm att afhjelpa detta onda; och det lyckades hans eldiga 
trt appomrande nit, att redan inom några månader hafvå en 
Meriindsk scen ntl M\ verksamhet Det var icke nog att 
baa, för vinnandet af detta vackra, ändamål, uppoffrade sin 
lid och sina ansträngningar, utan någon synnerlig ersättning 
å Statens sida; han anslog årliga hyressumman, 2,000 Roir 
Ibgn, för den boställsvåatng honom ttllhörde, äfvenaom aictors- 
aadelame ull de större och mindre dramatiska arbeten han 



,170 Akbrhjelm, Guitaf Frtdrik. 

författade öch låt på seenen uppföra, till bidrag vid nppril- 
tande af eleyskoior. Under bans 5-årlga Gbefsskap ttr 
Kongl. Tbeatern (1818—1823), bvilka Crnsenstolpe rakair 
för Tbeateros vackrare ocb lyckligare dagar i sednare tider, 
uppsattes der ej mindre ån 85 nya stycken, bvarlblaad åt- 
skllllge, bårflntne från bans egen penna, såsom för aft btoU 
nåmna det största ocb omfångsrikaste, £ngelbrecbt. Aker- 
bjelm bar en obestridd åra af att bafva först fört ^Mlttera- 
tnrens skogsmennlska^^ Sbakespeare In på Svenska seeaei. 
Granbergs öfvcrsåttnlng af Hamlet omarbetades af Förste 
Dlrectören öfver Kongl. MaJ:ts Spektakler, bvllken den 2i 
Mars' 1819 låt första gången i Stockbolm nppföra detta be- 
römda skådespel. För att försona Stockbolmska skönbets- 
sinnet med denna djerfbet, låt ban ^'Grekiska Hlstorlen^^ ai- 
gon gång bllfva efterpfes, bvarvld man knnde få böra gladt 
skratt ftån de loger, derlfrån Hamlet framkallat gäspningar. 
Visa & andlta referentls. A. öfversatte ock Fr. v. ScblUers 
Maria Stnart, tr. 1821, ocb skref ett sorgspel: Waldemar, 
som troligen ock nppfördes. Akerbjelms Engelbrecbt, tryckt 
1820, blbeböll sig länge på vår Tbeater, ocb Engelbrecbts 
sista ord till Fäderneslandet eller makan, ^'nn ser Jag Icke 
dig, men Jag ser — Gnd'\ repeterades länge 1 bof och sa- 
longer. Gnstaf Wasa af Kellgren spelades, såvidt vi erlara 
oss, för $Ma gången nnder A — ins styrelse. För Bellmaos- 
bastens uppresande nitälskade A. varmt, ntdelade listor oek 
vederlade anmärkningar mot valet 1 första band af Bdlnao, 
då man ville med minnesvårdar ära svenska snillet, ofta ganska 
lyndlgt. Han öppnade sin socletet för snillrika skådespelare 
ocb skådespelerskor, der t. ex. Almlöf sågs bland noga 
skalder ocb gamla konstdomare med nndransvärd bastlgbet lo- 
hemta det estbetlska i sin konst Å. Införde, mot den äldre 
mnslkallska opinionen, Webers Friskytt på vår tbeater, ock 
llck, då ban på en repetition fört Tegnér med sig, det vits- 
ordet, att detta måtte vara verkligt tonspel, belst det knnaat 
förtjusa en som oftast ledsnat då han nödgats höra en längre 
masik. Men andra satte flngrarae i öronen, då de ginge 
förbi, der Webers toner hördes. Åtminstone sade de så, der 
A— ms vänner knnde höra det. 

Vid 1818 års riksdag var Friherre Akerhjelm Ledamot 
ptl Konstitntlonsntskottet, och var der en af de strängaste 
granskarne af Statsrådets åtgärder samt måhända förnämsta 
orsaken till det åtal, som anställdes mot Amiralen Grefre 
R. Cederström. Under hans följande rlksdagsmaooabaaa, 
hvarnnder hans talareförmåga ntmärkte snabbhet i uppfäll- 



Aebbhjblm, Cttsla/* fyedri*. (7f 

alagen af aadras (ankar samt reda och klarbet 1 framställ- 
ilDgen af egpa, utsågs han genom sitt istånds förtroende till 
Ordfdrande atl Expedltlonsntskottet samt Ledamot ntl Hemliga 
Dtskottet. Vid sistnämnde riksdag utvaldes lian till medlem 
af 1820 års Statsrevision, ocb blef i denna egenskap atsedd 
tin Ordförande ntl den afdelnlngen af Revisorerna, som gran- 
skade förslag till ny Riksknfvadbok. 

Ar 1820 kallade? Friberre Akerbjelm till Cbcfskapet 1 
den året fornt organiserade Kongl. Styrelsen öfver Rikets 
Fängelser ocb Arbetsinrättningar. ^Under denna befattning 
ådagalade ocb utvecklade ban f synnerbet, — enligt en frändes 
yttrande, — beta krafteA af sitt menskovänliga ocb åt de phi- 
laatroplska åsigterna vända sinne.^ Han införde klasslflcatio- 
ner mellan fångarne; liänvisande fångar af olika kön till 
aklljda fängelser; inrättade ocb begagbade celler, med eti 
ord, tog det första ocb svåraste steget till en bättre och 
mera menskligt ordnad fångvård, bvilket satte fångarnes för* 
bättring ocb möjliga återgång till samhället såsom sitt högsta 
och förhoppningsfnllaste mål. Det må ej fördöljas, att dessa 
philanthropiska efterbildologar 1 Sverige stötte mot opinionen 
hide till den ena sidan ocb den andra. ^^Dc troende^^ ansågo 
att både den Anbnrnska och Pbiladelpbiska metboden förnt- 
satta en cbrlstltg anda hos styresmän och betjening ocb be- 
fblknlng, samt att der kallt religlonsbån eller bett religions- 
hat hnfvndsakllgen berska bos ^'de blldade^^ så väl som bos de 
obildade, sjelfva cellväggarne och behandlingsformerna ej stort 
konna uträtta. De ^Mcke troende^' fnnno i reformen blott ^^känslo-' 
pjunk^^ och ropade på spö och stupstockar. A. klämd mellan 
dessa sköldar af så olika färgor, drog sig snart trött undan, och 
striden I frågan fortgår, tills en christlig anda hinner upp- 
Tirma philanthpoperna, och en memkoähkande anda hinner 
blisa In bland orthodoxient döda ben. 

^Den skyndsambet, planmesslgbet och sparsambet, hvar- 
med Friherre Akerbjelm emellertid utförde de byggnader och 
ofrlga anordningar, hans åsigter om en god fångvård förut- 
satte, utgöra ett ojäfaktigt bevis på hans ovanliga administra- 
tionsförmåga.'** 

Riksens Ständers Rerlsorer af 1832 anmärkte blott Tid 
redovisning af nära 300,000 R:dr årligen (t. ex. 294,033 för 
år 1830) den år 1829 till 8,773 R:dr och 1830 till 10,015 
Rrdr uppgående extra förplägoing af brännvin, öl och bröd, 
hvilken syntes väl hög, och hemställde till Riksens Ständer 
em ej brännvinet kunde upphöra, men medgåfvo att denna 
förplägoing, som gjort lättare att använda fångarnes arbete 
under de pågående större byggnadsföretagen, kunnat tillväga- 



t72 kKBRBJ^BLM^ Ouitaf Fredrik. 

brisga rerkllf , besparing 1 kostoaderoa. Han Mhr hårTM 
Ib^gkofliffla, att s. å. hade vid sjelfra Garnlzonssjakhnsel 
150 kaanor bråoDTlD anslagits, men 580 kannor filgått till 
187 sjnke. Akerbjelm förklarade inför Kongl. MaJ:t, att 
brännvlnsntdelnlngen nppbörde då byggnaderna fnilbordats, 
ocb endast bifallets nttryck q?arstodo derefter. Akerbjelm 
upptäckte Föreståndarens ?ld Södra Correctlonsinråttningen 
C. W. Wenns's (botanistens) balans, tillkommen före Åker- 
kjelms tllltråde; den afbjelptes så, att Statsverket ej led 
skada, ocb den fattige 00-årlge Ryttmistaren knnde 1831 
anbefallas till en mot nöden tryggande pension. Det erkin- 
des att Styrelsen öfver Fängelser ocb Arbetsinrättningar» 
liksom den fordna Directionen öfver Spinnbnset, knnnat 1 14 
år använda Wenns'8 yerkllga kunskaper och skicklighet, 
lemnande honom de mest fördelaktiga betyg öfver hans nit 
och inslgter. Det må anmårkas såsom prof på Akerbjelms 
månhet både om det allmännas rätt och de enskildas bästa. 

^Samtidigt med Chefskapet för Fångstyrelsen förvaltade 
Friherre Akerbjelm General-Tnll-Direktörs-Embetet, dertlll 
han kallades 1827, och inom hvilket verk han framkallade 
och åstadkom en mängd väsentliga förbättringar, en omstän- 
dighet, hvilken, i sammanhang med hans upphöjda oegen- 
nytta och oväldiga rättrådighet vid befordringar Inom detta 
verks stora personal, framställer honom såsom en Tnllchef 
^^sans penr & sans reprocbe'\ 

Här redovistes redan t ex, 1828 en riksbehållning af 
2,204,703, eller, med frånräkning af Tullverkets egen Stat 
och omkostnad 449,126, en neitobehållning af 1,755,577 R.^r, 
hvilken summa öfversteg kalkylen 1 Statsregleringen med 
423,965 R:dr. Öfverskottet steg med h varje år. 1824 var 
det blott 147,784. Men också hörde man ej nu att posseasio- 
nater i någon landsort beställde hos Districtchefen allt sitt 
vin oförtulladt. GrefVe Jacob De la Gardie ursäktade sig en tid 
förut vid öppet bord, då en Herr v. Pl. var bordsgäst, att han ej 
kunde bjuda annat än fSrtulladt vin, som möjligtvis ej var 
lika godt, som det oförtullade. Under Akerbjelms Chefskap 
uppstod 1828 års Sporteltaxa för Tullverkets tjenstemän och 
beljening i stället för den dittills qvarhållna af 1686, hvilken 
af sedvänjorna längesedan bllfvit utdömd, hvarpå en demora- 
liserande praxis uppstått. Det blef omöjligt att häfva det 
onda i lurendrejeriföretag genom tullbevakningen såsom Com- 
missionär, utan förhöjda löner hos dessa vanligen obildade 
män; och Crusenstolpe borde således hafva, jemte deras löne- 
förhöjningsaiirira, ställt den héjda tullinkomstens. Vi hafva 



ÄKBRktBLM, Guitaf Vrtdrik. 17$ 

hinfraa sett att aäande iakomst ofversteg Statsrei^Ieriafs- 
kalkylen med aira 424,000 R:dr. Det hade då eJ visat sif 
WB ea stataförlast, att höja beyakniogens Maer fria 164,109 
Iblr (1824), tiill 319,954 (1829;. Mao bor ej nära, geoom 
slaa aomårkolugar, den ökiada riksdagssparsam&eten, som 
Ilkoar stodenteus, bvllken skref till sin far: ^'Jag besparar na 
itgirt fér ljus, emedan Jag tillbringar aftnarne 1 käJlarsalea, 
der JJas ej kostar något.'^ — Man räknade Tid denna tid nira 

5^ dossin oiTentllga uppdrag, laggda på mi mans skuldror. 
L Tar opinionens skötebarn för en tid, kanske efter det 
kinda modet I Gonstltntlonsntskottet, di riksdagens hnfTud- 
friga 1818 koui lill stind, och som han Tar tillika en fall- 
åodad hofman, trodde Carl Johan sig %ii allminna opinionen 
till mötes, genom att lemna ömtillga ärenden att besörjas 
af den mot sin monark alls icke strifve folkganstlingen, som 
räckte till bide för Uiilt & DuUt. 

''Ar 1831 den 25 April utnämndes Friherre Akerhjelm 
till Statsrid. Det är ännu för tidigt att fälla nigot omdöme 
öfTer den tid af 9 ir, di han satt Tid Konangens ridsbord. 
Källorna för bedömandet äro ännu hemligheter. — Friherre 
Akerhjelm räknades liksom sedan hans sviger Grefve af 
Ugglas till de s. k. Viljorna. Han erkände sig sjelf tillhöra 
det parti, som känner ingen Ulligare önskan, än snara och 
ändamilsenliga samhällsförbättringar, der sidana kräfTas af 
ett uppenbart behof, och han rangerade sig alltid utan tTekan 
uti deras leder, som han ahsig nitälska för fäderneslan- 
dets bästa, och som förmidde utTisa moget betänkta medel 
för dettas befrämjande, de mitte för dagen kallas libe- 
rala eller coaserTativa, eller utmärkas med hTad aauat 
namn som helst. Han var af själ och hjerta tillglh^en den 
konstitutionella styrelseformen och öfvergaf aldrig dess grund- 
sats. Icke en gång di han sjelf för densamma föll ett oför- 
tjänt oifer, hvarföre han, utan att ett enda ögonblick tveka 
i Talet mellan sin pligt och sin fördel. Tid 1840 irs riksdag, 
di han ej kunde följa den nya liberalismen si nära branten, 
som den nu syntes Tilja träda, nedlade (d. 16 Haj) sitt 
Statsridsembete samt drog sig för andra gingen tillbaka 
laoffl prlTatlifTet, derlfrin han Tisserllgen med oafbruten 
uppmärksamhet följde dagens politiska händelser och tidens 
och fäderneslandets skiftande öden, men endast sisom en 
Ullig betraktare, sisom en meddelsam och skarpsinnig be- 
doaiare.'' 

Cruseustolpe, som med större oTeld behaudlade Friherre 
A. io de flesta han 1 sina ''Skildringar'' Tidrör, yttrar om 



\ 



t72 Åkbrhjblm, Ou$taf Fredrik. 

brlofa rerkltf , besparing 1 kostoaderna. Man bor hirrU 
Ibågrkomma, att s. å. både vid ajelHra Garntzonssjakliiset 
150 kaaoor braanvla aaslarits, men 580 kannor Itgåtft till 
187 sjuke. Akerbjelm förklarade Inför Kongl. HaJ:t, att 
brånnvlnsntdelnlngen nppbörde då byggnaderna f&llbordata, 
ocb endast bifallets uttryck qvarstodo derefter. Akerhjela 
upptäckte Föreståndarens vid Södra Correctlonstnrittningen 
C. W* Wenns^s (botanistens) balans^ tillkommen före Aker- 
bjelffls tillträde; den afbjelptes så, att Statsverket ej M 
skada, ocb den fattige 60-årlge Ryttmästaren kunde 1831 
anbefallas till en mot nöden tryggande pension. Det erkän- 
des att Styrelsen önrer Fängelser och Arbetsinrättningar, 
liksom den fordna Dlrectlonen öfver Spinnhuset, kunnat 1 14 
år använda Wenus's verkliga kunskaper ocb skicklighet, 
lemnande honom de mest fördelaktiga betyg öfver hans nit 
och Inslgter. Det må anmärkas såsom prof på Akerbjelms 
månhet både om det allmännas rätt och de enskildas bästa. 

^Samtidigt med Chefskapet för Fångstyrelsen förvaltade 
Friherre Akerhjelm General-Tull-Dlrektörs-Embetet, dertlll 
haa kallades 1827, och Inom hvllket verk han framkallade 
och åstadkom en mängd väsentliga förbättringar, en omstän- 
dighet, hvllken, 1 sammanhang med hans upphöjda oegen- 
ay tta och oväldlga rättrådighet vid befordringar Inom detta 
verks stora personal, framställer honom såsom en Tullchef 
^'sans peur & sans reprocbe^\ 

Här redovistes redan t. ex. 1828 en riksbehållning af 
2,204,703, eller, med frånräkning af Tullverkets egen Stat 
och omkostnad 449,126, en nettobehålloing af 1,755,577 Rrdr, 
hvllken summa öfversteg kalkylen 1 Statsreglerlagen med 
423,965 R:dr. öfVerskottet steg med hvarje år. 1824 var 
det blott 147,784. Hen också hörde man ej nu att possessla- 
nater 1 någon landsort beställde hos DIstrIctchefen allt sitt 
vin oförtulladt Grefve Jacob De la Gardle ursäktade sig en tid 
förut vid öppet bord, då en Herr v. Pl. var bordsgäst, att han cj 
kunde bjuda annat än fSrtulladt vin, som möjligtvis ej var 
lika godt, som det oförtullade. Under Akerl^elms Chefskap 
uppstod 1828 års Sporteltaxa för Tullverkets tjenstemän och 
betJenlDg i stäUet för den dittills qvarhållna af 1686, hvilkea 
af sedvänjorna längesedan bllfvlt utdömd, hvarpå en demora- 
liserande praxis uppstått. Det blef omöjligt att häfva det 
onda 1 Inrendrejerlföretag genom tullbevakningen såsom Com- 
missionär, utan förhöjda löner hos dessa vanligen obildade 
män; ocb Crusenstolpe borde således hafva, jemte deras löne- 
förhöjnlngsslfflra, ställt den héjda tullinkomstens. Vi hafva 



Äkbré9blm, Gu$taf Fredrik, 17S 

kåfvffan sett att ainnde iakomst of versteg Statsregleriags- 
kalkjlea med nira 424,000 R:dr. Det liade då ej visat sig 
son ea statsforlast, att höja bevakaiageas löaerfråa 164,109 
R:dr (1824), tiill 319,954 (1829;. Mao bor ej aara, geaom 
Blåa aomärkDiogar, dea ökaoda riksdagssparsamlieteB, som 
likoar stadeateus, hvllken skref till sin far: ^'Jag besparar an 
itgirt för IJas, emedao Jag tillbringar aftnarne i källarsalen, 
der IJas ej kostar något.'^ — Man råknade vid denaa tid aära 

St dassia offentliga nppdrag, laggda på $n mans sknldror. 
. var opinionens skötebarn för en tid, kanske efter det 
kända modet i Constltntionsntskottet, då riksdagens linfvnd- 
friga 1818 koiu Ull stånd, ock som kan var tillika ea fnll- 
ändad kofman, trodde Carl Johan sig gå allmäana opinionen 
tlU mötes, genom att lemaa ömtåliga ärenden att besörjas 
af den mot sin monark alls icke sträfve folkganstlingen, som 
räckte ^Ull både för iftUe & Dulce. 

*'Ar 1831 den 25 April ntnämndes Friberre Akerhjelm 
lUI Statsråd. Det är ännn för tidigt att fälla något omdöme 
oiVer den tid af 9 år, då haa satt vid Konungens rådsbord. 
Källorna för bedömaadet äro ännn hemligheter. — Friherre 
Akerhjelm räknades liksom sedaa hans svåger Grefve af 
Ugglas till de s. k. Viljorna. Han erkände sig sjelf tillhöra 
det parti, som känner Ingen Ulligare önskan, än snara och 
ändamålsenliga samhällsförbättringar, der sådana kräfvas af 
ett uppenbart behof, och han rangerade sig alltid utan tvekan 
att deras leder, som haa absåg nitälska för fåderneslaa- 
dets bästa, och som förmådde utvisa moget betänkta medel 
för dettas befrämjande, de måtte för dagen kallas libe- 
rala eller conservativa, eller utmärkas med hvad aaaat 
aamn som helst. Haa var af själ och hjerta tillgiften den 
konstitutionella styrelseformen och öfvergaf aldrig dess grund- 
sats, icke ea gång då han sjelf för densamma föll ett oför- 
tjeat offer, hvarföre han, utan att ett enda ögonblick tveka 
1 valet mellan sin pligt och sin fördel, vid 1840 års riksdag, 
då han ej kunde följa den nya liberalismen så nära branten, 
som dea au syntes vilja träda, nedlade (d. 16 Haj) sitt 
Statsrådsembete samt drog sig för andra gången tillbaka 
laoa prlvatlifvet, derifrån han visserligen med oafbruten 
uppmärksamhet föUde dagens politiska häadelser och tidens 
ach fäderneslandets skiftande öden, men endast såsom en 
lUlf betraktare, såsom en meddelsam och skarpsinnig be- 
dömare.*' 

Crnsenstolpe, som med större oveld behandlade Friherre 
A. än de fleate han t sina ''Skildringar'' vidrör, yttrar om 



\ 



174 ÅkbrrjbLm, Outiaf FtUtik. 

StaUråM A. att b»o ej med ntéslotande fdrUrlek onfatt» 
bvarkeo den gamla eller den nya tidens ålskltngsbegrepp, 
6ref?e Lagerbjelke som snille ocb statsman* nnderlagsea, dock 
ntan dennes spökrädsla mldt på dagen, ej obenägen tryck- 
fribeten eller döf för bennes röst, ebnrn ban ej förbiser 
bennes ats?åftalngar. I ^^Alpbabetet^^ beter det: ^^A. öfrer- 
allt; en viss talang i allt ocb mycken ilskvärdbct i Yäseade 
ocb maner: en tlUräckligbet, som förvånar; men som sanno- 
likt ej sknlle gagna ocb lysa mindre, om den concentrerades 
Inom fårre experlibentalfålt.^^ 

Frlberre Akerbjelm emottog, ntom bvad redan namadt 
år, följande ntmårkelser ocb förtroenden; Ar 18l0 Öfverste 
t arméen samt R. S. O.; år 1821 FnIImåktig ocb Ordförande 
itl filkets Ständers Rlksgäldscontor; 1823 G. K. N. O.; 1824 
Ledamot af Kongl. Strömrensnlngscomitén; 1825 Ledamot nti 
Jerncontoret; 1820 Ledamot ntl den comité, som både till 
nppglft att granska det ad interim fastställda nådiga regle- 
mentet af den 14 Jnnt 1829, för Kongl. Majrts Hofcapell ocb 
Spektakler samt förslag till nytt reglemente afglfva; 1837 
Rldd. ocb Gomm. af Kongl. Maj:ts Orden, då ban tog Tal- 
språket: labor Improbas omnia vlncit; s. å. Storcommendeor 
af Kongl. Grekiska Frälsarens-Orden; 1847 Ordförande 1 Dl- 
rectionen öfver Konnugens Hospitaler; s. å. Ledamot ocb 
Ordförande ntl Patriotiska Sällskapet; 1848 Hedersledamot 
ntl Kongl. Landtbrnksakademlen; 1851 öfverste Ombudsman 
för Kongl. Majrts Orden samt dessntom medlem af Syen- 
ska Bibelsällskapet ocb Musikaliska Akademien, för brlN 
ken sednare ban bestrldde ordförandekallet atl flere år, 
ffl. II. I anledning bäraf yttras: '^alla dessa utmärkelser och 
förtroenden af Konnng, ensklldta personer samt större och 
mindre corporatloner, gaf Friherre Akerbjelm utseende af 
en popularitet, bvilken han likväl aldrig sökte genom att 
smeka ocb underkasta sig dagens opinioner. Han uttalade 
alltid utan personliga afsigter ocb utan fruktan för påföljden, 
sitt gillande eller ogillande öfver verkställda allmänna åt- 
gärder och med personligt ansvar utförde handlingar. Någon 
protectlons- eller förföljelseanda var aldrig hans ssIl; oeh 
partimannen i den politiska bemärkelse, som af ärelystnad 
eller hämdbegär stiftar anbang eller sällar sig till sådana 
för att förfölja ocb omstörta, var ett föremål for hans Inner- 
liga afsky, helst det var hans öfvertygelse att den rättelse 
eller förbättring uti ett Statsmachlnerl, som för en stats be- 
stånd ocb en nations lycka behöfvas, genom en sådan metbod 
aldrig åstadkommas. In i ålderdomen var Frlberre Åker- 



Akbrhjblm, Jokan CarL t7fi 

Uelm af Hfligt och gladt lynne, . oåfongånf uppbrusande, men 
aUlld försonligt, god make, öm fader, trofast ?ån och högt 
aktad af sina medborgare. I .följd af ett svårare fall i sina 
mm pa sin egendom Ulfsnnda Långfredagen 1853, lades han 
på den sjnkbädd, h?arpå han Jemnt 6 månader derefter den 
23 Sept. slöt en 78-årlg lefnad. 

Friherre Akerhjelm var trå gånger gift, först med He- 
lena Charlotta af Ugglas, dotter af En af Rikets Herrar m. 
n. Grefve Samuel af Ugglas samt dennes maka Carolina 
Wlttfotb; sedan med Elisabeth Sophle Anker, född 1805, 
gifl 1831, dotter af Herr I^lls Anker och dennes maka Anna 
Beata too Wackenitz. Denna sednare makan skänkte 'honom 
sonen Mls Gustaf Johan Samuel, född d. 24 Junt 1833, Un- 
derlieutenant vid Lifregementets Dragoncorps. 

Skrifter: Nåm upplysningar och betraktelser rörande Flnevården i 
Sverige, Stockholm 1836. — Engelbrecht, Tragedi, Sthm 1830 m. 0. 

(K i Hor: Rådiliogd af Låitben. — Hammankoldi Sveatka Witterko- 
tVM fliftoria. — Bntkildt neddelande, påbSrJadt af Herr Bar. Akef- 
IM«1m före kaai lefjakBaade, tillök^ efter kaaa dSd af m friade. ~ 
RlkadaphaftdUagar.) 



5. ÅKERHJELM, JOHAN CARL. 

Frtberre till Margrethelnod, föddes pl Dylta Bruk den 
21 JuJi 1807. Föråldrarne voro Generaladjutanten m. m. Frl- 
lierre Samnel Akerbjelm och hans maka Friherrinnan Hedda 
Cbrlstlna Burenstam. Farfadren, Hofjunkare Samuel Aker- 
bjelB, Tar RlksrSdet Bar. Samuel Akerbjelms afMargrethelund 
son. Den unge J. C. Akerbjelm utmärkte sig tidigt genom 
hastiga framsteg 1 studier och afgick till Upsala år 1824 
efter genomgångna förberedande kurser vid Örebro Läroverk 
samt Linköpings Gymnasium. ^Vld Universitetet utgjorde Stats- 
och Rattslara hans käraste studium och år 1826 aflade han 
Cancelli-examen samt 1828 Hofråtts-examen. Den villfarelsen, 
alt étt, för att bilda sig för slatsmannavårf, vore tillräckligt, 
itt endast 1 allmänhet låra känna de på ytan simmande tlds- 
liéeroa, hade han redan Insett; och för logenting har han, 
lider sin offentliga bana, varit så otillgänglig, som för dessa 
Ofikallade verldsförbättrares cbimerlska planer, fragmenta- 
riska förbättringar eller osammanhängande reformer, hvilka 
bvarkea kunna slå rötter eller trifvas uti ett statsllf, som endast 
^es djapastc kunskap och visaste betänksamhet kan behöri- 
ga omhnlda. I ändamål att vinna' en närmare inslgt uti 



171 Åebrhjblm, Johan CarL 

det yttre statsunret, d. ?. s. de yttre förhiilltiideriiA sUtteni 
emeHåDf företog A. år 1828 en utrikes resa ocli tje&stcjorle 
Tid Sventika beskickniogen oti Florens till år 1832, di ktt 
lienikallades att öfvertaga forYaltnlngen af slq moders ock 
sina syskons gemeosainma betydliga egendomar, ocb dppiuh 
des honom barmed ett nytt och tacksamt falt för haos verk- 
samhet nnder de tider, då Icke Konnogens eller medborger- 
ligt förtroende pålade honom högre och mera framtldsdlgri 
förf."* Det är ånna för tidigt att öfyer Friherre Akerl^eli 
såsom medborgare och statsman fålla något afslatadt ra* 
döme. 

Då vi erinra oss att han ?ar en af Ledamöterna 1 dei 
så kallade Representatlonscommlti^en 1845—47, må oppmirk. 
samheten fästas vid yttrandet i en redan härofvan begågoil 
uppsats, som kommit Red. tillhanda. *^Att Friherre Åkerbjela 
änder utförandet af detta uppdrag, ständigt kämpade för så kal- 
lade conservatlva grundsatser, var en klar följd af hans reda 
angifna politiska bildning. Endast så snart den högsta maktea. 
icke längre i sig sjelf innefattar den mäktigaste frestelsen fk 
medborgarne, komma de kraftigaste och sjelfständigaste mioaea 
att verka såsom sanne väktare öfver författningen och såsoa 
QbestlckUge försvarare af folkets rättigheter. Beklagansvirdt 
det folk, som ej mäktar inse, 'att grundvalen för de oftat- 
liga anktorlteterna ligger vida djupare, än i den tlllfililfa 
opinionen hos den generation, som talar i dag, och att Re 
geringen med . allt hvad dertlll hörer, utgör en egen ofir* 
,yttrellg makt i staten, bäst att controllera, då den Oos der 
den syns och syns der den fins. Visserligen utgöres dea 
enda säkra grunden för en statsmakt af dess inre ändanlls- 
enlighet, dess nödvändighet för folkets bästa; men Ilk?al i\ 
det godt, när statsorganisationen e| framträder såsom ea 
nyhet, utan 1 sina grunder sammanhänger med /olkets hiilo- 
riska minnen. Ju uråldrigare, desto bättre. Skall folkets r^ 
presentation kunna tjena såsom en garanti för beståeadet 
af ett fritt stätsrättsenllgt förhållande, så måste den visser- 
ligen visa sig såsom en af folkets kärlek uppburen makt i 
staten* Men det är endast makter, som. sig emellan kiaaa 
underhandla, der före måste Regeringen också å sin sida r^ 
presentera eu makt i staten, en makt, så mycket vlgtlgaré 
och större, som folkets ombud visserligen kunna tälla lU 
att inse hvad som är önskansvärdt, men Regeringen ensaat) 
åtminstone bäst^ är i stånd att öfverse och bedöma hrad iob 
är möjligt.^* 



AcbbhAhs, Trb, Anm JbMiwi. 



177 



VI ■■teekaa hit de tfata, som iioitttnU Ms (illltanda. 
Mraa4e da ippdrag af alloin »Igl» lirilka lemaats Öaroii J. o! 
AkerUelo i 

Ar 1840— 4 1 Ledamot i Rikets Stäiidcrs éetlllDitiir^ 
Blskott. S. 1 invald Ull Ledamot af Styrelsen öfvpr HteU 
■are Kadal och Sldssrerk. Ät 1844 Ledamot af BevJII^ 

iiÄ'""!?*- *ÅlJff^r*^ IMämot af Representation». 
Coallén. Ar 1848--'61 Ledamot uti Rikets Ständers <:otf^ 
stitntlonsiltskott. Aren 1845-49-'53 Ortförande «tl Ru 
^^JS^'^^^f'),SMateyision. Är 1848 vald till Ordförande 
•ti Nyköpings Uns Hdsbillningrssfillskap, htllket val föf^ 

ST;*1 *""J^*L"'''' '^^'- I' 1853-54 Ordförénd* nti 
Jlkeis Slinders Statsolskott. Är 1853 d. 20 Nov. Invald tllt 
Ordftrande ot Remliga Utskottet. Xt 1834 iitnämnd ilf H« 
M. Konnngen till Kammarherre. Åt 1853 atdåmnd till Hidd. 
af K. Mniits Nordstjerne-Orden. G N< O. 1854 vid sintet 
ar riksdagen, dernnder ban sfirsklldt var VerksanJ I Jernvägs' 
Mgan. Han ansågs hafva vållat, att sidtllgen deii södnt 
kaaan flck en systerpart af adslaget, sedan ban glfnt vlkå 
f«r de akil, Landsböldlngen C N. O. & 6. t. Troll läuré 
fifgifres fradkålllt för att vinda oppmirksamliet It sitt för-i 
»lag. Oéll det kan väl ej nekas, att jernVäg Sr skällgartf 
■dian Jönköping oct Ystad, än vid sidan af sjöaf ocb ka- 
uler. Nn vnnno båda banoriia anslag föf att kddna börja, 
n se Om si- många ord äkola beböfva spillas Inndn de vafdå 
Mlbtrdad«, som der splldes, indan Götbji Kanal blef fniu 
ladad, eller VI verkligen bnnnit, som man sagt 1854, from 
Saiids to thlngs. ^ Landsböfdlng 1 Öfebro lin 1856* 

• «.?f''*?* ^\}^^" "" »'" ^»"y*» äktenskap med f. d. 
»ffrökei hos H. M. Drottningen Charlotte Skjöldebrand, dotter 
af B. Ex. Gfefve A. F. Skjöldebrand och hans GrefVlnna 
Charlotte Ennes. 

(Killsi af aa ttUét tiOaa IVfMti.) 

ÅKERBONS, TKK, SUNÖ JONSSON, PETRUS 

JONSSON. 

1. ÄKERHÖNS, TREi SONO JONSSON. 

Smo Jonsson, mm fördd tre Jkerkins i »(n Mld fan 
Strluh. S. F. e. V: 23»), var Advoeatas I Skara d. I Sept. 
Moos. lax. XXai i% 



t78 Akbrhöks, Trb, Påi$r Joni$9n, dietfk Baak. 

1312, då han kopite ett gods 1 Skenolngeryd, liksom den IS 
Ang., då hftn båogde sitt iosegel under ett Biskop Bryoolfi 
bref. Han namnes sist bland Riddarne, då t Lödöse den t 
Sept. 1315 Hertig^arhe Erik ocb Waldemar förråtta sttt så 
kallade båfdaskifte. Men 1319 år ban Lagman öfver des 
lagsaga i Småland, som qvarstod efter Knngadömet .i»d A^ 
marne eller at Haugi*)^ kallad Sone Jogansson af Öland, då 
ban, nåmnd näst före Toke Jonsson, Lagman i Tiohärader^ 
lofTade Matts Kettilmnndsson, såsom Konnng Magnns^ för- 
myndare, allt stöd, försäkrande andeliga ocb Terldsliga sb 
deras vålfångua privilegiers bestånd. 1319 den 28 Jvli I 
Lödöse raknäs Sone Jogansson, Riddare, bland Högmeeki» 
Höfding» Hr Magnosi Sveriges Konungs rådglfvare, likaså del 
17 Dec. 1320 1 Jönköping, d. 27 Jan. 1321 i Warberg, d. 4 
Jon. 1322 i Telge, då Konnng Magnns ocb Borgmistarei 1 
Wisby förllktes, ocb den 20 Jnli 1322 1 Skara, då partlena 
lofTade att försonas Inbördes, samt motarbeta Hertlgiuwi 
Ingeborgs politiska Inflytande m. m. — 1326 bevittnar bas a 
morgongåfva. Lefde ånna 1333. 

2. ÅKERHÖNS, TRB, PETBRJdNSSON, d^cftis HaoL 

Då ingen Riddare (Dominns) Snno Jonsson lir leftrit 
Hår 1 Sverige vid denna tid mer an Sans Tre J ier Aöni **), 
så ar allt skål att antaga Hildebrands förslagsmening, att 
det år vår Snno, som balp en bror Petros Jonsson dkta» 

*) 8e bevisen i lYy Smil. Beakrifning 1. D. och SydsktndinaTiensFcnt- 
fSdslorfllt, ännu orederlageda, om ock fifriilint i^orerade eller somttari 
ter förkastade. Vadjaa Ull en ovåldig ny generation^ som ej Sr FörLafTtg* 
för några trampade liktornar. 

**) Tibell har fannit Sono Jonss. Åkerköns nimnd tom Riddare redas. < 
1315, lefvande tSSS, men Jnno Joaison Bdt^ kallad Vflpnare, annulSfl^', 
aom Riddare anträffad förd 1S35. Bylike exempel vtsa hnra gagolittdet 
Sr alt ej blott se. p& dop- och fadersnamnen, utan ock nå Tapenmaniaii* 
Hade Liljegren anat, att historien skulle hemtat mera klarhet och lif$e^ 
nom hans uppmärksamma beskrifvande af hfad som Snno kunde sa i 
sigillerna och sigillfragmentema under permbref?en» ttn ganska ofta «f 
hela pcrmbrefrel, ja till och med af b&tlre läsarter af rara ronsteBS-ia« 
skrifter, hvilkas uppdagande och rttUa läsande han egnade så stor iit, si 
skulle ▼! nu begripa mycket i våra hafder, genom att bernkna blodsbip* 
dens inSylelse, som anno ir oss mörkt Bättre hafva Danskarna tagit reda 
på sina qrarlefvor af sionebildsskrift i Tas, Ifren der de i deisa blått 




KföningsTlrd. 



J 



Aksrmah, /aeo6« 170 

Hååkf bfllkeo tillika ned Hr Sdao iSnte 500 Dsrk penofn^ 
far ar Biskop Carl i LioköplDS, kvilka de den 11 AprJI 1321 
I Örebro intygade sig hafva aovåodt tlli att filerköpa \\\^ 
tor%s sloii från kedolngarne. Slottet skalle emellertid hjlla^ 
fiUkopea ocb baas efterträdare tillhaoda, Jntflldess deo laa^ 
fifoa samman ock de utgifter kan vidare för samma åoda-' 
Bal knnde komma att bestrida, bllfvlt benom af Roann^ 
Jfagnns eller riket till foUo ersatta; men den ä Jnni förband 
sif Peter Jonsson ensam, att, om Wiborgs slott komme 
1 kaos vald, mottaga det i K. Magni ocb bela rikets uamU| 
sant aterlemna slottet it Konoogen eller " svenska ridefi 
aå soart tian iterfätt den samma, för bvllken kan kandd 
komma att återlösa detsamma. Redan 1320 d<*n 25 Aog^ 
akref Hagnns, Sveriges ocb Norges KonAng, till Efflerns^ ' 
Prvfectiis på Wiborgs slott, att Koonogen gifvit Petro^ 
Jonsson ocb tvenne andre berrar nppdrag att med bouoia 
aaderkandla rörande slottets återbringande änder Kounn^ 
geas välde. Det är rimligen denne Petr. Joonsson, som 
Bämnes såsom Väpnare bland Konnngens Råd I Telge du 
4 Jod. 1322, då K. Magnns förllktes med Borgmästaren 1 
Wisby; liksom den 12 Ang. 1323, då freden slöts med Stor^ 
farsten Georg 1 ^öwgorod, och gransorna med Rysstand npp^ 
gjordes. (Se Wämunder, ftaU här ofvan XXI, p. 317 f.) 
1324 d. 27 Maj är P. Jonsson Advocatns på Wiborg, köpande 
gods af aln svärfar Elof Bengtsson, som förde i adligt $igiU eil 
Sm med utbredda tingar. 

(Killor; Dipl. Svte. — 8U«rBii. Höfd. Minne.) 

ÅKERMAN, JACOB^ JOACHIM, NILS, SVEN. 

1. ÅKERMAN, JACOB. 

Anatonilm & Cblrnrgle Professor, Med. Dsr Jaeab Akef-» 
man, föddes på Gattland den 28 Okt. 1770. Fadren Tbeol< 
Doct. lar. Åkerman var Kyrkoherde 1 Röne, gift med Cbr. Aé 
TaftéiL Stadenl 1 Upsala 1784. Var 1790 såsom läkare vid 
irBéea på rikets testra, sedan, på dess norra gräns. Med< 
Doctar 1 Dpsala 1793. Anatomis Prosector Ibm s^ å. Cbt- 
nrg Tid Akademiens Nosocomlom 1797. Läkaretillsynea 
vid LäBslazar ettet nppdrogs honom 1799. Anatomi» & Cbln 
Professor 1805, förrättade proniotloner t Medic^ Facoltetet 
1806 och 1813; Akademiens Reclor 1817 och 1823; t. f. 
BruBslnteDdient vid Sdtra 1812— 1814. Inspector öfver ^si* 
fötha nation 1815. . Ledamot af K« WeteoskapsaocletetOB 1 



180 AKBjiliAVf Joaehim. 

Dpsafa 1805. Corresponderavde Ledanot af Weteaakafs» Ml 
WKterbets-AkademleD 1 Livorno 1811, Ledamot af STeaaki 
Likaresållskapet 1813, arbetande Ledamot af Soe. Phys. 
Hed. i Erlanffeo 1814, af K. W. A. i Stockbolm 1822, dM 
d. 21 Maj 1829; filt med Gustava Acrel 1801. Hod Tir 
Hed. Prof. J. G. Aerels dotter. Sonen Gust. Jac. Akermai, 
född 1803, dog 1834 aom Stadsläkare 1 Eoköplnr* 

Skrifter: 64 diipatalioiiitpartioiitc. 4 programmer, en iaktUsélie i 8f. 
Lik. Sillskifl HandL T. &. sid. 221. — 2jie iakttagelser i Aou SoeicL 
Scient. Ups. VoL IX. 
(Kallort X. WateMk. AUd. Haadl. 1819. - fiaeUdai Lakarekistoriij 

2. Åkerman, joachim. 

Undertecknad, son af Kyrkoberden Rlcbard Abrabaa 
Åkerman ock hans hnstrn Ulrika Gosselmao, år ftödd i Kjells 
Möbelöfs prestflrård mellan Lund och Landskrona d. 28 Ja- 
nnarl 1798. Efter fadrens död flyttade Ja^r med modren 1801 ttll 
Ystad, hvarest elementarnndervlsnlngen erhölls ntl trlrlal- 
skolan. Blef Stndent 1 Oct. 1813 nti Land; fortsatte dersti- 
des, medelst Sadelmakaren Scbarffenbergs (gift med min fa- 
ster) adelmod, minn stadier, endast med ett längre afbrott a( 
1 3/4 iv 1817—18, di Informatorsplats innehades i Götbeborg, 
till Phllosopbiska graden, som vanns 1820, hvarvld Jag lfloe> 
kade första hedersnmmet. Blef Docens i Physiken 1 Lnnd d. 1 
Febr. 1823. AdJnnct 1 Physiken och Costos macblnarnm I 
16 Febr. 1825. Lemnade Lands Universitet, der Jag noder 
senare hälften af vårterminen 1827 förestod Physices et 
Astronomi» professionen, nnder sommaren 1827, då Jag ai- 
ståldes vid det nybildade Teknol. institntet i Stockholm sL 
aom Adjnnkt t kemi. Förordnades såsom Professor i tek- 
nisk kemi vid samma instltot d. 5 Dec. 1827, h vilken be- 
fattning Innehades till sintet af år 1838. Var enskild Ii* 
rare hos H. Excellence Grefve R. G. Trolle Wachtmelsfer 
för hans son på Arnp, från midsommaren 1820 till sia* 
ma tid 1827. Utnämndes till Förste Lärare och Föreståadan 
vid Bergsskolan i Fahinn, sedan Prof. Sefström tagit afsfcei, 
d. 19 Jnll 1839, men förestod på förordnande af Kongl. Bergs- 
Colieginm samma tjenst från början af samma år. Försrd* 
sades d. 3. December 1845 att från början af år 1846 föra- 
8tå Direktörsbefattningen vid Kongl. Teknologiska Institntet i 
Stockholm, hvilken befattning åter lemnadea, efter samsa 
Institnts reorganisation, d. 1 Sept 1848, då Förestiadaie- 
IJensten vid Fahln Bergsskola återtogs. 



Akkamar, NUt. 181 

GUI aed ADBa Charl. Wlklborg flrfa Lmå d. 21 Juli 
I83S; oeb åro I detta rWe födda: Anders Rtcliard 4 10 
Apill 1837, Garl Alfred d. 18 Mars 1839, Elisabeth Ulrika 
Cfeariotta d. 30 Maj 1841 ocb Maria WJHielmlaa Theodora 
d. 20 Febr. 1844. 

Férelof en resa (enom Tyskland oeb Frankrike 1833 
•ek 34 vnder 1 1/4 ars tid 1 technlskt TefenskapHg afslgt, 
sant på efen bekostnad, atom ett mindre understöd af Konf I. 
Commeree-CoUeglam, för ntredandet af några frågor angående 
tlllTerluifnf af glas och messlng. Riddare af Kongl. Nord* 
ayerne-Orden d. 23 No7. 1846. Ledamot af KongL Weten- 
8ka|i».Akademien d. 14 Januari 183{(, ock af KongL Landt* 
kniks-Akad. d. 14 Febr. 1846. 

Skrifter: Aead. dispaUlion: De ti eorpomm oolorls penlaoeBdii liött- 
teminen 1822, samt en ennan: Eiamea obserratioiiiim de friotiona 
eorpomm, hösUermioen 1824. — ElemenUrkuri i Kemien, Slockholm 
1831; ny upplaga 1835w — Föreläsningar i Kem. Teknoloci, t 
ad. med pl., Slockholm 1832. ~ Tidskrifl för STenska Bergsband- 
teriDgcn, Irging. 1843—44 ooh 45. — Redigerat JemkontoreU Anna*- 
ler, n/ serie från och med årgång. 1846. — Bessolom ikriffit ett par 
flnirre afhandlingar, införde i Itåsning för Folket. 

FsUnn d. 29 Oee. 1852. , 

Joacblffl Åkerman. 
Hr Professor Åkerman kar sedan flyttat till Stoekkolm, 
sisom ntnamnd öfrerdlrektör för Mynt- Qch KostroUverken. 

3. ÅKERMAN, NIL& 

Den för sitt ortkopedlska Instltnt namnkonnige Professor 
NOi Äkerman föddes på Yttersta gird 1 Barf ra socken 1 
Södermanland 1777. Fadren Mag. Carl Åkerman kade Leo- 
taro n. k. o. t. Modren Anoa Cbr. Myreen. Fjiu Strengnis 
Gymnasium ankom kan till Upsala 1797. Dlspnt. pro ex. 1 
Ako, sedan kan 1 Finland fått en **akademisk** condition. 
Magister 1 Upsala 1803. Började 1805 stadera medicin. 
CppMrdslåkare på Örlogsflottan 1808—09; dlsp. pro llcent. om 
ien Typbns nerrosas, som på hösten 1808 grasserat på Srea- 
ika Flottan. Med. Doct. 1810. Blef 1811 anställd vid Kongl. 
GoHegfl Med. BlbHothek, Hedici Dalrådet Hedin til! biträde. 
Gblr. Mag. 1812. Anat. Professor 1 Stockholm och Bled. 
theoretlcm Adjnnct Tid Med. Chirnrglska Instltntet derstadea 
s. å., kvllken adjnnotnr Icmnadea 1816. Förestod Med. 
tbeor. Professionen vid GaroUnska Instltntet 18J3-14. Fat- 
tiglikare 1 Stockkolm ^'Inoffl broarna'' 1814. Åtog alg 1816 



16) AKBRIHABr, mii. 

itt anvinda för faitlf a sjaka dea Brohoska electrlcKetsoia- 
ehioen 1 K. Saodbetscollegiam. — Ar 1818 reste Akermaa 
uti Danmark, Tyskland och Frankrike, merendels vandcande 
till fots, bvarander ban freqnenterade ntmärkte läkares Töreias- 
Hlngrar ocb förrå ttnlng^ar, öfvade sig 1 operationer på cadaver än- 
der 6r»res ocb Morslooas bandledniog i Berlin, der hdn vistades 
1/2 år, bevistade llafelands kliniska öfblngar ocb stnderade pr«- 
paraterna i Walterska Mnsenm; kom 1819 till Wien* der ban 
tog ett coilegiiim privatissimnm hos Beer nti opbtalmiatrlk. Lem- 
Bade Wien 1820 ocb begaf sig till Paris, der Anatomi och Cbi- 
rnrgl staderades. Återvände till Tyskland 1821 ocb stnderade 
Anatomi 4 månader I Heidelberg, b varifrån bao 1822 återkon 
|ill fäderneslandet. S. å. Intendent vid KongL DJorgårda- 
hrntin, der en Gymnastik inrättades. Fick afsked från Ana- 
tofflisprosectorssysslan 1824, förestod Anat. Professorstjen- 
^ten s. å. — Erböll Professors n. b. o. v. s. å. Reste åter tUI 
Tyskland ocb Paris för att än bättre stndera sitt ålsk|inc[S- 
fpremlll; kroppslytens botande, ocb började efter hemkom, 
jiten 1825.otrent!Iga föreläsningar i aotbropologien,- KöpCe 
}827 Djnrgårdsbrunn, der på actier elt Orthopediskt lostitot 
Inrättades unjer namn af Josepbinska Ortbopcd. Institntet 
Till 1833 njöto patienterna allt bvad de beböfde i förestån- 
Aarens hns, hvarefter de sköttes hvar och en i sitt eget 
logis. En fond till förmån för lama ocb iytta är samlad, 
förvaltad af en direction. SundbetscoIIegii förmånliga vits- 
ord om Institntets ändamåisenligbet ocb goda beskalTenbet 
läsas i DagL Allah. d. 16 Maj 1829 och i Journalen den 6 
juU 1831. , 

Herr Professor Åkerman bar ifven som lingnlst verkat 
tit det allmänna. Död 1850. 

Skrifter: Om mercarial^jukdomar af Andr. Bfatthias, sammtndrai^ 
'^ifTerfciitln. frän £Dgel«kan 1813. — Med. och Kirur?. Handbok för 
Falllftkare af AagQstin, 8ammandras;en ÖfVersättning frSn Tyskan 1813. 
r— Heckers anvisn. alt rttU aovSnda de Ukemedel, lom finnas oppta^ 
i PiiarmacQpea caslrefins Borussica, öfrers. 1813. — Utdrag u 1kr 1. 
Tdugls i Greifswalcl 1812 ntgifna disputaUon: Obsemu. in . . . Både- 
nygej åtfölj. .^ammandraeet af Berauéisenia om Veqer. sjukdomen 181L — 
Medicinfik Handiiok ar Sciiilgué, öfvers. frän Franskan 1815. 2:dra 
uppl. 1824. — Vördsam anmälan om förelflsningar i Amtiropologieii 
lo26. •— Anmaian till allmaniielen om inrillande af ett orthopod. in- 
' ftitm 1827. •— Till allmAnheten i Dec. 1827. — Bepröfvade medd att 
förekomma hårcU bortfallande, öifrers. 1827. — Bepröfvade medel mo^ 
flak andedrSgt. öfvers. 1827. — Anmälan om atgifning af en medic 
lldning, kallad IIelso?ann«n 1828, popoUr medic. Tidskrift, 40 iKr, 
1828—29. — Sfentka Orthoped. Institntet, i Post- och Im*. Tidi. 1834» 
rio 82. — SamiheUkateehes ipr bara 1834. — 8^odlleukateohleib »»^ 
IkVlMde h^arjo ii|«uiiakif piigter i afseepde pl hetsaoi 1831. — I 



Akbaman, Svm. — AtEaaBBH, Oto/: 18S 

Sfeaska Lik. 8Mkk. InberlttelM 1813 |i. 5: 2S, 1814 p. 4» ii. 67, 
1817 iK 13, 1819 p. 18, 29, 30, 36, 47. 1821 p. 8, 9, 24, 29, 1822 p, 
18, 1824 p. 48, 1826 p. 14, 1829 p. 33. — 1 Svenska Luk. SalUk. 
Haodl. p. 2. b. 2. p. 117. B. 4. p. 226. B. 6. p. 269. B. 8. p 40. 201. 
— Ull Tidskrift för Lakaro och Pharmaceuter 1834. — Diss. åe plan- 
tis Stcc. Tenenatis pblioribos neo non antidotis p. 1. 2, Ups. 1811. — 
Praktisk Fran«. Grammatika af J^ W. Meidin^er, tffvers. och omarbetad, 
2a nppl, 1824 — Frans. Orthoepi 1824. •— Frans, stilöfnines- och 
iliebok 1826. — Franska xprdkels böjningsformer 1828. — Tjrfka Uso- 
tfoinsår med mrllanradig ordagrann öfvers. 1830. 
▲Ill, hrars tryckningsort ej uppgifvirs, Sr trjckt i Stockholm. 

(Killort SaekWn* Likarektat. med Ssppl^neat. — St. BokkMd«Iak»> 
tdeg Ulft. — ForteckniBff pi Sv. Isåkare 1851.) 

AKSaMAN, SVEN, (LEIJONHARCK), 86 AGRICOLA, 

1 B. p. 342 följ. 

ÅKERREHN, OLOF. 

Deooe berömde ^Berssmeclianlcns^* ocb Archifekt * (som 
ej skref sig Åkerren eller Akerrhéo) blef född 1 W. Wlog- 
åker 1754. Understödd af Grefve Fredr. Bonde, började ban 
siadera 1 Strengois ocb fortsatte först 1 Åbo ocb sedan 1 
Upsaia, der ban blef Magister 1782. Utgaf derstådes en 
Dlspnr. 1784 (de lege Keplerlana etc), der ban ville bevisa 
Keplerska upptäckterna nr den Newtonska tbeorlén. Han 
aakte, oaktadt sina val ådagalagde knnskaper, ej anstållnlog 
vid läroverk eller 1 Statens tjeost, men egnade alg Ifrlgt åt 
stadier på den bana ban betrådt. Ctgaf 1786 en afband- 
Ung om vattenverk. Detta arbete samt redan ntförde bygg- 
nader väckte Brnkssocletetens nppmårksambet, bvarpå följde 
ett stlpendlnm, som ban fick bebilla till 1795. Dnder bans 
styrelse af Wedevåg, oppgick den årliga tillverkningen 1 
avartsmldea från 790 Skeppand till 3,000. Jernkontorets 
stora medalj 1 gnid öfverlemnades booom 1811 Jemte för- 
klarlnfT 8f Brnkssocletetens förbindelse ock tacksamhet. 
Från 1784 både , nnder Akerrebns tillsyn uppförts 40 
stångjernsbamrar, med 83 bårdar, 5t knip» och splkbau-i 
auirsverk, 7 plåtbamrar, Jemte valsverk, blåsterverk, grnfve* 
konster, tröskverk, 17 sågverk, en del af alldeles uy inrätt- 
atng och 89 qvaroar. Lågi^es därtill Wedevågs maunraktnr- 
larättnlngar, Nyköpings messlogsbrnk. Inrättningar vid Röri- 
strands porcellalnsfabrlk, Grlpsbolms ättike- ocb Tyresö bly- 
bvlttsverk, åtskilliga vattennppfordrlngar, bokare- ocb kross- 
ilngsmaclilior oamt byggnaderna vid Klnda kanal- och slåss- 



f 

|8f AxVESTBlll, NiU iroffM åMchim. 

yerk, 9å flnper pan« att Akerretan varit ca ytlerat alhaia»' 
pyttig iQaQ, under hyilkeps ledolngr ett stort antal peraeier 
Mldats till skickliga arbetare t många olika riktningar. Haos 
^tprre arbete; Sami, i Konsibyggnadiveiemkapen blef ofntlii- 
fl^dt Qcli iians död afbrp^ ntglfplngen. Hos Byggnadssocieletea 
gjordes 1808 frpmst^llning om nnderstod, kplst van beråk» 
pade bekpfyet af 80 k 90 plancker. L. K. W. A. 1799 (^ 
1792). L. K. Patr. Sällskapet, Pp4 \ Stoekbolni d. 9 K?] 
1812, begraffen 1 Solpa* 

§krifter: Dtss« de pellacidit^ta oorpornni t]>eciteca, Ålio 1775. -« Ht* 
florjola y insi^nlani |ii Åstronoipia ref olutionpqi, Ups, (pnea: Mchnder- 
lijelmj 178^. — De )ege Kepleriana comparan^i disUnliaf pianetanm 
medias a Sole ifSå, — Ut|Latt tfll en praktisk afbaodl, om Tattenfcrk 
lej vabverk), Örebro 1788. --^ Sveiuka Bllsrerkens l^istoria, Stockboltt 
1805. — Qi4 gefflr och skjutkonat, Slockholm 1813. -* B^repp oia 
Lerhasbyggnad, Siookboloi' 1811. -r Tankar om jordbrak, siockboki 
1813. — AfbandL oml byggnadskonstens (klen sedan 1780-'lalet msL *— 
F|cra rön i K. W. A. Handl. — Ett rön i Patr. Sallsk. JoomaL 

(Källors Iindekei GelehrMflikefta ArcklT. — CaUI. Btbl. Vft. - 
Marklint CataL din. — Leaströa St. Litter. ock KoaaCfciat. — tv. 
Kpay* {;ei. ^ X. yf. A. Bandi. — Beteakaeea aateeka. «m W. Akii> | 

— W» i 



ÄRER9TEIN, NILS PARALD JOACHIH. 

Ofverstellentenant Nil$ Harald Joachim Akerstein rar "^ea 
ff de OTanllgaste ipbarakterer med det varmaste fosterländska 
lijerta,^ enligt Svenska Tidningens pmdöme, dji den meddelade 
lieråttelsen om dödsfallet. Han var i den sipnden öfrerste- 
|len(enant 1 arméen, f, d, Cpmmendant i Waxholm ocb Fre- 
^riksbprg, GeneralstpbsQiirieerare, R. S. O. ocb L. K. Kr. W. 
A. — Han föddes d. { l^fafs 1793. Fadren Yar öfversten tM 
Svea Artilleriregemente' och R, S. O. Harald Akerstein*); baos 
noder JPrn yir. Cbarl. Ubr. Sopen blr: Cadett vid Militär- 
skolan t Haapanieml 1 Finland den 26 Maj 1806, Officers- 
ippdett Vid Syea Artilleri d. 14 April 1808, UqderlienteDaBt 
Vid Finskp Artilleriregementet d. 19 Nov. s. å.— Vid Wea^ 
des Artilleriregemente d. 4 Jnni 1811. Llentenant d. 1' 
Jan. 1815. Tillförordnad Artilleristabsoincer d, 6 Mars s. i 

I anlednlpg af en verklig eller förment orättvisa, M 
tan afsked d. 5 Se^t 1815, då ban lår 1 lietta4 skjatltsln 

*} I Kr. W. A. Han^l. fSr 1816 förekommer Baron G. A- Flenias* 
Åminnelse öfm 4enne Harald Åkerstein, en ton af K. Bil^iotb. Jok 
QtiQ ilLeratein. Ofr. H. JL, fodren, adiidei 1808 (n:o 2|03). 



AlftEBTRÖM, ^Aaii T89 

*liiaiM« gtåV Af karlek titt krlyareyAet Uef kan dock 
éinfto ?ld Smllands refemeate, mo 10 ?id Llf-esqyadrooea, 
dL 18 Jao. 1816. Correap. Ledamot af Krlga-Wetenakaps* 
Akadenien d. 12 Nor. a. a. — första gåo^en ea dragoo lax 
kafi dyllM ledamotskap. OrdODnance hos Kronprlosen d. 20 
Febr. 1818. Arbetande Ledamot af Kr. W. A. d. 28 Haj 
1825. Befilbafvare för vapeoceDlralverkstaden d. 23 JanI 
1»0. To; afaked derlfjrin d. 11 AprJl 1831 och från Hoa- 
aaroMffiern d, 10 Maj a. I. Ryttmästare 1 Arméea d. O 
JiBl s. I., 1 Generalstaben d. 1 9 Not. s. å. Major 1 arméea 
d. 25 Jaa. 1842. Commendant på Waxholm och Fredilka- 
borg d. 13 MiU 8. å. R. S. 0. d. 6 Febr. 1843. Entledigad 
ttln Commeodaotskapet d. 8 April a. å. i aolednlag af aågo^ 
oftrerdrift 1 tjenstnlt. 

Doå 1 Bonn Tid Rh^ d. 24 Okt 1853. 

Tryckta arbeten: Svar pl Kr. Wet. Akad» prisfråga: em ett infan-t 
leriregemeDte skall manchera t ex. 50 svenska mil med den möjli- 
paile största hasliaheL och btfr framkomma i def stindi att det genast 
kan nTtyas tiU allt slags ijenstadring; på hnm Ung tid kan denna 
flsarseli Terkstillas i vanligt godt vJiglag? Haru böra dagmarsoherna 
indelas? Och hvad bör för öfrigt iakttagas till flndamftleU vinnande? 
fjlLr. W. Acad. Handl. 1816). — Strödda tankar om kricsstlndet 1817. 
-^ Svar på Kr. W. Academiens tlflingsminne: En jemnftrelse emellan 
det ridande och åkande artilleriet, hvarvid tillika anmArkas de förniå- 
ner hvardera anses ega i afseende på dess anvlndltarhet i sUt och 
afskiiren mark (Kr. W. Acad. Handl. 1823). — Åminnelsetal öfver 
Ofverste A. S. Gelhe (ib. 1825). — Något om Bajonettstötning 1829.— 
Om nti Sverige anxtSHda försök med slagkmt till antändning af artiU 
Ivipieoer och handgevär (Kr. W. Acad. HandL 1827). — Nederllnd<< 
ske stenkastmörsare (ib. s. i). — Svar på anmlrkniDgame xttnnåw 
ilagkmts antåndniog (ib. 1830). 

(K&llort LåitkoBs Bofdlaffamlaae. - iv. TidaO 

—K. 



ÅKERSTRÖM, JOHAN. 

K. Bfsloriemålarep, Ledamoten af K. Målare- oek BUd- 
kigf^are-Akademleu Åkerström kallas Johan i sin noders 
förord till Th. Wennbergs minne, liksom af Wennberg ajelf. 
Af andra ar han kallad Jonas. TlUbytle han sig sjelf, • så* 
sya ett förment vacl^are namn, det I minnet upptagna? X 
Äkeråtröm fdddes 1 Akre hy i Rogsta socken och Helslog- 
laad d. 9 Mars 1759. Fadron Jon Maeltsson var der ska(te« 



flBi AkbrsteAM, Johan. 

Mlk4e, gitt ned Brita Eriksaotter. Lust f6r lasnfbg yttnte 
8tf tidigt hos gosseo, men annn tidigare ntvecklade ban sli 
medfödda MJelse för teckning ocb fann sin största last 1 att 
nila Tåggarne I grannskapets stogor. Härtill måste' bai 
Ukval använda tiden då fadren var i RadiksvaH, för atf 
afyttra något af gårdens afrel, ty ban talte ej alt den soo, 
kan Tilie se bland aktade Jordbrnkare, blef en målare. Dl 
fadren upptäckte barn bans son använde den tid, då fadrea 
Tar borta, tog ban bonom med sig till staden för att der 
Insatta bonom 1. skola, men bans inst att måla eggades blått 
innn mer, då na arven tillfälle yppades att erbålla bättre 
lärgor; snart öfverenskom ban med en målare i staden all 
der ingå I lära. Fadren såg bonom oförmodadt bland sta- 
dens lärgossan Han fick 1777 flytta in. till Målaremästare 
Hallberg, der han arbetade 5 år. Blef Gesäll 1782 ocb 
begaf sig till Stockholm, der ban flck i flera år begagaa 
undervisningen i Kongl. Målare- och Bildhaggare-Akadeaiiei, 
på den Stockholmske mästarens tillstyrkan, först arbqtuAe 
bos en Åkerberg, sedan bos en Holm. Snart inskrefs Åker- 
ström bland Akademiens elever, belöntes kort der efter med 
prismedaljen, första gången den 24 Januari 1784, då baa 
för teckning efter gipsen flck 3:dje medaljen i sllfver. Han 
valdes att måla decoratiotaer till Operan Gnstaf Wasa, is* 
trädde t Deprez^s Ateller ocb flck nu anin^ om bvad komt- 
närlighet var. Thure Wennberg yttrar: ''A. hade att tacka 
natnren f$r geniet, K. Målare-Akademien för den sanna teck- 
ningskonsten, men Deprez för kännedomen af compositloaeD, 
i dess rikdom och mångfaldlgbot.^* Derefler började ban oeA 
Ifver stadera antiken, bvars styl ban änna icke rannlt, ri- 
tande efter de stora antlkflgarerna 1 Akademiens galleri. 
JPIlo lemnade bonom ett af de mm i Akademiens bas, son 
ban innehade, på det att den ange konstnären skalle desla 
lättare kanna der arbeta. Ett nytt fält öppnades. Elereroa 
uppmanades att täfla om 1787 års högsta pris -— en gaM- 
medaU; det vanns af A., som därigenom, enligt statotena, 
blef berättigad till resepension. Professorerna understödde 
det lofvande snillet ar Akademiens kassa. Revisorer gjorde 
sedan deremot anmärkning, kräfvande återbäring af de be- 
slutandes egna medel. Kungen insåg förtjensten uti att ^ 
märka en så lofvande talang ocb befriade A— s gynnare frSa 

5|ifsten. Private sammansköto na medel för att bekosta en 
Lkerströms resa till Rom, der baa mottogs med välvilja af 
förutvarande laadsmio. Konongen gaf honom en pensloa af 
393 1/8 Riksdaler. Efter Plios iU fördobbladea saaBia. 



AlBatTR4M| Johan. 187 

Pfrtf llomstermSlare, berömd fSr Yåggdeeoratloiier 1 Sfoek- 
Mm, btef ban der slntliiren Historiemålare. Det var Melea* 
ger — målningr 1 olja -^ som vaoD botaom borsta prisel. 
Pi deo banan fortgick ban i Rom. Hem kommo tvenne bl<- 
storiska tableanx: Baeehuå oeh Ariadne samt Proeris och 
Cephale. De verkade baos kallelse till Hilare-Akademiens 
ledamot d. 24 Jan. 1784, Tid bvars Srsexposltlon dessa 
tafior frydde Akademiens salong. Sednare alg man bir 
taechus och Ariadne meä större flgnrer ocb ParU och Oe* 
monne, brllka sedan kommo till vir Ambassadör, Bar. StaSl 
Ton Rolstein. En altartafla, föreställande Christus i örta* 
gården, förfärdigad för Heds kyrka 1 Westmanland, kom från 
, Kom 1795; men det Tar ej siilane föreställningar, hTaraf 
bao Inspirerades. Venus oeh Anchiseå bar fått rnm bland 
berömdare mästares eompositioner 1 Konungens Mnsenm — 
en prodnct af baos fbllåodade konstbUdning, mittet på det 
som ban knnde åstadkomma. Han målade mycket 1 Rom, 
brarom man ej bar närmare kunskap. Vid sin död d. 24 
liOT. 1795, efterlemnade ban I rummet en tafla med 2 flgn- 
rer, nåra den naturliga storleken. Wennberg yttrar med 
Täanens förtjusning: **Akerströffls maner år arven så inta- 
gande som lysande. Concislonen år den fullkomligaste. FU 
goren, egande natur, mycket arbetad, lifTas ån mera genom 
masterligbéten ocb sanningen af landskapet och fonden, som 
den omgifver. Hans styrka röjes i erotiska stylen. Exposi- 
tionen år deri den lyckligaste. Han följde 1 figurens bildning 
aatiken 1 det strängaste, men tillika med den noggrannbet, 
att ingenting fållades af detta egna, detta allt, som i sitt 
kela miste utföras för att erbålla Tårme i antik styl .... 
. . . Hans seder Toro rena. I baos anletsdrag lyste from* 
bet Han år begrafven i Rom, bredvid Cajl Sestii pyramid, 
Koagl. Svenska Ministern Ridd. Piranesi emade der (1796) 
uppresa en minnesvård af marmor/^ 

Sedan Wennberg framhållit sitt idealiserade portratt af 
en vän, teg man i 20 år om A. Derefter yttrade Lor. Ham- 
marsköld, att ^'WertmQller öfverglänstes, enligt den tidens» 
smak, af A — m, som länge rent af förgndades af amatörer 
otb konstdomare — denne målare, af bvars slappa nndollsm 
man ej kan döma att man baj framför sig en afkomllng af 
Nordens oförderfvade bondeslägt.^^ Hammarsköld önskade ega 
valtaltgbetens gåfva, för att konna med rått styrka uttala 
8lB afsky för Anchlses ocb Venus — ^Meona verkligen för- 
aktliga tafla."* ^Sa dessa stela, putsade, utslappade oeh 
^ösa varelser ... Se dessa katla» oct do^ aå kaUeAilla 



i_ 



188 ' Axsaf TEdM, Mkån. 

ItbMer oefc iBliier, AennA ytllfa 1 jgooen •ttekntfe 
llstlaka colorlt, denna platta, barnakt^rt falska nalrltel . . . 
Se denna Aphrodltes felteckoade, lama, nr led brntna ara 
• • • ocli näven sedan, om delta kan kallas alster af skin 
kottst?^ Hammarsköld fann har något ""olidellgen frickt ock 
det sakraste tecken till konsternas förfall 1 ett land, till Isr- 
avinnande af all djnphet i snillet, all energi t charakteren, 
all renbet I sederna, nar ett dylikt maner, som det A— ska 
knnde ?lnna allmint tycke. Att reta och intaga en för* 
derfrad tid, derttll hade A. alla erforderliga, både goda och 
onda egenskaper.^ Hammarsköld lämpade till honom hvad 
Dlderot sagt om Boucher: un faux bon peintre. *'HnrQ myc- 
ket syskontycke mellan vår landsman och deu Infame Fraa- 
sosens liderlfga konst !^ ntropar han, försäkrande att A. lye- 
kades bäst då fråga Tar om de frivolaste och obscenaste 
eomposltioner. Hammarsköld hade sett en Åkerströms hand- 
teckning 1 denna genre, föreställande Amor, som förer 
Psycbe tlU himlen, der väl den smntsigt pinmpa composltlo- 
nen förrådde den mest förderfvade phantasi, men som i aa- 
seende till teckningens correctlon, formernas behag och al- 
tryckets eld förtjenar allt beröm. Det var jo ett eget be- 
grepp om [tomhet och rena eeder, när Th. Wennberg aasac 
sig böra för dessa dygjjer berömma denne konstnär, som så 
mäktigt npprörde **Lorenzo med kritiska lorgnetten.** Fre- 
drik Bolje kallar A. ^en stark tecknare 1 god stil och rtk- 
baltlg 1 composltloner.^ Nils Arfvldsson yttrar: ^Åkerström 
rattades det visst ej talang; många af hans teckningar vittna 
derom. Han hade ock ett visst behag, särdeles 1 knlörea. 
Hela hans konstnärskap har något själlöst, sött, slappt, sli- 
skigt, t. o. m. lasclvt. I composition och teckning var haa 
stag och spår till eld, till en Inspiration har han ej.^ R. 8. 
Grefve A. F. Skjöldebrand var öfvertygad att A. ej btott för- 
lorades för konsten, utan ock för llfvet af samma lasclvltet 
Utan tvlfvel kände både Wennberg och de. Inför hvllka haa 
höll sitt äreminne, att A — m kastade sig med en bonddrängs 
kraft och en parisersprätts omåttligbet 1 allt gröfre sinnliga 
njotnlngar, så att han till slnt måste med lina ris låta 
piska sina nerver till känsel. Slntllgea dog den 37-åriga 
med alldeles uttömda llfskällor. Loftalaren skyllade på fliten 
i konstens öfning. Hnrn sknlle dylika seder knnna bllfVa 
vian förslappande Inflytelse på själens krafter 1 framalstrlng 
af det sköna 1 — **Hvem räknar, heter det någorstädes vid 
berättelsen om A— -ms slnt, alla de förlnster det ekäna I Ht- 
teratar och koast gjort genom detta bland unga aalUeii si 



« 

mKga sitt att ttfa moinH för JunoT Vestlgla terreanfr 
Till de iBge Rovresande koostaårerna önskade t1 derför 
kiaia ropa fråa spetsen af Ci^l Sestll pyramid, når de der 
iliuat rid Åkerströms arafs Sinnligheuru$et är en ijetf" 
fhrbri^nning, 

(liltort IffliM af Jttkaa AkentrSa* vpplitt t K. Målare- aair B1Mh«* 
Aka4. é. U Jaa. ttM. — Bildaada kaattaraaa kitt. af L. Haaiaiar* 
flkSM. — Pr. BoiJet Målaralaileoa. — N, ArfTidMoa koattaipotitloa»- 
akårakåaafaffar i FraJ. — avarifaa 8kSaa LUtaratmr IV. — |IaatU|ft 
■tMalaadaa sf aKiaUakraad^ ~H. 

AlXnning, peteil 

I de daf ar, di Tyskbeten Inom Sveriges stider boll på 
att Uirra lika tryckande, som D^nskheten vardt tnng for 
tide stad ock land, sedan man med Drottning J^argaretkai 
allbrynsten slagit Tydcen Albrechts srird nr kans kand^ 
férrirrrade sig Peter Ålänning bland STenskarne, som bllfrit 
cit parti allena Inom egna landamåren, ett berömdt namn, 
krilket vi ej böra lemna pi bottea 1 glömskans flod. Vir 
store Portban bar kallat bonom eelebrU, och vi böra Infria 
deiia goda vexel, der vi Insamla imlaaelser af vira namii» 
kunnige min. ^ 

VI pimlnna om Peter Alionfngs virf 1380 nr den ^e« 
Utlo coCtanea**, bvilken Erlcns Olal följde 1 sin ebrönlka, 
sek hvUkea Benzellos Intog efter det 1 Upsala ånaa för- 
varade maBQscrlptet 1 Mon. Ecel. Sv. Gotb. p. 82 följ. 

Der berättas först, barn Tyskarne proscrlberat 70 goda 
iresske man 1 Stockbolm, bvllka skntle brinnas; barn man 
iertlll begärde, men ej flck K. Albrecbts lof; men bnm, nar 
K. AJbrecht bllfvlt slagen och fingen, 1 70 s. k. Hättebröder 
Mrjade gi beväpnade omkring nnder nätterna i staden, då 
Sreaskarne skällgen misstänkte faror. De satte na möte 
■ed Tyskame 1 S. Gertrads glllestnfva, der man lofvade 
kraraadra god sämja. Migot svir blef densamma visst att 
sppebilla, enär Tyskarne Innebade ännn slottet it den fångne 
K. Albrecbt, och Svenskaroe böllo med Drottning Margaretba 
lek Daloaen. En Herredag sammankallades emellertid 1 Telge, 
i\i Stockholms stad sände en Svensk Peter Ålänning och 3 
Tyskar: Lambrlcbt Westfal, Borgmästarea, Alf Grenerot och 
Båts Grönalf. Man gjorde dessa sändemän ^gaaska mäktiga 
itt tagtlnga allas deras bästa."* Med Sigge Brna O och Slmoa 
Bteka ttU Trögd sisom ""förare"* begifvo de sig strai tlU 



*) a. R. och Eidd. Eskil IiakMOa Banért morfar. Da U Gärd. Arab. 
4 0.84. 



il90 AtANiiriiio, Pif«r. 

Telge. Ken nfir de kommo dit, Yiode Alf, Unkrlebt uk 
Hans strax åter och ville ej komma till orda sed deil 
Telge sammankallade senateD. Di Peder AlåaiiD|[ körde, 
att de voro bemfaroe, lagade kan sig åstad på en sln^karfti 
(ett slagrs skepp); men bief förrädiskt tagen onder naltea Ull 
fånga af de tyske medbröderna i legationen. SJelf slogs bu 
dervld till särs, en af bans svenner blef nedslagen, en sköls 
genom knfvndet. Sårad kastades P. A. I Stockbolms torii 
dit man 1 samma natt Inmanade den Svenske Borgmastam 
Bertel Brnn och en Albrecht Karlsson. Anmårkes ock8i,itl 
P. Å — 8 hastrn Christina Petersdotter 1 densamma natim 
misste alla sina nycklar, så att hon stod ntelåst från all sti 
egendom. Byktet om dessa vildsverk kallade alla Sresski 
mån med mod i bröstet i Aop på torget, dit ock ^ Tyskim 
samlade sig. Begge partierna stodo rädda för hvaraodm 
öfvermakt; men Tyskarne lofvade, att, då morgonen konnlt, 
skulle de fängslade få njnta lag och rätt och blifva löste,» 
de ej brntit mot stadens lag. (01. Petrl anför attdefäogsMi 
för nigot tals sknll.) Emellertid blef Bertel Brnn lös. Sk&M 
så 30 Svenskar och 30 Tyskar mötas aftonen före S. TnL- 
söndagen på Rådhnset, för att öfvervara ransakoingea. Di 
beslöts att P. A. och A. Karlsson sknlle också blifva Mse» 
och Tyskarne nnderkastade sig Margaretha och Ui|ioneo, m 
det partiet i landet bief rådande, hvaremot Svenskaroe skällt 
lyda K. Albrecht, om han komme åter till väldet; lofvande fir- 
öfrlgt att lefva såsom bröder i nöd och Inst. Detta sto» 
vid Gnd, vår fro och all helgon. Men natten mellan d. II 
och 12 Jaol 1389 Innebrändes de proscrlberade SvevsktfM 
i ett gammalt trähns på Blasliholmen, den tid Herbricbt Ka* 
Digsmarck, Marqv. Rrommedik m. fl. innehade Stoekbsla» 
slott. Proscrlptionsllstan, som framdrogs, var 4 år gaMiL 
På minga andra ställen än den nämnde holmen flöt då sveisfct 
blod för tyskt förräderi, t. o. m. i kyrkor och kloster; aei 
Peter Ålänning ondgick faran, Porthan bar ej kannat atrii- 
aaka på bvad sätt. . 

Nämnde förf. tager af tillnannet för gifvet att P. A. 
var född på Åland. Är 1376 var-baa Byaman eller Bar- 
gare 1 Stockholm, utmärkt såsom en svara rik haodeisiaa. 
Redan 1377 var han Rådman. År 1382 var han Barp^ 
stare, då han skickade sina skepp till Flandern, hraraed 
följde i Joll månad s. å. 1,620 marker 1 Sv. penningar, derl- 
bland 1,080 Ungerska och Lnbska Florlner. De sändes till 
Påfvlska skattkammaren, uppbörd eller gåfvor/ samlaf^ i 
Sverige. P. Å. stälkle myntet tlU handelsmännen Joh. Krewel 



ÅLANNlMtt, Péier. 191 

•el Mh. BlOBia. Portbaii liar ftunit 1 gamlt orknader ej 

blott berls på A— s stora rlkdom, utan ock pi bans at- 

■arkta aoaeeade för redligket blaad samtida*)- H^os gif- 

■Udket Tar stor. I Mod. Ullerak. p. 32 lases: I S. Henrlel 

cbor 1 Upsala domkyrka Tar eo prebeiida faoderad af Råd- 

wmaen 1 Stockbolm Påder Aläaalog och thes kasfra Cbristla 

Pillersdotter, k vilka gåfvo dertlll peDOlngar, gatobodar ock 

mta af ett stenkos. Stlftelsea var reda a 1387 stadfästad 

af Eikeblskop ock Gapitel 1 Upsala, gjord till Gods ära, Vir 

Fra oak S. Olof till keder; gåfvan lutogs sedan i P. A— s 

ock kaos kostrns testamente af 1400. Till domkyrkan I 

Abo gifvo samme makar år 1380 Gndl till keder och åra 

samt Vir Fra ock S. Erfk, allt det gods de kade på Åland 

ock I Finnskåren, derlbland en by Gannarsby, som kostat 

M mark, eo ö, som kette Långö, en åog, som kostat' 10 

marker, DJerfvanås, som kostat 100 marker m. m., allt 

; alllage, ttU stiftande af en prebenda. Biskopens ock Capltnll 

ftadfästelse år af år 1400, k varefter Pstar Alåoning och 

kiBS knstra 1 ett nytt bref, der gåfvan upprepas, förklara, 

att om ej Knng ock Råd tillåt renta ntgå nr en till Abo 

diiikjrka gifven gatnbod i Stockkolm, då skalle gatnbodea 

täljas ock landtgods derför köpas, öfver kvilket domkyrkan 

i kade af Birkelagen obesvåradt domlntnm. Den Hr Mattbela 

I terlesoo, b vilken P. A. 1403 medger alt uppbara rentan at 

; déåatloaeo, anser Portkan vara den af P. A. tillsatte preben^ 

I Hariea; 1 annat fall Tar detta en donation till Hr Mattkis 

I (ej Miekael) på denne^s lifstld, som först efter Mattkis död 

i ikalle öka det af P. A. stiftade prebendets inkomst Tid S. 

I Bearlks domkyrka i Abo. Om den der gatnboden 1 Stockkolm 

I ippstod efter gifvarnes död en tvist, som 1441 afdömdes till Abo 

domkyrkas förmån. P; A. namnes emellertid såsom stiftare 

af Altare & prsbenda S. Marim, S. Henrici & Erlci In Eccl. 

Aloeasl. Bans åra bör Tara lika med den köpmans, som 

i ai stiftar 2 professorater, elt Tid kTardera nnlTersltetetlTårt 

laad. P. A. egde många gårdar 1 Finland. Ar 1376 sålde 

i Lafiriotz Westfal, byaman i Åbo, några dylika till P. Å., då 

Laabrickt Westfal, som sedan så förrädiskt uppförde sig 

Mt Äi, Tar dertlll Tittne, likasom vid andra Finska gårdars 

ttip 1383. Å. var 1384 syssloman åt Orotset Bo Jonsson. 

Se flr Bo Jonssons bref för Ptier Ålänning, att uppbara en 



*) IKTiliis aomisse atqoe fide honiAam foi temporii pi«cipaa| pliira 
cwSmtiit doeumeota." Porthau i nolm lill P. luattcAi Ckroa. ^^"^ 
rMd.p.396. 




I9t AiiiNViiro, Pekr. 

fbrdrlBf oék betala tu skald, bos Lagerbr. S. R. H. IB: 
p. 687. 

Portbaa slätar slaa meddelolDsrar om P. A. med jUru* 
det: allt det anförda ådafalägrgrer klarllgeb, att han fraa- 
stått penom värdighet och Tigt bland sina landsman*). 

Di Porthan 1 sina nots till Jnastens Chron. först aaflvr, 
att T. Celse fannit P. A. kallad Borgmästare i Stockkola, 
sätter han vid uppgiften derom ett friigetecken, men I re^ 
gistret aaföres: ^Har varit Borgmästare i Stoekholm (liTlIket 
embete lär fordom varit ambnIatorlsktTV* I Nettelbladts Sckr, 
Bibi. (Ut: 234), som dervld åberopas, trälTas ett bref, dit 
1382 I Ang., af Linköpings Prost och Capltel, hvarntl fSr- 1 
säkras, att de läslt intyget af 1362 t Jnll af provldos el 
discretns vir Petras Alennlng, ConttU Stockholmensls, röriiie 
de 1620 markerna, som han förbundit sig att lefverera 1 Jok 
Krevels och Joh.xBlomas hospUlom in oppldo Bragis (Brfifge) 
in Flandrla. VI veta, att Borgmästareembetet 1 Stockhola.^ 
fick stor betydelse, då tredje ståndet nn börjat påkallas tf 
konvngamakten såsom en motvigt mot aristokratien eller' 
Ikierarchlen eller begge i förening. Stockholms Borgmistire 
Tar en biand de 40 Sveriges röstegande, som, enligt Ralnar- 
Unionens första förklaring, skulle deltaga 1 kungavalet f5r 
4e i rikena. Såsom Svensk Borgmästare I hufvudstadeo sy- 
nes P. A. vunnit både. det anseende hos Svenskarne och det 
Bat hos Tyskarne, som ännu tillföll honom såsom blott Rådmii 
1389. Den tiden och länge sedermera voro 2 Borgmästare j 
på samma gång, en Tysk och en Svensk. De sutto Hl ^ 
sällan länge på sina borgmästarestolar, 1 en tid, då Kaagir 1 
aå tldt och ofta ombyttes. 

P. A, nämner i sina donatlonsbref arfcingar och «/lf<r- 
hmmande^ men om dessa känna vi alls lotet 

(Killort M. Ps«U laiitei Ciirow. B|i. Fisl. •«. H. G. Pw«kti> 
atl, IS€ f. — Nettelbladt Sckw. Bibi. IIU SS4 f . ^ Lanrbriu S. i 
B. lik tSi, liT. TIS. — Ser. Ber. 8t. t. T. S: p. tlS f. -- Beu. Um, 
BmI. •▼. O. f. la. » FttmII* Btr&Ctaliftr S P. ^ 111. — Brfeu M$ 

-a. 



*y Dignitate aU|B6 aoeloriute inlär citei iuoa aoatimi intMiM^ hm 
omnia localeiiler oslendnnt. 



I«9 



Ångström, änders Jonas. 

-Anders Jonas Ångström föddes d. 14 Ang:. 18 (^ på LogdJ 
Brak i Aledelpad, hvarest bans fader, sedermera Commlotstol' 
I Såttra, dä var Bmksprest. Det må anmärkas våra IFIa lö-' 
lade Commlnlstrar till berömmelse, att de ej sällan greoom d^ 
kinnbåraste nppofftingar skänkt utmärkta vetenskapsmän ii 
var litteratur genom att bålla af nattfren rikt begåfvade sö^ 
ner vid låroverken. Comm. A. offrade största delen tff sina 
ringa årsinkomster fur att vid skola Ocb gymnasium samt 
till en del äfven vid Universitet underhålla 3 söner, flnnaudof 
all försakelse lätt att bära, som förde till det patriotiska 
nålet. Efter inhemtade elementarstodier vid Hernöäands lä-f 
roverk Mef A. J. A. StQdent 1833. Magister 1830. Pbycl-' 
ces Docens 1840; Adjun,ct vid Observatorinntf 1 Stockbolm 
1842; Astronomie Observiator 1 Upsala 1843, ocli har redad 
förestått den Astroiil. Prof. under 3:ne och den Pbysiska undei' 
2:ne läseterminer. Gjorde åren 1844 — 45 på allmän bekostnad 
eo utländsk resa. Har under sommarferierna åren 1849 — 55 
berest de flesta af Sveriges landskaper för anställande a^ 
Magnetiska Observationer, till en del med olfentllgt under-' / 

stöd. Erhöll. K. W. Akademiens Lindblomska pris åren 1851 
och 1853. Ledamot af Kongl. W. Akademien 1850; af K^ 
Wet. Societeten 1851. Gift 1845 med Augusta Carolina Be-i 
dolre. 2 barn lefva. 

Skrifter: 5 Acad. Dissertationer, hvaraf en lincfer sSrskild tilel: f^tfrsöli ' 

tHl en ribrationitheorie fdr det Thcrinomelri^ka ▼ftrmet. l:a Hflftet (O 
ark) 1854. — MagDctische Messimgcn afuf einer Rciie D'acli DeolscW 
Uad o. Frankreich hn Jahre 1844. Abliandlungen d* 11 Ci. d. Ki 
Bayerischen Academie d. Wis.*. V Band. — Mémoire sur la polari-' 
niion rectiligne et ta doubfe réfraction des christauz å trois ax9s obti-^ 
qoes i Nora Acta B[. Soc. Ups. 1849. — Mémoire sur la tempéraiare de/ 
la Terre Åg. Acta R. Soc. IJps. 9 ser. 1851.— ^ Om de m'onoklinoe4ri- 
ska krisiallcrnas .molecalAra konstanter. K. W. Acad. H. 1850. Poggi 
Ana LXXXVI. '— Optiska undersökningar. W. A. H. 1852. Poggv 
Ann. 1854. Phil. Magazine 1855. — Ueber Wflrmc u. deren Tbeorie/ 
Pogff« Ann. LXXXtlll. — I Kongl. Wet. A. Förhandlingar: Om solför*^ 
mörKelsen 1851 s. k. Om polarisationsplanetens betydelse i Optikentr 
Om vaxtemas gröna Hlrg, 1853. Om smSplaaeUmås attracliomr, 1854/ 
— Smärre uppsatser i Frey. 

(KilU: pft béff&m lemnsd* vpKlfter).- -N. jtf 

jiiO€ni.i«x. XXHL' ii 



194 



1 



ÅSTRAND, NILS, 

I ett soldattorp f Ånnesta Socken, föddes den 9 Dee. 
1785 den 1 våra riksdagsannaler frejdade, å Biskops tö rslaf 
upprörde, i ]«ärdomsskqlor ocb församlingar ^raftfallt verk- 
samme Prosten NiU Åstrand, hvilken faastlgt bortrycktes^ i 
sin åras fnilglans nnder riksdagen 1840 den 10 Dec. ^\4f- 
ven den sista lefnadsdagen deltog ban med samipa drift so« 
alltid i sitt stånds öfverlåggningar. Med fryntligt samspråk 
Skiljdes ban från en vän, som följt bonom den sista aAooea, 
ocb somnade Ingnt för att aldrig åter slå sitt öga upp för 
dagen.^^ Ryktet derom afbröt Prestståndets förbandliogar s. 4 
— Erkebiskop Wingård intog, som Tanli|:t, sin talmaosstel, 
men blott för att säga, sedan dödsposten meddelats: 'TI' 
knnua icke fortsätta denna vår sammankomst. — åtmiostou 
Icke Jag — ntan om Ståndet så medgifver, åtskiljas t1 för 
att i enrnmroet glfva luft åt vår sorg ocb våra tårar/' Stån- 
det åtskildes. Den följande dagen förde v. Talmannen klnbbia» 

Dödsbudet förkunnade Talmannen den 10 Dec. med föW 
Jande ord: ''Vi voro kallade att bandlägga de vanliga göro» 
målen, men H. v. Ståndet delar säkert de känslor, som i dessa 
ögonblick vilja öfverväldiga mig. Vi bafva lidit en förlast». 
som allt för mycket delar ocb npptager min uppmärksaiabel< 
ocb jag förmodar allas, för att något skalle kunna egnas der* 

af åt de allmänna. värfven. Fäderneslandet delar sak* 

uaclen af en bland dess ädlaste söner med vår. Han var öp- 
pen ocb renbjertad, ärlig ocb llärdfri, af sällsynta förstånds- 
egenskaper, skarpbet jemte klarbet i blick ocb uppfattnii^ 
bestämdbet i uttrycken, mdgnad i kunskaper ocb rik på er- 
farenbet. Derföre fanns ock ingen, som Icke älskade eJler 
bögaktade bonom, ocb förlusten låter icke ersätta sig. flaa 
var en .fullgången riksdagsman ocb dog 1 fyllet af sin ira. 
Ära ock åt bans minne.'' 

Vid bans jordfästning i Stockbolms Storkyrka d^l6 I>ee. 
utförde samma talare den gjorda teckningen till ett väl träf- 
fadt porträtt. Derur må anföras; "Den bildrike ger gu^s^ 
fruktans färg åt bvarje yttring. Känslomannen gjuter sig at 
med bänförelse. Den inåtdragne tänkaren bebåiler för sig 
bilden ocb känslan, men slår preglen på sin föreställning, så 
att den af alla förstås; men sjelf kan ban missförstås, .^aa 
saknade ban den inre värmen. De gifvas, som slösa med 
sina känslors småmynt, men dermed röja, att de Icke hysa 
större bottenlaggde klenoder. Vår saknade var icke ea af 



ÅSTBAND» Nili. 



105 



desse; men för dem han ansågr värdige sitt förtroende, visa- 
de ban sitt bjertas rika skatter. Allvaret både tagit I be- 
sittnlDg bela bans slaoe^ derför bar allt bans skick deraf 
vlllne. Aktnlngsvårdt var det aPgjorda och bestämda i bans 
ritt att vara; men det något sträfva både säkert bllfvit lio- 
drlgare, om icke bans uppfostran varit sträng, ja bård af 
vjdrlira öden. Man såg på denne kraftman, som nr soldat- 
torpet bmtlt sig nt till ett värde, som gjort bonom förtjent 
af bvilket äreställe, ban velat önska sig, både den utomor- 
dentliga sinnesstyrkan, som uthärdat pröfningen, och ärren, 

iem kämpnlngen efterlemnat. ^ ^'Sältan bar Sverige 

égt en ntmärktare riksdagsman. Intet undföll honom; på alit 
lade ban eller sökte han reda. Hans skarpsluDighet träflTade 
I brarje ämne det egentliga. Sanningen bögbar han som cft 
laaér, men det falska eller skefva tvärbögg han ntan för- 
akoning. Hans omdöme var så säkert, att det ofta blef hans 
Mldade Stånds ledare; bans skäl lågo ock spegelklara och 
Bao visste, att den stadige mannen aldrig gick krokvägar, 
icke dårades af folkgunstens eller bofgnnstcns lockelser. Han 
kvarken talade eller skref mycket, men bans ord voro tank- 
Vlgtiga och afgörande. Fast på bevisningens grund, hvarken 
länfördes ban af sinnesrörelser eller knnde bringas nr fatt- 
ktng af retsamheten. Det var den ratta medelvägen ban 
•keträdde. Derför önskade han en stark men lagbunden 
kungamakt, frihet ntan sjelfsvåld, förbättringar, icke om- 
atörtDlngar, hushållning men Icke karghet, enighet, likväl 
-icke köpt m;d slappa eftergifter. Med djup sorg såg han 
våttans gräns öfverträdas och hänförelsen rycka till sig för- 
atåndets tyglar; derför ansträngde ban sig slutligen öfver 
Mfvan till mottryck; klagan undföll nu den starke, och tro- 
'Bgen vardt ban, den ädle fosterlandsvännen, förstlingen af de 
tfer, denna bastiga och tröttsamma riksdag kommer att 
ikörda.^^ Det var Wallqvlsts död, ehuru under något skilda 
iärblllanden. Här var det, t. ex. den både personlige och 
Mitiske vännen Wtng^rd, som genom all ära, som med fulla 
liader ströddes öfver Åstrands minne, ville både blomsterströ 
offergången till det Episcopala partiet och bilda en motvigt 
ttl den liberala pressens Apotbeoser öfver ^^Nationens män,'* 
4t deremot Wallqvists lof skulle förkunnas af hans andre 
'■etstindare Domprosten Fant, sedan den bortgångnes förnäm- 
Sle% niotståndare Nordin fattat spiran i Ståndet. 

Åstrands lefoadsöden voro ej ovanlige. Student t Upsala 
1807, lade ban sig synnerligen på philosophi och mathema- 
tklk, sannolikt med Kant till ledare 1 pbilosopbien. Man igen- 



1(16 Åstrand, mis. 

kände spSren 1 Åstrands bJldbingr. Magrister 1812. V. Col- 
lega-ScboIe i Strengoäs 1811, Apologrlst 1 Nyköpioir 1814, 
Ofator vid Jabelfesten 1817, Apologist i Örebro 1810, Cob- 
rector derstädes samt Kyrkoberde i Eker 1822, sedaa lian 
blifvU prest 1821, kyrkoberde i Kråckliajre l827,tIärådsprost 
1828, transporterad till Edsberg ocb Hackvad 1840, Oppoaerade 
\id prestmötet 1831, L. N.0. 1839, uppförd på Biskopsförslaget 
1 Strengnås, då den sist bortgångne Svea Rikes Erkebtsliop, 
såsom medföreslagen, utnämndes. Rilisdagsmaa 1828—36, 
1834—- 35 och 1840. Revisor af Bankodislcontens räiieiislLa- 
per 1836, Revisor af Stats-, Banko- och Riksgäldsverkeos rå- 
Kenskaper 1837, Ledamot af Fattigvårds-Gomitén 1830. Verk- 
sam som öfversättare af gagheliga skrifter. Gift med 1:0 ei 
dotter af Tullförvaltare Bruzellos. 2:o Anna Elisabeth STenber;, 
som öfverlefde honom jemte 6 barn; söner nämnas, som Tid 
fadrens död begagnade offentligt läroverk. 

Denne T^ullgångne Riksdagsman'^ var en rlksdagsmaa af 
heM annat skrot än det vanliga, der f« d. conservative il 
vredesmode blifvit radicaler och f. d. radikaler af lycksölteri 
hlifvit ultra conservatlva, hvilka vanligen lyckas bäst, di det 
ar fråga om att svänga sig upp. Som radikaler hafva de 
iiemligen vunnit ett i\amn, hvilket de nu sälja och ka&u 
kräfva hög betalning. A. var en ärlig liebhaber af Riksdags- 
studiet. JJli man läser i "^rlksdagstrycker^ träffar man såliu 
tal af Åstrand. Vanligtvis utgöres hans yttranden af 5 Ull 
10 rader. Han är helst kritiker på hvad andra talat, oftast 
ncgatif i sin riktning* Få talare ha derför flera än hao, oi 
bvilka det heter, att de förenade sig med föregående talareo. 
Han ^'slår spiken på hufvudet'\ men slår sällan mer åo ett 
slag. Äfven der vi tycka oss finna misslag, är lätt alt iaae 
consequenseh hos honom. Han ville mellan talarens ock IH* 
stiftarens uppdrag hafva ett svalg befästadt. Talareo flog* 
gå det allmänna omdömet i förväg; riksdagsmannen borde 
följa det i spåren. Huru högt fruktade han ej, att veder- 
börande Utskottsförslag om bränvinsskattens betalning i fif' 
väa skulle bli af Prestståndei aotagej! Det vitkoret aasSp 
svårare för den fattige att åstadkomma än den rike. Alla 
erinringar, att den fattige behöfde bäst att få betänketid, air 
han ville uppbränna sin brödföda, voro förgäfves spilda pa 
honom. Den fattig:es rätt till jemnlikbet med den rike, var 
en samvetssak, utan vidare utredning af ställningen, än Bil* 
dre af möjligheten i alla andra fall. 

Då författaren af denna biograpbi kom till Stockholn l8Mi 
uppsänd af tusentals uppmaningar från riksdagsmänoeos pria- 



Åstrand, Nili. 197 

dpaler — folket — for att låg:ga lagstiftarne på bjertat, alt 
l^elpa de rörnnHlgc och försakelsefärdlge 1 -landet mot de 
oföronftlge ocb efter slem vloDlngr farande, Just vid den tid, 
dl Dan skulle tagra 1 tn med bränvloslagstirtnlngen, så visades 
ban af ilere, ibland bvilka nykterhetssällskapernas uppriktige 
vio r. P. af Wlngård syntes vara den angelägnaste, till Pro* 
sten Astra od/^såsom den vigtigaste ait vinna inom Preststcin- 
teV^ A svarade på förordet: ^-för bittida I Hållen ånnn flera 
tal först. I talare skolen bilda nya tänkesätt. VI lagstiftare 
måste blott rellectera på de ännn förberrskande. Jag önskar 
er apprlgtigt all lycka till tänkesätteuas., ändring. Då dea 
skett, ändras mina vota som lagstiftare. Ännu icke.'' 

Ett prof på bans vanliga discnsslonsstil: 

^Di jag i förevarande fråga (om Bergsbruken) ej kaa 
tillegna mig någon sakkännedom ocb således ej eller bedöma 
barnvlda Utskottet i sitt förslag träffat det rätta eller ej, får 
Jag endast förklara, att Jag i allmänhet önskar att sådane 
förslag, som afse organisationer, må från Kongl. MaJ:t utgå 
oeb Ständerna meddelas, men ej tvärtom, belst i sådana äm- 
leo som detta, bvarl plnraliteten saknar kännedom, bvadan 
fara värdt är, att erforderlig ntrednlng bvarken vinnes eller 
lorde konna genom ett Utskotts tillgörande förväntas.'' Här- 
iti iDståmde Blskoparne^ B. ocb A., Prosten L., Domprosten 
E. — Utlåtandet afslogs. 

Ett prof på det mindre vanliga framställningssättet, der 
yttraodel npptager 6 sidor: 

^'Angående indelta räntornas indragning till Statsverket, 

enot aoYisning af motsvarande contante Statsanslag 

Såpe Jag en ntväg att helt ocb bållet ocb för alltid afstyra 
detsamma (Statsutskottets förslag), sknlle Jag eJ tveka att 
Jtos H. T. Ståndet förorda ett årslag dera* Men då så många 
Töster böja sig för dess antagande, då .... då det verkli- 
gen leder till enkelhet i Statsverkets räkenskaper ocb under 
lörutsåttning af stäudigt rättvisa markegångar och af evärde? 
|lgt bestånd af våra n. v. myntförbållanden, framvisar äU 
dtllllga lockande fördelar, så lärer det vara fruktlöst vänta 
Itt icke detsamma, om ock med modiflcationér, förr eller sed- 
aare får fram .... Jag ogillar förslaget, sådant det nu 
beflooes framstäldt .... Jag är öfvertygad att synncrllgast 
frio de orter, der räntegifvarne hittills plägat in natnra lef- 
verera sfn tionde- och afradsspannemål, skall skriket öfver 
Maqde ocb fprtrypk, efter detta förslags verkställighet, Ullfva 
MH ut så Iiögljudt, som det hittills från andra häll varit 
öfver raatetagarnes prejcrl, och detta med mycket follgiltu 



198 



AstbAm, Johan. 



gare skal. Vid riksdagarne skal! detta skri tös Boni 
det icke ntebUrva, och Jag anser att det icke är nog, att 
derpå knuna svara: tu C as voulu, George Dandiny ntaa H 
ar för alla intressens bevarande af nödea, atl förslaget, 
det anjages, beledsagas med sådana vilkor och förbehill, a| 
rättelse kan vinnas, om erfarenheten framdeles visar 
verkställigheten pä någons sida medfört allt för stora oli 
genheter.^^ 

Skrifter: ÖfversäUningar af: Haags: de ChrisUias Antiqniteter, St 
1813 — Ulkast till Christna kyrkans Historia af C. Villers, ib. 181 1 
Eichhorns de ti>e sista århundradens historia, 5 band, ib. 1815—24. 
Nittonde firhundradcts historia af J. G. Eichhorn, ib. 1816. — Pi 
eller Beskrifning om Jud. landet af Röhr, OrebrO| 1820. 

(Källor: Erkebitkop af Wingårds ial rid N. Aitrandi Jerdlii 
Stochkolm, 1811. — RiksdagikaBdligar. — Strengaai Stifta nalriktl 
Eaew. Widebeck 1837. 

-I. 

ÄSTRÖM, JOHAN. 

Var född 1 Gefle den 30 Nov. 1767. Föråldrarae 
Orgeltramparen derstådes Johan Mattsson Aström och 
hustru Elisabeth Insnlander. Isynnerhet modren vakade 
ver soueus omsorgsfulla uppfostran, och var den som, paktal 
siu egeurluga bildning, ingaf honom häg för studier, alltifrf 
den tid den åttaårige gossen satt med sin bok i handen bi 
vid heunes spinnrock. Sedan fadreus död, då sonen var 
lon år gammal, underhöll hon sig och sonen till dess deoi 
förvärfvat nog skicklighet att såsom barnalärare sjelf föl 
värfva sitt uppehälle. Efter förberedande studier i Gefte ski 
och gymnasium blef han student i Upsala 1785, och erli< 
dcrstädes filosofiska graden 1794. Redan år 1793 presj 
vigd, erhöll han 1796 predikantbestållningen vid U| 
hospital. Här förvårfvade han snart anseende som utoårl 
predikant, så att den då Inom staden belägna hospitalskyl 
Kan sällan kunde rymma de talrika åhörare som saaM 
att höra honom *). Detta anseende föranledde kallelsen 1711 
att vara svensk kyrkoherde vid Tyska församlingen i Nofl 
köping, hvllken befattning han lemnade 1806 för att 1 erk( 



*) I Stockholmsposten 1820 (N:o 254) yttras rid anmllan af ett 
småskrifter af Åslröm: "Mänga minnas finnu det högtidliga allvar, 
djupa, sanna kilnsla, den manliga vflltalighet, hvärmed denne lärare, fj 
naode philosophens klara grondlighet med den akta religiositetens rlr 
framställde det heliga pä ett satt, tom lemnadt outplioliga iatrjck 
åhöraren.'' 



r 



AflTBöii, Johan. 199 



sitftet emottaga Tana och Stafby pastorat, bvltket bao sökt 
afler sin svärfader. Ar 1821 utbytte el ter koonqgens ntiiäni- 
alig baa detta emot Simtana och Altona postorat Inom sam- 
M stift. 

Aströms studenttid 1 Upsala Inföll nnder år, som voro 
lUtt på mångahanda väckelser. Mest Inverkade p4 den still- 
iinme, inom den stilla forskningens verld slutne, yngliogen 
leo omhvålfnlDg. som nnder denna tid föregick derstådes, når 
éen dittills af professorn ChrlsUernln uppehållna Lockeska 
fliosoflen måste glfva vika för den då nngdomsfriska Kantia- 
ilsmen. Aström hångaf sig med ungdomens hela värma åt 
Knts filosofi^ var vid 1794 års promotion bland dess utmark* 
taste lärjungar, och sökte snart att äfven på theologleos om- 
lade göra dess satser gällande. 

Långt aflägsnad Ifrån den otro, det hån emot religion 
•ch sedlighet som tillhörde många bland de genom allmän 
Mdniog och snillegåfvor utmärklare af hans Jemnårlga, var 
Aströffl Ibland dem som hoppades på räddning för sanning 
•eh tro genom den nya vetenskapen. Han tytkie 3ig väl 
iaia i den gamla rellglonsläran många brister och fel, men 
ådenoa vetenskaps anda och form trodde han en säker tlll- 
Ijkt kunna vara för kristendomen. 

Ett tillfälle att uttala sina åsigter öppnades för honom 
tf haa år 1 799 Inträdde som arbetare i G. Adlersparres tid- 
skrift Läsning 1 blandade ämnen. Adlersparre öfverlemnade 
åt Äström tidskriftens theologiska och moraliska afdelnlng. 
i- de flera uppsatser han åren 1799 och 1800 Införde, sökte 
lan ett ädelt mål, ehuru på Jemkningens och mäkiingens 
friktlösa medelvägsbana. Han ville å ena sidan genom det 
«af alla, utom af den gröfre materialismens anhängare, med- 
fiffla, nemiigen sedolärans värde, bevisa religionens värde 
4eh nödvändighet; å den andra förmedla frid emellan renlä^ 
Vighetens afgjorda motståndare och dess icke dagtingande 
Hirsfarare genom de af dem alla erkända sedliga grundsat- 
serna: de förre, då de funno dessa grundsatser 1 bibeln, 
<ikalle låta föra sig till erkännande af kristendomens gud«* 
-laDligbet och kyrkolärans djup och sanning, då denna» om 
il 1 ensidig form, redan Innehölle fliosoflens idéer; de ren- 
lirige åter borde icke misstycka filosoflens tydning af dess 
satser, di de förmentes i hnfvudsaken vara ense. Bibeln er- 
Uftdes som innehållande guddomllg sanning, symboliska böc* 
fcersa voro uttryck af vår bekännelse. Men den förra borde 
(rofvas och fattas af den forskande tanken, de senare hade 
nånga erkända brister. Religionen är för meonlskan oum- 



CtOO AstbAm, Johan. 

bårllgr, det både först varit det tidebvarr, som kallade slfr 
6je]r upplysningens, som oförståndigrt Tille nppbafva dess gli- 
tigbet: ^aldrig förr in 1 vår tid såg man ett beit foli£ baaa- 
|ysa beone frän sitt land, ocb nel^a benne att sprida det 
tröst det så vål beböfde under de stormar som förstörde dess 
samhällsbyggnad.^' De sig filosofer l&allande ajprfgo sedoiå- 
ran vara nog utan religion; ^^men bafven J då glömt att 
verlden för den rena, förtråiriiga sedolåra den nn erkåonery 
bar att tacka stiftaren af den religion J viljen förkastar' 
Men moraliteten är religionens grondval, sjelf oberoeode af 
den positiva religionen, SJelfva förouftets religion fnnebålier 
dock sanningar som ej kunna fattas ocb bevisas af deo for- 
skande tanken, och bvillias erkännande beror på råttskaffea- 
Iieten af vår viUa ocb en moralisk konseqneus i vårt hand- 
lingssätt. Religionens varde ar förnämligast det af en gtl- 
^omlig kraft till moralisk förädling. ''Egde religionen Mött 
ett tbeoretislit intresse för menniskan, skalle den blifvn bögst 
vacklande, bögst osäker. Tron på en gudomlig uppenbarelse, 
bvad säger Jag? sJelfva tron på Gud skulle då icke knnu 
skyddas för skeptiska och atbeistlska inkast, ocb slotllgea 
gå öfver till en tom deism, i hvtlken begreppet om alla vä- 
sendes väsende skulle stå alldeles obestämdt, ocb menoiskai 
Jemnas 1 ovisshet, om detta vore något annat än den tänkta 
summan af. naturtiogens realité.^ I moralisk förädling be- 
står den förnurtlga, oegennyttiga religionen: väl öppnar raaa 
för vår blick himmel och helvete: ^meu glansen af binme- 
lens strålar, skenet af afgrnndens lågor — bvilkntdera är 
det som skall upplysa mitt förstånd? Är för någotdera mitt 
jordiska öga danadt?'' Religionens dogmatiska sanningar 
måste ock framställas ur moralisk synpunkt. ^Så år t. ex. 
läran om Gud, försynen och odödligheten intet annat än sva- 
ret på den allmänna frågan: huru är det mig möjligt att 
fortgå till min bestämmelse och vinna den i en verid som 
framställer sig för tanken såsom slående under naturens nöd- 
vändiga ocb af min frihet ej heroeoilc lagar? — Så är vi- 
dare den högst vigliga läran om meoolskosiagtets upprättelse 
likaledes intet annat än en upplösning på den frågan bnni- 
vida menniskan, då hon ändrar sitt tanke- och handlingssätt, 
kan bpppas förlåtelse för det onda bon under sitt bjertas 
förhärdade tillstånd gjorde.^ Och läran om ett högre blståad 
till det sanna goda intet annat än svaret på den frågan barn 
menniskan, svag och ofullkomlig som bon är, skail kanna 
pfvervinna de binder som ligga inom henne ^elf för verk- 
ställandet af det som hennes pUgt fordrarP 



ÅstrAh, Johan. %9t 

Dessa åslgter voro for den tideo de grenom bvllka, så- 
i brytulngrstider år TSDllgt, mao hoppades 1 den nya 
MldofogeDS forioer knaoa omsmälta den gamla sauniogen ntao 
bH forflygtlga dess väsende. De blefvo Idsen för den stor% 
skara som på denna ståndpunkt knnde mena sig bafva del 1 
den nya visbeten, ntan att beböfva bryta med den gamla 
tron. Tidskriftens ntgifvare Adlersparre var förijast öfver 
Äsiröms afbandlingar, ocb kan bärvid gälla som målsman 
rör en stor del af den dåvarande ädlare bildade svenska all- 

Jänbeten/ **OatplånIiga blifva de Intryck,^ skref ban till 
ström*), som Tit. afbandlingar gjort på mig och, som Jag 
hoppas, på många andra. — Jag ej allenast önskar, ntan 
Jag äfven tror att de sista två afhandlingarne skola gura 
samma verkan på åtskilliga andra som på mig, bos bvilkeu 
de verkligen radikalt bortsopat en och annan rätt vigtig för- 
dom eller villfarelse. Jag kan icke annat förstå än att deras 
verkan till god t och sannt skall blifva oberäknelig på, yngre 
tlllvexande lärare.** 

Hos den kyrkliga renlärighetens vänner väckte deremot 
dessa uppsatser betänkligbeter och farhågor, hvllka äfven ^ 
delades af regeringen^ Sedan boktryckaren förut blifvit ^ 
varnad, och den vådliga syftniogen särdeles af en Aströms 
afbandJing **0m en andlig lärares pligter"* blifvit enligt Ad- 
lersparres uppgift af **samtliga våra själars patriark** (erke- 
biskopen v. Troil?) och riksdrotset (Wachtmeister) anmäld 
bos konungen, *'slog åskan ned: det var dock Icke blott det 
aodeliga, som attraherade den elektriska kraften: Carl Xll:s 
uppskattning har kanbända mest af allt föraulåtit Läsningens 
öde.** Tidskriften förbjöds, men då Adlersparre erhållit tillå- 
telse att utgifva åi^ 1801 ännu ett häfte såsom sista årgån- 
gen, föreslog ban Aström — sedan ban underrättat honom 
att det var **förbi med Läsningens tbeologi,** — att dertlll 
bidraga genom afbandlingar 1 moralen, men med vllkor att 
*'di*r ej ett ord förekommer om Gnd, religion och prester- 
skap." Åström införde en **Anvisniog till en moralisdc bar- 
uanppfostrao, efter Kant.** 

De åslgter hvllka man funnit betäokllga 1 dessa Aströms 
skrifter, öfvade ej särdeles inflytande på hans kyrkliga verk- 
samhet eller, på det förtroende hvarmed han omfattades. Éa 
mera mognad erfarenhet, och mera stadgad blick, läto honom 



*) Bref af den 13 Jan. och 3 Mars ISOl. FöHaltaren till denna bio- 
grafi liar bafl lillfftile all i originalerna iiugagna dessa och dfriga bfsC 
lom ålieropas. 



202 ^ AsTRÖM, JohOåL 

oira trettio it senare yttra: ^0et tldebvarf tI vppleftat och 
1 hvilket Ti aoDQ lefva • . . bar kallat sig applysBlo^nai 
mea borde kallas tvlflets; det bar blifvit utmärkt med det 
stolta namnet; förnnftets myndiga ålder, men ej gifvit andra 
prof på sUt myndigbetstlllstånd än mer ocb mindre dristiga 
försök att nedrifva, på eo främmande Jord förflytta, iösllgea 
ombygga ocb nymodigt omskapa sanningens gamla belgedoo, 
ocb gifva den väktare efter sitt sinue,^ Dock beböll bao et 
förkärlek för den vetenskapliga bildning, som kanske bidra- 
git att bevara bonom nndan svårare förvillelser, ucb då baa 
fyratio år senare än då ban arbetade 1 Läsning i blandade 
ämnen framstod att proteslera emot Straus^s mytblska för- 
klaring af evangelierna (år 1841), försvarade han Kant enot 
anklagelsen att hafva velat tyda kristendomen till en btott 
moralisk religion. "Kants tanke bärom kan väl vara under 
kristendomens ståndpunkt, men diktad är den icke; ty dea 
saknar Icke sin grnod i menniskans bögre förmögenbeter ocb 
deras perfektibilitet'' 

Det anseende Aström åtnjöt, kallade bonom, bvilkeo mat 
ansåg vara ^^bland de föga talrika personer i detta land son 
vilja vara nyttiga för blotta nyttans sknll,""*) till deltagande 
1 alla de mångfaldiga reformförslag för kyrkan ocb skolan 
som framstodo under den tid J. A. Lindblom var erkebiskop, 
ocb till en del förtidigt genomfördes. Man ansåg sig öfver* 
allt behöfva bonom, utan att ban någorstädes erbjöd sig sjeif: 
likväl undandrog ban sig ej annat erbjudet förtroende än till 
riksdagsmannakallet, hvilket han blott en gång, 1815, emot- 
tog. I katekes-kommittéens arbeten, till bvilkens ledamot 
ban kallades 1807, deltog ban. 1 bref till sin bustru klagade 
ban skämtsamt att kommittéens ledamöter (Lindblom, Dabl, 
Åströffl m. fl.) ^'arbetat som trälar i Ödmanns badstuga alla 
dagar, både för- ocb eftermlddagaroe . • . • Ocb Jag tänker 
bara som BoStbins, bvad få vi för det? Den stora ärao att 
bafva varit med — ocb den stQra harmen att få sjunga dea 
tröstepsalmen: Allt arbet^ är nu fåfängt bär.^^ Vid nya baad- 
boken 1^11 synes ban icke bafva lagt band, om icke att baa 
berättas bafva skrifvit det företal som åtföljer den, nnder- 
tecknadt af erkebiskop Lindblom, bvllken stundom lärer haf- 
va anlitat Aströms penna för de skrifter som 1 hans nana 
borde utgå. ^ 

Ar 1811 kallades Aström till utlåtande vidden fråga om 
förbättring af Sverigea läroverk^ som då väcktes af bröderna 

^ iu G. Siifersioipea ord tiU iiUröm i bref af d. 7 Okt 1811.] 



Ä STRÖM, Johan. 203 



/ 1 



Sllrerstolpe, Axel Gabriel (kammarberre ocli rlddarbnsse- 
kreterare) och Gastar Abraham (rektor vid Norrköplos^s 
akola). Då detta lårer harva varit första uppslaget erter 
1809 Ull de mioga reformer som sedan 1 dequa våg skett, 
si meddelas bprättelseo om början deraf med A. G. Sil- 
verstolpes ord i bref till Aström d. 7 Okt. 1811: '*För nuge^ 
firllgen 3 månader sedan hade jag den nåden att tala med 
Kronprinsen om våra undervisningsverks tillstånd och för- 
bättring. Esm Intresserar sig ganska myckel för detta ämne: 
och han ville att Jag skalle lemna honom ett arbete öfver 
detta imne. Jag svarade att ett sådant öfvergloge mina 
krafter, men föreslog att min bror, Rektorn i Norrköping 
(till hvllken Jag Jäst då skalle resa), måtte få presentera 
honom ett dylikt, efter Jag partlcnltert kände att han hade. 
1 många år både tänkt och skrifvit öfver detta ämne. Kroa- 
prinsen samtyckte. Min bror skref på 2 månader den mé- 
soire som Jag har äran att härmed 1 afskrift bifoga, och 
Jag öfverlemnade den i början af September till Kronprinsen. 
Men ingen vigtig sak går i detta land, om man ej särsklldl 
ställer till att den får fart. Jag bifogade alltså mémoireu 
ned ett bref, hvarati Jag i underdånighet föredrog min brors 
önskan att densamma måtte sintligen komma 1 vanlig väg 
till Statsrådets öfvervägapde eller, innan dess, till en sär- 
skilt Comités, men att densamma först måtte öfverlemnas 
till enskilt granskning åt några få män, utmärkte genom siu 
opplysnlDg och sina kunskaper, och att H. K. H. måtte au- 
tarisera mig att Insamla dessa herrnrs skriftliga yttranden. 
Jag tog mig den friheten att föreslå dem; de utgjorde blott 
fyra, och bland dem var Herr Doctorn, om hvars lika förtjenst 
och välvilja Jag försäkrade Kronprinsen. De öfrige tre voro 
Biskop Rosenstein, Kammarherre v. Brinkman och . Con- 
Rectorn Broocman, hvilka Jag nämner blott förtroendevis, 
eDcdaa det Ingalunda är meningen att herrarne sknlle gifva 
aonat ån sårskilta yttranden, likasom utan att veta af 
hvarandra.^^ Han slutar med det råd, att *VJ förtro denna 
sak mycket vidlöftigt omkring.'* ^Vi känna lika väl fördom- 
marnes, egennyttans och sinneslättjans tänkesätt om allt 
nytt af en större åsyftning och deras Intriganta sätt att ge- 
tan åtskilliga dolda armar mota verkställigheten** m. m. 
Aström Ingaf sitt ntlåtande så väl med hänseende till lär- 
domsskolorjia som till förslaget om sockenskolors allmänna 
Inrättande, vid hvilket senare han dock protesterade mot 
Silverstolpes åslgt att kaplanerna borde förvandlas till skol- 
Bästare, eller åtminstone ilease a(löaaa af preaterskapels In- 



204 ÅstrOm, Johan. 

koiDsfer. — Emellertid beslöts vid första början af 1812 led- 
såttandei af eii upprostriogskommitté. 

Redaa hade Aström börjat lemna evaDgelUbokskomiait- 
téen sitt biträde, då ban 1814 kallades till dess ledamot, ock 
kade stor andel i utarbetandet af det år 1818 utkomna för- 
slaget till förbättrad evangeliibok. En af de Terksammaré 
ledamöterna i denna kommitté kallar Aström den, ^'som af 
nya evangelliboken arbetat det mesta och bästa/' Ehnrn äf- 
ven efter 1818 icke främmande för kommittéensr arbete, sj- 
nes han icke bafva särdeles andel i de förändringar som 
skedde i det 1822 utkomna nya förslaget, der ock hans nau 
saknas ibland de undertecknade kommlttéledamöternas. 

Under tiden hade ett annat arbete lifltgt sysselsatt ho- 
ndm. En profpsalmbok hade utkommit 1814, troget följande 
den gamla psalmboken i verser och nnmertal. VValliii som 
pa kommittéens anmodan utarbetat förslaget '^med verkligen 
«tor pust och vedermöda^' *), och som hittills ''sett den följda 
planen endast ITrån dess goda sida,'' öfvertygade sig slutli- 
gen genom de många ingiroa anmärknlogarne om dess olämp- 
ligbet, och erkände nu: "jag har haft orätt, och får rätt en- 
dast derigenom att Jag erkänner det.'^ Men då han inom 
kommittéen föreslog planens ändring, mötte detta motstånd a( 
flera bland ledamöterna, bland hvilka han nämner Rosensteii, 
Tingstadius, Steuhammar, "menniskor som ej lagt två strin 
i kors hvad denna sak angår." Han fattade då beslutet att 
med biträde af några få tt honom anmodade medarbetare 
utarbeta ett nytt förslag. Dertill kallade han äfVcn Aström 
1 ordalag som vittna om det största förtroende. ''Den yp- 
persta hjelpreda som Jag påräknar, är — Du min bror. I 
församlingens namn besvär Jag dig att härvid göra hvad dt 
kan . • . . För ingen psalmförfattare har Jag ett större för- 
troende, och mitt omdöme skall motsvaras af allt folkets 
amen . . . Jag bryr mig ej om kommittéen, i fall den skulle 
envisas, utan håller mig till dig och Franzén, och tror att 
det skall gå för sig." (Bref af d. 4 Sept. och 2 Okt. 1815). 

Här bör rättas den i det föregående af Biogr. Lexikon 
(under namnen Lindblom och J. 0. Wallin) gjorda uppgiften 
att Wallin genom en krigslist öfverllyglade kommittéen, och 
i hemlighet lät trycka och utgifva sitt nya psalmboksför- 
slag, hvaröfver Ödmann högltgen förbittrats. Walllns nya 
arbete skedde med Erkebiskopens vetskap och bifall. Han 



*) WaUios bref lill Å^slröin. Ur dessa bref Mro ook följande oppgiAer 
ocli aof(irda ord rörande psaimboksTerket hemtade. 



Å8TRÖM, Johan. 205 

Me lorvat Liodblom att vara '4«tQie(l fårdlg pi TAren år 
1816, men di det ej medbanns, skrefTan till faonom-och bad 
om aostiod ör?er sommaren, favilket af bonom beviljades, — 
Hen Wallln ansåg sig Ull och med hafca kommittéens upp- 
irag. Han skrifver d. 14 Dec. 1815: ^'Na bar Jae^ ock på 
sitt. och Tis fått ett slags offlcielt uppdraga af Erkeblskopen 
och de få liårvarande ledamöter (som dock ej utgöra plura- 
lilé) att med Råds rade utarbeta ett nytt projekt, som i vår 
skall pröfvas af Herrarne. Det år blott boppet om vänners 
ock in prlfflis ditt bitråde som gjort att Jag lofvat bjnda till.^^ 
Saken var så mycket mindre en bemlfghet som flere 
MB voro anmodade att biträda (Geijer, Lnndvail, Franzén), 
och Aström erhöll tillåtelse att nnderställa goda mäns om- 
döBe de psalmer, bvilka Wallln lemnade till Lans gransk- 

Icke heller för Odmann var den någon hemlighet. Han 
hade före ntgifvandet af prof psalmboken 1814 nttrådt nr 
kommlttéen, ^^der,'^ skrifver han till Åström, ^min Creditvar 
si ringa och min röst ohörd, särdeles af D. Wallln som för- 

^ de Dictatnren/^ Nn skref på Aströms tillstyrkan Wallia 
kosten 1815 ett par bref till honom rör att söka åter göra 

• honom god och förmå honom till medverkan för det nya för- 
slaget. Ödmann svarade höfligt, men undvikande. Han vore 
Bl gammal, och knnde af de motsägelser hans meniogar 
röflte, flnoa att hans omdömeskraft var försvagad. Han hade 
leonat kommlttéen emedan gamla psalmbokens ordning följ- 
des; na tillstyrkte han denna plans bibehållande, emedan Dck 
konungen skalle hafva sanktionerat den. 

Aström som förut af egen böjelse, men utan att göra 
den bekant, hade roat sig med skaldeförsök, h vilka han 
ock alltid sjelf förstörde, antog anbudet att medarbeta för 
lya psalmboksförslaget, och nu följde med nästan feberaktig 
oro ifrån Wallln till honom idkeliga anmaningar att skrifva 
nya psalmer eller omarbeta gamla. Men ett annat vigtigt 
fortroende lemnades honom, — som ock ständigt rådfrågades 
rörande planen för det hela, — af Wallln, nemligen att gran- 
ska dennes egna psalmer, hvilka alltid underställdes^ Aströms 
OBdöme. Detta skedde stundom i skämtsam stil (^'Ater igen 
skickar jag dig orent linne att rentvättas, si t venia verbo^O) 
alltid med allvarligaste anmaning att med obeveklig sträng- 
het säga sitt omdöme derom/ Wallln erKänner riktigheten 
af Aströms gjorda anmärkningar, och sin tillit till hans 
irofaing: ^Trygg skickar jag dig allt, sådant det genast fly- 
ter or min ofta sig förhastande penna, emedan Jag vet att 



206 Asraötf , Johm. 



n 



Inji^entingr undflyr din ocdbHck . . . . Med mera traofvlNItt 
söker Jag scd»n aft bjcipa opp det som ej är alMeies Odvf- 
ligt, enligt ditt reglemente, som l)estämdt och iocxorabelt lig- 
gi*r^ rör mina ögon. Allt kan ej bjelpas i enlighet dermed, 
di?t fraktar Jag, men då Inbillar jag mig till mio svaghets 
tröst att ftiidra domare ej hafva din skarpsinnighet.^* — 
Stnndoui befarade Waliin att Åström ?ore nog öfverseende I 
sto granskning. Så vidt denna gällde psalmernas looehill 
liar eflerverlden börjat bilfva benägen att dela denna farhåga. 
Men de begge männen yoro söner af en föga kyrklig tid, 
och knnde Ingendera göra sig alldeles fri från* dess lytea. 
En mera (rärfaiide skildring af deras förhällande till hvaraa- 
dra 1 detta hänseende kan ej göras än Waliin sjelf gjorde I 
följande skämtsamma ord: %åt ej frändskap eller vänskap 
mnta dig. Ditt Judiclam är godt att tngga på såsom Kalmvs* 
eller Angelikerot S smtttosamma titler: om den ej botar det 
omfa som är redan i faggorna, så preserverar den likväl för 
ny smitta." 

Den 1 reformntt och liya planer otttröttllge Grkehlskopei 
Lindblom Var nära att vid denna tid (1816) bortkalla Aström 
Ifrån psdlmboksarbptet. Han hade af Brittiska och ntläadska 
hibplsällskapet fått löfte om en gåfva af 300 p. sterl. för 
grnudläggande af ett bibelsällskap I Upsala. Nn började han 
tänka pu att anlägga ett eget boktryckeri för detta bibel- 
sällskap, hvarest Nya Testamentet sknlle efter en Jemkad 
och rättad öfversältnldg tryckas, och Aström erhöll uppdrag 
att göra dessa Jemkuingar Och rättelser, och anmälde hos 
Walllu detta hinder. Men denne underrättade honom att Er<» 
kebiskopen ej hade tillåtelse till en sådan bibeljemknlng, att 
ban af Brittiska bibelsällskapet ej finge uppbära ett enda 
pnnd sterling förrän han fogat sig 1 det vllkor att Ingen an- 
nan öfversättning än den antagna och brukliga floge tryckas 
m. in. "Således,^^ tillägger han, ^^behöfver da Ingalunda 
brådska med arbetet, ehuru nyttigt det kan bli för framti- 
den, utan hjelp mig 1 stället med den mer presserande psaln- 
hoken som ej tål så mycket uppskof. Hör du? Du måste 
lemna mig hvad jag redan bett dig om. Ditt arbete med bi- 
beln blir otackadt, om du ej för eget Intresse gör del, och 
behåller det hos dig till dess rätta tiden är Inne — och 
det tål länge uog." (Fyratio sedan förflutna år hafva be- 
sannat de sista ordens profetia). Lindblom som öfverallt 
fann Waliin 1 vägen för sina önskningar att ofördröjllren fi 
fram en förbättrad blbelöfversättnlng, skref nu till Aström 
att £xeelL Rosenblad, b vilkens understöd bao pirakoai — 



AsTRÖM, /oAflff, 207 

itii stil, enligt WalllDS påstieotfe — åtrAdt bonom, 1 ^'av- 
sfemie Ull en reiigleose Insnrreetion f NorrJand hos en flock 
så kallade läsare, som förkastar -nya katekesen för det språ* 
ken ej äro tagna nr gamla öfversåttningen. Jag följer detta 
rid mindre af skrämsel för fantaster ån sakens svarlgliel 
0eh ofnilstindfgliet. Således åro vi begge H-ån det besv&ret, 
•n do icke för eget nöje vill efterhand Införa de åndringar 
af ^ttmlB. verslon som dn nr de;) nya flnner mesi antagliga. 
Deraf sknlle kunna bil en öfversåttoing som iieifva Jkt WtUlin 
%i forkoitader 

Den väckelse till granskning af Svenska bibelöfvefsattaln- 
gen Aström nn mottagit, kom honom att allt fk^amgent der* 
med sysselsätta sig. Ar 1819, nyss efter Lindbloms död, 
meddelade han en del af sitt arbete ät Wallin, som nn bad 
honom något dröja med tryckningen deraf, emedan han hört 
att Bibelkommissionen nn 'M en välsignad stnnd^^ beslatat att 
I allt hvad möjligt och nödigt är följa den gamla versionea 
och endast rätta hvad . som orätt är. Han hoppades att t 
denna händelse man snart sknlle konna börja trycka en så* 
luda gjord förbättring, och att Astrém skulle dervid kunna 
biträda. 

I olTentllga värf och bestyr deltog han efter denna tid 
ieke, utan lefde mera slnten inom den stillare och honom 
kärare verlden af stn predikoverksamhet, sina stodier och 
sitt bnsllga llf. Den nya tiden efter den starkare brytning' 
Mfli framträdt, sökte Icke honom, och att erbjuda sig, Ag ej 
i hans lynne. Endast då och' då erinrade någon författad 
eller öfversatt skrift om honom. Uppmärksamhet väckte 
laynoerhet hans predikosamling, som af hans vänner länge 
kefärd och väntad utkom 1829—1831. '^Om religionens och 
dlaa vänner,^* skref nu Wallin till honom, ^Mänge väntat på 
Mta en Evangelisk predikares verk, så blef det så mycket 
■o^nare och fullkomligare när det ändtUgen trädde i dagen. 
Det kommer att läsas öfver hela vårt land, och så länge 
^eoska språket talas och förstås af christna menniskor.^' — 
Ar 1831 kallades han att predika vid TheoL Doktorspromo- 
tiooen i Ilpsala, likasom några och trettio år tidigare, 1797, 
vid Hagisterpromotionen derstädes, och 1798 att hålla det 
ti öfliga talet Ifrån altaret vid Svenska Akademiens sam* 
Baakomst. 

De offentliga utmärkelser som tlllföilo honom, voro att 
to 1809 blef TheoL Doktor och 1818 ledamot af KongL 
Rortstjerne-Orden. 



tQ8 



AsTRöM, Johan. 



Åstrdm Ingick år 1800 t äktenskap med Marta ElMion 
Alner, dotter af Kontraktsprosten N. Alner 1 Tnnaocli Stafby. 
Detta äktenskap upplöstes först genom Doktor Aströms déd 
d. 20 Febr. 1844. Han örverlefdes af nio barn. En mindre 
tajiligr familjehögtid firade ban ocb bans maka då de något 
mer an ett år före bans död vid en dotters bröllop voro on- 
gifne af på engång närvarande tjagonlo barn, barnabara, 
magar och sonbnstrnr. 

Skrifter: Predikan vlå Magisterpromolionen i Upsala 1797. — Prof- 
predikan i Norrköping 1799. — Afhandlingar i Lflsning i blandade 
åmnen 1799 — 1801. (Dessa afhandltngar Bro: ÅAmBrkniogar öfver Re- 
ligionens och Chrislendomens öfverklagade förCall, samt tvångsmedlen 
deremot genom den Theologiska Censuren. — Ufren och Örnen. Fa- 
bel efter Yoss. — Anfnttrkningar yid den gamla Folks-Haximen: ''Det 
Sr bättre alt tro ftfr m)rcket Un för litet.'' — Om religionens Tlrde ock 
nödvändighet — Försök att bestamma bt^eppet af oiäet Orthodoxie.— 
Något om en Andelig L&rares pligter. -— Anvisning till en moralisk 
barnauppfostran, efter Kant). — Tal vid Fru Nordstedis f. Eberstein 
begrafning. Linköping 1802. — Tal vid Grosshandlaren G. WertmöUers 
graf, ib. 1803. — Ch. Vill ers prisskrift öfver Lutherska reformatio- 
nen. Öfvers. Slockh. 1811. — Utlåtande om uppfostringen, (i: Försfik 
till en Framstfilining af Allmänna Läroverkets närvarande tilUtånd i 
Sverige, ib. 1813). — Recensioner införda i Stockholmsposten 1814— 
1818 (omkr« 20 st.) — Bidrag till Evang. boks förslag. — D:o nilloa 
nya psalmer, utom omarbetningar af gamla i nya psalmboken. — De 
heliga Evangelislernas Berättelser i sammandrag efter tidsföljden. Up- 
sala 1820. — Tal inför Upsala bibelsällskap 1820. — Öfversattning af 
Körners Rosamunda. Stockb. 1827. — Högmessopredikningar, 3 deUr. 

'ib. 1829—1831. — Predikan vid Theol. Doktorspromotionen i Upsala 
1831. — Aristides och Themistocle5, af Fessler. Ofrer&, ib. 1841. — 
AnmSrkningar vid Inledningen tilb Strauss' mythisj^a försök Öfver 
Evangelierna, ib. 1841. — Handbok i Theol. Litteratören, 3 dd. ib. 
1842. — Uppsats i Ecdes. Tidskrift. — Några strödda prediknianr. -^ 
Efter förf:8 död utgåfvos: Predikningar och ReligioASUl af Kr J. 
Åström, efter hans död ntgifne. Norrk. 1846. 

L. A. A. 



^mmmm^ma^at 



•.é 



Alf, SAMUELf eniK t>ETEi<. 

i. Ä L Pj SAMUEL. 

DoJctor Satnue^ JV/ tar en ät sin tids mårkvirdigasif 
iitiaske skalder, ed af ?ira namnkiiDDlgaste Domprostar ock 
dertlll eo mau af aklalogstard persooligbet. Då Jac. Ax* 
LiadbloiBs tackra ^^mlrine^^ af déode idan år start att ofver^ 
komma, såsom ej logåiiget 1 bokhandlén, böra VI bår torym-» 
■a det bofvadsakilga^ sdm bos eftervefldén kåo biigfåsta 
ta tOTijeute maonen, med blick atfeu på åodra kfillor. 

Samuel Alf föddes d. 14 Jali 1727 i Qvllllnge, ed prest« 
fird 1 Östergötbiaod^ Fadrea^ Ryrkoberded Erik Alf, gift 
, med BUs. Rydelids, Bisk. And^ RydeJii brorsdotter^ dog redan 
I 1732, lemnånde sia eaka, som var 22 år. gammal^ Att tippfostra 
ca son oeli en dotter. Hon blef sedad TbeoL Lect. Dr Mari. 
Lidéas maka^ ocli 1 detta äktenskap, ded lårde Professorn J« 
1. Lidéos moder. Slågten Älf borde en i\å till prestadlen i 
Liaköpings stift. Farfadrens far Erik Älf, född bondson i 
Alffestads socken 16254 Comminister i Wårdnås, både 2 so- 
ler ock en svarad, som blefvo Kyrkoherdar i Stiftets Far- 
Mren Sam. Älf^ Kyrkoberde i Qvillinge, både S söner. Fad- 
rea Eric Älf blef 2:ne Lectorers Svärfar^ en Domprosts fa- 
d^r, en Ryrkoberdeis broder och en Kyrkoherdes farbrof. 

Modren, edkan, hade dock svårt vid att val besörja 
ila d. v. ende sons dndervisdldg. En '^non Informator, sed de- 
ftrmator ^ corrnptor pneritfs,'^ förde pliten med sig i or- 
I gler. Vid hemgången somnade de en gång på gamla bron 
(1 Linköping?), der de fallit i knll.. Der var ämne för en 
iing om ^^Glnnten,^^ med skå.]den Älf fand ej värdigt, att 
lita taflan hemfalla nndef konsten, ntan moralen* 

aiOQB. LBX. XXUI. 14 



'1 



210 



ÄLF, Samuel» 



Styiradren tyckte pj om deo spiide gossens orrer?apia<e 
iQst för Ovidil poeiner, åo mindre baos efterbildaiogar. Gos* 
•eu bad med Naso: 

Parce, Pater! poero; posthac non carmina scribam; 

nen böII löftet iika illa. BJsIiop Benzelios flck se ett if 
försöken, gaf uppmnntringar och aDvlsniogar, och yDgllogeu 
rykte bann modrens farbror. Biskop Ry dellos, som lofvade, 
att vid återresan från 1738 ars riksdag taga sin godsoa till 
sig och besörja hans framtid; men Biskopen dog på uppre- 
san till samma rllisdag. 

År 1745 sändes Samnel Alf till Upsala med 30 plåtar, soi 
han sjelf samlat såsom prsmier; flck sedan nppbåra fädern^ 
arfvet 50 R:dr, med hvllka han knnde uppehålla sig till oeli 
med 1748. Ofta lefde han på bröd och på vatten nr slotts- 
källan. Kände han sig för svag af den kosten, så gick bu 
Ull en bondby, der han för 6 rst. flck hos en from gomoa 
en filbunke och ett ågf;. Härunder grundlades hans cbarik- 
ter för lifvet. 1748 flck han condltion hos Professor Eker- 
man, der han Uef nära förbunden med husets måg Professor 
C. Aurivilllis och dennes son P. F. Aurivillins. Han flck ti- 
digt ''Bi bilomani, 7. öfverflyttando densamma lusten på sii 
kalfbror Lldén. Älf samlade all latinsk 1 Sverige skrlfrea 
vers, som han kunde öfverkomma. Deraf uppstod slotligei 
en samling af 106 Voll., af hvllka 58 Innehålla carmina poU- 
tarum Svecanorum latiria a sec. XVI:tO, fol., 4:0 éL 8:0. De 
öfrlge Voil. innehålla Orationer, Programmer, bref m. m^ ea 
stor mängd Författarens handskrift. De acta Historieo-Ecdå- 
iiastica^ som af honom samlades, gåfvos, likasom de ofvaB- 
nämnde samllngarne, till Linköpings Gymnasii blbllothek, mea 
flogo först öppnas 30 år efter gifvarens död, räknade fråa i 
22 Sepf. 1702. Älf blef Magister 1752, så känd, att han 
följande året hade röster inom F^aculteten till Poés. Profess(^ 
rats-förslaget, kallad utan ansökning till Poés. Docens, mea 
under åberopande af hans afhandling de diverse Drametit 
charactere, hvilken Lindblom kallar ett arbete af classlskt 
värde, fulltygande en öfverlägsen skicklighet för Doceotnreo. 
Han iick vid samma tid anbud af sin morbror General-Coa- 
suln And. Rydelios, att afgå som Gonsolatsprest till Smlroa, 
men vek för sin moders bön, som bäfvade att se honom gå 
ntlill Turkar och Hedningar. 

Han var den tiden den flitigaste ungdomsundervisare ocb> 
verkade mycket för den latinska vitterhetens utbredning bland 
ftaderanda ungdomen. Hen han stadnada ei dermed. I Svea* 



Alp, SamueL fli 

Bla Witterbeleii Tar Iiao ej blott' en djerf frestnre. Hdd 
rar eo af stiftarne af rfet Vltterhetsgille, som förcote frii 
Nordenflyckt^Grervaroe Crentz och GyJlenborgr m. fl.ocb laoid 
hvllket Jådane accorder slog:os, som seddu ej pA låog tid örver^ 
tråirades« Älf örversatte på latinsk vers Gyllenborgs Tåget öfvei' 
BäU och samme Skalds ode öfver ett godt hjerta» Hof-RSdel 
Hlcba^ns omnämnde begge dfverss. med beröm I Göltlnglscbé 
Aozeigen 1758. Dalin förmudde siu fråude Älf att öfversåttil 
SteMka Friheten på romersk vers; erkännande att poemet 
TQOoIt både i styrka ocli behag. Öfrersättnlngen, beslntad 
alt atglffas, förkom efter Dallns dbd. Älf blef föreslagen 
till Litt. Horn. Adjnnct 1758 Jemte Arrbenlas och Floderns^ 
De tTå fprstnämnde förordade hos Canzlern den slstanförde^ 
som blef utnämnd. S. å. ntgafs 1 Akademiens namn hans 
Hilarla Camoenarnm Upsallenslnra, ett latinskt poem \ and- 
ledning af Kronprinsens* besök, och orerade, genom ett an- 
sat po^m, öfver Roskildska freden, slnten ett sekel förot, på 
Gymnasinm 1 Linköping. Eluqn. A Pu€s« Lector derstädes 
L759. Detta ?ar Biskop Rhyzelii verk, som högt ålskadd 
Alf, dagligen' önskade se honom hos sig och dog 1 hans ar- 
Bar. Pareutatlonen öfver Rh. berömdes, men kunde efter 
Äifs död ej återfinnas. Om Eloqn. & Po6s. Lectora yttrhr 
Lindblom: 'Mag var ock bland desse vitterhetens smAsven- 
ter, som följde hans fana . • i Hvad som Icke är tvetydigt 
(såsom det erkändes vara, om L. råttvisat framgången af läka- 
rens bemödande^ är den väckelse Alfs sått att behandla sitt 
ione gaf åt alla, som voro hans lärjungar. Han handteradd 
leke vältalighetens och skaldekonstens mönster såsom språk- 
kiJIor, der man öfvar sig i ett främmande tungomål: ickd 
sisom historiska arbeten, der man nöjer sig att ord för ord 
förstå sin författare. Nej, han gjorde lärjnngarne uppmärk- 
samme på skönheten \ stilen, styrkan 1 uttrycket, värdet af 
anaet, det skiljaktiga 1 charakteren af hvarje skrlfsätt ... . 
lagen nyttig saiMiittg blef förbisedd . . . Täflan väckte en 
allmän spänning ....'' Professors n^ h. o. v. gafs I7fr2. 
Prest blef Älf 1766. Theol. Doctor 1772, 2:drc Theol. Lec- 
Itar 1773 (ej 1777). Det hårda 1 methoden som ännu följder 
' tetta stadium, blef omärkligt under hans populära föreställ- 
I ilagssätt Han nöjde sig icke, att blott göra ungdomen bc- 
[kant med vår läras dogmer. Han var oclit sorgfäliig att 
I framlägga derur det anfändliga pål böjelser, tänkesätt och 
lafterne . . . Han hade ^TJrdraglighet''^ (fördragsam b et), evt 
'■ ^Jgd, som t vårt språk Icke halt något namn.^' I hans pre^ 
I tlkaifigar var ''en viss enfald, som hvarkea häfdo sig etUr 



112 ÄLF, Samud. 

sjöak^ men Tur afjiassad att vacRa' fidlif a rörelser, att llf- 
va kärlek till dygden och befästa en chrlstllg^ förtröstan till 
Gnd.^^ Han lade grnndralen till Sophia Albertinas kyrka i 
Slaka pastorat, stiftade ett sockenmagrasln, fyllde Lectorns 
och Pastorns embetspllgter och knnde derjemle ntglfra DeUeUi 
PoUarum Sveeanorum, hvarl dock snart afbrott genom brlstii- 
de afsättntng måste ske, och biträdde sin halfbror Liden vid 
litglfningen at CcUalogus Diipp. Svecia samt Opuseulä Ryddiana, 
livartlll^ han skref företalet. Kallades att afiågga prof i Stor- 
kyrkan' 1781 och 1785, men undanbad sig begge glogerii. 
Domprost 1 Llnk. 1781; Utsedd till Presespå Prestmötet 1784, 
då han arbetade på en disputation de ylta »terna; men hlDdri- 
des af sjnkdom; han helsade dock mötet med ett latinskt poSn; 
och tolkade stiftets afskedshelsning till Uno ?on Troll, likson , 
välkomsthelsning till Lindblom, med latinska pq(fmer 1787, 
tryckta Jemte nämnde års Prestmötshandlingar. Äfveo flride \ 
gnbben freden 1 Verelä med ett poCm, hvarnr Leopold ijf- 
drogs att öfrersätta de ställen Knngen sjelf ntmärkte. Lind- i 
hlom fann der, ehnrn Skalden var ntmattad' af kroppslidande, ! 
^Menna mjnka och lifllga ton, dessa färger af en frisk MM- I 
nSngsgifva, denna värma 1 känslan, som lika uttryckte snil- 
lets och hjertats förenade lågor."" Kungen sände Alf Svensk- 
sunds medaljen 1 guld Jemte ett Nådigt handbref af d. 2( 
Sept. 1791 9 i hvllket han tackar för ett manuscrlpt, som Alf 
sändt honom* Nästan enhälligt hade Älf Insatts på Biskop 
förslagen 1780 och 1786« Vid sista tillfället blef den ej ens 
prestvigde Lindblom föredragen honom. ^^Utgången kan ingen- 
ting minska af D:r Alfs förtjenst/' ''Den tjente blott att sätta 
i så mycket klarare dag . • hans samvetslugn . • renbeten af 
bans steg'', yttrar segraren. Ledamot af Eccles* Comltéo Ttd 
1793 års Jubileum* S.å. Ledamot af W1U.«5 Hlst.- och Antt^o. 
Akademien. Fornt Ledamot af Apolllnl Sacra i Upsala, UUle 
Dttlcl i Stockholm, Physlogr. Sällsk* i Lund, W. och W. 1 
Götheborg m. fl. — Vi hafVa nämnt att han fick Svensksunds- 
medaUen Jemte ett Nådigt handbref, dl han sändt Kungen ett 
gammalt manusoript. Det hade fordom tillhört konung Cari 
XII och innehöll krigsoperationerna i Curland och Llflud 
under GeneraKFäittygmästaren Stuarts commando« 1786 kade 
han redan fått den 8-årige Kronprinsen Gustaf Adolphs ■^ 
dalj öfver hans höga Gancellariat vid Upsala Akademi. L 
N. O. 1796. Död i Lindbloms armar d. XIII Kalend. QvintiL^ 
1799. Begrafven d. 14 Juli s. å. vid Linköpings Domkyrka^l 
norra kyrkdörn I 






Alf, Samuel 31S 

Prof på S. Alfs Svenska Sångmö: 

Milda kaog, dio ankomst gUder 

Land och itlder. 
Norden lifvas af din lol. 
Nftd och MajestSt sig sprida 

Kring din sida, 
LJQS och fAllhet vid tIf pol. — -* 

Ett ispromta d. 10 Nov. 1770 (obekant för Giörwell). 
Praf på Alfs latinska Mqsa ocb bennes osminkade allrar; 

Omnta perTolitent alii loca, menle sine olla, 

Sirenasqife inter nobilis hora ruat; 
Dtvite cum censu perdunt ▼irlqtis honorem 

Et promat errantes fabuU longa rotas: 
Publica priratis qui nescit commoda rebus 

Jungere, qaam tangat dedecorabit humum. 
Prsstaret lataisse domi, Titamqoe latendo , 

Fallere, qaam Patri» nobilitare malis. 

(Ur Impromta till Prlosarne Gnstaf ocb Fredrik AdolpbX 

An fullor & me lud^t amaluUs 
Imago rerum? To bene provides 
Mentemqoe firmas, O Yirorum 
Flos veterum St rediviva virtiis. 

(Or dedlc. till A. J, Höpken). 

Gift med Anna Dorotbea Fllenlns, dotter af Biskop P, 
FlleBins och Ulr. Benzelstjerna, som var Biskop Eric Benze^ 
Hi ocb Anna Svedenborgs dotter. 

Söner: Eric Peter, se N:0 2, Adolph Fredrik, född d. 11 
/val 1709. Studerade i Linköping, blef SJöcadett och Tar 
som sådan på Arméens flotta i 1788 års krig, demnderhan 
Mef Fänrik på samma flotta. Fick 1791 bröstmedalj för 
tapperbet. Gick 1793 i Holländsk tjenst ocb var 1794 Lien- 
tenant 1 Republikens tjenst till sjös. Hans sednare öden aro 
obekanta. (Se E. S. Brlngs minne öfver And. Rydellns,,. be* 
löst 1 Uppfostr. Sållsk. 1782, med nnderråttelser om Ätten 
Rydefias af.Assess. Sparscbncb, uppsatte 1792, tr. StockboJm 
fSOé). Af 5 döttrar blef Anna Lisa gift med Gomminister 
Wagfler 1 Söderköping, ocb Maria Sophia gift med l:mo Lee- 
tor R. Nicolal, 2:da Commiss.-Landtmätaren J, Nystrand. Om 
Ulrica Wilhelmina, Brita Cajsa ocb Brlgltta Dorothea kanna 
Ti blott de verser, fadren skref Tid deras födelse ocb deras 
löd. Den ena Tar 18«årlg. Hennes död föranledde fadren 
att afbedja sig Ordförandeskapet Tid årets Prestmöte. Dom- 
pfOstlBiMn Alf jlog 1797. J. A. Lindblom talade åfven vid 
hennes graf. Alf belönte denna uppmärksamhet genom ut- 
lifvande^af en Epistola fnnebrts in excessn Doct. Ax. J. 



^14 Alf, EHh Pettir. 

Lindblom ad Dom, Epise. Jac. Ax. Lindblom deslderatlssiniim 
pareotem gravlter moerentem, tryckt Jemte minuet af Prost 
poet.. A. J. Lindblom 1797. 

•Äirs portrait, måladt af Clmrrarstl. Sacbslska Hofmilares 
jSchmidt, blef grareradt af Professor Martin. 

pkrifter: De direrso Dramalis charactere. Upsala 1753. — Thesei oraL 
poelics Linc. 1700. *- Tid på Cjfymnas.-ibm. i Kronpriasen Qusub 
nårraro 1766 (pä svensk Ters). — Carmjna latina, 121 tryckta, de fle- 
ate 'sairfkildt, andra i Prestmötshand lingar, dl utkomna arbeten (t. ei. 
Lopnboms M. Stenbocks lefferne), Aniinnelsetal. Sv. Mercafias 17S7 
i)..643. etc. etc. — Helsning (pä Sr. van) Ull K. Gustaf III är 1775, 
tryckt i Adressen n. 4?. s, är, h?araf ett Utdrag finnes i Sreri- 
l^et Sköna Litteratur IV D. p. 806. (Ilähl känner 37 Sy. poeiåer af 
Samuel Alf.) — Uigifvit P. Lagcrlöfvii Oration es, Programmata ac cir- 
nina varia. Ups. 1780 (ej 1760, s&som hos Häbl uppgifs genom tryck- 
fel) med tillegnan till R. R. A. J. Höpken (Ut* ^ers) och en Urd 
prefalio. — I ofTcnlligt förvar lemnade handskrifter: Oratio in coronaL 
regi^ }75), Ups. liabita (carm. lat.) ad reditum regis (c. 1.) ibm. la 
memoriam Pacis Roschildensis 1758 (c. I*) Linc. — Oratio fuoebris ia 
ob. Ep. A. O. Rbyzelii 1761. — De eo quod parum vel nimiun est ia 
itudio iinguB lat. — De superstitione vcrborum vera et falsa. — De dis- 
pordia civili. — In diem nalal. Aug. Regis A. Fr. (cl.) 1769. — In co- 
ronat. R. Gustavi III (c. 1.) 1771.— De vigilantia spiriluali. — De viu 
»terna in S}'nodo^l784. — In pacem 179 Hel.) — Character iracojidi t 
(Tbnophrasto prietérmlcsus. (uåhl kfliiner 30 större otryckta poemer). 
r-LiUeriira notiser, jnsflnd^ till Sv. Mercurius, sedan Docentei^ Een dog 
} Augusti 1736, troligen sä lUngc Sv. Mercurius utkom. 

(Källor: Domprosten S. ^Ifd minne af J. Ax. Lindblom. — Svenska Afr 
chivum L 297—299. — Linköpings Stifts herdaminne af HikU — Sves- 
■ka Mercarius 1757. — Prmfatio Editoris uti P. Lngerlofvil Oratt. 
Programm. 9e Pocmata. — Brands Ostrogotbia litterata M:st i Liakft 

£ings Gymnaiii Bibliothek. — Underrättelse om Ätten Rydelias i A. 
Ljdelii minne af Erl. 8. Bring. — Linköpings Bibi. HandUngar. - 
Sr. Merc. 4797 p. 234. — Gotttngscb. Gelehrten Sncbea 1757 d. II 
pctobfr, aftryckt i Svenska Mercurias 1757 Dec. p. 748 f.) 



Z. Ä L F, ERIK PETER, 

Son af N:o I. Född 1 Linkdplnsr d. 2 Mars 1765. SM. 
t Upsala ]782; 1 Land 1783, der ban 1787 blef Magister 
Primns. Docens 1 Hlst lilter. 1 789. Ledamot af V. och V. 
^amb. 1 Göthéborg 1791, Prest 1792. Död 1793. Han sli- 
pade ett offer för den tidens förvillelse^ att ruset var en art 
poesi. iGstb. Prof. And. Lidbeck berättade för Förfaltareo, 
|!tt bans afsky för Baccbaoalier barledde sig från den afton, 
<iå A\t 1 ett ''godt lag'' biifvit ''knäckt.'' Då man beslöt att 
liembära bonim i en slags likprocesslon, ordnade sig tåget 
i^gCidiigf ocb maq gick åstad med den prestvigde po(ieB| 



ÄNDBB, TBS» 215 

kfllåide pl andra noga soUlens armar. Men nuin tröttnade 
pi gatan och yjlle hvila sig. Då upptäcktes att leken blifvli 
ållTar, — att Alf var död. Leopold sökte mildra sin gamle 
Heotors djnpa sorg geuom att ntge' baus sons ^^Strödda 
skaldestycken" och i företalet utmärka ^^Gyllenbbrgska, nä- 
stan Bomerlska versar,^^ t ex. 

I Tikens smala famn, förda md mot hafrels TSf», 
Ea flli^sUdt lejon lik, den Svenitka Dottan låg. 
Det hvilar sig en stund ocb känner, kedjan trycker» 
Far opp oek ryter till ock henne sönderrycker. 

^Horatsisk^^ flDner han sjogen till Sv. Lagerbring, hvar- 
af ett prof anföres i Svjeriges Sköna Litteratur IV. p.,807. 
Bammarsköld berömmer Alfs lediga och flytande versbygg- 
aad, flera rätt artiga ordvändnlogar och^ bilder, träffar öfver 
allt klarhet,. och värdighet -- men måoga ord och utnötta 
sentenser. Alf var för sin tid en poet af audra orduingen. 

Skrifter: Diss.Acad.de rila et meritis Er. Lindsohöld parti. 1— V. Land 
1788—91, der poeten vfll haft Ciöga annat alt göra än öfTersfltta och 
sammandraga vita Erici L. cum aclis hnc perlinenlibus rariis af H. A. 
Löfrensköld, Sueth. aulograph. cum additamenlis Sam. Alf, en foliant 
i Linköpings Bibliothek. — Tal öfver freden i WereU 1790 (på vers). 
— Werthers första och sista stunder för Lotta 1791 (2:ne Uppl.). — 
Strödda Skaldestycken efter författarens död utgifne (med föreui af 
Leopoid) 1795. 

(källor: Hammarsk. Sv. Titterh. p. 480. — Sveriges Skoaa Utteratar 
IV. p. 80S f. -^ Uppgift af ProfesMir A. Lidbeck). 



ÄNDER, TRE, ISRAEL, ANDERS. 

Likasom yI förde ätten Tre Rosor, allmänt kallad Ros» 
uder Roiomas namn, eknrn tre rosor fördes som Tapen- 
Birke, så är Jn skäl, att föra ätten Tre Änder, allmänt 
kallad And, nnder Ändemas namo, ekara tre änder fördes* 
ferlogsklöld yttrar i Mod. Uller. p. 100: ''denna slägten, 
Änder kallade, faade 1 sitt adeliga vapens kännemärke Tre 
iiider,^^ bTilken namnglfolog af den författaren, som gir?lt 
si många dylika vedertagna namn, sannolikt föranleder, atl 
■aa söker bvad detta arbete kan bafva dpplyst rörande 
deaaa ätt, på den plats der vi ställt densamma. Jemte de 
ned henne befryndade Änglaslägterna^ som sedan fö|ja, får 
den också ett väl afpassadt rom, särdeles Renligt för gran^ 
skare. — Vid And i Bikanget känvisas klt. 

Fräjast framhålla vi en siägttalla; 



219 



Akobb, trb, låraeL 



Anåers Aod (Tre AnderX ff* »• N. H^ dotter tf Anders (Il 
Mosamyr* 

Andreas Andren And Fillns, Dodiprost 1 Upsala, 8en:o3. 
Israel Andersson, Lagrman i Tionda, se n:o 1. 
.Catharina Israel^otter, ;• m. Tbomas Jonsson, St. DIpL 
n:o 1165; 

. JpPf 

, . Tbomas, Blsk, i Wexiö. ) S. Birgitta^ flpäiidfer oel 
. . Greger. > vinner af bennos Rlo- 

. '. . Birger, Erkeb. i Upsala.) ster och Orden. . 
Gbrlstloa Israelsdotter, g. m. Björn (Fårla) MUss. K., 
Itfagnns I:s Psdagogns, sedan R. R« 

• Olof den vise, Erkeb., död 1332. 

• Curl, Mon. Uller. p. 144. 
, • Joban Carlsson (Färla), K. Magnns 11:8 CaKttff 

död 1378, 

Ramborg Israolsdotter, g. m. l:o Carl Gregerss. (Linn), 
2:p Arny. Gpstafss. (Sparre). 

, Ramffld, Arnvids dotter, g. m. Israel Blrgerfsoa, D^ 
)and3 Lagmaq. 

. . Heleoa, K. Carl VIII.-s mormor. St. Stnre d. a« 
mormors mor, K. Gostaf I:s farmors mormors mor. De 
3 Änderpa ses derföre bland de Rnngllga Wasarnes aasr. 



f. Äpf DER, TRE, ISRAEL. 

Anders t. Mnsamyr, b va rom se under ÄnglaMglm (G), 
Birger Petersson, både en dotter, gift med en Anders, sm 
egde Wik i Hagpnda härad m. fl. gods, bvilken herre titt 
Wik hade 2 namnknnpige söner Israel och Anders. — Isnd 
var Lagman 1 Tipqda, sjiledes I det första af de 3 folkJu- 
den, förande 3 Änder med natnrllST fsrg på en sUfVerbilk I 
blått falt. Skalle de tre nppit stigande andarna förestilJi 
de 3 folklanden med både sfna landsiråckof oeh vatt$nf Vtf 
det den gamla framstå lagmanssligtea 1 UpplånderaaT I 
Olof Skötkonnngs tid synes embetet hafva varit ärftftftr 
Thorgny talade om både sin faders och farfaders mod pl 
thiflgen, då de s^m lapian voro böndernas talemin iiféf 
Konnngen. 

Om in Lagman fsrael haft dylika anor, så se fl doek 
att han fattade Sveriges behoT 1 den tid, som Tar hans egei, 
fj såsom en sina förfäders apa, ntan såsom en vis oeh sJeN* 
ständig man. Landet var då trött vid frihetens ntsTälhiagar 
under jemt uppdykande thronpretendenters våldsamna firsik 



Akobb, tbb, I$rasL 217 

Ml bTårtadra. Han' använde således all sin JaKmans-makl, 
tåt att skaffa ^^en stark konnogainakt,^^ så suart ban såff 
splraa 1 den dogllge Magnus Blrgerssoos band. En lös glss- 
liBf år det deremot af Dalin, att det så kallade Helgeandi- 
kolmaiå besiat skulle så kallats *^1 anledning af Lagman 
ånés namn;' (S. R. H. 2: p. 285). 

Upplands lagmannen var gift med en Ragnfrid eller RauN 
Md Gödstafsdotter (således ej Folke Jarls dotter), som 1305 
1 14 Jun. såsom enka gaf en tomt till Sigtnna kloster. Så- 
8om Lagman Israels enka sålde Ramfrid d. 17 Jan. 1296 till 
Upsala Domkyrka åtskilligt gods, då ett vittne förekommer, 
kalladt Job. Pater Noster. 1302 d. 28 Nov., uppgjorde bon 
sitt testamente, deraf man finner att bon ån bodde å gods i 
Uppland, än i Westergötbland, ''Slågtingen'' Torkel Knuts- 
9MI ocb Domprosten And, And utsagos till testamentets verk- 
ställare. 

Lagman Israel intages 1 Rådslangden III. n. 14. Fick af 
L Magnus Jemte sin bror Domprost Anders 1280 Svartsjö 
rlrd, som då torde bebyggts. Slogs till Riddare då Konung 
Magnus införde Riddarorden. Dog 1289, enligt ett Cbronicon 
fr. 1320 1 Ser. rer. sv. I: p. 87, der noten till textens: 1289 
•Mit dnus Israel legifer e): ^Israel Birgeri Brahe, S. Birgittm 
y&iir*^ år en dormitatio Homerlca, som ej kan förvilla den, 
som studerar dylika skrifter. 

Begäret att likt ocb olikt inflicka namnet Brahe bar, som 
nan vet, grasserat bos våra Uppländska bistorlci, alltsedan 
Q. ÖrneTlnge insköt det t K. Birgers stadfästelse af Upplands* 
lagen. Se Scblyters företal till bans edition af Upl. La- 
ffea p. LXXU. Den Israel Birgeri, som man plägat kalla 
Brabe, var S. Birgittas broder (ej fader), men lefde nära ett 
irhuadrade sednare än Lagman Israel (Tre Änder) Anders- 
on.*— Den sednares barn: En son Ragvald (måg?) lefdé d. 28 
Nov. 1302, då modren skref sitt testamente. Döttrar: I. Aam- 
éoff, gift med l:mo Carl Gregersson (Lama), en son af Gre- 
ger Knnisson, quoodam Ducls flilus, således sonson af Knut 
Jarl, som fått röster vid ett norskt kungaval, gift med Skule 
Jarls dotter; sjelf var Carl Gregersson en dotterdottersson af 
Konung Erik den bellge. Sv. Dipl, n. 1165. Botin om Sv. 
Hen. 2: 58. Dalin S. R, H. 2; 336. 2:do Arnvid Gustafsson 
(Sparre) tin Wik, RR. R. (Se bär ofvan XV. B. 41. 66 ocb 
GMivers. Lex. fttr bild. Knnst, Leipzig 1850, 37 Lief. p. 382. 
83) *). Deras dotter Ramfrid blef Lagman Israel Birgerssons 

*) Ber IberopaR Mandelgreni Unteriachangen u. Zeicknungan Schwed. 
KitMdenkmiler ia mo 4. 4«i deitsohen EuiuUiUttei» 1651. 



218 Trb An0bb, Ini4r$. 

maka. 2. Christina, glfl med BJötd Nilsson (Firlt), mb 
VArit Konaug Magrnus l:s läromästare; sedoare Lag^man 1 Sö- 
dermanlaad och R. R. Grafstenen ses i Warnbem. Deras 
son Olof den Vise, Erkebiskop, var en man af stor stilistisk 
gSfva för sin tid. Dennes brorson Joban Carlsson var Ko- 
nnogf Alagni II:s Canceller i en tid, då mycket af stor vigt 
skrefs i det knngliga Gancelliet. 3. Caiharina, gitt Be4 
Thomas Jonsson, Sv. Dipl. n. 1165. De^s son Jon hade 2:ie 
söner Thomas och Gregorius. 1325 stnderade Thomas i Pa- 
ris Sv. Dipl. 2501. Sedan Biskop i Wexiö, S:t BriUs m 
och ledare vid Klosteranläggningen 1 Wadstena. Gregoril 
son Birger blef Erkebiskop, sedan han varit sin kooaogs 
Canceller, Jemte farbror Thomas, en ifrlg befrämjare afWat* 
stena klosterbyggnad och Frälsare-Ordens tillväxt. Gregorii 
sköldmärke angifver en slägtskap med Läma-åtten. Skéldei 
är tndelad på längden, 1 tanstra delen 2:ne snedbjelkar i likt 
läge som Lämasköldens. Således öfverensstämmande med Er* 
kebiskop Magnns Bosons och hans broders Bengt Bosoas, 
liviiken var gift med Ragnild, Johan (4) Ängels dotter. 

Både Lagman Israel And och Frn Ramfrid åro begtåt» . 
1 S, Nicolai kapell t Upsala Domkyrka bland Finstasiägteis 
ypperste. Tre änder ses ännn på moren 1 den kyrka, der 
Wiks Sätesgård år belägen, enligt nnv. egareus Generaloa 
Gr. v. Essens nppgift. 

2. TRE ÄNDER, ANDERS. 

Magister Andreat filius Andrea dicti And,som 1 ^oootri* 
sigillet** förde blott en and, simmande på blå vågor, der ei 
lilja och fyra rosor synas ofvan vågen — (Rosenhane lati- 
ger, att Herr Anders såsom andelig tog blott den ena ofidw) 
*— år en af Sveriges märkvärdigaste Domprostar, ilan haéo 
I nngdomen stnderat och blifvit Magister i Paris och der 
länge, som det synes, qvarbott. Vid denna tiden synes tj 
Andreas And varit ensam i Paris från Norlanden. Petrosdo 
Dacia d. ä. vann då beröm af Fransmän tlllochmed för gre- 
kisk språkkunskap; hemkom 1271 från Paris i sällskap ned 
en Lanrentins, Nicolans och Carolus^ alla berömde för lår- ^ 
dom och gadsfrnktan. Bisk. Brynolf återkom fråo Paris, tU 
ter 18 års studerande derstädes, omkr. 1270, deremot torde; 
Ti ej på Dallns auctoritet här böra nämna en Rigothns eller 
Rigordns (Richardns?), ehnrn han kallat honom **efl sveask 
prost vid franska hofvet, som skrifvit K. Philippi Aigt- 
•ti Historia, dea försto Hafdatocknaro, som gifvit Koau* 



Trb Audbr, ÄndiTi. 219 

fd 1 Frankrike namn af den aldra chrlstltgaste/^ (Dalin 
S. R. H. IL p. 116). R. liar ?ål sjeir kallat sigr natiooe 
Gctkui, Professlone Pliyslcas, Regis Francornm Ghronogra- 
yhBS; B. DIonyslI Areopag. Clericornm minimus; men vid 
Dillas ör?ersättnlng af Gothus med svensky må vi erinra, att 
UBoet vid den tiden kan ntvlsa t. o. m. en fransk börd. I 
(htkia lÅgo, enligt geograpbier ofver Carl den stores kejsar* 
like, Narbonne och Nismes. Ihre bar först abmårkt detta 
förbiilande. Herr Andreas And egde 1 Paris 2:ne bns, af 
bTilka det ena både ingången på Rne deSerpent och det au^ 
dra pi Rnelle anx debx portes, begge belägna 1 Konungens 
eeasna. I dessa bus inrattade bah elt Colleginm Upsaliense, 
sedan Elecfns Briandi i Lnnd, vid Rne de !a S. Gcneviéve, 
1275 stiftat ett dylikt Colleginm Lnndense, och Domprost Bero 
eller Björn i Upsala 1278 testamenterat en vicarla Scolari* 
bas stodéotibns Parisiis. Redan 1291 knnde Erkebiskop Jo- 
laaoes i Upsala ntfärda en stndeutlag ^Yör svenskar, som 
itaderade 1 Paris,^^ såsom boende i nämnde stndentrörening. 
Stadenterna sknlle åta vid samma bord, börjande med att läsa 
vilslgnelsen, slntande med att läsa en tacksägelsebön och stnn- 
dm sjnnga en psalm. Ingen trakterlng fick ega mm 1 kamraroe, 
apel af alla slag voro förbndne och sknldsättnlngl^rver en ytter- 
UJSt rioga snmma. Om söckendagaroe flngo de sjaoga både i 
laaiDen och trådgården. Jagt var förbjuden. Då elden om aft- 
larae öfvertäcktes, (då aftonklockan hördes :?s eouvre ftu) måste 
alla vara liemma.— 1313 d. 8 April afträdde Andreas Praeposi* 
las Dps., som efterträd t den 1278 döde Bero 1 denna prxposi- 
lar, till Erkebiskop Nils och kapitlet 1 Upsala styrelsen af 
iki 8. k. Upsalabnset i Paris med dess tlllbörigbeter, ntlof-* 
Taade att till dem ntlemna alla dertlli hörande handlingar. 
Oeaaa Legacio domorum Parisils ad nsns stndencium ecclesle 
Dfsalensls är aftryckt i Dlpl. Sv. n. 1913. Detta hns såldes «- 
fcdan 1354 till Magister Yvo, konungens I Frankrike Sekre- 
lerare, mot en årlig afgift till hnsbyrors bestridande för 
^deraode; dock egde han att på en gång betala 705 paris, 
■rres, då boset var fullt afbäodt. En slik olycklig vålds- 
lada mot testamenten har så ofta regerat 1 Sverige och sval- 
kat mycket ^nit på denna väg. 1314 d. 12 Jan. utnämnde 
IMan (5) Ängel prosten Anders till Exsecutor testamenti 

Öte 2:ne andre. 1315 d. 27 Febr. bevittnade han Frn In- 
args, Birger Peterssons makas, yttersta vilja om läge^- 
lltal. Samma år d. 14 Mars blef Ilr Anders- insatt till För- 
iBjidare för Birger Peterssons barn, jemte Hertig Erik, hvilka 
iTcana Herrar också skulle vara exsecntores testamenti. Vid 



n 



220 



ITbb Andbr, indem. 



deona tid tillade baa ett yttrande rSrande de ef endoinar. sob 
lian redan testamenterat åt ArnTid Gnstafason (Sparre) aek 
dess Fru Ragnborf. (S. D. n. 2011). De. nämnde makine 
inedfåfvo Hr Anders att I ofrlgt fritt bandia med egentfo- 
men. 1315 den 30 Jnll förnyade Hr Anders upplåtelses it 
sitt 1 Paris köpta bns åt studenter derstädes från Upsala 
stift. 1316 d. 6 Febr. befnllmåktigrade Dompn och Kapitlet 
1 Upsala en Kanik Nils, att bos Påfven begära palliam fir 
Electns Olof. 1316 d, 3 JvQ. utfärdade Hr Anders sitt testt- 
mente. Skalderna skqlle betalas med den samma, bTtrOH 
böckerna knnde försäljas. För lägerstad ! S. Nicolai kapell, 
skänkte han sin holme 1 Fyrisån med tillhörande hos oel 
verk samt andra egendomar, att användas för det på DåB^ 
dé holme stiftade Commnnitet (för Studerande vid Domkyr- 
kan), insättande Fru Ragnborg (Sparre) såsom arfVing af bais 
fädernearf, Upsala Domkyrka iick fasta 1 ett särskilt bnf 
af samma dag på sig anslagna gårdar. En Thomas Mtltre 
och en Magister Tidemann ses bland vittnen. 1316 den IS 
Nov. uppräknar han, manad dertill af en S. Augastini soi* 
tens, Domprosteriet anslagna hemman, stadfäster conniii- 
tetsgåf?an m. m. och skänker Jord till uppbyggande af eti 
S. Eriks kapell; med förbehåll att om detta kapell ej kon 
att uppföras, gåfvan skulle tillfalla den, som hade nppsigt 
öfver b:^ji:gnadsarbetet vid Domkyrkan; uppbyggde, sedii 
Magnus Ängel dertill gjort första anslaget, ett stenhus vid åi 
1 Nya Upsala, för de fattige, Helgeandshus kalladt Hr Ai* 
ders har tydligen varit en af de mest praktiske män I sli 
tid och användt det derigenom förvärfvade anseendet till of- 
fentliga. Inrättningars förmån. Hqru ofta är han ej exsecv- 
tor af de för kyrkor och d« v. undervisningsanstaUer för- 
månligaste testamenten? Som m^ratur måste vi skiski 
honom en stor ära, antaget, att han förde pennan inom Upp- 
landslagens redaktion, hvllket är ganska sannolikt. Der träf- 
fas både poetiska och prosaiska lagbud af förtjeost i stil, 
t. ex. med hänseende till det förra slaget; 

Far man i dkn I^aer skils sisengeil ålder 

ok almsening, sum askini »ra 

ryl>er ok rymir flere sen ett; 

bort far han; arvi ok oldrig 

ttikomber annat ftoller ikoll 

i nser ruddu fyrr am annar 

ftrötir nser frroto mv ålder doI>er 
tesker ok 61iker (k. B. 12}, 

(vill. B. 20). 



AnOLAtliAOTBR. 221 

I Jaeob Grinms Dentsclie Recbtsalterthflmér se ▼! att 
dylika verser åf?eD inflåtades i gr^la tyska lagar. Prosan 
ir fallödig: ^^Dor bonde ok liwer barn eptlr. Iia srfwlr barn 
ral>iir sin. ok swa moI)or snm taput^ ae bvat I^st sr snn 
dir dotter, »t ba^i «pUr snn ok dotter, pn takaer systir 
tril>lnng -vi]) broj^or'* ... en las; som k. Oscar först kun- 
de åudra. 1317 d. 15 Febr. lefver Herr Anders äonn, men 
i 5 Dec. samma år år han död, då tvist uppstått mellan 
Arnv. .Gnstafsson ocb Upsala Domkyrka, men dervid den 
förre nedlade sina anspråk mot 500 mark penningar, bvllkas 
första bålft Hr Arnvids enka Ragnborg qvitterade d..27 Maj 
1318, oeb andra båften d. 28 Nov. s. å. Som man alla år 
1 katbolska tiden firade 1 Upsala, genom allmosorä utdelande 
ocb lectiones, Domprostens års möts. bekännelse, kan man an- 
taga att han dött d. 13 Mars 1317. 

Det år anmärkt att Hr Anders 1299 nedlade sitt embete 
tin förmån för sia systerson Israel Petersson; inen redan d. 
20 Maj 1302 gör Israel sina dispositioner, gifvande till sin 
coosobrinns (Morbror) Anders gården Nysta, att efter dennes 
död tillfalla Lagman Birger Petersson eller hans barn, bvilket 
erkännes af den efter Israels död till Domprosteriet åter 
trädde Hr Anders 1 bref af d.23 Ang. 1315. (Här må anmär- 
kas, jitt Blsk. Annnd And 1 Strengnäs ej hörde till slägten 
Tre Änder, ntan till Tre Stjetnor (på en balk), hvilkens ätte- 
fader hette Dan, K. Johans Marskalk 1220. Dennes son Jon 
kade sönerna Blsk. Annnd och R. R. Dan Jonsson.) 

Skrifter: Confesfio Catliolica< — Då Byrgliir Laghmader Idt skrifra 
Upplandslagen, namnes bland medredaktörerna främst Mastar Andris 
Prowast af Upsaldm, den ende llrde i Lagcomilén. — En gissning rö- 
rande Konungastyrelse och Hdfdingia, (om den ej ar en nyare pro- 
dokt), ae Sveriges Sköna Litt. 2 Del. p. 385. 386. 

(Kall or: Sv. Dipl« -- Aaadl ror. Skand. Hist. XII. — Laforbriifi 8< 
B. H. — Sv. SkSa* Llti. 2. -« Moa. Uller. p. 19t. 

ÄNGLASLAGTER*) 
i Svenska medeltiden. 

^BeneTolo LectoriP 

Har behöfs sannerligen ett förord till ^'den benagne lå- 
saren,** om en sådan kan påräknas, då man ser, att Ängla-* 

') Det gamla sUfsatlel må bibehillas åtminstone för Änglar i He- 
nldiken. Vj finna i Dipl. Svec n. 919, skrifvet i Stockholm (ett Magn. 
JohaniBon Ängels gåfvobref på Min), namnet Jobann^s Mugilf sooi 
bör vara ledande för oss. 



223 InglaslAqtbr. 

slagtérnas HtredDioir ocli blographler torde npplilODa 1 ntrynnc 
* ajelfva Herr GrSbergrs ar Heiosö blographi. Vål bar deila 
tryckgods, som kostar köparen några skiilingar, kostat förf. 
en mingd ''ooctes,'' bvilka baa ej dristar kaila ^'attlcs," 
fastån besök derqnder- gjorts arven bos Grekiska anctoreri 
men ban ångrar ej mödan, tackad eller klandrad. Han kai 
bevisa att denna utredning beböfts, arven med bånseende till 
Tara lärde. Ty bvartill tjeuar det orat,ta) åfyen i det vaa 
kan kalla ovigtlgt, när de lärde ändå derom orda? Några 
exempel af de bänte författare torde göra till fyllest. Dalla 
(S. R. H. 2: p. 276) förvcxlnr tydligen Job. (I) Ängelns med 
dennes dotiersson Job. (5) Erlandsson Ängelns. Ty denne år 
1 fråga i Mon. Uller. p. 78, som Dalin citerar. De lärde* it; 
^ifvarne af Scrlptt. rer. Sv. m. asvi T. II. \. 313 bafva låtit 
förvilla sig af den felaktiga svenska öfversättningeo och till- 
satt en uot vid namnet Ragnel; '"Scil. Jobaonis Angell icii 
<ioris) fllla Cfr. Pr«f.'' Denna Ragnild var dotter af Job. (4) . 
Ängelns Elepson, Liflåndske Korsriddaren, hvilken var, enligt 
Stiernroans genealogi, Job. (I) Angcli brorssons son. I la- 
tinska originalet) som Utg. riktigt aftryckt, står Do:nam Ra- 
guildam . . materteram infirm^Sy hvilket måste betyda atl 
Fm Ragnild, R. R. Bengt Bosons bnstrv, var deo> sjnka flic- 
kan Cbrlstina Elgs moster. Likväl påstå Utg. i den nyss ci- 
terade prsfationen p. 271, att Isr. Erlandsson kallat Bengt 
Bosons maka för sin moster. Men en Israel Erlandssons mo- 
nter sknlle i den sjuka sett sin farbrorssoos sondotters dotter. 
Detta misstag synes förledt E. B. RenterdabI, bvilken llkvål 
framgår i bäfdagranskningen såsom en försigtig man på en bri- 
stande Is I källossningstiden. Ocb misstaget, efter sin vanliga 
natnr, växer. Hr R. antager neml., det Ragnild, R. R. Bengt £d- 
8ons fru^åv den Ragnild (Gere, Blå ocb Lama), som var Biskop 
Jsfael Erlandssons syster^ ocb detta föranleder bonom att på 
följande sätt uttrycka sig om Israel Erlandssons prelatensl- 
8ka sligtförbindelser: ''På Erkeblskopsstolen sitter först 
Israels morbror Folke, så en med bonom besvågrad man 
Magnns Boson.'' Hr R. kunde bafva skrifvit: ''så farbrodren 
Jacob Israclsson," men flyr till ett svågerlag (?!) mellan två 
katbolska prelater. Den ifrågavarande Magnus Boson var 
broder till en, som var svåger med den sJnka flickans mor, 
hvilken mor var dotter af eu syssHng till den förvexlade Bi- 
skop lsraels,.syster Ragnild, bvarom se Strinnb. S. F. H. IV: 
550. 558« Är det dock ej onödigt, att våra lärde, när de 
vidröra dylika minntier, de må deraf vilja belysa ställ- 
ningar ocb förbållanden eller Icke, de^må narra konstnå- 



AlfOLASLAOTBE. %ii 

lerO eller blott »Ig sjelfra, skola nödsakas anställa besvärliga 
udersökDiflgar för bvarje rad ellev göra misstag? Aro ej 
Bistoriens Jijelpyetenskaper, dit Biograpblen bör,säledes Bio- 
irrapblska Lextca, skyldiga att bafva ntredt dylika frägor? 
Mea blifver Icke da publiken skyldig att tåiifiodigt köpa, 
•ID också ej att läsa, dylika mooograpbler? Vi vilja likväl 
pj påstå, att icke misstag knnna upptäckas i vår nlredning. 
Vi böra tllfde ödmjuke, som erkänna: banc veniam petimus» 
fve damnsqae vlcissim; men med närvarande tillgångar baf- 
va vi ej knnnat komma närmare målet. 

Visst skulle också den .nppmärksamliet författaren egnar 
den äldre Iieraldiken vara för stor, ^^om ej andras vore för 
bten/^ Huru skall ej den bildade utländnlngen, som, om l^an 
ej känner flera ättemärken i vår historia, dock kan känna 
Folkoagarnes, buru skall ej framtiden, då dessa studier torde 
Uifra allmännare, förundra sig, att Icke finna Folknnga-lejonet, 
såsom Birger Jarls vapen, under Birger Jarls stod. i Stpck- 
bplm, än mer om någon erinrar sig — försvaret! ^^Jre rosor.'** 
Ar det då Tbure Jönssons äréstod? Nej: Rosorna lågo der 
talkvis, torde någon svara. Således Staffan Sasses? Ty baa 
kk 3 rosor — Just 1 ocb 2 — då ban adlades 1524, till 
ittemärke. Eller Matts KellilmundssoDs, som, säges det, 
aedlade Lämavapnet 1322 och npplpg de tre rosornas? — 
(OB ej desse Hrr Matts Ketilmundssöner äro 2 olika personer). 
Beböfde man frammana sådane gissningar genom ett, som 
■u bobagar kalU, personligt vapen, då ett så obelvlfladt 
slägtvapm fans, det säkerligen äldsta 1 vår beraldlk ocb del 
bestämdt allmännast kända? Se Perlngskölds Ättartal p. 72, 
72, 74, 75, 76, 77 etc. I Birger Jarls slgiU sågs å ena si- 
din bans egen rlddarbiid till bäst, ... å ryggsidan: en hjert^ 
twkig sköld, ställd inom cirkelrunden med 3 ginbtUkar, öf- 
tersådd med rosor (kanske blott för att säga röd eller ock 
llott en ornatus damascenus, utan heraldisk vigt), lejonet 
ftst ock vändt mot höger. Sonen Magnus Ladulås strödde 
ii;6f(an, som ock torde betyda rödt, såsom ornatus damasce- 
ns. Hvad begäret att gå ifrån fädernas öfvertygelser kan 
fölleda äfven — deu lärdel 



1 8t nedanför, der fråga förekommer om f olkongatapntt. 






"1 



224 



A) Ingeten åkehael $å$<m $köldimärk$» förde: 

å 

1. (ÄNGEL), CARL JOHANSSON. 

CaroluBy Eplseopns Aroslensis, kaflad Ingel åt PerlBf* 
sktöld (1 Upsalla lilnr^rata p. 17, 18, samt I deasaiiaes 
trycKta stamtafla öfver Änglaalten),/ vann 400 år efter stn 
död Dy oamDkunotfhet, di striden uppstod mellan Verellos 
ocb 0. Rndbeck k ena sldao, och Schefferns med alla da 
förres personliga motstlndare å den andra. Se derom 1 (k 
Radbecks, J. Sckefférl och O. Vereltl fornt Intagfoa' blogra» 
pfaler, samt ntförllgare 1 Er. Benzelll Prolegomena ad Mona 
vet Eccles. Svlo-Goth. p. 6 följ. Pi Ännotationee ex ecripiit 
Caroli Episeojd Äroiiemis grundades Verelll och Rndbeefci 
hnfvndbevis för det nnmera ej betvlflade antagandet, att fora- 
tidens Upsala legat ?ld Gamla Cpsala högar och ej på ^Dom- 
kyrkobergef^ vid Odens Innd Jemte Fyrisån, der köpttådm 
eller Birken (till tempeUtaden Vid de 3 högarne), kallad 
Östra A ros, brann och åter nppbyggdes Inom Dlplomernas 
tid. Derom längre flram. 

VI hafva ett permbref af 1280, dernnder ett Inseget 
hänger, visande en Biskop på sin stol med ^^hörningsmössaa^ 
på hnfvndet och herdestafven 1 venstra hAnden, hvaromkrtag 
läses: S. Karoli D. gra. Arosiensie epi. Men I det sigill haa 
förde som Kanik i Linköping, der 1,, omskriften låses: & 
Karoli Can. Lineopem., ser man en Ängel med en lyftal | 
och en sankt vinge och ett kors i högra' handen, hva^ 
fot stötes i en noder Ängelns fötter fortrampad drakes öp^ 
mide gap... Ängelns ställning med korset år alldeles lik dea 
ställning Ängeln har på Kejsar Isaaci Angeli mynt, som 
ses rOn Canges familift Byzantlnm. — Biskop Carl var ssi 
af ''den rike Herr Johan Helsingå på Gamvie^ Detta Gaåa 
har man tagit för det ställe vid Gafle å, der Gefle stad se» 
dan byggdes, men hvarom Gestrlklands topographer ingenttog 
hafva att npplysa. Då vi se Hr Johans son börja som Ranik 
1 Linköplpg, torde vål mefa skål vara att erinra sig, det I 
d. v. Linköpings stift låg ett Gafle^ kalladt ånnn Stora Gafe^ 
ett säteri i Dannäs socken, hörande till Bolmsö pastorat, hvil- 
ken socken kallas ''smörklimpen i Westbo^^ der bokskogar 
mellan ångar I stället för fhrskogar på ''moaf' möta ögat, 



AmGBii, Carl JoAaitsjon. 2211 

Ji' der I telt sockoeo ej faons fér nl^ra deceftnler Bcdaa 
■er ån ^'tn enda for, och svair deD^% men 15 arter Jörtrin i 
eti eada pärde. Sockuen är Jemnrörd med Jemsbögr ocM 
Asarnin i Blekinge^ i synoerbet vid säterieraa. Förbt detttf 
Galle gick Knugarnes våg, når de res(e meltan Sverige ocli 
DioBiark den kortaste vågen. Gafle gafs till Wadstena klO' 
iter 1448 af en Carl Stérkarssoo. Hit kunde ''rike Herr 
hk. Helsfog'' segla, efter fleras röroiodao^ frao Lagans myn-* 
dog (Ny Smålands Beskrlhi. 3» 169 f. Bexell Hallands h\at4 
I b i D.). 

Di Vapenbilden ovedersågltgen år Ärkeånglen Mlclraeli 
dtedes densamme, som i de Grekiske Kejsaroe^ af AngellT< 
äitea mynt bar Jemte sig de bokståfver, som beteekna Ärke^ 
äigela Micbael (Da Cauge Famille Byzanllnie p. 165 flg. I)f 
•ek fl ej finna en dylik ängel 1 nägon inländsk eller ntländsk 
keraldik, med de undantag, som bår uedanrör skola anföras^ 
Nksofli når Jobannis Angell söner ifrigakomma, kanna vt 
fil svårligen undertrycka erinringeu om en annan rik nord*' 
kt Hehing från ungefär samma tid, då Joban Hehingi rike-* 
ém knnde börja samlas. Det är visst farligt, Inför vår krU 
Itoka ,skola, att anknyta diplomerna eller sagorna till ntlånd-' 
aka bistoriska skrifter; men faran får mötas. En betydande 
aictoritet, Strinnbolm, anser med stort skäl, att beråttefseil 
m Tborer Helslng 1 Håkan Hårdabreds saga syftar på ea 
leråttelse om Våringarne från Tbule bos de Byzantinske båf« 
iateckDarne, under Kejs. Jobannes Comnenns, Alexll sooi 
Mlken regerade Intill 114!t (berättelsen fördes till Nordea 
af en som berrskade 1150). Kejsaren uppmanade Väringar' 
lies höfding Tborer Helsiug att göra ett löfte til) S:t Qlofi 
in bvllkens åra Kejsaren med bandslag lofvade att låta I 
liklagård uppföra en kyrka, ocb så försöka lyckan, derpi 
ISO Värlngar anföllo en 60 gånger manstarkare fiendc« 
Vanligen, erkänna Greker, berodde 1 alla de Grekiska Kej- 
taraes drabbningar segren af Darbarerne — från Tbnle.'^ 
TirlDgaböfdlngen var Kejsarens Akolntos (comes, följesla*' 
fare). Desse Barbarer, klaga Ryzantineroa, kunde genom 
iKeJsarnes frikostlgbet bekomma penningar ocb kostbarbetcf 
laidan mängd, att det endast för de yppersta männen af de 
'iOaste nationer kunde passa att ega så mycket. Strinnl>tf 
S.P. H. B. 2. p. 337. Vann Tborer Helsing bär en brud at 
iea då ännu ej Kejserliga Angeliätten? Födde bon bonom 
11800, som 1 S. Olofs kyrka r Mlklagård döpt med det 
Ptciserade uttalet Ulf — 0/o^ uemllgeB Eiepk (Eiavhoi)t 

BiOQB. USX. XXriL 15 



226 Arqki^, Carl J^amton. 

• 

hi^t den stora sfeiiska An^ellåtteos stamfader? Skllliata 
mellao Jaban Relsfofs sons ocb Jobaa Blepb Asicell mm 
▼apeaanRrlar ar rlo^a 1 heraldiskt haoseeode, arven seda 
ttf skriftlåran om årkeingeln Mfchael bildat si; ea lei^eatf qb 
en riddare S. Georglos. Då MIcbael, åtminstone af do^ni- 
ti€l, togs rör Cbristns, djer?alens besegrare, enligt deo tu- 
llgaste tolkningen af Uppenbarelseboken 12: 7, oeb efter- 
fången till legendblldotngen då var nära till nsods btaid 
Greker, hvilka beundrade Hercniis storverk, hade Gbrlstus Till 
någon sång kallats Georglos d. å., Jordens Skapare. RelM 
Kejs. Alexlns Ängelns Insatte 1 sina mynt S. Georglos, Ut 
Kejsar Isaac Ängelns låtit en ångel med & Mlchaels aaii* 
chilfer racka Kejsaren korset Dn Cange L. €. p. 165flf.4. 
— Betydelsen af namnet Helsing må lemnas oafgjord. IMa 
antog att det betydde VUdgåt. Geijer (S. P. H. I. p. 18) 
nppgifver att hal$a betyder refi>a $egtl, lägga iilL VI erini 
linni andre binrld lärt oss, att hals kallades elt snad, Ml 
liknade en bals. Helslngar kände då betyda Sjöfarare, ma 
bo Tid snnd, eller som lågga in till knster vid smala saii 
flelslogland, Helsingborg, Helsingör beboddes af dylikt UXL 
Indyttade en dylik sjöfarare till ett annat landskap, blef kia 
lätt kallad Helsing, ntan att sönerna, då de valt ett aiail 
lefbadssitt, blbeböllo detta namn. VI känna från deaaa tå 
blott de af sin rikdom ryktbare Thorer och Jobaa Helsiif. 
Om Johan Helslngs son Carl veta vi blott, att han 1257 eller 
1259 från Kanlk 1 Linköping, aktad som lärd och leresL 
blef Biskop I Westerås. Han kallas i ett diplom af H7( 
iLarl med Gnds Nåd Biskop I Westra Aros, K. Waldetirs 
Råd. 1271 d. 28 Sept. nnderrättade han genom ett 1 Osiri 
Aros ntglfvet bref, I förening med Biskoparne 1 Llokapiif 
och Strengnäs,,, hnrn Påfven medgifvit (på Ärkediacoaefl i 
Upsala Folke Ängels bön — derom längre fram — ) i(t 
Gamla Upsala Domkyrka ttnge flyttas till östra Aro& Ha 
Invigde öfver 20 nya kyrkor I Westerås stift *), dertMui 
Biskopskyrkan (277, anlade 4 stora vägar, Inrättande ri< 
dem alla kapeller, på det Ingen måtte till Domkyrkaa !§• 
komma, som ej knnnat på vägen ha gjort I dylika sia »* 
daktsöflilng, och Instiftade ett kanikdöme vid Westerås Dib- 
kyrka, glfvande dertill Fröslnnda med qvarnar och allt ffli- 
behör, då redan Qerdeparter I koppargrnfvan omtalas, hraroi 

*) Då Biskop Israel 1321 ioTiirde eU alure i Lima kyrka i Wam, 
hade d.e gamle DailLarUme så mlrkligt talat om Biskop Carls infi^aiil 
•r sjelfYa kyrkan, att Biskop Israel ikref derom i elt diplom. Bipl. Sf» 
ii:o a;278b 



ÄNOBL, Carl JohGmiiim. Wl 

BiBkop bråel Erlandsson (Aogel) ransakade 1318. Stierottaii 
flssar att S. Mlcfaael var ett andelifct vapeH, llksclm kalken^ 
ilfSBS Del o. d. i andra Biskopsslglller; men då Ärkeåofela 
alirtf lär förekomma mer An bos denne ende Kanik, ocli ett 
itt sedan synes fortler?at 1 Sverff e med samma sköldemirke *)| 
ir gissningen mindre skillg^ Dl Biskop Carl (267 fick etf 
kjelpblskop — en Isr. Jobansson Ängel — förntsåtter det eH 
bégre ilder. Han lefde dock ti)i 1283 eller 1284 ocb sjnetf 
lar?a delat Eplscopatets mddor med aln doadjntol*. -^ Vi 
kiaaa af Diplomatarlnm, att Biskop Gdrl var 1 Kalmaf fZ66 
d. 16 Jnll bland regerlogsledamdfer omkring Birger Jarl; att 
kan d. 26 Jan. 1270 ntfärdade, Jemte Biskoparne 1 Strengnå^ 
•ek Åbo, aflatsbref till fdrmåd för Upsaia domkyrka; llksoal 
d« • Sept. 1272, 1 förening med alla Svenska Blskoparne^ 
afatsbref för dem, som bltridde vid Upsaia Domkyrkas llytt- 
aiig tlU en bederllgafe plats, (prelaterna voro dl l Östril 
Ans). Han nfimnes 1 Erkeblskop Folkes stadfästelse d. 23 
^B. 1275 sisom episc. Arosieasis, likaledes i ett Konnng* 
Vägans 1:8 gifvobref af d. 24 Maj 1276. Ded marmorsten 
|l altaret 1 Westerls^ der man låste: Hu(n)e lajtideftn) dedii 
Mf(l€ii)e Ttnérabiliå å^eopus Karot(u$), baf blbeblHltd Intill 
mtMt% tiderna^ 

tlirifter: Yereliiu ofsaf i t/psata 16781 i ?:he öppfagör: AnHoidtionéÉ 
cs 4eripi9å Carolt Bplscopt ArosiensU exeerpiw. Kx wu€, 
mtmärmneo f>etMsto nune primum in Imtém proUtim, Originalec 
amigs q hafTa förlLommit i Upsaia-branden, aUB finnas i RULiarohivel 

. U» T. Antiqd. ArchJ 1758. — 8?. Mercur. samma Ar, p. 1051. Schef* 
fems förklarade biskopsskriften för underftlacken i excerpiU annO" 
UHomibus ex åeriptiå CarolU EpUenpi ArotieniU per advet" 
9åH§å éxpreåsmm juaicium, Sthm 1678. 

(tallars P. Hlffri klit. ofll da for4a« V^attérls Blslapaf. -^ Vlr«fm^ 
MU JMM* STio Gotb. I: 136-141. — Br. Beasalii Mob. reu Prolaga- 
maaa ■. X. aeqa. — iUaterdabli K. Hi*t. t: 45K — Strlnnbolnfl m. fl. 
8y. Polkats hist. — 8v. DIpl. I: 4S6. 454. 480. 481. 498. 508. 5IT. IHS. 
II: 8f. III: b:o STS. ^ PeriafftkfSldi aafSr4a •krfttet tSr U ■pbra-» 
fistiaka och Iwraldlska aadersökaldffaraa hår aeli I da fSIJaada AagU<* 
HafrftaldarBa; atoB de ofvananfSrda: Da Canfa Pattilie Bysaaiina. 
— Taklattaa ckroaoloffi^aes, ^Malogi^aet et bistoriqaat. Paris 1811 
a. tåSé — Beradi Wappaawaeea. — Die dral daeuekaa Farbaa and aia 
deatatfcaa Wappaa tov D-^T a 8. Tbeod. Berad» Profaas. der Olpl<H 

. »atik« Bphrafflstik aad Heraldifc la Boaa.) 

*) I da flimyttka GeBealoeiaiHa i De la 6ard. DOnatioaen i tnrid dnnai 
iM "anor" i en STcnsk familj, en Sii Micbael eller 8:1 Gdran, sool 
abto i|j«lat i en drakes gap. 



228 



B) En hvit Ingel 

»bom sköldemårke förde eo sligt ÄngeU eller JV/i« jfii^er*\ 
Slägliafian, sådan Yl med y. StlernmaDs Änglasta mtaflt 

1 P. Nlgri Historia om de fordoa Westerås stifts Biskopar 

och diplomernas samt bitbörandé skrifters lijelp kunnat dea 

utarbeta: 

ilngelas eller Eleph Ängel Icfde 1223. 
• Johannes (I) Angeli fil. eller Johannes Ängelns (Dlpl. St. 
nio 377), gift med Hertiginnan Benedicta, Hertig Folke 
bin Unges dotter, som var Drottning Helenas, syster, 
DjTOttoing Catbarinas faster, K. Erik X:s, K. Johan Ls 
' och Birger Jarls kusin, ättling aT K. Inge I i Sverige, 
Erik Ejegod 1 Danmark och Harald Gille I Norge (Strlanh. 
S. F. H. IV: 2.^p. 301), béfryndade med Kungar 1 del 
Ungern, bvarifrån Kejs. Isaac Ängelns tog sin sista Kej- 
sarinna omkring 1190. Se n:o 2. 
. ^ Folke eller Fulco Job. (I) Angeli fil. Erkebisk.^.se bki 3. 
. . Israel Job. (I) Angeli 111. R. R., Bisk. Carl Ängels i 

Westerås Coadjutor 1267—74. Död 1291. 
. . Beoedlctns Job. (I) Angeli ill. R. R. (R. L. Ill n.-o 24). 
Archidiac. 1 Ups. 1280. Beseglade Alsnö stadga, som 
således ej kan vara af 1285, -ty B. A. dog 1281 (Dlpl. 
Sv. 1: p. 653, Striunb. S. P. H. IV: 580). Portråttei i 
likstenen ses 1 Mou. Ulier. p. 205. 
. . Karl eller Karulns Job. (I) Angeli fil., nämnd före 
Folkungar och Lagmän 1 Drotto. Catharinas testamenten 
Ar R. R. 1253. Lefver ännu 1260. R. L. 1: n:o 49. 
. . Johan (2) i Carl Ängels söner, som conflrmera deras. ft- 
^ . Magnus > ders testamente om Wentabrunn, såsom gif- 
. . Bengt I vet till Skokloster 1260. Rbyz. Monast. p. 65. 
. Erland Job. (I) Angeli son. 

. . Carolns Erland! fil. Canon. Ups., död 1295, begrtften 
t Westerås. 

. Laurentius Job. (I) Angeli fil. 1257. 68. 
. Johannes (3), Job. (I) Angeli ill. 1257. 68. 
• Magnus 111. Job. (I) Angeli Ridd., R. R., se n:o 4. 
. . Johannes (4) Magnusson, lefde, enl. Stlernman, 1298, 
1310. 

. . Ingeborg, g. m. R. R. Erik Osfensson, som lefde 1286. 
. . Margaretha, 1297, bestämd att bl! nunna. 
. Catharina Joh.^XO Ängels dotter. Se C) härnedaafir. 
Erland Elnfssoa Ängel, g. m. Hertiginnan Ingeborg, Her- 



• • 



En hvit JngtL ' 229 

t\g Folke bio Uoges dotter, syster till iob. (I) ADgell 
gemil. 

. Elaf Erlandsson Aogel. Var redan död 1281. Dlpl. 
Sv. D:o 885. 

. . JohaDoes (5) Elepssno Angelas, frät. MiUt. Cbr. Ut. 
Se n:D 5. 

. . . Gbrlstlna, Job. (5) Ängels dotter, g. m. Lagm. Bir- 
ger PebrssoQ t. Finstad i bans första gifte. Dlpl. Sv. 
n:o 1095. Begrafveo i Slgtoua. Dlpl. Sv. o:o 1806. 
. . . N. N., g. m. Rldd. Harald Elg t. Hallqul; lefde 1310. 
Längesedan död 1347. 

, . . . Gbrlstlna. Se Mkac. S. Erlcl Gap. 52. 
. . . Ragnild, Job. (5) Ängels dotter, g. m. Bened. Boson, 
R. R., Uplands Lagcomités Ledamöt. Erkebiskofh Mag- 
nus Bosoos bror (Dlpl. Sv. n.o 906. 058). Fru Ragnlld 
blef 1 nämnde äktenskap Svenska ocb Norska Riksrådet 
Magnus Benedictssous moder. Dlpl. Sv. d:o 1095, Mon. 
Uller. p. 138, Dalin S. R. H. 2: 296. 
. . . Ingegerd, Job. (5) Ängels dotter, g. m. l:o PbiUpp 
Finvedsson till Rnmby (Dipl. Sv. n:o 1095), 2:o Magn. 
Gregersson Läpia, bvllken blef Ragnlld Erlandsdotters 
3:dje make. Se C). I sitt första, gifte v födde Ingegerd 
Ängel Petr. Pbilippsson, först Prlor, så Erkeblskop, se- 
dan Prlor, ^'länge beundrad som en, stor predikant." I 
sitt 2:dra äktenskap födde Ingegerd Ä. Joff Månsson, som 
blef g. m. Axa, K. Magnas ILs dotter. 
, . Ingegerd Elofsdotter, Nnnna 1 Skennlnge. Se n:o 6. 
Gecilia Elnfsdotter, g. m. Magn. Garlsson Pnke, Lgm. 
1 Wärend (Dipl. Sv. n:0 951). 

. . Andreas Elofsson, död 1295, kallas Jemte brödren 
Job. (5) Elepsnn ''tbe Ängler''. Dlpl. Sv. n:o 885. 88fr. 
1069. 1574—75. 

• • • ^^®/ t lefde 1308. Dlpl. Sv. n:0 1574. 

• • . m eier i 

. . ^ Ragnild Elofsdotter, g. m. Eggardns dlctns Brabis- 
torp före 1.301. Var enka 1308. Dlpl. Sv. 1336. 1575. 
. Magnns Ängel den äldre. Svärfar genom en dottet 
Margaretba (?) åt en, som är Lagman 1250, morfar åt 
en, som är enkling ocb Lagman 1293 (Dipl. Sv. 1096), 
får han ej förblandas med Magnas fil. Job. (I) Angeil 
d. y., bvllkeas dotter Margaretba är i fråga att bli 
Nnnna 1297. 

. N. N. Magnnsdotter, redan död 1304, g. m. Bengt Sksn- 
kare (Pincerna); bon kallas Matertera Legiferi Birgvri i 
Dlplomer. 



t3tt AngbIii Joha$L 

, . . Iiigeborir, ogift 1314. DIpt. Sv. b.*o 1984. 

. . . Catharina, gift eller eoka 1314. 

• • . • Petras, Catbarlnas son 1314. 

, . N. N. (eller Margaretha) Magonsdotter, g. m. Peter 
Andersson, Lagman t Tlnnda 1250. Peringsk. Hol 
Upl. y. 33, hvarefter Stiernmans Höfdi Minne 1: 7( 
rättas. 

f t . Birger Pebr3son tUi Flnsta, Lagman. Se C)*). 



I Ä N 6 E (. , JOHAN (1), FOLKE, MAGNUS, JOHAN (Q 

ELEPSUN, INGSGÄRD NUNNA. 

2. ÄNGEL, JOHAN. 

Må yl först om bonom aaförii bråd som ir Hillt Tlssl 
{^agerbrlug kallar bonom Johan Engehson^ bvaraf bör slotts, 
ptt ban fiinnii honom föra det sigillet, der man laser: Sten» 
tum Johannij Filii Angeli^ och att detta ej tillhört Job. (t) 
Johansson Ängel. Man sef der en ängel med en bok i 
fkvgra och ett sceptrum Hliatum i venstra handen^ nd 
uppflygantfe vingar och Ifara fötter samt med gloria åriRf 
fiufvudet. P. Nigrl bfst. om ..Wester. Bisk. f. 34. Vt 
liänna blott en tafla nr Job. Ängels lif, men den ir iro- 
ftlt. 1252, 53 filer 54 (Ped. Claqssons Norska Cbröo. f 
750), då Job. Ä. redan egde en myndig son, af YärdigM 
liögrc an Lagmänneps, se vi bonom nnder Birger Jarl Jenle 
andra Folknogafräoder, anföra 6000 man (enl. Strianhola 
$000), för att, der Möiodalsao faller nt I Götba elf ocb kt 
3kaosen Lejonet nn ståf, stifta f^ed mellan Danmark oA 
Norge. Konong Hikan i Norge var Birger Jarls svårsal, 
al att man väl koode beräkna att Sverige sknlle valJa krif 
till Norges förmin. Men fred mäklades till Norska Knogev 
missnöje. Jemte Nprskc Konnogen Hakan IV;s krönte M 
Koonng Håkan, såg man bär 2 Biskopar ocb 15 ädliogir 
från Danmark och bland Svenska Magnaterna träffades Ry.^e 
Morforaten Aadreas JarlsIavUz, som blifvit fördrifven af da 

*) Dl sinHehitdsikriffen från vSr medeltid böljar studeras jemte ftr- 
fior och diptomboffgiåfver^ torde både rättelser ooh tillökoiDgar koma 
fmolses i det vi nu vela. Det ir troligt, att en sA mångtali» sl4gt bredds 
sjg liven utom gamla iiiverigc. Bland 19 vapen i Norra Wrams kvrka i 
Skåno har Prosten C. 8. Rönbcck funnit ett med en Ängel i sLdMei 
ined två nedvlnda vingar och 3 hopknäppta armar på tjelawn, • 



A NO Bil, Johafh 291 

Alezaoder Newsky, h?llkeii8.Damo glf?Us åt en ordeo ocli 
n iktdeml. Sedan Jokao Äogrel deltagit 1 den fredsvåiiiiga 
appgöreiseo, der begrg e makterna ålades att ersatta den skada 
le nåder nfreden vållat bvarandra -^ en fredslatning, som 1 
ilr tid sknlle få loford i sjelfva Ellhn Bnrrtts Ollveblad — 
ii flogo Svenskarne kem, åtföljde af den beskyddade Stor« 
fusten, hvUken man lätt knnde beräkna ej långe sknlle lem- 
118 oantastad i Sverige. Härvid synes nöd vänd igheten af 
Stockholms be/äitning nppgått till fnil klarbet bos Birger Jarl, 
ett seknlarvärf, bvaraf bans d. v. Rådglfvare Job. Ängel väl 
■å få till någon grad dela äran. Man bar kallat detta be- 
lastande Siockholmi anläggning. Tnneld' aogifVer 1232 så- 
som anläggningsåret, då Job. Ängel bevisligen var vid Birger 
Jarls sida. Att der fornt var en Birk (ett Btrca), en Köp- 
ttod, en Ctly. lider intet tvifvel; nn beslöts att der bygga etl 
å«i, ett torn^ en Jotrer* en Jbtfd$tad itad. Denna blef med 
Idsanma Rikets bnfvndstad. Det befarade anfallet från 
Alex. Newsky för det åt Storfursten Andreas Newsky lem- 
lade beskyddet, nteblef Icke; men mötte större hinder, än 
Olika anfall före ^'Stockholms anläggning.^' Vid denna tid 
lalade Birger ett kloster i Eskilstuna för Johannlter-Riddarne 
|å Rbodns och dessa skrefvo bit på Italienska (de Cia^istrls 
Sflogotb. af P. Wieselgren 2 p. 50), hvilket förutsätter att 
lår fannos män af transalplnsk bildning. Vi känna inga att 
fcrvid tänka på, mer än dem, som här bnro det namnet An- 
lelis, betet egare af samma namn ej längesedan från Grekland 
ktaiBlt öfver till Italien. Och vi känna inga värf, genom hvllka 
Aageli mil Johan och Erland kunde vinna det anseende, 
Ivari de måste ha stått, förrän de kunde eröfra systrarna 
Hertiginnorna Benedicta och Ingeborg' såsom brudar. Det 
■å ka skett, att döma af Johan Angeli son Carls ålder, un- 
gefirligen vid den tid, då en tredje syster Helena — enligt 
iednare ntredniug — blef Knut Johanssons gemål, hvllken 
laut, enligt Geijer, innehade thronen från 1229 till 1234 
(& P. H. I: 168), intagen i Konnngalängdea n.o X i Seriptt. 
r. Svec. m. m. n:o XVIII. Fadreo ^Hertig Joban^ hade 1 9 
Ir deltagit 1 korståg mot Ryssar. Drottning Catharina bar 
t sitt testamente af d. II Jun. 1250 på Gudhem gifvit Lunduy 
■. WL Damini Johannii Ängeli /l/its, nämnda näst före far- 
tadren Holmger och den älskade systren B. Då ett Jorda- 
l|te d. 13 Febr. 1253 nppgjordes mellan Birger Jarl och 
CidbeaM kloster I Erkeblskopens och 4 Biskopars närvaro, 
ippräkaas såsom vittnen: Konnog Waldemar, Hertiginnan 
Iigeborg (Konungens moder), Herr Holmger, Hertig Folkv;»- 



tss 



Anoel, Johan. 



^n. Herr Carl, Hertig tlirsson,' H^rr Carl, Johan Xngeto mb, 
Herr Kuot Pliilipssou (en Folknnge), Peter, Westg^öiha Lafsat. 

Dylikt skalle till ocli med 1 vira ''aristoKratrérdöinaBde** 
Hder fordra förklaring från bördens sida. Hvad trollklaaf 
lag der för den tiden i uamoet Job. Angelos, emedan så* 
Berna Insatte det, äfven då de uppstigit på årans böjder, i ^ 
sigillerna, nppjrepaode det på sjelfva grafstenarne? Hyarfore 
kallade de sig ej beldre Benedictiesöner, såsom ej ovaiUgl 
var i dessa tider, då man egde mera lysande möderne ån 
fåderne? 

Må vi först ån ntförllgare granska denna Anglaslagto 
Tapenmårkel 

I P. NIgri Wester. Bisk. bist. p. 30 ser man det vapei, 
91skop Israel, Johan Ängeli son^ förde. I skölden ses en tfn- 
gel ihed gloria^ klädd uti en med en fyrbladig ros saniman- 
häfiad tunica med 2 nedåt vända vingar, stående på en «r>ér- 
na, hållande ett Sceptrum Uliatum i venstra handen* Pi 
])Jelmen 2:ne fanor och der ofoan änglen med spiran, utan 
ftjernan, klädd i manteL L. C. p. 35 ser man ett SigiUmm 
Magni Filii Johannis Angefi, der ängeln ocb liljespiran åro 
lika dem man ser i Israels sigill, ocb stjernao har samna 
plats, meu år dnbbel. På samma pagina 1 P. Nigrl bist 
pes ett Sigillum Mngni Filii Johannis Ångeli^: der ångeln eJ 
bar gloria och båller i venstra banden ett kors med fyra 
små kolor i korsets räta viokiar. Cutler änglens bröstMId 
8es en uppåt vänd nymåne (luna coronta) och der oftaB 
(venne kedjor, bvilka, då de fnnoos i en s. k. Gonstantiner- 
riddares sigill, ntmärkte att han börda till Torqoariklassea. 
L. c. p. 34 ser man Sigillum Laurentii FUii Johannis ÅngeH, 
der änglen med sin gloria och med sin korsspira utan kulor 
i korsets vinklar^ hållen i venstra handen, har skor på fSt- 
ferna och ett blomster derunder. L. c. p. 34 och Mon. 01- 
jerak. p. 135 ser man: S. Fulconis Filii Johannis Angeli, der 
Ungeln med skobeklädnad på fötterna^ upplyfter den högra ikk 
0änker den venstra vingen, hållande en bok -t venstra oek 
Hljespiran i högra handen. I ryggslglllct Moo. Dlier. p. 135 
fser man ängeln upplyfta begge vingarne, omgiften af 2 stjef' 
fior. I Mon. Uller. p. 70 ser man: S. Johis erlandssans dieti 
4ngeli, der ängeln , utan gloria håller Hljespiran i venstra 
handen, ' ofcan en stjerna, med ett mindre signet, der man 
per blott änglen i bröststycke of?an orden: S. Johis. Is. e. p. 
9>1t trålTas Sigillum Earoli erlendi filii, der, nnder ängeln t 
bröststycke, ses ch luna cornuta, hållande ängeln en kfon^ i 
hvardera han4cn. 



f 

Då Jobaiines Ängelns först broktde det seerct, som hans 
söjier med niigra omyeJillogar sedan förde; både vi 1 Sverige, 
si vldt ?1 no kanna, Ingenting 1 heraldiskt hänseende fullt 
Jeaaförligt ned Änglasiågtens vapenmärke* VI bafva sett 
ftari Jobannes Ängelns, strax ban framträder, år nära be- 
siägtad med utslocknade och snart nppstigande Konungtihus. - 
Och når hans alla barn kalla sig Jobannis Angeli söner, 
kans dotterssöner npptaga hans namn och hans vapen eller 
delar af hans vapen m. m., si angifves af allt frän detta håll, 
att Johanneå Angtlut med en ängel i vapnet år en Konungs^ 
Moift med största anseende. Och när vi sedan hafva inom kort 
tid sa många Johannes Angeli, är visst ej opåkalladt, när 
heraJdiken derjemte synes me^t erinra om Byzantinska sinne* 
MIder, att vi dervid erinra oss, barn kort fornt, dernnder och 
derefter flera Johannes Angeli, sannolikt med liknande eller 
samma vapenmärke, som Kejs. Isaac Angelos insatte i sina mynt. 
. knunat uppräknas af Do Cange I Famili» Byzantina. Då 
deo störtade Angeli-slägtens ättlingar hopsatte sina stam- . 
taflor ända från Constantlons den Store, lära de ansett dea 
Ängel, af bvilken Isaac Angeli förfäder boro namn, vara ett 
aråidrigt slägtmärke, sannolikt tagande Victoria Constaniini 
med sina vingar 1 KeJs. C — ni mynt för en Ängel (Do Cange 
L c. p. 11). I många Kejsares mynt ser man Victoria med 
vingar hålla ett kors 1^ högra bauden, se t. ex. p. 65, 71 etc.,, 
Uksom i filsk. Carls samt Laurentii Augeli ocb Magni Angeli 
secreter. En halfmåne, sådan vi se den i Magni Augeli och 
CaroH ErlendI fliii sigiller, se vi i follkomligt samma ställ- 
Biog i KeJs. Heraclii trinmph-medalj. (Dn Cange i. c. p. 94.) 
På mynt, slagne 1 Byzans och aftagne 1 Da Cauges Coustan^ 
tinopolis Christlana p. 7 följ. finna vi att en fnllt liknande, 
ippåt vänd nymåne med en stjerna deröfver, var denna stads 
märke såsom Grekisk Kejsarstad, förrän ^enna nymåne blef 
Tirkarnes vapen. Perlngskiölds förklaring, att denna Inna 
caraot^ vore en båt, för att ntmärka S:t Eriks kyrka (K, 
Erik IX troddes då bafva fört båten, liksom Carl VIII förde 
deo), beböfver nnmer ej vederläggning. Då vi se en stjerna 
onder änglen 1 Job. dictl Augeli sigill, må vi erinra oss, att 
eo predikant på 1000-talet (Grimms Deutsche Mytbol. p. 820) 
förklarade denna stjernas betydelse under en änglabild. Det 
^åf vårt ödes^jtjerna och S. Michael utdelade ödets lotter.^ 
Och boken 1 Änglabildernas hand, bvad skall den syfta uppå, ' 
lär Johannes Angeli fllios — Härhöfvidsman på Guidbergs- 
hcd — håller den? Är den ej en nr genealogisk grnad 
gjord efterbildning af den ""Evangellibok^ Du Cange flaner i 



2M AvoBL, Mom. 

haad Anfell kand 1 hnns skldepemifiiffT (Da C^ife Piiill 
Byz. p. 105.) På samma sitt ses Cbrlslus bllla "Bvaogettk 
boken'' 1 prégieo på en mångd Grekiska Kejsarmynt, åften 
Comnenernas (L. c. p. 141), som då ?al voro mest gil^e, 
oek gängse 1 Värlngalederna. Den kellga skrift kade dock 
iften omlaiat en Ängel med det eviga Eva$ég€liMm i Aoadm» 
som bårvid torde vara afsedd. Man Jemnfdre erncem ciln 
globolls 1 Magni Angeli sigill (p. 35 bos Petr. Nlgr.) ock cn- 
cem com globnils 1 Cbnstantlnl den pnrpnrbarnes mjntpregel 
(Do Cange L. c. 11 5). Synes ej den ena grafsticklen varit 
1 sina drag beroende af den andra? Vi ba ej 1 vesterlåoé- 
aka heralitiken knunat träffa något annat dylikt Men Sceptri 
Illtata (liljespirorna), der de Ingått 1 stallet för crnx glokiK 
lata, åro, det medgifves, lika de vanliga vesterlåndska. Att 
ingla bilden trängde från Grekland till Tyskland, bar iet 
koglårde beraldikern Professor C. S. Tbeod. Berod 1 Bou 
satt ntoffl allt tvifvel 1 Die drei dentscben Farben nod eli 
deutscbes Wappen 1848. I Wittekinds Annal. 11b. 1 bas 
Meibom p. 656 läses: In qviuta (leglone) Ipse prlnceps ca- 
ramqne eo Ängelu$, penes quem Victoria, denso agmlne clr- 
eamseptos L. c. Uti L. 1. p. 641 förklaras Angelu$ betyda 
en fäna med en änglåbild ocb änglanamneU Kejs. Hearik 1 
(919-936) förde i bnfvndbaneret Micbael; likaså bans sai 
ocb efterträdare Otto I. Lärda Professorer I Tyskland baf^fa 
försäkrat min vän D:r FJelfstedt, nnder det de med booaa 
rådfrågat på stora Bibllotheker befintliga källor, att fért 
detta änglabaneret lotet kejserligt bnfvndbaner är nånodt I 
Tyskland; örnen undanträngde dock der änglen, b vilken länt 
under Angelernas ätt både blifvM bnfvndbaner 1 Greklaid* 
Och det stannar ej blott vid sannolik beter, då Sveriges le- 
röring 1 denna tid med grekiska förbållanden ifragasattei 
Ett oemotsägligt 6eDta på en beröring mellan Grekisk acl 
Svensk cnltnr vid den Ifrågavarande tiden möta vi i Periaf* 
aklölds ättartal p. 74, der Konnng Magnus I för er ett riks» 
sigill, hvarntnr b an tagit de 3 kronorna ocb insatt det Chri- 
flt Monogramm, som, blott något bättre gjordt, ej sållaa Bi- 
ter å Grekiska mynt. Man Jemnföre Dn Cange L. c p* 40. 
KeJs. Jovianl mynt ocb p. 86 KeJs. Manrlcli, ocb p. 27 R^ 
Decentll, det sista myntet t näst sista raden, med de IH' 
Toma 1 Konnng Magnus I:s riksklämma, som måste vara 
XP (cbr), lila monogrammlserade, och A samt m (omega). 
Denna betydelsefblla ändring af det Kungliga Signetet miate 
liafva stått 1 sammanbang med Konung Magnus åtgärd att 
Itffvandla en m riddarordoa till eo Kunglig loståtutloo, di 



r. 



Anob», Hhatk tSi 



Mfl I ordeoskedJiB såg ''åoglaboweder^ kTllkel ttramedde, 
tit dl den "^nrgtnla Serapbtaer* oeli CkerablmeNOrdeD'* af 
Kaapflff Fredrik I losilflades, jHéesa anglåhnfTadei blefiro 
pnrdaader^ aom Sveriges Kaof anno bar ocb sänder Earopas 
regeater ocb ger St slaa främste nadersåter, nea åt alla 
mot tkjfiåågKH att flSnvara Chriitettdonun. Af Koaang Mag* 
aas 1:8 kaslner, Job. Angell söner, ftaaas säkerligen llert 
in en Inom en äldre Törqnari- ocb Riddareklass Innan Sve« 
riges första . riddarslag firades. Pi bvllken Yäg både dessa 
Grekiska »lägtnamn ocb bokitH/ter väl bnnnit npp till Må- 
lareas stränder? Historien tiger. VI ba från denna tid ej 
faanit Grekiska bokstäfver I andra Bnropelska regentslglllers 
ej äaglabtlder t deras riddarordnar*)* 

*} Eo ÅDgd Ur dock finnas i det Ofre 8o]litetitka Sagant Sidsia kinda 
Men. Kom det derifrån tiU Srerige, nXr MUtiilausi Boleslai broder^ 
(Mra dcbleniens Hertig, gifte sin »yiler Ricbissa med Svcrigei Konung 
arerker? Jcmie tin undersköna dotter Sopbia, som så förbrjrllade den 
•onilisliakt torre Sven Åkesson, att ban erinrar sig Tollius ocb Naso oob 
Virgilias, — fflrde bon ej frJlndcr frln sitt bemland till Norden? Men 
Ifven om ▼! lemna de Nordiska hofTcn, IfTen om Ti It^na Thorer Hel- 
nng, Jkkolntben, som kunde hemffira en maka med Anglamarke innan 
detta JUuiD blifTit Kejserl^;ty — bråd Ir rimligare, Jln att, nJlr den ena 
Ängeloa i Bvzans Tille utstinga ögonen på eller mörda den andre ock 
kans barn, eller nar Frankerna sedan jn^ade Angelema andan åt spridda 
kålL en TAring, sådan som Thorer Helsing varit i sin tid, riddade en 
af slagten Ängelns genom att taga den med sig bem, eller att en dvlik 
▼lriiq^k<ifding kannat rädda en prinsessa såsom sin maka och att den* 
•as baim kunde i kraft af de höga möderneanorna, angifna, såsom då var 
vanligt, i del upptagna mödernevapnel och mödernenamnet, ingifta sig i 
Xononga- och larladagterna? Der fanns ju i Wadslena kloster en Tur- 
kiana, som Drottning Johanna i Neapel lemnat i S:t Birgittas skjgdt 
mk Piariom Wadstenense. En Turkinna bitkom i Carl Xhs lid (se 
Jkona Åkerhjelms biograpbi). Kunde ej en Grek eller Grekinna af An- 

gitemas att lifven blir ha Tunnit skygd? Yaringarne kunde yal tala med 
r^er, nlr de kunde sjunga Grekiska sånger, om ocM lika svårgripliga 
br Greker, som de götiska sångerna, brilka anföras i Kejs. Conslanlini 
Ceremoniale (hvarom se Subms bisL om de fra Norden ndvandrede Folk 
1: p. 315X Aro för både Görber och GöUr. På många vftgar kunde 
■an då hinna hit från Angelernas rike. Kejsar Isaao Angeli farbror 
Nicolaus Angelus blef Normanden Rogers fånge 1152, ocb en farbror 
Jokamaes Ängelns^ som omkring 1185 af sin brorson ntnlmndes till 
Bcbstslekrator, hade en oakta son Michael Angelus, h vilken gafs Tjrsko 
KqMren Fredrik I till gisslan, då denne gick genom Grekland till ^e- 
rosalem; H. Angelus blef sedan mördad 'Vj lepinande fvUvexta barH\ 
Kunde ej en barmhertig Ty^k föra en yngre Ittltng till Tyskland och 
dcMM aedan komma till Norden? Kejs. Isaac Angelos hade en bror 
Jbå^njlgg AmgåinSf bTilkens ehe son också lemnades Kejs. Fredrik till 
giirian 1190 och som sedan cg omtalas. Följde han Kejsi Fredrik hem 
eeh begnf ban lig Bn Itagre från det för Angeler snart farligblifna fl- 
iaraaaUndet? En Kcjja. Isaaoi och Altiii bror IHcolaoa blof Norman- 



1 



2S8 A no BL, Johan. 

Då si mycket arbete år oedlagi^t fdr att visa, bara 
Svenskar atvandral till andra länder, kan yäl ock det for- 
tjena uåp^n möda, att atreda, der ske kan, att åfven racllaa 
Oden och Unionstiden ntlinduingar bltkommo med främmande 
landers höfsfe byfsntngp, 

VI tveka ej att förklara, det Ängrfaåtten, näst Folknnga- 
ätten*), ér den märkTårdlgaste Svenska ätt inom den tid. 



danas f&oge i en tid, då 'Svenska Korsfarare i stora -skaror strSnmade 
ut och återvände. £n Kejs. Isaac Angeli doUer och Margaretas tf ■ 
Ungern sryfjoiter blef, efter giften med WesterlSndske mSn, begrafvea ^ 
nflra Wiltenberg 1208. En o»kta son af Mich. Å. helte Johannes An- | 
gelos ooh dog i 13:de seklet, kallades, heter det, Dux af latinska Förfat- 
lare, ej fOr del han var Dux, men hedrades dock i tilltal med namnet 
Ducas. En annan Johannes Angelus omtalas i början af H:de sekleL 
Efter Con^lantinopels fall säg man dessa Angeli i WesterUnderna såsom 
fattige och skrytsamme uppgöra stamträd, som TSckte de lärdas löje, la ' 
stannande vid Constanlinas den Store, än rid Adam. Du Cange and^ ; 
att, då en Constantinus Angelus fick en Prinsessa Theodora Comneoa, ! 
Tar Angelernes ätt föga bekant; men en Joh Andreas Angeois Flavni ! 
Comnenu.«, ättling af Woiwoda Drivalensis Andreas Angelus, nlga£ 11121 I 
en genealogi, som skulle visa, att Kejs. l.<:aac A. blott förnyat en Angli- i 
eller S:t Georgs-Orden, hvarinom ättemännen Angeli skulle varit Stor- 1 
mästare ifrån det Roms Kej<;are första gången blcf Christen. Det torde { 
dock haft mer grund, än We^terlandets lärde ville erkänna. 1 Isaao ! 
Angeli mvnt ser man både Ärkeängeln Michael, som räcker Kejsaren 
korset, och 8:1 Georg. Begge dessa namn voro ju, som redan nanuits, sin- 
nebilder af Christus, satans besegrare och jordens skapare (Georgios), 
hvilka värf i Michael och 8:1 Göran hade sina häntydningar. Yäringarac I 
hade väl läst om 8. Michael, hvad vi läsa om honom i JVials och Jomswi- 
kineasagor. Påfven gjorde författaren till sin "Commensalis", dömande 
en Usurpaior af Stormästarskapet (ill galérerna, och ännu da Grefve Ja- 
cob De la Gardie 1815 var i Spanien, funnos ''Constantincr-Ordens" 
riddare, som lemnade honom serier pä Stormästare från Consiantinos tiU . 
fåra lider, om jag mins rätt, såsom tillägg (ill hvad J. Mich. Marqnei 

S resterat i Madrid 1642. Vi höra nu berättas huru dessa riddare situ i 
rapoleon lll:s uniformsconclaver. En af de Grekiske Angclernas äUlia- 
gar hade kommit upp till Nevers i trakten af Leiden. Då Nicolans An- 
gelus Lugdunensis fick ett loflal af Papirijus Masson, en Advocat i Pari- 
siska Parlamentet, död 1611, utgjorde den Dyzantinska börden det sov 
ej minst prisade?. Skulle det för Anna Comnena såvälkända "Thule" q 
kunnat cga Angeler af samma börd 400 Ull 600 år förut? 

•) Alt denna ätts stamfader varit nlländning, har visst Wifvit antigat) 
men utredningen är onöjaktig. Det erknnnes, att stamfadren var här f«- 
dan i Konung Olof Skötkonungs lid. Hade han hitkommit på den namn- 
kunniga handelsvägen, som den tiden sammanband Östersjön och Kasptska 
samt Svarta hafvcn? Vi kunna upplysa, all Bulgarerna, enliät en Fr. 
Ircnjous, anseiu ha utgått ur Skandinavien (Du Caise L. a n. 339)t 
Det angifver en opinion om förbindelse mellan Skandinavien ooh Bul- 
garien. Har ej en Bulgarer hilförl Folkunga vapnet? I Bulcarer-Knsa- 
rqni och Konum^os vapen aer man (Du Cai^e L. c. p. ai5j BolsariskA 



Anobji, JoAoii» 



237 



/: 



St Arflkei) man kan btrja fSrfatta Moyraphler. Då n se 
dessa bida ätter fästa slnasgläosande sigoeler under rege* 
iliifsJiafldilBgar, både knappt 3 å 4 Svenska ätter nägra 
■irkeor ocb dessa Toro föga benärkllge, särdeles om de 
udaotagas, som synas Inkomue från Danmark. 

Bvarlfrin än Johannes* Ängelns må ba stammat, så blef 
lans tiJl?aro af stor betydelse. Under bans söners med* 
mkaa genomfördes de vigtlgaste refbrmer 1 vårt land. Un- 
der det de krönte Folknngarne afsatte ocb mördade byar- 
aadra, se vi Jobannes Angeli ättlingar ärofullt verka for fre- 
1^ yrken, ifrigt sträfva för flyttandet af Gamla Upsalas 
Erkeblskopsstol med tby åtföljande bildningsanstalter fråii 
Gamla Upsala bondbygd till ett rattendrag, som knnde lättare 
férklnda den nya borgerliga med den nya kyrkliga bufvnd- 
staden, der de grundlägga ocb fbllkomna den nya Domkyr- 
kan, sedan kraftigt genomförande slafveriets ntrotning genom 
lya lagar, åtminstone lagredaktioner, verksamme i korståg 
af fosterländsk vigt, slutligen verksamme för Bibelöfversaft* 
ilBgar på folkets språk ocb andaktens vändande från liel* 
fOBskarorna till Gbristns. Bland Angelernas efterkommande 
le vi Erkebiskopar, Biskopar, Uplaods-Lngmän, Riddare af 
Ghrlsti Orden i Lifland, Helga grafvens Riddare, Författare, 
kanoniserade belgon, Ja Riksföreståndare ocb Konungar. 



rikets resta lejon ofvan Dacatus S. Sab« S balkar^ sä alt deraf 

i lUdeles samma Tapen uppstår, som det Birger Jarl förde, ocli som sedan 

l^fil Göta rikes Tapen. iDgen Heraldiker lägger rigt på om vapnets 3 

"Idrer" an äro balkar och an ginbalj^ar. Blott de Folkungar förde le- 

}oaet offer 8 balkar (se Peringsk. Ättartal p. 72), hvilka hade till mo- 

I der Ulrilda, Ben^ Snyfvcls sednare gemål. Hon Tar, liksom K. Erik 

I lX:i semål Christina, dotter af Björn Jemsida, thronpretendent efter K« 

' Inse ll» död, förmald med K. loge l:s dotter Catharina, kand blott af 

[ Koytliogasagan, sannolikt ej, som de i öfriga källor anförde barnen, födda 

' |f Blot-Srens dotter Mö, utan af den till sin harlcdnirtg okända Helena. 

Ar detta en stjfmoder, sor jifter en af K. Inges döttrar till Mistislaw 

j Wladimorwitch, ar det en telning ar en af österns FursteslSgter? Har 

I koB fört Bulgariens lejon och Salias 3 bSrer till Norden? Så uppgår 

tBcUertid Folkungaatten ^enom Ul vilda till det il:te seklets regentkue. 

Van hår ock en sagoupp^ift att Erik Segersalls dotterson Ingrar Vidförla 

tkiide en maktig drottning i Osterlanden och dog i SaracenerlandeC 

brlika minnen antyda slagtförbindelser mellan Svenskar och Ostarnt 

Fintar. 



I 

SS8 



3. ÄNGEL, FOLKE JOHANSSON. 

VI lån först kiona Folke Äiiirel som ArekUiaeoi I 
Upsala, men kanaa släta att kan föret vartt Kanlk vid iet 
Colleginm Canonicornm secnlarlnm, Erkebiskop Jarler stiftade 
tid Erkeblskopssätet I Gamla Upsala, ock bvar?ld Jarler öa* 
skade få anställa kögbördade och rika ynglingar, som na- 
nits för stodleroa. Då de öfrige Kanlkerne väl oftast boMa 
Tid sina prebendeo ock lakommo till Domkyrkan på ErkeU- 
skopens kallelse, skulle dessa bo qvar vid dea Prestbildaiagi- 
anstalt, stiftet bestod sig i bemlandet. Då ett Arckldlacoaat 
sedan stiftades, tillträddes det först af Fulco fiL Johamii 
Jngeli*), dervid han>llck en lön af 36 marker peaalagar, 
bvilka Perlngsklöld skattar till 2,028 Hdr (nemL sllfver* 
Carolloer). Härtill bidrog Stockbolm, kvar bonde 1 Attaada 
(med 2 pggr), 14 sockoars kanlktloode, fi markland jord I 
Gamla Upsala, Bälinge, såsom annex till Folkes prebende, derat 
Tlcarlen fick 1/3 ock Folke 2/3. ^Sv. Dipl. nK> 414. Sällaa 
kar «n lön bättre användts. F. A. Insåg att Gamla Upsala, 
liggande aflägset från vattendraget, aldrig knnde bil anut 
in en bondby och beslöt att lefva och verka för stiftsreal- 
densets förflyttning till Ar-^s eller åmynnifigen, der Fyrlsåa 
krlngsvallar den sedan så bekant blifoe stndentholmea. Der 
▼ar det Gamla Upsalas Birca eller Köpmansstad och baM 
Elden hade härjat den, så att man behöfde l^Jelp för åter* 
uppbyggande. I Regist. Ups. p. II säges uttryckligen, att 
Folke som ErketUäkne skaffade tillåtelse att flytta stiftsrcii- 
tfenset Ull Nya Upsala (procnravit llcentlam translatloala 
nedts ad novam Upsallam). Påfven gaf 1263 sitt bifall tm 
det visa förslaget. Sannolikt hemkom Folke från Rom and 
4enna tillåtelse Jemte de 1 OcL 1263 ntgående Påfvebnliaraa 



*) Som ArchidUconufl begagnade Folke elt ligilli deri man ter hui 
^^dernes stamTapen", enL Periogskiöld» en ange! i en aflang fUtepdt 
med en ringe lyfiad och en sftnkt, med intkrilt: Sig. Fuieoniå JWC 
Johannas Angett, hnlkea ttampel han sedermera behdll ?id den itörra 
embetsklamraan. I dess "fingergnll" Tar afren stam vapnet ett andthrf- 
▼ad med uppslagna vindar utsatt, hWlket under tiden brukades till rj|g- 
aigill. Men som Erkebiskop förde han, såsom då vanligt var, sin cgaa 
bild, sittande på biskopsstolen i, bvad Peringskiöld kallar, sin Påflift 
drBgt med omskrift: FmIco Dei gratia UpåolientU ÅrehiepUcofftt, 
Skref sig ock Fuloo mUeratiane divina Arohiep. Ups., hvaraf kUrlifm 
UiifUt att Ihk ftMm betjder mlåermtiane divina. 



AvoBK, Völki Johamiiom. 239 

ffle< Qppiiaiilog till Erkestlftet n. n. att skynda ttll det bf^v 
iffa laodets vndsattnlDgr. VI liar?a sett att Biskop Carl 1 
Westerås var en af de Biskopar, som dervld skulle biträda. ' 
Folke verkade emellertid för stadfästande af ^^Vcrbam Gra- 
ds^', eller dea predi'&afi om korset så att allt h4r hemma 
närt gestaltade sig till llkbet med det man sag 1 äldre 
ebrlstaa länder, ock att Cbrlstendomen I Sverige allt tydli- 
gare fick sin brännpunkt Jost I den stad, der någon- knnnat, 
eallgt Adamns Bremensis, 2 sekler fornt berätta sig bafva 
sett 72 monniikooffer upphängda bland hundar I Ödens Innd. 
Tidigt efter tillåtelsen ftåo Rom Inflyttades Colleglnn 
Canon, från Gamla Upsala ttll Aros, som snart började all« 
nint kallas Nya Upsala, dock må man ännn ej en lid an-* 
taga det säkert för Westerås, der Aros eller Arnsla nam- 
nes. 1257 d. 1 Nov. skref Birger Jarl ett bref till Medelpad 
sek Ångermanland, horn man öfVerenskommIt, att hvar per- 
80B, som hnnnlt 20 års ålder, sknlle för hvarje år erlägga 
eo penning till Upsala nya Domkyrkas byggnad. Fattlgtion- 
den anslogs också för en tid till detta ändamål, dervld Jarlen 
kiavlsade till hvad hans älskellge slägttng Erkedjeknen Folke 
gemensamt med Jarlen förordnat (pront dllectos cognatos no- 
ster dnns F. Arcbldlac. voblscnm dnxerit statoendnm) (D. 
Sv. n:o 445). Det året skref Folke sitt testamente till Up- 
sala Domkyrka I Berghem, försegladt äfven af bröderna 
Joban (3), Lanrentlus och Magnns Ängelns. 1267 blef han 
atvald Erkeblskop (Electos). Konnng Waldemar satte ho» 
OOB såsom sin nära frände stol och staf I handen och ring 
|å fingret, enl. Rbyzellns. Påll. conllrmatloa gafs på Con- 
clliet i Lyon 1273. Ar 1274 kom pallinm. 1275 vid Piagstr 
tiden blef han Invigd. Så driftigt ledde han den nya kathe* 
iralens byggnad, att han redan d. 24 Jnn. 1273 knnde i Ko* 
aiDg Waldemars närvaro bemta S:t Eriks Scrlnlnm med mar- 
^rens ben fk'ån Gamla till Nya Upsala; och* förde sedan den 
4 JiH 1273 de framlidne Biskoparnes öfverlefVor från deil 
ganla till den nya Domkyrkan. Dock voro mnrarne ej fhll- 
Ijfgda eller tak hvälfdt, ntan lät han bygga eo träkyrka 
tom mirame, så att Gndstjensten der knnde hållas. Här 
IMes nn I det saanolikt mest färdiga högcboret Engelske 
Missionär-BiskopeB Everlnns, död 1026, Kongl. Stenki^ka 
litas flrände Biskop Sven Kolsson, död 1040, Biskop Köpman, 
Hd 1162 af sorg öfver Erik den heliges död, den förste 
Krfcefilskopen Johan 'af Rnmby, mördad af Estländare vid 
Alaarstäke 1187, Erkeblskop Petras, död 1197, Ölans Lamb* 
luga, téå 1200, aamt ee af Kooang Johans förmyndare 



240 Alf G Bl» Fblk$ JohfinsBOfL 

WalerlQS A9d 1220, ttll brtla onder eo stor Ifksteo, kirtril 
siirverplåiar losånkts, .2 hviika prelaternas namn Toro Inri- 
stade. Oesse plåtar, Toro i Perlngskélds tid borUa^ne, nea 
ateneo låg qvar geat emot knn^stoleo. Hvarföre Olaus Jksh 
tömer, koooflg^ Erik IX:s brorsson, ej transporterades, år ob^ 
kanjt. Låg ban ej 1 G. Upsala, ntan i eq. ättebög för Erll* 
ska slägten? I Galendarlnm för Upsala Ärkestift från 13i4 
(Dipl. Sv. 2) läses emellertid vid d. 4 Jall Traoslacio Ar* 
cbleplscopomm de antiqua Upsalia ad Upsaliam Ah) DiI 
MGCLXX terclo ocb d. 12 Jall: Gommemoraclo omnlum efl- 
scopor. & Arcbiep. Upsal. eccl. defanctor. böra II. Pi deo 
dagPA firades årligen dessa Stiftscbefers minnen vid Brké* 
biskopsresidenset i katbolska tiden. 

Då vi känna konnng Waldemars latisinnigbet, t. a ■. 
Tandallsm (^^Han valte det Wexlö kyrka brano^'), må vi ril 
fj tveka att tillskrifva bans Erkeblskop ocb Syssling Folke 
Ängel främsta äran för Upsala berrllga Kafbedrals bygs^inl 
(om ock ej fnlländnlng) på ^'Domkyrkoberget.^^ När oai 
Jemnför detta Sveriges arcbitektoulska underverk med Gaoli 
Upsalas lilla landtkyrka, så måste man erkänna, att den aiai, 
som uppkastade planen tlll en så storartad reform, qvarleir-' 
nat ett minne af genialltet och bugstorbet, öfverträffanie 
bvad sjelfve skaldernas pbantasi plägar förmå åstadkomoa.* 
Det var Just mellan 1266, då Birger Jarl dog, och 1276, A 
Folke dog och Magnus I blef kung, som nya Upsala uppstei- 
vr Östra Aros's aska, med sin Domkyrka, så mycket uppby^gtfi 
att efter verlden var nödgad att fullborda, och med sitt Erk^ 
btskopsreisidens Jemte kanoniernas läroverk, bvilket allt ?at 
den nya staden så stor betydelse. 

Och Folke lade nu till de 4 kanonler, bvilka ErkebBt 
Jarler stiftat, 8 nya, den tolfte bekostad af Folke sjelf, sai* 
dertlH analog gårdar, bvilka ban arft efter sin fader Ji^ 
Ängel. Det testamente ban uppsatte såsom Erkedjekne \iSl 
(D. Sv. n. 442) fick nu tillägg: 1/12 af fäderuearfvet aovta- 
ées till Kanikernes underhåll; särskildt namnes Grenby nei' 
tillhörande gods. 

Uppgiften att ban dög d. 3 Mars 1276 måste vara fei* 
aktig; ty vid Midsommarstiden s. å. satt ban den fräBile 
bland K. Magnus I:s Gompromissarier 1 Kuogabäll, der K. 
Magnus Lagaboeter var Ordförande 1 rätten, hållande med K. 
Waldemars Gompromissarier. Folke var der, som förat, det 
dugligare brödren Magnus Birgerssons man; men uppgiftea 1 
Fants Gbron. register (Handl. r. Skand. Hist. Ix 119), att K. 
Magnus d. 20 Maj 1276 skrif vit t)ll Erkeblskop Folke oa ea 



AifOBt» Folke Jokamson. 241 

lirortiiliif mellan Kyrkans och Kronans gods (Mon. Dller. 
f. 6) ^nndar sig på ett tryckfel ibm.^ ty i latinska cltatlo- 
lei stir 7 Jan. Att Folke dock dött 1276, ir Intet t?ir?eK 
Jlaa antecknade 1 Annaler, som fördes, bans bortgängr ock 
iUIade kär ock der en berömmelse. I Mess. Gkronlc. Episc. 
keter det: ^Tolcko Ängelns bar Tnnnit étt odödligt beröm • . 
Med. ganska stora mödor flyttade ban Domkyrkan från Gamla 
till Nya Upsala, der ban förträffligt fallföljde den berrllgt 
^gynia tempelbyggnaden.^* * Väl skrifver Rbyzelins, att bvad 
denne förmögne ocb genom slågtskap med sjelfra Konnnga- 
kiset myndige E. B. gjort bafver, både innan ban blifvit B. 
B. ock sedan, genom testamente till Domkyrkan och Domca- 
pitlet, det är /ö^a värdt att veta^ om ej bvad Kanonlerne Tid- 
kommer. 

Det ir de Lntherska Prelaterna, som låta de gamle ar- 
cblleetoniske mästerstycken från Medeltiden genom yanvård 
mineras, värdigt att så döma om dessa mästerverks npp- 
hofsmån. Så yttrade. Adamns ok hedendomens bjeltar: *Met 
är onyttigt jtt ransaka hedningars acta.^* 

Folke Ängels verk nådde sin fnlländning under duglige 
eRertridare, hvaraf 2:ne voro med honom befryndade: Jacob 
Jffae/Mois ErkebiskQp 1276, aflrädande 1281, död 1286, hvil- 
kens bror Erland var gift med Erkebiskopens syster Catha- 
rina, samt Magnus Boson^ Erkebiskop 1285, död 1280, hvll* 
kens bror Benedict Boson var gift med Erkebiskop Folkes 
kusins sondotter Ragnild. Under Magnus Bosons tid 1287 
kom Etienne Bonnenil från Paris med betyg af Renaut le 
Cras, Prost i Paris, att vara Maistre de falre leglise de Up- 
sal en Svec (o. 045 i D. Sv.)« Bland sedoare Erkebiskopar 
se vi Erkebiskop Jacob Israelssons kusin Lagman Israel 
Ands dottersson Olof den vi$$ 1314-1332, Erkebiskop Folke 
Ängels kusins sondotters son Petr. Pkilippi 1332— 38, död 1341» 
samt Erkebiskop Birger Gregor ii 1366 — 83, som var kusins 
SinssoA af Olof den vise, så att vi ej torde kunna framvisa 
nigon annan slägt, gf hvilken så många suttit på den Erke- 
liskopsstol, Folke Ängel flyttade tUl Fyrisån, som af hans 
itgea, eller af slägter, som med Anglaslägten voro befryn- 
Idade,^ 

I Ära åt Folke Ängels minne 1 Vi räkna honom tryggt 
un Svea Rikes Erkebiskopar af fl>reta storleken. 

! Skrifter: Memorialia loripu nunu Dni Faloonis Aroh. En. 12 tillar 
mrtkaas i Ser. r. Sn m. c T. 2, p. 306, alla ang&eiide lliraoqla S. 
8nci. Langetedan förkomna. 

BIOOB. UK. XXni. 16 



; ' 



1 

t 

4. ÄNGEL, MAGNUS JOHANSSON. 

Magnus Ängels mlime fSrtJeotr ir mer is es sjipiilt 

att anou bevaras, flao råkaades bland Riksens Rid icdM 
1268, bada således vid sin död 1297 nåra tre decennier M» 
tagit 1 Sveriges regering. Intages^, 1 Ugglas Rådsliafd, du 
siste 1 2:dra afdeln. nnder N:o 64. Var Riddare förråa !•» 
f<s UiXiXti anföras I vira nrknnder, siledes sannolikt rMdi9 
af en ntlindsk orden, barande den kedja, vi se 1 hans npM 
sisom börande Ull Torqvarl -klassen. Bodde 1 StoekMi 
ock reste en ging derlfrin för att d. 8 Sept. I Upsala Istk 
Jnogfrn MarUe födelsefest; tog di vägen öfver sin gini PM> 
tnna 1 Rasbo socken, derlfrin kan begaf sig till sii lilA 
Qj[is 1 samma socken, — begge nn De Geerska girdar. Ma 
har Insjnknade kan hastigt och häftigt, flck feberyrsel nieri 
dagar och lig dereftef alldeles millös i annn 3. Under desn 
dagar förtirde han alls Intet. Vid hans sang satt hasa af* 
stersson, den lärde Israel Erlandsson, di Prlor 1 Slgtaaa, ii< 
dan Biskop i Westeris. Och Riddarens kapellan, Hr Haffl* 
nns, tänkte biptt pi hans sjilar^kt, oeh Knöt, hans sailsT^f 
tänkte blott pi begrafoiugsanstalter. Hen Israel hade ej Ma* 
rat hoppet Han föreslog en barfotavaodring frin Plottfial 
till Upsala, företagen af de sörjande tJenarne,och Kapeltaam 
och Smisvennen voro strax redobogne att följa Mrslagei A^ 
slgten med fotvandringen var att 1 S:t Eriks Kapell vtKNi 
till Gndoch S:t Erik ännn varmare böner för Riddarens to 
tUlfrlsknlng, itmlnstone för den lindring 1 lidandet, att las 
mitte knnna rätt belänka sin själs ställning och nttairait 
hjertas tro och hopp. Di de iterkommo efter aln boa ack* 
hällde vitt I hans mnn, si . knnde han svälja och bäijiir 
tala så att det han sade förstods. Dagen efter, som varal 
lördag, lät han leda sig I sitt eget kapell och hörde lir 
Virfk^amessa, och om söndagen gick han till Uninna ack fl 
mindagen, som var Helga korsets dag (d. 14 Sept), tox km 
sin pilgrimsfärd till Upsala, tagande med sig Israel, Kapeihh 
nen och Smisvennen. Vid Gribrödernas tegelhns gick coa» 
valescenten 1 land, knnde na %t oledd och barfotad till Daa* 
kyrkan, och (öljde honom dervld öfver 20 svenner, som lait 
1 hans tjenst Framkommen till S. Eriks ^'Helgedoma,'' kaa^ 
de han tala med lätthet och offlrade S:t Erik ett BaMakla. 
Detta ''Järtecken'' skedde 1293 (Ser.' rer. Sv. T. SL p. SHU). 
Men vi känna denna Riddare ej blott sisom sin tids bafSf* 
lältrogen eller åtminstone efterglfvon för sin tids låttro^ Baa"' 



AffSBA, Magnm /oAafiitoi». 24S 

tmtiOuB af Tini dlplomer såsom ea fér deo tfdens appfbsU 
riB|8Terk Tariot olUlskande nao, sirsklldl dea tldeas q?lnno. 
■ppftoMogsaostalter, son sedaa gjorde s\g så forbatllga fdr en 
eflerrerld, hrilken lemnat denna appfostran åt slampeos rege« 
ilif. Fattigvård år Ju mnn folkkår, och för att vinna vår Rid- 
dare aågOB sympatin bos nuvarande slagtct, må derföre anföras, 
att kai ffirst grundlade, biträdd af brodersooen Carl Erlands- 
«■, Cao. Ups^ Helgeandsboset i Upsala till de fattigas vård 
mk uderhåll ock stadgade ea anordning för Com manitetet 
få kolmea 1 Fyrisån, b vilken stadfåstades 1316 af Dompro- 
ilea Andreas Aad, stiftaren af Commanitetet för svenska Sta- 
deater i Paris. Domprosten Andreas vittnar sjelf, att Do- 
mims llagaas Jonsson var ^^prlmns fnndator predicte domns 
Dd ad sastentationem panpernm/^ Det Universitet, som so* 
dan stillades 1 Upsala, årfde således med nämnde commanltet 
ånrea något af Riddaren Magnns's gåfva. (Dlpl. Sv. 2073). 

Riddaren Magnas verkade dessutom genom råd ocb röst 
fir måaga af sin tids bögmålsfrågor. Att ban biträdde sina 
med andliga ståndet införllfrade bröder, Erkebiskop Folke, 
■skop Israel ocb ArcbMlaeonns Bengt, I doras strider f9r 
IqpfkaB, då bon kämpade mot hedbndomeas qvanrarande makt, 
kaaaa vi tryggt antaga, när vi hört systersonen Bisk. Israel 
bskrlfra hans frombet EJ heller kände ea maa I haas atålU 
alagoch med hans sinnesriktning vara ataa verksamhet änder 
de stora reformsegrar Kouang Magnas Ladalås vaaa. Som 
SAator, sia Konangs syssllng och befryadad med Kyrkans 
IHnste mäa. kände baa ej vara neutral, aär träldomea, som 
Mtsar all vår tids blldaing i Amerika, krossades i S? erige; 
Mlkel bafradsakllgea skedde uader den tid, då de många Angell 
aMo i Konang Magni I:s rådkammare, alla andra storartade, 
ik 4idehvarfvet afpassade, reformer att bär med tystnad för- 
MgL På 'Samtalet'' i Skenioge, strax efter Kyrkmötet i 
läge 1279, se vi ..(Dalin S. R. H. 2 Del. p. 276) Riddaren 
Magww Johaassoa Äagel blaad öfrige Ständernas Ombud, med 
MIka Konang Magnus afgjorde om åtskillige nyttige saker, 
aim kort derefter blefvo allmänna, enligt Daliu, bvilken an- 
Jir, barn i detta Skealnge-samtalet beslut fattades om Kangs- 
Mdea, aUmäaaa Laadsfridea, Tings- och Samlingsfriden, skyl- 
VlbeteB att ataa ^elfhämnd lemna lagliga myndigbeter alle- 
na straHHttea m. m., bvilkea stadga, då dea åtkom och se- 

allTarlilrea oppebölls, skalTade, enligt Oalins förmenande, 
Magnas det hedrande vedernamnet Ladulås. Riddaren 
s JoassoB namnes bland dem som bevittna den namn- 
kaoatga Alsaé stadga aäst efter Roaaageas broder Bengt. Att 



244 Anobl« Magnus Johamson, 

detta ej skedde IZfiS, utan sednast 1281, föUer denf, att 
Ridd. H. Jonssons bror Bsadict, srcbldiakn af Vpsalnm Ik 
namaes nast Peder Canceiler, men B. dogr, enli^ 2:ne ctarönife^ > 
1281. Som Riddare hade Magnus Aogel srnrlt att med ytltf^ 
sta makt, med lif oeb gods beskarma den belga Christna t» i 
oeb Evangelinm, att bålla ocb virja Kyrkan ock hennes Iffp- 
nare vid sina frihet och frälse^ stånda mot orått, stärka M, 
beskärma fader- och moderlös barn, Jnngfrnr, enkor eA 
armt fblk, derjemte vara trygger och tro sinom Konoiif flrt 
sinom rike, rättfärdigt hålla ocb öfva sitt ridderskap, M 
till heders efter sin bästa förmåga, så sannt honooi M 
sknlle hjeipa. Äfven det ringa vi kanna om Riddar Magni 
Ängel, ger oss skäl att antaga, det han mer än hopeiMl 
riddare sökte att uppfylla Ridderskapets pligter. Hr MagiÉ 
var gift med Ingeborg Niclisdotter, troligen en dotter af 
Upplandslagmannen Nils Siitensson (Sparre), om man flaHri 
en Sparre i hennes sigill (t. ex. nnder testamentet). 

Då denne Riddare dött 1297, antecknades derom af dei, 
som i .klostren förde Annaler. Vi som njuta mycket gäll 
deraf att fordna slägter nr privatförmögenhetens område lyt- 
tat in så mycken rikdom till det allmännas tjenst, må ilH- 
komma dessa grnndläggarc 1 stort af de närvarande tillgii- 
garne. VI hafva redan anfört ej ringa gåfvor af RiddaNi 
Magnus Ängel, och kunna tillägga, att han och hans eah 
oaktadt de egde barn, dock anslogo högst ansenlig egeader 
1 sina testamenten, mest till kyrkor ocb till kloster, IrVSA 
Ju voro den tidens läroverk och landtbruksskolor ocb ecf> 
tralorter för Kathollkeruas olika uppfattningar af trosllfNt 
Se hans Testamente af 1291 och tillägg derl 1292 (^ 
Dipl. a. 1065), der han insätter sina 2 systersöner Israel a* 
Joh. Angelus till arfvingar, samt hans Enkeftu Ingeborgs If 
1301 och 1304. Denna fru, som af sin man fåU vackra §•• 
kesäten, testamenterade öfverhufvud lika med hvad haa gtf' 
vit. Vi nämna blott att begge gåf^o till korstågsfondea flfe 
Heliga landet 240 mark penningar, att de gåfvo 80, #| 
30, 20, 15, O och 6 mark till h vartdera af d. v. klostrea,* 
att summan blef öfver 1000 mark penningar. Hr Magi* 
gaf en ko af hvarje sin gård, borttestamenterad eller lei^ 
till de fattige I den socken, der gården var belägen. Kjt^ 
kor flngo kalkar, missaler o. d. — Systersonen Israel, «•• 
vid testamenten så ofta valts till exsecutor och som väl kai 
antagas hafva Hfvat tUl gåfvorne och författat teslamealia, 
flck 20 mark rent och pröfvadt sifver af Herr Magnus oclf 
mark dito af Fru Ingeborg. Till Folkungastiftelsen Skokl»- 



t 

AbtobIi» Magnui Johansiofk ^45 

Mer, der atniien låg begraffen ocb der Enkan ville fi Ma 
ligerstad, g af bOB enria Säby, till Dpsala Domkyrka för års- 
le^iAgelae enria Wall by, it b?ar kyrka, der EokefniD egde 
flrdar, eo mark penningar af bvar sin gird; dito till bTarJe 
lockens Ryrkoberde, till en tjenare 4 mark penningar m. m. Om 
Ham ett år efter Enkans död dessa gåfvor ej voro ntbetalta, 
e|de Testamentsexsecntorerna att till vinnande af medlen 
liUa cnrla Broatorp 1 Alem och gårdarne Snndby ocb San- 
den i Westergötbland. Sina famnlls Ketill ocb Thomas gaf 
tel jordegendom, liksom sin famnle Ingirnn ocb alla sina 
MTTis A anclllis gaf hon Itllstindig frihet. Sisom på Arno 
aärrarande vittnen nämnas dottren Ingeborg och hennes och 
Slik östenssons dotter Ingeborg, Hatthias och Johannes 
Ibiaasaöaer, Kaniker i Upsala (monne söner, nämnde näst 
doUren och dotterdottren?), Priorn Israel m. fl. Riddar Magnns 
både redan i morgongåfva gifvit sin kära maka gårdar och 
pås i NJodnng i Småland och i hans testaments tillägg flck 
j»i Frödavi, qvarnen i Baldingstad, balfva Ölesta och en del af 
Siby. Fra Ragnild, Bengt Bosons maka, flck med Pro Inge- 
borgs medgif vande Medalby, och Frn Ingeborg i stället Ek by. 
bdan 1284 gaf Herr Magnns Hognatorp (Höjentorp) tlll Bi- 
skopsbordet 1 Skara, som han 1283 sålt Biskop Brynolf för 
!^M marker rent silfver. 1286 gaf han Kettilfast i Nyköping 
leBDan 1 Bergshammar, Blaksta, 1/6 af oppidnm Ingimnn- 
ilhuiäs och 1/3 af oppidnm Skararnm, dervid Johan .£ngll 
.icb Magnns Boson voro vittnen, Jemte Knngen, Erkeblskopen 
•cb 2 Biskopar. 1291 testamenterade han till Skokloster 
nösåker och Fnllabro och sin egendom i Foldanäs m. m. tllt 
i ta Vicaria 1 klostret, hvilkens innehafvare sknlle bvar vecka 
4illa 4 messor, vid den ena genomgå de 7 botpsalmerna och 
JUtaaian, vid den andi;^ välja ämne efter Ingifvelse af egen 
taroHon, vid den 3:dje erinra om de döda, vid den sista om 
'IL Maria. Hölls detta ej, så egde Erkeblskopen makt att 
\ Malaga Iclostret donationen till förmån för Arcbieplsco- 
iffatet Detta m^del att skaffa testamentet kraft, vittnar ej 
« enfald hos donator. 1311 blef denna Vicaria flyttad till 
LBpsaia. Q)ipl. Sv. 1790, 1804, 1805). 1293 d. 6 Jan. hade 
imå. M. A. gifvit Skokloster Llndasnnd, bvilket han' ärft efter 
l^gitta^ dotter af Lagman Lars (Lagmannen ocb Enleverarén 
^rs i Östergötland), bvarvid han ock gaf till klostret en 
^laldilog med en saphirsten, en silfvervas som han sjelf fått 
lif Abbedissan 1 samma kloster Frn Radbnrg (Dipl. Sv. N:o 
J0S5. 2564). Han gaf både de slafvar, han köpt ntrikes, och 
de iafödde . (emtiels di vernacnlis) samt sina slafvinnor fjiU 




Ml AiiAftå, Mm gUfnMk 

ttibét, Bm tatfe trine flll» Bttirales*) KattartM wA hg^ 
borg. KatarlDa «nslL«de han lositta I Skokloster 4å hoi I 
nedflft fick gården Hjrrn (en annaa gioff ttimai ftialr 
Tkallagarn, soid ral ar Tallgaro); nen det berodde pl I» 
nes Ma vilja att der lagi (. • doanodo rolaerlt). THI b- 
getorg gaf haa gårdaroe Löstad ock VIdkem ned qnn lel 
Koflibla. 

12V8, året efter Rlddareas död, oes kana arfvlogir i» 
lade på Arno, der de bestinde, att den 4:de messan, krttkeii 
åmae öfrerlemnata tlU pnBbendarlena eget Tal, borde ilfin 
en minnesfest åt Riddaren sjelf, som bestämt dessa giM. 
Så kom kan årsmot att .länge firas. 

Denna minnesfest år dock längesedan försYnanen t U|«fi 
Domkyrka, men Tt må dock Inlifta Magmui AngiU nama Hml 
▼åra namnkunnige Sventka mäm. 



6. A N 6 E L» JOHAN ELOFSSON. 

I denne brorsonsson af Riddaren Joban (1) Ängel, bcyki 
Rldderllgketen sig fram så stark, att kan ej qrarkoUs af Sn- 
rlges tornerspel ock rlddarrnstnlngar, ntan träffas laskiifim 
bland korsrlddarne 1 Llfland 30 år efter det farfadren fiol 
namnes t våra nrknnder. En tid före 1281, när baa Jmb 
sin broder Andreas Elawi bestämde Ingiften for system W 
geborg 1 Skenlngo tilltänkta Nunnekloster, kallar kan sig 4 
lilddare, (Dlpl. Sv. n. 885. Jemfördt med 88ft); men 1285 pt 
Fräter Johanms dictus Sl^uun Milieie Chriåti d$ lAvomå 
af ren devotlon Medalbytorp på Öland tUl Nydala kloster Q^ 
8. 801); tlllbytande sig s. å.den 14 Mi^ ett Nydalas kimitf- 
gods på Selaön för Kyrk^ttehby på Öland (L. c 80SX ^ 
1292 se vi sannolikt en svåger Lars af Snytrlnge ock bHi 
knatra Ragnlld godkänna ett byte af Jord, som Johin lA 
And. Elefsséner gjort med en Margareta (Dlpl. Sv. 10ll)i 
1283 stadtister Jok. Eleften de ordtne mllltnm Ckrlstl iQrfMl 
GkrlsUaa Äagels testaiMrte. Åau 1295 börjar kan Mb 
Ego fraur JMomies JBI«/boii is Oråin» MUitnm CkrUih ^ 
kan ger Lagman Birger Petersson (vltto på lUlboria it 

*) Ingeborg EelioU Dmi IL Joaiumii b. m. Utter noder ett bvtf M 
(Dipl. 8v.li. 1962) "MriUttm rneuii et «igillå dUeetarum 61iarui SMSnm 

Srediclamm — — < margtrele et ingiburgU'' 8e ock DipL 8v. ■• ItA 
or Modren nftmiics iilia mea Ingiburg. Men måste sUedes anta^, >B 
M. Å. e§l ea dotter Ingeborg inom ook en oton iktemkap. 



r' 



iiuM aakas och a|lD eyea Mtors CbrMlraa tasteoiaite (L. 
c 1095. 1098). Hta hade såMea då mlost Iv 10. år tlllhdrt 
ta BMdar-Ordea, hTllken kiiipade mot hedendomea ?ld Da« 
MS stråader. Vid deaaa tid ftiaaoa 1 Sreilge ller^ Riddare 
al dea Tyska Orden *)* Det var ea ej Taallg lycka att åter« 
Hbm med Ufvet fråa korståg till desse vilde graoaan 
Ftria var der lika stor for anförarea som soldateo. Ea Er-* 
ksMskop Albert både vid sia ddd 1272 dfverlefvat nåder 38 
Ir 12 Ordeas^Måstare. Då Brkeblsk. Johannes dog 1280 
Me han örveriefvat 1 14 år sex ordensmästare. Kanske 
tag ilg dea Svenska Korsrlddarea tillbaka, når spånolngen 
Biuide år blef för stark mellan Brkebiskopen och Ordens^ 
■astiren. Det såkra år att vid den tid, då vi flnoa vår Or- 
écBstader hemma t Sverige, var striden mellan ftiddarne och 
BrkeMskopsmakten ytterst betånklig. 

Slatllgen bar dock ntsådet frnkt åfven I Liriand, visande 
itt dessa Ordensbröders blod ej förgåfves rnnnit i kampen 
■ellan ^^civilisation och barbari^; ty som sådan måste vi be- 
i»a denna strid, antingen vi förmildra eller skarpa omdö« 
■ct om Ordensförbnndets egna sknggor. 

Då Joh. Blepson stadfåstade sin dotter Christinas (Birger 
Merssoaa törsta maka) testamente d. 11 Jali 1293, yttras, 
M ealigl haas Ordens prlvileginm, stadfåstadt af Apostoliska 
IMea^ kude haa åberopa arfslagarne rörande en in secnlarl 
SMa död person, men ville dock, till sin sjåls förmån, c(| mot- 
ritta sig Hennes yttersta vilja. (Dipk Sv. n. 1096). 

•. A N 6 B L, INGEGÄRD ELOFSDOTTBR. 

Rlddarea Joh. (9) Ängels syster Jngegärd ElofiMUr 
Mr tlli de qviailga celebriteterna inom Anglaåtten. — Frö» 
Isa lagegård Ängel gick ånnn 1 ovisshet, hnrnvida thm kOga 
lifrM skulle knäna lyckas att grnndlågga ett Nnnnektoster 
I Uteaiage, då bröderna Johanaes^och Andreas gåfvo henne 
taimaaeft 1 Norrastea och As, Myckleby och Meambeo, 
mika hon hade skött bröderna 1 Koana# Magni närvaro, der- 
IM de yttrade: *^V1 lemna dem åter med det vilkor, att om 
I vår kårålskellga systers lifstid ett Nnnnecohvent kan ge- 
ami dea Helige Andes nåd komma till stånd 1 S:t Mårtens 
■fiamling l Skealnge, der vår syster för nårvaraade vistas, 
il glfva ?1 heaie dessa hemman till evårdellg ågo. Men om 



■^n 



") St hir ofr. XXI. p. 31 t 



248 Amq.bi.» Ing§§ilr4 BQfiOomr. 

tån denaa vir < systers did detta NonneeoBTMt ej ktn Mni 
att inråttas, så tillföra gårdarae oss ocb rira arMipr. 
1281 stadfåstade Koaung Magnas oftaaaorörda glffobref, I 
hTars rygg ar med gammal bandstil aatecknadt: ^IL IL U- 
dalås Tidimns opå ihe Englers bref.^^ 

Klostret blef byggdt 1272 ocb Ingegard Ängel kom Us 
änder en Abbedissa, som arbetat så nitiskt för klostrets ii- 
laggning ocb som lemnade ett så ärorikt nama 1 detti W- 
0klfte,att bon bllfvit räknad bland belgoneo, consecrata 1418, 
skrinlaggd 1510, men utan canontsation. Här kom syster 
Ingegärd emellertid i tillfälle att Inbemta ej ringa knnskipei 
om Terld ocb samtid, genom samtal med denna AbbedlÄa, 
oåyida ?i ej ega rätt att antaga, det vår Ingegärd följt fin 
Ingrid på bennes i äldre tider med berömmelse ibågkoui 
pilgrimsfärd. Men det är ganska troligt, att när Eokii 
Ingrid Jacobsdotter, född af adeliga föräldrar 1 Skeoinge, ef- 
ter sin mans död, i sällskap med några gndftaktiga Juiif/hir 
(aiUnnctis sibi aliqnot de?otissimis virginibns, YastoTiis f. 
76, se vidare £. S. Bring om Valfarter ocb Korståg p. 170), 
anträdde en pilgrimsfärd till Compostella, Rom ocb Jerosalei, 
borde Ingegärd Ängel, som så träget afbidade bos heue 
klosterinråttningens fallbordan, då bindrea derför änni fort- 
foro, till de åtfölfande adeliga Jnngfrnrna. Eb dansk JiiBg- 
flrn Mecbtild var en af dessa pilgrimer, bvilken man aota^ 
vara Birger Jarls andra gemål, Konnng Abels enka. (RbySi 
Monast p. 107). De vandrande Damerna lära återksaitt 
1270. Vastovins visar att denna vandring till Cbristi gnf 
gaf fart åt klosteranläggningen. När dessa Jnngfmr ni iter- 
kommo, berömda för visbet ocb alla dygder, flödade giftff 
samman ocb klostret uppstod. Der blef en berömd uppfost- 
ringsanstalt för unga flickor af adligt ocb borgligt ^i^ 
som fortfor att gagna intill Vastovii tid (ad nostra osfu 
tempora magtfa nobflinm civlnmqae diligentia pro eorulUli- 
bas caste dt sancte educandU cnstoditnm erexit). En k. WiM^ 
mars dotter Margaretba npprifves af Messenias ocb Spefd 
m. fl. såsom en af Ingegärd Ängels kamrater! detta kloster. 

I anledning af det, dåliga rykte Nunnorna i Wadsteii 
flflgo, må vi försvara Nunnan Ingegärd genom att upplysa 
bnrn Skenlngeklostret synes bildat en ovanlig, sedlig opi- 
nion omkring sig, om vi så få sluta af den plägsed Olais 
Magnus fana i Skeninge, då en flicka förrått sig. En lätt- 
färdig qvinna ställdes på torget mellan *'Lange Tures*' — ei 
slags kopparmattes — armar ocb blef då föremål för aUas 



lij& Ocli «f iBOoforférare stopades med ris på Långe Tares 

C) Bn hvit ängel Mer två hvita änglavingar^ än upplyfiade^ 
än nedsänkta^ fördes sisom sköldemärke af attliogar på 
mödernet af B) Änglaätten. 

Se liir élägttafian: 

Gatbnrioa^ Job. (1) Augeli dotter, g. m. Erland Israelsson. 

• Carolns Erlendl ni. Canon Ups., död 1206. Begrafven I 
IJpsala. DipL Sv, n. 1167 och 1223. Förde en hvit 
Ängel 

. Jonannes (6) dlctns Ängelns. Förde en bvlt Angel. Se 
M 7. 

. Israel Erlandl, Biskop 1 Westerås. Förde 2 upplyftade 
Änglavingar, der ett kors mellan Tingarne torde Tara 
bans personliga tillagg såsom andellg. Kallas Ängel af 
Tara Författare. Se n:o 8. 

.* Ragnlld Erlahdsdotter, g. m. 1h> Gere eller Gerbard til! 
Wtnagarn; 2:o Job. Carlsson (Blå), balsbnggen Jemte 2 
morbröder, Folknngar, 1280. (Strlnnb. S. F. H. IV: 558), 
3:0 Magnns Gregersson Lima, bTlIken efter Frn Ragnilds' 
död blef g. m. logegärd, Job. (5) Angeli dotter (Dlpl. 
St. n. 981). 

. Margareta Erlandsdotter 1288 (Dipl. St. 081). 
Margareta (?) Magnns (d. a.) Ängels dotter, g.m. Peter An- 
dersson. 

. Birger Petersson, Lagman, g. m. l:o Cbristina, Job. (4) 
Ängels dotter, 2:o Ingeborg Folkunge. Berr Birger kal- 
las af Tara författare Brabe. Förde 2 nedsänkta ängla- 
loingar. Se n. 0. 

. • Catbarlna, g. m. Magnns Gndmarsson. ) q. nifX^. &«««« 

. . Birgitta, g. m. Ulf Gndmarsson. S ^ ^^^^ •*'^- 

• • Israel, Lagman, Gnds Riddare 1 Lifland. Förde 2 ned- 
sänkta inglaTlngar n. 10 O- 



^ GnsUf I nedjtammade fråo deo lldsle Aogelas i 10;de led; Hans 
Mill Hargarelha i ll:te. 

, Joh. (1) Aogelus. 

. . Catharioa, g. m. Erland IsraeUion. 

. . • Racnild, g. m. 2:o Jon CarUson (Blå). 

.... Folke Jk>nMOD, omyndig Anna 1295, gift 1299 med Ragnborg, 

Ingivalds dotter (Omsparrei DOmd att icke Irffn morbrodera, 

di Birgev Peteriaon Iride. 



MO ÄaaBiH Joh 



a) Sn hvii Ingel 

fSrde Catharina Joh. (t) Ängels dotters ech Erland lantlth 
sons söner Carl och Johan. 

7. JOHANNES (6) dietas A N 6 E L U S. 

Om Joh. (6) Angell broder Carl må fdrst någon nppljs-' 
ning meddelas. Han år lått att förblanda med sin morbror 
Erland Ängels son Carl. Begge föra de en ångel i sigillet, 
begge åro de kanlker i Upsala. begge samtida; men Biskop 
brael Erlandssons broder dog 1296, då Biskop Israels mor- 
broders son dog 1295. Sigillum Karoli frUndi fiHi I Moi. 

Cecilia FolkeadoUeri 6- ^^ Amimd Höriksson. Se Mirac. 8. 

Erici cap. 27. 
Helga ADOodadotter, g. m. l:o KoogaiUliBMi WaldflMr 

Brikston, 2:o Ridd. Joar Königsinarek Se Be la Gärd. Arek It 

10 oeh 69. ^ 

• •••••• Greger Waldemarsson Cltt^oahiifrud), R. R. R. 

..••,... €hristian Gresersson. 

Abrah. Christianssofi, R. IL R. 

Erik AbrahamssoiL R. R. R. 

Margaretha, K. Gastaf la gemål, SUmmoder. ttr U 

fltenika regenter och d. v. DroUoiog. 
. . . Ragoild, g. m. S:o Ifagpiis Gregersson Lima. 
.... wreger liagousoo. Riksdrou, halfbror med Folko JonsiOA (RIQl. 
..'... logeborg, g. m. i:o TroUe Pehrtson, R. R. R. Erkabuk Hea- 

ning Lartaoni (Sparres) sjstersson. 
...... Mint Trotteton U Finsla, R. R. R. 

Carl Minsson t. Eka och Fiasu, R. R. R. 

Mins Carluon i. Eka, g. m. Sigrid Baner. 

Cecilia Minsdouer, g. m. Erik Wase, R. R. R. 

....GosUlL 

• Magnat Ängel d. M. 

• . ff. N. eller Maiwetka, g. m. P«Cer Andersson, Lagman i Ttek 

(en del af Uppiand). 
. . . Birger Petersson, Lagman i Uppland. 
. • • • Israel, Lagman i Uppland. 

Helena, g.m. Carl Ulfsson (Sparre), Lagman i Uppland. 

Margareta, g. m. Knut Thordsson (Bonde), R. R. R. 

Carl VIII, K. i Sverige och Norge. 

Christina, g. m. Erik GjUenstierna, de svenska GyllcnsCier-' 

nornas stamfader. 

. BriU KnatsdoUer, g. m. Gustaf Stare» R. R. R. 

Bten Stare d. i., R. Förest. 

BriU Gastafsdouer, g. m. lohan Waie, R. R. R. 

k • . . Erik Wase^ IL R. R» 

Gwtal L 



mier. p. 211, der Xiiffleii Btlller eo krona t ftfariierii bao- 
dea, Nrtfes af Israel Andersson^ tUl Alsni eoasoa och Erland 
toaels och Catbarioa Ängels son, således . Job. (1) Anfell 
Béaloris dottersson. Hans testamente läses 1 DIpl. Sr. n. 11A7, 
dat. Upsala d. 30 Jnli 1296. Han ffillar alla sin Morbror 
Hafns Jolianssons gifror till Klostren ocb ger sin kire 
broder Israel alla sina boeker. Pattlghnset 1 Upsala flek 
strdgods och , 200 marker i penningar. Upsala kyrka flek 
biiflen ar Bailngsta ock qfamen t Adelasta; andra bilften, 
Idst med 200 marker, sknlle. efter anordning, ntdelas. Han 
dog d. 4 Ang. samma år. Pa kanlken Carl Erlandssons ddds» 
dag d. 4 Äng. atdelades årligen tUl de laftlga allmosor, di 
mlaaesord låstes rörande Biskop Israel, Kanlken Carl ock 
Fm Ragaild. På en graf I Upsala Domkyrka låste Pering- 
skoid; dofli^na Katerina Saror Bni Fidconis eondam Arehi»^ 
fiicopi si Dfiiif Jölumnei Angeius dt J)nu$ Carolus Can(micH$ 
lfp$aUtui$ /Uii JM Erlandi dt ipsitu J)né KtOerine iWKl hie 
»ipuHi: Men Carl Erlandsson, Erkeb. Folkes brorsson, bar 
aln grar 1 Westerås. Mon. Uller. p. 70. — Dalin tager, som 
?! redan nåmat, genom en relaktlg Innanläsning den oftan- 
nåmiide Job. (5) Ängelns för morfadren Job. (1) Ängelns. ' 
Jhkan Erkuidsson ^dietu$ Aimlu»*^ Tar den siste som, 
såridt Yl kanna, hår bar naninet Ängel *) och förde 1 Sverl- 

1 Ti tordo doefc derrid böra erinrtyatt en JMUmm» ilfffelaM^ kallad 
▲rcimbold, Mnnolikt eU fitdelseorunatui, viiar tig inom synkrelsea fid 
kathoUka tidens nedgång i vårt land. Yi kanna ej om denne år i5lS 
un Påilig Nuntiiu t Skandinavien ntnBmnde prelat, var af samma siflgt, 
iaom hfilken ti i iS:de leklet både 6 Johmimes Angeit Hans bror 
Demiims Antonellat Tar Idling och medborgare i Maäand, följande sin 
bror L^aten till norden, der nan sattes I ftneelse af Konoiig Christiem 
n, q frigifTen ftirrtn demie konung förjagats (Chronicoa Skibjense i Ser. 
rar. Dan. T. II. p. 567). JToh. Ängelns blef först konong Christiems hemlige 
ildgiffare i hvad Kungens afugter med Sverige an|;ick, oeh fick oppdrag 
alt bitiga stridigheterna, sOm uppstått mellan Unions-Kungen oeh detta 
rike. ffirtid mötte Stureska partiet honom med öfrerlttgsen slughet. Ja- 
oob Utfsson var gammal och fikade ej så ifrigt efter att genom G. Trol- 
las abattning återta Tiaren, att ej flfren prelatpartiet Tar beredt att, i hän- 
delse af Nnntiens bifall till G. TroUes afsftttning, erbjuda honom — tI 
Tcu ej om sTensfca anor derfid iuTcrkat — ArekiepiseapaM i Sverige. 
Derom se Ungre fram i Urnfots biographi (Uno t. Trolls Kjrkohandl; L 
M. 376). Yl må hir allenast anJFöra, att han snart ntnlmnde Gamle 
iMob åter till Erkebiskop, genom ett bref af den 5 Febr. 1519, som 
banar: Johannes Angelus Arcimboldns/J. U. Doot. Pnepos. de Artisate^ 
sadis Aposlolicm protonotarius ao Sanetissimi in Christo Patris St Bni 
nestri iNii Leonis diTtna proridentia Pap« deoimi Relerendarius dome- 
slieus, neo non ad Haciaj. Srecim ék Norregim reena oom potettate Le- 
gaii da latere Nnntios St Commissarios. Denne miktltfe man anförtrodde 
au, med den Apostoliska m/ndighei, hTirmed Imii Twbeklldd,'eii«d(inm 



2S2 AsroBL, JoAofiiMf. 

ge **tli6 Mugletq^ vapen.*^ I hans Slfflll (se Hoo. CRer. p. 
79) ser maa ea Äas^el stieode på en senddlf s<Jeriia oel 
deromkrlng lises: S. Jokis Erland$$un dieti Anfgdu 1311 1 
30 Jon. biföll Biskop Israel en öfTerenskommelse mellan sto 
broder Dominus Johann&$, dietus Angelui ocb Erkeplskopen, 
rörande ett gods i Telge. S. k. d. 5 Ang. biföll kan fsr* 
flyttningen af Morbrodren Magni Vlcaria f^ån Sigtona till 
Upsala. 1314 d. 12 Jan. bar Johannu dietus Ä9^elu$ skrif- 
Tit sitt testamente, väljande sin graf 1 Upsala Domkyrka 1 
S. Eriks kapell, glfvande kyrkor, kloster ock fattiga af sim 
egendomar, dat. Olostrnm. Han var redan död d. 21 M^ 
1314; Gift med en Ingeborg (Dlpl. S. n. 1456); men baralis. 
Hos konom synes den egendom genom arf knfvndsakllgei 
samlad, kvllken tillhört Job. (1) Ängelns och' Hertigloau 
Benedlcta Polknnge ocb ej öfvergått till kyrkan eller bort- 
glfTlts till enskilda. Af Job. (1) Angell söner namnes ätt- 
lingar blott af tvenne, Carl, der nrknnden dock kräfVer gransk* 
ning, och Erland, bvllkens son^ dog som kanik. Magnns bar 
en, möjligen 2 söner, men som äro kaniker (ej nämnde blaid 
arf?lngar) samt döttrar och en dotterdotter, men dermed ^rocs 
hans gren hafra ntg&tt Åtminstone ärf?es han, som iift 
bröder, af systrcn Catharinas son Job. (6) diet. A., som ock- 
så, lär rlkllgen begifvats af en bror och 09 morbror, hrilka 
Toro Biskopar, en farbror och en morbor, som voro ErkeU- 
skopar, en morbror och en knsin, som voro Kaalker, si att 
ej underligt är, om den siste Ängelns .är rik på gods. 



ttt eistcutionem af jura pontifioaliay aiideitecknandc brefYet: Jo. An^ Af- 
Commisiar. qui supra M: p:a {Jokannes Angelus, ApoåtoUcuå Om- ' 
missarius q, «. flianii prapria). 

Om Ti ock ej insaua denne Johan Ängelns i den Svenslca Erkcfai- 
skopsserien, ehurn mänga der ingltl, som blou blifTit nlvaide på iuuh 
Ull som han, så må vi dock erkänna, aU lian bar haft stort inflytande ot 
Svenska förhållanden. Ansedda mån hafva förklarat att Cbrislieni lu 
protestantism frflmst harledt sig från hans harm mot detta sitt öeheine 
råd, som så illa använde det förtroende konungen honom skänkt (H 
denna anlipathi mot aflatshandlaren , som utförde penningar nr iiam ri- 
ken, födde sympatbi för Lnthers lAra. Så blefvo Cbristierns anblapic 
Bibdöfvers&ttare och Bibelutgifvare. 

Johan Ängelns fick, anmSrker man, ersättning för ErkebiskopsrSr- 
digheten i Upsala, när han först blef biskop i Novara och sedan Erkflbt- 
skop i Milano, der Erkeblskopspalatset taflar i architectonisk prakt mtå 
stadens berömda kjrkor — S:t Ambrosii, som först byats liU eU Mi- 
nerratempel och S:t Lorenxos, som först bvggts till ett nerculis teapcL 

Ti kanna ej hans familjeTapen. Men Jo hannes, ^ar ej något 1ik1>- 
namn, så att han ej kunde ha döpts Johannes Ängelns, liksom andra döp- 
.tes Johannes Baptista, Johannes Evangelista o. d. Vi ae att han skrrf 
sig Joh. 4ii^liM, oUn tUlagg af Aroiipbold. 



293 



b) 7M hvita änglavingar^ n^lyftade^ Yordes ftf Catbarioa Job. 
(1) Angell dotters ocb Erland Israelasons son 

8. ISRAEL ERLANDSSON, 
vanligen kallad Ingel bos våra sednare författare.' 

Biskopen i Westerås Israel Erlandsson Ängrel, raknäs af 
Brkeblskop Dr. Renterdakl (nti fnbjndningsskrlft vid Prof. 
Toniberfs^ Inkilande f embetet 1850) till ''Biskopar af stor 
förtråinigrliety såvida man vill bedöma dem efter den tids för- 
bållande de tlllbörde ocb Icke efter falska protestantiska 
fireståilningfar, eller efter meningar, som aro llendtllga mot 
an Cbristendom ocb all kyrka."' Reoterdabl antager att den- 
ne t vår kyrka ocb litteratur märkvärdige man föddes i slu- 
tet af 1250 eller början af 1260-taIet. Dervid torde eti för- 
biseende egt rnm. Uti S. Erlci vita et mlrac. n. 33 står: 
Anno Dnl Mllleslmo CGLXXVII sic scrlpslt mihi presbyter 
Dnvs öams: eanonids Upsallenslbns salntem! Israel ir såle- 
des redan 17 år efter 1260 en af de Kanlker, till bvllken 
en prest vid Domkyrkan stiller sin berättelse om ett intråf- 
fadt Jårtecken. Ocb minst tio år fornt, eller då Fnico Änge- 
lns, son blef Erkeblskop 1267, ånnn var Erkedlacon, var 
Israel en studerande från Linköping, som i 3 1/2 år plågats 
af frossbrytningar, ocb beglfvlt sig tlU ^''Sverige*^ (nb. från 
Götarnes rike) ocb Upsala, der morbrodern, Erkedlaconeu, 
ippmanar bonom att offra ett vaxljus samt lisa Idkellgen en 
Antlpbonl, en versicnius ocb en Collecta ur S. Eriks lectlo. 
Denne må redan då snarare vara 17 ån 7 år eller derunder. 
1288 både kanlken Israel Erlandl i Upsala bllfvlt Magister 
Tbeologie ocb Leetor i Sigtuna Dominikanerkloster; ocb för- 
sikrar Petrus Svart, att ban var en stor lärare ocb läsemä- 
store 1 de belga Skrift ocb allebanda andellga saker i Sig- 
inna klosters skola. 1293 se vi bonom bos morbrodern Ridd. 
MagBUs Ängel, då denne var sjuk. S. å. såjr ban Birger Pe- 
densons till Plasta första maka Cbrlstlna Ängel begrafvas 1 
Sigtuna, bvars kloster rundligt begåfvats af denna bans fria- 
de, liksom af liera bland bans slägt, under den tid ban till- 
borde klostret, t. ex. bans syster Ragnild Erlandsdotter Än- 
gel, bans systersson Petrns Magnusson m. fl. — Prior i klo- 
stret blef Israel 1298. Vi se bonOm,den tiden ban var Prior 
t Sigtuna, af Erkeblskopen användas att föra protokoll röran- 
de eo käitarei dömd att brinnas å bålet Botolf i Östby af 



tS4 AiioBftt t^^ Brlam4$$tmk 

» 
Gottrtra floekeo, som kade nekat att kosften rar Gkrtstt kropp, 
fiSrklirande att, dl kan ej ville ita en aennlskaa kropp, kM 
fa ntadre TlUe ita Guds, — ori»8oai kan sa^t sia Kyrkokcr- 
de, men bestod Inför ErkeMskopen, i flera vittnena nirvara. 
Dessa förbörde Fräter Israel Prior Slctanensis (si kallad 
anan d. 8 Apr. 1311) och förde alla deras ord 1 en akrill 
efter Norna CanooaoL Mannen var obeveklig, och di kan 
pimlndes om elden, svarade kan, att den gick kastlgt ifVer. 
(DlpL Sv. n. 1789). VI glädja oss, att dylika domar si aillaa 
Jira 1 virt land förekommit, itmlnstone om vi llslntanifetal 
dlplomernas tystnad, atom 1 sist anförda nrknnden, iatlU 1334. 
— Di Nils Ketllssoa, Biskop 1 Westeris, Uifvit Erkeblakep, 
ntnimnde Pif ven Clemens V. d. 29 JoU 1309 Israel Brlandsaoa 
till Biskop 1 Westeris. Clemens afsig dervld Herr laraeia 
lärdom i vetenskaper, allvar 1 seder, npprlktlgbet t Gnds* 
fraktan, förutseende 1 andellga och krlngskidolng i världsliga 
ärender (provldentla splrltnallnm, drcnmspectlo temporallam), 
vittnande att han redan mångfaldigt hade utmärkt alg I sitt 
dittills Inn^afda kall. (Dipl. Sv. n. 1630). 

Sedan han Inträdt 1 sKt Biskopskall, ser ana boaom 
mycket verksam i föyd såväl af sitt embete, som af mingaa 
förtroendeuppdrag, kvarpå Reuterdabl anför betydande exem* 
pel. Han är Jemte Erkeblskopen ocb flere af Rikets Magna* 
ter comprommlssarle 1 en betydande arfstvlst Inom kyrkan, 
beter det, är både hans verksamhet och frlköstlghet särdeleo 
stor. Han upprättar Inventarium pi sin Domkyrkas tlllkérlg- 
heter, derlbland en samling af decretaleroa var betald med 6 
talenter koppar, och ett mlssale med 100 mark peaalagar. 
Högre äa till Israel Erlandssons tid kan man ej spira Kap- 
pargrnfvornas historia 1 Westeris stift. Man har trott att 
denne af Pifvea för praktisk clrcomspectlon berömde mao 
först förskaffat erfarna Tyskar (Garpar) att bearbeta koppar- 
grnfvorne. Detta är då lagen ringa förtjeost af fäderneslan- 
det. Reuterdabl anmärker: **Vl hafva nämnt att Israel för 
sin kyrkas behof aavändt koppar. Redan förut hade kyrkaa 
i Westeris andelar I kopparberget. Att Israel pi dem tagit 
vara och mibända befrämjat deras drift, är sannolikt, ^iin 
irtlonden sednare är kopparberget i fullt bruk ock kroaaa 
kar deraf en betydlig afrad.^* Kopparhandteringens uppkomst 
derstädes syaes tlllbört Israels tid. Vi fi längre fram se 
skäl att antaga det Dannemora gmfvor tyckas bättra bearba- 
Us 1 föUd af Brkeblskop Jacob Ornfots högre iaslgter. SUka 
Cu^Jenster mi väl vir tid, med allt sitt prelathat, erkäana. 



An o BL, brM SrUmåååom. I5f 

I flte sMIIasljrrelio tBTiider liui 1 syeket ^'ritMaeM «."* 
Di €11 kaBik ^ Til skM sitt prebende, sttflar Blako]»eB bb Vi- 
CBTlB 'UtU åfbéjänit af sJilaTida.'' Haa Tlalterar flitigt IMer 
dBB lilrdaste TfatreB (Jao.) 1321 se Ti dea mer ån 60, kaa- 
ske 704rlge prelateB uppe i Umå 1 Dalarne* Oeremot sy- 
BBS baB ej trånga sig firam i borgerliga stridsfrågor. Rea- 
teNakl bar blott ftaalt hoaom deltaga 1 deo regerlagsåtgård, 
brarom DIpL Sr. n. 2014 oeh 2016 applysa ocb der baa 
Til ti kanaat råttmåtlgt uadaodraga sig. I Dlploaiatarleraa 
Mffa Ti konaog Birgers salnbref af 1311 till Biskop Israel 
pi On, den skAua, Torkel Raatsson förr tlllbörlga egendo- 

1 Dalarae, bTllken betald ned 70 oiark peaalagar ban 
1317 gaf till Westerås Domkyrka Jemte Ärnöberg^ 
képl lör 80 mark, WaUtad, betald med 60 mark, Gulvala^ 
képt för 25 mark, Jemte NyMtby^ betald med ett Llspand 
iHippBr m. m. ocb mykea lös egendom, t. ex. dterttum dt 4s- 
ereioUå^ som baa köpt af Erkeblskop Nils för sex Lisp. kop- 
par, som då gällde 100 mark penningar, ett mM«a/e,som baa 
képt af samma Erkeblskop, b?llken köpt det af kanlken 1 
LlBképlng Herman Ulf för tio mark flat sllfver; Wint^rdelin 
of Leyindarium^ som kostat mer ån 40 mark penningar, 0ra- 
gnalf, som kostat 16 mark, en röd samnuti paramentj som 
tUlBört Erkeblskop Nils, liksom ett Subtile^ en DtUmaiiea 
wtu m., som kände yårderas till 60 mark penningar, Inkomna 
Ijrfa Flandern, 2:iia andre paramenter, hemgjorde, kostande 
éflBr 60 mark, m. m. m. m. 

Han bodde, såger Mnnktell, ofta på sin gård Westlanda 
1 W. SkeéTl, tilläggande bestämdt: Hedemora grnfVor låt baa 
arbeta med Tyskar eller Garpar, h?araf namnet Garpenberg 
bårietfer sig. Dea 4 MiU 1303 fick ban rellqnler, såsom ea 
af deai, som öf?er?oro öppnandet af S. Eriks skrin. VI få 
oek iira kåaaa bonom såsom Författare. Lagerbrlags tvlf- 
Telsskäl oaktadt, har öfrertygeisea bllfvlt orubbad, att skrlf- 
tea ik miraeulis .S. ErM Regit A Martirie år, som deri upp- 
fiffas, af Israel Ängel; trollgen oekså De vita Eriei Megte ä 
MarUrie. De latogos båda i det kort efter Biskop Israels 
död upprättade Registrnm Upsallense. Skriften de miracnils 
står främst (foI. 151 föjj.), men bar 1 upplagorna fått sia 
plats sist. Reuterdabl lemaar derbän, om Israel år författare 
Ull det ^*ataa synnerlig sakkännedom affattade Enoomlum, 
sen synes stöiUa sig på tradition, fastbållea genom breria- 
rleraas preeonlsatloDer.'' I Jårteckensskriften beter 4et der- 
emot uttryckligen: ''Ego fräter Israel Brlandl Bllus • . • Prtor 
Sidaaeasls'' ... Vi lära kär, enligt Reuterdabl, att kåaaa 



2M A Bl G B I», Birger Péfemo». 

en rton, allvarlig, Infalaada okunnig och ånnn atndre låttn- 
gen oeh skrymtaktlg clerk. Han*lemnar noggrann nppBift» 
sambet It de facta, kan berättar. Han liter alla de yittoei 
tala, som bafVa något att saga . • , I berittélsen om andres 
tllliter bao sig logen öfrerdrlft ock laga ntsmycknlngar. De 
flesta facta, åtminstone de, om hvilka författaren säger sig 
bafva baft någon närmare kännedom, knnna mycket val nri 
sanning, om de också icke derför åro noderrerk. Författire& 
berättar klart ocb enkelt, slmplici stilo. såsom ban- sjelf sä- 
ger. Ett prof på bans framställningsgafira bafva vi sett i 
Ridd. Magens Ängel d. j:s' lefnadsteckning bär orvao; vi 
tillägga här nr berättelsen om fränkan Christina Elgs sjik- 
dom ocb tillfrisknande såsom prof på '^Låsemästarens^^ Ittis: 

Consentinilt Domina Ragnildis (matertera Inflrme) A frä- 
ter Israel, et cnm vellet ire ad celebrandnm missao, vesll 
festinns famnlns, vocans sspedictnm fratrem ad desperstai 
åe vita prins. At cnm ille, stupens de insperato beoeåclo, 
cnm gandiö accessit ad eam, att Illa clara roce: Jam melltt 
habeo & cibom appeto, et spero in brevl plenarle convalere. 
At ille dixit, prins confessionem facite et Dominlcnm corpss 
snsciplte & sic snmlte cibnm. Metnebat enim dictus fräter, 
ne sabito invalescens iternm morbns iUam exstingseret, 
qnia nonnnmqnam *solent escas petere vel snmere prottsss 
morientes. Att han med kyrkans hnfvndskrifter Icke var 
obekant, derom vittnar hans åberopande af Augustinus, Gre- 
gorius och Hieronymus samt af Evangelistema, sacr» paglsa 
Scriptorcs. Han slutar: Jag betygar vid Gud, att, såvida mitt 
samvete upplyst mig, Jag icke instrött eller inblandat nigss 
lögn eller falskhet . .. . Om Jag gjort hvad mig ålegat, A 
haf Dq tferför, o Herre, äran, Du som är stor 1 Dina bellial 
Om Jag, såsom en 1 okunnigbetens mörker Inhöljd menslsks 
har felat, så tillgif mig min villfarelse, o Gud, du som ar 
min högsta sanning och barmhertigbet 

Biskop Israel dog 1332, så tidigt på året, att hans ef- 
terträdare samma är utgaf conflrmatlonsbref. 

Skrifter: Miracola S. Erici Regis St Marliris. Yiu S. Erici Resk A 
Sfartiris (?) tryckte sedoast i Ser. r. St. m. mn, T. II. 

c) Två haita änglavingar i rödt fält, nedsänkta, fördes af 
Magnus Ängel d. ä:s dotters och Peter Anderssons ^soa 

0. BIRGER PETERSSON 
vanligen kallad Brahe af våra aedoare författare, då haas ko- 



ÄNG BL, Birger, Peter$$(m. 2&7 

Hier Erland braelssoos söner dels kalla^de.sfg ajelf ve Aagelli 
lels af sednare seklers författare kajjats Änglar. 

När den slste^ som kallade sig Ängel, Johannes (6) Ao^ 
gehis dött, sedan detta namn omkring ett sekel varit i stort 
aaseende bland våra fader, nppstod en arfstvJsl, som fram-* 
brigte många nrknnder med Joli. Angell namn. 

Dock må först nämnas, att med all rikdom på Jord ktin* 
de då förenas så stor penningbrist, att brodern Biskop Israel 
I We^erås måste pantsätta gårdsandelar för att låna 144 
Bark penningar af Erkebiskop Nilg — i egna ocb medarf« 
viogars vagnar ^^ om Herr Joban Ängel sknlle komma me4 
vederbörlig beder Ull grafven. Förrän Erkeblskopen lemnade 
peaaingarne, måste Israel ge ett Intyg, li varigenom ettbemmaa 
i Telge undandrogs Birger Petersson. De qvarlefvande barnea 
9Ch barnbarnen af systren Ragoild ansågos först med skål vara 
Hr Israels ''medarfvlngar.^' Hon både 1 sitt äktenskap med 
ioo 31å) Carlsson baft en läon Folke,! bvllken tiade förmyndare 
I295f men gifte sig 1299 med en Ramborg. Men Hr Jon var 
död 1314 och frågan blef då, om hans barn egde arfsrätt 
efler sin fars morbror. Frn Ragni Id Erlandsdotter både som 
ioB Blå^s enka blifvit Måns Gregerssons (Lama) maka^ i 
kvllket äktenskap en son, den ofvannämnde Petrds, blifvit 
född, som dock lär tidigt dött. Men Folkes barn förklarades 
1315 oberättigade att ärfva, ocb Birger Petersson, Uppländer^* 
aas Lagman, förklarades för rätter arfvlng, enligt enstämmig 
doB af Öst^ötba Lagman ocb 5 riddare ocb 6 andra lagfarne 
Bäo, nemK så vidt fråga var om godsen i Ostergötbland, tjr 
1 Östgöta lag läsa vi ånnn, att i allnm arwm I>a taker I>M 
Bm sik iéi a Manna alf ok Qvlnna alf gange fraa. Meä 
ktn blef Birger Petersson arfvlnge7 Han kallas den dödea 
Consobrlnns. Ordet* måste väl bär förstås äfven om en Con-« 
MrlDs barn, liksom när Israel kallar Cbrlstlna Elg sin Con* 
•obrina. Han ärfde på manliga Ilnien sin faderbroders son** 
MO, med nteslntande af den dödes syitetssons barn. 

Andefs 

. Petter Itrael 

Birger, Erl and.^g. m. Cath. Än^ol 

iwi fick Ärfva Joh. (6) dicL <. ... .. "^ ' ' .,. , \ 

Anceliu. ^ ^ ' **'*^ Ragnild, 5. m. Jon 
^* Angdtts 




Folkfts l>arn, som ej fingo Irffa 
Joh. (6) diet. Angelos. 

Hioott. Lfii. XXHL 17 



258 An o BL, Birger Pitertson. 

BIrirer Petersson blef emellertid den siste Aogelt arMif. 
Hade hao upptagit* liksom ^^medarfvlngen^* Israel Erlsnds^oi 
gjort, en del af Äog]aslas:teas vapen, — en så ▼aolls: se^ 
Téoja nnder dylllca förbållanden 1 dessa äldre tider? Vi ItU 
Ta förut nämnt, alt då Israel Erlandssons 2:De bröder IcalUdi 
sig Angeil ocb Insatte 1 sina vapen *) samma åo^el med 
nedsäakta vingar, som vi se bos t. ex. Magnus Angciiis, si 
tog Israel blott vingparet, men ett nppåt lyrtadt, bvarrlii Ti 
erinra att Erkebiskop Folkes åogel lyftade den ena Vingvo, 
då den andra sänktes, sannolikt påminnande om ^CberobSnt 
eller Serapbimi^^ ordensblid. Det är för den, som kiooff 
medeltidens ornamentsstil, särskildt i beraldlken, knappt milj- 
ligt att förneka, det urbilden för de omtvistade s. k. ^ting^ 
sterne^' i Lagman Birgers sigiller ocb å bans grafmonnmeit, 
i bvilka Bercb såg ^'spännbrynjor," träffas bos Birgers bjA» 
möderne- och fäderne-fränder. Herrar Aogeli. Han Jemnföret. 
ex. vingparet i 5* Birgeri. Peterss. legiferi Uplandiar. (silfdes 
stncket efter det Herr Birger fick de 3 lagsagorna^ föreita 
till en, hvilket skedde efter 1206), aftaget i Mooum. Upl. f. 
36 och PeringskJ. ättartal p..98, än mer det bättre stncknasiffil* 
let ibidem, med vingarne på Ängeln, som fördes af den Jobao.dl6> 
tns Ängelns, hvilkens arfving Birger hade lyckan blifra. S» 
ÄlOQ. Uller. p. 70. Att åtminstone tingar äro i fråga i begfe Jo- 
han Erlandssons Angeil arf vingars sigiller — både det upp/y/ls^ 
paret bos klerken Israel och det nedsänkta hos Lagmanm 
Birger — , kan väl ej nekas af den, som något studerat He- 
raldikens ornithologi. Man jemnföre Vingarne i Ulf Karls- 
sons 3iglll (Periogsk. Gharact. fol. 105) ocb 1 Ögmund FIdssmk 
(Norslce Samll. I D. p. 142. III B. pl. Ill p. 213. Dansk. AM 
Lcx. 1 D. n. 290. 2 D. Tab, XV VI. n. 102). Likaledes ?«- 
garne 1 Henrik 'll:s af Nederscblesien sköld å grafsteoei 1 
Breslan från 1240, aftagen i Conv» Lex. ffir bildende Koosti^ 
Leipz. 1851. 37 Lief. p. 377. Der kallar man p. 385 Urrer i 
Peterssons sköldmärke bestämdt Zwei FlUgeln. Och att Laff* | 
mdn Birgers sköldyingar voro hvita, ses på målningar, ferlt* 
ställda förrän G. Örnvinge uppträdde. Brabeätten hade Sm- 1 
vingar, och hvita örnar äro lika sällsynta som hvita korpar, t' i 
o. m. i heraldiken. Vi hafva här ofvan i Platens-blograpblei ' 



*) Uppgirien att "AlsnösISgten" eller "Mobammarslagten" ftfnit fört d» 
Tapen Herr Israe) Erlandsson och Hr Birger Pelerison förde, har, unål 
Ti hittills funnit, varil en gissning allena. Anders*s af Mohammar lODfoa 
Erkebiskop Jacob UraeUson har inUt famHjvapen i $Ut erkéh 
ekoplåga eigiU, (Se Mon. Ullor.). 



AvoB&, Birger Peterssof%, 2M 

JIB.U3 t visat, h&ra gmndl jst det år, att pl en Gastar 
Orseviflges anctoritet slonga det Danska oajnoet Brahe upp 
ideoua sveaska slågt fråo 13:de ocb 14:de seklerna, när lu« 
sei oekar alt det Danska namnet först Inkom 1 aednare 
biincn af i5:de seklet. 

Vill man ge Finstaslågten ett tHInamti, så är Ingel eller 
Änglavingar det som rimligast auvåodes, når Bl»kop Israet^ 
Lagman Birgers consobrlnns ocli medarfvloge af den sisfe 
STeaske Aogell egendom, metl samma hvita vingpar som Hr 
Blrfer, kallas Ängel af andra liksom Biskop Israels broder, 
llmiostone Joban, sa namnes i egna bref. Emellertid må Hr 
Birger, som dömdes vara Job. (6) Angell rätte arfvlnge, di 
dennes systerssons barn äömdes arflösa, också tllldömas ram 
1 eU Bihang Ull Ånglaätten^ uti ett Lexlcon öfver namkooiiU 
ge svenske mån, bel^t få hår konoat intagas af lika obesirU 
de aamnkennigbet, b var vid skäl år att låta bans nästan lika 
låBOkonoige son följa sin fader. 

Denna Uppländska Lagmansslagt, som möter oss i b!sfo« 
riea omvexlaode med Tre änder^ är försedd både med ett 
fSrtgåtnde ocb ett efierrdljande 1 bistorien, som ej, enligt 
ftvad vi frakta, består ioför kritiken. Vi tro oss bafva af. 
Ifet det nedautill vidbaftade, der ingendera af Finsta- och 
terna-atterna beböfde låna glans af den andra* VI få nu 
jröfva Finsta-åttens föregående^ visse att om det fÖrsvlnnpf, 
Myst af forskningens bloss, FimtaäUen <|ock bibebåiler lika 
stor oårkvardigbet* 

Se bär boro do åldre, t. o. m« Dalin, både nppfattat 
anorna. Den siste bedniske Ronangen Blotsven var Konnng^ 
licrker I:s farfar eller farfarsfar ocb Konnng Sverker badö 
tn son Sono Sik, som både en son Rol, tivilkens son An^ 
den till Moliammar var Birger Peterssons farfar. Skälet 
iVir heraldiskt ocb unmismatlskt. Braberna badc 2 örnviu- 

gr. Konnng Blotsven slog mynt med % örnvingar i preg!eu« 
iUi skäJ bar redan fallit ocb dermed är stamträdets rot 
)lrackt. Den ende Suno Sik man i bårderna mött, kan sua- 
We vara Anders^ af Mobammar' sonson ån farfar* t ^^rcta 
pitter ligger visserligen en grafvård, bvarpå läses: ^"Swer^ 
jinri natus Suno Syck jacet hic tumutatus^'*'* bvilkett Souos 
keaknotor appböjdes till FnrstlJg rang af Kounn'x Johan III, 
Mn iubögg en drake — den K. Sverkerska "'blåfoten'^ -« 
M Rertlglig krona på grafvården. 

Våra äldre bistorlci fauno båH ett betis ocb flera «pp« 
vaktade med Brahegenealogier, som gingo ända npp till d^ 
famla beduiska'KouaDgarac{ men Braberue förvarade eme(« 



260 ' ABrGEt, Birger PeUrston. 

lertid 1 n, 4 i Skoklosterska permbrefss.iiDllocren (seRtnArir. 
Skabd. Hist. 17 D. p. 118), deo urkund, som nt^or a. IIH 
1 Dlpl. Svec, bvaraf man finner att Snno dictus Sik d. 4 April 
1297 stadfåstade sin svärmor Argnos gåfya tfli Wretå Kh- 
9Ur af en Jord, som Snno förbeböll sig ocb sin bnstms irf« 
Vingar att lösa mot 24 mark penningar. Ingen anoao S. S. 
ar nämnd. 

Oen äldste kände i ätten är sfiledes Anders titl No- 
liammar. . ' 

Men dertta Mobammar ir — ^^ett slott i Spanien.^ Aan 
lios Peringsköld läses Anders till Mwamir eller Jåtiowf. 
I sednare tider torde I någon nrknnd s läsits såsom k ock t 
såsom a, och ett Mobammar på detta sätt uppstått Moh»* 
marslägten är sedan omnämnd på tnsen ställen. Val gilli ei 
Cnrla Möbamar com predlis 1282 af WärendslagDiBWi 
Folke Karlsson till Skeninge Nunnekloster (D. Sr. n. lkl\ 
ocb en Peter Andersson på Mobammar upplät en girdstoat 
1 Linköping åt en enka 1313, ntaa tTifVel n. y. Hedhanrti 
Hagebyböga socken Tid Wettern,som i I7:de seklet tlllhérée 
slägten Gyllenollon; — men Peter Andersson I Mobtomr 
1313 kan ej vara Peter Andersson, son af Anders till M-r, 
Lagman 1 Upland 60 å 70 år förut, och då fråga är ob el 
Herre till Musamyr, som beredt sig hvilostad i Slgtaot kii- 
'ster i förra hälften af 13:de seklet, så blifver väl s\Å\\pi 
att tänka på det Musamyr, som låg Inom samma rå ocb rir 
som Wännegarn ocb först fick egna råmärken, då det 1281 
gifvits tlll Sigtnnaklostret af en Ragnlld Ängel, som var ni* 
sonsdotter af Anders, till Musamyr, och som 1 sitt första t^ 
lär blifvit Fru till Winagarn. Se Sv. Dipl. n. 695, 756, Mi, 
981, 1803, 1810, 2536. Denna Mossmyr kallas på latio Isett, 
men förklarades bestå af vatten och jord, skog ocb gräs*> 
Var det gamla bolstadens namn, der Wennegarns slott seiii 
uppbyggdes? Om G. Örnvinge kännt dessa förbållaatfeD, 
kunde han hafva fått en stamfar högre opp I tiden, aa 
den Store, eller Konung Sixtus, den sköna Disas fader, 
bvilken Lars Salvins ännu i sin Upplands beskrlfning 
appgifva, att han lefvat 2758 år efter verldens Skapelse, 
litet förundrar oss, att Mobammar icke hellre skrlMta 
Langfedgarne än Mobammar, då deri Ju kunnat uppletas 
anslutning till Blotsvens dotter Mö. 

Ättttafian för den a. k« Mohammarsslägten må enel 
anföras: 



t DipL 8t. n 900. 






AjiobIi» Eirgfir Petersson. 261 

Åwkn Ull MBsamyr R. R. 1210— 12^, Råiltfliqrd III: 28. 

. Israel Anderssoo. 1250. Stamfader för ^'AlsudslåErten'*\ 

• .Jacob Israelssoo, Erkeblskop 1 Upsala, Dast efter Folke 
Ängel, aoslog Ar 1280 fattlgtlondeo af Tierp ocb Ge- 
strtklaod till de vid bögskolao 1 Paris studerande Sven- 
skar (Dipl. Sv. 0:0 699), och Inrättade ett hirberge föc 
de vagfarande genom Rafvandaskogeo. Men han dog 
1281 d. 15 Oct., ej 1286. Då han ej, efter sin företrä- 
dåres exempel, Insatte i klämman och flngergnllet ett 
attenärke, ntan blott ett '^andellgt^' vapen, nemllgen sig 
sjelf, liggande på knä med kalken 1 hand framför Gnds 
Jajnm med korsfanan (Mon. TJIIer. p. 136), år trollgast, 
att hans ått ånnn ej antagit något ättemårke. 
. . « Erland Israelssoo *), g. nu Catharina, Johan Ängels, 
dotter. 

... Carl Erlandsson, . I "PP*°«^^ . möderne- 

. . . Johannes Erlandsson, kallad Angel,r*Pf ^^ 1^^"» 

' 'I se of v., Angel^ BJ. 

. ... Israel Erlandsson, Bisk., förde 2:ne nppvända (ångla) 

fiogar med ett kors mellan vlngarne (det sedoare tro- 

llgea personligen för sig, såsom andellg person), se of- 

i vao, Ängel C). Det säges förd t af ^'ÅUnöslägien*^ i de 

Carlmark-Llodbladska genealogierna. 
f. . . • Margareta Erlandsdotter, lefde 1288. Ovisst om hon 
egde sigill och i den händelse hvilket märke detta egde. 
t • Peter Andersson t. Af.— r. 1250 Lagm. 1 Tlnnda, g. m. 

en dotter af Magn. Ängel d. ä. 
» • . Israel Petersson, Preposltns 1 Upsala 1302. 
. • . Birger Petersson, g. m. 1:0 Christina Johansdotter Än- 
gel; 2:0 Ingeborg Folknoge. 
. . . Lanrentlns, Birgers broder, begrafven 1 Sigtnna» DlpL 
h Sv. n:o 1806. 

[ Herr Änders till Mnsamyr, som räknas bland Riksens 
pid t2l0t-124* (R. L. I n:o 28), begrafven 1 Slgtnna klo- 
flerkyrka, hade en son Peter till Masamyr, kallad pins & 
Ittefactof cocnoblornm, af hvUken ett bref från 1213 omtalas 
• Geaealogla Brabea, och som 1250 var Lagman i Tlnnda 
list efter Nils Slztensson (Sparre) och näst före Israel And. 
län nppgifves af alla våra hithörande författare hafva varit 
flft ned en Margaretha, dotter af Magnns Ängel, som i 

') Sannolikt Dominus iErlandus Isrtelran, hnlken jemte atvald Er- 
IduiL Jacobiu UpMlientit 1276 beviunado en K. Magnos' gifva. Di[L 
Sr. KO 645. 



262 AwoBi., Birger Peteruon. 

lilon. Upl p. 33 kallas den aldre, hTarföre Birger Petersson 
fillmåoneligeo kallas dottersson af denne Ridd. Maf^ans Au 
fel, stnndom, som Ti sett, förblandad med Magnus d. >. Äi- 
gel (Job. I:s son). 

. Redan innan Birgers knsin Israel And, som ertertridt 
Birgers fj^r, Jcmnat Lagmansdömet 1 Tiooda ledigt genon 
$\u död 1203, var Birger Hr Israels efterträdare; redan deo 
11 Jnli 1294 kallad Lagman. Hr Birger ^ynes haf?a till- 
Jiört dem, som studerade Juridik i Paris, der kusinen And. 
And ökade anslaget till det communitct, Domprosten Bjoni 
graodlaggt. Säkert är, att han cmottog embetet med Idar 
Insigt af reformers bebof i då varande, Svenska lagskick och 
irjurde om detta bebof flera framställningar för Konuog Bir- 
ger, den II — 16-årlgeI Snart bevektes Konungen att ridi 
|)0t ocb Birger med sin kusin Domprost Anders vid prots- 
)(olIet, befann sig snart såsom Ordförande i en lagcomlté, 
aom uppgjorde den redaktion af Uplandslagen, som Professor 
IScblyter sednast utgifvit. Den främste af Rikets Lasioia 
skulle np, i samråd med gamla lagerfarue män, uppbåfri 
irammal, stifta ny ocb sammanfatta så uppkommande Ii^. 
^bnru man kände Jns romannm ocb sjelfve historieskrlfvarBe 
ej längesedan förfäktat att det vore onyttigt att ransaka t 
liednlDg.irs bofder, yttrade don Comité, der Birger förde 
ordet: Hvad vi ticDa i bedningen Wiger Späs lag, som It- 
JiQlIIgt är, det sätta vi in i bok denna. 

Bär utarbetades både grundlag ocb kyrklag ocb allnia 
lag ocb synes ett djupare lutryck af Cbrlslendomen bår lita 
spåra sig äp t. ex, i Östgötalagen, oaktadt Cbristendonien der 
både vida äldre anor än vid Upsala bogar. Då östgöta-la- 
garue ännu ställde trälen främst bland säljbar bo-skap, fiir- 
töd Uplandslagen försäljandet af Cbristen träl. Väl kaa 
man ej med heoterdabl (i Kyrkbist.) tryggt utropa: ^ock 
Cbristne voro de alla"^; ty troligen kunde der flnnas Ryska 
ocb Estbniska krigsfångar o. d., som voro odöpte ocb som således 
pngo fqrtrara att vara trälar; men bufvudslaget var dock 
vunnet, ocb ReuterdabI kan vittna. (K. Hist. 2: 311), attträ- 
larne försvinna i S?erige i första tredjedelen af 14:de seklet, 
således Jqst under Lagman Birgers verksambetstid. Det 
lände bonom till evärdelig ära! Ocb ban både på läagt nr 
ej de krarter att använda, som Nordamerikas abolltiooister 
fiu kunna sätta I rörelse, eburu de på långt när ej ninler 
1/3 sekel hunnit målet så nära som denne Lagman baoo pi 
vida kortare tid. Han satte främst den grundsatsen: Ckrh 
$(Ui varUt iålder och W$tc dermed alla Ckrittna^ och förUa- 



ÄNG BL, Birger Peter uon. 2fi3 



rade att år?eD trilnaiis och trålqvinnas barn blef flrltt, 
det var föd t 1 Gbrlstliift äktenskap. Så småningom, men sä- 
kert! Meo dylikt ligger ej 1 vår revolntionsartade tldsblld- 
aiogs anda. Den 2 Jan. 1296 kunde Konnng Birger stad- 
JSsta den Ingtfoa Lagredaktionen. Lagerbr. (S. R. Fl. Ifl p. 
336) anmärker, att Birger Lagman der kallas Konungens 
tjeosteman, men ej Råd, såsom 1310., JJnder tiden både 
Lagman Birger bllfvit enkllng. Christina Ängel dog 1 ^vU 
1293. Han blef sedan gift med Ingeborg, dotter af Magnus, 
Ostgöta Lagman och Sigrid den fagra. Hr Birgers maka 
Tar således knsin till Konnng Magnus IL 1297, då Skogs 
kloster bnann och dess kyrka till en del förstördes, uppbygg- 
des beggedera ånyo, på Lagman Birgers bekostnady närmare 
lotill sjön, der kyrkan ännu qyarstår. 1301 den 20 Febr. 
ir Hr Lagmannen jemte Fru Ingeborg, på Finsta, hvllket 
gods han till största delen sjelf köpt, omgifven af en lag- 
läsare*), en kamrer, 2 predikomnnkar. Fru Ragnlld, Anders 
Äogels dotter och Hr Eggerts till BrahlsdorlT maka, eti kn« 
sia till Lagmannens förra fm, Fröknarne Cecilia pch Mar- 
gareta m. fl., som alla bevittna, att en Lagmannens tjenste- 
fflana gaf ett hemman till ett kloster och 2 landskyrkor. 
Samma år d. 14 Maj uppdrog Konnng Birger åt Legifer Up- 
taodla Birger att afdöma en tvist rörande Grefve Gerhards 
af Holstein son Waldemar. Samma år kallas han Uplands 
Lagman och Konungens Rådsberre, då Kondng Birger gaf 
honom en kronojord i Finstad för trogen tjenst. Hans bro- 
der, Domprost Israel, gaf 1302 d. 20 Maj en gård till sin 
eonsobrin Magister Anders (And), med vilkor att denne 
iknlle efter sin död lemna den till Lagman Birger i Upland 
och dennes barn. 1303 utkom en lösdrlfvarestadga, såsom 
leslatad på ett möte 1 Skeninge, deri Rikets främsta lag- 
. man väl ej saknat del. Den aflägsaade försvarslösa ur lan- 
det, för att förekomma mord, rån m. m. 1303 d» 28 Jan. 
tillskref Konnng Birger och Hertig Erik alla som botfde i 
Vplaad, att deras lagman, Erkebiskopen, och Domprost An- 
den — alla kallade kunglige rådgifvare — fått i npp- 
,.drag att bestämma hvllka gods skulle tillfalla Kongl. Kro- 
-Baa eller Hertigdömet. Då 1305 d. 29 Jan. Konung Bir- 
ger tilldömde Upsala Domkyrka fattigtionden i de tre folk« 
Uoderna, hvllken 1299 bllfvit inställd, tills Svenska folkets 
tanka öfver .rätten bllfvit inbemtad, synes Ingen annan Lag- 

*) Han (orda då redan blifvit Lagman i do 3 folklandeii och bobdfdt 
Ticarier. 



nMQ per onnes trea fDlklmdiaa, ån Birger» ISOS ån iS 

Febr slöts på Kålsåter nåra Boboslåsska fråi|seii eU föi- 
dragr meJlau K. Birger ocb baos bröder HertigarDe, der Bir- 
ger Pebrssoa Dåmnes oåsl Marsken Matts Ketllnnndsson biiaå 
de medlande, Herllgarue erkänna der sig bafva (elat Mt 
aio Konung och lofva nndergirvenhet, Birgers son Mapu 
erkånnes spm Ibronröljare före dem. Derpå följde frediftei 
inellan Danmark' ocb Norge. 1308 se vi Birger bllfven RM- 
dåre. 131^ kallas ban Hertig Eriks Rådsberre; framtiMe 
^ un 1 Dlptomerna såsom Herllgarnes yarme anbångare adi 

redan Cornt deras bnfvndnppbördsman ocb redoFlsare af da 
pppbnrne gärderna. De borgare 1 LQbeck, som lånat Hertt* 
gen 1000 marker lödlgt sllfver, kräfde Birger Peterssans si* 
glll änder skuldförbindelsen, om de sknlle lemna peaalofirt 
livUket Hertigen måste förbinda sig att skaffa. Detta år ett 
jietydaude vittnesbörd om Herr Lagmannens morirllska as* 
seende. Samma år den 15 Ang. flpna vi ock bans sigill l^ 
gårdt under en tillåtelse af Hertigarne, gifven LQbecks ai,L 
borgare, att fritt befara floden Nevira anda till Nowgorsi 
samt Hertigarnes områden å Svenska kusten n. a. Hat M* 

\ träder Biskop Israel Erlandsson i bans omsorger att' skall 

förmånliga testamenten till allmänna Inrättningar. Lagnsi* 

pen utbetalte för Hertigarne ansenliga förskotter, under lär* 

' yaltning af deras medel, t. ex. 1313 utlades 100 mark pes- 

^ niogar till Gerbard, Grefve af Holsteln, andra summor tlU 

köpmän på Gottlaod ocb 1 Stockbolq. Härunder saknar bu 
ej förtroendeuppdrag af Konung Birger. Den 13 Snpt 1313 
anbefalldes ban, att å Konungens vägnar undersöka ocb |^ 
nom dom afgöra ep tvist, der Herr Matts KetUmuB4sfl8i 
anklagades, att mot Gud ocb all rättvisa bafva laggt anto 
^Ig några gods 1 Westerås. Då Hr Birger uppgjorde sia 
|na!(»>9i fru Ingeborgs, testamente d. 21 Sept. 1314, fick Dp- 
sala Domkyrka 70 marl(; klostren flogo 1 allmänbet 2 Bark 
penningar bvardera, några 5, Skenioge munkkloster 2t» 
Till det altar, som bennes far Lagman Bengt stiftat 1 Us* 
köpings Domkyrka, gafs fem marker. 1315 d, 4 Jan. fsn* 
akrefvo Ls^gmannen 1 Östergötland Knut Jonsson (Biå)Oi 
Afariken Håkan Lama m, fl., åboarne på aflldne Job, Aoftis 
gods I Sverige, bvilka i arf tillfallit Folke Jonssons arfrti- 
gar, att lyda Birger Petersson. 1315 svuro vittnen på Eraa» 
getterna Inför Domprosten Andreas m. fl. att Fru lagelsrf 
infor sin man återkallat det testamente, bvarl bon valt sitt 



« ■ I m I . j ■■ ■ 



'I Birger p^^rmsons sTJiger, g. m. Katarina BenediQlsdoUer, FolknS^ 



i 



Arobl, Birger Pdermmi 285 

grarstlHe 1 SkeniBfe, ocb ffirklaräde sif Tldbtirm Tarlet, I 
dåmtU ned manoeo, af (Jpsala Storkyrka, der keooes barn 
dfo befraftoe, skyllande sitt val af Skeoinge (der hennea- 
IMef stiftat ett altare) pi sio stora svagbet niider sjakdo- 
■ei. Dl skref Lagmaaoen sitt testamente. Omyndige ^oro 
kafoea Israel, Katarina ocb Brigitta, bviJka i Domprosten 
Aidreas jlngo en trogen förmyndare. .Håra f följer, att om en 
Peter föddes 1 första giftet, må ban antagas bafva rarit myndig, 
•cb Margaretba, sannolikt af samma gifte, då redan gift med Nils 
bgiraldssoB (Natt ocb Dag i längden)* Catbarioa blef sedan 
lift med Måns Gudmarssoo ocb Brigitta med Ulf Gndmars- 
Ml. Barnen Bengt ocb Ingrid lågo visst före modren i S. 
Nicolai kapell 1 Upsala Domkyrka. De tre nåmiide barnen 
iiiatles till arfvingar. En murare ocb en skräddare nämnas 
MB vittnen Jemte en Boto i Svartbäcken i Upsala. Birger 
Petersson var i Lödese d. 9 Sept. 1315, då ett bäfdaskifte 
H^fjordes mellan Hertigarne i bändelse af enderas död. 
ISi( bevittnade ban sin consobrins Domprosten And. Ands 
fifva af bolmen i Fyrisån med bos ocb verk till ett der 
itiftadt commnnitet Mågarne Magnnsf och UJf Gndmarssöner 
ipplito åt sio svärfar vården om döttrarnes. egendom, ntan 
ifcyldigbet att Inför någon redovisa. Periogskiöld nppgifver 
(Moo. Upl. p. 35) att Herr Birger 1316 frivilligt nedlade 
ligaansepbetet. Säkert är, att han d. 23 Jno. 1318 kallas 
pumdam leglfer Uplandiarnm; hvarefter Penngskiöld ocb 
Mernman ej känna någon lagman förrän sonen Israel möter 
1341, atom att Södermanlands Lagman Pbllipp Ingevaldssoa 
U17 kallats Lagman 1 Upland. Sannolikt voro fader Birger 
•eb son Israel inoebafvate af Upländska lagsagan från 12tt3 
ttll 1363 eller 1 70 år, dernnder Birger först var Leglfer 
Tiiodi9, sedan Uplandiai eller Uplandiarnm eller Svecim sn- 
ferioris, ntom emellan 1317 och 1322, då ''Nyköpings gästa- 
M ocb Båtona lek'* gjorde några af brott 1 Birgers embets* 
ilörDlBg. Vi se honom dock 1319 d, 8 Jnli såsom Legifer 
Dfiandiarnm, nämnd främst näst Matts Ketiimnndsson i den 
ISreDiog Senaten slöt rörande Förmyndareregeringens princi- 
per. 1320 I Jnni bivistade han såsom Uplauds Lagman en 
ker?edag 1 Stockholm (n:o 2462 1 Sv. Dipl.). Men någon 
dinesoro syns qvarstått efter deb politiska stormen.' 1321 
te 22 Juli, då Hr Birger Instiftade ea ständig Vicaria i 
Dpsala Domkyrka, var han 1 Lödese p& väg till Apostlaroea 
trösklar (laboriosam versns limlna b. Apostolornm iter ad- 
fressos). Hnra långt ban kom på sin valfärdsresa, känne 
Ti ej, men säkert är, att han oppbnnnit Avignon, der han 



A KG Bil, Birgtr Pf|er«iMk 

den 1 Okt. 1321 flck ett aflatsbref nlaf PalrUrebeo af Ale- 
landrla ocb flera Biskopar, t. o. lo. en ad partes Tartaronn, 
fallaude Herr filrgrer. Lagmannen från Sveriges rike. Herti- 
garne Erik och Waldemar, Lagmannens döda maka Cbrlstioa 
ocb ännn lefvande maka Ingeborg, hans far ocb mor, liksoa 
Jians bröder och systrar. Väl nppglfvcr Bercb, att han re- 
dan 13 lä varit 1 Gompostclla pal vägen till Jernsalem, nei 
biodrades af Saracenerkrlget; men trollgen har resan 1321 
afsctts*). Redan d. 4 Jan. 1322 är Hr Birger aterglfvea it 
aitt fädernesland, sannolikt hemkommen med stärkt helsa till 
kropp och sinne. Var då herredag 1 Telge, hvarest baa Iw- 
seglade Konnog Mngnns^ förlikning med Borgmästare ocb 
Borgare 1 Wlsby, dervld dn befriades från tall, som konno 
till svenska hamnar med sill; åter den 20 Jall se vi bODOB 
å en herredag i Skara, der kyrkans ocb statens fråoste 
män Inbördes förbondo sig alt väl stödja den noge Koau- 
gen under hans omyndighet, roeo förhindra Hertiginnan Io(^ 
borgs inflytande på regerlng:s«äreodcr och otestänga Dtlåad- 
olngar. 1323 d. 21 Ang. är han på en ny herredag i Skar», 
der man tydligen flnner honom 1 utöfolog af lagmauscmbetet. 
Lagmannen i Upland såsom en vlgtlg person måste val rak- 
näs till den långvariga förmyndaregeringeo. Vi få derrlä 
anledning att beundra denna regerings mod och makt. Alla 
riddare och väpnare i Upland, som innehade kronans inkoa* 
ster, ålades att betala 1/3 af sin förlänings intrader till La^ 
man Birger, för att sätta regeringen 1 tillfälle att lindra all- j 
magens ntlagor för slottens återvinnande från främmaBde 
välde och afbjelpande af rikets nöd, med tillägg, att om it 
ned kronoinkomster benådade ej betalte, sknlle redoktloaske 
af förlänlugarne. Carl Xl:s förmyndareregering hade ej del 
modet, som Magnus 111:5. Vt hafva från denna uppbörd rar 
äldsta bekanta markegångstaxa. Vid denna allmänna krifs- 
gärds Indrlfning hade falska betyg uppvisats rörande Erkebi- 
akopsgodsen, bvaröfver dom föll d. 29 Oct. 1325. 1324deo2S 
Jan. och den 19 Maj se vi Upländernas Lagman i sitt ea^ 
betes utöfning den sistnämnda gången Jemte Advocatns Stock- 
bolmensis, begge inför Rikets Drotz. Det synes varit frip 
om skadan af Mälarevattnets stigande, der man skyllat pi 
▼ätten täppor å angifna ställen. 

Att Hr Birger trädde med ^pilbod"* (budkaflars sändande) 
på Hertigarnes sida, aedaa Konung Birger så svekfullt bra^t 



*) 1313 d. a Sfipt. redoTinr B. fSr en fallandad impbanr. Sio iM i 
D. 8f. rår anoal nytt oppdrti af Kaogen i 0:0 1937. 



AngbLi Birger PtUnson. 267 

Acm 1 fängelse och der så Illa behaodlatfe dem, rar ej all 
oadra orvcr, då en Lasmao borde rörsrara rätt och lag. 
Hao satte s\g i spetsen för Uplåndntngarue/ dä Malts Ketif* 
mandsson nppbröt från Göta rike, och tågade mot ^>köpi^gr, 
för att befria flertlgarne och straffa Konnngen. Dylika rö- 
relser skedde äfven frän andra häll. Man fann Hertigarnes 
lik och Knngen måste fly. 

Hertigarne hade 1 sitt testamente, nppråttadt i fängelset 
den 18 Jannarl 1318, Insatt Herr Birger bland exsecnto-> 
rerna. Deras enkor kalla. honom d. 1 Ang. samma år råds- 
lierre och gåfvo honom Ängsö för sin trohet. Strlnnhohn 
(S. F. H. V: 330) antagor med allt skål, att ""den ansedde 
mannen^, som mottog och helsade de ankommande frälseman, 
bönder och köpstadsmån å Mora ilng, Tar f. d. Lagman Birger 
Pehrsson. . Hår omtalade han nn, såsom engång en Thorgny, 
bnro fordom Konnognr valts vid Mora ting och att na be- 
Aöfdes att hår välja en Ronnng, som knnde frid håJIa, lag 
styrka samt folkets och landets väl främja, hvarvid Matts 
Ketllmnndsson npplyftnde Magnns, Hert. Eriks son. Birger 
Pehrsson namnes näst Drotzet bland de Riksens Råd, som 
afgåfvo å den nyvalde Konungens vägnar hans Kungaförsäkran. 

1320 d. 13 Sept. var arfskiftet efter frn Ingeborg opp- 
gjordt mellan svärfar och mågarne. 

1326 d. 21 Oct uppgjorde Hr Birger sjelf på Finstad 
6ltt testamente, kallande sig ej quondam Legifer, nian Lpfni- 
Ter Uulandlarnm, der han är frikostig mut kyrkor och klo- 
ster, ålägger exsecntorerna alt af osklftadt bo .ersätta hvad 
de knnde finna honom harva gjort orätt mot anura, sätter sin 
minderårige son Israel nnder 4 förmyndare, derlbland frän- 
^den Petrns Phlllppf, Prior i Sigtuna, äedan Erkebiskop. I 
'li:o 2658 1 Dipl. Sv. se vi hurn mellan Ulf Gndmarsson och 
Mag^QUS Gndmarsson samt den omyndige Israel den na afsom- 
nade Lagmannen Birgers egendom delades i Upsala den 23 
Mars. Ulf får Algö, Ekeby, Laza (Låssa), Skållnor och 
Skällnora qvarn, i Nerike Ed och Unö med hyttor I jern- 
ber^et m. m. Magnns rår looeby, Täby, Broby och Sadesta, 
Såby 1 Småland. Israels förmyndare ErkebSskopen, Drotzet 
in. II. öfvertogo Flnsta, Lidö, Oskeste 1 Ryds socken. Sig- 
Talsta (Säfvasta) 1 Wiksta, IV. och S. Berga 1 Östergöthland 
m. m. På Israf*ls lott föll ett silfverkärl, räknadt för 16 
marker rent sillver, ett silfverbälte och en gallring. Må- 
garne flngo 16 marker rent silfver och 2 gnllringar. S. å. 
d. 5 April Bppgjordes räkning å begrafnlngskostnadeo (n:o 
2060 1 Dlpl. Sv.). Somman oppfaanB 234 mark och 13 ör- 



2S8 



AnOBL, téfOål 



tvfar, Jente 80 mark for massor ocb allmosor oeli 10 mar- 
ker för bö. Ulf Godmarssoo både förskJoUt 72 ocb brodrea 
Magoos 62 mark. Dervid var sockerråkalogen blott 4 mar- 
ker, för bvilket samt for bauien ocb myrten (trolifea aa- 
Yäadt s&som pors eller sqvattram aoYÄntfes vid befge i nii- 
drc bögtldllga tillfällen) 31 mark. Deremot bar mandeliU 
glogeu varit 90 mark. VioåtgåDgea var ej béller rloga. Ett 
karl med bvttt vin för 4 mark penningar, ett dito med redt 
via för 12 mark, ett dito med rbenskt vin för 8 mark. Ad* 
dra namn, möjligen ock på vin, anglfva 21 markers kostnad. 
Gnid till fanan, sannolikt med Lagmannens vapen, kostade 4 
mark penningar. Tbomas målare både fått 8 mark för sitt 
arbete. 

Ån I dag trampar man 1 Upsala Domkyrka en i M«l 
Upland. artagen grafsten med porträtter af Hr Birger ack 
fra Ingeborg. Ett lejon bvilar vid den modige Riddareas, 
en boud vid den trogna makans fot. Vapenvingarnes mitt- 
bildning under steobnggareos band bar ej litet bidragit till 
de olika gissningarne om ^Ulngesternas^^ betydelse. 

Om Hr Birger Petersson känna vi nog, för att kanaa 
räkna bonom bland Sveriges store män! 

Att Ilr Birger Petersson både i sitt första äkteoslcap 
med -Cbrlstiua, Job. Eiorsson Ängels dotter, sonen Peter tlH 
Fiustad, R. R. 1340, må efter R. L. III: 209 npprepas, mea 
både fra Cbrlstlnas testamente (Dipl. Sv. n:o 1095) och fa* 
dreus stadfästf*lse (u:o 1096) gifva ej minsta skäl att antasta, 
det bon efterlemnat barn. Ocb efter Hr Birgers död linoas, 
som vi nyss sett, bfott 3 arfviogar, den omyndige Israel ocli 
dottren Catbarioa, girt med Måns Godmarsson, ocb dottrea 
Birgitta, gift med Ulf Godmarssoo, om bvilka ätier se Uil 
U. 2:dra serien tJiråsaåtten i XXI p. 336. En son Peter ock 
en son Bengt, liksom en dotter Ingrid må bafva dött späda. 



10. ANGE!., ISRAEL BmGERSSON. 

Sannolikt tillsattes ej Lagmansembetet öfver Uplanderu 
efter fadrens död, förrän sonen bllfvit myndig, ntan tilirör* 
ordnades Underlagmän. Han var änna den 21 Oct. I32t 
minderårig, ebnra nämnd den 14 Mars 1315, <iervid systera 
Catbarlna uppräknas före Birgitta, bvUken föddes 1304. 13S4 
förklarar Marqvard ocb Gotskalk af Kyrn Vir. Nob. Isr. Bir- 
gbirsson fri från den förbindelse, ban Iklädt sig såsom löflaa- 



• t 



AffGBL, bra$t Birgtruam. iS9 

BM ffr dee Ksen, K. Magnras vtfäst stf betala f6r Skioé. 
PinI 1341 kåaner too Stlemman Israel Birsrerssoo såso.iii 
UplåDderaas Lafrmaii, träffad såsom Riddare först 1343, di 
bil äfven ses bland Rikets RKd, R. L. III: 221. — Då Ko- 
mf Magoas regerade 1 Norge, Insattes Erkebiskop HemlBg, 
Riksdrotz Nils Ambjörnsson (Sparre), Upl. Lagm. Israel Blr- 
gvrssoD ock Joban Gbrlstlnasson, Konongens Offlclalls gene- 
ralls, I Svenska regeringen. Hr Israel ansågs såsom en be- 
tydiode medlem 1 regeringen Ifrån 1344. Mångenstädes opp» 
repas, med mer eller mindre gyckel öfvér ^*försakelsen^\ så- 
som en följd deraf, att ban sknlle dertill bevekts af den fl-^ 
dess ^'benghet^% att ban 1363 vägrade att emottaga Sveriges' 
krooi, då Konnng Albrecbt, en ntländolng, 1 stället måste 
viQis. Misstag år att bärvid anföra yttrandet bos S:a BIr- 
gitta I Revelat, att ban ''några år^' förrän ban nlgick till 
Liflaod, tills Jnngfro Maria besegrat bonöm, vägrade eknot- 
taga majorem dignUatem regiminis, som der måste betyda 
hSgre värdighet i regeringen, det torde vara: ban flkade ej 
iU bil Drotz eller Marsk, om det ej får antagas ensamt afse 
dea nyss anförda delakflgbcten i en tillförordnad regering^ 
di Kungen var 1 Norge. Lagerbring förkastade derför med 
skål den anförda tolkningen af systerns ord; men emedan 
Mfessenlns i Scond. Illnstr. anför ett för en annan vägran 
gaiska rimligt skäl, då neml. kronan, men ej då riksem be- 
tel 0. d. äro 1 fråga, bvllket äfven nppglfvlts af ^'nonnnlil 
renim Svetblcamm Scrlptores'% bvllka Vastovlns kände, så 
bibehöllo Rosenbane ocb flere nppglften. Det är ej beller tfll- 
råckllgt skäl att neka, att Uplandslagmannen, Knngafränden 
Isriel var påtänkt till Konnng, då Albrecbt valdesi Jemnför 
■ai de uppgifter, som träffas bos de gamle om detta knnga- 
Til, så var det de landsflyktige, som valde Albrecbt, St. 
Prinsessan Enpbemlas son, med Svenska Ynglingaättens blod 
genom Norska Knngarne, men bär bemma var Lagman Israel 
Birgersson candldaten, ocb ban vek ej nndan af frnktan för 
de iandsförvistes candldat, ntan, enligt Messenlos, för Konnng 
Magnns Smeks raseri (fororem) samt af kännedom om del 
ährentyrltga uti att då' bestiga tbronen, b var före bans kors- 
(Igslnst, som K. Magnns "^med tnsen bönef ' släckte, då Israel 
emottog en bögre värdigbet i regeringen, nn återväcktesi 
acb- ban drog sig nndan till Riga, der ban "^lyckligt tlllbytte 
sig bimlen för en Jordisk tbron.** Med dylika upplysningar 
tdr ögat, anse vt snarare att Israel väl ej strax visat sif 
obeveklig, då bans landsmän bemma I riket önskat sätta 
kronan på denna fromme ocb rättrådige mans bnfvnd I stål- 



270 ÄN;QBli, Itriul Bir$€r$åotK 

M fSr deo **sodomltl8ke*> Konung Masruss Smeks.^ Tj bite 
. Nr Israel varit alJdeles omöjlig, siS hade val ej Magons kiia« 
nat eldas Ull eo sådaa ''roror'% alt en flykt till Riga bllfvll 
jDödlg. I Coflvers. Lex.der blldepdrn Kaust, Leipzig 18ii i, 37 
Ller. p. 386 aoföres, att det var i Norge 1361 Lsrael biet 
Tåld (Ifl Norwegren solche Uedeotoug gewano, dass Ibm oaek 
K. Magnos^ Tliroobankerott ^m J. 1361 selöst dle Krooe an- 
getragen ward). Det må Innebära, att man 1 Norge ej tiaU 
slita förenitt^sbandet, om Svenska Lagniäuuens Primas valdes. 
Detta må dock Norrmän otreda. Israel Ingick I Riga biind 
de riddare, hvllkas jordensförboad bans faders förste svirfir 
llllbört, och dog, då han var färdig att deltaga i strldea 
jDot hedningar i Estland. Berch nppgifver att han, strut 
€fter ankomsten till Riga, dog 1363; citerande Dalin, soa 
dock ej säger att det skedde strax efter ankomsten. Aodra 
ha fnnnit honom lefva Intill 1368. Vastovlns misstager si; 
uppenbart, när han kallar 1348 hans dödsår. 

Enligt Vastovlns, som citerar* Revel. Birg. Llb. VI, ca]i. 
05; Lib. VIII, cap. 29 och flera författare, framhållas deooe 
herres utmärkta fromhet och sedjlga renbet från barndomeo, 
såsom förenade med vackra luslgter i bvad tiden ansåg för 
. allmän bildning. Mot fattiga var han mycket gifmlld. Ett 
högre äreställe ville han ej mottaga, förrän Jnngfrn Maria 
uppenbarade för bonom^ att han dermed knnde befordra GoJs 
Åra. Han var så mild mot de blödiga, att de flngo mod Ti4 
hans anblick; så allvarlig mot svekfnlle män, att samma aih 
blick gjorde dem försagda. Han kunde vara hög bland de 
höge, men Jemnlik bland de ringa. Brottslingen besegrada 
han med skäl och bevis, men ej med hårda ord. Då hia 
tilltalade någon, var han Intrycksfnll, då han svarade oåfoo, 
var han snabb och skarpsinnig, då han utredde något, vir 
han grundlig. Der låg i hans blick något innerligt tilldra- 
gande och likväl var han så förståndig, att han ej dömde 
Andra efter sig sjelf, blott seende på God och rätt. Till 
Estbiand begaf han sig med en utvald (vårfvad?) tropp tlU 
ajös och kom till Riga, Llflauds hpfvudstad. Han bodde re- 
dan I tält på fältlägret, då han insjuknade, men lät föra s\$ 
Qpp i Riga Domkyrka, och afled efter Nattvardsgång framför 



*) MexKeniiiK bar ordet. Sannolikast Tar Smek ett finare altryck Air 
ärängaskdndarej ehuru man sodan förklarat, att ban.lfit smeké trbi 
•ig Skåne, der ordet var vida mindre tillämpligt; ty der tiilbytte han si{ 
vftl en kronärfvande sonhustru för ett landskap, som kunde komjaa jfM 
med en Union. Der kunde vara politisk btrdkning^ 



Ang BL, lirart Birgerssofk VII 

ftfCaret, der bao Kaåfallit, med bela själen uppfyid af rromma 
réreJser *). 

Hans frn Ramfiid (Spärra ttll Wik) Xterfdrde kroppen 
tlll fädernegrar?ea 1 Upsala. Har Vastovlns rått ntl att bon 
öfyerlefde Israel, si år klart att nppfciften om en sednare 
maka Bengta Ferla förfaller. Dottren Helena, grift med deu 
lårde Magistern och Riksmarsken Carl Ulfsson (Sparre), 
både bland sina åttllng*ar K. Carl VHI, Sten Stnre d. å. och 
Gastaf I. Sonen Peter till Flnsta, R. R. (se R. L. III: 252), 
följde sin Konnng Magnns till Norge, der ban dog 1363. 
Messenlns känner inga söner af bouom. Andra gtfva bonom en 
son Magnns, som sknlle vara Magnns PetrI Confessor Generalts 
1 Wadstena 1390, död 1396, ocb en son Lars, b?ilken slsl 
namnes 1374. Det år bonom man girvit en son Magnns, som 
lefirer jemte sin « maka Jobanna Brabe 1456, ocb som efter 
G. Öriievinges tid blifvlt länken mellan Finstaslägten ocb 
Brabe-åtten. Se bärofvan XI B. p. 263. 

Ingen psycbolog med kånbedom om de chrlstliga själs- 
rörelserna ocb dessas inverkan på, det sedliga llfvet, kan för- 
oeka möjllgbeten af en sådan Inverkan på Israel, Birgitta och 



*) Ti anföra ar charaktcrislikcns kslla uti Rerelal. Li!). Yl Cap. XCT: 
Cam qTidam nobilis roagnas regni svccie qui Dnus Israel vocabatur, muN 
tis precibos ad dignitatcm majorcoi reginiiDis vocarelur mille lodens a 
rtfie H ille habens dtsiderium cundi contra paganos et ibi in scrvitto 
dei pro fidc sancta moriendi: nullo modo ad suscipiendam dictiim digni* 
tatem inclinaretar. Tunc orante Spon^i loquebatur ei oiater dei dicens: 
Si illi qui juslitiam sciunt Se eam desiderant et facera possunti rccusant 
pro deo snscipcre onus et laborem, quomodo itlabit regnum in vigord 
sao? Ve(runi) illnd non est regnum sed latrocinium i spelunca ty* 
raBnoram ubi iniqui dominantor A justi concultanlur. Et ideo homo 
joftliis et bonus trahi debet charitate Dei el zeio bono aflferre se. ad re« 

cimen ut proiiciat mullis. Qvi autem digniiates et regimina am- 

bioiH propler honorcm mundi: non sunt principes vcri sed tyranni pes' 
iimL Krgo iste amicus meus accipiat regimen propler honorem dei, habendo 
in ore Teii)a Teritali^, in mana gladium justilie non respiciendo nec inclinaii* 
do ce ad favores bominum nec inciinando personaram acceplioDem. ^am 
dico libi quod adbuc dicilur de islo ab ore hominum. Iste eii^ii de pat^ia 
▼iriliter, honoravit matrem dei sinceriter, servi^it deo fideliter. Propterea 
scias quod per aliam viam ducam eum ad regionem meam. Sic vere postea 
omnia heo erenerunt. Nam Iransactis aliquibas annis iste dnus eiivit conlra 
tnfidcles et venit in Alemaniam in ciTitatem rigensem, ubi infirmalus esL 
Et sentiens mortea vicinam ascendit cum aliquibus in ecclesiam calbe-* 
dralem & ibi digilo imagiois bealissimsB MariflB Yirginis nue ibi in majci* 
ma reTercntia colitur, impressit annulum preliosum et reliq?it ibi dicéna 
aperte: Tu mihi domina es Ss semper foisli dulcissima: super quo ta 
lestem inroco. Immo me éb animam meam tue providencie & miseri- 
eordie relinquo. Deinde sumplis sacramentis devolissima mortttui eiL 
Dedaratio: Hio dominut erat 'fräter S. Birgille. 



272 



ÄiroBt, hrael Birg9f$pm. 



.heDses son Biri^er och dotter Catbarloa, som samUdcii beTltt- 
nade. Rår spåra ?l en sann Gndsfrnktan åfven nnder de katM- 
ska tillsatserna. Uplandslagnannen, så praktisk, så ansenllf li- 
för yerlden, visar dock djnpa drasr af sann rellf tosUet När tI 
staila denna ÄnglaUitem arfting$lågt, dessa ättlingar af måmei 
med Ängelns och Angrellordens kedja, Jemte samtida Koagasli;- 
ter i Skandinavien och Påfvar med hof, så I Rom som Avigsoi, 
aå måste vi fatta för desse landsman och landsmånninaor len 
största vördnad. Hen aldrisr blir oss Lntber sol^mare, ii lir 
VI betraktat anda tili medömkan dessa välmenta sjelfplå^ire 
bland fromma katboliker. , llvllken vålgerning att knnna bort* 
Jaira dessa påfvlska tillsatser, ntan att skada det chrlstligi 
lif, som stnndom klappade nnder sjelfva flagellantens kipt- 
Det synes som om denna öfverdrift, detta svärmeri, betiogkt 
till en ej ringa del af tidehvarfvets ytterlighet i brottsliga 
sårskildt kräfdes för en tid, då cbristendomen först bröt k^ 
dendomen 1 lagarne, då tråldomen I vår Nord hnfvndsakHgai 
försvann, då reformationens förposter Bibelöfversättaiofir, 
boktryckerier^ flitiga predikningar på folkets språk o. d. fnB- 
trådde. Den, som råttvist vill uppskatta denna brytniagsIM, 
får ej förbise Johannes Angeli åttlingar med Ängeln eller M 
hvita vlngparet 1 skölden, han må kalla dem Jloiimyri- 
eller Mohammarsslägten, han må råkna dem till ÄnglO' eller 
Srahe^äiten. 

(K&lUr: Fornt MglfBa hbtoritlia tkrifter, de fleft* tinUUt ctenli} 

-I. 



I 



ö. 



ÖBERG, HANS, 

lM4es d. 24 Febr. 1785 i Benestad I Skåne af bondrörfildraf* 
Ref student i Land 1807, prestvigdes i Wexiö d. 17. Maj 
låll, under Blskopsledlgtietea 1 Lnnd. Hnspredikant lios 
Kimmarberreo Frib. N. Trolle 1813. Tog pastoralexameu 
1820 med landatnr 1 Ebralskan, såsrom den der kunde e^ 
plfcera sin codex. Då såg man en prest af Biskop Mörnérs 
fixt ocb med ett liknande allvar ocb lögn 1 anletet ocli 
Mtckeo följa sina små lärjnngar, bvllka skalle taga ^^lllla 
tteologiska examea'% på de tbeologlska lectloncrna, nöjd 
Bed eD andervlsning, som också skalle Tara gagnelig för 
den. Tit. Kongl. Hofpredlkant 18^7. Kyrkoherde I Gallarpa 
9fiT. pastorat 1828, bvllket tillträddes 1829. Prost 1835. 
Död barnlös 1852. Gift med Mar. Lov. Oarin, fadrea Prost 
1 Öflraby. Hon dog 1846. 

Prosten Öberg var ej blott minnesvärd såsom en pryd- 
nad bland ^^de väktare, som omkring i staden gå,^^ eller för 
sin exemplariska embetsatöfning ocb personliga dyrd. Det 
var såsom eo bland ^'väktarne på maren^\ ban förtjenar att 
bngfäsias. Då fiender i öppet flendtlig rastnlng eller för** 
klådde anföllo den Cbristllga Församlingens från Apostla-» 
tldebvarfvet årfda tro ocb bekännelse, ocb de fleste prsla- 
terna och vetenskapens representanter, «-^ dessa Kyrkans 
Hedersledamöter -- tego, opptagna af riksdagsmål eller tidsför- 
drif, så skref den flitige, den mödosamt, men också samvets^ 
granat arbetande ledamoten I vår Kyrka grandliga apologe* 
tiska, stundom polemiskt stämda skrifter, som stärkte de 
svaga 1 tron, om äa ej besegrade de 1 tron skeppsbratne» 
TMsbetecknande är emelleftid,. att ej denne, föröfrigt all 
■enskllg ordning ytterst underdånige, blef Tbeologim Doctor, 
då es Tybeckska dogmatikens förfäktare vann dylikt veder- 
■äle af vederbörandes oppmärksambet 

BIOOR. LBX. XXIIi. 18 



274 Odbl, Änden Svent$om. 

Skrifter: Strödda aomlrkningar offer den njra Ltran och den gmk 
egentligen föranledda af Tybecks skrifter, Slhm 1827. -— NIgra ort 
om Statskyrka, Religionsfril^el, Rationalism, Catholicism, Anabtptifli, 
Liberalism och Svenska PresterakapeU göromål pch befordran, Mtlal 
1852. 

(Kållon Lunds itlfttÉÉatrikel. — Enikilt llek■mtaka^) 

— H. 



ö D E L, ANDERS SVENSSON. 

Om AfiåtT% Sxitnwin Ull Wcdsnäi kanna Ti ej Digot, 
förrän en Anders Svensson, adel ocb yalbördig: man, Binoei . 
sisom Häradsböfdingr i Hedvig (vid Ulricebamn), der i bail 
vagnar satt den 28 Aprtl 1615 Lars Micbaelsson 1 Plm» 
kambla *)) bvUken Anders Svensson möjligen år sanne Ab> 
ders Svensson, som vid K. Gostaf Adolphs krönlag nitar 
oss såsom den förste af de 2 barolderna d. 12 OcL Klt 
Dernåsft tråffas rörande honom ett bref af K. Gustaf Add^ 
dat. d. 30 Maj 1619, h vilket Loenbom, såsom ^märktHriif, 
ntgaf i sina upplysningar 1 Sv. hist. 3 D. nn> 8. Det it 
skrifvet till Nils och Måns Kyle. Den knngllge troUeoim 
Anders Svensson hade låtit Koogl. MaJ:t förnimma, att bai^ 
var sinnad med Gnd och åran vårfva oeh begära dessa la* 
fars broders Sal. Knut Kyles dotter tifl hnstrn och Reovh 

!^eu ville så myeket heldre nådellgeo hafva gifvit honon få 
Örord hos Jnngfrins målsman till detta årliga uppsåts ffe> 
fordran, som han var Konungen en nyttig ocb nöjaktig ^ 
nare och han sig 1 frimmande land vål försörjt och årlifa 
förhållit hade, så att förmodas kunde honom en årlig nei» 
Biska vård vara oeh henne med tiden tlltbörligen kunde försöijii i 
^Men der Eder till åfVentyrs kunde tankas honom uti stiiM 
henne Icke likmåtlg vara, ej eller med sådane morgonyifm 
kunna henne försörja, som honom lagllgen göra torde id 
hennes stånd det fordrar; så år dock Eder vål voterilgt, iit ' 
det adeliga Ståndett tärde oeh akt eeomoftuet icke aUeeeå*{ 
deraf är ekattadi, ätt man af adeliga f&rätdrar är pM mI i 
boren, ¥ian den eig om adeliga dggder hafoer bejtitat är H^i 
ailenaet mAngom då en af adel UkmäUg håUen.'* Ha m 
redan med adolig titel och privilegier betänkt oeh md ree» t 
ten, och förhöH han sig dådanefter som dittills, så kuåe • 
tel tllKånkta lOrvåntas. Alltså tvilade Kongi. Maj^ Me 
ntt målsmannen skulle hais årliga begét an bejaka. De ftd> i 

") Handl. till K. äuslaf II Adolf^hs hisl. (af J. Hallenberg) L* p. 99- ^ 



I' 



r . 

I 

ÖDBL, Änden Sv$n$$<m. 27( 

Br Aiden SfeaasoD flek med Jonf ft^a Kyle, skulle de SBder 
adliga friheter få bebålla. Det löftet var anderteekaadt Ga- 
ata¥aa Adolphas, mea dess fallbordan dröjde i 11 år. Aa* 
ders Sveassoo, ^'som allt frio sia nngdom evertaerat sig pi 
atrikes orter .att lära käaaa andra folkslags språk, seder, 
statsförfattalQgar m. m.'' ock troget Ueoat sin Kooang, blef 
1624 (enl. Loenbom) Svensk Agent 1 Danmark och den 11 
Aag. 1630 Resident 1 Hanbarg, då samma dag adligt skölde- 
bref gafs honom, derl han llck till sköldemärke en gröa 
^öder i ett snedt fördolt fjäll, öfre delen blå, den aedre 
röd (n:o 21 1). Han kallades ock ödel, såsom man då kal- 
lade vapenmärket. I äktenskap med Kont Kyles dotter hade 
haa 2 söner och 3 döttrar. Sonen Udde ödel yar M^or Tid 
Ostgötha Cavalleri och sonen Sven ödel Kapten vid Krono- 
bergs regemente. Denne dog cj, såsom Stiernman appglfver, 
•gift, ttao Mef gift med Maria Hård till Hiellö 1653, egande 
sonen Carl ödel. Stadsmajor i Kalmar^ sedan Öfverstellente- 
naat på Sjökastellerna ?ld Garlskrona, hvilkens son Änden 
Ödel, Major, var Professor R. Ebrenborgs måg, egande eo 
800 Carl Änders Ödel (stupade 1 Pomern 1757) och en son 
Richard Georg Ödel, som 1765 ?ld riksdagen bevisade, att 
Stiernman misstagit sig, och då blef jerkänd såsom Gapat för 
Anders Svensson Ödels ätt. Ännn 1854 lefde en Ömt. 
Gabr. Ödell, Fanjunkare, såsom adeliga ättens n:o 211 capot. 
Carl ödels andra son Carl Georg stupade i Ukralne 1709, 
sedan en farbror Kapt Udde Soeneson ödel dött i Lfthanen 
1709, dessförinnan en annan farbror Lieutenant Änden Svene^ 
Mfi ödel stapat 1 Skåne 1678. Af Residentea Anders Svens- 
sons döttrar blefvo 2 gifta, en med Öfverste Claes Breidt- 
kelto tlU Hargreteland, en med öfverste Relsner till Isberga. 
Som Svensk Legat i Danmark skref Anders Svensson 
f^åB Helsingör den 29 Ang. 1623 till Riksamiralen Gyllenhjelm 
''am åtskilliga atrlkes krlgsrykte^'' ett utförligt bref, som 
Hallenberg (L a.) fullständigt aftryckt Det gällde nu hvad han ej 
kuiiat skrlfva'8 dagar fornt, då han allät sitt förra bref. 
Ba Engelsk Agent hade rest förbi på vägen till Pohlen ock 
berättat för Svenska Agenten hvad han talat med Sir Rob. 
^tyfnart^*, ja visat Anders Svensson ea copia af ett Pohl- 
ska Konungens bref till den Engelska Konungen. Engelske * 
Agenten hade hört — det som tydligen skulle berättas 
•^ att Styfuart pistått sig hafva ea ansenlig summa pennin- 
t^a att fordra af Sveriges Konung. Kunde han nk värfva 
Mk åt Konungen 1 Pohlen, och dessa troppar, blifva^ der 
Ire* ej mellaakemmer, brukade mot Sverige, så skalle haa 



276 ÖDLA, Uddo. 

Til sjelf söka medel att betala algr* Sedaii berättas om irtg 
ocb örllffsrykte i Spanien, Holland, Frankrike o. m. IHi 
både ^^svnrit pi^^ luför Svenske Agenten, att Drottoisg'eii I 
Frankrike ej fick tala med Spanske Ambassadören utom pi 
rranska i 2 Ridsberrars näryaro, ocb intet brer eller bvt 
från Spanien meddelas benne ntan i dessa Rådsberrars air- 
varo. 

Ett minne från A. Svenssons Residentstld i Hamburg mi 
bär bemärkas: 

Når Fru Kerstin' Mnnck var Gnstaf U Adolps ocb Axel 
Oxenstjernas spion på Konung Gbristian IV, ocb eo spion, 
som knnde se Danska Konungen innanför sjeirva sparlakaaet, 
så skref en Herr Becker i Hambnrg till Knngagemåleo, all 
om bon ej gaf bonom 2,000 rosenobler, så sknlle bao vppei- 
bara sådant för Konnngen, som sknlle kosta benne lifM, 
bvilket bref kom i Kosnng Christians bänder. Men STeiske 
Residenten 1 Hambnrg från 1625 Anders Svensson till Walseais, 
ofirälse, knnde om Beckerska brefvets mening ocb öde noderritta 
Svenske Ministern i Köpenbamn Job. Fegrsns, en ofrälse af 
Wångaslägten. Så blef Svenska kabinettet varoadt fjrlfl all 
fortfarande begagna den tvetydiga, om ock tlUförlHIIga kii- 
skapskållan. 



ÖDLA, UDDO. 

Efter Residenten Anders Svensson Odels död btef ci 
bans broder Knut Introdncerad (den 31 Jnli 1632), som Tar 
Major vid Östgötba Gavallerl. Dennes son Joban var Assessor 
i Götba Hofrätt, då ban dog vid riksdagen i Götbeborg I6M. 
Tvenne anteckningar från den riksdagen må bär Intagas. 
En af Riksdagsmännen förde Joornal ocb antecknade: ^INt 
d. 9 Jan. Konnng Carl Gnstaf berättade för mig, att Rin- 
gen i Danmark köpt någon till att uppassa ocb göra af me€ 
H. Kongl. MaJ:t Den 10 Jan. reste H. iiäjiX till Bobns 9A 
kom samma afton igen. En Assessor i Jönköpings Hofritt \ 
Job. Odle sköt sig sjélf död med en pistol af förtvlflan, ock : 
blef baos kropp strax om aftonen förder ntom stadeB."^ 

Denna förtvlflan synes kommit bastigt på. Job. EkeMa< 
skref till sin fader Gbristopber» Öfversten ocb Skalden» 4m 
11 Jan. 1660: ^'Adlen är nn väl 100 personer stark. Sedai» 
f. d. Assessorn i Jönköping Job. ödla varit i Måndags |å 
Riddarbiset ocb der ställt sig väl samt Ingat talal 



ÖDiiå, Udio. 277 

lera, It bao oMdar, gick så opp 1 dfversta vlafngeo, der 
kaa liodde, ocb sköt sig i bröstet, bvarvld det tog eld 1 klä'- 
deraa, och som Iiö ocb ved låg omkring, var det ett under, 
att ej rådeld rardt/' 

Man kånde ingea orsak till steget, om ej bans armod. 

Var ban bland de ^^köpte'^7 Fick ban rid middagen 
reta d. 10 Jan. att Knngen redan visste planen? Hot sjelf- 
■ördare bar man rått att nttala misstankar, som kunna 
girra ledning till nytt IJns åt dnnkla frågor. I Götha Hor- 
ratte protokoll d. 21 Jnli 1674 år något om J. Ö. anfördt. 
I Beozelii Anecdoter (Gömdt år icke Glömdt XI, p. 15) ytt- 
ras, att misstankar rörande Ronangens död fannos bos mån* 
ga. Deras oskåligbet år nn ådagalaggd; men knnde en pian 
af så mörk beskaffenbet misstänkas, så år ej underligt, om 
■aa snarare spårade den bos den förorättade Danske Ho- 
aarkea, än bos de nu segerberusade Svenskarne, inom bril- 
ket ståfld so;n belst. 

Efter Job. Ödlas död blef brödren Uddo, som skref sig 
Atfo» hafrudmad. Född omkring 1620, finna vi booom 1645 
I Leydeo, der ban disputerade de olTlclo Haglstratuuro in 
Jire reddendo sive dicuudo, såsom det tyckes, för Juridiska 
graden. Hemkommen blef han Assessor i Svea Hofrätt 1648. 
Dnderståtbållare d. 31 Jan. 1657, bvarmed ban fortfor till 
d. 13 Febr. 1666. Det var till en stor del derunder, som öfver- 
ståtbållaren Bar. Scberlog Rosenhane (1652—63) var Öfver«i 
ståthållare. Vi känna att mycket af vigt då företogs, der- 
vid Uuderståtbållarcii nogsamt fick dela mödan, om än ej 
åran. I Öfverståtbållarens embetsberättelse af 1663 (i Handl. 
rörande Skandln. bist. XXXI), förekommer blaod annat: 
*'Exsecotloner uti criminalsaker ocb bvad i den Kongl. Hof- 
ritten bllfver resolveradt, hafver Jag pertlnent och noga 
férrättat och i min frånvaro Underståtbållaren ocb Slotts- 
I fogden . . • Dock emedan detta embetet är det svåraste och 
férhatligaste som skall finnas ocb ändtllg derhän dlrlgeradt, 
i att man föga mer hafver att göra, än att fängsla, panta och 
itlfvn folk och dermed draga på sig mången ovänskap, förtal 
laeh förakt^' . . . Underståtbållaren fick härvid utan tvifvel 
mycket att exsequera, som ej var angenämt för Öfverståt- 
hållaren. 1652 d. 31 Härs skulle en upprorsstiftare från 
Merlke rådbråkas och krönas med en glödgad Jernkrona. 
Den O Härs hängde redan O personer på en gång, derlbland 
an prest. Södermalms galge var så fullproppad, att ej rum 
littns till fiera. Och likväl spordes Jemt nya mord, med 
knifvar eller irärjor, 1 staden, under Jemna dansar och lekar 



278 0dGI8LB80!VBR. 

pi slottet. OfVerstådiåilareA och baos flcarte Voderstttllllmi 
badc då bestyr med likt ocb olikt. Ödlas tid vpptofs ock pim 
eoskildas förtroende. År 1 665 uppgjorde bair Jemte R. R. Gutaf 
Bonde och R. R. Sten BJelke eo förliknins: mellan Fru Cbristlii 
Soop och hennes s?igrar och migrar, b?l]ka valt till Gode aii 
R. R. Knnt Knrck och J. Lagerfelt. Samma ir blef Odla Laids- 
höfdiog öfver Nylands ocb Tavastebns lån samt tillika Ri- 
radsböMing 1 Borgo lån, dfre och nedre Satagnadeo. Ur 
dog han 1668, begrafven 1 Norrköping. Gift med MecbtiM 
(ej Marta, som det oppgifves hår ofvan XII B. p. 165) Sreiu- 
dotler Ribblng, en åttllng af R., R. Jacob Thnresson Rosen- 
gren. Ron sökte såsom Uddo Ödlas *Yattlga^ enka, 1(N 
att få, oakiadt Redoctionsberraroes kraf, behålla några koi- 
debemman 1 Östergöthland. U. ö. hade skrlfvlt sig: till Mr- 
sjö och Alsta eller Airvcstad, egendomar som hans fader M 
hade tillbytt sig af Grefve Axel Lillie 1650. Hvrnvida Kiit 
eller Uddo ödla kunde ntfå något af åttefadren Anders öieb 
kronofordran 2,000 R:dr, har ej kunnat utrönas. Stleraaii 
oppgir?er, som vi nåmnt, att den ^^ådla ödlaålten*^ utdofr 8^ 
nom den spade Carl Uddossons död 1670, viss att de Herrar, 
som Tid 1734—46 årens riksdagar sutto med ftillmakter af 
adliga Capita för n:o 211 bland vår adel, baft féiska Ml- 
makter. Men det gällde blott Uddo Ödlas ättlingar, eller in 
1632 Introducerade grenen, ej den år 1630 adlade Ödel-attoi 
1 sin helhet. 

(Kin or for både A. ödeh och U. Ödlot biofropki«r: C. Adlonptm 
d. i» Hitt. Samlfofar 3 D. p. 64. — Hallenbergi Haadl. till 6nt U 
Ad» hitt. 1 SoiBl. p. lOT f. (ett href om ryktes frAa kmå. öék 10 
Corl CarlMOB GyllenfaJelB; m mtwen p. 00). — RUsarch. Iftt ftL M 
lOaO fol. 400. — StiernBaai Adehnatr. I: 800. II. Rittelfcr Rk 
tiXVkgg p. X. XI. — Rothllebi matr. 1810 p. 104. ^ HOfd. Miii. - > 
la Oard. Areh. IX: S, XII: 101—168. — St. Merevr. lYOI b. »i - 
Götha HofratU hUt. af Odeaeraats p. 45. — Laeabomf UppiTU- 1 1'« 
Hbt. a D. HM) O och T. 



ÖD6ISLESÖNER, HENNING ÖDGISLESON, I^ETBDS 

THYRGILU, CARL ESTRIDSSON. 

I Ronnng Erik XIV:s, såsom det tyckes, egeabiaHfi 
stamtafla öfver Wasaätten, befintlig på Löberod, förekoa- 
mer första gång, så vldt ?l knnnat finna, Od^glasStr saooa 
ett famlljnamn från medeltiden. Det hade sedermera an- 
repats af flere, men sednare började man kalla slagtea f«f 
Lejonmunn och Lejoi nsigte^ t. o. m. LejonkuflMd, såsom doa 



öftoiSLBflOiiBB, Himing OdfUlaion. iH 

im Mrde Mima lejonhnfnid en facé, som Yar Ltokoplngs af 
iMer kiada stadsfapea *). Slägten kallades eo god Qstgft- 
llsk. Del ar skäl att bibehålla «det namn, som ea Ko^vag 
ffifftt Bligteo, siålld, bland dea Koagllga Wasaätteas ffderae- 
aaor^ nist före^Ulfåsaålten 1 det Upsallska modnmeatet öf- 
ver Gislaf I, särdeles som försökeo att af ^apeamårkol btlda 
ett lama, blifrlt så söodrade **). 

I. ÖDGISLBSAnER, HEMIN6 ÖDGISLASON. 

R. R. Heming ödgiilaion synes först bland fredsstiftare 
I NötelHirg d. 12 Ang. 1323 ock aämnes der närmast efter 
Herr Erik Turesson (BJelke) till Benhammar, en af de 12 
Berlaoreroa af Södermaaaalagea, Riddare och R. R. nK> 136 
I III afd. kos Uggla; sjelf anförd n.*o 184 t samma afdelolog. 
Näst efter Heming 0. namnes bland de Svenske ombadea, 
då Nöteborgska fredsfördraget 1323 appgjordes, Peder Jons- 
sta (Bit) till PUshott (1 Smålaad), som redan 1320 rar 
Koaaflfeas fogde på Wlborg, det då nyss eröfrade Kareleas 
kaftadstad. Jemte desse Rlddersmän var en prest Wämnnd 
(kTarom se XXI B. 3 b.). Vi känna ej skälet till Hemlags 
val; nea hafva 1 Wämnnds blographl fästat uppmärksam 
katea derpå/ att d. v.^Konangens Canceller var af samma 
Lejoamaas ätt eller Ödglslasöners slägt, som torde annat 
Mader äaaa eller bäst känat deras skicklighet. Redan 1318 
1 27 Febr. då Konnog Birger 1 Helsingör pantsatte Smålaad 
med Wlslagsö hos Koonng Erik Menwed, se vi Herr Hemlog 
Maad Rlddarae, der löftesmännen uppräknas. 1321 d. 12 
April namnes haa blaad Konang Magni Rådsberrar och Rid- 
dare, när desse 1 Örebro tillskrefvo Norska Rådsherrarae 
am aagelägeaheten, att Kooangen lyssnar på gamle vises 
aek ej yagliagars råd. 1323 lånar haa 300 mark till sin 
svärson Kettil Kettllbjörosson, som var gift med hans dotter 
CiBllla, hvflken sedaa träffas gift med Annnd Pinvedssoa. 
■err Hemlags soa Joo eller Jogan, R. R. 1361 (R. L. Ilf o;o 
274), har af Tlbell träffats bland väpnare 1333—36, blaad 
Riddare 1343—49. Ba Aaaad Hemlngsson var Pogathe öf- 
vcr Stockholms slott och län, 1358 gift med logeborg Nils- 



*) Om TApnet se G. H. Barfotht Svea och G6lha Sköldaiigaiiuiuie, mst, 
élwadt af Bmniiu i flord. Fornleiio. XYI. 



••I 



') H. 8t. BibL 2 B. p. 650. Rhyz. Episc. 1 p. 109, jemfördl j&ed 



280 ÖDOISLBSÖNBB, Peirui n^giUL 

dotler (BJelke). HaDs vapen ses 1 Mod. Upl. p, 78; 
likt 800 af H. ÖdglslasoD. Likaså en Bo Henlngsson, nm 
1351 be?ittoade ett bref i^f en Jöns Magnusson, der?ld Bo 
begagnade sin broder Jons sigill. Denne Jon eMer oek ei 
Jon Annndsson både sonen Anund Jonsson till Rjngtidahilt 
eller Ringstadaliolm ocb Almarstäke, Lagman på Öland 1370, 
R. R., f 1307 (R. L. III n:o 296). Dennes dotter Cbrisiiu 
blef girt med R. R. R. Amund Algotsson Sture ocb sileées 
Införd i Störars ocb Wasars "abnor^\ Denne Anund Jou- 
SOQ synes föra en sol l Tapnet,' på sin grafsten I Wadstesi, 



% ÖDGISLESÖNER, PETRUS THYRGILU. 

Thorkels slagtskap med Ödgissel år okind ; men det f^ 
mensamma ättevapnet bar sannolikt af gjort öfvertjgelsen oi 
slägtbandet, der man antagit en ödgisle såsom staafader. 
Peder Tborkilsson föddes I Skeninge ^^af en gammal fodM 
Östgötisk slågt, som förde ett lejonansigte 1 vapen/^ Sti- 
derade ocb blef Konung Magnus Erikssons Canceller noder 
förmyndareregeringeo. Han skref sig då till Färingtuna (pi 
Svartsjöiandet). Som sådan synes ban ba utfärdat fuilaikt 
till 2:ne mån med samma ättemårke, då fred 1323 skoile 
uppgöras med Ryssaroe. Då Biskopen i Linköping Carl Båt, 
en bror till den Peder Jonsson, som var en af fredsombodea 
I Nöteborg, aflidit 1338, valde Capltlet en Nicolaus aed 
Lejonansigtevapuet, bvilken då var Arcbidiaconus i Lloko- 
ping (månne den Nicolaus Wämundsson, som 1313 befftt- 
nade en förpantning till Nydala?). Men då Electus dött t 
Brflgge på vägen till Avignon, valdes Domprosten i Linkö- 
ping Petrus Tbyrgilli eller Peder Tborkilsson af Färlogtiaa, 
Konungens Canceller ocb Råd ocb undfick conflrmatieo. I 
Konung Magni ocb Drottning Blancas testamente 1346, ois- 
nes Pastier bisc. l Lynköpungi ibland dem som beseglat u* 
kunden. Man bar ett allvarsamt försvarelsebref af boaoB 
tlU Gottländoingarne för nunnorna i Solberga,' dat. Skåldofik 
1349. Ärkebiskop t Upsala 1351. Var sannolikt nitisk lir 
korstågens befordran, afsände åtminstone derför stora snmflMrr 
till Påfven. Ar 1363 qvitterade denne 25,196 marker peaolo- 
gar svenskt mynt. Bisk. P. Tb. pantsatte sina egna siirrerfai 
ocb klenodler 1366, för att sätta Konung Magnus i tillfälle att 
betala en skuld till Påfven; tagande tillika 34 marker Hat 
»ilfver af S. Eriks skatt ocb 17 marker flat silfVer af 
Kyrkans byggningsmedel. Dog den 18 Okt. s» åo ^^^^^ 



Ödgi&lrjbOnbr, Carl Bstridaon. 281 

Tlr deTotns & joodestns. Han liade 1355 iillKft att silja de 
hms Upsala Domkyrka eg:de i Paris, upplåtoe Mil begagDande 
•f STeoska stodenter derstådes. Sjeif stiftade han ett nytt 
eaoonieat och prsbende i Upsala, dertill ban 1357 insatte 
8iji syster Margarethas son Nlcolans Hermanni, som sedan 
blef Biskop i Linköping, sancliflerad, känd såsom författare 
af visan om Nnonan Elisif. Dennes. far Herman ?ar Borgare 
i Skeninge. De siste vi känna af Ödgislesönerna äro Niclis 
Arvidsson (kaliad Lejonansigte), hvilkens dotter Cecilia blef 
glit med Claus Platå 1420 (v. Stiernmans Höfd. M. 2: 400) 
ocb Jöns Bengtsson (kallad Lejonmnnn) till Svensby, gift 
ned Karin, dotter af Matts GJordsson (Sparre med 3 rosor). 
Till ätten med lejonansigtet i vapnet eller Ödgislesönerna 
liar man ock räknat: 

3. ÖDGISLESÖNER, CARL ESTRIDSSON. 

Riddaren Carl Estridsson på Lagnnzberg med de Öd- 
glslesöners vapen (R. R. n:o 25 i R. L. III), hade tagit korset 
för att eröfra Jerusalem och likaledes för att gå till Lifland. 
Det förra löftet löste han i testamente d. 23 April 1286 
med 40 marker och det sednare med 100 marker penningar. 
Till sin Konnog gaf han — hvad '^Konnogen i Babylon of- 
▼an Nilen" sände Konung Christopher (se Xerxina) — en 
bark med balsam (nnnm vascniam com balsamo) och 2:ne 
kastmachiuer (dnas balistas), ntan tvifvel ett slags krigs- 
redskap den tiden *). Sina brorssöner Carl och Benedlct gaf 
liao sin gård Österrör med landtgårdar och hns och fnilt 
iDTentarium samt Tranbygge qvarn; sin nepti.s fru Estrid 
ocb hennes arfvingar gaf han sin qvarn I Hnmla; fröken 
Helena Hck VII solidi cnm dimidio anri och 20 ädla stenar; 
fröken Ingeborg fick en gnld-Hbnla ; dessutom gaf ' han till 
liFardera 60 marker penningar och en petia af kläde från 
Geot. Alla klostren 1 Sverige och Finland Ibågkoromos dels 
med Jord, dels med penningar, hvaraf man finner, att klostren 
då Toro 29. Således fnnnos då omkring 30 ställen, der 
SreDSkarne kunde få söner och döttrar undervisade i den 
tldeos bildning och konst. Nunnorna i Gudhem flngo en 
mark guld med 100 ädelstenar, för att deraf låta göra en 
kalk. Munkarne i Sigtuna flngo 10 marker penningar och 
en baldakin med Jungfru Marias bild. Hvarje hospital i rikel 
flek 3 mark, otom Hospitalsbröderna i Eskilstona, som flngo 

*) B. Lei. XXI, p. 235, rad 13. 



t89 Odman, Mum. 

10. Deirjom håu egde 1 Bethlekem (T) fafH åt krrkao t 
Lnndby. Slågtiofarne Dag och Alexander befåfrades, libaaa 
lera trålar (poerl meO- Om Koaau; Magaas erkåode, aU 
Riddaren Carl gjort boaom några tacknamtlga tjeaater, aå 
hoppades han, att Konnngen ville tillse, att testamentet blelte 
verkstaldt; Erkeblskopen, Rldd. Carl Götstafsspn (så skreb 
Gustaf då annn) och Herr Israel Erlandsson (Ängel) Qiaaiaa- 
des till exsecntorer. 

Få låra 1 dessa tider glfrlt rnndellgare gåfVor 1 staa 
testamenten. Hans broder Nil$ Eiiridsson (Nicolans .£strl- 
dmsnn eller Niclas Sestrldls) R. R. enligt R. L. III. nui ft7| 
appglfves der såsom Lagman 1 Wärend 1298; mea aaaaa- 
iikt genom förvexling med Nicolans Sigrldssnn (Natt och 
Da^\ b?llken varit 1 det heliga landet, och som g^pf alla 
sina hnstrålar och hastrallnoor friheten, enligt sitt testamente 
ar 1299. (Se Sv. Dipl. n:o J278.) 

(Killort RådalängdcB af DAla. — Sy. Dipl. Svcc. — ▼. SticnBiH 
Hfifd. MIbm.) 

— W. 

' ÖDMAN, JOHAN, 

år hnfvndsakligen bekant såsom ntglfvare af en af våra äU* 
sta cborographler, ^Bohnslåns Beskrlfhlng^, hvllken annn, 
öfver hundrade år efter dess ntglfnlng, galler såsom ett ora- 
kel för menigheten 1 den provins, hvllken han beskrlfvtt. 
En författare, om hvUkens arbete detta kan Intygas, måste 
otan gensägelse anses tillhöra serien af namnknnalge Svea- 
ske mån. Men åfven en annan egenskap kan anses berättiga 
hans namn till en plats l det arbete, som Icke aktat alg 
ovårdlgt att npptaga minnesteckningen öfver en Haqvin Bager 
och P. Yckenberg. Johan Ödmad, eller som han ock skref sig 
Oedman, år nemligen en af de betydligaste svenska pecora- 
lister, såsom sådan såkert öfvertråffåd af Ingen, om Icke af 
författaren till den på 1840-talet 1 Carlstafl tryckta ""Bibel- 
katekesen^ 

Ö. föddes omkring 1682. Fadren var Peter Ö., Rådoua 
1 Borås; modren hette Elisabeth Länder, som efter första 
mannens död trådde 1 nytt gifte med Prosten 1 Bro Anden 
Bornander. Denne Bornander blef sedermera omgift och dog 
1750 åttiotre år gammal; hvad derföre Bexell skrlfver, att 
af fm Landers 8 barn 1 sina båda åktenskap en del åana 
(1835 då Herdaminnet skrefo) lefde, låter ""fast otroligt" 
Hvad som år antecknadt om den yngre brödren Danlal O., 



ÖDMAW, JohaiL 283 

aK ban bemtade sin fdrsta aaderftsfiiDg dels 1 Baras och 
Skara skolor, dels på Götkeborirs gjmnasiQm, torde ifVeo 
gilla om Jokän. Han Mvlstade Akademierna 1 Upsala, Land 
oek Rostock, ock blef Magister på sistnämnda ställe 1709, 
sedan kan disputerat ^In rabblnlcis snper cap. II Bsal»*^. 
Blef några dagar derefler prestrigd på Icallelse af Dompro- 
sten Löfgren till Adjnnct vid Domkyrkan I Götbeborg; blef 
året derpå fdrordnad till Pastor Tid Lifregementet 1 WIsmar, 
mder bviiken tid kan ör?er?ar Wlsmars belägfrlng ock öfrer- 
gång, ock den ofvantiåmnde brödren (bekant äfven såsom öfter- 
aåttare af Adami eller Misanders Sabbatbsro) tjenstgjorde vid 
samma regemente I egenskap af Batalllonspredlkant. Begge brö- 
derna llngo befordran 1 Gotbeborgs stift, Joban såsom Pastor 1 
Tannms stora pastorat 1719, ocb, skrlfver kan, tå Jag In sy- 
Dodo annlversarla presiderat för min egen disputation de 
Eeclesla Del Gbristiana, nt Lntberana adeoqne (menas Ideo* 
fne) Aotl-fanatica 1735 ock orerat de Tnrbls a Tnrbatorl- 
kns in Eeclesla motis, blef Jag förordnad till ordinarie Probst 
ofTer Wikorna efter min stjnffar 1 Bro Hr A...Boroander, 
som medelst ålderdomssvagket måste afsåga sig Ämbetet ock 
tket lemna till mig, som ån lefver på mitt 63 år, så länge 
Gnd bebagar, gifve God till bans äro, min ock kela Försam- 
lingens Uppbyggelse, Omvändelse, Tröst ock SallgbetP 

Att O. författat flera arbeten au de nu anglfka, kar ej 
kvnnat upptäckas, ekuru en lyckönskningsskrift, sammansatt 
af ^enfaldiga Rijm^, börjar sålunda: 

Men s8j mig min Herr Probst, nar ban J lijd att skrifTa 
m m&nga vackra Tarck, ooh dem i ljuset gifva? 

Detta skrefs Jemte försäkran, att bans ^lllt ock möda 
diall berömmas af bvar mund ocb kans beröm bil qvar till 
T^rldens sista stund,** med anledning af den nyss utkomna 
Boknslåns beskrlfning eller, som den ock benämnes, ^'Bokus- 
Lias Klänning,** ock 1 samma omdöme Instämmer en recen- 
cent 1 Salvil Lärda Tidning, der det beter att Ö. genom sitt 
▼erk beredt sig **ett evigt äreminne"*; men oekså kade kan 
**1 tio år, under många farllgbeter, stora stötar 1 många mål 
snnl ogement besvär vid sina ^enster** ansträngt sig för att 
Ii färdigt detta, såsom ban sjelf kallar det, *'nästan Herc^ 
ieiska Arbetet,** utgörande 380 sidor 1 liten 8:o. Han kade 
firetaglt sig det på **mångas åstundan**, bland dem ej minst 
Biskop Benzelil, ocb när det utkom, synes det kafva utgjort 
fSremål för en ogemen kugnad ock Jemväl beundran både 
Mand embetsbröder ock meniga allmogen. Det vittnar ock 
•■ M ej så ringa beläsenket ock sanlarefllt för sta tid, oek 



284 ÖDMAfT, Johan. 

lör mångeo god nppgift liafva vi dock hooom att tacka, 
måbåDda eljest sknlle fåfäogt efterietas, bTadao Ti knapft 
åro betåttigade att till den grad underskatta bans ^^hercnleiskt 
yerk'\ soip A. E. Holmberg gjort, bara stora den sedoares 
förtjeoster ån åro fjemrörelsc med den förres om Wlkeu 
beskrlfoiug. 

Några ntdrag nr nämnda beskrlfnlng må meddelas för 
de läsares räkning, som baf?a nöje af det komiskt-nalvi. 
Den börjar med en tlllegnan till H. K. H. Adolph Fredrik, 
bvarl för denne Bobnslän presenteras såsom en gammal ma, 
ocb nppmanas Prinsen att ^Mcke förskräckas för den gaaie 
mannens längd till 18 mil, t thet nogaste räknadt, fast mH 
bör väl lägga 3 ther til^ ocb tbess bredd öfver axlaroa 7 
mil, Jemte tbess, ofanteliga ögon, så stora, att tbe sitja i 

mil ifrån hvarandra; det ena ögat ""är så stort soa 

Bobos slott,"^ ocb det andra ^är ej mindre än tbet förra, ii 
så stort som Carlsten i Marstrand."^ Företalet bandlar ut- 
förligare om papperets märkvärdigbet ocb ^^pappersstoden"* 
förträffligbet framför andra stöders, om Rom och Greklii4f 
om Snetouins, Homerus o. s. v. än om Bobnslän. Sjelfra 
boken börjar med en nndersökning om länets ^^oamn och app- 
rinnelse/^ Några pastorater sägas' bafva hört till Elfsyssels 
probsteri ^7rån bedenbös/' I djnrbeskrifdingen så Täl sob i 
topograpbien är Ö. oförliknelig. ''Råcker äro, fast osyalige, 
dock välsmakande både torre ocb färske.^^ Om sälfångarei 
berättas, att ^^af salens mage gör han korf, de andra ttr- 
marne kastar han bort." "Tbet säges att 1 Norige flås ett 
särdeles slags änder, som växa på trä, dock pi tbet sättet, 
att tbe släppa sin säd på gamla stockar och träer i sjäei 
liggande, bvaraf växer ett skal, som ett ågg^ fast vid trädet, 
hvarntnr sedan vid solenes heta och värckan nngarna fria- 
komma som andra and-ungar ocb tberefter nppväxa ocb allt- 
så kallas stock-änder." "Tbet säges ock om Fjärböoaa, att 
hon yngiar af sknmmet eller fraggen Ji^ic\ som går af ka- 
nons näbb, när ban leker om våren. Äro tbe störste skop- 
foglar ocb skiöna til at äta." Om bofinkar får man kM 
veta, att de äro "ett slags små foglar, som flyga i s(w> 
flockar tillsammans." Om tnmmeldnfvor, att de "noder llyck- 
ten vända ryggen ned ocb fötterna upp, tå tbe tumla s\( i 
luften (likasom vår författare på ett annat ställe ontaltr 
bilden af "ett på sidan liggande ofantligt stort qvioofolk, 
som ligger något bogen, vändandes ryggen 1 öster at kyr« 
kan, men framdelen åt väster"^ men inga lackeldufvor, tke| 
. åro tbe, som liksom le när tbe lata: ha! ha! har Jag försport'' 



ÖDMAur, Mkan. 286 

» 

**BII dags stora oyreor llDnas yld sjökantkn al öfyerflödlga, 
alt thet ir ea stor plåga när the komma 1 haseo, ty om 
Battea sticka tbe som värst ock sjnnga tberkos, att man ey 
kan få sofva; hit böra ock Torodyfler, Scarabsus, som bafya 
allt tillhåll 1 häste- och kodynga, Tatnflagor och ?äggsmo- 
der.^' ''STaler äro nog ntaf både i kyrkor och hos.'^ I Bo- 
kvaläa finnas ''Björnar af åtskillig slag*, . . s?artbrnna och 
bvlta; mtn the hvila finnas aUenast längst norr på Grönlané 
oeh i finnmarken.^^ Om bockar förtäljes, att de ''äro här 
iill stor myckenhet, dels för skinnen skn|I, dels till spis för 
tjenstefolk och then gemena hopen.'' "Getter äro här såväl 
soffl bockar, af hvilka en god hnshållare skaffar sig både 
aat och smör, hälst en get ofta molckar mer än en ko; dock 
svarar alltid tre getter mot en ko." "Hnndar äro nog ntaf, 
bandhundar, fähundar, stngnhnndar, Jakthundar . . . doek äro 
/äkundar the förnämste.'*^ Mnllvi^par äro "mer än många 1 
trägårdar och på åkren helt skadelige djnr, som äf Inrättade 
kattor och hundar någorlunda utrotas, men bäst vid Isloss- 
Bliigen; . . . möss äro till stor myckenhet och kunna hvar- 
kea genom kattor eller mercurium fördrlfvas; ^ ormar äro 
mer än alltför många, både Etterormar, Huggormar, Lind- 
ormar och Vatnorinar med hvlt ring om halsen. Jämväl trä- 
oraiar eller rättare matkar, Teredo på latin a terendo, ty de 
borra sig genom hårda trädet, hvarlgenom många skepp, som 
1 Holland för några år sedan, bli olyckliga och sjunka till 
grund, ther the ej med salig D. Hlärnes Träbalsam strax bli 

föraedde; svin af stort och smått slag: bönderne haf- 

va tbe stackote, tjoke med korta ben, men af utländsk art 

äro the långe och smale; nifvar och vargar äro här 

alltför många och' göra stor skada på boskapen, hästar och 
andra kreatur, oaktadt man nog går 1 Jagt efter them." 
Följande må tjena till prof på Ö— ns sätt att derlvera local- 
aamn. "Hvaraf Häradet (Sör bygden) bar sitt namn, går på 
gissning ut Att Häradet kallas Sörbygd kan vara antingen 
éeraf, att thet ligger respectlve i söder emot the härader I 
Norrviken (hvllket nog är troligt), eller som Herr Kyrko- 
herden Höök menar, af Söer eller får^ efter ther i bygden 
bar altld varit och än är godt bete ther i skogsbygden för 
getter och får, som ther på landet och öfver hela Bohuslän 
kallas Söer, per crasin vel contracte Sör, hvarröre ock en 
gård thersam mastades heter Sörbo, hälst på thet stora och 
goda hemmanet är god lägenhet att föda sör och getter, som 
Bed ett ord Ihop kallas här FUnad, men the store creatnreo, 
Roikap: Förthenskuld år ock häradets sigill en ko eller en 



288 6bmav, AAmu 

0K6; ty brår Dyekea boskap ir, tber ir oek ayekaa Hnl 
af aöt och getter eller fir oeb bockar.'* If eooa ett aiiat 
bårad ^rinner ea stor lånir sjö, BaUaresJöa kallad, sen ir 
ea $Hllattående sJo,'* ocb flaaas flera backar eller ströaiBar, 
blaad bvllka *Hbea största ocb aamakaoiilraste år KHaael, 
son flyter genom ett stort Qåll, kalladt KlönneQåll, medeM 
eo ört Tjörolag, som . . . brokas i stället för bamble, ma 
ir frafvellg stark och gör ea strax galen 1 hafVadet.^ 

. ö., särdeles ntförlig och '^bred^' i sina beskrlfalagar I 
allmänhet, it det nästan mest i skildrandet af sagor, JiN 
tecken och vidskepelser. Han förkastar ?äl dessa slag örrer- 
bafvnd, men röjer sig sjelf haffa en ej si liten portioa af 
?aBtro« '^Sådana säger flaaas minga, men harn?lda maa ku 
sitja tro till them, lämnas therbäo." På allvar tror hii, 
att en trollpaeka gjort Kyrkoherden Achens bäst hafraÉyr, 
så att han med presten tnmlade 1 en bäck, ocb att till M 
samma prest bllfvlt ^^för^ifven 1 en skål nytt öl,^ som kiUas 
Baska, så att han måste äntå, medelst Guds tillåtelse, nlsli 
sitt llf, genom sådana Trnll-Packor, bvilka om the voro teek* 
naée, voro the mer åa t2,000:de.'' '^Uti regao aaimaU iit 

Sikneliga ocb obegrlpeliga många slags djor -^ -^ _ iyf« 
tade djar, såsom silar, sjökoer till att förtiga it* 

skIlHgt slags hafstroU, af bvilka en del äro like menaiskiir, 
såsom Sirenerne.*' 

I lårda ämnen säger sig 0. ha brefvexlat med åtskillifa 
lifda min. Så bar han skrifvit vidlyfttgt och vidanderiigt 
om Noffd^oaet, sedan haa förat derom 'Miaooarerat med re^ 
aaade oeb haft stor brefvexling icke alleaast med thea MMt 
och all Physicis eller aatarllga saker mycket förfarna Mt- 
Ibeo. Lectorn Wauemius, ntaa ock med den vidtberömda U^ 
skapen J7. Hagerup i Droathem;'^ mea han berättar hsit 
aaaaskyldigt, bnra W. höll det ^'alldeles för eo ehlaen 
eller oas ratlonis,** oeb barn H. svarat (på latin) «tt det ataa 
tvifvel hörde ''ad fabolas." 

Slaa afsomaade embetsbröder. prisar haa geaienllgea n- 
liga, ocb om de lefvande bar haa vballgea ett smh^nale 
ord oeb en vilönskan, Of?annimnde Höök prisar han såsMi 
den der ''håller folket opp 1 fjällbygden tämmellgen i gii 
takt ocb aga, hvllket väl beböfves," och om en Rector Råtki 
latygas att haa bar vackra stadier och skrifvit ea för vsf- 
domea ayttig Logica, Methapbysiea och andra komiieMa 
9mk$r, allt på svenska, jemväl na nyligen ea Uatologia*'' 
Sia biskop ihågkoauner han på mer ån ett ställe med ea 
menttaa boaorable, mea detta Undrade leke aamaie biskop att 



ö»liAif, Man. 289 

t flttt DooiMpltel aniDila kura ö. I 9ln BAuKaBbeskrlftilif 
littl ell och annat Inflyta, 1 synnerhet om Hvltfeldnka atl* 
feadilniedlen och dess cnratel, ned anledninf af IvUkel 
Ifrifaaitlea» '^on ö. leka derför på högyederbörllir ort borde 
sif förklara." Vi ka icke knnoat nppticka det minsta, som 
i ftåmada punkt kan anses ohemnlt skrifret, men mårkfån*' 
dist if att redaa den tiden den Hvitfeldska atlpendilcnratelaa 
agraes ka varit en ömtåltir pnnkt att vidröra, kvarom Holii* 
berg akrifflt så, att, em kan lefvat fdr knndra år tillhaka, 
limn hett visst fått sig ''på kégvederhdriir ort förklara,'' eeh 
euraierecna likaså. 

Vid sina sklldrlnirar om tillståndet I Bobnslån är det 
Ö. ieke har ett god t råd att gIfVa rörande Jori* 
brak, llske ock dylikt. Så tror han, att "stora vötår doek 
tgeaofli Gnds nåd knnde någorlunda hämmas, ther åhoeroa 
Mefvo strängare tlllhåldne ntt göra djnpa och breda diken 
ea sina åkrar, thet många af herrar Ståndspersoner begynt 
111 at göra igetumt Dalkarlar och anita uAfa karlar kär 
keafödingar." At sina råd synes han hafva glfVit vigt mtå 
AU eget eiempel. Strax efter sitt anträda till Tannms pa» 
steut hade haa begynt med anläggande af i^het MA Hmk 
Bar> stengårdar på prostgården, "til at thermcd skona sko< 
gana," Ar 1727 oppfann haa på Tannms egor en "Thé- 
kalla", öfrermåttan helsosam och god, dock hade han märkt» 
atl aär han drack thet kalla vattnet om sommaren, mer än 
«f«ket, ftafl han det vara striogeraade och något Ittet ama* 
ka af alnn, hvarföre ock på botn, när then en tid ey blef 
Ast, syntes altid hvltt lörvärck, "såsom af thea bästa Apellea 
eller målare ritadt." Tolf år sednare fann han "i en väl^ 
sigaad ninnd" på en snrbrnnn i sitt åkergärde, hvilkeo höll 
yrafnel "både med thé och galläpple", och hade han beta». 
wåi atf Qfversattan väl af att dricka "1, 2, 3 glas kögst om 
aottBaren, och sen hela året igenom, både vinter, vår och 
kést, 1 glas eller 2 högst, på nyckter mnge kvar morgon.'* 
Saak nämner kaa intet om denna sarbmnnskälla, htad han 
ISrtaUer om ea aonaa, att "kta skall haft en stor kraft att 
f&riaga allehanda sjukdomar, hälst hon varit af en nndcfllf - 
■åtar." Han uttrycker sin prisvärda fägnad Aeröfver att hos ' 
fMiene man 'Wet med kakebröd brakas måst till frnkost, 
airdeles sen thet tkadeliga bräwrinti blef I en välsignad 
atoatf af h.- Öfverheten alluuifflieligen förbadit att bränna." 

Sia llt i samlandet af antiquiteter berömmer haa pi 
aMr äa ett ställe. Några rara bracteatev skänkte kaa så- 
aaan ea Uten tillsats tUl Doctor m$kmcki "förträffliga myata* 



, • 



. ÖDMAV. Johan* 

MMoer I Gétbeborg. En sfeoknlf liade ban fått 6m hiiler, 
som ban oåstao mente hafva yarit en ^^omskårelseknir, si- 
teneban trodde bllfvlt använde af hednlngarae, ^^son Ton 
Gods folks apor/^ I en del ämnen, der ban tillåter sif ei 
gissning, bekänner ban att de ^'öf?erglngo bans borixoat,'* 
irsäkt^nde sig någongång dermed att ban, "som är en tbeo- 
logns, måst glömt pbllosopblen,"* efter 30 års !lrån?aro tdå 
Academien. — Särdeles mån synes ban ba rarlt om sitt 
Taanm. En slagklocka "samt en på sammet gnldbroderté 
pnng med ett långt tjockt ostindlskt rör belt svart-spräcklstt'' 
både ban förärat till Tannms kyrka. Dessntom både, pl 
bans ansökan, af Konungen bllfvlt till samma kyrka skaokt 
en skrnd, bestående af en förgyld kalk, en förgyld obltUsk, 
en förgyld kanna ocb en sllfversked, bvllken "skrnd'' Ö. 
sjelf Icke utan största llfsfara noder den WIsmarska syin 
belägringen bevarat och oskadd till Sverige fört. Ocksi, f«r 
att döma af följande exempel, bar baD egt sina förs»- 
Ungars tacksamma tlllglfvenhet. Ar 1732, vid friga ta 
Comminlsters tillsättande, förklarade alla med en man att 4e 
voro nöjde med den Ö. ville tillsätta, och i sin skrlfVelse (ill 
Domcapltlet "lofvade ban att detta med första skulle ske.'' 
Det var enligt den, tidens sancta simplicitas. 

Skola vi tro Ö — ns egen nppglft, var ban "en llbeial 
ocb god gästglfvare," ända till den grad att han kaapfl 
knnde "komma nt med sina Inkomster." Orsaken dertlH 
nppgiftes vara, att den egentliga gästgifvaregårdeo ligver 
långt Iflrån, men prostgården nära vid landsvägen ocb är | 
således "ett rätt bnfvudqvarter för en resaode från ack tifl 
Norlre." 

Ar 1746 var ö. riksdagsman, men för denna ära sMe) 
ban tvista med en collega 1 Koogelf P. Tranchelh CollrfU 
både nemllgen fått flera röster vid valet än Prosten, hTilket 
väl gått flere prostar till hjertat än Ö. Båda reste eoiellcr- 
tid npp till riksmötet, och Biskop Wallln skref omsider ith 
Stockholm ned till Domcapitlet, att de båda, "ödmaa ock 
Scbolemästaren, bllfvlt sinsemellan på det sättet förllkte, att 
begge bllfva qvar vid riksdagen och dela det vanliga arti- 
det, att Ståndet låtit dervid bero samt stadfäst coBveptiti» 
af 1726 angående alternatlon med riksdagsmannaval 1 Bi- 
bnslän hädanefter." 6. dog 1750. 

Utförligheten af denna biografiska uppsats torde kafn 
sin nrsäkt deri, att den framställt en tidsbild. Vi tillägga* 
att ö. blef 1720 gift med Anna Maria TrogeliOj pastorsdoiter 
från Skredsvik ocb enka efter Kyrkoherden T. Brnha ikft 



Odmaitn, Samuel Lormiz. 289 

Hm ncdfSrde sannolikt 1 lN>et en Icke så liten del af den 
tarnskara O. nppglfVer sig baft, dl han redan 1729 skrifter 
tlir Conslstorlam, att han hade '^elfva barn och tre bara- 
kvllar att förestå.'' I dedlcatienen Ull Adolf Fredrik säger 
kan sig ha femton då annn ''i Hfve varande barn.'' Tvenne 
af dem, Petras och Andreas Theodorus, nämnas såsom gym- 
Basister 1 Götheborg^ "snälle gossar". Som syskon nppgif- 
▼er han, ntom ofyannämnde Daniel, sin enda syster, g. m. 
^ en €apiten Claes Ärrhen^ och sin halfbror Peter Bornander, 
▼iee Landshöfding i Skåne (7). Lector Burchard i Gdtheborg 
▼ar hans svåger. 

Skrifter: Se ofvan. — Dessutom: En uppsats i Wetensk. Acåd. Hand- 
lingar V. Tom. Minnesskrift om Ostronfisket. 

<Källiir: Odmani egen ock A. R Holmberfi BohulaM Beakrifoing. — 
Gotbeborgs Coniist. Protoeoller. — • BezelU Uerdamione. — SaWii lär- 
da TidB. for 1746.) C. W. 8. 

Vi öfvergå nn till en Ödman, född s. å. J. ö. dog, för 
att se, om tiden noder 18:de seklets sednare hälft stod eller 
gicl£ "framåt" i Sverige! 

ö D M A N N , SAMUEL LORENTZ. 

På äro de JSvenskar, som deliaglt i en af lärda verlden 
bemärkt ntvldgoing af sjelfva vetandet på de fält, hvllka de 
hetrådt. Till dessa få blifver dock Sam. Ödmann allmänllgen 
räknad. En ntförligare lefoadstecknlng torde derföre med- 
gifvas, särdeles som han framgick till de högsta platser på 
lirdomens fält, och hvad mer är, till ett namn i' lärda verl- 
deo, utan andra prof än en student-, candldat- och prestexa- 
men. Ett så sällsynt befordringssätt för en man, som ej 
Ilade ett gran lycksökerl och 1 45 år låg på sin säng i ett 
▼armt mm, behöfver af blographlen sin förklaring. 

Ödmann var ej vän af biographler. I Wexlö stifts ma- 
trike! heter det, då hans vän Biskop Wallqvlst besörjde en 
dylik, att Ödmanns blographl ^^hade ej kunnat bekommas.^' 
Hammarsköld hade förgäfves sökt materlalier för artikeln 
S. ö — nn i Sv. Witterhetens Historia, och det Hammarsköld 
sedao anförde, förklarade Ödmann vara öfver hufvud taget 
grandlöst. Man hade således försäkrat rolg, som 1823 kom- 
mit till Upsala, för att samla materlalier för en Lltteratnr- 
kislorisk Docenturdlsputatloo: ^^Smolandl extra Smolandlam 
elarr% att det ej var värdt begära bidrag af ödmann rörande 
looom sjelf. Men händelsen gjorde, att ödmann i min när- 
varo Akterade en sjelfblographl, omfattande tiden till dess 
kau anlände som Akad. lärare till Dpsala, hvarefter han 

BiOGR. LBX. XXIIL 19 



m \ 




290 Ö0MA(VBf, Samu9l Lonnli. 

gjorde tillagg 1 bref rörande det första deeennlet derstito 
.-*- materlalter, som AU knona beg:agoas. "^Handelsen^ 
illlkånDagifven i De la Gärd. Arcb. XIII D. ocb mi har 
tfpprepas, att författaren till Notes during a tiiit to 
Nubia, the Oasis, Mount Sinai and Jerusalem, Lofldoa 1 
Sir Frederick Henniker^ Bart, och eo Lord Wildbraham, S»> 
dan sedd. 1 Engelslca Öfverhoset, nämnde år i JodI mlui 
infördes af mig till Ödmann och presenterades såsom koa» 
mande från Palestina; att Ödmann blef märkligt oppllIM 
och sporde om allt, så att Baronetten frågade, sedan lu 
nndergått en grnndlig examen *\ hnrn lång tid det var, så- 
dan Ödmann hemkom från det Heliga landet; samt attödnam 
försäkrade hvad sannt var, att han aldrig varit ntom Sie* 
riges gränsor och i mer än 30 år varit innesloten i det ram, 
der han nn låg. När nu Lord W. utropade: omöjligt! skille 
Ödmann bevisa hvad som föranledt att han så grondligt sti- 
derat Palestinas natar, och detta bevis länkades geoon rii- 1 
betäknadc frågor så, att framställningen blef den tacky*] 
graphiska anteckning Jag sedan ntgaf i De la Gardieska 
Archivet. Om Hennikers Resbcskrirning, för hvilken jaip 
deraf följande dagen gjorde en bearbetning, ntkom iODii 
denne lärde herres snart derpå följande död, känner Jag icke. 
Det var för dennes Resanteckningar, Ödmann, på Baroneiteiis 
förbindliga begäran, blef så öppenbjertig, rörande sin skal- 
mästareperiod och öfvergåogen till nnlversitetsperiodea. Bir 
tfylles och fortsattes berättelsen nr andra källor, ehora Öd- 
manns uttryck, der dylika Dnnas antecknade, noga bike* 
hållas. 

En östgötisk bondson, Tenngjntaren Lorentz ödmia i 
Jönköping, hade i äktenskap med Christina Iser en son Ga- 
briel, hvilken son, Gonsistorii Notarie i Wexiö, blef gift ttd 
Catharina Wiesel, en af de ''7 Wieslandadöttrarne'. Deras 
son Samuel Lorentz^ född på Jnldagen 1750, fick sin fönii 
uppfostrarn hos sin morfar i Wleslanda. Anledningen dertM 
berättade Ödmann på följande lekande sätt: Prosten Saaaet 
Wiesel fick af sin hustru endast döttrar. En dag, då b« 
var nära sin nedkomst och alla tecken lofvade en soo, kal- 
lades Prosten i sockenbud. Hemkommen möter han ea la- 
pande tjenare. ^*Har mor vältat t kull ngnen?^* — Ja. -^ 
''Det är väl en filcka Igeo^ — Nej. — ''Således en saaf 

*} Baronetten var ej blott en stor beundrare af Linné och hans qtir* 
lefvande lärjungar i Upsaia (frän landsvägen till Tonaberg gingo da Ea- 
gelska herrarne med obetttckta hofniden af vördnad för 'nunil>erg), it» 
ock qelf en kunnig naturforskare. 



ÖDMANN, Samuel Lorentz. 291 

— Nej. — ''Hyad dår — T?å flickor.'' Prosten gick ned- 
slagen in ocb tog sin ena dotter i famn och sade: Da skall 
lemna mig den äldste son, Gnd ger dig. Och 21 år derefter 
födde hon en son, nppkallad efter morfar och farfar, och 
morfatlren fick nu löftet stadfästadt. Tidigt hemtas gossen 
nt till Wieslanda, der han uppfostras efter morfars grnnd- 
satser. Fri från allt tvång aflexor och informator, ntgjorde 
haii morfars enda lärda sällskap. Gnbben samtalade med 
honom mellan Ickstanderna i andeliga och verldsliga ämnen, 
och begärde höra barnets omdömen om det meddelade. 1760 
kom fadren att gratulera nyår. Morfar berättar na alla 
gossens qvicka frågor och svar. Fadren frågar: Hvad har 
ban läsit? Intet, genmälte morfadren leende. Magen ieg^ 
men då han skalle hemresa, befalte han Jnnkern kläda sig 
för att följa med. Morfar blef sorgsen, men na teg han. En 
Gymnasist läste sedan för Samael, tills iorormatornskrifvit 
eorporem i sin themabok för Lectorn, då han fick afsked. 
Samael sattes i den offentliga skolan, öfversta collegaklassen, 
sist bland snperlores; hade kommit i cirklarne, om han bör- 
jat med Grekiskan. Uppflyttades 12-årig på Gymnasium 
nast den, som flyttades främst, ^^ehuro han dittills behållits 
Tid nltimatet. Detta, ménte Ödmaon, talade för hans mor- 
fars sokratiska nndervisnlogsmetbod. Fadren, som under ti- 
den blifTlt Kyrkoherde i l^elmseryd, lät nu sonen göra be- 
kantskap med den djeknarnes lefnadsordning i Wexiö, hvil- 
ken Ödmann sedan skillrade i sina Hågkomster från Hem-- 
byggden och Skolan. Den som läsit nämnde skrift, torde lif- 
ligt erinra sig den flinka Vice Goncertmästaren med hvita 
bomallsstrampor och försilfrade spännen i skorna, de svär- 
tade skinnbyxorna och de förgyllda knapparne 1 vadmalsroc- 
ken, hvilken Virtuos än tillställer i Gymnasiibyggnadens alla 
öppnade fenster musik, dervid kapellets gamla Valdthorn och 
flöjter komma i bruk, tills alla grannhällets fenster öppnats, 
snart fyllda af uppmärksamma åbörarinnor; än i spetsen för 
årets abiturienter anför serenader utanför Lectorernas fen- 
ster, flntllgt vägande en maestoso, der Lectorn sörjde en ma« 
ka; ån sjungande 1 bondstugorna om Maria maris stella, Dl- 
vlnitatls sella, då '^socknarne^^ insamlades. Hans barndomsr 
och ungdomslif grundlade en helsa, som förde honom nära 
80:de året, oaktadt frånvaron af frisk luft under lifvets sed- 
lare hälft. Han, som 1 Wexlö ätit kål om söndagen, upp- 
värflid om måndagen, korngrynsvälling om tis- och onsdagar, 
iirter om thors- och fredagar samt blott ^'påsamat^^ om lör- 
jdagen, fick en berghelsa t. o. m. i sjukrummet. Och i denna 






202 ÖDftANN, Samuel Latentz. . 

scbola lärdes det latloska språket, på bvilkea kunskap han 
sedao lefde som Professor, viss att aldrig hafVa skrlfrit eii 
gframmatlkalfel. 

17^8 afgick Ödmana till Upsala. Student d, 3 Sept. r-Hai 
antog änder sin stodehttld predlkocondltlon Iios den för använ- 
dande af studenter till predikooiedlijelpare i Domkapitlet var- 
nade Prosten Knut Leneus i Delsbo. Åtminstone predikade ban 
i denna trakt 1770 på Cbristiförklaringsdag, derefter ortens 
''läsare'^ begärde, att ban ville komma till en närbelägen bj 
ocb förklara ett ocb annat stycke i sin predikan. Han var 
brydd öfv,er följderna af ett steg mot Cleri grundsatser, men 
lofvade; dröjde i det längsta, men fann énnu efter kl. 5 eft 
m. mer än 50 personer, som låtit själens buoger komma dera 
alt förgäta kroppens. Han iog upp sitt conpept ocb talade 
utförligare öfver bvarje punkt. Ja, detta fattade vi rätt, 
sade de, erinrande sig bvart ord, men vid andra bådo de 
bonom bålla, frågande om de fattat orätt o. s. v. Denna 
aftonsång var bonom ganska angenäm, emedan det varma 
folket sinkade bvad ban sade med en begärllgbet ocb ett 
bifall som rörde bonom bardt när till tårar. Man undrar 
med skäl öfver den 19-årige studentens förstånd, att ej mot'' 
säga folkets egna meningar, utan undervisa i ämnet, dervid 
en bättre belysning af frågan kunde oförmärkt ändra de ta- 
landes* mening, utan att egenkärleken väcktes. Han talade 
öfver Malacbias varning: vakter eder /&'r eder egen ande, då 
en qvinna fått spasmer, bvilka ansågos för Inglfvelse ocb af 
bvilken utläggning uppmärksambeten dcogs från qvinnan ocb 
till ordet. Han fann att de bvarken voro Hernbutare eller 
Pietister eller Separatister. De skiljde sig från den öfriga 
hopen endast dermed, att de afsöndrade sig från alla ognd- 
aktlga sällskap, gerna läste Guds ord ocb afböllo sig från 
allt som stred mot deras väckta samvete, varaode dcr- 
Jemte de flitigaste kyrko- ocb nattvardsgångare. Men pre- 
sterna förbödo strängeligen deras sammankommande. . Då en 
prest vid ett förhör ropade: J hören att J icke fån gå tlll- 
bop^a att läsa, sade en soldat: Jag har varit den liderligaste 
1 hela socknen, slagits, svurit, supit. J bafveu väl vetat 
det, men bar någon af eder, som lärare, sagt mig ett enda 
förmaniogsord? Nu söker Jag Gud ocb J viljen hindra det 
Då ödmann troligen i en sednare tid till Upsala Domcapltels 
Pr^otocoll ingaf en berättelse om dessa läserirörelser, tillade 
han: Det är sannolikt att dessa kätterler ej bllfvit så starkt 
Jagade, om deras anhängare varit rättrogna 1 artikeln de 
ministerio ecclesiastico. För min del ansåg Jag verkligen 



ÖDMARiir, $amu9l Lorentz. 293 

ietta förfaraade såsom mindre pastoralt Synodeas besiat 
Mer att örverlemna läsfolket H linsmannen. Men eo klok 
Domare förekom detta ocb aDsåg att eo ransaknlog, så låo- 
ge Inga oordologar förelopit, vore skadlig. Meo^Clems fort- 
for att oroa. Slatlfgen oppstoQ en födkrok, i att försvara 
och nppbygga de utstötta. Ändtligen opphörde också pre- 
steroa med förföljandet. Men till sist var ock låseriet slnt, 
som minskades i den mån det ej oroades, så att Delsbo nu 
är ökändt för snart sagdt den skamligasto församling 1 orten. 
Detta Ödmanns betänkande Ingafs af Erkcstiftets Domkapitel 
till Kgl. MaJ:t 1845 (se Eccl. Tldn. n. 6 s. å.), ocb man bedra* 
ger slg^ ej om man tror, att detta omdöme om det s. k. låse- 
riet verkade på det toleranta bebandllngssåttet under det Sil- 
verstolpe ocb Genberg voro Cbefer för K. Eccles. Departemen- 
tet. Det visar också att Ödmanrbos den morfar, som knn- 
de Biblen otantlU ocb alltid både Fritscbs Bönebok uppslagen 
pi sitt bord, fått en tidig iusigt rörande det andliga lifvet^ 
livllken Jnslgt sedan säkerligen mest bidrog, att I Neologiens 
tidebvarf qvarbålla bonom vid de ^ärosa/^er, som betinga detta 
lif, åtminstone detta lifs friskbet. Ödmann var 1770 i Up- 
sala ocb responderade pro exerc. (Sam. L. Ödmann) under 
J. E. Sandström de Hnmaniore Litteratnra prisca recentioris 
matre &. magistra s. å. Undergick 1772 Candldatexamen. 
Gradaal dispntatlonen återstod allena, ty ebnru ban ej läsit 
för examen, utan för Hfvets bebof af Insigter, ocb betygen 
således voro ojemna, var det bvarken "^en Ibres kabaler^ — 
ett uttryck af Hammarsköld, som mycket förtörnade Ödmann 
— eller Eckermans barm öfver de förgyllde knapparne un- 
der det Noltenii iex. antibarb. saknades, eller oförmågan att 
skalTa sig ett approbatnr af "'den åttonde^, som vållade att 
lagerkransen utcblef. En dag, under den mot terminernas 
Slot för studenter så vanliga penningebristen, kom ett bref 
från eu van: "Jag år utnämnd till . . . Min plats som Hns- 
prest bos General Pfeiff år ledig. Blif prest ocb efterträd.^ 
Lång betänketid medgafs ej, än mindre bicf tid till gradual- 
disputering. Ödmann skyndade till sin fader, som väl annars 
tillstyrkte anbudets mottagande, men fraktade att examen i 
Wexiö, efter en så kort beredelse in tbeologicis, kunde taga 
mot. Derför fruktade ej sonen, eburo ban beldre botaniserat 
under Linné, än läsit tbeologi. En Prest, Magister från Lund, 
skulle i de dagar taga pastoralexameu, ocb Ödmann kallades 
till sin sacerdotal på samma gång. Det var då vanligt i 
Weiiö, att de Lectorer, som "magistreraf' i Lnnd, gerna ville 
klämma Upsaliensarne mellan sina sköldar. Alla Ödmanns 



284 ÖDM4HN, Samwl LoréOi. 

ezamittatorer ?oro Lnndenser. D:r Joh* Rog berg, som blef I 
ett svar corrlgerad för en platt fråga, blef oDd, och satte 
beniga frigör på Herr Candldaten om Evangelli döds- ocli 
llf^lakt o. d.; men par hazard både Ödmann l&sit Lensdens 
PbiloIogQS mixtns ocb redde sig godt. Biskopen secnnderade 
sin Domprost, begärande att Homiletisl^a reglor sknlle formo- 
ras af i Gor. 2: 14-17. Men slntet blef att Ödmann god- 
kändes med loford, och Upsaliensarne i Gapitlet kommo ail 
skaka bans händer derför att han värnat Salas ära. Hans 
profpredikan. 1 hvilken Ödmann ^talade en Sanrlns starka 
språk^, ansågs något Irrlärig, men det stannade med före- 
ställningar. 36 år derefter fick Ödmann nppdrag att lära 
blifvande prestcr detta energiska, men föga asketiska språk, 
som för en mansålder blef det svenska predikospråket i sin 
prydnlng. Prestvlgniogen skedde d. 3 April 1773 och öd- 
mann begaf sig till General Pfeiff, som då bodde 1 Lämeshaga 
på Wcrmdön. Han hade förut med Ifver sökt blomstrens 
kännedom; nn blef han I Stockholms Skärgård Ornitholog. 
Adlen 1 grannskapet samlades gerna bos Generalen, för att 
höra den qVicke Informatorns framställningar i en vetenskap, 
som då hade tonen för sig. Men redan 1776 voro de nnge 
ädlingarne P. fullärda ocb Huspredikanten stod husvill. Men 
han blef det ej länge. Anbud Ingingo från flera håll. En 
ädling med rätt att hafva Huspredikant, bod 1000 daler för 
2 piltars undervisning. Anbudet antogs; men på resan till 
det nya stället mötte en Baron Gederström. ^Hvarthän^? 
Till .. . . der jag skali läsa grammatiean för 2 ynglingar. — 
^Lönen?" — 1000 daler. — "Det ger jag om ni vill blifva 
hos mig och undervisa mig i edra kära vetenskaper och fäg- 
na mig med ert sällskap." — Ödmann vände sin häst och 
följde sin nye discipel, sannolikt lätt skaffande en annan in- 
formator åt de 2 b an öfvergaf. 

Ödmann ansåg sig bafva vunnit en lycka, som i den 
tiden höljdes med Gessnerska rosenskyar i vers ocb prosa. 
Hans bostad var vacker. Hans naturalbistoriska studier ytterst 
angenäma 1 sällskap med en älsklig berre. Af bonom lärde 
Ornitbologen skjuta och bvar dag bragtes nigot nytt till 
samlingarne. Stockholms skärgård Ärar för den ifrige Linné- 
anen ett Eden. Ocb han predikade i öns kyrkor och kapel- 
ler. Man hänfördes, van att böra den andetomme Granholm, 
^Menne gamle politiske vinglare,^^ bvilken Erkebiskop Sam. 
Troilius kallat skälm, och som jemt låg 1 delo med sina ka- 
pellaner, till den grad utan religiösa bebof, att ban ankla- 
gats såsom den der 1 10 år ej begått H. H. Nattvard ocb 



\ 



ÖDMAffif, Samuel Lorentz. 295 

tfertlli ej adoltterat 4 flillyexta döttrar. Eo dåsr sade Bara- 
ken: Hos mig: Ican dI få kunskaper, men ej meriter. Jagr år, 
80B noterad Mössa, ej persona^.grata ocb kan cj recpmmen- 
' dera en Hvad tIII ni bil? Ödmann svarade: Intet, blott 
' bafra dagrligt bröd' ocb litet deröfver för att köpa böcker. 
Baronen fortsatte: Har ol Inst att arbeta tillika för folkets 
. vnderYlsnlng bär på ön, så stiftar Jag en psedagogl ocb an- 
^ slår lön. . . . Ödmann tackade. Så uppstod d. 22 Maj 1776 
^ en pedagog] på Wermdöo, der Ödmann Yar skolmästare. 
' Sannolikt följande Tlntren,' badc t Ödmanns frånvaro ett barn 
\ fmsit Ibjål på väg till den aflägsna kyrkan. Baronen, npp- 
I Tord deraf, föreslog då att psdagoglcn förvandlades till 
* Comnlnistratar ocb Ödmann till Commlnister vid Pilbamn 
^ på Ingarön. Ett litet bemman anslogs till boställCv ocb 
tebyggde3 snyggt. Högberg gifvcr Generalstitel åt den ädle 
^ Baronen Cederström, . bvllken tog Ödmann såsom en 1 verl- 
^ den okänd, bnsvlH bnspredikaut, ocb lemnade bonom till 
' Upsala Universitet såsom eo man 'M Eoropa;^^ men Mscena- 
' ten stannade med Capltainesgraden på befordringsbanan, prydd 
^ med Svärdsorden; bllfvande i sitt andra äktenskap med Slats- 
^ rådet von Mevlns^ dotter Hedv. Autoinette Presld. Baron Jac. 
' Cederströms fader. Hr Presidenten skrcf den 24 No v. 1834: 
^ '"Med Ödmann både min rader öfverenskommit, alt vid Pfi- 
I baron på Ingarön, som till största delen börer nnder Beate- 
^ land. Inrätta en fast skola ocb uppbygga en kapellkyrka 
samt anvisa en lägenbet Ull boställe åt bllfvande läraren, 
som borde tilläggas dnbbla tjeuslår. Lägenbeten Pilbamn var 
^ valbebyggd ocb anvisad till boställe. Dertill borde ett områ- 
' de för omtrent 1/8 mantal. Särskildt anvisade min fader 
^ till lön 1 contant åt den bllfvande läraren Införsel 1 åtskilliga 
bemmansrentor, så att denne lärare kunde bafva sin tarfltga 
åtkomst. Ödmann åtog sig attblifva den förste scholläraren, 
'' att predika bvarannan söndag 1 kapellet ocb bvaranuan vid 
[ Beatelnnd. Ö. förblef vid Pilbamn tills ban flyttade såsom 
Akademiadjanct till Upsala.^' Denne Capit. Baron And. Ce- 
derström var son till R. R. Baron Olof Cederström. Då Ö. 
' flyttat in 1 bnset vid Pilbamn, såg man snart en bnstrn vid 
bans sida, Ellsabetb >lyrln, dotter af Slottskanslisekretera- 
ren Svante Myrin. I annonsen om giftermålet kallar ban sig 
Samuel Lorentz, men sedan finner man bonom blott skrifva 
sig Samuel. 

Nu var idyllen (lilländad. Han födde familjen som fiska- 
re och blef stor Icbtyolog på köpet. Sålde fisk för mer än 
lOOÄ daler om året till Stockbolm. En son ocb en dotter, 



i 



296 ÖBUkVJHy Samud tormii^ 

» 

silades *^öiiskebaro,^^ föddes oeb ^ermed tgesljekte Heim 
baDS Iiastras lif. Odmaiin yille bär lef?a ocb bär dö. 

Men olyckornas tid kom dereder. Sonen dog och dottm 
lårde aldrig tala. Hon var, bön blef döfstnm^ Den Ifrftge 
natnrforskaren förkylde sig, då ban Jagade sjöfogel Der 
blef en frossa, som vid bvarje oförsigtigbet kom åter.. Balad 
illa, blef deo en ibårdlg 3:dje-dags frossa. Nn beslöt Ödatiii 
att ej onödigt gå nt oeb mådde bra i sin kaibmare. 

Så blef tid att läsa. Möjligen både de för Linnés vetei- 
skap värme ädliogarne bår i skargården ej så ringa i u- 
tnralbistorien att erbjuda till låns. Något köptes i Bokli- 
dorna. En gång kom bonom i banden en nyss ntglfrei 
skrift i Ornitbologien. Han fann att man af hanne och btu 
gjort 2:ne species m. fl. felaktigbeter. En recension isaås- 
des till en Tidning. Men Red. fann nppsatsen förtjeaa ea 
båttre publik ocb sände den till Wargentin, Wetensk.-Akaé« 
Sekreterare. Han införde den 1 Akademiens handlingar I78t 
och önskade återsända den tryckt med uppmaning, det För- 
fattaren ville fortsätta att skicka Akademien sådane godM» 
tar. Men adressen? Han, som mottagit artiklen för sin tid- 
ning, mindes namnet, men ej vistelseorten, Wargentia frågar 
1 Akademien. Ingen närvarande känner den snälle Oraitba- 
logen. Men en annan dag upplyser en Ledamot, att haa af 
sin husvärd, en hökare, fått ..veta, att en skolmästare pa 
Wermdöo, som hette Samuel Ödmann, köpte hos honom fi»- 
geloppstoppningsämne. Så var eremiten upptäckt af Wetea- 
skaps-Akademien, hvarefter bekantskapen med de lärde ber» 
rar, för hvilkas boklän han sedan offentligen tackade, ej ku 
länge hafva dröjt Wargentins bref till Ödmann med dea 
hedrande, uppmaningen till fortsättning, hörsammades, ock 
insände Ödmann samma år en ypperlig uppsats, kallad: Ti* 
derleksanniärkningar för 7 år i WtrmdU skärgårdj gjorda of 
Samuel Ödman (slc), Philos. Cand. F. D. M., införd 1 Oct-* 
Dec. häftet 1780. Hans stil bar redan här sin väl kåada 
egendomlighet, ehuru imitationen efter Linnés stil är tydltf. 
Han Jemnför tbermometern i foglarne med den af Linné fraa- 
hållna växtrikets almanach. Somlige foglar läto väl bedraga 
sig att sjnnga sin vårsång, när de kände* vårvärmen, ekira 
de snart måste afbryta sina nöjen vid en återkoomaade 
köld. ^'Men djurrikets ilyttande invånare läto sällan dira 
sig af några vårsolens bedrägliga ögnekast.^^ Akerfflaoaea 
och trädgårdsmästaren borde derför bemärka de tecken, soa 
minst svika. ^'Anemone Hepatica kan ej i April ~så tryn^ 
försäkra oss om isens afgång, som sädesärlan i Febntaria. 



Oftliåirir, 8(mméi tarma», 291 

Aatmme nenorosa trjntif oss ej så f5r flrostBitter, som 
Stensqféttaft oeh Horsgökea/^ I stallet för ordspråket: en 
•Mto gör ingen iommar, föreslog han: en^ blomma gör tu- 
fe» «dr. 

Ea sådan glad stil jemte den noggrannaste och rikaste 
•taerratlon måste vicka Akademiens nppmårksambei Efter 
8 års arbete med att lära bondbarn lisa, blef ödmann Com- 
Btnlster — den förste — vid Pllbamn på logarön f781. Ran 
fortfor som flitig insändare I Wetenskaps-Alcademlen. 1782 
I April — Jnni bäftet skrifver ban blott Samnel Ödmann. 1783 
t Oct.— Dec. bårtet kallar ban sig Gommintster. Redan 1783 
iiia ft Ödmann framträda som en mästare i den Ribliska 
■Atarkiinnigbeten, bTilken skalle skapa bans rykte ocb be» 
stanna baas framtid. 

Bland d^t myckna hans läslast nn sinkade Tar ock /• D. 
ifiehaeiiå Fragen an eine OeselUchaft geUhrten Männer^ die 
v&n Dänntmark nach Arabien retsen, Fr:f:t 1762. Det Tar nn 
omkring 20 år sedan konnog Fredrik V i Danmark sände 
iei lärda sälls)£apet till de beliga orterna; men äpnn aasåg 
lärda Terlden ej de gifoa frågorna så besvarade, att ej nya 
svar kände i mycket påfordras. Ödmann läser frågorna med 
itrop: ^^Detta vet Jo Jag! Vet ej en hvar detsamma? Jag 
tet således det ej andra Teta^Mänkte slntligen den i resebe- 
skrlfoingar ocb Linnés vetenskaper så bemmastadde Skolmä- 
staren, ocb tog sin penna i band. Hans taoke var i början 
att ' endast Jemnföra dessa frågor med den af Nlebnbr efler 
hemkomsten nCgifna skrifter ocb derigenom utröna hTad'' 
phllologien vunnit genom den ryktbara resan. Men 1 aose- 
ODde till Forskåls död i Arabien fann ban, att 1 synnerhet 
Zoologia Sacra blifvit mycket vanlottad* Han ville då I sin- 
kammar^e söka bvad Micbaelis sökt i Arableo. Började så 
läsa alfa resebeskrifttingar, särdeles berörande Österlanden, som 
knnde öfverkommas. Sedan skrefvos år 1783 Strödde Sam- 
lingar utur nalurkunnigheten Ull den Heliga Skripe upplys- 
ning^ ITsta flocken^ ocb Arabernas Hder och lefHadssäH, öfter- 
sättning ulur Arvieux^s resa med Ullaggde anmärkningar till 
ufplffsning af flera siällen i den Hel. skrift. Begge sändes 
till Boktryckare Edman 1 Upsala. Öfversättningen lade han 
idi egen bekostnad under pressen; men rörande originalet 
ytUe han först förböra sig bos de lärde. Uppvaktade så en 
Professor, sannolikt Hageman, L.L. 0.0. Prof. regins, som 
■■ lär föreläst 1 svärfadreos C. AnrivtlMl ställe. Professorn 
koBi till Edman efter någon tid och sade gravltetlskt: ''Sänd 
Skolmästaren sin handskrift Igen och säg honolh att han 



lek* skall Mfåtta siff med så svåra sater. Jag eroar ifatt 
skrlfra 1 det änaeC' Meo dermed Tar Hr Direktörea ej 
nöjd. Gick så till Docenten Tlasrstadlns med pappersruUea. 
Denne lådcr ock laser åter ocb svär att^^det bör tryckas. I 
ett ock annat tänker ban dock olika. Ödmann, baron ai- 
derrättad, börjar cooferera med Tlagsfadlns ocb låt boaoi 
stryka nt det ban ansåg allt för bypotbetlskt. Den tryekti 
flocken väckte till den grad de lärdes nppmärksambet 1 WeU 
tenskaps-Akademlen (på andra båll gick det smått), attfért 
föUande året 1784 invaldes 1 denna Akademi med de 24 å 
27 närvaraodes röster på 3 när. Comminister ödmana blef 
ej litet förundrad vid det oförmodade ryktet om sitt iavil- 
Jande* Den verldsknnnige Professor Tbuoberg sknlle siwa 
preses emottaga den nyss af alla ntom P. J. Berglns okäiie 
'*Böndkaplaoeo.'* Smolandl Tb. ocb Ö. hade ej sett bvaran- 
dra sedan de sntto på nationsmötesbäokarne 1 Upsala. Ib- 
trodnctionen bestämdes till följande lördagen. Inträdestalet 
skrefs, men frossan kom åter. En annan måste vppläsa ta- 
let ocb Ödmann noderkastade sig åter civil arrest pi eget 
ram. 

Der skrefs flitigt. Då Ödmann ej mer knndc förvärfra 
något som flskiire, måste ban ersätta förlasten som författa» 
re. Med bans rykte stego ock förläggarboDorarierna. 1786 
öfversatte K.! G. Grönlog bvad som utkommit af 'Tlockarae.'' 
Doctor Micbaelis, Europas d. v. erkände primas 1 orieotal- 
språken, recenserar Ödmanos arbete med beder för Författa* 
ren 1 sitt berömda Orient. n. exeg. Bibllotb., ocb på de aa- 
märkniogar som gjordes, svarade Ödmann med värdigt aU- 
var, visande, att dels öfversättaren oriktigt uttryckt, dels r^ 
ceosenten ofbllkomligt fattat författarens mening. Der miss* 
tag insågos, erkändes de, citerande Ödmaon Micbaelis egaa 
ord, ^'att det ej var möjligt säga något nytt utan att ock lå- 
got orätt insmöge sig.'' ödmanns sjelfstäodiga ocb nya forsk- 
ningar förnekade ingen. Han både nu fått en stämma i dei 
lärda verlden. Det må lemnas oafgjordt, om Micbaelis först 
upplyste Blbel-Gomltén i Upsala om Ödmann, ^ller Edaaa, 
Boktryckaren, bar den äran. Den bildade Svenska Allfflia- 
beten både snart i Ö. utvalt sig eo gunstling. Resbeskrifali- 
gar, med verklig ocb nyttig kunskap, utgifna af Ödmaao, bör- 
jade undantränga Romanerna mod sina skadliga dikter, kanske 
utöfver bvad ban sjelf kunnat boppas. Han skref d. 6 MiJ 
1818 till Grefve Jac. De la Gardie: ''Mitt ändamål med resors 
utgifvande var att Jaga bort romanläsningen. Det lyckades.'' 
Hans öfversättningar äro ej sällan af större värde äa oilgl- 



Bftleraa. Eåu reoomlåste m del af ortginlet oeh late tetti 
Jemte s\gy aedaa nr mlBoet sammaadragaade toarlHteoa be^ 
rättelse, berlktlgaade appgifteraa ur andra resbeskrifaiagar, 
eller bitbörande arbeten, bvarigeoom dfversåttalogen blef lå-* 
rorikare och åodamålsenllgare än ajelfva hurvndskriften. 

En gång erkände sig Wetenskaps-Akademiens samlade 
Ledamöter ovissa 1 en lärd fråga. 'Man beslöt, såsom fömt 
en ocb annan gång i dylika fall, att genqm Sekreteraren in- 
fordra ödmanns tanka. Men, frågade an någon, är det rätl 
att blott begagna Skolmästarens kunskaper, men ej sörja för 
bans befordran? En, erinrar, att Akademien beslutat, att ej 
till någoB bättre befordran recommendera Ledamöter. Der- 
emot Invände en annan, att frågan bär var singnller, att för 
öfrigt Ödmann ej kunde anses redan bafva någon befordran, 
svarande mot sina. kunskaper. Huru kan en dylik sjukling 
befordras? invande en tredje. Hvad är det för en sjukdom? 
spörjer en fjerde ocb får till srar: en sjukdom, som ban al- 
drig slipper, så länge ban är på den ön. Då återstår att få 
lioaom derlfråo, blef nu allmänna slutsatsen. Hvem vill gå 
upp till Kongl. M^:t? Det vill jag, sade R.R. (Scbcffer eller 
Sparre). Likaledes Jäg inföll Ezc. Creutz • . • Dessa ,begifva 
sig till Majestätet, som, då en barang yttrats om Odmann, 
förklarade: Det första lediga pastorat bao söker, skall Scbrö- 
derbeim föreslå bonom till. Wargentin skref bärom till Öd- 
mann, som svarade, med all tacksambet för en oväntad yo« 
Best af Akademien, att ban ansåg sig i sin närvarande svag- 
bet ej duga att sköta ett pastorat. Sedan afbördes ingen- 
ting, som erinrade att man ibågkom Comministern på Werm- 
döo. Han påminde deremot den läsande allmänbeten esomof- 
tast om sin flit. Götbeborgska W. ocb W. sambället ut- 
märkte med sin belöning 1788 bans ypperliga svar på ftå- 
gan om bästa sättet^ att förekomma tiggerier i etäderna^ utan ' 
att åsidosätta den Christliga kärlekens bud. Hvad ban der 
framlägger, blef först 1842 ocb 1847 en sanning i vår stats- 
styrelses confesslon. Först, beter det, då kommunen eller 
staten besörjer det värnlösa barnets uppfostran, bar man rätt 
att anse tiggaren med afsky, som ett statens vattenbl, först 
då kunna vi inskärpa bos den fattiga att tiggeriet är en för- 
nedring. — 1788, då tredje flocken i Bibel-Naturkunnigbeten 
ntgafe, kallar sig Ödmann L. W. A., af Uppfostriogssällska- 
pet i Stockbolm, Patriotiska Sällsk. i Hessen-Homburg samt 
Kgi. Wettenskaps-Societeten t Upsala. 

Kom så en ny olycka öfver Ödmann, sannolikt en eldsvåda, 
aom sannolikt väl bärjade bans samHogar från den tid ban med 



MO öhUkUti^Samu^ LormUz. 

Mia helsokrafter staderade natarea. Dea vid dyUka biadel- 
ser Taalifa bjelpsambetea af stiftsbröder kaade af ödmaaa 
erkåoaas genom ea dedtcation 1789 af fjerde flocken till Er- 
kebiskopen ocb erkestiftets presterskap, ^^med ödmjakaste ock 
varmaste erkänsla för de samhälllge och olörljente vålger- 
Dingar Författaren åtnjutit vid en dess bas öfvergiende olyc- 
ka.'' Na började Erkeblskopen Troil och Eccles. Ministera 
Biskop Wallqvist ''slå sina bufvaden ihop," bara Ödmana 
skalle skaffas till Upsala. Grece L.'Prof. Floderl död d. 28 
April 1789 hade gjort ett prebendepastorat till en Professor 
1 Pbilos. Faculteten, som fornt tillhört den tbeologiska, ledigt. 
"Jag för Ödmann till Gamla Upsala", sade WaUqviat. "Kaa 
Erkeblskopen ej sedan skairb honom la till Upsala, sk mi 
haa skämmas." Canceilers-Sekreteraren N. v. Roseosteia var 
Wallqvist bebjelplig. De gjorde app, hora Roaangen skalle 
8krif?atlll Cancellern, den 11-årige Kronprinsen, att han gjor* 
de Konungen ett nöje, om han vid Universitetet befordrade 
en Kyrkoherde, hvilken Kongl. Maj:t gaf Gamla Upsala Pa- 
storat. Detta söktes af Christopber Dahl, som kom med sia 
ansökan till Erkeblskopen. "Vi hafva tänkt skaffa Ödmann 
dit" anmärkte vpn Troll. Dahl blef då så .glad, att han in- 
för Erkeblskopen sönderref sin ansökan. Ödmann atnämadea 
af Konungen till Kyrkoherde i Gamla Upsala d. 18. Jan 1790 
och af Gancelleren till Theol. AdJ. d. 20 Mars s. å., sedan 
Kongl. MaJ:t medglfvlt att, han dervld finge behålla Gamla 
Upsala såsom prebende. Hans sista arbete på Wermdöa sy- 
nes haTva varit hans öfversättning med anmärkningar ock 
fortsättning af Schroecks ptkast till Christna Religionens ock 
Församlingens Historia, dat. Wermdöa d. 2 Jan. 1792. Det 
var begärdt af Domprosten Lostbom, som ville lägga det till 
grund för sina föreläsningar. I Lostboms förord torde blott 
orden "och öfversättningen" vara af hans hand. Man igea- 
känner Ödmanns stil. O. ihagkommer här sina Helsinglands 
läsare från 1770, som "1 början endast begingo det svärmeriet, 
att afhålla sig från^krogar, dansstugor och lättsinniga säll- 
skaper samt använda alla ledigheter, särdeles Söndagsaftaar- 
oe, till Guds ords flitiga läsning, nyttjande blott renläriga 
böcker." 

Na återstod, att när nådåren för Floderl sterbhas tilläa- 
dagått, eller i Maj 1 702, föra Ödmaan till sin nya verkalngs- 
krets. Baron Cederström åtog sig detta. En täckt slup an- 
skaffades, dit Ödmann ingick dyss efter ett frossanfall, ocb 
var 1 sitt ram i Upsafa Innan det nya anfallet Infann sig. 

Ankommen till Upsala insattes Ödmann strax 1 Bibel- 
Gomitén, men arbetade derl ej gerna, besvärad af mer eller 



ÖHMåNif, Samuel Lorwitz. 301 

mindre oknnidfa anmärkningar af medarbetare. Den 2 1 Mara 
1827 skref Odmann tlU mig: ^Jag blef Ledamot af Btbel- 
commlsslonen, der b?ar dag kade sin plåga. Mitt fel år Icke, 
att man på d^tta arbete anvåndt mera tid an Salomon att 
bjgga Jerusalems tempel. Mina stycken bafra alltid 1 tid 
▼arlt färdiga. Jag önskar att TU. satt der en dag, så sknlle 
Tit. ej tala' om oförbåttrellga Bibelöfrersåtfnlngar.^^ Det Tar 
1 denna comité, då ödmann en gång förklarade: Jag vill baf- 
ya det gamla orördt, men Tiogstadins Tille bafva sin nja 
öftersåttning In, Erkeblskop Lindblom inföll: Goda Ödmannl 

låt Tlngstadlns få rått denna gången, så skall ödmann 

få det nästa gång: ett drag nr Gomitéers b?ardags-blstorla. 
Då Jubelfesten firades 1 Upsala 1793, skref Ödmann den enda 
predikan af tonom vi bafva tryckt, men åt Domprost Lost- 
bom, som lår efter den trycktas commateriog npplåslt Öd- 
maHns bandskrift, således: Der (i religionen) lårer Undersåten 
den lydnad, som offentligen verkställer den trobpt, som villigt 
verkar i det tysta. (Ödmann har skrifvlt: ^'verkstäiUr, den 
. . .^0. Ödmann blef Icke Theol. Doctor vid den mångtaliga 
promotlonen, der äfven yngre män ån ban ibågkommos. Men 
livad Jnbilenm beslöt, lades till stor del på Ödmann att verk- 
ställa. Han insattes i Eccl. Comitén, som sknlle författa nya 
kyrkoböcker. Han skref derom till mig d. 21 Mars 1827: "Vid 
Jnbllaenm 1793 blef Jag Ledamot af Eccl. Comitén i sällskap 
med vår kyrkas främste pnelater. Jag både nyss kommit till 
Akademien, för att, som man lyckönskade Cardinal BIgoon, 
då ban blef Ludvig XIV:s Bibliotbekarie, lära mig läsa. Jag 
llck då tillfälle att röoa bvad BisL Wallqvlst till mig skref: 
skall något bli dgjordt, så sätt en Comité. Att arbeta I co- 
mité är odrägligt; att böra många onyttigt. , Erkeblskop 
Troll skickade interfolierade bandböcker till alla Domkapitlen 
ocb begärde del af deras tankar om det som borde ändras. 
Böckerna återkommo fnllskrifna ... Yl började med Hand- 
boken. Jag iDgaf min princip: Låtom oss ej röra det, som 
liörer till Gudstjensten och Sacramenterna. Det är gammalt 
och helgadt af åldren. Något bättre uttryck kan här och 
der Insmygas. Men låtom oss skrlfva en ny brudvigsel, 

prestvigsel Låtom oss der se hvad vår tid förmår. 

Nej, man ville lappa. Så bortskämdes vår Syndabekännelse, 
det gamla confiteor. Så förstördes messan före altarets sacra- 
ment. Jag menar, så förstördes Svedbergs förmaning till com- 
municanterna, det skönaste stycke af svensk kraft o(h rytbm, 
si förändrades communionorden ... I döpelsen borttogs kors- 
tecknet. Jag satte mig deremot: Det var och är Chrlstendo- 
9iens heliga Symbol. Jag ville ej katholska korsningen I 



SOS Odmanii, Samu$i Lonntt. 

MSlgte och brfist Jag' föreslog andra ord. Pdr: Tag iuånM 
4c. fllle Jag all •sagas skulle vid korsningen: Haf Je»um dtn 
karftfHite fUr ditt äga oeh i ditt hjerta. Nej. Man berättade 
nig, atl då nya Handboken érverlemnades till K. Carl XID, 
éppnade han den och af en båndelse träffade döpelsen. Hvad? 
Mde ban med emotion, ar korstecknet borttaget? Exords- 
men borde bort. Jag låsto I Olearil Qesa, att ban selt ett 
4op 1 Moskwas Domkyrka, ocb då prosten ntropade eiorcls- 
neo, öppnade klockaren dörren ocb tog af sig mössan. Haa 
placerade mig på katecbes-departementet. iMfan trodde att 
Jag som 8 'års Skolmästare sknlle ?eta bvad man nngt folk 
bbrde enfaldeilgen rörehålla. Jag blef der mera börd. Jag 
llck beta Svedenborglan, det Jag minst af allt är^^ *)• Den 28 
Mars samma år skrefs: ^Tldare. Jag blef med Doct. Dåbi 
förd på Psalmboksdepartementet. Han var skald. Jag kände 
ej en gång blldbnggas dertlll. Dock bar Jag aldrig nndao* 
dragit mig. Jag meoar att den böga flygten ej bör till psal- 
men. Denna är bjertats ntgjntelse. Endast lofsången tilll- 
lér det poetiska. ÄfTen der må vlogaroe klippas. Jag rät- 
tade mitt pensnm af gamla psalmboken ocb ntgaf 75 ajt 
psalmer.^ Den 6 Maj 1818 skref Ödmann till Grefve Jac De 
la Gardle: ^^I Svensk Lltteratnrtidnlng kallades mina kyrko- 
sånger idel Rnmfords soppor ... Af dessa såager äro dock 
8 starka upplagor sålde till ett antal af 8,000 Exemplar. 
De äro nu ntgångne, och hvad Jag sålde för 12 sk. betalas 
na 2 R:dr R:gs. Man är således begärlig på Rnmfords sop- 
por! Men på allt sådant har Jag aldrig svarat ett ord. Pn- 
bllkens omdöme svarar i mitt ställe.'^ Skald ansåg sig öd- 
mann ej vara, men var det mer än många, som i den tideo 
nppblåste sig såsom Apollos söner. Till omdömet om Psalail- 
sten i Sv. Sköna Lltt. 1 D. 2 upp. p. 674—676 må härrld 
hänvisas. 

Theolog. Professor blef Ödmann 1799 d. 1 Oct., Theolp^. 
Doctor vid kröningen 1800. Såsom Professor fortsatte Öd- 
mann de föreläsningar — offentliga och likväl i hans,e|[et 
mm -— han redan gjort välbekanta såsom Adjunct Hans 
lärjunge Rogberg berömmer såväl det lediga, klara framställ- 
Bingssättet som det lärorika, på sann pbllologiskt-blstorlsk 
grund byggda innehållet, tilläggande: ^^Rika frukter af dessa 
undersökningar nedlade Ödmann i särskilda arbeten, hvllka 

*) ö. blef dook ej mera ndjd med det katechesfOrslag, som Gomiten- 
des plaralitet godkände, tn att han skrcf till Erkeb. J. A. LindUoo: 
"Hr Erkeb. sfttter en Oflck på sitt minne genom utgifvandet af deona 
kateches;" i andra bref sfigande ungefar det samma om Handboken. Br«f- 
ven egas na af J. H. EkeodahL 



blle I ezegeUskt •eh honlletiski liiofleeiide glprde epok 1 
irir lilt^ratnr/' Revterdabl yttrar: **Saiiiiiel Odmaiin bar 
fraBkommil med mkugen god och eirendomlfg tolkning, men 
också med miogen vilkorlig ocb ensidig., Det båttre af bo^ 
nom ar nedlaggdt 1 bans Strödda försök, det sämre I hans 
panipbras af Njra Testamentet."^ 

I den tiden ropades mycket på praktiska instltnter 1 
allt UniTersiteteroa ansågos onyttiga, om de blott bildade 
några Teteoskapsmio, få 1 alla tider, ödmann tog tiden på 
orden ocb förordade ett Tbeol. Seminarium. Det stiftades 1 
Dpsala 1806, ocb ban såsom Pastoral- Professor Uef dess för- 
ste Direktör. Rogberg yttrar, att Ö-ns nn ntgifna arbeten, 
binsyftande på baos nya kall, ådagalägga bans fnilkomliga 
ocb öffertråiTande skicklighet till den lärarebefattning, ban 
stg åtagit, ocb b?ilken ban, fastän ianesinteb 1 sitt rnm, be- 
stridde med nytta, 1 örverensstämmelse med den synpunkt, 
hrarlfrån ban betraktade bestämmelsen af ett Semlnarinm. 
Predika knnde han ej i sin församling; men vi må likväl ej 
föreställa oss, alt Ö. liksom så många Professorer med pr«- 
bendcn, hvllka Jemt äro ""nte"" 1 Terideo, ?ar död för Pasto- 
ralVerksamheten 1 de tiondegifyande församlingarne. Blott 
CUpsalas bönder Tllle tlllräclcllgt låta uppvärma sig i yttre 
nmnet, flngo de gerna inträde, och goda råd och förmanla- 
gar brusto ej der Inne. T. o. m. gimmorna kunde få komma 
ener blifva kallade, ö. berättade för mig en gång, hnru en 
bonde klagade att bans hustru söp ocb begärde Professorns 
hjelp ocb råd. Ö. använde Lockes, den store philosopfaens, 
förnyktrlugsmethod , ett slags Schrelbers kur; men misslyc- 
kades, liksom Locke. , — Den högsta enfald och det högsta 
vett kunde mötas vid Ödmanns säng. 

Ödmann bief L. N. O. på Carlsdagen 1811, men lär blott 
en gång fästat stjernan på sitt bröst. Det var, då K. Carl 
XIII, vid ett ioträlfande I Upsala, ville bedra Ödmann med ett 
besök. Ödmann lade till sitt Ledamotskap I Wettenskaps- 
Akademien kallelsebref från Kongl. Musikaliska Akademien 
I Stockholm, Pbyslograpb. Sällskapet 1 Lund, Skandinaviska. 
Literatnr-Selsk. I Köpenhamn, Wetteaskaps-Socleteterna I 
Dpsala, Hcssen-Hombnrg o^h Trondhlem, Sällskapet pro lldedi 
Chnmo, slntligen W. H. A. A. I Stockholm, men han Mel al- 
drig en af Svenska Akademien. Man ursäktade sig med 
vlssbeteiT att han ej sjelf kunnat uppläsa sitt Inträdestal, och 
tog beUre någon gång sådaie som blott knnde upplåsa, men 
ej författa Inträdestalet 

Yl erinra oss Ödmanns musikaliska talang som yngling. 
Den hade sin grund i ett djupt musikaliskt sinne ocb detta 



SOI OoiiAiiv, Bamua tsfmdt. 

utbildades af Terklis^a stodfer 1 tonkonsteiL Haas Oratorier; 
Hfrsonarefi fNi Oolgaiha och Fönanar^n p4 Oljobergeiy tUl 
brilka ban sjelf, till en del, författade deo af kåaiiare be- 
römda miislkeo, mottogs med odeladt bifall. Han satte ock 
mnslk till flera psalmer. Högberg kallar bonom en skickHg 
idkare ocb djnp kännare af mnsiken. Han läste compesitfii- 
ner, sisom t1 andra, ett poem. Ofta såg man tårar flram- 
bryta nr bans ögon, då de öfrerforo idel nottecken. Han ?ar 
långe Inspector Mnsices Tid Akademien. Inspector étrer Små- 
lands Nation blef ban först efter sin vän Tbnnber^rs död, 
vald d. 11 Okt. 1828; men ban både länge varit In^ector 
för FJerdhnndra, Gestrike ocb Helsinge Nationer. 

I tacksägelsen efter Odmanns död d. 2 Okt. 1829 yttrar 
— ntan tvifvel — Högberg: ödmann var en af dessa aii^ 
ataf bvilka allenast få födas 1 bvarje årbnndrade, bvilkas 
snille tillbör alla tider, sjelft gmndlägger sin odödllgbet oeb 

på egna vingar lyfter »sig öfVer meningarnes skllfei. 

Hans djnpa, vidsträckta ocb sjelfständiga vetande, bans e^aa, 
fria, snillrika nppfattoing af den inre ocb yttre verldeas IS- 
remål, bans sällsynta förmåga att, efter olika bebof och skU- 
da anledningar, ymsom följa den böga tankens ocb dristiga 
inbillningens flygt, ymsom nedlåta sig till enfaldens begrepp; 
bans lefvande ocb själfolla framställningssätt af årbondra- 
dens forskningar ocb dagens bändelser, allt detta i förenlig 
med ett gladt ocb sällskapHgt lynne, gjorde bans nmgingt 
eftersökt, bebagligt ocb lärorikt — Lnndvall sjöng vidbegraf- 
ningen d. 11 Okt. i samma versslag som Jam moesta qnlesee 
qnerela te. 

Dom templa benigna recladet 
Miserans mala noslra Redemtor, 
Taa carmina diva sonabunt 
Magno pUcitura JehovflB. 
^ Ducc Te, sitientia corda 
Propcrant Orientis ad öras, 
Ubi Gratia fonte perenni 
Fundit medicaraina mortis: 
Ubi Crux, ubi Yiclima mundi 
Placans: ubi sanguine Diyo, 
FlammK cecidere Gehennae 
Periensque refloruil Orbis. ' 

Trandr sjöng samma dag- i ett poS/n af 170 verser: 

Una duos jam pompa sacraU Linnvns it Oedmtnn, 
Unå sacrantur -r- sic meruere — duo. 

Derl inflätades en lycklig öfversättning af en ödmanns psalm. 
I ett svenskt po6m samma dag beter det: 

Från verldens bullrande fiJtrd och nöjen skild 
Du lefde, ej för dis sjelf, för andra Uou. 



ÖHMAiviVy Samuel Lorentx. 30S 

I unga sinnen gj6l du mäktigt 
Lågande karlek för dys^d och sanning. 

Man. märker af allt, att Ödmaon yar stor för sina sani« 
Ma Tid hogskolaD. Ocb likväl aosågr Rogbergr, att derrld* 
fjrauboros blott vördoadeos ocb tacksambetens enkla offer åt 
åen store låraren, väntande 1 framtiden tolkar, som skolie 
förmå mata bans böga ocb utmärkta förtjensters omfattniniTf 
ritt uppskattande deras värde. . 

xÄreminoenas tid är förbi. Historien sträcker Sin grransk^* 
■Ing äfven till andra än konungar ocb ministrar ocb bär- 
förare. Det bjefper ej att berrar af pennan i äreminnen 
förstora^ bvarandra. De, som ^ ej tåla denna granskning, må 
falla. Ödmann tåler den. Äfven de, som nn predika dogma- 
ttken I sitt djnp med Bibiens egna ord: äfven de, som na nt* 
arbeta nya Handböcker, der de söka, så vidt möjligt är, att 
tttmöostra mycket, som man under Ö — nns smakregemente knn« 
deloföra 1 litnrgtens tnngomål: äfven de som vid öfverseende 
af en psalmbok, bvllken blifvit for många ett Erlsäpple i för- 
samlingen i stället för ^^ett gyllne äpple i slfvcrskålen," kän- 
aa den största svårigbet att göra Ödmanns psalmer uppbygg^ 
liga för den vid Bibiens poesi uppfödde; knnna dock alla er->> 
kanna, att Ödmann för dem är en af de både på ungdomen 
ocli tiden Inflytelserikaste Universitetslärare, som vi någonsin 
e^t, liksom en af de största tbeologerna för sin tid. Utom 
honom, som ville sätta den nya vältallgbeten ^^jemte^^^ men 
ej ''i stället för'^ den gamla dogmatiken — monåe ej refor- 
merna i det kyrkliga nåder det första decenniet af vår nya 
fribetstlil (1809—1819) sknlle blifvit likartade med dylika 
I sydligare protestantiska kyrkor, bvilka torde vid den nöd^ 
vindiga reactlonen ej kanna räddas från söndersprängning? 
Kanna vi reformera reformen, ntan att revolutionera kyrkan, 
så bar Ö. deraf större förtjenst, än reformens confratres 1 
Handboks- ocb Katecbes-de^artementerna. Ö. torde dock varit 
störst som Naturforskare. Hade ban mied bevarad belsa knnnat 
sättas på en Linnés stol 1 Zoologien Jemte Tbnnberg i botani- 
ken, så skalle sannolikt desse % Linnés lärjungar ocb landsmän 
tillsamman mäktigt deltagit i förökande af det arf, Linné 
lemnat, ej blott verksamma att uppgöra Inventarium på skat- 
terna, skulle ej Sverige då, ntan Interregnum, stått 1 främ- 
sta ledet, när Linnés verk 1 Europa fortsattes^)? 

Som Geograph ocb Ethnograph egde utan tvifvel Ödmann 

*) Bland/ Tillägg rid verkets slut, se Hr Profess. och Commend. Sr. 
Nilssons yttrande om Ö — nn.sSsom Naturforskare, bifogadk några utdrag 
vr ö — nns bref till denne sii^ högt värderade yrkesbröder. 

BIOGB. LBX. XXIU. 20 



906 "^ ^ OM A NN, Sam^l Lormix. 

större kuoskaper fin mångden af hans aamlMa 1 Karopa. Oci 
hvad som gaf kanskaperoa så stori värde, var den skarpsla- 
nigbet, som ordaade dem ock FissCe dem rätl aarända. 

^ Som $iili$i ?ar kaa framaMKn roaogdea i sjelCVa ST^aaka 
Akademleo. Wallqaist ock ödmaan Toro i deo lideo klattdda 
få, som försakade att taga dei 1 dea riktnlag, Lekaberg si 
''fallvaxi'' gaf vår prosa. De sökte I r*t'»y«, aj 1 Som* 
framstalloingeos^både pondera och lumina. Må erkioiifta att 
Hammarsköld 1 Ödmaaos stil ej faaa nog af k?ad Jiaa kallar 
coatlnoltet otk kållulng; men bår synas dessa alitM ord 
vensterbåadi använda. Vi anföra såsom språkprof af 6åa«B 
ar Lostboms predikan*) 1793: ''§ 14. Den trötien gUtdtt 
vår själ, 3:0 ati tårt tidehvarf frameUåtrar $m uppigst^n^t 
iom genom Guds nåd skall utfalla Ull EeUgianem flhrdeL Jcaa 
lära fraktar icke IJnset; det är viilfare]sen,soB med mörkret 
böljer siaa rörelser. Aldrig bar Religionen varit mera fö^ 
aedräd, än Jäst 1 de tider, då mörkrel bebölls med ■akt'- 
språk, då aadersökning ansågs för brott, och bliadhel fk 
främsta egenskapen bos ea Christen. Den Heliga SkrtO^ 
långl ifrån att förbjuda, yrkar fastmer en grnodlig pröfalagii 
1 Tkess. 5. 21. Denaa nndj&rsökBiag, vägledd af ett kögre 
Uas, skaH rensa de gudomliga sannlngarne från iobJaiidfliag 
af mennlskosatser: slagget skall försviana och gnidet fvaiw 
blif<va i sin renbet. Sjeifva inkasten skola föra osa ett steg 
närmare till saaaingeas försvar. Vi fälle di. Icke modei vid 
åsenen af dessa sprakande gnistor, dem tosende bäader skola 
vara redo att atsläcka. Dessa rörelser skola förmå ReUgia- 
neus väktare, att icke bvlia på vapaeiK Goda vishel styrar 
förnnflels ntbrott till sitt måh Job 28: II. Så kmaiia vi kir 
tillämpa ordeo i vår text: Detta låter Gud ske tid an ^fMS* 
ka oss; men Han vet neg sjMf hvad Han vill gönP^ EkmsM 
predikan blef, såsom afsigten tydliges var, en mäaalerpredttaa 
för det an ingående tredje seklet iTeforfaatlMstldeB. fill 
exempel på predlkaförfattarens iallytande i detta käaseeaii 
må aiiföras. Vtd ett pr estmöte i Kalmar 1605 höll ea aim 
7G-årlg prosl fMls WeotllAg fråa Smedby på Öland en sjm» 
dalpredikan. Biskop WaHeostråie skref i Mledolag af éei» 
samma till Giörvell, bvilken var den iidens aaaeddastc pa- 
bliciat, hora N. W. predikai ''med den både styrka och ^ 
va, att man bief 1 .högsla måtle förnöjd aå öfver sjeltai af^ 
betel» sam dess ntförande på stället;^' horn den strax begärts 
på trycket, hnrn Biskopen säodt exemplar deraf 4IU våra 
förste domare öfver slika arbeten, en Lindbtom, Wfngåni, 
Lebnberg; hnrn alla intygat med en man, att de nästan ed- 

*) Mcdarb. i B. Lex. A. T. Lfts^bom hade aeU Adinajuu concepL 



OoMAlf BT, Sommei LofiMx. " M7 

*M§ U$it något dgliU^ iå otörlikneiiffin väi fattadi odi fiUU 
hardaéi $am dentui predikan^ barn forfaltaren skördade deras 
yppersta ber^m oeb bögaktaiog för detta sitt arbete, samt 
liin Erkcblskapeii to; geoast 20 exemplar, bvlJka ban $om 
wt9niter låt kringsprida i Lloköpiogs stift/' Löfgrea (Cl. Calm.) 
Utjrgar, att pfedikaa, so» väckte stor sensatloo blaad stif- 
tels presterskap, tnhåUigi ocb enträget begärdes tiJI trycket. 
CbpBirksam Ulf ven 1 Giörvells Brefvexllog (V B. p. 71) 
pi dessa nönster-predikaD, som så bäoförde kyrkans preia* 
ter och pelare I Gostaf IV Adolphs tid, begärde Jag att med* 
srtetsreo 1 delta verk Tbeol. Doéenten Skarstedt (G. W. S.) 
▼IMt söka skaffa sig tillfälle att läsa densamma och meddela 
sUl omdöme, flan yttrar, atX predikanten tagit djnpt intryck 
af S. Odmaans stil, ej blott i det lätta och fyndiga, utan ock 
I det dogmatiska nttryckssättet. Ämnet är: vår (Urloeening 
från ågmäån eäsom en ny r^rhindehe till rättfdrdighetens tjemt. 
Oai heter t ex.: ''^åd och frid, försköning från syndens 
eviga slrair. Guds välbehag för den maga men uppriktiga 
éffgéåm: Sådan var Cbristendomeas belsning tiU en aiyckiig 
verid.'' 

Så ikuUe na predikas. EJ blott ungdom, ntan gabbar 
lirde sig detta taogomål, som moraliserade — det gjorde nu 
sjaifta poesien — med jemn accommodation tUl den gamla 
dfOffmåliken. Hen få hade Ödmanns — af Hammarsköld för- 
sakade — ^^concinnitet och hållning,^^ ännn färre hans Insigt 
aai de gamla lärornas nödvändighet för eedlighetens bestånd, 
scli d^rföre, ^'^cum duo facerent »dem, tion semper erat idem*'" 

Äfven ett slägte, af andra phraser åtminstone, må bäfda 
dsM ira, som bafvadsakligen bildade ett föregående och visst 
e| iasa fn\\i förgånget slägtes predikostIL SJelf erkände 
0^ — BB Saurin som sin förnämsta förebild. 

Om Ödmanns förtjenst såsom Prestbildare hänvisas för 
dfrlgi ttU omdömet i Sveriges Sköna Litt.^ 1 Del. 2:dra nppl. 
p. 477-482. Han erkäade sjelf, att hans verksamhet på 
4elta fält egentllgea varit negaflf. Han kan borttaga fel, 
mea ej isgjota en kfvande anda, liksom en lärare 1 Vitter-^ 
het kan skaffa bort prosodJska brister, ej skapa Skalder. 

Oel Blå anmärkas, att Ödmanns fåfänga ej iåg åt det 
håHel, der iwlyhlstorerna träffas. Han ville 1829 ilksom 
17S0^snarare anses som en olärd, hvilken genom egen. skarp- 
alsaigliet boiinit den höjd, han allmänt erkändes innebafva* 
Haa aekade bestämdt att kallas Orientalist, försäkrande sig 
hMt tiU hnsbehof kanna hebreiska. Hans philosopbiska belå- 
aeabet var stor, men intet system hade bemäktigat sig bo« 
som. I ett bref tiU mig d. 10, 11, 12, 13 Hig samt 1 Jnlt 



' I 



308 Odmann, Samuel Lormiz^ 

1826, lofördt 1 De la Gärd. Arcblvei, beler ban pt ett sitt, 
^ som särdeles roade Leopold, åtskilliiTA pbilosophers Tigsamai 
satser eller nllrjck. Som prof på hans framstålloinissiU i 
dylikt baaseende må bår nedskrlfvas. ^'Någ^ra otd om erfi« 
reobeten. Jsig meoar att den grifver ml^r mera Tissbet, ii 
alla Syiloglsmer. ''Nej. ErfarcobeteD bedrager.'' Fri|a ii 
Holbergs Arv, som 1 Pbilosopbernas land flclr kippslianr, 
då man sdkte öfvertyga bonom, att bonom blott så förerili. 
Men, beter det: "Sinnena svika." Nej, Icke så framt de ir» 
snnda. Om Pbllosopben (iränner sig, resonnerar ban ej M 
svedan. Han afbryter sitt ben, och ban röner vissbetei.** 
Det ar begripligt, att en slik flödande eonversatiou skiUe 
göra Ödmanns sängkammare till ett éentrnm, dit radier dr»- 
go sig från många bålh V^llc man veta bvad som bindel 
verlden, så sknlle )nan gå till den innestängde. Ty allastti 
strömmade dit, bnro nybeterna med sig såsom "förolsgir.'* 

Man beklagade, att Ödmann, blifven rik, fortsatte ei 
bnsbållning, som en gång varit nödvändig för Skolmåstireii 
Sådan är vanans makt. Han både en enda arfvtng, doltrti 
Gatb. Cbarlotta, enka efter v. Pastorn 1 Gamla Upsala acl 
Slottspredikanten 1 Upsala And. Löfvén. Hon både i sitt äk- 
tenskap blott ett barn, Anton Ödmann^Löfvén, bvilkeo fM 
morfadrens död var 18 år. Den förståndige Morfadren fm 
gossens sjålsgåfvor ringa ocb bestämde bonom att bil -* 
"bonde." Men dervid nnnade ban bonom en sjelfstaadi; 
ställning. — 6— nns egen förklaring för migr i arfriagars 
närvaro. 

Ödmann var ej blott ömtålig för löften, ntan äflreB del 
kalla vattnet skyddes. Han torkade sig med varma serrlet- 
ter, i stället för att tvätta sig. Att ban älskade den liffai- 
de ställningen — den 1 hvilken ban efter döden IjcUIgt 
porträtterats (se Sv. Pantbeon VII m. fl. saml.) — ar obe- 
gripligare, än att ban boll sig inne i 26—28 gr. värne* E} 
ensjcn ställning för läsning ocb skrifning bestods. Ranskref 
med bröstet såsom pnlpet, ocb åt med bröstet såsom bord. Itei 
drägt ban iklädt sig i förra seklet, förslog för lifvet. Åt- 
minstone voro skorna med sina spännen ej i detta seklels 
smak. Hans rom ocb möblerna 1 detsamma voro ringare, ii 
livad nn en stndent kräfver för en vanlig comfort. I yttre 
rnmmet, dér de ankommande sknlle binna bli något varna, 
tills efter knackningen å dörren, de bort: stig in! var, o« 
minnet ej bedrager, garneradt med kistor,- sannolikt ftiis 
det ej stötande för det öga, som beundrat salen med sli 
stora kista bos iSam. Wiesel, äfven om det mlssbagade da 



Odmaivn, Samuel Lonniz., 309 

.HofHerrar, som dit följde KoniiDgr Carl XIII; men man glömde 
•Ili omkring sig, når den gamle böfjat tala. — Hans band- 
stil ses i De la G^rd. Arcb. XIII. Ett örtslag Oedmannia 
bår bans namn. 

Skrifter:*) Strödda samlingar ulor Naturkannigbetrn till den Heliga Skrifts 
oppljsning. l:.«ta flocken, 1:sta uppl. Ups. 1783, 2:a uppk med Bi- 
bang. Ups. 1788. 3:e uppl. Up«. 179d. 2:a flocken, l:a uppl. Upi. 1785. 
3:a uppl. Upii. 1799. 3:e uppl. T. o. m. 6:e flocken. Ups. 1788—1794. 
— * Arabernas seder och lefnadssStt. öfvers. ur Arvienx resa med till- 
laggde aQmHrkningair till upplysning af flera stallen i den Heliga Skrift 
Ups. 1783 (anon.). — Journal du second Yoyage du J. Cook dans 
les a. 1774. 75, öfrersatt i 'sammandrag. Ups. 1783*). — An authentic 
Narrative of a Tojrage performed by J. Cook and Clarke during the 
Yeara 1776--^. Ofversatta i sammandrag. Uns. 1787*). — Om N^ 

frcrna på Goineakosten. Utdrag ur Oldendorps Missionshist. m. m. Ups. 
784 (anon.). — Inträdestal om djurrikeu sUgtskaper i Vet. Akad. d. 
30 Juli J 784 (ej 1804) tr. 17^. (Besraradt af C. P. Thnnberg). — 
Tal 6fver P. Högström i V. A. 1785. — Jerusalems predikningar. Af- 
' Ters. Ups. 1784. 85. — C. G. Slurms predikn. öUer Sond. Epistlarne. 
Ofrers. Ups. 1786. — Jemförelse emellan N. och S. polarkretsen. Ups. 

1786. — Sammandrag af Sonncrals resa till N.~ Guinea 1771. 72. Ofs. 
med tilUggningar. Ups. 1786. — Simes resa till Ava och Pegu, tr. i 
Stockholm *). — H. Masers De la Tudcs lefnadslopp samt 39-åriga fän- 
gelse, öfs. Ups. 1789 (anon.) '). — Wilh. Coxes Resa genom Polen och 
MjMtandår 1778d(pc. i sammandrag från engelskan. Slhm 1789 (anon.) *). 

— Beskrifning om Kamschatka. Up«. 1787. — De Pagés'8 Resa genom Ode 
Arabien 1770. öfs. Ups. 1788. — Lion. Wafers Dagbok och Beskr. om ' 
amerik. nfiset. Ofs. med tillfti^gn. Uns. 1788. — Prisskrift i V. och Y. 
samh. i Götheborgs Handl. Vet. atd. IV: 35—64: Tankar om sattet 
au förekomma liggerier i staderna? Göthel» 1788. — Sammandrag af 
Casien Niebuhrs Resa i Levanten och Beskrifning om Arabien, Sthm 

1787. — Företal, Noter, TilUggningar och Bihang till B. Bergii tal om 
Låckerhelcr, jemte Register. Slhm 1787. — Beskrifning på Hofhilsten 
(Procellaria glaciali^l i Uppfost. Salhk. allm. Tidn. 1788. D. 1. n. 38. 

— Beskrifning om Palagonerna; Allm. Tidn. 1788. D. I. n. 19. — Re- 
cension af Monographia Slaphylinorum Sveciv a Q. de Paykull. Allm, 
Tidn. 1789. D. 111. n. 38. s. 300. — Svar på Patriot. Sallsk. fråga: 
Hrilka aro de bSsla medel att befordra matnyttiga vilda djurs tillvext 
och förkofran? och gifves ännu några hittills icke beskrifna samt be- 

rlvade rordel att utrota odjuren? Hushållsflllsk. Journal 1789 April 
Maj.. — Grefvinnan D'Aunoye's brcf om Spanien, öfs. Ups. 1789 
(anon.i. — Joh. Mariii's Resa i Syrien, Palestina och på Cypern. I 
sammanhang med lillfiggniogar och* anmärkningar. Sthm 1790. — Si- 
eiiien och Malla. Bref af Hrr Brydone och ▼. Borch. Ofs. med till- 
llggningar utur Swinburne, Riedescl m. fl. 2:ne Delar. Sthm 1791. — 
C P. Wadströms Anmärkningar rörande Slafhandlen på kusten af Gui- 
nea. Öfs. Norrköp. 1791.— Poirets Bref om Numidien. 1 sammandras. 
Sthm 1792. — Alb. Förlis bref om Morlackerna. Öfv. Götheb. 1792. 



*) Enligt Ödmanns uppgift till Jac. De la Gardie i ett bref af d. 6 Maj 
1818, å sina skrifter, "uppsats utur minnet, dock, såsom jag menar, kom- 
ficll." ILikvIl firo dervid ej få af Ödmanns skrifter fÖrgHlna, hvarom från 
andra håll besked vunnits.) 



•i 



316 OdmariVi Samuel LoretUt. 

— Iforris EeM på Negerkusten till Hofvet i Bajiomej. Aft. OiUlidi 
1792. — W. BligVs resa genom Stfdra Verldshafvei, 1200 tjömil, i iip- 
pea båt från Joffa till Timor. Ups. 1792. — Grefre Maar. Aug. t. Bo- 
nio wskjt eget lefnadslopp och resor. I sammaodrag. Slhm 1791. — < 
Joh. Matth. Schroecks Utkast till Cbristna Religionens och FtfrMttljB- 
gens historia, öfs. med anm&rkningar och fortstttlning till 1791 ån 
slut. Ups. 1792. — Resa genom Kamschatka och Siberieo 17S7 ock 
1788 af tesseps. I sammandrag. Slhm 1793. — J. Whites Hesa liM 
I9ya Holland 1787. 88. I sammandrag. Ups. 1793. — J. Townscnds 
Eesa genom Spanien åren 1786. 87 med tilllggningar iitiir Herr Bo n r 
goings Resa genom samma rike. Sammandrag. Sthm 1794* — GreftcM ^ 
af Ferieres-Sauveboeuf Resa genom Turkiet 1786 ra. m. I samman- 
drtg. Sthm 1794. — Utdrag af Fr. MQoters resa genom Neapel 1781 
85 samt Beskrifn. af de 1783 genom jordbafning förstörda KnIalirMB 
och Messina. Ups. 1794. — Berättelse om Engelska Skeppet Grosre- | 
nors strandning på Afrikas östra kust m. m. 1782, från Tyskan förkor- 
tad. Ups. 1794. — J. Bruces Resa genom AbyMinien. 1 sammsAdns 
med anmirkningar. D. 1, 2. Slhm 1795. — Wilh. Lemprieres Rett 
Qti Marocco åren l788 och 1790. I sammandrag. Sthm 1795. — Resa 
uti Södra Afrika åren 1780—83 aC Le YaillanL I sammandrag. Åbo 
1795. — Bref om Portugal. OlV 1 af J. Baretti, 2 af okAnd fotl, 3 
af A. W. Castignatt m. fl. bref. öfs. Slhm 1796. — BerStleUe om Ea- 

Selska beskickningen till Cbina under Lord Macartney af JEneas An- 
erton. Sammandrag. Slbm 1790. — Resa genom Italien och Nea- 
5 el af F. Leopold, Grefre af Stolberg. Sammandrag. Slhoij 17!I6l — 
Lminnelsetal i Y. A. Öfv. Dr. O. Celsius d. y. 179C, — D:o ibm. öfrcr 
Claes Bjerkandcr 1797. — Ör?er P. Osbeck, Slhm 1815'). — Utdrag 
«af en resa genom Polen. Sthm 1797. — Job. Hunters Resa till Nyt 
Södra "Waliis åren 1787 följ. jemle nyaste underrättelse om En^elsU 
nybygget i Port Jackson, Nya Holland och Norfolksön af Kant. Tendt 
och King, samt Kapi. Edwards Resa omkring Jorden åren 1790—91 
Sammandrag. Sthm 1797. — Samuel Hftarnes Resa till Norra Ancri- 
kas Ishaf samt en obekant Engelsmans Resor ibland Canadas Tildar, 
otgifne af le Long jemle Ed v. Umfrevilles Beskrifning om Hudsons Bay 
och dess tillgränsande vildar. Sthm 1798. — Tvenne resor från Oit- 
indien till Amerikas n. v. kust åren 1786, 88, 89 af J. åleares. Sam- 
mandrag ulur Engelska origin. Slhm 1797. — Sednare resa uti Södra 
Afrika åren 1784, 85 af Le Yaillant. I sammandrag, 2:nc Band. Si ha 

1798. — Bref om Skottland af E. Topham. Ofs. Slhm 1798. — Försäk 
till Kyrkosånger. Ups. 1798. 2:dra uppl. 1806. — Re<;a omkring Jorden af 
Hr de la Peyrousc aren 1783 följ. Sammandra?, Sthm 1799. — Geoera- 
phiskt Handlexikon öfv. N. T. Hel. Skrificr. Ups. 1799. 2:a uppL Ups. 
18f2. —Strödda försök ötV. N. T. Hel. Skrifter (B. 1) H. 1—3 Linköp. 

1799, med gemens, titelblad 1800. 2:a uppl. B. IL h. 1,2. StreognSs 180^. 
Forts. (B. 2) h.1,2. Slrengntts 1803. 2:a uppL ibm 1805 och 06. B.iU 
Ita och 2:a haft. Westeräs 1811. B. lY, l:a h«ft. Streagnis 1817,2a 
haft. ibm. 1822. — Mungo Parks resa i det inre af Afrika åren 179å 
—97. Sammandrag. Slbm 1801. — Donald Camphells Landresa till In- 
dien och Fra Radinos da San. Barlholomco Resor uli Indien. Samman* 
drag. Slhm 1801. — Kapi. Joh. Stcdmans Dagbok öfver sina Filtlåg i 



*} Tal hölls ock i Yelensk.-Akad. öfver Erkebisk. Utennander. 
Fredenheim ville i Boulogne låta trycka del; men Fransoserna kommo i 
Tryckeriet och gjorde patroner af manuskriptet. — Förklaring af l>e la 
G. Arch. XIII, p. 48, r. 1—3. 



ÖDMABIN, BamtM Lorwi». Ill 

SoriiMUB. Sammandrag. Sthm 1800. — Hajen Resa frin Wartchao tff- 
ver Wien Ull Siciliens bofradstad 1794. 0&. Cps. 1800. — C. 9. So- 
ninis Resa i Ofra och Nedra Egypten. Sammandrag. Sthm 1801. — 
Fr. Links Resa genom Frankrike, Spanien och i synnerhet Portugal 
åren 1797 o. f. Ofs. Sthm 1802. — Brownes Resa till Konongariket 
Far och Follies Resa genom Afrikanska öknen Sahara, öfs. Sthm 
1802. —'Lilanian bragt i vers. Kalmar 1801 — Försök öfrer Johan* 
nia Uppenbarelse. Ups. 1803. Nya nppl. Ups. 180S. — Resa genom 
Irland åren 1796 och 97 af de la Tocnaye. Sammandrag. Sthm 1803. 

— 20 Rön i T. A. Handt., 3 i Y. Societ. i Ups. Handl., 5 i Patriot. 
Ballsk. JoamaL Af de till T. A. mellan 1780 och 1794 insftnda må 
Bamngifras: Zoologisk anmärkning om foglen Mergus Albetlas; Ylder- 
lekaaamArkoingar för 7 år i Wermdö skargård; Anmårkn. om Grnnd- 
mlrglan. Cancer Polez; Uria Grylle^ Grisslan, en sjöfo^el; Anm^^rkn. 
om 1781 års Tldcrlck; Anmårkn. om Skranmåsen; Utkast till Måse- 
afägtets historia; Ornithol. anm. om Alfoglen (Anashiemalis); omSkjal- 
alagtel i Östersjön; om de gamla Nord. kampars Berserkagång; Fisklja* 
aeos hoshållning och historia; Sirflrtan, Anas fusca, beskrifren till seder 
och haishållning; Skråckans (Mersi Merganseri«) hashäUning ooh lef* 
nadssJllt, jemte anm. öfver detta slägte; undersökn. om de gamles Ga- 
tharrbactes; Berättelse om ormbett på en hafvande hustru och dess ter* 
kmn på fostret; TordmutennsiAlcm tord») hushållning, jemte anm. om 
alksUgtet i allmänhet; Sorex fodiens, Yattennåbbmasen funnen i Sveri- 
go; Berättelse om vffgglöss, funne i skogar; samt om en kalkontupp, 
aom utlegat hönsägg. Den sist iogifna lår vara den i 1820 års Handlingar: 
Tillagg om slagtet Hyifena. I Y.' H. A. A. Handl.r traiTas (insandt 1821) 
inträdestalet rörande några qyarlefvor af naturens fordna kännedom, 
hemtade atnr Nordiska Sagorna (XIII D.) samt Minne af And. Schön- 
borg (d. y.) insändt 1823 (XIII D). — Försonaren på Golgatha, Ora- 
torium. Ups. 1809. — Försonaren på Oljoberget, Oratorium.' Ups. 1810. 

— Anvisning till ett christligt predikosiu. Ups. 1807. 2:a uppl. Sthm 

B 12. — Predikoutkast. 1 D. Weslerås 1808. 2:a uppl. Sthm 1812.— 
rersattn. af Malibsi Evangelium med anmarkn. St lim 1814. — An- 
Tisoing att chrislligen inrätta Skrifteul och ungdomens beredelse till 
dess första Nattvardsgång. 2:a uppl. ^tbro 1823. — De svårigheter, som 
möta vid Seminarii homilcljska undervisning, om Nya Evangeliiboken 
oförändrad antages. Sthm. S. å. — Insända artiklar i Sv. Litt. Tidning 
tamt Wallmarkska Journalen. — Bref, införda i De la Gärd. Arch. 
XIII. och i (Crusenstolpes) Karakteristiker ur Samtidas bref (p. 332). 

— En predikan, upplasen af Lostbom vid Jubelfesten 1793, tcyckt i 
Jubelfestens handlingar. — Paranbras öfver större delen af Nya Tesla* 
mentets hel. skrifter. Screngnas 1832. -*— Hågkomster från Hembygden 
«eh Skolan. Ups. 1830. 2:a uppl. ... 3:e uppl. Örebro 1842.— Företal 
till liera Terk; såsom Tollessons geogr. handlei. öfver G. Test., m. fl. 

Har torde med stort skal kunna" tillaggas: Det Nya Testamentet på 
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning af Dess till Svenska Bibeltolkningens 
Hfrerseende i Nåder förordnade Committerade utgifvct, Strengnas 1816^ 
oaa ock ntgifningen tillskrifves en Committé. Sedan Tingstadins af flyt- 
tat till Strengnas, fick Ödmann alltmera ostörd ej blott lemna spår i 
datta arbete af sin latl igenkända stylus utan ock af sina egna tolkningar. 

(Killer: De la Gärd. Arch. XIII. 40-15. — Sv. Paatheon Vll. -- 
l¥eiCeo8k. Akad:t Hitt af Rosenhane 832—387. a- HaBmarskolds 8v. 
Witlerheten p. 8å9 f. — Sv. Skona Uti. I. & IV D. D. (se registren). 

— Uptala Stifta HerdaBiaae 111. p. 803 f. — Ups. Bibi. Gatal. p. 63». 

— Upomla Stifts Matrikel 18S0. — Minne af Samnel ödaiaan (begraf. 
■iBgtlitterataren) Ups. ISS». — Eoabiid bakanUkap.)! — N. 



91S 



O DM A NN, ERIK SAMUEL. 

Professor Samnel ödmaons broder LagmanneD) Härads- 
hofdlDgeo, R. W. O. Gabriel ÖdmaoD, som dog I sin nämde 
broders bns, dS ban ditkofflmit efter bans död för att grai- 
ska ocb ordna bans papper, både en son Erik Samuel, tM 
1 Mo i Helsingland d. 27 Okt. ]786,bvilken uppsteg till atir 
ryktbarbet som riksdagsman. Stad. 1 Upsala 1802. Magister 
1809. A mannens vid Tbeol. Seminar. s. å. V. Eloqa. å 
PoCs. Lector 1 Gefle 1810. Gymnasii AdJ. s. i. Eloqn. 4 
PoSs. Lect. 1814. Secreterare 1 Gefleborgs Låns HnsbillssåJI- 
skap 1820. Förestått Rist. Lect. 1824—25 ocb Pbllos. Lrd 
1824. Prest 1825., Kyrkoberde 1 Wendel 1 Erkesitftet 1821 
Prost 1830. Riksdagsman 1834, 40, 44. Revisor 1 Statsver- 
ket 1835, 39. Discontrevisor 1839. Föreslagen till Pastor 
Primarias 1837, 42. V. Contr. Prost 1841. Contr. Prost i 
Örbybns Contract s. å. Uppförd i 3:e rnmmet på Wisby 
stifts Riskopsförslag 1841. Corresp. Ledamot af Landtbrul^s 
Akad. 1844. Död d. 17 Sept. 1845 på Hofgårdsberg i Wes- 
del. Gift med Rrita Catb. Stenfelt, född 1796. — Raro: Sa- 
mnel, född 1822,ntgaf Dikter i Upsala 1848; Inga Cafbariia, 
född 1824; Carl Herman, född 1826; Erika Gastafva, född 
1827; Carolina, född 1835; Gabriel, född 1838. 

Erik Samnel Ö. blef först ntmärkt som vitterlekare. Han 
erböll Svenska Akademiens andra pris 1 Vältaligbet 1813, 
likaså 1816, första gången för en Historia om det första 
korståget, andra gången för ett försök öfver Islamismea. Haa 
öfversatte åtskilligt i en ledig ocb klar stil. Men sitt rykte 
vann ban såsom riksdagsman, kanske främst genom ErlteM- 
skop Rosensteins försök att en gång förhindra bans val. De 
menlösa tidrrna voro nn förbi. Ödmaon vann på försöliet 
säkerligen både kallelsen som profpredlkant i Storkyrkao ock 
ett rnm å ett Biskopsförslag. 

Som politiik person var Ö. afgjord oppositionsman not 
det som 1834 — 44 kallad(>s Systemet, Godt om opposltlooea 
sjelf knnnat med skäl få samma vedernamn. En eDhälllf 
systematisk reformplan knnde dock svårligen väntas bos aat- 
ståndsmännen inom 4 särskilda stånd, vanligtvis i går laka* 
stade på lagstiftningens circns, för att, kanske Jnst i följd af 
reformnitet, en följande riksdag saknas bland vapenbruderia. 
Mycket godt ocb nyttigt ville dock flertalet af dessa Opposi- 
lipnsmän, ocb detta bar sedermera till en e> rlqga del trädt 



ÖFTBRBOlf, JoflO». 313 

flTåBi 1 Lafstlftalogeo. Ö. slrifvadc ylsst ej att vara en bnf- 
Todmaa Inom rlksdageas eller ståndets opposition. Mycket 
talade Lan ej ocb Icke ofta begärde lian ordet. Det ban ta- 
lade både Ingrentlng egendomligt, ån mindre något hänföran- 
de* Med sjelfständigbet i cbarakter, med skarp blick för det 
praktiska i bvarje sak, vann ban dock starka sympatbier 
bland liktänkande ocb aktning bland motståndare. Till be- 
Tis att ban, ebnrn det liberala partiets man^ llkTil ej ?ar 
partiman^ må blott oåmnas att ban, öfvertygad att den poll- 
tiske motståndaren Wingård Tar den af de Ifrågavarande, 
som bäst dngde till Erkebiskop, gaf bonom sin röst ocb der- 
Bed ntan tvifvel afgjorde att Wingård fick stiftets kallelse, 
utom bTllken Wingård fast beslntit att ej mottag^ embetetaf 
KoDongens nåd. Sådane drag böra förvaras. De åro i de 
bastå fria sambållen ganska sällsynta. 

Skrifter: Historiska utkast om Mobrerna i Spanien, Ofver»., Slockliolni 
1814. — Rp.«ftn till Elbil, Ofverd., ibm samma år. — Första korståget 
af Hakem, Ofvers., ibm 1815. — Bau ond Scherz, Ofvers., samma år. — 
GomalTe af Cordova af Florian, öfvcrs., ibm 1816. — Amerikas Re- 
Tolation af Raynal, öfver)»., ibm 1816. — Altila, Hannemas Kononj;, 
af Gibbon, Ofvers., ibm. 1816. '— Försök öfTcr Fsktarespelen i Rom, 
ibm 1819. — öfningar i latinska syntaxen, ibm 1822. 2:dra Uppla- 
gan 1832. — De Au^piciis Romanorum, Upsala 1825. 

C Källor: Panta ock Låatbona Upaala Stifta HerdanlBM. — BaakUd 
kiBBedan.) 

— N. 

.ÖFVERBOM, JONAS. 

Jooas Öfverbom föddes d. 24 Jan. 1 758 1 Ho eller Regn- 
sjö af Hernösands stift, der fadren Kronolånsman Pehr Öfver- 
bom bodde. Från Hadlksvalls skola ocb Gefle Gymnasinm, 
aakom ban sSsom en yngling med goda anlag ocb kunskaper 
till Upsala, der ban Isynuerbet studerade matbematlk. Ingick 
1780 sisom Kammarskrifvare 1 K. Krigs- Golleglnm, men 
följde sin egentliga kallelse, då ban 1783 med framgång 
sökte att bllfva anställd såsom Anscnltant 1 K. Landtmåterl- 
coBtoret. Der blef baa E. O. Ingenlenr 1780; förordnades 
1790, att förvalta Premler-Ingenlenrssysslan Tid samma Con- 
tor, befordrad följ. året genom K. follmakt till samma be- 
stållolog. Han atgaf nn en cbarta^öfver Finska Viken med 
krlsgllggande landskap 1788, en öfver Åland med en del af 
SY«nska och Finska skåren samt postyägen mellan Sverige 
ocli Fioland 1789, ocb en öfver Heinola Höfdlngdöme 1793. 
Fortfarande gjorde ban dylika sammandrag af geometriska 



• é 



$14 OftbrboMi /ofiof. 

chartor ilVer byar, hemman och Mgenheter, men cditiret 
knnde ej bekosta ntglfolng. Ö— ms charfarbeten Uerro do^ 
befafuadc, når Baron Hermelin ntg:ar sitt stora ehartTert 
Äfven användes 0. Tid revision ar de från K. Kammarcoll^ 
ginm till Landtm. Contoret remitterade skattlägi^DlD^sacter 
aamt granskntnfip af omlcosfnaderna vid afvittriogar 1 Phtland 
och Sveriges Norra orter, tavartill han egde K. K. Collerll 
särskilda nppdrag. Ledamot af Krlgsmannasällskapet I7S7 
och K. V. k. 1790. Nn anböll Profess. Afelanderbjelm en 
en ny gradmitniog f Lappland på Stålens bekostnad, hm- 
till K. M:t lemnade sitt n. birall. 1801—03 såg man — ei- 
ligt Svanbergs i '^£xpositipo des operations faites en Lappo- 
nle ponr la determination d'nn are dn méridien^' lakttafBi 
rangordning — Öfverbom, Svanberg, Rolmqvlst och Palaadex 
söka att i Lappmarken justera de mätningar, hTarlgenon 
Manpertnis m. fl. i Lappland och Bonguer m. fl. i Pern sölt 
bestämma den Jordens fignr, som allmänna gravitatlonstheo- 
rlon och flera bland pbysiska Astronomiens feoomener ovill- 
korligen fordra. IiQra Vetensk. Akad. hade Melanderbjeln 
yttrat, vid afgifvet förslag, att han skattade si^ lycklig, lU 
ho% Olttrbom och hans ryktbara följeslagare hafva faooit eo 
iliXUynt fUrening emellan vidsträckta Astronomiska och Malkt^ 
matiska kunskaper samt färdighet i utöfningen jemte käHneio» 
om Instrumenternas sammansättning^ duglighet ock behanäi^ 
hvilka ovillkorligen förntsåttas, om Observatorn ej skall för- 
villas af de oräkneliga omständigbeter, hvilka så ofiemirkt 
infinna sig, när han eftersträfvar ett skarpt resultat Asses- 
sor P. Lagerbjelm förklarar 1 Åminnelsetalet öfver J. ÖfTer- 
bom, hållet 1 Krigs-Vetensk. Akad. 1819, att de ntlindske 
lärde följde med den strängaste nppmärksamiiet detta nya 
företag, som sknlle antingen upplösa den oreda, hrilkea af 

.1736 års mätning 'nppkommit, eller också medelst dess stad- 
fästande påkalla nya grundbegrepp för Jordklotets theoriocb 
de deraf beroende fenomenen Som der ej gafs någon möjlig- 
het att, med anledning af den ofördelaktiga belägenbeteo af 
Katavfira, som var den ena ändpunkten af gradmätniogeD,^- 
hålla observationspunkt i eller iuvid meridianen, hvarfSre 
Observatörerna nödgades, att endast medelst altitudens eor- 
respondenter bestämma pendelnrets gång, så sknlle detta mei* 

.fört mycken tldsutdrägt och omsorg, om Icke Öfverboo for 
detta behof uppfnnnit ett s. k. iGquialtltudsinstrnmeat, hTil- 
ket sedermera äfven blifvit nnderkastadt ntländska Astroao- 
mers granskning och vunnit bifall. Ö. hade hela förtjeasteB 
af de mångfaldiga tlllstållQiBgar, som vi4 verkstiUlg hetea be- 



Ol^VBBB«'M| JtmOi. tis 

MMes; tfnstanivliif A*, hfflkå aMHgr tffl slDa detayer kwåt 
förut öfrertäDkas, utan 1 ögonUlcket skulle ipplanas. Då 
DfVerbom erkåaues kafva myckea fdrtjeast deraf, att fÉll éf- 
TerensstäaiiDelse numera förefinnes emellan de i Pern, Ostln- 
iien, Frankrike och. Lappland Terkstillda gfadmätnlnffarne, 
livarls^eoom Jordens flgar öcli dimensioner numera Icke aro 
underkastade nJlgon osäkerhet, så må Ti räkna honom biand 
de få svenskar, som tillhöra verldem vetenskapliga utveck- 
Itog'. Il&rvid utropar Lagerhjelmr ^^vilkcft samaianhang, 
emellan denna Vetenskaps spridda delar bidrager ej detta att 
InföraP anmärkande alt Jordens dimensioner, totalresultatet af 
pendellängder oas för båda Jordhalfvorna observerade samman- 
stämmande variation efter latituden, dagjemningspnnkternas 
tillbakaskridande, ojemnheterna i månens rörelser, så vidt de 
bero af Jordens platthet under polerna oeh slutligen förhål- 
landet mellan Jordens meéeKithet och vattnets, böja sig nu, 
genom La Places makliga och djupt inträngande analys, un- 
der den gemensamma lag, efter hvilken Jordlagrens täthet 
föreställes, i en viss fnnction af afståndet från Jordytan, till- 
taga emot medelpunkten, med förutsättande deraf, att Jorden 
ursprungligen bestod af ett i chemiskt hänseende llkarladt 
imae, hvars gråvitas spectflca 9r lika med 2 1/2. 

6. var 2 gånger i K. W.'A. Hufvudman för Bathematiska 
fördelningen. Under hela tjenstetiden i Landtmät. Kont. infor- 
merade Ö. i mathemalik och aritbmeilk de der antagna ämne- 
svenner. Hans fallenhet för kalkyl och lätthet att upplösa de 
svåraste och mest invecklade matbematiska och stereomelriska 
problemer var ofta nyttig för Landtmäterikontoret. Han använ- 
des äfven vid d. v. telegrariorättuing. Preses i K. W. A. 1808^ 
Nedlade prssidinm 1809 medelst.ett tal öfver handaslöjdernas • 
hehof af de mathematicopbysiska vetenskaperna. Ledamot af 
Patr. Sällsk. 1810, af K. Laudtbrnksakad. 1813. Hans afband- 
llog om medelvärman i Stockholm under loppet af 50 år bief 
öfversatt på engelska och införd i Thomsons Annals of Pbilo- 
aophy och föranledde^ denne lärde man att göra intressanta 
Jenaförelser, hvilka sannolikt utgöra första början till en fram- 
lida utredning af det sammanhang, som nataren hittills döljt, 
cnellan latitud- och medelvärma samt emellan dennas förän- 
dringar efter årstiderna, hvarigenom åtminstone en af de mån- 
ga krafter kunde frånskiljas, hvilka nu sammanverka till den . 
M litet kända meteorologiens vigtiga fenomen. 

1 den blographi, som intagits i Weltenskapa Akadmiens 
Handlingar linnes Intet nytt, utoB all då Kr. W. A. blofra- 



316 ÖHRBBRO, Nili. 

phi nimner att 0. efterlemnade enka oeh 2:De bara, bar .W. 
A. biograpb upplyst att dessa barn voro döttrar. 
Ö. dog: d. 11 Juli 1819. 

Skrifter: Tre charlor (»e texten). — Ett otryckt Pr««idiital i W.A. — 
Boonycatlles Algebra, öfversatt på svenska. — Uppskattiringslabdlery 
Slockh. 1804. — Om ▼armens olikhet under en tid af 50 ir vid W. 
▲:s observatorium i Stockholm i W. A. Handll. 1S08. — Om TftrmeD 
under olika Årstider i Torneå, i W. A. Handll. 1817. 

(Källor: Kr. W. A. Handl. 1819. — W. A. HandL 1819. — 
■M W. A. hlat.) 



ÖHRBER6, NILS. 

Hammarin skrlfver 1 Carlstads stifts berdamlnne 3. p. 
33!, att ^Nils öhrberg Tar ea atmårkt laan i sitt stiod, res- 
lig till yexteo, vacker, både ett långt skägg; var arbetsam, 
förnöjsam ocb ffom."* Ståndet? Kyrkvaktare. 

Det miste bevisa, att vi åro Uka uppmärksamma mot 
alla stånd, då vi åfven ibågkompa en erkänd celebritet 
bland kyrkvaktare. 

Öbrberg både dock förut tillbört krlgarståndet. Född d. 
4 Januari 1700 i Hagen i Örs Socken 1 Wermland, utan 
tvirvel, enligt säker anteckning, tjente ban 1 28 år vid Hes- 
senstelnska regementet från 1735, under bvllken tid bao rar 
1 12 år förlaggd i Finland. Vid Sjuåriga krigets slut lem- 
nade ban arméen ocb tlllbörde sedan som Sångare ocb Kyrk- 
vaktare i Backe vår ecclesiastikstat från 1772 till 1808, så- 
ledes lemnande ban vid 108 års ålder en sångarebefattolng I 
Carlstads stift 1 å 2 år förrän en förut 1 detta Lexlcon In- 
tagen man vid fyllda 16 år tillträdde en dylik. Se Hans 
Jansson i VI B. p. 366. Ocb Öbrberg, som torde vara dea 
ende 1 vårt sekel, som fjenstgjort In i sitt elfte decenniuiB, 
lefde derefter 1 8 år, så att ban dog d. 12 Okt. 1816 nära 
ett hundra sjutton år gammal. Han både då öfverlefvat sia 
tredje bustru. Blott ett barn öfverlefde bonom. 

Hans böga ålder bör kunna bereda bonom ett nama 
Jemte Nils Sjöblad 1 detta verk. 

VI erinra bärvid att granskare uppgffvit, såsom de äld- 
ste i nyare tider, Skotländaren Klntingern, kallad St. Miingo, 
som var 5 år äldre än Patrlarcben Isak eller 185 år, hvll- 
ken ålder också tillerkänts Ungraren Petracz Czarten, som 
intill sina sista dagar gick vid sin käpp;.Jenkia8 I Vork- 
sbire, eo fiskare, uppbann Patrlarcben Abrabams ålder på 



ÖfittLiiVi Ohf Peiri; 819 

6 Ir Dira, ddd 1 slit 160 år. Om Tlior Ulfsson också blott 
var 160 år och Israel 1 Hofvadstad 156, epllgt Westmaona 
Presters oppglftcr (B. Lex..XlV, p. 303), så Iiafva vf indå I 
▼år kalla fattlg^a Nord dem som dfrergå den verldsberyktade 
t sitt 152 år aflldne Tbomas Parr. Obetviflad bar oppglftep 
em Östgötpii Jon Anderssons 137 år blir?lt, liksom vår Nils 
Sjöblads 127 år, den ene öfverg^ående, den andre nära upp- 
hinnande Engrelsmannen John Bayles, död 130-årlg; och när 
år 1816 en 117-åpljir dött i vårt land, nära Jemnårlgr med 
Moses och äldre än både Josna och Josepb, ^å måste erkän- 
nas, att Sverige äfven i fråga om hög ålder beflnnes inne på 
täfllngsbanan med andra nationer. 

(Killor: Hmnmariaa Carlitmdi Stifta Herdamlane. — Med. Doetor Ab* 
drdi NatioDaUalender 18S6.) — KT. 

ö H R L I N, OLOF PETRI. 

Olof öhrlln, ^känd för grundlig lärdom, 1 syooerhet stor 
Österländsk Språkkunskap^, föddes af bondeföräldrar i örsjö 
församling nära Ystad 1707. Han förlorade bittida sin far, 
och modren trädde väl* 1 nytt gifte, men deras meddellöshet 
tillät dem icke att hålla denne son vid boken, ebnrn han, 
efter Rector Grönbergs yttrande, hade aliennm ab aratro in- 
geninm et Mnsls aptlsslmnm. Han hade ock icke öfvergifvit 
landtbrnket, om ej stjnffadrens stränghet tvungit honom att 
på sitt I9:de år hemllgen lemna föräldrahuset och beglfva 
sig till Ystads Skola. Här tlllbragte han ett år, efter hvars 
förlopp han begaf sig till Lunds Skola. I afgångsbetyget 
härifrån yttrar Rector Grönberg: in eo ioexhausta aviditas 
legendl. Stud. 1 L. 1729 1 Dec. då Decanus A. Rydellus in- 
tygar, enm satis ostendisse, se et paupertatem suam et tar- 
dnm studiorum suorum inltium egregla sednlitate compensasse. 
Med ogemen flit fast under mycken torftighet tlllbragte han 
tolf år vid Akademien. 1740 dlsp. pro exc. under J. Enge- 
ström, hvllken han framdeles så väldigt försvarade emot 
Garpzov och 1741 pro gradu, då han ock blef Magister. Året 
derpå prestvigd, tjenstgjorde han två år såsom praebendecom- 
minister i Stångby och Uppäkra pastorater. Presiderade 1 
Lund 1745. Gifte sig derefter med Apothekaren i Lund 
K$hier8 dotter Elisabeth, ^och förbättrade härigenom sina om- 
ständigheter, att han kunde företaga sin utländska resa.^ 

Öhrllns reslust synes nästan hafva härledt sig från strids- 
lust, och det är genom sina till en del käcka rörelser på 
det tlieologiska stridsfältet, som han förvårfvat sig den ut- 



s 



SIS OaEi.iv« Olof PMii. 

■irkelse, att tess iiftsiii ar befltttgadt Ull « plafa 1 drtti 
verk. Dea tid, I liTlllien liao leMe ocb verkade, var sir<e« 
les atoarkt för ]i?ad Melaoclitoii på sia dödsUMd kallile 
rabies tkeotaforaa. Tkeologerna voro ai föraimliffasl sjs* 
seJsatta med kåttardoaiar ör?er deai, aooi slolit alg Uil Spe* 
iier« skola. I Rostock kade Fecbtlaa fiktat si godi haa fér- 
mådde mU kvad på dea tidea med ratt ock oratt benimata 
Pietlsa. Del var jäst kar ÖbrllB appeböU sig låagst pi lis 
tyska resa, och bjelpte tlU att fortsåtta dei verk, som Feck* 
ti«8 ock aodra börjat. ÖbrUa algaf ock framdeles på Srei* 
ska ett arbete af Fechtlos ock itlåter sig atl företalet i 4i 
utsöktaste loford om deone ^kjelte 1 det. pietistiska krigcT 
(se Älnandir VH, 289). Ö— s första arbete ur émellertti 
rigtadt mot Dippel. Det var en dlsputatioo, genom hrilkei 
första steget togs till theol. doctorsvärdigbeten, kvllket itallt- 
des baccalanreatet, som ock vaans 174A. Men med sidu 
skärpa hade haa nttalat sina aDtidippelianska åslgter, att 
preses, den berömde iEplnas, ansåg sig böra i den rldtryei^U 
^gratnlatlonen'^ förklara, att han 1 flera punkter icke éMi 
lika tänkesätt med Författaren. Derefter vände denne sig så- 
som anonymas med sia hvassa penna mot Carpxov i firigi as 
synd mot D.H. Ande. Ea reoeasent 1 Altoaaiscfae gelelrto 
Zeit. yttrar sig härom på följande både egoa och fördelaktiga 
sätt: Dieter Gegner kana Herrn €arpzov von rechtswcasi 
nicht naaageaebm seyn; dtnn ar radal mil ihm in dir eitfa- 
ph^iécken Spracke. £r bestimmet seAae Begiifte genaa, — 

Er 1st hönich, ordeatllch nnd bleibt bel der Sacba -* 

Vid slntet af 1747 återvände han till Fäderneslandet; ms 
ett femtonåriga vistande 1 Stockholm ntan löa ock syals Hr- 
satte hoaom 1 yttersta betryck och fattigdom. Han fartfK 
emellertid med ^^nyttiga^^ skrifters »tglfvande, och atgaf ai 
andra delen af sin slcrlft mot Carpsov. Han hedrades derfin 
af flera Rikets Biskopar med tacksägelser Jemte tillägg, att 
^^hela Lntherska FörsamlingeD vore honett mycket lörlNiBdaa 
för detta hans arbete; önskandes dessitom, att haa med M 
aldraförsta måtte få en vederbörlig och välfiörtfent bdäslBr 
för sin flit, nit ocb möda, på det haa måtte få Ullfälle alt 
med flera 4ryckta verk och skrifter tjeaa 1111 .Gnds Forsas- 
Ungs verkliga nppbyggeise.^^ Mönlogea iteblef tills vilan* 
Hen skriftsiällareirerksamketen fortsattes. Dock Mmera aci 
mindre lycka, åtminstone hvad det första arbete, haa häref- 
ter ntgaf, beträffar. Det utgjordes af en veckoskrift, kallad 
Nödig UndenUkf^ng o. s. v. — ett motstytke till J» P. Mayeil 
1706 ntgiba ''eiaes ichuMUehån Theologi Beriokt na Pto' 



Ob»liN| (Hof PUrh 310. 

tlsten;' ' ek«r« diet ej, såsom detta* tw CranstiUiU 1 tiigot ' 
ock sjåT. Det katt aamirkaa, att ortliodoxismeBS olt mot 
pfetlaaeo, noder Iirllkeo beoämoio; det der och kvar opp* 
bkmnande äkta Gbrlatendojaslifret stämplades, Tar ej minst 
. ntl Sverige. Det både der tUl en tid en ?äldlf Representaal 
atl 6. A. Hnmble. Lockad af det beröm och de tacksägelser, 
han njras fått nppbära, trodde ntan tvifrel Ohrlln att han gjorde 
sig den svenska biskopllgbeten förbnndeo, dl han ställde sin 
^Uadersokning^^ mot ^'den danske Alenoza,^^ ett arbete, som pi 
sin tid väckle mycket nppseeode o^b ännn i dag år ytterst 
läsvärdt sisom klassiskt i sitt slag. Men bär. hade Obrlin 
missräknat sig. Bakom den danske Menozas (en tysk tillade 
sedermera forlsättolngen) ord stod en maii, som det ej gick 
an att skämta med. Detta visste de Biskopar^ allt för väl, 
kvllka kanske fornt slösat beröm på Öbrliu. Mannen bette 
Erik Pomtopfddon^ och den snöpliga ntgång det tagit med H. 
X divers försök (se dennes biograpbi B. XIV) att göra 
P— a tilJ en pietistisk Irrlärare borde ropat i Öbrllns öra: ve- « 
sllgla terrent. Bidrog Öbrlin med sin stridskrift att väcka 
4en kärlek för Pontoppldans skrifter, som de snart sedaa 
vaono 1 vårt land, då den ena efter den andra öfversattes 
odl lästes med l^^ärlighet? — Såsom ett bidrag ej mindre 
tJJl Erik Lambergs biograpbi (Biogr. Lex. VII. s. 278) än tlU 
bevisen om den utmärkta aktning, Erik Pontoppidan åtnjöt 
afrea i Sverige, må det tillåtas anföra föUande anecdot, som 
visar, hnrn P— a mötte Öhrllos anfall. Det begaf sig en 
gåag, då Pp var sladd på ea resa genom jSohns län (den tid 
haa var Biskop i Bergen 7)2 att lian vid en af dess Gästgif- 
varegårdar (Qvlstrnm?) borde såsom från en samlad menig- 
het eU starkt sorl. Han sporde efter orsaken, och flck veta 
atl en liop Presier der församlade voro. Han tog sig då 
drfstlghet till att böra sig närmare för, sporde att Stiftets 
Blsk^ ifvea var närvarande och bad att få tala vid honom. 
DeaB« kom nt, och då P. frågade kvem han hade äran att 
tala vid, gafs ett svar aom sknlia hedrai den, som tagit öl 
fir ärende; mitt na ma är Erlcos Lamberg och är bekant äf- 
vta Aos utlänningen genom lärda skrifter o. s. v., men bvem 
är air^ Derpå genmälde den oansenlige fremlingen på sitt dan- 
ska taagomål: ''mitt namn är väl icke så mycket käudt i dea 
lärda världen, mea det är desto längre, Jag beter Erlcos Pon- 
tappSdanis.'^ L. bief vid detta svar ytterst förlägen och bu- 
gade sfff djnpi för den frejdade mannen. P. bad no om tillå- 
telse ail tala några ord aied de församiade presterna. Detta 
kiade Datoriigtvte ej nekasv S. \M då ett taJ, fnllt af 



^ 



320 ÖHRLiir, Olof Petri. 



mildhet ocb allrar, lirarlgenoin tvenne blefVo si traSMe, 
att de från den stånden biefvo prester mer ån till naa- 
net, och logen af de öfrlga torde heller varit utan allt lo- 
tryck af detta sannt Mskopllg:a ^^ord i sinom tld.^ — Ehort 
ö. Icke var rädd af sig, så röjer sig dock mihånda nSgoi 
räddhåga derl, att hanntgaf veckoskriften anonym. Det if 
så många anonyma Kåttarmnkare mlssbrokade namnet Ale- 
tbopbllns var ock det kättarfrätaren bår begagnade. Met 
knappt hade tionde arket ntkojnmlt, då.Cons. Holm. ntl en Ib- 
glfven skrift till CabzU-GoItcglnm anmåite denna '^Nödiga Ds- 
dersöknlog^' såsom '^en skrift ntan all ordnlog och samman- 
haog författad, och att Conslstorlnm pJ knode påminna slf 
någon såmre ntl dvtta åmne vara af trycket ntkommcn, ocl 
vore mest att beklaga, det antor, ehuru ringa dns ituijt 
måttt tara uti en sund Theologie och Philosophie^ dock ^ 
hade minsta betänkande att, Jemte nya controverslers npp- 
dlktaade, efter eget behag ej allenast förklara åtskilligt 
skrlftenes språk emot Gnds Andas egen mening, utan ock 
frambrlDga sådana satsep och meningar, som uppenbart strtd- 
de emot våra Symboliska böcker, alla vår Församlings lärare 
och snnda förnuftet; b var före ock Consistorlun anhöll, att 
alla exemplaren af de 10 arken måtte Indragas och autor 
tillhållas att nppglfva sitt namn, samt ^'att för dfrigt d(^ 
sknlle efterfrågas, bvem som vågat ett sådant arbete ceosn- 
rera/' Härmed instämde ock Erkebiskop R. Benzeiios, soa, 
sedan han vidtalat Oelrelch om det ^'anstötllga Weckobladets'' 
indragande och Törgäfves väntat på uppfyllande af löftet der- 
om, ingaf en Inlaga till Ganzli-Gollegium, deri han förklarar, 
"att Weckoskriften utom annat äfven Innehöll grofva tIII- 
farelser, stridande emot vår rena evangeliska lära,'^ bekla- 
gande om allmänheten skulle få ^'läsa sådana saker — ocl 
deraf taga sig anledning till hvarjehanda anstötliga och oti- 
diga , samtal på något hvart af de pnblique och offeotllfe 
atällen,^^ och yrkade derföre, att den måtte till vidare otflf- 
vaode förbjudas. Sålunda föll ö. sjclf 1 den grop, han graft 
4t ^'den danske Menoza.'^ Dock — Goos. Holm. hade väl lo- 
gart, att den nämnda skriften måtte afstadna med Nk» tt 
^^såsom den gröfsta af alla," men dåvarande Ganzll-Rådet M- 
reicA, som censurerat de ntkomne arken och var öhrlios sya- 
nerllga gynnare, tillät fortsättaingen tlllochmed N.-o 14, '*ao« 
gjorde slut på första delen," och hvarmed hela arbetet it- 
stadnade, ehuru andra Delen redan skall varit färdig rei^ 
skrifven. öhrllns vederläggning emot tonsistoril Holm. pi-» 
minnelser fannos, efter hans död^l bandskrift. Vi hafva ej bumti 



ÖHIILIN, Oiof Petri. 321 

ttllfiOe att se merbemilla Weckoskrifl, for att kanoa nt* 
forska byilka Ohrlios särskilta meningrar varit och om den 
mest öfrerklagade (^^atro carbone ootaoda^O deri loflotit. 
Denoa bestod emellertid 1 eo sådan tolkning af Gal. 3: 24 
att med lagen bar sknlle menas den ceremonlaliska, ett an- 
tagande, bvilket ansågs desto yådligare, som han derigeoom 
^^gynnade Zinzendorflancroas partl,^! han, som företagit sig 
Jnst ^'att vederlägga vissa så pietistiska som bernhntiskalrr- 
menlDgar.^' Strait derpå begaf han sig till Åbo med sin 
ilskliogstanke, förhoppandes att der vinna ett tbeologlskt pro- 
fessorat rör samma pris, som vållade honom Stockbolmstheo^ 
logernas ogonst. Med Theologiska Facnltetens KÅbo sam- 
tycke trycktes och försvarades hans observationer öfver nåmn- 
de skriftställe, och dedicerade han dem till Cancellcren G. 
6. Tessin.' På begäran erhöll han Gons. Acad. intyg, som 
Innehöll, att han, 'Theologie Licentiaten'' Obrlln ''med be- 
synnerlig färdighet försvarat samma dispntation, eburn både 
ban af Opponenterna på ett nog ovänligt och kittsligt sätt 
antastades och akten öfver den i akademiska stadgarne före- 
skrlfoa tid ntdroirs.^' Men hettan synes härvid icke hafva 
afsvaloat, ty det berättas att Ö , af frnktan för ovänners 
stimplingar, måste i hemlighet begifva sig derifrån, och fann 
Ipr godt att icke vidare söka berordran vid Abo Universitet. 
Den arme Ö. måste fortsätta att med privat nndervis- 
iilDg och smärre skrifters ntgifvande förtjena sitt torftiga 
bröd. År 1 753 sökte han ett tbeologlskt professorat i Up- 
sala, men med lika liten framgång som I Abo. 1756 gjorde 
han ansökan hos Rikseos Ständer om förord hos Kongf. MaJ:t 
•cli tillåtelse att hålla publika föreläsningar i hnfvndstaden 
oll hebreiskan och theologien. Sedan bifall dertill var von- 
aet i Bonde- och Borgarestånden, lulcmnade Oelreich eu 
skrlfvelse för honom till Landtmarskalken Grefve von Ferseo, 
ned anhållan om samma bifall; märkvärdigt nog namnes icke 
Presteståodet. 1 Oelrcichs skrlfvelse intygades hans stora 
fattigdom. ^'Oeremot,'' heter det vidare, "eger har stor er- 
farenhet i ^allehanda vetenskaper, har mycket rest ntrikes 
%ch är med ett. ord en af våra största ock lärdaste theologer 
i riket. Om någon hjelp är möjelig, så beder jag på det 
om måste att den vises denna f<Stf och nödlidande mannen.^^ 
Rikets Ständer förordade honom UN det bästa, och ban er- 
höll sålnnda kungligt bifall att hålla föreläsningarne. Han 
iabjöd na ungdomen till deras afhörande medelst ''en kort 
afliaBdllng om poena anthropologica, eller det straff, som 

BIOGR. LBX. XXUI. 21 



322 ÖBBLiir, (Hof Petn* 

onodvlkUgen tillskyDdas menniskan af bennes efott aatar H 
hon syndar'' — tvifvelsntaa det märkvärdigaste inbjudalip* 
proframm, som vid ett så beskaffadt tillfålie blifvit stälMI 
till studerande nngdom i Sverige. Det torde för dem, soa 1 
våra dagar så frikostigt uppträda med frivilligt erbjadia 18* 
reläsniogar i bnfvadsladen, ej vara utan sitt intresse alt 
känna såväl detta programm, som den värdige föregåagaie, 
från bvilken det åtgick. Ö. började d. 16 Maj 1757 ntt L 
Wetensk. Akademiens rnm på Riddarbnset sina föreläsoii- 
gar: de offentliga nii hebreiskan, för att fortsättas aUallii-> 
Tts-, Tbors- och Fredagseftermiddagar. Enskilt ntfäste hu 
sig att läsa öfver de nya Theblogiska Stridigheterna, ötnt 
Benzelil Repetitio af Tbeologien och ett critlskt collegloi 
öfver de svåraste den Heliga Skrifts rnm. Han gjorde bör- 
Jan med sin afbandling om Hebr. språkets nytta oti Tlieol»- 
gien, hvilken afbandling sedermera skickades 1 manascriit 
till Pb. AdJ. och vice Bibliothekarlea i Greifswald TråflN, 
som år 1766 ntgaf den från trycket och nyttjade dea tH 
sina föreläsningar, "egentligen för dem af Svenska Ni- 

tionen." 

För att erhålla nådig befordran vid någon förefalliide 

^'anständig öppning"' gjorde Ö. åtskilligc ansökningar ''så •« 
Professors character, som om åtskillige pastorater." Men di 
inga af dessa lyckats, anmältes han åter 1762 1 Jnoi till 
nådig befordran, på det sätt, att befallning till de academiske 
consistorlerna måtte afgå att vid ledigblifvandc professiooet 
nti tbeologien och orientalspråken nppföra honom på förslaf, 
då han sig anmälte, samt att H. Kongl. Maj:t då täcktes bo- 
nom med samma profession hogng; vidare, att KongL M^ 
"till dess någon sådan ledighet knnde existera", nåd. täcktes 
befordra honom till något rcgalt pastorat, hvartlll han sig t 
underdånighet knnde anmäla, hvarjemte för honom föreslogi. 
en pension af 300 Daler s. m. årligen, räknad ifrån I7SI, 
för dess möda med studerande ungdomens undervboiog, till 
dess han erbölle nådig befordran. Ändtligen dagades det - 
mot aftonen af hans lefnad. Ar I7jB3 erhöll han fallnaU 
på Wadstena pastorat, som genast fick tillträdas. 1765 M 
han vid Greifswalds Academi promoverad till Theol. Doctor. 
Äfven som Pastor 1 Wadstena fortsatte han sin Iltterira 
verksamhet. "Men dels hans ntståndna svårigheter ock 
dels tillstötande förtretligheter i Wadstena gjorde sint på bus 
mödosamma lif 1768." 

Ohrlins lefnad framställer onekligen en märklig tidsliM 
från föregående årbandrade. Det år sorgligt att » en "tf 



Ohrli!I, Otof Petri. 323 

de lärdaste tbeologer 1 riket*^ så tillbakasatt samt käm- 
pande ett hälft sekel med brist pa det Dödvåodig^a, ebara 
iet som vallade baos motgångrar på berordrig^sbaDan skulle 
nåliioda i en sedoare tid jäst befordrat bonom till ett af de 
äreställen han eftersträfvade. Förunderligast af allt år att 
han måste Uda för det han gick för långt i sitt nit mot pie- 
itsmen/eborn eljest 1 ^'frihetstiden'^ fribeten var minst. klaf- 
hnoden när någon ville kasta det vedernamnets skogga på 
aaoji gndsfrnktau 1 landet, och om han lefvat i en sednare 
tid, skalle han måhända ej blott fritt och opåtalt fått till 
ech med härleda pietlsmen t. ex. nr en montanlsm, som sjelf 
Ärklarades härledd nr grof hedendom o. s. v., och för 
ett sådant förryckt omdöme skörda beröm och befordran. 
Det gifves nemllgen tider, då ''omnla rnnnt In pejns'' sy- 
nes kanna öfversättas ^led ^det blir allt bättre och bättre,'^ 
eek det blir då den enskiltes fel om han ej förstår att 
**sk1cka sig efter tiden.'' Detta var Öhrllns fel, ehnrn den 
öppeohjertlghet och frlmodighet, hvarmed han begick det, 
förtjenar en viss aktning. I slutet af de handskrlfna perso- 
■alterna öfver Ö. heter det: "Bland hans svagheter torde få 
liknas, att han kände sin egen lärdom och skicklighet mera 
ia tidemas omständigheter. Hade han icke återkommit från 
Tyskland med professorstankar, så torde kanhända detta he- 
ierssteg icke varit för honom så långt borta." Lägga vi 
kårtflJ någon envishet 1 de af honom en gåog fattade me- 
Blngar, så lärer ej vara svårt att uppleta källan till hans 
JDåoga vidrigheter och motgångar. 

Ö. efterlemnade tveone döttrar Margaretha och Maria 
MHsab^thy som efter hans död blifvit gifta, den förra med 
Sergeanten Adolf Sundvall, den sednare med Sergeanten And. 
Taléfl. 

Skrifter: (Bisp. grad philos. de Mammona iniqaitalis, Pracs. Joh. Enge- 
tiräniy Land 1741.) — Dij:p. in Qucst. an Biabolos habeat reliquias 
sotitis DEI concreatas. Rexp. C. E. Unge, Luiid 1745. — Disp. Thcol. 

' Bonnallis erroribas Dippelianis circa doclr. de Jastificalione opposita, 
pnes. T. A. ^pino, pro impclrando primo Thcol. grada, qucm Bacca- 
laarealum dicuot etc, Rostock 1746. — Observation am, quibas osten- 
ditår, pcrseverantiam finalem e$se peccati in Sp. S. partem essentialem, 
c4>Dlra cd. M. Jacobum Carpovium P. 1. Lipsis et Wismarice 1747. 

' Eli. Secanda Holmis 1748. — Obscr?ationum, qaibus ostend. yerila- 
tem illam religionis erangelico-latheranse maxime fundamentalem, qaod 
Chrislos pro omnibas peccatis, eliam illo in Sp. S. sic diclo consum- 
siato fatisfecerit sibi rite constare, paacis de termino peremtorio adje- 

disy contra J. Carpzovium etc. P. If. Holaiin 1748. — Ovalduga 

Tankar af Gads liel. Ord om Synd emot Then H. Anda, besynnerii- 

SD noder thet gamla Test., såsom tredje delen af sraret pä Herr Prof. 
irpiOTS i Wismar tkrifl emot Bisk. i Lund Herr B:r J. Engeslröm 






324 ÖLLBR, Göran von. 

etc, Stockholm 1749. — Bisquis. Theol.-philosophica, qoa breviter evfah 
citar malitiosam peccatoris in Sp. S. ▼oluntatem esse absoltiie insanabiUa, : 
lioet intellectus ejusfuerit illuminatus, contra • . Carpzor., HolouslTSI. 

— Nödig Undersökning om the uti T&r Lutherska församling na Ut 
tiden mast gttngite TheoJogiska stridigheter, hvaruli först upptages tbfls 
Danske Menozas' Willosatser m. m./ hWlket arbete kommer att irfc- 
tals utgifvas af Alethophilus, Stockholm 1740. — Bisp. Exeg.-tkeoL é 
Lege ceremoniali ad Chrislum Pndagoga GaL 111: 24. Respi Eric 
Sellin, Smol. AbooB 1750. öfrcrs. af Fechts disp. om en oomTiod ifo- 
dares bön till Gud om sin egen omv&ndelse, Strengnäs 1755, 4 arkfte. 

— Historia om iEtbioniska eller Abyssiniska Församlingens tiUstiotf; 
Westeräs 1756, 8:o. Ny uppl. ibm 1751. — De poena anthropologioi, 
eller det straff etc, Stockh. Merckel 1757. ~ Afhandl. om helir.ipl- 
kets nytta uti Thcologien och lätthet att fatta efter nya metbodea; <m 
subjicitor ad calcem radicam Hebrflbarum contradictori» significalioiii | 
in primitiva soa bilittera rcsolutio, una oum ITlterarum hebr. nolioBh 
bus eutantioribus scripturariis, Greifswald, Röse 1766, 5 ark 8:o. tt- 
eifTen af Philos. Adj. E. Trägård. — Enligt någons uppgift hu 
Ohrlin flfven ulgifvit ett arbete: om Patriarkernas långa ålder bestlrif 
solar eller mänadsår, fifvensom en Tractalus pneumatico-Theoli^aB: 
an atheismus explicite theorcticus sit possibilis. — Dessutom ftaiti 
manuscript cfttr honom ett päbörjadt Lezicon Hebraicum. 

(Källor: Personaltor, som, uppsatta af Comniia. I Wadstesa P. K7I»- 
der och meddelade af J. H. Ijidén, fioaaa i Sommelii Exccrpt-SML 
på Lunds Bibi. — Alton. Gelehrte Zoit. 1747, styck. 78. — Sv. Mcr^ 
cnrins 1756-67 §. 272. 758. — K. Biblioth. Tida. om lärda smkerJlN 
s. 192. — Alnanden Th. Biblioth. VII. — Neue crit. Naekrickt GrdC^. 
1766 ■. 319. — 01. Sundii disp. (under Faata praa.) de religimii b 
Suecia eoDtroverslis, Ups. 1794.) 

C. W. 8. 



ÖLLER, GÖRAN von. 

Göran v. ÖUer, som bestått en episod, om ock af ie 
mindre betydande 1 Carl XIIis epopé, var son af en Jolm t* 
ÖUer, bvilken, som deo äldste bland härolderna (bas M 
Cancelllst 1660 och HäroM 1674) vid Konnn^ Carl XiLs 
krönlngr, uppropade adlen att grpra Konungen sin ed. Dtm 
J. v. Ö. var son af en Johan Öller, bördig från Nfirnberf, 
hvilken först var^ Llentenant uti Kounng Gustaf II Adoiplu 
armé, sedan Stadscbirorg 1 S. Telge (1639). 

Göran v. Öller bar af Nordberg fått ett dnodesbiad I 
historien. Den 17 April 1700' sändes Kaptenen af Gariel 
G. v. Öller med 200 gaidesbnssar att blockera Pnltava pa ett 
af de 3 ställen, som voro lika anordnade. Ryssarae både 
då beslutat att göra ett. nattligt utfall, så vä! ur stadea sol 
öfver Worskla. G. v. Ö., som derom fått kunskap, vlsate 
nu sin fyndighet. I en lada, förbi bvilken ban beräknide 
att Ryssarne skulle taga sin väg> ställde ban en forM 



ÖBN, Nili. 325 

"% 

med ordre aU, då flenden nalkades, skulle de tända eld på 
ladan. I en rlsg^ård der nära lade lian 60 mosketerare.' 
Efter ntråknlngrglck flenden nära ladan, för att af densamma 
bafva skydd. När bon blossade npp, sågo de 60 bvar ocb 
en af flenden ocb kunde skjuta med god verkan. En bop 
Ryssar ropade ömkligcn att de voro Wallacker i svensk 
tjenst, ocb när de utan motstånd flngo nalkas, skjöto de, så- 
rande 9 män, men togos då så mot, att de strax måste fly. 
Ocb när flenden kom med båtar ocb ville sätta i land, var 
ÖUer der med sitt folk 1 möte, så mottagande dem, som voro 
tätt packade, att de med stor manspillan skriande drogo sig 
tillbaka. 

Sedan skedde Inga ntfall mer, förrän det stora neder* 
laget timade. Den sista medgången 1 det långa skgertågsi 
tfllbör således Öllers blograpbi. — VI anföra dylika taflor nr 
xåra krigsbäfder, ty de knnna, utspridda bland folket, blifva 
exempel att efterfölja, om nya krigstider Ingå quod Deu$ 
averiei! 

G. v. Ö. blef sedan fången vid Poltava, kom först till 
Kasan, sedan till Tobolsk; efter freden, till Sverige bem- 
kommen 1722, tog ban Öfverstelieutenants afsked ocb dog 
ogift 1732, slntande sin ätt. 

<Kil1or: Nordbern Carl XII:i blit. — Enoes Carl XII.*s krigare. — 
BmtklémB Låkarehiitorla. — Btieromana Adeltmatrike).) 

-N. 



ÖRN, NILS. 

Den siste Lapplandsfnrsten Nil$ Örn, tillika räknad af 
Warmboltz bland våra författare I geograpbien, bärstammade 
från den förnämsta Birkakarlaslägten, bvilken Lapparne lära 
ansett för sin uråldriga regentsiägt. SJelfve Konung Gustaf, 
som erbjudit sig att uodcrbandla med Nils Dacke såsom en 
Smålandsfurste, nedlät sig att underhandla med de Blrka- 
karlar, som då ansågos myndigast. Han skref den 12 Mars 
1544 ett bref till Blrkekarlar ''som bafve mackt ocb befäl- 
Blng öfver Lapparne tber 1 Wester*Rotb.'' Snart erkände 
Lapparne Sveriges Kung för sin, då de bodde öster om Nor- 
ska rjållen. En ättling af dessa ''prlnclpes Lapponum'' fram- 
trädde i Nils Örn. 

VI beböfva ej motsäga poeten Erasm. Hicb. Lstus, som 
sJuBger: 



m ÖRN, mu. 

Biarmiay Boiknenses, Helsingiaqoe aspera, Lmppij 
Et qua prostcraea Gens Arcto lulxlila^ Regu 
Possedere suos;^ 

ty sidan var stillolngren af en Inre nödvåndig^bet Högströn*) 
Ilade 1 gamla bref ofta funnit Lappkonungar åberopade, biilka 
llllkom att skipa rätt emellan ocb ibland Lappborderoa, u- 
seende dessa konnngar likväl snarast böra kallas Capita Ci- 
millarnm. Celsius (Gust. I:s bist. 3:dje nppl. 2 p. (40) Dia- 
ner uttryckligen, att N. Örn, som kallade sig Prins af Up^ 
land, nedstammade från de af 01. Magnus omtalade Re^ 
Lapponum, af andra belt enkelt kallade Reges. Det OM 
Törne, som anföres bär ofvan, bokst. T. (XVIII: p. 35),8taB- 
fadren för Törnflycbter m. fl. adliga slägter i Sverige, skall 
bafVa varit ättling af en Lapplands-Furste, trollgea Uiå 
Tornei (di kalladt Torne). Nils Örn studerade 1 U^salai 
bvarefter ban begaf sig på utrikes resor. Man bar aigia* 
städes i 17:de seklet skrifvlt, att Svenska silfverpenningane 
blefvo si lätt osynlige, ty Lapparne gömde dem i sioa ber;. 
Sannolikt både N. Örns fäder samlat en mängd dylika, livi^ 
ket möjliggjorde sonens äfventyrarelif ocb blef bans oiydii 
Den 3 Nov. 1706 finna vi bonom i Versailles, di baa der* 
ifrån kan skrifva till Svenske Premiermioistern Gr€f?e Fak 
Wrcde: 

^^Såsom lag irrin Lappland min ringa person som Eden 
Exelleus sig väl lebrer påminna, effter lag atbskiiliga giagei 
baflt den Nidbe alt tablå ocb öfver Taffeln des böga persu 
att upvackta, serdeles i min återkomst ifrån Rom till Sve- 
rige varandes nu E. Ex. öfverkommen tUl Franckrijket kI 
I Versalie stadder, bvarost lag mebra pi en dag sebr ia 
eljest iag bar sedt i Holland, därtill med bafv.T iag den stora 
åra så ofta iag vill ibland dbe stora, konungen öfver nii- 
tiden att uppväckta, som den första ifrån ytersta aordea 
alena djen äbran niuter ståendes bredevljd en Cardinal ned 
min sida bvilcken under stundom ocb måste komma tili Ver- 
salie konungen att tieua, dock bafver iag det masta aosebode 
med min Lapplaudsbabit, än som Cardiualen med sio kläd* 
ning måste mig alt bebielpa med det Latbiuiska spraketi 
bvilcket iag tablar mast med Hertigen af Burgundiea oel 
Hennes Kongl. Högbet Madam med bvilcken iag tablar Ty- 
skan, dessförutan är Konungen intet lustig ocb aldrig barrer 
lag än sedt bonom lee utban sittande i diupa tankar mebra 
förefaller intet som iag kan bafva skriftvärdigt än det laf 



*) Bc&kriCn. öfver Lappmarkerna, Cap. i. 



ÖRN, Nili. 327 

bilsar 1 ödnjnkbet alle Eders Grell, Exellences Mga anhö- 
rige ned stedse förbllfrande 

Eders Eög Grefl. Ezellenses 
Aldra ödminkeste tienare 
N. Örn." 
Yl förstå' att det smickrat Lndvig XIV att knnna 1 sitt 
bor framvisa uppvaktande prinsar såvål från Lapplands fjäl- 
lar, som från Södern och Orienten. Mycket* fick Lapplands- 
prlnseo ej tala med den "1 djnpa tankar" så lätt försänkte 
Konang Lndvig. — Örn låt trycka: Kurtze Beschreibung des 
Lappianäes von Nie^ Örn^ gebohrnen Lappländer und der 
fteyen EUnste Beflissenen^ in Teutseher Sprach$ entworffen; von 
eifli^m Tiutschen aber in bessere Ordnung und guth Teutsch 
fwetzet (88 sidor atom företalet), Hamb. 1704. Brehmen 
1707. Warmboltz kallar författaren en Avantnrier, som 1 
Holland ock flerestädes gaf sig nt för Prins af Lappland, ocb 
förklarar skriften vara i|f föga värde. 1708 den 30 Augusti 
skref ö. från Rostock till Erik Benzelius. S. å. den 27 Juni 
Ut Öra trycka ett tyskt ^^Sendsehreiben''' under sitt namn, derl 
haa n^t^ kallat sig den atore och verldsberömde Norrländnin^ 
g€9h Prinsen af Lappland, slålldt till kaos landsmän, dateradt 
^IB Rimiscben Reicb an den Baltiscben MeerkQsten.**^ I det 
exemplar, Tijas egt, var, Jemte Werwiogs verser öfver 
aamme Lapp, antecknadt, att N. ö. blifvit förmäld med en 
Tysk Farstlnna, men, sedan Jians ringa bärkomst blef be* 
kant, Lemligen afdagatagen. Då man erinrar sig den stränga 
få anor grundade etiqnetten 1 Franska Hofvet och ser denne 
hraaoTittsälskande dräog, låt vara f. d. student, Jemte en 
Cardinal vid Knngens stol 1 Versailles, så blifver det ej så 
otroligt att han bland legionen af Tyska Prinsessor kunnat 
vinoa en älskarinna. Fördomen om det furstliga blodets 
egna aatur eller öfvernatur bidrog bär att skaffa det trans- 
baltiska Europas Furstligbet en förödmjnlcelse i följd af sin 
okuoDlgbct om det cisbaltlska. Någorstädes har Jag läslt 
att Ö. begaf sig från sin gemål till London, de^ han blef 
bysati som gäldenär, — liksom en hans samtida, också en tid 
Svensk undersåte, hvllken torde studerat i Lund Jost då Ö. 
sladerade i Upsala, Herr Theodor Baron von Neuhof, en tid 
King på Korsika, slutligen sina kreditorers fånge i Kings- 
beach. Såsom säkert visste Warmholtz att ö. 1715 var i 
häkte i Astrakan, hvarest han då suttit 1 5 år. Härom 
skref ö. till Konung Georg I i England d. 30 Ang. Brefvet 
är tryckt i Webers Verändertes Russland 2 Tb. p. 165, Han- 
Bover 1730. Inaaa den Intercesslon» Jivarom han hos Eng- 



328 ÖRRBPOT, ätten. 

lands mooark abhilllt, kunde komma 1 frlfå, var 0. veåai 
rymd. I Sa^ml. Rass. Gescbichte Vtl B. p. 100 följ. ar en 
lefvernesbeskriraiog loförd, der det némnes, att Ö. fört ett 
ganska oordeotllgt lefoadssätt, dagligen öfverlastat sig ned 
starka drycker ocb i följd déraf slätat sina dagar i Astra- 
kan ^^1 sin blomstrande ungdom/^ Så slöt Lappamti fcwi» 
gasaga! 

Skrifter: flro i Biographicn anfurda. 

(Källor: Warmholti Bibi. Sv. G. n:o 709. -- CeliU O. !:• hiil. t D.llt^l 
l:ita, 640 i 3:dje uppl. -> De la Gärd. Arch. X. p. 119 (brefvat fiaf I 
Lund). — Verändertee Rutslaiid. — Samml. Roas. Geaekioktaa VU I. 
— Werwingfl veraaamling (i Upi. UdIt. Bibi.) ~ Rapertor. Beaaaliaaaa 
p. 61 (brefvet fina i Linköp. Bibi.). — Stacktenii Diaa. ém Wcftiv- 
bottnia p. 22. — Holphera Weaterbotteo p. 206.) 



ÖRNEPOT, ÄTTEN. 

Hans Brask kämpade som en Romnlns Angnsfolns pl det 
Svenska Romas rniner och bar eröfrat Protestanternas akt- 
niogsfnlla minne för sin patriotism ocb sin Ibårdlghet Mei 
bakom bonom stod långe en åldrig man, som synes varit fo- 
straren af booom ocb bans ntmärktaste samtida, bvilka slölo 
det katbolska tirlebvarfvet 1 vårt land, en prelat, som äa ir 
vida miudre käud an många coojaoctnr-celebritcter, bvilka vaa- 
nit ynnest bos skalder, äreminne- ocb romaoförfattare, ébin 
ban var 1 nåra ett balft sekel Erkebiskop ocb i fii«r ä» cU 
balft sekel ntöfvade både på svenska kyrkans ocb stateis 
öden ett bögst betydligt inflytande. Att ban bette Jacok 
Ulfsson ocb var Erkebiskop 1 Sten Stnres tid, nåmnd Jeate 
denne, der Upsala Akademis anläggning ocb boktryckerikoa- 
stens Införande i förbigående förmålas, år ofta det enda ^'bildade^' 
personer torde om booom ibågkomma. Må det tillåtas aU 
bår begagna den ntförllgbet 1 lefnadstecknlngeo, maoiea 
lörtjenar. Det galler en öfver gångstid i vår bistorla, IitII- 
kens grundliga kåonedom ej kan anses ovigtig, når maa tIII 
bedöma både det som gick nnder ocb det som nppstod. Dea 
som, såsom bnfvndperson, grnndlaggt Upsala Universitet ock 
infört Boktryckerikonsten; som i 1/2 sekel var Svenska rii- 
kammarens mest ntmårkte, mest betydande man; som nadec 
alla sin tids politiska skiften var RyssOende; som började 
med att vara Sten Stnre d. å:s fosterfader (Geijer Sv. P. btsl 
1 p. 257), rådglfvare ocb vån, ocb slntade med att vara 6i- 
atpf Erikssons (Wases) ridgifvare, förtjenar att kannas efter 



ÖRNBFOT, äiien. 329 

« 

aBoat in utdrag; af Rbyzellt Blskopscbronlka, fSrsedde med 
ner eller miodre skäliga sidohngg mot bonom — derföre 
att Ban tillhörde sitt årbandrade ocb dess tankesätt, men icke 
Tårt sekel och våra grandsatser. 

I Dlplomatarleraes och de störste Urknodssamliogarnes 
tryekningsdeceoDier böra vi kaona känna mer än våra före- 
gångare, böra vi kunna se historiens innersida, och derigenom 
bättre begripa dess yttersida. 

Då vi se Jacob Ulfssons makt öfver adlen i Rådet, än- 
der densamma tid Lnnds Erkebiskop Birger måste inför af- 
Toge ädlingar bevisa sin rätt att föra lindens blad i en sköld, 
föranledas vi lätt att rådfråga genealogerna, som räcka sa 
mingen tråd, der andra beräkningar af orsakerna ej förslå. 
J. U. kallas ^'en af Ottesönerne^\ Langfedgarue känna denna 
ätt blott till Herr Otte, en Birger Jarls samtida, bvilken Jarl 
gaf sin dotter, syster till 2 konungar, åt Ottes son Lennart, 
hvllk^n då var eller snart blef R. R., Riddare och Drotz. 
Det visar ej hän till en homo novns, enär vi ej känna några 
denne persons lysande bedrifter. 

Ehuru våra flesta bäfdaforskare envisas att låta slgill- 
samlingarnc, som med diplomer kommit till efterverlden, för- 
störas, innan man i. Perlngskiölds spår uppsamlar dessa drag 
ur vår äldsta skrift — sinneblldsskriften*) — må en di- 
lettant envisas att läsa äfven dessa forntidsrunor. ^^Ottesö- 
aerne"^ förde en Örnfot, som slägtmärke. ' Den åslgten att 
dylika märken skulle vara fria zirater, ännu läagc,. sedan 
riddarväsendet, som här höll sina torneringar med riddar- 
slag, laggt denna s>mbolskriften under heraldiska lagar i 
grannländer^ tål, ehuru den menar sig sjelf vara en kritik, 
ej att läggas i den verkliga kritikens degel. 

Vid ätten Ulf bar — n erinrat om Taciti vittnesbörd, att 
de germaaiska stammarna hade ferarum imagines å sina 
sköldar. Örnen var säkerligen lika tidigt som Ulfven intagen 
bland symbolskriftens tecken.^, 

I Danmark hade en ätt Örnfoten såsom märke, hvllkep, 
nämnd hos Saxo, som känner från Carl den Stores tid en 
^Urn ex nobill familia Danied*\ qvarlefde in i I8:de seklet 
1 Skåne. Se härofvan XXI p. 359. 

Den Svenska ätt, som å Sveriges riddarhnsvägg insatte 
en gyllen örnklo, räknade dock ej anor från den Danska 

*) Herr Erkebisk., f. d. Statsrådet Reuterdahl bar i Sv. Kyrkohistorien 
b6rjat Icmna aftryck af de äldste sigillema. Måtte exemplet rerka efter- 
följd, innan tiden, som eher Peringskiölds dagar Tisal sin edacitet, hunnit 
aUt förUraf 



390 Ornspot, än$n. 

m 

Urnesliffteii, titan Itin knngllgra Norsica *Hiylte-niten'*. Der- 
Vid må dock ej tankas på Koonn^ Håkan Gyile, som t» 
son af Konnng Mag^nns Barfbt, hTllken fanas på slif- 
fåltet med sin gyllne bärligbet 1 lejonbilder, utsydde k 
sjeirva kläderna. Biskop Nils Hermansson sjnn^rer omkrli^ 
1390 om en nunna Elisif, bvllkens moder frn Anna af ^Nor* 
ska Gylleroten^^ var. Traditionen nppgraf sedermera, att dei 
oåkta födde Konnng: Håkan Härdabred 1161 fördref 2 bröder 
Harald ocb Inge Gylle, som uppbyggde Ruda i Wlngåkers 
socken 1 Södermanland ocb blefvo bönder. Sin bårlednlif 
från en af dem kåode Peder på Skommarp, byllkens son 
Måns Pedersson var Kamrerare af Östergötland. Dennes soi 
Anders tog som adelsman derför namnet Gyltenkloa 1639 odi 
Hieg^ kanske något nnderbjelpt af sina anor, från Lectoratei 
' I Linköping till Presidentstolen 1 Pommerska Regerlngei. 
Bönderna i Wlngåker blbebålla ån i dag den hvlta drigteo, 
som var den norrska hvita fUrgen, bvllken vi i Din- 
marks fanor se ställd Jemte den röda Danska, ocb tfe 
bära sitt bufvnd bögt liksom de Östgötabönder, bvilka mm 
sig vara — Folkungar. — Må ej någon uppmårksambet 
lemnas åt dylika qvarlefvor 1 folkminnet efter fordna blsto- 
rlska förbållanden? 

Vid den tid, då Håkan Härdabred landsförvlste högältadt 
folk, se vi Gnttorm Alfssons ifrån Reine i Norge dotter Ingt 
blifva Svea-Jarlen Guttorms maka. Hon bärstammade pi 
mödernet från Harald Hårfager, således Yngllngaätten. I 
Gnttorm Jarls sigill >se vi emellertid en örnklo (Perlngsk. 
Cbaract. fol. 39. Scrlpt. rer. Dan. T. IV. p. 554). Ocb nar 
Gnttorm Jarl fått Hvldeäitens prydnad Esbern Snare tiii 
måg, satte denne sin makas örnfot på sin sköld, tydligei 
såsom ett förnämare sköldemärke. ^Var^denne Gnttorm, Srea 
Jarl bos Erik den bellge, son af Östmader, CbrlstendoneBS 
planterare i Helsingland, stamfader för den senaiorlska ältei 
med gyllne örnfoten 1 blått fält 1 Sverige? Med sådana åtar 
kunde Väpnaren Ottes son fria bos Birger Jarl. Son efter 
far inom Ottesönernas ätt satt sedan 1 fem leder på båda de 
nedlöpande linieroa inom Svenska Riksrådet, ebam dessa 
•llnler ej nedstammade af konungasvågern Lennart^ utan den- 
nes broder Magnus Otteson^ bvllken namnes Väpnare 1287. 
Hans son Carl var R. R. 1319—40. Gift med en filfelke. 
Vapnet ses i Perlngsk. Cbaract. fol. 178. Dennes son Erik 
Rldd., Riksråd, 1364—90 Fogde på Stockbolms slott, 1366 
Ståthållare i Östergötbland, JRlksskattmästare (Dalin IL 536), 
förde gol örnfot med bvit fjäder i blått fält. (Mon. Upland. 



f, 761.) Deiises son Magnus, R. R., Lagman 1 OstergAtbland 
413—25, var gift med en dotter af Marsken Sten Bengts- 
80tt (Natt ocb Dag). Dennes son EHk, R. R. 1470, var Up- 
lands Lagman, Knnt Eskllssons svärfader, bvllken Tar Chri- 
åtlero Johansson (Wases) farfader. Erik Magnusson både 
eii bror Cari, R. R. 1388^98, som både souen Knnt tltl 
Terna, R. R. 1428, gift med Jobanua Torkllsdotter Bragde^ 
således stJnfTader åt Peder Bragde den äldste, men fader åt 
Knnt till Terna, A. R. 1460-95, efter bTilkens dod Brabe- 
itten bekom nämnde gods, så att bäde Peder Bragde ocb 
Joacbim Brabe skrefvo sig till detsamma. J. Ulfsson var 
således både Wasars ocb Brabers skyldman, likaledes, en- 
Hfl Messenii nppglft, Er. Trolles, bvilken Rådet en ging 
Tålde till Riksföreståndare. På Ottesönernas tatta i Tbeatr. 
Nobllit. ser man ock STante Stures ocb Abr. Eriksson Lejon- 
bnfrads slägt inflätade. Gnstaf I synes renoverat detta Ta- 

{en 1541 för Olof Pedersson på BJornm, som sedan blef 
agman öfver Läckö slott ocb län, gift med Karin Tott, 
enka efter Harald Soop — slägtrörbindelser som ej lätt upp- 
stått för en nyadlad. Sista gången vi sett örnfoten är 1 
dennes dotters Magdalenas till Lindö sigill, påtryckt 1501, 
såvida vi ej 1 de Urners ocb Gyldenklous sköldmärke antaga 
Identitet med Ottesönernas. Så mycket är dock visst, att 
Jaeob Ulfsson ej såsom Birger Gunnarsson beböfde mot Kung 
ocH Riksråder försvara en ringa börd ocb ett sjelftaget va- 
penmärke. 



ÖRNEFOT, JACOB ULFSSON. 

På Racksta sätesgård i Wallentnna bärad i Uyland bodde 
Ottesonen Herr Ulf ocb fostrade sonen Jacob ocb döttrarne 
Cbrlstina ocb Margareta, vid den tid då Ottesönerna Magnus 
Eriksson ocb Knut Carlsson sutto i Riksens råd, begge 
fostrande söner, som snart 1 samma rådskammare togo plats 
bland bögadlen. Jacob, som enligt Fants uppgift var född 
före 1422, studerade sannolikt först i Upsala, slutligen i Rom, 
der han blef Magister. Snart utnämndes ban till Ganonlcus 
med Gtt Kanikdöme i Upsala, der ban väl må bafva varit 
Sten Stures lärare ocb ''fosterfader^', ocb när Arcbidiaconns 
Decretornm Doct Mattblas kallades från Wexlö till Arcbi- 
dlaeonatet 1 Upsala, bvilket Historikern Ericus Olai lemnat 
ledifTty l^k Magister Jacobns Ulpb(|ttl8 Arcbidiaconatet efter 



332 . ÖRfiEVOT^^ Jacob Dlfiion. 

D:r Mattblas' 1 Wexlö. Kanske hade ban fraader 1 deaaa 
laodsort. £a Otto och (veoue med namnet Ulpho hade förat 
träffats der bland kanl kerna; 

Då den myndige Jöns Bengtsson (Oxenstjerna), som Tille 
styra Sverige både som Erkebiskyji och Riksföreståndare, tlU 
landets lycka dött, valdes en ädling Thord, Decan i Linkö- 
ping, här hemma på Konnng Carls tillskyndelse, men Jacob 
IJirsson, som nn var i Rom, trängde nndan Hr Thord genon 
Cardioalernas val d. 18 Maj *), hvilket Panlas II stadfästade 
d. 18 Dec. 1469. Den nye Svenske Erkebiskopen vigdes i 
S. Brigitlas klosterkyrka 1 Rom den 15 April 1470. I fnll- 
makten, daterad d. 27 Maj s. å., botades, som man anmärkt, 
alla som ej ogillade Thords och gillade Jacobs val, med 
Dathans och Abirams öde; men det är en vanlig pbras i 
pårvebnllor och må ej läggas Jacob Ulfsson till last. Kjtt 
synes deremot anordnandet varit att nppspika fallmaktea i 
Domkyrkans hvalf. 

Der låg en politisk vigt nppå denna ändring. Tbord 
Pedersson kallad Bonde **)) ▼ar en frände till Konnng Carl 
Knotsson, hvilken 1467 för 3:dje gången bestigit thronenod 
beböfde en vän på den Erkebiskopsstol, från hvilkeo så måagi 
stormar utgått emot Carl, då Jöns Bengtsson satt på dea- 
samma. Men Sten Stnre, beter det, som snart kände opp- 
träda som riksföreståndare, litade mera på Jacob Ulfssoa. 
Han säges ha förordat den, som segrade 1 Rom, ehnra man 
der visst bättre kände Magister Jacob än dennes fostersoa 
Sten Sture. Den nye Erkebiskopen bidrog ntan tvlfvel mer 
att npphöja sin förre lärjnnge till Riksföreståndare, än Stea 
Sture knnnat bidraga, att sätta J. Ulfsson på Erkebiskops- 
stolen. Och Jacob anlände till Upsala, der man nyss bllfvit 
qvitt en kyrkofurste, om hvilken Kyrkoreformatorn Lair. 
Petri skref 1 sin Cbrönika: ^^han var en styfsint, hård ock 
~bnllersam, hätsk, låogvreken och trätodryg man, som geaoB 
Jemmerllgt uppror, mord och blodsutgjutelse satte sin ritte 
herre 2 resor utaf regementet — en ganska skadelig maa." 
Ebnrn utnämnd 1 Rom utan val 1 riket, mottogs Jacob dock 
med öppna armar, emedan man redan torde känt honom såsom 
en förståndig man, hvilken helst ville stifta frid mellan de 
äregirige och jemka mellan de stridande. Han var ock an- 
sedd för lärd och var uppenbart en vän af den rörelse i coi- 
tur, som nu började förnimmas i Europa. Störst som Jfoce- 



*). Om Ti så få förstå Mess. Scond. lliustn Tom XV. p. 84. 
*') Linktfp. Herdtm. af Håhl. 



ÖRNBPOT, Jacob Uif^son. 333 

nat, ml liaii först nr denna synpunkt betraktas. Det både 
första och största beviset ban gaf derpå, qvarstlr ånnn till 
bans odödliga ära. VI ?ete alt Grekiska tbronens fall i 
medlet af I5:de seklet kastade Grekerna in 1 bjertat af En- 
ropa. Ocb de förde med sig kännedomen af den gamla 
klassiska litteraturen ftån Platos bildningsepoeb I långt re- 
nare skiek, än Romerska kyrkans lärde tillegnat sig Giceros 
latta*). Flere Påfvar erkände bristen, ocb nn ökades Unl- 
Terslteterna, dit den klassiska fornlitteratnren knndc beglf?a 
sig från urartade kloster. Vid den tid, då Jacob Ulfsson var 
i Rom, kunde ban der träffa ej få, som sökte rättigheter att 
anlägga Universlteter i åtskilliga länder, ocb 1 de första 
åren af hans arcbleplscopat kunde ban spörja huru dylika 
rättigheter med framgång begärdes från flera riken, som re- 
dan fornt egde högscholor. Det var då allt skäl att ban skaf- 
fade Terkställighet åt en så länge I Sverige omordad fråga. 
Redan på Skeninge möte 1248 var derom ^öfverläggnlng. 
1419 medgaf Påfven Konung Erik att inom 2 år anlägga en 
svensk högschola. Erkeblskop Nils Ragvaldsson hade före- 
slagit å Conclller ett Universitet (stadium privilegiatum, sal- 
tem singulare) i Upsala. (Statuta synod. ed. H. Reuterdahl 
p. 165.) Likväl måste Sveriges studerande ynglingar, som 
ej kunde åtnöjas med Skolorne vid Domkyrkorna och 1 klo- 
stren, ännu resa till fremmande läuder, hvartill en större en- 
skikl förmögenhet kräfdes. Medan Sverige ännu ej egde nå- 
gon högschola, träffade de på motsatta Tyska kusten både 
Grelfswalds (från 1456) och Rostocks (från 1419). När J. 
U. tagit saken 1 sina bänder, gick den raskt. 1474 sam- 
talade E. B. Jacob med Glerus på Arboga möte 1 ärendet. 
1475 sände han och Riksföreståndaren Sten J. U. D:r Rag- 
vald logemnndsson till Rom, hvilken 1476 kunde återkomma 
med Bulla Slxtl IV. P. P. pro Instaurando Upsall» generall 
studio, dat. Rome d. 28 Febr. 1476. Denna hade Sten och 
Jacob, enligt Messenius, ifrigt begärt (flagitant). Allt var 
der ställdt 1 enlighet med Bologneslska Universitetet, det 
äldsta 1 Europa. Riksföreståndaren och Senaten ökade för- 
månerna i privilegier af d. 2 Juli 1477, gifoa 1 Strengnäs, 
så att Upsala Akademi skulle komma till likhet med den 
Parisiska, vid hvilken de förnämste Svenskarne, som bevi- 
stat högscholor, yanligtvls inhemtat sina kunskaper. Kanske 



*) Han jemnföre grekiskan i Walz "Rbetores Greci" i 9 band 1832— 
36 med latinet i vira påf?ebulior och öfriga diplomer eller medellids* 
ehrönikori IfYen om man Ugger jemte h?arandra fuUt samtidal 



3$A Örhsfot, Jacob Ul/i^son^ 

vppvirades Riksfireståndareos oeli Sanatens mt 1 någon ala 
deraf, att Konung Gbrlstlan 1474 beglfvlt sig personllgca 
till Rom ocli begärt en liögscbola 1 Danslca bnfvadstadea, 
bvartUl ban torde bevelcts af boppet att draga Svenslca yng- 
lingar till sitt residens; en synpunkt, som knnde ligga öppei 
af?en för en ''bella bestia^'. — (VI minnas, att Pirven gaf 
detta epitbet åt den nnge, vackre Konungen från Nordeo, 
som ej knnde tala latin.) Då Sixtus 1475 gifvlt priyilegla 
lör ett UniTersitas studii generalis i Köpenbamn, blef enel- 
iertid i Syerige fullt allvarligt bebjertadt bvad Jacob Ulfssoi 
föreslagit Separatisterna i anseende till Unionen kunde e] 
likgiltigt se blomman af Sveriges ungdom stanna vid Uaions- 
kopuageos tbronfot 1 Danmarks bufvudsfad. Kunna idéen 
förkämpar ej visa bän till någon fara eller förmån för rea- 
lismens anbängare, bvilka vanligen innebafva makten, si 
bjelper sällan att bos dem anslå strängar i högre cborea. 
I Danmark var ingen fåra att afbdja, blott en tnnst att pi* 
räkna, som efter Upsalastiftelsen syntes vara en missräk- 
ning. Fast påfveprivilegierna der voro äldre, utkom ej Ko- 
nungens beskärmelsebref förrän 1478, som beböfde förnyas 
1480 ocb 1482, med klagomål ännu 1498, att Dnnskarne kel* 
dre reste till främmande bögsctaolor. 

Man tillskref allmänligen Jacob Ulfsson främsta äran af 
Upsala Universitets anläggning, från Olaus Petri, som uttryc- 
ker sig (Cbrön. i Ser. r. Sv. 1: 324): Anno Dm 1477 vwit 
UfUveraitetet stifiadt i Upgala af K B. Jaeob^ till J. H. Scbrö^ 
der, som kallar Jacob Ulfsson (Focunab. Art. typogr In Sv.) 
tlnivenitatis nostrm stator & primus Cancellarlus. Hosef 
blef på den bplme (Stndentholmen),* som Domprosten Aadr. 
And gifvlt, ^^af E. B. Jacob uppbyggdt med bärliga, starka 
murar, vindbro och portar, alldeles väl bevaradt.^' TbeaL 
Professorn fick 60 Stockholmsmarker anslagne af Upstla 
Domkyrka, Doct. Juris 40 marker, 4 pbilosophiska läseni- 
stare tillsamman 100 Stockbolmsmarker. (Så var det li04, 
och hade väl ej varit mindre från början.) 

Invigningen skedde i Upsala d. 21 September 1477. Son 
d. 7 Oktober 1470 var den dag E. B. Jacob först anlände 
från Rom med sin fullmakt, blef den dagen en årlig högtids- 
dag — till S. Brigittffi ära. Nu bestämdes ock att Akade- 
miska förcläsniogarne skulle börjas på denna dag. Med re- 
fotmationen ingick blott den ändringen, att föreläsnlnganies 
början uppflyttades till d. 1 Oktober, en sed, som bllfVit ora^ 
bad till 1853. Orubbadt är det deremot ännu, att alla Britar 
kunna fira sin namnsdag på den af Jacob Ulfsson namagfllM 
dagen, då han hemkom med stiftelseurkunden. 



ÖBiTBFOT, Jaeob VlfHim> 335 

Uolrersitetet började ej med så slor fattigdom, som aaa 
af tidens armod kannat frnkta. Theol. FakuUeten vid SYeo- 
ska UaiversUeteraa liade ej alltid män, som öfvergiänste den 
förste Tkeol. Profess. Prim. £rlcns 01al| författare af en 
Srensk rikshistoria, som ånnn af båfdaforska^ läses, samt 
författare af en sTeask psalm, som sjöngs i' våra kyr-* 
kor tills 1810, eller fördooklade Tli. D:r Jacobns Gislonis, 
författare af en skrift i allmänna bisforien, en predikant, 
som I 2:ne timmar kunde bålla tisendes nppmärksambet *)• 
Och mindre ryktbare Jnrister ba snttit i våra Facolteter, an 
Decretornm Doct Ragvaldns IngemnndI, som på latin öfver- 
satte den gamla Svenska landslagen, bvilken öfversättning 
ntlindnlngar, som studerat laghistorien, ntan klander, i sek- 
ler användt Och Primas Cancellarlns sjelf är ej heller den 
minst minnesvärde 1 den lysande raden af Academi-Cancelle- 
rer. Ehnra vi ej kanna framlägga silTerbevis derpå, att Ja- 
cob Ulfsson icke blott gaf nit, arbete och omtanka för hög- 
scholans stiftelse, ntan oek materiella gåfvor, lär Ingen be- 
tvifla, att den bäst lönte vid dylikt tillfälle ilck mest bestå, 
för att få sin önskan verkställd. När Lanr. Petri Ner. se- 
dan födde 50 ynglingar, var det väl ett nytt bruk? När de 
Lutherska Biskoparoe ej mäktade sända så många unge män 
till utrikes resor, ursäktade de sig dermed att de ej hade 
lika stora Inkomster som de åberopade katbolska prelater- 
na. Hade dessa ej gifvit exempel, som efterträdare ej mäk- 
tade följa? 

Theologi» Professorernas anseende vid det nya Universi- 
tetet förde åhörare till Upsala från klostren. En Wadstena- 
munks anteckningar, som ännu finnas i Upsala Bibliothek, 
visa att denne klosterbroder der afhört en professors före- 
läsningar öfver Matthsi Evangelium. Äfven kände Pant an* 
teckningar vid föreläsningar af phllosophiske läraren, beiy<- 
'sande Aristoteliska philosophien. Vi hänvisa till B» XXI p. 
331, Ulfstand, Peder Jokan$8on Galle. Rätten att anställa 
en Läkare vid högscholan, lär icke begagnats förrän ett se* 
kel efter anläggningen. Den nye Erkeblskopen och Akademi- 
Cancelleren kan ej ha varit overksam för det Bibelöfver- 
Bittnlngsarbete, som under hans tid visar sig, särskildt i 
Nådendalsklostret, äfvensom i Wadstena, om vi ej få tro att 
de der anträffade Bibelöfversättningsprofven tillhöra den D:r 
Mattliias tillaggda Bibeiverslonen **). Sannolikt skaffade Ja- ' 



*) Se St. K)rrk. sköna lilL 2:dra uppl. p. 115, 116. 

'*) Se XXI B. n. 303 i J. Laarenuon af Wftnea biograpbi Handl. 
rOr. Skand. hist XVIII. p. 300. Anjous Rjrrkoreform. hist. I: p. 147. 



v -, 



336 ÖBHBFOT, Jacob Ol/Utm. 

coi Uirsoii till UpsaU en ocb annan af de i boktryckBlnyeas 
första decennier tryckta böcker, som ånnu utgöra paleoty- 
plska prydnader i detta Europeiskt märkvärdiga UnlTersiteto- 
Bibllotbek. 

Om en student frin Universitetet 1 Jacob Uifssons til, 
hvllken uppväger beia generationer af sednare tiders sti- 
dentcorpser, må vi blott erinra — Gustaf Eriksson (af Wtn- 
ätten). 

Under reformationens första sekel sjönk Högscbolan tidtaisl 
ett oväntadt mörker ocb Boktryckeriet stod länge overksamt. Ji, 
det ser ut, som skulle förmörkelsen InträlTat med Jacobs bort^itg. 

Kanske förlora vi renlärlgbetens prägel genom att ritt- 
vist dela bvarjom ocb enom sin ära, äfven om dervid Stei 
Sture ocb Jacob Ulfsson kunde bil ställda i en förmiDllfire 
belysning Inom vår Unlversitetsbistorla, än Gustaf I och Lai- 
rentlus Petrl, Nerlcius såväl som Gotbus? 

Jacob Ulfsson bar ännu en ära af odödllir art i var lir- 
•domsblstorla, kanske an mera delad af den store fostersosei. 
Boktryckerikonstén är för kunskapernas spridning vigtifare 
an Jernvägen ocb ångan för transporten öfver jorden. Att 
denna konst tidigt inkom i Sverige, var ej utan stort iiiflj- 
tände på landets väckelse 1 litterärt bänseende. Sveriges 
bufvudstad både ett tryckeri 6 år före Portugals, 10 ir 
före Danmarks, 13 år före Spaniens, 23 år före Skottlials, 
30 år före Hollands ocb 31 år före Sacbseus*). Hvem Tet 
buru länge konsten dröjt att uppsöka vår aflägsna nord, oa 
den verksamme nye Erkebiskopen, som bemkom 1470 nel 
tanken att få ett Universitet 1 sitt fädernesland, 1 Rom ku- 
nat undgå att, böra mycket tal om denna upptäckt ocb ^l 
Jiemresan sannolikt passerat städer, der bokpressar redu 
vorol gång? Uti Incnnabula artis typogr. lu Sveda p. 4 
-yttrar sednast den frejdade forskaren J. H. Scbröder, att fe* 
nom J. Ulf88on$, Sten Stures ocb bans gemåls mscenatisa 
uppblomstrade de första tryckerierna 1 Sverige. Soell bor* 
Jade trycka i Stockbolm 1483. Han både året förut tryckt 
i Odense den första 1 Danmark tryckta bok, en berättelse 
om Turkars ocb Chrlstnas krig på Rbodus, bvaraf P. I* 
Möller (Bogtrykkerkunstens bist., Köpenb. 1841) slutar, att 
Jian krlogreste på sin konst ocb från Odense beglfvit sif 
till Stockbolm. När man känner Svenskarnes d. v. nit lör 
korståg mot de Europas lugn botande Turkarne, kan oai 
sluta, att ban kom för att bär utsprida sitt tryckgods (ocksi 



*) Gutenberg öder Gescb. der Bucbdrackerkunst| Leipt. 1840 pi 19. 



/ 



/ 



Ornbpot, Jåeob Dl/Uon. 337 

flDiies ett exemplar deraf 1 Upsala, meo intet I Danmark) 
ocli att ban ej dröjde att sökn en köpare i stort' I Sferigrea 
Erkebfskop. En annan boktryckare J. Faber tryckte i Stock- 
bolm 1405 Johan Gersons bok ^'af DJåfvnlsens fråstilse,^' som 
ir tillegnad Verdoghe^tom j gud fadher ok kerra |fer Jap 
mz gudhs nadh archebiscop j Upsala, af öfVersattaren Ericns 
NIcolal, Canik 1 Upsala — den första på Svenska tryckta bok. 
^Brevlarlnm secnodnm ritnm Ecctesiie Upsalensis^^ (395 blad) 
trycktes hos Fabers enka 1496 i Stockholm på Jacob Ulfs* 
sons föranslaUande. Hans Initialer i rödt å titelbladet bevittna 
det. Han har tillaggt ett långt och lårdt företal (U. v. Trolla 
bandi. 3. p. VIII— XV). Säkert år J. U. förläggare till det 
1 Upsala 1510 tryckta Psalterlnm B&\\åis, den första i Upsala 
tryckta boken, bvarå man ser 'Jacob Ulfssons vapen med örn- 
foten I 2:dra och 3:dje fältet och Erkeblskopskorset i f:sta 
ocli 4:de. Panl Grijs tryckte den i Archidiaconen Doctor 
Ragyaldl bns, Dno Dno Jacobo Begni Suecie primatum & . 
Upsaiensem ecclesie presulatum felicissime gubemante, ^^CnA 
priTilegiis^^ möter här först i Svenska boktrycknlBgens bi* 
storia. Boken synes vara ett verk af den lärde Erkeblska- 
pen. Korta utläggningar åtfölja hvar psalm, ordnade t6t 
den dagliga andakten nr asketiska principer. Införas ock 
Risklé sång, Zachariae sång, flera Angnstinl betraktelser ÖU 
ver Davids psalmer, Aihanasii symbolnm, med iatin^a liym- 
ner, antlphonier och böner. Erinras i fråga om yttersta do* 
men, att då dömas både Påfvar och Gardinaler. Då P. GriJs 
1514 tryckte Scholastlci i Upsala Erlci Nicolal öfVersätt- 
ning af Johannes Gersons lärdom horn man skall lära att dö 
till slälenne saUcthet — vår först tryckta svenska andaktsbok, 
beter det i förordet: ^Thenne bok ok lärdom som fir til att 
lära dö til slälenne salichet var till forende aff några goda 
lärda män . . oppa svensko mangbom godom ok gndelfgom 
månniskiom til siälcgaghn . . . Therfor balTver Verdogblste 
y Godbi fader ok herre Ärchebiskop Jacob y Upsala -r- «« * 
alle menligba olärda foike ok särdelis Sverlgbis- rikis in. 
byggiarom till andeliga nyttogheth och själeune evighe sa- 
licbet^ Hans faderliga godhet hade ock tillsatt några mär-' 
kelige stycken, som voro ganska nyttige och storliga till 
tröst för döende. Man ser ErkeMskopens Vapen. Slntversen 
är (nnder träsnittet föreställande en pilgrim), med ny stafning: 

Gud låle oss sS i jordrikes' pclegrimsrcsan gä, 
Det^W niälte efter döden himmelrikes glSdje (2^. 

Johannes Gerson var en Cancellarins Parislensfs, för- 
ligg«ren en Cancellarins Upsalicnsis. JKissale Eccluim UpsaU* 
BIOOR. LSX. XX UI. . 22 



338 ÖBNBFOT, Jacob Ulfssan. 

ensis lat Jacob Ulfsson trycka 1515 (1 SI 3?) i Basel*). Saft- 
oollkt var den arevärde Mscenaten ej fråmmaDde for tryck- 
nlngso 01 sorgerna, nar den af honom beundrade S. CatbariDas 
legenda ocb Vita S. Bryoolpbi trycktes i Stockholm, ån vis- 
sare, når P. Grijs tryckte 1 Upsala J. Gersons expositlo iU 
Ter botpsalmerna och Dooatus de novo revisns & sumna 
cnra castigatnSi hyarmed Erkehiskopen, såsom Uoder?isaiofs- 
yerkens Chef, knnde skaffa scholorna en låttare tillging tlii 
en allmänt använd scholbok. Men vår E. B. oltåiskade ^ 
blott för folknppbyggelse obh scholnndervlsning. Han både 
ock vetenskapligt Intresse. Som Biskop stadgade Jacob Clfo- 
son på Arboga Concllinm 1474, att vid hvar Domkyrka 
skulle finnas en 30m skref Annaler ocli Chrönikor. Jaba I 
Uniooskrigens historia (p. 437) nämner att Erkebiskop Ja- 
cob iånat sig ett exemplar af Saxos Danska historia att a(- 
skrifva. 

Hen Jacob Ulfsson nitälskade ej blott för lårdom, otu 
ock för praktisk vetenskap och konst. Han torde sjelf be- 
stått de 120 mark (6 Professorers årslön), för hvilka Uu- 
ken Pet. Dasypodins knnde förfärdiga det Inntl 18:de sekM 
beundrade Upsala-urverket, som utvisade dagar och stunder ort 
månens till- och aftagande samt planeternas årliga giaf. 
Det förstördes vid branden 1702. J. U. lät ock oftaa & 
Eriks grafvård måla S. Eriks legenda 1 8 taflor, hvilka ifltiH 
nämnde år prydde Upsala Domkyrka. På de två försti 
taflorna ser man **) Erkebiskopskorset i en sköld och ornfotei 
1 en annan. Första taflan framställer scener från 1160, di 
S. Henrik kröner S. Erik. Andra tafian visar folket fras- 
bärande skatter, der vid Konung Erik svarar: mifai mea saA> 
clunt (för min lefnadskost förslår min enskilda förmögeobet). 
Tredje taflan visar segren öfver Finnaroe. FJerde, harö fil* 
skop Henrik predikar den christna tron för de underkofTade. 
Så ser man kyrkor byggas, Finnar döpas, knäböjda i dop- 
funten, dit ock små barn framföras m. m. Vid S. Eriks U& 
ser man en riddare med Bonde-ättens båt å skölden gentenot 
dansl^a prinsar med de 3 leoparderna å bröstsköldarnc. Af- 
ven landkyrkor träffas prydda med gamla målningar, der öri* 
foten någon gång visar tiden, då det skett ocb sannolikt be- 
kosta ren. I Nora 1 West manland sig man i O. Grans tid 



*) Se Uno ▼. Troils Handl. 3. XXIY. Om Iionrraktet 1508 alt liToki 
Miss. Cps. i Liibecky se Mon. Uller. p. 168. I Daselcrupplagan siar: 
Jassa gratiofissimi Docloris Jac. Ulphonis. 



*•' 



) I Peringsk. Moo. Uller. 



ÖRifBFOT, ätten. 329 

annat in utdrag af Rbyzelii Biskopscbröolka, forsedde med 
mer eller mindre skäliga sidobagg mot bonom — derföre 
att ban tlllbörde sitt århondrade ocb dess tankesätt, men icke 
Tårt sekel ocb våra grundsatser. 

I Diplomatarleroes ocb de störste Urknndssamlingarnes 
tryckningsdecenoler böra vi knnna känna mer än våra före- 
gångare, böra vi knnoa se blstoriens innersida, ocb derjgenom 
bättre begripa dess yttersida. 

Då vi se Jacob Ulfssons makt öfver adlen i Rådet, än- 
der densamma tid Lnods Erkebiskop Birger måste inför af- 
Toge ädlingar bevisa sin rätt att föra lindens blad i en sköld, 
föranledas vi lätt att rådfråga genealogerna, som räcka sa 
mjngen tråd, der andra beräkningar af orsakerna ej förslå. 
J. U. kallas ^^en af Ottesönerne'\ Langfedgarue känna denna 
ätt blott till Herr Otte, en Birger Jarls samtida, bvilken Jarl 
gaf sin dotter, syster till % konungar, åt Ottes son Lennart, 
bvilken då var eller snart blef R. R., Riddare ocb Drotz. 
Det visar ej bän till en bomo novus, enär vi ej känna några 
denne persons lysande bedrifter. 

Ebnrn våra flesta bäfdaforskare envisas att låta slgill- 
samlingarno, som med diplomer kommit till efterverlden, för- 
störas, innan man 1. Perlngskiölds spår uppsamlar dessa drag 
nr vår äldsta skrift — sinnebildsskriften *) — må en di- 
lettant envisas att läsa äfven dessa forntidsrunor. "Ottesö- 
nerne'^ förde en Örn fot, som slägtmärke. ' Den åsigten att 
dylika märken skulle vara fria zirater, ännu länge,, sedan 
riddarväsendet, som bär boll sina torneringar med rlddar- 
alag, laggt denna symbolskriften under beraldlska lagar i 
grannländer» tål, ebnru den menar sig sjelf vara en kritik, 
ej att läggas i den verkliga kritikens degel. 

Vid ätten Ulf bar — n erinrat om Tacfti vittnesbörd, att 
de germaniska stammarne både ferarum imaglnes å sina 
sköldar. Örnen var säkerligen lika tidigt som Ulfven intagen 
bland symbolskriftens tecken. ^^ 

I Danmark både en ätt Örnfoten såsom märke, bvilkep, 
nämnd bos Saxo, som känner från Carl den Stores tid en 
^Urn ex nobill familia Daniea^\ qvarlcfde in i 18:de seklet 
i Skåne. Se bärofvan XXI p. 35». 

Den Svenska ätt, som å Sveriges rlddarbusvägg insatte 
en gyllen örnklo, räknade dock ej anor från den Dariska 

*) Herr Erkebisk., f. d. SlattrSdet Reuterdahl har i Sv. Kyrkohistorien 
liörjat lemna aflryck af de Sldste si|;i!lerDa. MåUe exemplet verka efter- 
följd, innan tiden, som eiler Perlngskiölds dagar visat sin edacitet, hunnit 
allt förUraf 



340 Ornbfot, Jaeob Vlftscn. 

att oglRa personers beblandelse ej var en diMUg syiid,8klli 
excommanlceras såsom kättare, likasåval som de, bYllka i6> 
kade att bår fanns ett belvete ocb som plundrade skep^ 
brutne. Ocb så allvarsamt forråktade Sveriges Erkebiskop 
lag ocb sedllgbet, åfven nnder det Påfvebofvets stygseto 
framkallade reformationen, liksom Franska bofvets stjg^elser 
1 ett sednare sekel framkallade revolotionen. Vid bvar Döt- 
kyrka sknlle finnas en rerormator scbolarlnm. De som sfin 
groft ocb envist, sårskilt vid Gnds namn ocb Chrlsti sir 
eller lemmar, sknlle excooimnnlceras och derom- knogöreise 
upplåsas från predikstolen. Då en reform stadgats pi dt 
möte, som ansågs kråfd af vördnaden för altarsakrameatet, 
att bostien ej bcböfde bvar söndag inbäras på altaret, imC- 
togs åndriogen med stort missnöje af folket. Härvid frai- 
tråder J. Ulfssen en Biskop vårdigt. Som prof tillika yl 
bans brefstil i embetsårender må i öfversåttning anföras dl 
från Arnöa till Domcapitlet i Upsala, som det synes, i M 
skrifvet svar: Jacob med den Gudomliga barmbertlgbettt 
Erkeblskop i Upsala. Vår uppriktigaste förklaring och bels- 
ning tillförene (den bekanta örversåttniogen af pntmUfisl 
Vördige berrar ocb ålskellge bröder 1 Gbristo! Vi ba i dif 
rått edert bref, som innehåller att ett högljudt mummel li- 
res från bönderna i flera socknar deröfver att nattvard»i 
sacramentet ej på vanligt sått alla söndagarne inbåres ttt 
altaret, tilläggande flera förargelsevåckande hotelser, brår- 
före J begären veta, hnru J hören möta sådane deras irri* 
gar och förargelser. Vördige Herrarl Emedan S. Lanreirtll 
fest tlllstnndar, då man hoppas att mänga skola komma ti 
Upsala, så synes oss gagnligt, att emellertid Scbolastlciik 
eller en annan, som erter tnren då skall hålla tal, på nänifc 
dag ville ingå med eder i en noggrann örverlåggning, geooa 
hvilka medel allmänheten kunde öfvertalas att tåligt fördra 
bvad som år helsosamt och af god mening stadgadt till sa- 
cramentets värdiga behandling. Ja, det skulle gagna, itf 
några dylika öfvertalnlngsförsök uppsattes skriftligen, deliie 
i flera artiklar, och sändes de lärdare presterna i h^^ 
hårad, på det de måtte i landskyrkorna uppläsfis från prt^ 
stolen*), och om er behagar att sända oss några djlite 
skrifna kungöranden, skola vi låta uppläsa dem . • . f Fjer<- 
bundra ocb Tlunda g.enem de erfarnare presterna. Och på 
det arbetet att författa nämnde artiklar ej må falla Hr Sf^ 
lasticns för tungt, må han under tiden få ledighet ftin siia 



') Eli njll bevis all prjJikstolar funnos A la réglc fiirc O. PelriKor;. 






ÖRNBFOT, laeob VlfUon. 341 

Tanllga förelåsDiogar; ty Icke ... bor man 1 denna del Tika 
för måogden genom nppbåfVandet af en (Concilii) stadga, då 
sannolikt dietta mammel ej IngifFes af den belige Ande, ntan 
snarare af den gamle flendeos onttrötUlga frestelser, hvll- 
ken, som Ti Teta, alltid efterlangtar och önskat vanbedra 
sin skapare Herren Jesns Gbrlstns. Må edra bögVördigbeter 
(domlnationes Ynsd) kunna 1 Gbrlstl kraft Terksamt befordra 
församlingens lycka och Ingnl (U. v. Trolls Handl. 2 D. 
p. 373.)- 

Är hår Icke förstånd och bjerta 1 förening? Han inser 
ttt eftergift, för mängdens skrik, af det, som var ett allmänt 
beslut af vederbörande, ej skalle gagnat, men han Till ej 
trotsa fördomen, utan med upplysning skingra den. Som 
prof på hans lärdom och — sannolikt — predikostil må ett 
stycke öfversättas nr företalet till Brev. Ups., bvilket år 
skrirvet på en för sin tid ej oberömlig latin, som kan be- 
dömmas af följande stropb: Sacerdotes . . • laicis sanctlores 
esse debeut et devotiores . . . (tamen) sunt abominandis pec- 
catis & criminibus involntl. Qvamobrem nunc seqvitnr ut 
a iaicls spernatur templnm del, contemnantnr sacramenta del, 
eultus & devotio minuanlnr. Et sacerdotlum prlas veneran- 
dam, quod dudum dicebatur & erat regale, nunc vile sit & 
adhnc amplius vilescat et a lalcali populo abominabile de ce- 

tero propter sacerdotum mnltlplicia crimlna reputetur . 

D. å.: 'Tresterna böra i sedernas helighet och hjertats andakt 
öf?ergå lekmän, och likväl träffas prester invecklade i afsky- 
Tarda synder och lagbrott. Deraf följer att Guds tempel 
föraktas af menlgheteo, Guds sacrameuter behandlas ovärde- 
llgen, under det deras antal, som iakttaga gudaktighetens 
öfniogar, förminskas, samt att prestembetet, det förut vör- 
dade, som både kallades och var ett konungsligt presterskap, 
nu blir ringa och sjunker i anseende, ja — så att det af- 
skys af menige man, bland annat för presternas mångartade 
brott. Emedan presterna, såsom vi förut visat, högre och 
framför andra förtörna Gud, straffas de också hårdare, så 
ätt de fleste ryckas hädan genom brådöd. En Garthauser- 
broder har anfört ett förskräckande exempel fråa en Dom- 
kyrka, 1 hvilken 42 kaniker tjenstgjordo, egande de fetaste 
prebender, af hvilka få voro, som under sagesmannens lifs- 
tld ej dogo hastigt och oförmodadt. Och sannerligen, om vi 
upplyfta våra ögon till den H. Skrift, kunna vi förstå att 
sådant måste hända biand prester, ty hvarigenom nägon syn- 
dar, dermcd varder han ock straffad. Visb. XI. Då nn pre- 
ster vårdslöst, ovärdeligen och oaktsamt handhafva sacra- 



342 Ornbfot, Jacob UlfssoiL 

menterna, så förtjena de ock Just att straffas med båoseenie 
till dessa, så att de bortryckas (från sacramenterna) itcbm 

brådöd/^ Derpå förmanas en hvar att ^börja tidsfllr- 

båttringen med sin^ egen förbättring. Det första kjelf- 
medlet vore att bemöda sig om att vinna ett.godt samTete 
och rik delaktighet 1 nåden. Så hånvisas till Parisercanoel- 
leren Gersons c. 16 okn den första sanningen, som år: Herre, 
jag har syndat . • • Den andra: Jag vill med din hjelp fön 
båttring, så att Jag ej faller i synd. Den tredje: Jag Ti 
Inför Gnd och i den helga moderliga kyrkan bikta med ill 
uppriktighet. En sådan kan frälsas, äfven omkando^i 
utan eonfession och pr est • • . Detta efter GersoD. IM 
andra hjelpmedlet: att med en andaktsfnll erinran om Cbristf 
lidande hvarje natt väpna sig, tryckande korstecknet på pu- 
nan, och säga: Jcsns af Nazaret, Jndarnes Konong, såsoaSit 
Bernh. säger i siii ntläggnlng af Höga visan: när Jag kon- 
mer ihåg ett så mäktigt och verksamt läkemedel, forlins 
Jag för Ingen sjnkdomens svårhet tftc. Det tredje hjelj^fneéUi: 
att man i tre bönestunder hvarje dag beder: Psalm IlS: 
Herre! dn har brutit min band etc, dervid glossa ordiBiTta 
må ihågkommas eller desse Gassini ord etc .... Jente: 
'Tår Herras Jesn Christi frid och kraften af hans lldarfe'' 
sättes visserligen, enligt katbolska orthodoxieo, korsets tec- 
ken, Jnngfrn Bfari® integritet (som betingade, i den Meo 
mening, Ghrlsti menniskonatnrs syudfrihet), öfverskriftei tf- 
van Christi kors, såsom ett vapen mot synliga och osyilip 
fiender med mera; men ej möta vi här den crassaste kloster- 
orthodoxlen från denna tid. Statsmannen kan ej alltid si- 
gas fnllt hemma, der theologen framstår. 1495 sänder bu 
S. Eriks baner mot Ryssen och 1497 ett refben, taget nr S. 
Eriks silfversarkophag, mot Torken. Det sednare ombads if 
en pållig Legat med stor ifver. När J. U. öfversåtter Ger- 
son, som är en af mystiska theologiens hnrvndmän, e%s ^ 
skäl att antaga, det vår Erkebiskop tillhört samma scMa. 
VI ha dä, för hans bedömande såsom theolog, anledDiof t^ 
erinra, det Gerson kallats Doctor Ghristianisslmns bland d*- 
ctures snbtilissimi, angelici etc, och att Gerson, enligt den 
philosophlens historiker, som sist bedömt honom (E.A.S€lii«- 
der i Randbok i phiJos. historia v. 2: p. 583—586), "faltit 
den mystiska theologien såsom en ferfareuhetsveteuskap,grii>- 
dad pä den inre erfarenhet, som fromma själar baiva oi 
Gnd och det gudomliga väsendet, eller det hvaraf Ingen itoi 
dem kan hafva en äskådulug. Han drogs deraf till den si^^ 
slutsats, att om philosophien är den till vetenskap appWJ^ 



OnNBPOT, Jacob Ulfiion. 343 

erfarenlieten, så ar den mystiska theologlen den sanna pbl- 
losopblen, b?IIande på en Innerlig förening med 6nd, bvarl 
menniskan liknar ett lyckligt barn vid den gndomllga vis- 
betens moderliga bröst. Han antager dock. noder detta bvl- 
lande: tankande, meditation, contemplatioo, begär, sinnes- 
andakt ocb ekstasisk kärlek, ansiotande sig bari till åldre 
mystici, men ej ntan egendomliga bestämningar.^^ 

Då vi längre fram få lära känoa politikern, knnna yl 
ej neka oss der se spår af beröring med den tbeologl,som bos 
så många ntöfvat ett förädlandis ioflytande på cbarakteren. 

Som Erkebiskop måste Jacob vara renlärig katbolik, om 
den enskilde mannen an både af mystikerna bemtat åtskilligt, 
aom kyrkan ännn ansåg såsom prlvat-tankar. 

Från 1471 d. 10 Jan. är bans äldsta oss bekanta em- 
betsskrifvelse. Han ntgaf då ett aflatsbref för kapellet Tid 
Kopparberget. Jacobns diylna gracla & mlseratione Arcbl 
Ep. Ups. skref nn ett blomstrande språk: Splendor paterac 
glorlse, qnl sna mnndnm illnminat InelTabill Glarltate, pla Tota 
lldellnm de clementia Ipslns majestatis sperantinm tnm be- 
nlgno favore proseqnitnr, cnm devota Ipsornm bnmilltas san- 
ctornm meritis & precibns adjnvatnr. Aflaten lofvades blott 
ven poenitentibus & eonfessis. 

Man må ej tro, att t. o. m. nnder Påfvedömets utbildade ble- 
rarcbl oppositionsandan knnde ntestängas. E. B; Jacob både 
en ledamot i DomcapKIet 1470 Salvo Petri Windrnfva, kyrko- 
präst 1 Weckbolm, som ej blott satte sig i opposition mot 
Ordföranden 1 kapitlet, ntan bekäode sig såsom öppen flende. 
Påfyen måste slntligen med en bnlla tysta den motspäastige 
kaoiken. (E. M. Pants Förpl. 1 Sv. Hist. — J. E. Pants Ups. 
stifts berdaminne III: 357.) 

Märkvärdigast är dock vår Erkebiskop såsom politisk 
person. Vi gå nn att framställa bonom på, detta fält. 

Det är svårt att gifva ett namn åt styrelseformen I det 
fflonarcbiska Sverige under Jacob Ulfssons primat 1 Råds- 
kammaren. Knngen erkändes, men förjagades vanligen med 
skåcktor ocb knlor, ebarn man ej valde någon annan i stäl- 
let. En Riksföreståndare ^^kestes^\ som egentligen skulle 
ega yerkställande makten, då Riksens Råd lagstiftade ocb 
beslöt. Detta Råd var sammansatt af Biskopar ocb de mest 
betydande godsegarne, som alla voro af adel, men som visst 
ej uppeböllo sig Jemt der Riksföreståndaren bodde, utan mötte 
på vissa - tider I olika landsorter vid s. k. berredagar ocb 
möten. 'Då te återreste till sina bem, verkställde Riksföre- 
ståndaren deras beslut, ntan att, som det synes, regelrätt 



I 

844 ÖRNJBFOT, Jacob DIfuon. 

rådfråga sig vidare med någon, om ej med brkeUskopei, 
som föreställde Rådkammaren, såsom den förste bland dm 
tedamqter. Hen när Riksföreståndaren ej ville följa Rådets 
besint, eller råtta sig efter Premierministern, Vördige Fadres 
i Upsala, så uppkallade Riksföreståndaren bönderna till bar- 
sprak — ^ eller nppror. I sednare fallet röfvades prestf^- 
dar, plundrades biskopssäten och nedhöggos väpnade skaror, 
hviika rådet — lagstiftande makten — . sände emot verk- 
ställande maktens utvalde. Då blef Rådet konungskl ock 
inkallade Konnngen. Men också Erkebiskopen förstod att 
vända sig till allmogeu med burspråk ocb bref. Bonden bal^ 
ån det ena partiet, än det andra, röstande ofta med deo, 
hvars öl dracks, men fick emellertid en politisk uppfostran, 
som ån i dag gör svenske arbetaren till den vigtigaste b^ 
ståndsdelen 1 den svenska medborgerliga makten, så a^tt istet 
land torde kunna framvisa så många CIncinuater från plogen 
som Sverige. 

I XVIII D. af Handl. rör. Skand. bist., utg. 1833, f5r^ 
kommer ett Registratur å publike ärender, som blifcit for- 
handlade mellan Riksföreståndaren Sten Sture d. iL och Er- 
kebiskop Jacob Ulfsson. Då man läser densamma, kan man 
ej undgå att fatta mycken aktning för Senatens Capnt, äl- 
ven då sympatierna äro starkast för folkets mao, bnsbåils- 
andans representant Herr Sten. Att rådgifvaren var prest, 
må ur protestantisk synpunkt beklagas; men fanns ingen 
skickligare rådgifvare bland lekmän, så var ju bättre att 
goda råd fingos i Upsala, än att de ej kunnat fås någorsti- 
des i landet. Vår tid bör väl kunna opartiskt döma öfver 
en prest i regeringen, då man kan presentera Biskops- 
förslager af n. v. eller f. d. Regeringsledamöter, utan att ni- 
gon finner något katbolskt derh men alla säkerligen söka 
bålla sig iped biskopar af dylik erfarenhet — så läoge ske 
kan. Som prest uppbörde Ottesouen ej att vara SrenA 
och kunde ju sämre aiiväodt sin klokhet, än som nu skedde. 
Vid slutet af vår berättelse må läsaren svara om ban ej mer 
ån en gång vid betraktelsen af det sätt, bvarpå Jacob lyHer 
sitt rådgifvarekall under partitiderna i slutet af 15:de seklet, 
kommit att erinra sig Axel Oxenstjernas sätt att fylla en 
liknande plats Inför Drottning Christina, sedan krafterna i 
styrelsen söndrats i partier. Må én sammandragen recit tS 
ett och annat bref visa oss Innersidan af mången histo- 
risk väf! 

I ett bref af 1494 tillrådes Sten Sture att ändtllgen hålla 
sig Vid det, som samtyckt blef i Stockholms möte samma ir. 



OaEVBPoi^, Jacob Ul/Ésim. 345 

Rykten gingro I WesfmaDland och lialarne om annat. Ttenne 
ryktesntsprldare oämnas, som borde förmanas att ej bland 
allmof en tala det som störde endrägten ocb kårleken Inom 
rådet Den, som annat rådde, betraktade b?arken det all- 
mäona eller Stnres eget bästa. Mötet både tillskrifvit Ko- 
nungen om sin öfverenskommelse. H?ad aktning skulle även- 
skarne bos konungen vinna, om ett annat ?erkställdes7 
Säkert skulle K. Hans, om ryktet bann bonom, ej till Sve- 
riges förmån inverka på Ryssland, hvarigenom Finlands lugn 
ocb säkerbet blottställdes. Följande dagen kom ett nytt bref 
till Erkebiskopen från Sten Store, framfördt af Gardleknen *) 
i. Stockbolm, rörande ett rykte, att Sten Store skulle vilja 
föra in K. Hans mot Rådets vilja; bärpå svarade Erkebiskopen 
burn br Sten dagen förut skrifvit om ett belt motsatt rykte, 
men E. B. ansåg bäst att, i frågan om Konung Hans, Riksföre- 
ståndaren ocb Rådet voro alldeles enlge, antingen ban na 
skulle inkallas eller icke, slutande: ^^men bo låter annat 
rykte gå, ban är den der vill veta Sveriges inbyggares, och 
sitt eget förderf. Eder härmed Gud allsmäktig befallandes.^* 
Tvenne bref från JSten Sture till Erkebiskopen kommo sedan 
på samma dag. Äter uppmanas till endrägt. Allmogen borde 
undervisas, att denna endrägt finnes, genom burspråk, der 
oifentliga bref kunde uppläsas. Felet låge ej bos Erkebisko- 
pen och Rådet, om oenlgbet uppstode. Åt God borde hem-, 
ställas hvad som vore hans vilja rörande Konungens inkal- 
lande. En annan gång skref Erkebiskopen till Hr Sten bura 
Frn Sigrid (Baner) begärt med gråtande tårai hjelp till Nils 
Eriksson (Gyllenstjerna) i Finland. Han påminte, huru Rå- 
det 1 alla möten uppmanat Herr Sten att skydda Finländska 
gränsen ocb undantränga Ryssarne. Erkebiskopen ville sjelf 
lerana ' all möjlig hjelp. ^'Bättre vore, att den alldrig vore 
födder, som bär ej sfige på vårt lands bästa.^^ I anledning 
deraf att Hr Sten sagt om Nils Eriksson, att han, som hade 
borgen i län, sjelf finge befästa Wiborgs stad, dermed ville 
Herr Sten sig ej befatta, utropar Erkebiskopen: ^^Käre Herr 
Sten! J fån icke släppa bandlöstr^ Nils hade ej ensam er- 
forderlig makt, äfven om han uppburit något af sitt borge- 
län. Denna fråga var rlksvigtig. Erkebiskopen skulle gerna 
tillskrifva Biskop Magnus i Åbo, som nog skulle göra efter 
sin makt. Men den kunde ej vara så stor. Herr Sten hade 
litet hört på Erkebiskopen och R. Råd, som manat godt för 



*) Magister FranciscaDorum. Eo sfidaOi D:r Ryling, var K. Ctrl YHIis 
Kansler. 



346 OawfiPOT» Jaeob tJlfuon. 

bonoiD. Vil sinde Herr Sten d^t ndofVäde öppna brenrel tUl 
Svennerna på Stegeborg, men lians eget Inse^rel, som oek 
var ntlofVadt, fanns Icke dernnder. Hvllken verkstålllgkel 
knnde då f^lja, når Sten, efter R. Råds befaUnlniTt b<da 
Kronan i rärje? BiskQp Henrik 1 Linköping både da^en 
fornt skrifvit till Erkcl^skopen om Svante Nilsson bcb Si/t- 
gelM>rg. ^Täckes eder efter denne gode berres ocb flere 
gode mans råd låta Svante bebålla Steg-eborg ocb dess Jan t 
detta år, så följer mycket godt efter, ocb mycket ondl för- 
bindras.^^ Dermed stoppades mången mans mnnn både larl- 
kes ocb ntrikes.' Tvedrägtsryktet sknHe så förlora sig. 
Med enigbet komme kraft att skydda Finska grränsen. Svan- 
tes far var dock Kounng Carl ocb riket, till mycket ^aga. 
Svante kan få betala sin sknid ocb bli er förbnnden. Aldrig 
ges bittre tillfälle att aflågga strängbet ocb ovilja. ^^Haden 
J följt R. Råd efter med de Linånder ocb många andra ären- 
der ntan stränghet ocb bitskbet, då både vi alldrlg Jfomoit 
till den fara 1 Finland, som nn år.^^ Följes ej bar Rådets råd. 
så komma vi i ^örre bekymmer ocb förderf. 

I ett följande bref klagas öf?er, att Hr Sten ej ansåg 
sin belsa medgifva örvergång^ till Finland. Gobben Jacab 
sknlle gerna, om det till något gagnade,' personligen skynda 
till denna landsändas undsättning. ^Täckes eder att skrift 
den nyvalde mestern (för Lifländska ridderskapet) till nåfra 
vänligra ord, att J vill vara bonom en god nabo, det skiUe 
bafva en god verkan.^' Så knnde Gnd foga, att Grotförstea 
(Storfnrsten) ar Lettogen (Litbanen) ocb Lifländske liirai' 
staren flngo de ryssar något att göra i vinter, så flömde de 
den landsändan Finlandl, som nn så vådllgen är ntsatt J 
skrifveu om Blspens i Abo stora renta af sitt Biskopsdöne. 
Icke 8 eller 10 sådane Blskopsdöme som Upsala, ba så stor 
renta som J omskrlfven. Knnde det bevisas att K. Haas 
stämplade till vårt värsta i Moskan,.så borde det ibågkom- 
mas vid nästa Kalmar möte ocb kungöras i Rom. Men u 
är bäst ej yttra misstankar, dels på det att skepp må oäsla 
vår töras komma in i landet (der man antager allt vara 
fredligt), ^els för andra orsaker sknil. J klagen öfver vårt 
stränga bref. Men betänkas må, bnrn vi dervid både ögat 
på ställningen i Finland, på det som förelnpit mellan er och 
den nn döde Härmästaren i Liriand, på ert sätt att mottaga 
den som till er förde bref från den nye Härmästaren, bvilkel 
bud J snöp^)gt afvisten, sedan J'med strängbet ocb vrede 
bonom tilltalat. Detta tycktes oss illa vara. Vi förstå väl 
att andra tala ocb skrifva till er i en belt annan anda ock 



Ornbpot, /aeo5 Vlfiåofk 847 



livad J greroa liöreo. Meo vi skrinra h?aa vi nknlle skrlfVa 
till en väD odi k^öttslfg broder, för att förekomma spllttrfag 
ocb tvedrågrt. Nog kunna vi låta bH att skrirva dylika 
**korta^* bref; men om der kände följa något godt af vår 
tystnad, knnnen J sjelf betänka. J bafven aldrig ftnnit 
oss med något löst tal eller balfva ord, ntan med Gnds bjelp 
ba vi nppenbbrat allvar ocb stadigbet, som en tro man egnar 
ocb bvarken J eller andre beböfven tvlfla att vi så göre, 
så Hinge vi lefve. I bvad måtto vi knnna vara eder ttll bi- 
stånd, så göre vi det alltid gema. 

1495 på 13:de dag Jnl skref Erkeblskopen till Svante 
Nilsson m. II., ^om på Sten Stnres vägnar besökt Erkeblsko- 
pen. De gode männen förklarade först, bnrn Hr Sten gema 
sjelf velat komma till tals med Erkeblskopen, men hindrades 
af sin ögonsjukdom. De knnde emellertid å Riksförestånda- 
rens vagnar förklara, att lian bvarken ville göra Erkeblskopen 
eller dess tillhörlgbeter intrång, bvarken ofreda Staket eller 
andre S. Eriks gårdar. De bössor, ban gjatit, gälld^ bvar- 
ken S. Erik eller några värdiga fäders eller andra gode 
måns argaste, som ryktet gick. Herr Sten skalle med llf 
ocb makt afvärja allt, som väpnade sig mot kyrkan. Erke- 
blskopen svarade sig ej tro ryktena, ntan lita på Hr Sten, 
6om sin gode vän. . Han både ej att frnkta någon i landet; 
Således hade han, allt efter herredagen I Stockholm, hvar 
dag gått 1 kyrkan och annorstädes i staden, med blott 4 å 5 
obeväpnade personer i sällskap, hvar dag hade hans portar 
stått öppna ntan ^'portbålP, så att både fattige och rike, 
som ville 1 något ärende tala med honom, knnde ingå, såsom 
nn sednast Herr Stens - svenner, som kommo med brefvet. 
Det misshagade honom dock att nn höra utspridas, att Crke* 
biskopen och några R. Råder ville, ntan Herr Stens sam- 
tycke, ha Knng Hans in 1 landet. Erkeblskopen blandade 
sig éj i denna fråga, lemoande den till Herr Sten och Ridder- 
skapet, som, om ofred nppstode mellan rikena, först flngo 
våga kindbenet och lifvet. Herr Sten var ock den förste, 
som samtyckte Kalmare- och Lydöse dagtingan, hvllka lydde 
på Konung Hans, så att honom skulle fullt göras, ocb sade, 
att han ville hålla bvad han beseglat som en Dandeman och 
att han kade foTt sjöbladen ärligt som en Dandeman och sA^ 
dane ville han lägga dem i grafven*). Svante Nilsson, Nils 
Fadersson, Knut Eskllsson och Sten Turesson, som ^å voro 
t Rådet, kunde det bestyrka. Erkeblskopen hade befäst 



*) Han hade ncml. ingen soo ^t lemoa siU vapen, de 3 Njrmpbaea-bladcn. 



848 ÖRNBPOT) Jacob tn/kam. 

Staket, det var aannt, men i en tid, der si lätt oMd kaode 
uppstå, beböfde kyrkans mån en befäst ort, der de kunde 
skydda slgr, då fiender bröto flram. Var det bra, nir under 
ofrldErkebiskoparne beböfde fiy till Wlsby eller andra säkra 
ställen ocb vara borta från sitt altare, så långe örllget stodT 
Kan det ej gagna att Sveriges Erkeblskop är i tillfälle att 
från sitt Ståke arbeta på allt det till kårlek och fredsamket 
drager? Det är lått att såga det Biskoparne skola vara Tid 
sina kyrkor och ej på sina fästningar, men kan det ej rara 
riket till gagn och Christendomen till styrka, att Blskoparne 
ha ett tak att Inta sitt hnfvnd fritt under, så hår i landet, 
som 1 deo bela chrlstenbeten, så att de ej, ?id anfall, be* 
höfva gå i skogen eller rymma nr riket, ntan kunna rara 
riket under ögonen? På Herr Stens fråga om allmogea 
borde vidtalas för det möte, som i Kalmar skall besökas, 
svarade ErkeMskopen, att vidtalande borde ske, sättande till 
Herr Steo, antingen Lagmänneo skulle vidtala folket brår I 
sin lagsaga, eller om Riksens Råd skulIe^ sammankomma ocb 
kalla allmogen tillhopa. Frågades ock om råd, hamvida 
Ständerna borde kallas till mötet i Kalmar. TlIlstyrktesL 
Äfven begärdes råd om många andra angelägenheters bästa 
uträttande, der korta, klara svar gåfvos. En rådgifvare, som 
efter sådana allvarliga bref, som Erkebiskopens, ändå tlllitas, 
måste vara oumbärlig för sina losigters och sia betydelses 
skull. Svante Nilsson,' som na for till Erkeblskopeq för att 
få råd åt Sten Sture, lärde sig emellertid riksstyrelse i en 
god scbola. Det ser ut, som Jacob Ulfsson utan namn af 
Riksföreståndare, varit det vida mer än hans företrädare, 
som ville bära det namnet. 1405, Tborsdagen efter Distin- 
gen, inträdde Herr Sten i Upsala Domkapitel, liksom för 
att göra räkenskap för sin styrelse. Han sporde om haa 
någonsin under sitt Riksröreståadareskap gjort den helga 
kyrkan, Klerker eller deras hjon emot i någorhanda måtto, 
ty då ville han det ersätta. Kapitelmännen tego, men Herr 
Jacob svarade, att han intet förnummit annat än godt för 
kyrkan af Herr Sten, undantagande Hammersta, till hvllket 
Upsala Domkyrka hade rätt. Herr Sten förmente sig dervld 
ha följt Sveriges lagbok. Då han sedan förnyade sin fråga, 
sade Domprosten, att, såvidt han visste, hade Hr Sten varit 
en god herre och mild föreståndare. Derpå begärde Herr 
Sten Gapituli bref under dess insegel och Herr Jacobs bref 
under hans insegel, och så lofvades. Herr Sten erkände 
att ErkeMskopen varit honom pch riket och rådet som en 
trofast herre och fader med ord, råd ocb gerning. Derpå 



ObnbfoTi Jäwh VifUon. 340 

begärde Erkeblskopen Hr Stens bref med insegel, som också 
lofrades. 

Sedan blef åtskilligt samta^adt. Hr Sten erinrade, bnrn 
ban på berredagen i Telge begärt att bli föreståndarskapet 
qvitt, men att man öfvertalade booom att fortfara. Likväl 
betogs bonom dervid makten att taga något slott ifrån nå- 
gon ocb att sitta i dom ocb ritt. Detta kändes som ett 
betänkligt binder för en Riksföreståndare. Erkebiskopen 
svarade, att då man bnndit Konungen, så att ban ej skulle få 
tåga någons slott, utan alt ransakning ocb dom, af Riksråder 
1 det Biskopsdöme der slottet låg, förntgått (deri Sten varit 
enig med Mötet), så måste detsamma Jn 'gälla för den, som 
Tar i Konungens stad ocb ställe. Det var ej att bindra en 
laglig makt, utan att förbiodra andras förderf, sådant som 
uppstod, när Konung Cbristopber gaf den, ban ville för- 
derfva, ett slott, som ban snart tog från denne ocb gaf till 
en bans gode vän, bvarpå de blefvo bvarandras fiender (och 
begge konungske, för att genom konungens makt skada bvar- 
andra). Att man ej ville ba Riksföreståndaren tillika till 
högste domare, afsåg Ju afvärjandet af en likadan fara, så 
alt Råd^berrar måtte dömas af sina likar. Dermed söktes 
ej edert förbindrande, utan beredandet af klarare rättegång 
för andra*). Herr Sten både talat om ett förbund som R. 
Råd gjort sig emellan, att försvara bvarandra. Deröfver 
må ingen undra. Herr Sten talade Ju sjelf om buru lätt en 
ny Engeibrecbt kunde komma, mäktig att resa upp 20 — 30,000 
bönder, riket öfver balsen, och när Rådsberrarne slöto för- 
band, att i slikt fall stå en för alla och alla för en, så slöt 
Jo Herr Sten sig ock dertlll. Då förklarade Herr Sten att 
han ej sagt 20—30, utan 7 å 8,000, ocb nekade att sJelf 
hafva ingått i förbundet. Erkebiskopen erinrade sedan, buru 
rykten nu spriddes^ att Erkebiskopen skulle arbeta för Ko- 
nung Hans, ehuru Erkebiskopen ej var vid Kalmare möte, 
der Hr Sten var, som sjelf beseglade, att Unionen skulle 
fortfara mellan de 3 riken, Sverige, Danmark ocb Norge; 
men Erkebiskopen erkände att ban sedan gillade hvad som 
1 Kalmar beslutats. Vid mötet i Nylödöse var Erkebiskopen 
eJ heller; men det erkändes att Biskop Brynolf både rätt 
att nnderbänga bans insegel. Då Hr Sten i Stockholm till- 
sporde Erkebiskopen hvem han ville hafva till Konung, erin- 



*) Yl aro (lock ej visse att lia ratt kunnat fatta meningen i conccpt- 
boken; men den meningen nynes ftiresväfvat Erkcl)i.skopeD; att vcrkstUl- 
landc makt ocb Domarmakt ej borde vara förenade. 



360 OäHBFOT» Jaeob Ulftum. 

rade Erkeblskopen, alt han UoU s]rarat: Kåre Berr Steal 
den som Yarder Konnngr öfver Sverige, lian varder intet mUi 
domare eller min rättare och icke heller öfver desse andre 
värdige fäder och herrar, som Biskopar äro, eller åderns 
klerkerl; men han varder eder domare och rättare. BHfver 
han ej god, ntan kommer drllg i riket, si aren J desamae 
som fån sätta kindbenet mot, derför bör eder första rösten 
gifva till hvem som skall varda Konnng, ty det gäller eder 
mest oppå. Den som är eder god för Konnng, han skall 
vara mig god för Konnng. Så röstaden J först och sedai 
Jag och de öfrige i Rådet. Är det ej som Jag vberättat? Då 
sade Hr Sten: Det J sagt är sannt. Jag har ock i Dalame 
och på Enköpings marknad förklarat er ej mera skyldig u 
andra 1 Konnng Hanses val. 

Herr Strionholm anför talet om att Kungen var Herr 
Stens och Riddarnes, men ej Erkebiskopens och kleresiels 
^^domare och rättarc^^Ov såsom ett bevis på hlerarcblens 
svindlande högmod, att ej anse sig stå under ett lands ko- 
nung. Läst i sitt sammanhang, lägger det dock öppet, att 
Erkeblskopen dermed blott sökt en undanflykt för att kuma 
undvika att rösta före lekmännen, erinrande huru landslagea 
gjorde dem mera beroende af en kung, än kanoniska lagea 
då gjorde presterna. I religionsmil lade sig Ju ej kungei 
såsom ^^rättare'^ lika lätt som i riddarhvärfven. Som "do- 
mare^' i dylika mål, kunde han ej uppträda. Hvad hade 4å 
Påfven betydt? 

Nu Ingick en tid, då Ottesonen Jacob Ornefot blef t t 
Riksröreständare. 

I början af November 1495 skref Sten Sture tiU Jacob 
Ulfsson i en mycket nedstämd ton: Hnmlli recommendacione 
reverentiam & salutem in Dno semper premlssas. Käre Vör- 
dlgste herre, besynnerlige gode vän! Värdigas eder. nåde 
viUa veta det Jag är nu alldeles redo, så att Jag aktar t 
den h. tref. namn att lägga här ut från byn (Stockholm) 1 

dag (med flottan och krigsfolket) och tackar jag och 

desse gode män eder nåde och desslikes eder nådes ärliga 
Capitel ödmjukt och kärligt för den värdige helgedomen 
^^Sancte Ericx^' baner, som eder nåde nu sände oss hit med 
de värdige berrar pocthor Mattea och Doctor Eric **). — 

*) WaiaittejM hut Inledn. p. 35. 

**)- Banerel förlorades i striden. Decrel. DocU ItfaUhias, fönil Archi- 
diac. i WexiÖ, sedan i Dpsala. Troligen ar D:r Erik Domprosten Érici» 
Andres (Baner). 



ÖRMHFOTi Jacob infiim. 361 

SJre Tårdfgste berre! sänder Jag oq eder nAde det dppDa 
iref, som eder nåde var begärande, nppå eder nådes oeli 
[lapitali Tägnar,ocb vill Jag na skrlfva UI] den värdige herre 
Uskop Cort i^ Strcngnäs om detta bref nnder riksens kläm- 
na *)• Ocb befaller Jag no l denna min fråuvaro Gud allsm. 
S. Eric och eder nide detta rike, dessiikes min kära linstra 
>cb allt det goda Gnd bafver mig nnnat . . . Känner det Gåd, 
itt den man är icke i verlden, den jag sätter bättre tro till 
in till eder nåde, och vill Jag alltid vara eder nåde tilt all kär- 
Ig vilje och bistand. (Derpå ursäktas att de 3 Riksrådens 
SLnnt Eskilssons, Sten Tnressons och Sten Christerssons si- 
l^iller ej finnas nnder brefvet, 2 ha icke sina till hands och 
len 3:4je hade tappat sitt vid Kalmar sistliden sommar.) 
lag tackar ock eder nåde ganska kärligen för detsvafvel 
leb bly eders nåde sändt. Jag vill med Gnds hjelp dela 
let med Ch ristenhetens fiende det yttersta God gifver mig 

lid tiil • . Rörande så hafva desse gode män alla 

»mtyckt att efter detta rike är eder nåde anbefalldt i min 
^ånvaro**\ är det i eder makt att göra som eder sjelf 
äekea. Hvad tidningar Jag framdeles i denna resa kan för- 
bara, dem vill Jag eders nåde gerna tillskrifva och I hvilken 
nåtto Jag kan eder vara till all vilJe, gnnst och kärlek, gör 
Mg alltid gerna. Härmed Gnd och S. Eric med lif och själ 
svionerliga befallandes. Snarligen skrifvet på Stockholm 
loder mitt Insegel Anno XCV (v. Trolls Kyrkohandl. IV: 
178 f.). 

Den nye t. f. Riksföreståndarens omsorger sträcktes ända 
ill litterära frågor. Han sporde att Knnt Posse hade flrån 
?ohlen skaffat sig ett Jndicinm astronomi» om ställningen i 
Ryssland och det af dem nyss uppförda lägret vid Narva, 
ivaraf en Oecaa 1 Åbo anmanades att skaffa ep copia. Men 
let grnmlades snart åter mellan ordinarie och vice Riks- 
öreståndaren. Tiil Biskop Magnns 1 Åbo skref Erkebisko- 
len bnrn orimlig Herr Stens misstanke mot Erkebiskopen 
^h Svante Sture var. Erkebiskopen knnde väl ej vara så . 
ininnig att nu arbeta för striden inom landet, då vi för 



I 

^ 



*) Var således Conrad Rogge Hr Stens Canceller? 

*') Yar det mi det sigill gjordes, hvarom Iftses i Sr. Konvers. Lex. IV. 
I. 227, cUer alt Jaoob Ulfsson med delta följde Jöns Bengtssons exempel, 
lU afbiida sig som en Kung med krona, spira och riksäpple? Detta, 
itempel hade dfi Joh. Jcrechimi, Johannes HaqWni, Olaus Laurentil och 
Vio. Ragvaldsson gifvit Jöns Bengtsson. Men var det c(i Konung Erik 
I h» bUd, E. Bisperna na insatte, dä de förut iJUige insatt sina egne 
Mlder? 



S52 ÖENBFOT, Jaeoh VVUtm. 

både Danmarks och Rysslaods skall si Til beliofde enlglMl 
Erkeblskapen både aldrlgr varit revoIatlonÅr. Att na leima 
rikets försvar, för att försvara sin makt bemma mot STanie, 
var en orimligbet. Ville Herr Sten utsprida det ryktet, fiir 
att få skål att lemna Finland? — Så skedde emellertlii, o^ 
vid midfastan 1407 skref Erkebiskopen och Rådet, eller låag 
beredelse, till Herr Sten, barn, 1 anseende ttll den skada som 
skett i Finland, de i all vänskap och kärlighet ville app» 
såga honom på alla Sveriges inbyggares vagnar höfridsnais- 
skapet, hvarom skrefs 1 ett bref till Konnngen på Daaski 
(dock skrifvet af en svensk) — en finess, som ej bör l&å- 
nas obemärkt, der Rådet begärde att han ville ntao all skat»- 
mål efter besluten It Kalmar och Nylödöse blifva herre ed 
Koonng i Sverige ^^sa framt oss varder holllt Ihet oss er 
loffvet oc bebreflTvet i Calmarna recess; oc hvad vlj kaaae 
göre i eder nadis oc thesse III rikes bestå oc bestaadighct, 
thet til friden kan vara, ther lere vij villige til.'^ Uoder 
tiden sknlle Erkebiskopen, Svante och två af Rådet regera 
riket. 

Vid detta tillfålle handlade Icke blott R. Rådet, det ar 
adlen, hvilken synes nog enhålligt trådt emot FolktriboBCB 
Herr Sten, med Erkebiskopen såsom Gapnt I den stora adels» 
familjen Rådet, ntan ock Stockholms rådstuga, ty dagen eflcr 
Midfastosöndag mötte ^Borgroåstarne och (de) 24 (äldste) af 
menigheten i Stockholm, och deltogo 1 nppsågelsen — i afl 
vänskap och kärlighet, det förstås — af höfvidsmannadöiaei 
— ^'å menige riksens inbyggares vägnar,^^ hvaremot försvar 
ret på Finska gränsen öfverläts Herr Sten. Allt skedde — 
det var klart -— på det han måtte destÄ bättre knnaa be- 
skärma den nödställda landsändan. Man igenkänner Jacob 
Ulfssons finhet och fyndighet. Men Hr Sten, oaktadt baa 
mer än en gång förklarat sig vilja bil regementsbördan qvltl, 
åtnöjdes ej med det kärleksprofvet och hade ingen åtrå efler 
hjelteäran på Ryska gränsen. Han kräfde ett möte, 
knnde nttala hvad riksens inbyggare sjelfve ville. Och 
nppsköt derföre det fnlla afgörandet till S:t Olofsmessaa i 
Stockholm, dit hvar Lagman sknlle komma med 6 Mborae 
och 'S odaibönder af hvarje lagsaga. Uteblefvo några, skatte 
dock ej skotsmåi längre medgifvas. Emellertid fortsatte Herr 
Sten att styra -— och rådfråga sig bos Erkebiskopen. R. R. 
Sten Thuresson sändes snart med 9 frågor, på h?ilka haa 
fick Erkebiskopeos svar, som nedskrefvos jemte frågoraa. 
Herr^Sten lofvar att sända krigsfolk, som knnde hindra Rys- 
sarne att tränga in i Norrbotten, yttrande sin tro, att 



öiuiBPOT, Jacob UlfÉåon. 35S 

daf Ylssa sfindnlngabod skulle hlona fram. Erkeblskopen 
avarade att för sådaa tro och tröst uraktlåts alt' sända krl- 
l^are från Kalmar directe till Wiborg och derföre blef Ka- 
relen och eii del af Nyland förbärjadt af de Ryssar, önskande 
till Gud att ej nu måtte ske sammaledes. Så handlades om 
iredrågten bår hemma. Erkeblskopen 'hade den ej begynt 
och ej gått längre än han var nödder till. Hade Herr Steo 
följt goda råd rörande Finland, Lifland m. fl., i stället för att 
^'predika för den menlösa allmogen, som Intet vet af sanne 
fdrhållanden,^' om tvedrägten här hemma, så hade ridder- 
skåpet och adleo sändt hjelp h?ar från sin ort och der ej 
behöfts lägga på den fattiga allmogen den tunga, den nu 
måst bära, ej heller hade allmogen då behöft att bekymras 
ned sådane ärender, som äro för dess förståndskrafter för 
svåra. ^'Måtte den, som tvedrägten vållat, förbättra den 
skada, som skedd är, och stilla det onda, som på färde är.^ 
Sin dagtingan skulle Erkeblskopen hålla; men han hade Icke 
tänkt uppresa någon allmoge. Allt som kan föra till blods- . 
utgjutelse, är honom mycket emot. Tänker Herr Sten lika- 
ledes, så sker ingen ^^blodstörtning^\ Så länge Erkeblskopen 
får råda och bltfver vid sin makt, skall icke något förderf- 
vaade begynnas. Uppsägelsen var både R. Rådets och Borg- 
■ästarnes och de äldstes 1 Stockholm verk, som aldrig skett, 
hade deras råd' (om skyndsam och kraftig undsättning åt 
Flnuarne) följts. EJ var det vist att blanda allmogen i stri- 
den. Gud gifve att det icke blefve sannt, som somliga säga, 
att om allmogen skall skilja herrarnes träta, så sätter den 
begge partierna vid bordändan (och sig öfverst?), så görande 
dem lika rätt. På frågan om uppsägelsen skedde derför, att 
ej Svante fått någon vedcrläggniug (ersättning för från ho- 
nom tagen slottslofven) och kunde afhjelpas om han så får,* 
svarades, ^^att hufvudfrågan i Stockholm var om Kung Hans 
och eJ om Svante eller någon annan skulle undantränga Hr 
Steo; men Svantes mandom är hvar god man, som vill rätt 
tänka, bekant.^^ Der hade klagats att Herr Sten ej följt Er- 
icebiskopens och de gode mäns råd. Nu skedde det i frågan 
om Lifiand. Hvad Konung Hanses Inkallande vidkommer, 
påmindes Herr Sten, att han sjelf först bebrefvade honom. 
Herr Sten förklarade att han kunde vika för kärlighet, men 
låt sig ej uudantränga eller undertrycka med anfall och öf- 
vervAld. Erkeblskopen visste deremot ej af någon, som gjort 
anfaH och öfvervåld. Hr Sten nekade sig ha talat på Erik 
I Trolles och Sten Turessons ära; men Erkeblskopen påminte 
att de voro med Svante (när han så hårdt beskylldes). 

BIOOR. LEX. XXHI. 23 



I 



354 OaHBFOT, Jacob Vlftmu 

Vi kanna, att Herr Sten kallat W Snnte liltlykttBc^ 
men t1 ba glömt bvad vi knnde ha list nr Erkeblskop L. 
Panllnl Gotb. bist Arctoa, att oenigbeten mellan Sturane 
nppbann oblldkellgbeten, nar Svante fiterförde från det néS 
eld och svärd ^'Jemmerligt^^ härjade Ryssland en ofantlig 
skatt, bvllken Sten ansåg sig bpra få dela med Svaate (Lik 
2. c. 67). 

Nn ernade Danskarne fiska I det nppgramlade TaCtnat 
Konnng Hans ville val cj komma på de hard,a i Kalmar an- 
tagna vilkoren, ntan nn sjelf diktera sådane. Der kom saarl 
ett bref till, R. Råd från den för Danskarne förskrämda all- 
mogen på Öland, bvilket Erkeblskopen öppnade, det ban bo^ 
pades Hr Sten ej förtånkte honom. Nn knnde, skref Erke- 
blskopen, Herr Sten se, hvilka fmktcr uppkommit af Herr 
Stens och andres predikan kring om allt riket om tredräipt 
(mellan rådet och den tidens president). Nn måtte Hr Stct 
söka afvända Riksens förderf med andra mått och steg", ån 
sådana der många predikningar. Erkeblskopen var då på 
Almarståke. Herr Sten svarade, kännande sig nv fSr kl> 
ket behöfiig, 1 en ton, som tillkäonagaf Riksföreståndaren: 
Gnd förlåte dem, ho de helst äro, som inlåtit vårt ridene- 
rike 1 sådant förderf att med Inst draga riksens fiender här 
Ifa, till skada och förderf; men lyckligtvis har allmogen på 
Lnnds landsting svarat, att den ej ville gå längre än till lands- 
gränsen och att de Tyska furstar, på hvilkas bjelp Konung Hans 
räknade, voro hos Kejsaren med deras folk och makt. De 60 
skeppen Arvid Trolle omskrifvit, knnde ej vara i s|jön. Han var 
van att tillsätta af sitt eget. J skrifven om mina predlkniagar. 
Jag plägar tcUa och shrifoa, men icke predika. De som äro iäråi 
och skicklige att predika, gjorde klokare att öfva denna Hn konsi, 
än handtera det dem ej tillhör. Speande omdömen om mig 
torde vara nyttigast att nn aflägga. Knnden J na så läH 
stilla ovädret, som J knnnat det nppväcka? Det mötet vtå 
Olofsmessan är bättre låta, än göra, blir det ej båttre än del 
Stockholmska. Vagnen bör [ölja^ men tj gå före kastarns. 
Jag har gjort mitt ärende det bästa Jag förmått Efter ^'Blk- 
sens fiende^* Konnng Hans nn tränger sig In på riket, aktar 
Jag i den h. Trefaldighets namn resa Dalarne och mcaige 
riksens allmoge och förena med det krigsfolk Jag drager 
från Finland. Den som nn ej följer mig, förklarar Jag Mr 
rikets' fiende. Jag spörjer, att riksens Rådsherrar, som sän- 
debud stått vid Kungens dörr. Hvad de der värftat, ki 
mer väl för ögonen. Nn kan blodsntgjntelse och förderf q| 
längre afstyras. I ett följande bref begär Herr Sten däck' 



I 



OftNBPOTy Jacob Ulfsion. 355 

samtal med Erkeblskopea 1 Upsala, derp2 Erkebiskopen sva- 

rade (begynnande: DominI tlmorem Coosllll saniorem!\ 

att om Herr Stea, iadock ban lemoade Seaatorernas bref- 
dragare till sköfllng, au vill följa råd, så boppades Erkebi- 
skopen fodt af ett möte mellan Herr Sten, Erkebiskopen, 
Cordt, Svante ocb Nils Boson, bvllket un knnde ske. Blefve 
det ballet 1 kårltgbet och vänskap, så gagnade det både dem 
och Hr Sten. Herr Sten svarade att uppgiften om sklnnade 
ocb fångne brefdragare var grnndlds; både bans folk nå^ot 
obagn gjort/ ville han straffa. Hvad det föreslagna mötet 
angick, så vet ''Eder Nåd'* bvad bestånd der följde med det 
sista mötet i Stockholui. Nn var ej tid att nfvånta berre- 
möte. Jag ville tala med ef ocb ej med dem, men ser att 
J ocb flera viljen sitta och åskåda rikets undergång. Jag 
liar ej gått från Eders Nåds och andre gode måns råd, der 
Jag bott dem följa. Nn måste Jag hålla hvad Jag lofvat all- 
mogen. Jag uppreser således mot Konung Hans allmogen 
och köpstaderna. Den som ger sig Intill mig, honom vill 
Jag skydda. Den som sitter stiHa, håller Jag som en riksens 
dende. Låt mig veta hvad Eders Nåd väljer. Na spörjer 
Jag att Svante var 1 Strengnäs och slog- efter Mlchael Nils- 
son, så att om han ej Inplt till skogen, hade han bllfvlt 
llUälslagen. Är det att hålla firld? GIfvet i lägret vid Stock- 
kolm Onsd. efter Trefaldigbetsdag 1497. 

Erkebiskopen svarade, att han hade ock bekymmer om 
fäderneslandets befriande från förderf. Nu hade bref Inluplt 
Itån Knut Posse i Wlborg. Rys^rne stodo vid Signebro 
utanför staden. Ryssekungen mördade, pinade och plågade 
allt hvad han utom porten öfverkom. Knut låg på slottet 
vtan all bjcip och tröst. Och så skrlfven J alt J akten kalla 
krigsfolket från Finland (mot den Kung J sjelfve bebrefvat). 
Ti måste då tänka på fäderneslandets räddning från Ryssen. 
Yl skola skicka all möjlig undsättning med vårt folk, för- 
sedt med spisning, de fattige Christne menniskorna till hjelp 
1 den hedniska landsändan. Biskop Magnus i Åbo ^ gjorde 
nog sammaledes. Vore det ej nyttigt att nu sammanträda 
med Biskop Cordt, Svante, m. fl., t kärlighet? Till Borg- 
mästare och Råd i Stockholm skref Erkebiskopen, att de 
Tllle uppmana Hr Sten att ej nn söndra, utan förena sinnen 
och krafter. Herr Sten svarade: Eders Nåd skrifver sig be« 
vågen att afvärja Ghristendomens och Riksens förderf, att 
Ryssarne mörda 'vid Signebro etc. Jag vet bättre än J, huru 
I den landsändan tillstår. — Vet J hvem som vållat att jag 
dragit krigsfolket dädan firån Knut Posse? Jag är nu bättre 



'350 Orbtbfot, Jaeob Vlfitm. 

vid min makt an J gjordeo mig i Stockbolmska liemnitet 
Haru kan Jag i vanskap samtala med Svante, om haa ir 1 
samma slune, som förut? Från Daiimark hör Jag att KoBiag 
Råns baller sig stilla. Med er önskar Jag tala, men ej Wkeå 
Cordt, och Svante och Nils Qoson. Rande dem dervld aågoi 
olågenhet, så haden J Jn tjenat dem illa, genom all skaft 
dem till tals med mig. — Sedan skref Herr Steo atl BrkcM* 
skopen borde komma med sina skepp och folk-oeh lå^ra sig 
ntanför staden, derlnom det ej var rådeligt att han kom, om 
tvådragt sknllé nodvikas. Med 30, fårre, ej flera^ Iraaie 
han få inkomma och öfverlågga. Detta hade Borgmåstai? 
och menigheten i staden godkänt. Om nätterna var baal 
Erkebiskopcn blefve på sina skepp. Skrifvet ex casfro bai- 
mlensi i veckan efter Trefaldighets Söndag. Erkebiskopea 
svarade, att han skQlle komma om han ej stängdes nr liif> 
vndstaden, annars klagade han för Gnd och Dandeniia öfver 
löftesbrott. Nn samlades Rådet (Erkebiskopen, Cordt, Svaata, 
Er. Trolle, Nils Bosod och Biskop Henriks ombnd) på Alaiar- 
stäke och utfärdade ett öppet bref till alla som bo i UplaiA 
och Trögden om ofreden på Danska och Ryska sidan, om 
Herr Stens återkallande af krigsfolket vid Ryska irraaaea, 
om stäagandet ar Stockholm för rådsmedlemmar, om botet 
att resa allmogen, som det sades, mot Kungen, men brarvid 
han menade rådet, derför att det hållit hvad Herr Sten ^{elf 
Konungen först bebrefvade. Svante Nilsson och Erik Trolla 
skrefvo dervid till Borgmästare och Råd i Upsala, att <• 
förläote Erkebiskop Jacob all konungslig reuta af Upsala 
stad, bjndaude hörsanjbct på Kroaans vägnar. Nödea lår 
varit stor, i\k erter utrustningen ar krigsfolk mot Ryssland, 
Erkebiskopen måste beväpna sig hemma. Herr Sten skref 
nn ii 11 Erkebiskopen att han kunde få ligga I staden uMd 
sina 30 män, om han ville liksom menige Sveriges iibyg-. 
gare hålla Herr Sten vid makt. Erkebiskopen svarade: Rys- 
sar, hedningar och andra utländnlngar ha således större ratt * 
att vara och vistas i Sveriges hufvudstad, än Jag, kallad att 
med eder öfverlägga i rlkseos vigtlga ärender. Skrifvea ett 
bättre svar. — Herr Sten skref då att han viliesjelf ned sina j 
30 möta Erkebiskopen med dennes 30 på en holme. EA^ 
biskopen gensvarade, att han ville samtala med vissa af da 
Rådshcrrar, som voro hos Sten och 2 af Borgmästare och 
menigheten i Stockholm, dermed ett bref följde till stadeas 
myndighet. Men brefvexlandet omvexlade snart med vålds» 
verk. Pastor 1 Frösnoda klagade, under gråt och knäfril, 
inför Rådet, huru Herr Sten Sture, Kout Esktlssoa (BaaerX 






OrnbpoT» Jacob tflftson. 357 

Bfik Jobaoflson (Wa$e) m. fl. med rild tagit en plu^a 1 
l^estgåfden ocb tvaogit heooe att titvisa b var Herr Otte 
hMée sina penningar, slagit npp kyrkherbefget, skinnat och 
ÉMflaty bedrifrande mycket ogndligt, det icke Ryssar ofcb 
ftedaiagar skalle gjort, firkehiskopen bannlyste derpi vålds- 
Terkarne. Straffet rar annn blott den första varolngsgraden. 
Herr Sten m. fl. lystes till bot och bättring och sknile, inom 
12 dagar efter brefvets ankomst till dem, förlika sig med 
nålseganden om skadan och den helga kyrkan om baonsmä- 
len och komma till Erkebiskopen, begåraodcs aflösning, som 
andre gode cbrlstnc menniskor. Annars nödgades Erkebi- 
skopen efter de 12 dagarne fullfölja bannsmilet pcb knngöra 
derom nppenbart kring om riket. Detta skrefs mldsommars- 
aflon 1497. Men Herr Sten använde nn tiden till annat än 
lH>t ocb bättring. Erkeblskopen mäste snart skrifva till Ca* 
l^itlet i Upsala, bnrn Herr Sten och hans medbjelpare, ntan 
att akta bannsmälet för öfverväldet i Frösnuda, berännt och 
iestaliat Upsala gård, som kallas S. Eriks och vår gärd. 
Till den beställande allmogen skrefvo Erkebiskopen, Svante» 
Brik Trolle och Nils Boson, att Erkeblskopen med sitt kler- 
kerl bod sig till rätta inför alla lagmännen och menigbeten 
af kvarje lagsaga kring om allt riket. Finge Erkeblskopen 
komma fri med sina medföljare, skulle han gerua möta i 
Siftona, Ternesnnd eller Stockholm i närvaro af borgmä- 
Btarne, Tåd och 24 af menigheten i Stockholm. Under sådan 
slållAlDg syntes }n bäst att låta allmogen gå hem till sin 
iker och äng. Annars skulle Sveriges fiender bli allt för 
dflstiga. Gerna skulle Erkeblskopen undervisa om ställnin- 
gar och förhållanden i närvarande tid, om man sände till 
Almarstäke fyra frälsemän, fyra af staden Upsala och två 
af kvart härad, som kommo på allas vägnar. Alla furma- 
aades att skona den helga S. Eriks Domkyrka, hennes gård 
aek personer, så framt de ej ville blottställa s\s för vår 
Herres och alla Sveriges Patroners vrede. Erkéblskopens 
folk på S. Eriks gård i Upsala skulle' ingen skada göra. 
Aktades ej detta, så anmältes saken i Rom. 

Herr Sten fick dervid ett bref till svar på sin begäran 
geflom sändemän, att ett möte med vissa män som glslan på 
kvardera sidan knnde väl ske, men Erkeblskopen bad Herr 
Slen ransaka sitt samvete för det som redan skett, innan 
kan djopare inträdde i Gnds och den helga kyrkans vrede 
oek bann. Gapitelmånnen i Upsala bönföllo nn att Erkebi- 
skopen ville möta Herr Sten och^ förlika sig med honom, el- 
jest blefve de platt förderfvade, bedjande om uppskof med 



358 ÖRRBFoTt Jaecb Ulftimk 

klagomfilet bos PXfireBf brllket vppskof Herr StM oduå éidu- 
de. Erkcbtskopen låt CapltelminncD ^elfVe srari efter kista 
förstånd; de voro der mogne tiU. Ilrad aiöte vldkOD, kale 
Erkebiskopen alitld det erbjodit, blott det kunde ske mct 
baos såkerbet. Till Stockbolms Magrlstrat skrefs af Erk^ 
biskopen en anbållan, att de ej ville bjelpa Sture att for- 
derfva kyrkan. Der kommo till Ståke goåä. qviaaar mH 
baru, Jnngfrnr ocb faderlosa, begärande beskärm för ^et i(- 
vervåld som skedde af den allmoge Herr Sten nppresC Till 
Biskoparne utsändes nn en latinsk skrift om det öfverviii 
Herr Sten gjort 1 Frösunda (Granariat!); börande exeoDDi* 
uicationen uppläsas i stiftets alla kyrkor ocli fortfara, tUls 
annan pålysning kommer. Excoumunlcationen skrefspasrei- 
ska. Der namnes ock vildsverket 1 Upsala, bvarest briaair 
fyllts med döda meuniskor, bästar och svin. Alla klerker 
förbödos att sägi^ messa i de bannlystes närvaro, tlUs le Ug 
förlikt. 

Stens actler stego nn. Reformationens morgOBVladar baie 
redan blåst In i landet från Hess' och WlcleCs och CobliM 
hemländer. Det var redan med den kyrkliga baanstrileil 
dessa dagar, som med pressens Iskor i vår tid. RKMen- 
män af Erkebiskopens parll skrefvo till Erkebiskopen od 
rådfrågade sig hvad de skulle svara Sten, som begärt all 
de ville säga honom buldskap och manskap, likson St«cl* 
holms borgare gjort. Erkebiskopen bad dem besiona m 
Sveriges rike, nu så utanför som iunanom gräusorna olyckUgli 
kunde försvaras, genom att de sade Herr Sten huldskap ocl 
manskap, för att Iijelpa honom alt förderfva den helga kyr- 
kan och dess l^rkebiskop och deras medbröder. 

Knut Eskilsson, Erik Johansson m. fl. — de baaalysleli 
— skrefvo ock till Erkebiskopen ett förnnmingsbref, atlku 
ville sluta sig till Herr Sten, såsom andre frlborae, kéy- 
stadsmän och allmogen i landet gjort. Erkeblskopea ipyn* 
pade att han aldrig nekat komma till Herr Sten, blott ktf 
dervld såge sin säkerhet Jakf tagen; han älskade sitt tUff" 
nesland och ernade ej öfvergifva det, såsom hans företridin; 
bad dem slutligen att ej taga deras gemensamma baaaant 
för lätt. 

Under dessa förhållanden kan dock den opartiske cj ^ 
tingadt träda på Herr Stens sida, hvarken som bjelie eUcr 
statsman betraktad. 

Den annars Sten Sture varmt hyllande rlmehroaistei it* 
ropar vid berättelsen om Finska utrnstnlog^o: 



' 



Obmbfot, Jacob Ulfuam. 35S 

O her StMii! thet J tåren twa sen 

Thet. gör iMide ider ok Sverike meen! 

Ok favar Tilia J blifva? 

J kunnan litet moot Rjssom bedrifta. 

8aa gifTer Herr Steen mångom orloff hem «-- -* 

Na drager Rjruer åter til Ytan Groot *^ 

Ok görer Svenskom storan spolt. - 

' Olaus Petrl upprepar om låogsamhet både Tid första ut- 
nstnlogea oeh sista, och aoför att Sten Stnre badc ej blott 
iekymiDer -om Ryssen, utan ack att liindra Konong: Hans att 
konma In. ^Ty ban Tar na Tid det sinnet, att biin Tille 
sjeir blifTa Tid regementet, . . . ändå annorledes ntlofTadt 
▼a?/^ Der Tar bref fdrTårfTadt af PåfTen, att RonnniT Hans 
ej skulle strida mot STenskarne så långe de stridde mot 
Ryssen. Utan tTifTel både Jacob Ulfsson skaffat det påfre-s 
toefrel. Han erbod Sten Stnre borgen att det skalle aktas. 
Allt férgafTes. Striden mellan Sten Stnre ocb- STante Stnre 
började ij i Ryssland. Liksom Adlersparre och Adlercrentz Tllle 
keama beTaka hTarandra 1800 och ingendera gå mot Rys- 
069 1 Norrbotten, så boTakade nn de tTå Stnrarne hTarandra, 
oek ingendera Tllle gå emot Ryssarne i Wiborg. (Geijer 
begagnar Just ordet om Stnrarne, att de bttakade hTarandra 
& F. H. I: 206.) Utkomna till stridsplatsen, söndrades de 
åaiia mera. STante förklarade sig förorättad och öfrergaf 
egenmäktigt håren. Riksföreståndaren, för att Tara sin med* 
ttflare tått 1 spåren, följde, hTarefter arméen saknade begge 
sina — oroliga — hnfToden, och landsändan Tar öppen för Rys» 
sanies anfall. ^^De Tilde Hyssarne — så npprepas 1 Tara 
iåraböcker — stekte sTenska^ fångar Tid sakta el0, spetsade 
barnen på pålar och beglngo åtskilliga andra omenskllghe- 
ter.*^ Sten inneslöt sig på Stockholms slott och skref sina 
sddiga bref till Erkeblskop Jacob. Begaf sig sedan till Da- 
larae att ''predika'^ uppror mot Kung och Råd och KyrkaM 
Chef; kom tedan i spetsen för en bondhår och plondrade 
yrestgårdar, belägrade Stake» lät bränna Stockholms malmar, 
satte Biskopen i Linköping i fängelse — och capltolerade, — 
baa den sparsamme rikshnshållaren — mot en förläning, den 
alörsta, säger Geijer, som någon sTensk man egt, atom Bo 
Jonsson: hela Finland, Norrbotten, Åland, Nyköpings lån. 
Svartsjö, Färlngön samt Götala. Såsom statens enTäldige sty- 
resanan, aflägsnande såTäl den erkände Konangen, som den 
dåvarande representationen och rådkammaren, synes Herr 
Sten 4 missTardat egna förmåner. Erkebiskopen skref till 
Biskop M. TaTast i slntet af Not. 1406, hnrn Herr Sten 
hade 3 de största hns i staden talla med säd och matTaror. 



MO ÖBBTBFoT, Jacob Uifiian. 

Hao liade Itin Wlborgr, det fin belågrrade Wlborjsr, ftin deo 
under Ryssens Iiårjnlngar blödande landsändan, fört ett stort 
parti råg till LQbeclf, som ban der ånnn både i förfar. 
Demnder sande Biskop Magnus 30 laster rig som gåfva tiU 
Knnt Possé ocb arméen I Wiborg.^ Det är sannerllgea svirt 
att bår /se den sublime bjelten, bvillcen slcalderna nmnit 1 
d. y. separationscbefen. Geljer anför^ att förbittrligea ux 
yiå den tiden så stor, att måoge fordrade Herr Steas bafrai, 
''bvillcet oci£ kanbånda fallit, om ej Biskop Gordt Ttrlt,'' tå- 
ligt Olans Petri. Här samlade Gordt glödande kol på n 
ovins bnfvnd. Den sege Erkebiskopen segrade omsider. Löf* 
tet 1 Kalmar, glfvet Tid Sten Stures 3 sjöblad, lallkomDaies 
genom tenaciteten 1 Jacob Ulfssons örnfot. Sten Sture öpf- 
nade, efter ett lifsfarligt försök att bandia utanför Sloek- 
bolms murar, portarne för den i Kalmar ntkorade Kung Htis. 
Denne godmodige Furste gick upp i slottet med sia uppro- 
riska ^Trorex^' under armen, yttrande sig boppas, att Stei 
Sture tillagat bonom en god undfägnad. Det Tar då Stm i 
samfta skämtsamma ton pekade på prslaternii, såsen h 
kockar, bTilka bäst kunde svara på frågan om tlllagnlagci. 
ber blef nu glädje ocb gamman ocb riddarslag. Som Mt 
riddares bustrur kallades fraar, både de bögadlige dameni 
blifvit rojalistiske, för att genom sina mins rlddarslag A 
namn af fruar. I den nya riddarraden, som nu ocb vid Drott- 
ningens kröning framstod, se vi Baner, Knut Eskllsson, & R^ 
Lagm. 1 Upland, Biizer, Henr. Eriksson till Nynäs, R. ^ 
Lagm. 1 N. Finland, Bjelke, Erik Turesson, R. R., HéfrMs- 
man på Wiborg ocb Olofsberg, Sten Turesson, R. R., Laffl. 
i Westmanland ocb Dalaroe, Ture Eriksson, R...R., troligei 
ock redan nu Peter Turesson, R>..R.9 Lagm. på Öland; GerBf 
Georg Carlsson, Höfvidsman på Öresten; Oyltmstjemå, Eric 
Eriksson, R. R., Höfvidsman på Nyköping ocb Henr. KntsH»; 
Gädda, Nils Erogisselssou; kanske redan nu JLeijonkttftfA 
Erik Abrabamsson ocb Sten Abrabamsson; LilHe^ Bengt GT^ 
gersson, R. R., ocb Folke Gregersson; Natt öch Dag (I httå- 
den), Svante Nilsson Sture, R. R., Marsk, ocb Sten SnvH^ 
son Sture; Natt och Dag i längden, Nils Bopon(Grlp); Oxt»- 
itjerna^ Christiern Bengtsson, R. R., Sten Cbristlerassot, R. ^ 
Höfvidsman; Posse, Nils, R. R.; Tre Roser, Ture Jökssm, 
Lagm. i Westergötbland; Ryning, Bengt Eriksson, R. R., N<^s 
Eriksson, R. R.; Rödbjelke, Carl Larsson; Två Spärrar, Nils 
Classon, R. R., Höfvidsman på Elfsborg; Svarte Skåning, Rea^ 
AlKsson, R. R,; Toit, Åke Göransson, R. R.^ Höfvldsaiaa H 
Åbo; TrolU, Arv. Btrgersson, R.'R.« Lagm. t östetgéUilaiit 



ÖRifEFoT, Jatob Vtftåoi^. 361 

Brio AiUdsmi, R. R., Lagman 1 Uplaod; Wase, Etrtk Jo* 
haasson. 

VI ha bär fradistlllt ^^RldderskapeP som nimaea 1 ?åra 
dlpfomer 1497—1503, för att bfllla fram de personer, bYitka 
ilgjorde kärnan 1 den tids ridkammare, der Jacob Ulfsson 
Yar den förste. Var ban ej bnfvndet högre än de alle, ined 
undantag af de 3 Riksföreståodarne? 

Vid kröningen 1407 kn&de Jacob Örnfbt fj fä nägon 
riddarkedja (dylika ha blott hängts öfrer Lntherska prest- 
rockar), men en förmän begärde äfven han med framgäng. 
Konungen ntfärdade ett förbnd för en byar svensk att besöka 
utländska Unlyerslteter, om han ej I 3 är bevistat Upsalas. 
Denna lag gjorde det nödigt för Gnstaf Eriksson (Wase), att 
stodera tid den svenska högscholan. Der vann han, ntom 
en berömlig blldaing, de bekantskaper bland prester och 
possessionalcr, ntom hvllka han svärligen lyckats med aitt 
äftentyrllga värf I Dalarue, hvllket hade verldshlstorlska 
fétjder. 

Men troheten mot Konnng Hans blef ej 4äDgvarlg. Herr 
Sten belägrade hans Drottning, hvilken nn Tar hafvande, på 
Stockholms slott. Och denna obesjnngna Amazon Christina 
svalt, men lärde sitt folk att dagligen handtera det enda 
återstående dlagtedjnret — ett svin — såsom vid ett till- 
ernndt slaktande. De belägrande, som hörde grymtningar, 
trodde att man ännn knnde slagta en gödgalt om dagen, men 
kosten var så klen Inne på slottet, att af 1,000 blott 80 
giBgo lefvande bort, då portarne den 27 Mars 1502 öppnades. 
Erkeblskop Jacob tog sin trohetsed allvarligare, och när hau 
<J knnde hålla den, begärde han att lösas derlfrån af Konnng 
Hans sjelf, hvilken S. Olofs dag 1502 gaf honom eden lös, 
efter hau ej längre knnde få hålla den för Herr Stens och 
baos medhållares sknll, om han sknlle få njnta kyrkans frid 
och frihet. Af Herr Sten hade Erkeblskopen midsommars- 
afton samma år fått försäkrlngsbref mot nytt anfall. 

Men Herr Sten dog, då han beledsagade Drottningen till 
Danmark, och Messenins skrifver'(då der var fara för den 
som så skref, men ej någon vinning från något håll): ^ve- 
neno per Svantonem regni »mnlnm procnrato.'* Svante vann 
sitt efterlängtade mål, antingen natnren, eller hans Frn Mätta 
eller Danska Drottningens läkare dervid varit verksam. Då 
Ti se, bnrn Herr Svante stöddes af Erkeblskop Jacob nnder 
det Svante var opposidonschef mot Herr Sten, så vänte vi 
att Herr Jacob, efter Herr Svantes trädande till rodret, skall 
Ml Kapten pl skeppet. Men ställningen dom emellan sy- 



M2 Orvbpot, iKob miuom. 

nes Mart bafrt iodrito. Om Jacob haile aanaa taskaii um 
Mdao MesseDlna, al ?i ej undra om der blef köld kos Ja- 
coh. Hai Yar, som Ti sett, en J. Charller Gersoas lirjaage, 
således utan Xi\\it\ förkastaade med -denne löanmordskasil- 
stlken, hrilken Jean Petit frambållit sisom en sköld öfver 
Hertigen af Bnrgnnd, då denne mördat Hertigen af Orleans. 

1504 t början af Febrnari skref Rådet, med Jacob I 
spetiea ocb, som det synes, dikterande, ttli Dalarne, barm 
man nu samdragtlgt korat Herr Svante Nilsson till Sferlges 
rikes och rådets berre och böfVldsman, sedan denne synrit 
att hålla Syerlge vid lag och ratt och gamla goda sedvänjor* 
Vi se Jacob on på möten 1 Stockholm vid MIcbaellsllden 
1504, vid Pingsten och vid Mlchaells 1505, och vid Jnlen 
skrirver Herr Svante och begår råd o. s. v., men det synes 
som den vardlgs^e fadren nn mindre bekymrades med rik- 
sens ireoder, an fornt. Då Herr Svante begärt råd röranda 
en lejd-fråga, begagnar Erkeblskopen tillfallet, att klagn öf- 
ver den tunga, honom ålaggda, rnstnlngen, slntaade: ^Thetta 
förmöge vii Icke lenger holle, ntban vlj veUe komme t slor 
geidh och settim vor sjelle 1 stor fare, hvllket vlj Ingalnadn 
acthe göre paa vor alderdom,^^ Makten synes ej mera hnftn 
sin stödjepunkt hos kyrkans förste man. 1506 förordar Herr Ja- 
cob en gång skydd åt handelsflottan och afstyrker en annan gång 
att göra någon skada på Gottland, som väl kan komma till Sverlga 
Igen, och år då bäst att få laiylet ^^oskamfmrlt'\ Deltager 1 
ett bref till Alexander, Konangen i Pohlen, rörande de Ctelsi- 
oas förenande mot perfldlsslmos illos scblsmatlcos Rnthenoo. 
1507 tlllskref Herr Svante Vårdigste fadren, den kåre nådige 
herren, Erkeblskop Jacob, såodaode Herr Sten till Salesta, att 
bllfva i Upsala tills han knode få Erkebiskopens svar^ sli- 
tande: ber Jag eder Nåde ville värdigas bjnda mig till eder 
Nådes goda råd, eder Nåde härmed ailsm. God befallandeo 
salig och sond till evig tid. Raptim ex Llacopla. Der hade 
nemligen kommit ett sändebud från Lflbeck med ett bref till 
menige Riksens Råd och ett till hans nåd Erkeblskopen be- 
synnerllgen tlllskrifvet. Detta sändes na till Herr Jacob. 
Koonng Hans hade sändt de tyske köpmän i Stockholm nå- 
gra befallningar, men Herr Svante visste ^ hvllka, ej eller 
om Knngen och de LQbske förlikts. Jacob var 1 Kalmar I 
>Febr. vid herremöte och i Ang. i Dewentsösnnd. Vid sista 
tillfället skref Jacob till Herr Svante, hnrn Hr Sv. hade lof- 
vat Herr Thnre Jönsson det första län, som blefve ledigt. 
Nu var ett dylikt ledigt, dertill han förordade Herr thnre. 
Konong Sigismnnd i Pohlen skref vid Påsktiden till Herr Ja- 



ömiKVOT, Jacob Bl/Uon. SM 

ert^ Herr Sraate oeh <fMre Prelater oeh Rltekwrir, and- 
Uge odi TerldsUge. 1510 klagrade Jacob att Herr Srante« 
glMt ea baos lyenare till sköfllofs oeh ej tillåtit boaaai aif 
fir^rara. .Haa förmodade att baa oeh Herr Sraote hade 
itu så nånga skeppor salt tillhopa, att de kaade hvaraadra 
pa båda sidor och köade förekomma att ej strid dem emellan 
nppstifde. Skalle Jacpb dö inoao Herr Svaote hemkom, så 
haVi han att ej en efterträdare sknllé Insättas mot Capitel- 
mänDens Tilja. 

Men Jacob öfrerleUe Herr Svante. Vi få an se prcla« 
tea 1 förhållande till den tredje riksföreståndaren. 

1512 den (som man tror) 20 Ang. skref Herr Jacob till 
Riksföreståodaren SteA Stnre d. y.: Käre, synnerllge gode 
Tån! Vi sände i går en Tår sTen till eder att nnderTisa hrad 
SYar haa fick Tid Salaberget i desse dagar på edert bref, 
4et J sände oss lydandes på den eld, de bönder hade tagit 
der från oss m. m. I dag Tar oss nnderTist, att en bonde^ 
som heter Olof Månsson, sTarade på samma tid, . alt Ti läto 
slå måaga bönder Ihjäl Tid Rotebro och sedan sTälte många 
Ihjäl Tid Staket, hTllket icke skall finnas i sanningen. VI 
Toro Intet Tid det slaget Tid Rotebro, icke eller Tara sTon* 
ner. De kommo Icke förrän eder fader och flere de gode 
Biän kommit till rygpga från Rotebro Ull Norremalm. Oss 
ir nnderTist att föreuämode Olof Månsson är hos eder i 
Stockholm. Täckes eder noderTlsa honom, att han bör hafra 
fördrag att säga något annat än det han kan med skäl be- 
Tisa. VI begära Intet haos eller någon annans skada. Alls» 
mäktig Gud gifTe tålamod. Han (Cbrlstns, sanoer Gud) haf- 
Ter mera lidit för Tår sknll. Förenämnde Olof Månsson är 
densamme bonden, om hTllken berättades för er och os» Tid 
sista herredag i Stockholm, att han lierömde sig deraf, att 
kaa fått 15 mark och en buk fnll af mjöd och Tio för det 
tal han hade på oss I Eriksmessan. Om föreoämnde bonde 
ir från eder faren, förrän J fån detta Tårt bref, täckes eder 
tfå tlllskrifTa fogden och edre embetsmäo i det län Tid ber- 
g^et, att de nnderflsa honom och flera af allmogen, att de 
aflägga sådant obeqTämt tal på oss och aodre gode män. 
Der Till följa obestånd ntaf. Vi Tisste Täl råd att sJelfTO 
få rätt af förenämnde Olof, borde tI ej lemna för Tår Her* 
ras sknll. Der är mången god man lefTandes, som tjente 
eder fader, den tid han och Ti Toro belägrade på Staket. 
De Teta Täl hnrn det hade sig med slaget Tid Rotebro och 
att Ti före Täl med de bönder, som grcpne Toro, då belägrin* 
ftfl Tardt npphäfren, och att Ti löste dem för Tara egna 
penningar af Ryttarne. 



S64 ÖRiiftVoT, Jacob m/U$nk 

Ed«^ blrmed Gadi b«nilaii4e9. Vi fAre alllM f et ii irai 
eder kan komma till godo ocli bestådd. Ex UpsaUa — — -* 
under rart signet. 

P. S. J åren sjelfre pligtlfe åU géra Tir ursäkt f al- 
dane årende, som oss så oredltirå plförea, så att ider del 
straffa borde; ty det galler mera eder fader aa oss, ty des 
skada ock forderf vi då flogo och att rl blefvo belifrade, 
skedde för eder faders sknll ock kade annars teke skett 
Iteram valete. (Dlpl. Dalecarllcnm I. p. 218 f.) 

Ram passar en dylik ntgjatelse In i de vanliga ckarak- 
terlstikerna af medeltidens klerarcker ocb aristokrater? Tagi 
ti maktlöse nittonde seklets barn alltid lika Ingnt lögnens 
och Sfflådelsens anfall, som denne högaiåktigo kjrkofnrster 
Komma vi alltid dervld att tänka, tanra Han, som rar ^*6idi 
rena Lamm oskyldlg^\ lidit mera för vår sknlir Miste ej 
diplomstndlerna vända oss från den äreminne-artade kåfda- 
teckningen till den sekola, som, återställd af Geijer ock 
Järta, na så värdigt representeras af Pryxell, — en aebola, 
kvilken ej erkänner ^UvenskheC^ ehara prisvärd 1 handlimf^ 
såsom en dygd i historien, — sanningens dagnerrotyp. — Tog 
Jacob afsked derföre, att Ola Månsson fick behålla den noga 
Riksföreståndarens öra? Denne bonde blef då prlmnm moveu 
I vigtiga tidshändelser. 

I de sista åren af Jacobs archipresnlat se vi Dompro- 
sten i Linköping, slntllgen Biskop Hans Brask i Rådet jemte 
Veteranen. Utan tvifvel lärde den yngste mest af den äMsto 
bland prelaterna. 

1514 afsade sig Jacob Erkeblskopsdömet och Ingick 1 
Gripsholms Cartänserkloster. Han anbefallde, på slo gamle 
vän Erik Trolles bön, Gnstaf Trolle till efterträdare, som at- 
nämndes den 3 Oktober. Det är klart att han dermed vllte 
försona Erik Trolle och hans slågt med Svante Stares soa. 
Erkebisköp Trolle hade nemligen såsom vald Rlksföreståa- 
Oare och gammal riddare fått vika för Herr Svantes oaga 
son, änna blott väpnare. Att således dömma Érkeblskop 
Jacob hårdt för denna recommendation, är ej samretsgraaat. 
Icke knnde han känna hvad Gnstaf Trolle noder oroliga ti* 
der knnde blifva. Stnre sknlle emellertid mått bäst ataf att 
bortskicka Ola Månsson och visa gamle Jacob, sin faders 
trofaste vän, skyldig uppmärksamhet. Hade så Jacob ^var* 
■bllfvlt till sin död på Erkebiskopsstolen, hnm hade väl då 
Sverige gestaltat sig? Utom Gnstaf Trolfe intet blodbad, I 
atan blodbad Inged Unioosnpplösnlng. Må vi härom höra ett 
trovärdigt Vittne: Möte hölls i Telgo d. 36 JnU 1916, då 



Jéos LanreitssoD (se WlnyasligteB XXf: 292) Tar ett af 
•sibateQ fråa Upsala kapitel. Der föredrog RlksforesUoda^ 
ren, håra ?i<] mötet Ibm 1514 den 31 Ang. Domproet Chrl- 
stopber i Upsaia kem tlil benom med anbållan att bda ville 
komma till Erkeblskop Jacob efter måltldea» Herr Sten gick 
strax tlil boBom I Haas Nådes panlna, efter Hans Nådes be- 
gärelse. DåJåt baa förstå, att H. N. för åljderdoma sknll 
ville nppllta Upsala Domkyrka och Biskopsdöme och fri» 
gade, b?em Herr Sten dertiil tyckte vara beqvåmast. Herr 
Sten svarade, att han visste ingen bittre skickad dertijl an 
Hans Nåd, sjelf, så långe Gud täcktes honom llfvet onoa. 
Nigon tid dererter kom Herr Erik Trolle till Stockholm och 
hegårde Hr Stens skrlfvelse för sin son Mester Göstaf till 
Erkeblskop Jacob och Capitlet om erkediakonatet i Upsala. 
Den lemoades strax^ Seden kom Herr Erik med ett bref 
frin Hr Jacob, att han var öfverens med sitt Capitel att fi 
Hr Gnstaf Trolle till Erkeblskop. Herr Sten svarade, att 
kan ej anbefallt Mester Gnstaf Trolle till Erkebiskopsdömet, 
ntan Erkedjeknadömet; efter Hans Nådes död skalle han 
visst vara villig att förorda Gnstaf Trolte.- Kom så åter Hr 
Erik med ett bref från Herr Jacob, att Herr Sten måtte hos Påf- 
ven skriftligen förorda Mäster Gnstaf. Så skedde. På det 
tiden var det så bestildt i Rom, att ingen ntan Herr Stens 
skrlfvelse skalle bli Erkeblskop, Herr Sten skref med 2:ne 
Kaniker (mester Joan och mester Henrik), som drogo till 
Rom, till sitt dåvarande- saadebnd 1 Rom, mester Erik, Decai 
I Liaköpfng, att han skalle förorda Mester Gnstaf Trolle. 
Men af Herr Jacob hade Herr Sten då löfte, att han ej 
skalle antvarda Upsala Domkyrka' och Biskopsdöme till Me-> 
ster Gnstaf Trolle, förrän denne gifvit Hr Sten sin försäkran; 
men detta hölls icke. 

Herr Jacob fortfor dock att sfcrifva sig Archi-Episcopns. 
lälfi d. I Sept. skref ban till Herr Sten ex ''cnria nostra'' 
Arno, hnrn vrångt tal fördes på Erkeblskop Gastaf, att han 
hindrat oiar och båtar att komma förbi Stäke och att dettn 
derför borde belägras. Uppgiften var ej sann. Herr Jacob 
begärde ransakning och dom, afstyrkande från våld. Bad, 
om dylikt valdes, att det då hellre måtte vändas mot den 
gamle, än den som nn ^'vår egin erchebisp är.'^ logen vele 
vt förarga. Dock haflVe vi det hopp till Eder, att J icke 
vele tillstädja att vi skola på vår ålderdom fara lUa.^' Han 
hade det ej förskyllat af far, farfar och andra Störens vänner, 
ej eller af honom sjclf. Den 20 Oktober bad Herr Jacob att 
frid finge nppgöras, så att ej många menlöse skalle få nm- 



I 

\ 



SM Omif BVOT, Jaeob mfuan. 

ffilla, om Herr Sten yr$t obe?ekltff. ^i fSnme eier )i 
eders Cbrlsteodom och bedje Tår Herre glfra eder nåd ett 
hafvå eder 1 detta ärendet som en fod Christen man;^ liop- 
pandes att sedan lade Herr Sten och Herr Göstaf nu försökt 
sig på begge sidor, den gamla sämjan knnde återTlBois. 
Den allsmåktlge God glfre eder, hooom och oss alle det råd 
riket vore nyttigt. Herr Sten svarade att han sökt frideo, 
men förgåfres. Hade ej nn tid att mota de ftfreslagne pre- 
laterna till samtal. Den 27 Dec. bad Hr Sten yirdigste fa- 
dren Jacob åter taga Cpsala Domkyrka 1 andtrarnlng, seåu 
Erkebiskop Göstaf henne öfverglfirit och satt 1 stor vida. 
Som Herr Jacob begaf sig till Arboga, bad Hr Sten att hii 
der Tille verka, som han så långe plågat, på herredagen till 
landets gagn och folkets bestånd. Ville Herr Jacob tagt 
sitt kall igen, så skolie Herr Sten erkänna honom såson 
Erkebiskop och veta befordra kyrkans och klerkerlets bästa. 
Men annars^ skalle Herr Sten vara en nppenbar iiende. 

Ar 1517 d. 7 Jannari afsattes på den nämnde herreda- 
gen i Arboga af Riksföreståndare och Ständer den nye Erke- 
blskopen, anklagad för förräderi. Stakets rascring beslöts. 
Gnstaf Trolle Insattes I Westerås slottsfängelse och man be- 
slöt försäkra sig äfven om Erkebiskop Jacobs person, såsom 
'^Danskt sinnad"^. Derpå följde troligen ingen verkställlgbet 
Den 3 Febr. 1518 skref Sten Stare till honom att ntrymnt 
Stäke (Skaod. Samf. Handl. XXIV: 151). I svaret d. 4 Febr. 
yttrar Hr Jacob, I vanlig foglighet, det hans tid ej köade 
biifva lång, recommenderar sina tjenare och beder Gnd gifta 
Herr Sten de råd, som kommo vår Herre till lof. Först i De- 
eember 1518 npptogs Erkeblskoparnes sak. PåfVens le^at 
Jéh. Ängelui (Arcimbold) afhörde tvisten mellan Herr Stea 
och Erkebiskopen Gnstaf Trolle inför Ständerna. Gnstaf 
Trolle återfick sin frihet, men ej sitt embete. Legaten synes 
Tnnnen derigenom att Svenskarne hemligen valde hooom till 
Erkebiskop, hvarpå han begaf sig till Rom, « för att skaft 
sig stadfästelse. Antyder ej detta val, att han var af dea 
gamle Svenske Senatorn Joh. Ängeli ätt *)? Skalle man annan 
aå enhälligt velat Inkallar honom? Messenlos Insätter deaae 
J. U. D:r, Prosten i Artois, Påfl. stolens protonotarlns oek 
Påftens referendarins domesticns, legat I de 3 nordiska ri- 
ken såsom den 33:dje Svenske Erkebiskop. Dock lemirfe 
han ej riket ntan Erkebiskop vid sin afresa. Den 5 Febr. 
1519 Yar han på Arnön hos den gamle Erkebiskopen och 

*) Se B. Lex. XXIII: 231 f. ^ 



öaHBPoT, Jäeob UlfiMm. S67 

tUUSnikrade deBDe, som Tar littast att Iter aligsaa» (eaoa 

ett öppet bref, alla Blskopsråttlgheter, liTllka kaa nltte 
braka oeb atöfra ned filt myndlgrliet. Skalle baa aC ålder- 
domssVagliet eller aooat laga skal fdr&lndras I sitt embetes 
ntöfMlng, då egde Dooicapltlel i Upsala aU uppdraga Vlearl- 
aiet åt eo Dårbtfeode Biskop. (U. ?. Trolls Haodl. I: 364.) 
Geooffl bnllan af d. 13 Haj 1520 losattes väl Gustaf Trolle 
iter i sitt embete, men baao utao tylfvel uoder dessa kri- 
tiska forbållaodeo ej att I Upsala Domkyrka eller Dooieapltel 
Btöf¥a de presterllga pHgteroa, hrarföre det år saooollkt att 
den gamle Erkebiskopen i dessas utönilng blef ostörd, tills 
hao aofolls på Arnöo ocb drog sig åter till sitt klostei^logo. 
Emellertid bör mao, ?ld beråkoiogen af baos archieplscopats- 
tid, ej rörgåta ait fråo 1469 dea 18 Maj till 1514 d. 3 Okt 
och fråo 1517 d. 7 Jao. till bösten 1520 eller uoder oåra 
50 år Jacob Ulfsson Yar Erkeblskop eller atofVade ErkebI- 
skopspligteroa såsom sin närmaste efterträdares vicarias.^ 

. Den sista gång bistorlen belyser Jacob Ulfssons hvita 
bafvad, är det ögonblicket, då 0en nära 1004rlge blef be* 
sökt af Gustaf Eriksson (Wase), dåmera en flykting, som 
en tid bållit sig förborgad på Räfsnäs. Han upptäckte sig, 
skrifver Geljer, för den gamle Erkebiskopen Jacob Ulfsson, 
som sökt en fristad i^det närbelägna Mariefreds kloster, och 
erhöll af bonom fnllständig underrättelse om ställningen I 
denna del af I/indet, der fienden vid sitt första framträngande 
mött tappert motstånd, ehuru af en allmoge, som var lem- 
nad utan anförare. Förbittringen mot Biskoparne och Her- 
rarne, som ej Tllle uppge Unionen, hade under tiden blifvlt 
aå stor och allmän, att Erkebiskopen hade blifvlt öfvcrfallen 
på sin gård Arnön. Jacob Ulfsson var dock, då numera vät 
Ingen egen förmån kunde besticka den hundraårige, från aH 
politisk makt aflägsnade gubben, af politiskt samvete och 
politiskt mod fast vid sin lifstanke^ hoppandes ännu, att för 
bittre tider bevara Unionsfördraget, derför tillstyrkande alla 
att tåla dess tillfälliga olägenheter. Han rådde, skrifver 
GeiJer, Herr Gustaf att underkasta sig sakernas nya ordalag, 
berättade honom att^an (GnstaO Yore redan Inbegripen i 
den tillgift, som betingades vid Stockholms uppglfvande och 
erböd sin bemedling hos Konungen. Det var, heter det, efter 
ett af dessa samtal, hvari Jacob Ulfssons vältalighet för- 
gifves hade blifvlt använd^ som en gammal tl^nare af Joa- 
chim Brahe — Gubben i Trannevik« rantegifvande frälse- 
bonde, ej räntmistare — infann sig på Gripsholm och m^d 
tecken och tårar mer än ord meddelade första nnderrättelébn 



968 OnNBPOT, Jaooh ^ntfUmHiL 

om blodbadet 1 Stoekbolm, '^Erkeblskopea blef stam af fasa 
ocb Gustaf beredde sig Ull flykt/' Nu var UafODefl blifTea 
omöjlig. Sveriges då It^fvande generation kvnde ej anses 
skyldig, att för framtidens förmåner off^a sig till sådao grad. 
Försynen både räddaren tillreds. Gustaf gick nt från dem 
siite patriotiske Unipnsanbingaren att bli den pirsie patrioti- 
ske Unionsflenden. Jacob Ulfsson fick öfveriefra U^taaens 
upplösning. Han dog först år 1522 'M en ålder af mer ia 
100 åf' eallgt Fant (Förelåsn. 2 st. p. 4). Dåvaranile Erke- 
biskopen Jobannes Magnus förde liket 4111 Upsala 1326, der 
det begrofs deo 4 Febr. Si å. i Domkyrkan, på gången mel- 
lan S. Marie cbor ocb det af Jacob Uirssoo gifna Horolof tam, 
Just på det rum der man stod, '^då man 1 påskyeckan sjöng 
versen.'^ Han både redan den 12 Jan. 1406 uppsatt och se- 
dan den 27 April 1407 ^ — då spånnlogeo var så skarp 
meilap bonom ocb Riksföreståndaren — gjort ett tlHagg till 
sitt testameote. Han framträder bär värdigt, bvad han varit 
1 sitt bela lif. Han ser Mmceuaten, som minnes kyrka ocb 
bögscbola, patrioten, som ibågkommer bjelten Knut "^Posse, 
bvilken utlöst fångar, ocb vännen, som minnes vänner. Haa 
ger till Upsala kyrki^s täckning 20 skeppund koppar, till 
kyrkan flere böcker ocb gården Staf; till Helgeands- ocb 
fatttgbnset en läst spanmål ocb gården Forsa; till Kartäoser- 
klostrct i Gripsbolm Hacksta, fädernegården; till arfvlngarne 
I vederlag 200 mark; till Universitetet 50 mark; t}U atadéa- 
terna 30 mark; till bvar prelat i Upsala 4 liorlner Rbenskt 
guld; till bvar Kauik ocb prebendat 1 florin; till bvar prest- 
vicarlus 1 mark; till bvar kyrkoberde i Stäke län 1 mark; 
till sin syster Cbrlstlna i Skog ocb dess 2 döttrar ett stjcke 
svart kläde (7!) ; till sin systerson Joban Nlclisson 5 mark flat 
myutadt silfver ocb 50 marker 1 lösegendom; till syster Mar- 
gareta på Arnöberg (gift med Gjord Pedersson) eller hennes 
barn 10 mark myntadt silfver och 50 mark i lösören ocb 
penningar samt sitt fasta arfvegods till dplning efter stads- 
lag; till sin sttccessor sitt dagliga belgdoma-kar, som var ea 
guUtafla med gullkedja ^åsom ock sin ring med en sapblr 
utstuckeu; till biskopsbordet sin boskap, bössor, 20 marker 
fint myntadt silfver, alla sina dryckesborn, alla skepp, alla 
vapen ocb krigsgevär, allt krut, hela förrådet på Stäke, kok- 
redskap och all boskap på alla slotten, sin äng l Reminge 
och Lydinge gård i Staby, en gård I Reling, bälften af bord- 
och sängkläder, väggebonad, hästar ocb deras iyg^ med sä- 
den på Stäke, Upsala, Arno och andra gårdar. Till Biskopen 
i. Åbo och Knut Posse, till ersättning för de af dem i Ryss- 



å 



Ornbpot, Jacob Vlfiion. 369 

land löste flogarne, den koppar bao både losatt 1 Lllbeck 
m. m. Allt öfrigt tiliröll testaments-exsecatorerna, Domprosten 
1 Upsala ErlcQS Anilree (Baner), ArcbidJaconns Ragvald samt 
Kanlkerna Herman Rodeoklrke och Erlcns Laareotli. 

För att bedömma Jacob Ulfsson råttYlst, kråfves att 
sammaobålla baos bild med bans förmåns -^ Pifvarnes. Äf- 
yen om 'Men hnndraårlge^' ej var mer ån 92 år, så bada 
ban öfverlefvat 12 påfvar, ocb såkert jir att ban var Erke- 
biskop noder 7. Det var Paulus 11 af bYllken ban nck både 
fallmakt till Erkeblskopsstolen ocb prlTllegier för UniTérsi- 
tetet I Upsala. Af bonom, som sittande på sin tbron i påf- 
vedrågten ntropade: Vi bjude och befallt under tår oeh den 
allsmäktige Gudens vrede att hela Italien skall nedlägga vapen, 
både ban yål baft tillfälle låra, att måkla fred mellan Sve- 
riges Knng ocb Riksföreståndaren, men nr egen Insigt om 
Universiteters . gagn måste Jacobs nitälskan bärflntit, då, en- 
ligt Platina, en samtidig författare, påflig bibliotbekarie, Pan- 
Ins U både ett särskilt bat till lärda, såsom kättare, ocb, 
enligt Es. Flelscbers m. fl., ban Icke talte böra Akademi 
nämnas; ocb väl måste Jacob ba valt sina ord, då man sä- 
ges ej bafva Inför denoe Påfve fått vid ett företräde tala 
mer än 3 å 4 ord. H?ad en Konnng Gbrlstlan vann genom 
personlig närvarelse bos Sixtas IV, en vän af lärdom, i Rom 
— ett Universitets privilegier — , knnde dock ädlingen Jacob 
skalfa af Panlns II, ntropad som fiende till bögscbolor ocb 
lärdom. Vår Jacob bar Icke lemoat en fläck på sitt sedliga' 
minne, fast de som skrefvo minnesanteckniogarne för denna 
tid, voro bonom ognnstlge ocb bans motståndare bänglfne. 
Ocb barn stå bans förmän till boks? Panlns II säges dödad 
af en äkta man, som fann Påfven bos sin maka. Sixtns IV 
besökte, beter det, de skökobns, bvilka ban sjelf 1 Rom In- 
rättat, ocb besöktes af de oifentliga qvinnorna. Innocentlns 
TV efterlemnade 8 söner ocb 8 döttrar, som ban erkände för 
sina (Lanr. Panllnl Gotb. HIst. Arctoa p. 158), bvaraf epl- 
grammer nppstodo. Ofver Alexander Vhs dotter Lncretla 
skxef Pontanns följande grafskrift: 

Hoc jacet in tumalo Lacretia Domine, sed re 
Thais, Alexandri fiiia, tponsa, narus. 

Alexanders liderllgbet gick så långt I oförskämdbet, att ban, 
enligt vittnesbörd af katboliker, lät 50—60 nakna qvlnnor 
Tisa sig 1 bans ocb seners ocb döttrars närvaro, bestäm- 
mande belöning åt dem, som knnde bedrlfva otokt med de 
fleste. Hans erkände son, Gesar Borgla, visade frukter af en 
\ påflig faders uppfostringskonst Jnllns II lefde mycket 1 fält 
ocb man känner fältlifvets vanliga moraL Leo X ii allmänt 

BIOOE. LBX. XXIII. 24 



370 ÖBNBFOT, Jaeob lllftum. 

käpd. TidebTarftret tog ej mycken anstöt der af, att Lither 
kallade booom Anticbrist. Desse Påf?ar 1 seklet före refor- 
,matloneDS fnlla mognad voro ej särdeles båttre ån de hed- 
niske Cffisareroa före Roms .eröfring af Cbrlstendonen. Vlr 
Nord var lycklig att befinna sig pl sr stort afst&nd fria 
Påffebofvet. Att Jacob Ulfsson härunder visar sig son ti 
varm sedevåa, ökar bans ära. 

Rörande denne Erkebiåkops löneinkomster, äro nppglfteria 
i bebof af ntredning. fönän man 'kan derom något döma. 
TUlarne klinga för vara öron vida mer än bvad de di kisde * 
iDoebära. -Bestämdt blandas pantröra|erlfningar, lemnadef för att 
betala en kronans sknltf ocb dylikt, dervid in bland sikraoeft 
beständiga löneinkomster. Di Herr Stea beräknade Abo BU 
skopsreata» förklarade Herr Jacob, att om den appskattaia- 
gen var riktig, så tjente Aboprelkten för 8 k 10 gaogei mm 
än bvad Upsala stift gaf Sveriges Erkebiskop. I 

Låtom osa pröfva några af dessa lönetitlar. Friail 
möter: 

Westerbottene eller Norrboliems (namnen vexla) ftoi^ 
rentoj som ippgifves gå till 7 k 800 mark och 60 timbar 
gråskinn, 1 timber mårdsklnn, samt 1 iaxilske vid ToraeL 
på denna tenta säges han ha hatt lifsbref änder RikacM 
klämma. I gåfvobrefvet, dat. Kalmar 20 Ang. 1482. m^p^ 
räknas Löfånger, Bygdå, Skellefteå, Umeå, Luleå, Piteå^ Ka- 
lix, Torneå och Serkilax socknar. Om detta Ufi^ref (BaaåL 
rörande Skand. hist. VXIII: 183) kanna vi ej yttra oss mtå I 
fnll visshet. Hen annorstädes ses, att 1407 iick Stea Staie | 
Norrbotten Jemte Åland. Och dertiU kommer, att Norrbotten 
pantsattet i Martii 1501 till Erkebiskop Jacob af K. Htaa 
"på Sten Stures vägnar'', det vill säga: för den skada oA 
cfvervåld . Sten Store gjort Erkebiskopen vid belägringea, 
ända tills 4,000 mark örtager voro honom förnöjde, der t^OM 
mark skalle aflräknas om året. Jahn anför i Unioaskrtgeas 
hist. p. 576 pants^ttningsbrefvet af Norrbottea till Erkehiskof 
Jacob af Upsala i 501, hvarur må meddelas: 

''Vi Hans . . . hafva andt och tilladit oc • . tillade eaa 
elskelige Wcrdngste Fader Herr Jacob • . ma oe seall faafve, 
nyde, brnge och beholde Norrebotten meth alle KonnegsOge 
renta oc rättigheter . . intet undantagit, tberfore gaitlmies 
hvert ar itt thusinde mark öriogher i the 4,000 mark wQ 
honom gifve och förn^e skulle pa oss elsk. Hr Steen St«* 
reB Riddares vor Hofmesteres vegne oc thtr till skal luin oe 
apbere aff vor Foged i Helsiageland oe Medelpade ellcva 
hiadrette mark af rette Skattea oe tbesse fonde peniiage 
anaammb oc opbere af Norrebada oc fknde vore 



ÖRVBPoT, Jaeob Ulftton. S71 

eod till tbe ror:d6 4,000 mark ortnger ere bonom fbro0irde, 
M»m vlj bonom lofvaile oc tllsagde paa fonde Hr Sten Sta« 
res yegrne oc scall ban balde oc latbe Tore K. nndersate } 
Norrebodn ved Sveriges lagTi fetb oc godbe gamle seedvanor, 
tben stånd ban tben 1 werjo bafver: oc ner ban swadade 
4,000 mark npbarlt balTver af Norrebodn tbet med alle slne 
K. rcnie oc rettlgbeder frlj ocb qnltt Igen komme 4111 oss 
oc Sveriges Krono ocb jey sedan eller tber eptlr annamme 
BOker pendlnger aff vore foogedér, men latbe tbem antworde 
^ swodane pendlnger Ind 1 vor skrlfvarestnfva paa Stockbolm, 
$om ike her till gjort hafcaJ*^ Häraf år Jn klart att före 
1501 Norrbottens renta Ingått till kronan ocb att den blott 
i 4 år sknlle af Fogden 1 Helslngland ocb Medelpad lemnas 
Erkeblskopen 1 ersättning för förlaster nnder ett inbördes 
krig, bvllka drabbade bonom, derför att ban böII sig vid 
unionsgrundlagen ), Under det Erkeblskop Jacob Innebade Norr- 
bottens renta, blef Torneå brandt af Ryssarne, ocb bvad som 
derigenom förminskades, blef hans förlnst. Då laxfisket be- 
riknadesy förbebölls att ban sknlle bestå kost ocb lön åt 
arbetsfolket liksom saltet till laxen. I Silfverberget i Films 
socken var 1/4 lemnad Erkeblskopen från 1481. Detta låter 
något. Efter all sannollkbet år bår fråga om ett berg, def 
sUfoerådror då spårats, men der Dannemora Jerngrufva^ byars 
Norrgrufoa ligger i Films socken, blef den bestående npp* 
tåckten* Af denna torde Erkeblskopen baft största förtjen- 
sten då åran ifrågasattes, men i bans tid kom vål 1/4 af 
^ilfverberget 1 Films sockfsn^^ ej att renta mycket i silfver- 
mynt råknadt. Den var då nyligen upptäckt ^7ör S. Eriks 
bön sknll.'^ . Vi veta att Svante Store inkallade Bergsman 
till samtal, då ban boll på att dö, försåkrande, att om de 
togo sonen till Riksföreståndare efter bonom, sknlle ban 
knnna dö Ingnt; men dervid ban föregifvit som öfverlåggnlngs- 
åmne den nynpptåckta sllfvergrnrvan. Loccenins (Hist. Svec. 
p. 180) både derom låsit i en bandskrlfven bistoria. Det 
var sannolikt i denna 1511 npptåckta silfvergrnfva Erkebl- 
skopen fått fjerde parten« 

* Upsala stad råknas ock bland Erkeblskopllga rentorne. 
Den gaf 200 mark. Denna förlånlog var glfven af 2:ne 
Riksråder ocb conilrmerades af Konung Hans d. 15 Dec 1407. 



/ 

t 



*) Af ^a medel ikolle Sten Stare ersltta all kyrkans och biskom- 
bonlets skada vid Nls ocb Staket, hrarftfre Stores enkå raf, ej till Ja- 
cobL utan till erkebiskopsbordet ett guldband, som Yttgde 7 I6diga mark 
gnid och 3,000 mark med godsen Sttdby, Ekeby och Staaf på II unstfn. 
rörbinddsen ttr daterad den 21 Oct 1504. Men f6r förlasten i Upsala 
bOtte staten. 



372 Oan^FOT, Jaeob Ulfsson. 

Synes gifven under* det Sten Stnre belis^rade Dpsala. Var 
åfven bår ej ftåga om skadestind far förhister af beligrlBgen, 
tills de knode bevisas gäldade? 

' Olands (ej Ölands) kronorenta, vårderad i 368 mark, 2 
laster korn och något fläsk, hade Erkeblskopen Jacob iM^ 
haft från 1483. 

Stäkes län rentade omkring 150 mark ocb omkring 8 
laster korn med föga fläsk, conflrmeradt af Konnng HaDs i 
15 Dec. 1407, följde väl Stäke slott, bvars nödvändlgliet för 
kyrkans bafvnd Erkeblskop Jacob så ofta beviste för dea, 
som nnder dessa oroliga tider ej ville söka kyrkans öfrer- 
bnfvnd 1 skogen eller på flykt. En Konung Erik, kanske R, 
1 Sverige hade glfvit Olauds ocb Stäkes län åt Erkeblskopei 
för någon skada å äldre Jnra stols Upsallensls. 

Nordmarkens i Westerglithland 90 kor — en förläAlag 
från d. O Maj 1471, conflrmerad af Konung Hans d. 31 Dee. 
1497, betydde, enligt Spegel, Kronoskatten i fä, smör m. ■., 
^^såsom det vanligt varlt.^' Det ställe, som här kallades 
p^^ordmarken, ligger i Wermland. Här fins dock ej tvlfrels- 
anledning, att Ju Svea Erkeblskop, Senatens förste man, var 
^'hederligt lönV i dessa tider. 

Då vi nr samma synpunkt betraktat Jacob Ulfssons ^'dan- 
ska sympathler,^^ vanligen kallade riksförrädiska i våra hi- 
storier, 3om förut Trollars och Tottars, påminna vi om vår 
bekännelse, att efter Stockholms blodbad Unionen blifvit omöj- 
lig och Gustaf hs framträdande således patriotiskt; men denf 
följer ej, att det var lika patriotiskt under hela Uoionslidea, 
att söka slita det fattiga Sverige ur Skandinaviska för- 
bundet. I Ryssland allena kan den synpunkten vara prlsvärl 

VI äro skyldige äfven Katholska Erkeblskopar och Uni- 
onsanbängare rättvisa. 

Det måste alltid erkännas betänkligt, att' då Bohnstta 
och Jemtland tlllhötde Norge samt Halland, Skåne . och Ble- 
king Danmark, bilda ett eget rike af dessa då föga upp- 
odlade provinser vid östra kusten och några deras grannlia, 
då faran att förlora öfversjölaudskaper alltid var lättare att 
beräkna, än lyckan att sedan eröfra hvad som visserligen af 
Svenskarne efter mer än ett sekel eröfrades. Men det var 
en följd af flere stora hjeltar Inom en ärftlig kuagaslngl — 
en lycka, som ej så säkert kunde påräknas då UnlonslMindet 
slets. Och — hvilkcn vanmagt måste ej i många riktntngar 
följa af dessa Jemna krigen, nödvändiga för ett folk af hég 
anda, men fattiga tillgångar samt onaturliga och trånga grinsar. 

Gud allena har dock hittills afvändt olyckan af arti ett 
så litet och svagt rike lades vid gränsen af ett omätligt 



Ornpblt, Jonas Fredrik. 373 

Sklav-flke. Må tI derfore erkäoDa, att der kunde ligga /b- 
sterlandikärlek ifven I den politik, som vlile hafva ett mäk- 
tigt Skandinavien till dessa oråkntliga horders grannstat. 

Skrifter: Företalet i Breviarium Upsa1ense,*Sfockholin 1496, p& Utip. 
Aftryckt i U. ▼. TroiU faandl. 3. p. VIII— XV. — Herdabref, jemte 
aflryck af 18:de cap. i Lavacrum conscientiaB, ett slags CollegHim pa- 
atorale i samixiandrag, tryckt in folio patenli, utsUpdt med befallni&g 
alt presterna skulle det upphänga i alla sabristior obh läsa minst en 
gång i månaden. Ny upplaga ISib i Köpenhamn, besörjd af Nycrup under 
titel: En höjst sielden sTemk palseotyp. — Bref till Hen. Gadd, af- 
tryckt i Joh. Magni hist. 23:e boken, 20 kap. — Brefren till Sten 
Siare i Registralur å publike flrender, som förhandlats emellan R. F. , 
St Si. och E. B. Jac. Ulfsson, aftryckte i Handl. rör. Skand. hist 
XVIII. D. p. 1 — 177 m. fl. — Tillagg i J. Gersons Ldrdom huru man 
skull Ura dö etc. — PriWlegia i Diar. Wadsten. — Diplomer i Biplo- 
nnatarii samlingar. — Utgifvit Psalterium David., Uns. 1510. — Brevi- 
arium Upsalcn.<ie, Slhm 1496. — Mi«5ule Eccle!«. Ups. Basil. 1513. -^ 
Handskrifter af J. Ulphonis trttffade Ualphers i Westorbotten (Wester- 
botten p. 307). 

(Källor: OfTannämnde Storeika rogiitralnr I Handl. ror. Sk. Hlat 
XVIII, XIX, XX, XXIV. — Diplom. Dalecarlicom. -^ Troila Kyrko- 
haadl. — Mon. Uller. — Jakna Ualonskrig. hiat. — Alla våra rika- 
Uitorier.) 

— W. 

ÖRNFEL T, JONAS FREDRIK. 

R. R. G. Bonde bar 1 sin skrift oio Sverige nnder Dirlcaf 
Eleonora oeh Fredrik I Tid bedömande af tiden, når n^amnen 
patrioter ocb rojalister först nppstodo, räknat en Amiral Örn- 
fslt bland rojallsteroas bnfvndmån jemte Gen. LIeot. Baronerna 
Silfverbjelm ocb Trautwetter, Landsböfd. Grönberg, General- 
Adjnt. Hjerta, Generalmajor Baron Staél von Holsteln ocb 
Lagrman Stlerneld. Desse voro alla verksamma att at sin 
Kong återeröfra nigot af den makt, Ständerna tagit som 
broderlott, då de capltnlerade med Prinsessan Uirlca Eleonora, 
bvllken makt patrioterna sökte bebålla åt Ständerna eller 
råttare sagdt adlen. VI möta också detta annars I historien 
knappt skymtade namn, der betänkliga Intriger af Generalls- ^ 
slmns misstänkas nnder krigens afslntnlng. Dessa Intriger 
bafva ansetts gå ut på att alstra missnöje bland allmänbeten 
mol en qvlnnoregcring såsom för svag, då 1 farliga tider der 
tydligen beböfdes en manlig band vid statsrodret. Ocb ej 
nog dermed. Fredriks anhängare sökte, säger man, att in- 
pregla 1 folket nödvändigbeten , af >u stark konungamakt^* 
genom att skylla alla nraktlåtenbetssyndcrna, af hvllkas följ- 
der folket nn led, på den nya regeringsformens Inskränknin- 
gar af nämnde makt. Ur dessa skål anse vi för en skyl- 
dlgbet att om denne Amiral uppsöka bvad möjligt kan vara, 



\ 



374 ÖHMPBliT, JtHUM Friärik 

for att låra kiont om bonom mer in aamoet och 
karne, särdeles som dessa närdes och fortplantades af ""Pa- 
irioter*\ hvilkas patriotism kan bafva liknat den Tanliga Ibmi 
partier, att vid det inbördes kriget motarbeta hvarandra tUl 
ock med genom ^^nyttiga lögners krlogsprldande.^ 

En Henr. Job. Sctanitz, född 1 Hamburg, blef adlad med 
namnet Örnfelt 1675. Han torde ba skrif?it de ILeste af 
Fältherren . C. G. Wrangels bref och räkenskaper med ea 
drifven tysk stil i De la Gärd. donationen i Lnod. Var laage 
Ramrerare bos nämnde herre och blef Rrlgscommiasarlas 
1672, död som Öfver-Krigs-Coromlssarins 1684. Gift ned 
Märg. Appelberg 1663. Hon dog 1679, begraften 1680. Lik- 
predikan af J. Vnitejns är tryckt, upptagande mycken be- 
römmelse för god barnanppfostran och hnsmdderliga andakts- 
öfningar. — Den vid 8 år moder- och vid 10 it faderlose 
Jonas Fredrik fick i adelsbrefvet ett betydande arf, ty det 
underlättade säkert hans bemödande att arbeta sig ftam I 
verlden. Han tjente i 7 ir på Engelska och Venettanski 
Flottorna.' Lär återrändt till fäderneslandet, då Carl XII vid 
början af sin krigsbana hemkallade den adliga nngdomea^ 
och blef redan 1704 Öfverstelientenant, som synes fömtsätta 
att han utfört bedrifter af betydenhet i Engelsk eller Veae- 
tiansk tjenst. 1709 blef han Amiral-Capitaine och Schouf- 
bynacht 1712. När R. HaJ:t 1715 sände en del af öriogs- 
llottan under V. Amiral Baron C. H. Wachtmeister tUl Bott- 
niska Viken, var Örnfelt andra mannen. Deras kryssnlag 
med 4 llnieskepp, 3 fregalter, 1 skottprom, 1 brigantin odi 
50 skärbåtar för att betäcka östra skärgården, blef hvarkea 
så namnkunnig genom tapperhet eller genom olycka, son 
den samtidiga på vestra under schoutbyn. Grefve C H. Wacht- 
meister. Det vigtigaste åt öster var att det svenska svärdet 
för det mesta höll det ryska i skidan. Ö. blef under tiden 
(1716) V. Amiral. 

Derefter möter han I ett ännu tvetydigt IJus; men Fry- 
xells oväld har ej ännu upphunnit Ulrika Eleonoras korta oek 
likväl ännu oskrifna historia. 

Det är ett folks vana, att kasta sig från den ena ytter- 
ligheten till den andra. Enväldet hade krossat Sverige, folk- 
väldet allena ansågs kunna uppbjelpa det. Under det de till 
medborgligt medvetande redan vaknade ännu bestämde alla 
både meningar och handlingarmed hänseende till den efterläng- 
tade ^Vrla'^ regeringsformen, gåfvo fienderna dot sjuka Götha 
lejonet de vid dylika tillfällen vanliga åsnesparkarne. Och 
näi; de, som trodde att närmandet till den Polska repahttkcns 
styrelseformer vore landets räddning, märkte t fotsterlaadela 



I 



ÖHNVELTi Jonas Fredrik. 375 

« 

ftrsvar mi nlndre kraftanslråognliir af GeneraHsslmos och 
AnnéeD, misstänkte de en öHrerlaggd slapphet, på det aft 
félkets röst skolle hogljndt kråfva mera makt hos Styrelsen, 
9€h når detta botemedel srXrligen konde emotses såsom möj- 
ligt, förrän spiran halkat nr Drottoingeos i hennes Gemåls, 
den gamle krlgsbnssens band, så Tar svårt att förekomma 
irtsstanken, att arméen, tillglfven Hessiska partiet, ej vllte ofDra 
8ig för det närvarande, men deremot vore färdig till all nppolf- 
rlBg för en förändring, som ansågs leda till det mål, dit 
nan syflade — rikets räddning genom en fri konungamakt. 
O. som oemotsägligt var en af Prins Fredriks män, blef här- 
voder Amiral och Friherre (1719) och likväl vid samma tid 
nklagad inför en Commission med Amiral Grefve C. H. 
Waehtmelste/ som Ordförande. Fant anförer att O — t hade 
nttit sjelf tredje 1 den Rehosköldska krigsconseljen, som nn- 
der Drottning DIrica Eleonoras korta regering sprängde 7 
galerer och 2 pråmar af 40 kanoner h vardera och sänkte vid 
Strömstad transportskeppen, för att ej bli 2 å 3 Danska ör*' 
logsskepps rof. Thor Grafström skrifver i sin förtjeustfnlla 
gradaaldispntatioo, att Tordenskjöld fått ett ökadt mod se- 
daa han ej mera fann på Elfsborgs fästning den hjeltemodlge 
Ltllle, utan Ofverste Gadde, och att så fort Danska flottan 
e} syntes otanför elfsmynnlogen, gafs befallning af Amiral 
O— t att indraga den af Rehnskjöld befallda patrnllerlngen 
såsom nnmera öfverflödlg. De 2 ditlllls vid patrnllerlngen 
använde Eschalonparne skickades då till Kippholmen och öf- 
vorön, hvarifrån communlcatlon hvarken bolls med fästningen 
eller -Amiral Örnfelt, som låg med Svenska flottan i Göthe- 
. borgs hamn. VI veta ntgången. Likaledes torde ej vara 
okändt, att Commissionen syntes vara satt efter den Wall- 
qvlstska definitionen, ,'^för att få intet gjordf' Dock dömdes 
både örnfelt och en Ofverste Gädda m. fl. till penuingeböter. 
Efter dessa hjeltcbedrifter kom Ö. att stifta lagar vid 1719 
års riksdag. I Secreta Utskottet nämndes s. å. bnrn sjelfve 
ö. hade måst ställa caotion för sig, då han slntat contract 
med Kongl. Mqjtt, hvarföre nn inga undantag borde göras. 
Sjelf påminde han på Riddarhuset, hnrn det ej var rätt att 
blott hnsegare i Stockholm och Götheborg sknlle i regerings- 
irender ega lika votnm med possesslonater, anseende, att 
éf^ige stapelstäders adlige hnsegare sknlle bafva lika rätt; 
men ploraliteten samtyckte till Landtmarskalkens förslag. 
Sedan förfäktade han att^ en prsscrlptionstld borde^ vara, 
bvarefter kammarrevisionen ej sknlle ega rätt att komma 
■ed anmärkningar, emedan ingen annars knnde vara säker 
Mr efterräkningar. Sedan kom man med anmärkningar 



376 OrnfIiTCKTi Årendt Pehraon och Barbro StigsåoUer. 

på Amiral Bagges sterblmsi oaktadt Bagge Tar död för i 1/2 
sekel sedan. 

Då den O Jan. 1719 i Rongl. Commissionen ransakades 
rörande Görtz och' dennes bandtlangare, sade ett vittae, att liaa 
ofta, sett Amiral Örnfelt bos Eklef, ^'tvifvelsntan för mnn- 
derittgarnes sknll.^^ — Sedan afböres ej rojalisten, der Ti 
knnnat böra, förrån ban den 10 Oct. 1728 tillskref R. B. 
Grefve M. J. De la Gardie med bön om förord till Lands- 
böfdlngdömet i Halland efter Faltzbnrg. 1729 den 3 Uars 
tackade ban i bref nämnde Riksråd derför att KongL Haj:! 
bebagat förordna ocb ombetro bonom att vara Directear Tid 
General-Commlssarlatet i Garlskrona. Trollgen syftas har 
på nppgiften i Låstboms Höfd. Minne: Dir. Tid Amir.-Oeco- 
nomieTerket 172\ Landsböfdlog i Södermanland d. 31 Oct 
1732. Död den 23 Sept. 1733. Gift med ETa Catb. Scha^, 
dotter af Borgmästaren i Carlsbamn P. Scbaey. Denna fri 
Tar 3 gånger gift, l:o med en Köpman Tbore Cbristopberssoa i 
Garlscrona, 2:o Landsböfding Örnfelt, 3:o öfyer^te Frih. Beagt 
Horn, Landsb. Frib. J. F. örnfelts son Kammarberre Hear. 
Tbeod. ö. blef gift med sista frnns dotter Göwel CharL Hora, 
född i äktenskapet med Bengt Horn. Deras son Frlb. Fred. 
Be^gt Ö. Tar t. Landsböfding i Södermanlands län under 
1783 ocb 1784 samt 1791, Han slöt ätten, då ban åog utan 
söner på Kårebolm den 9 Mars 1795, 53-årig. 

(Källor: Gy.Uengranati Sv. Sjokrifthiitoria. — StieraBaot •ék Uit- 
bont Höfdlngaminneii. — Nord b. Car| XII» klttoria. — De la OaH. 
donationen i Lund. Brefsaml. Litt. ö. — Om KrigafSretaffea i»ea 
Sverige ttrax efter Carl XI hs död af Tk. Fr. Orafitrom vader J. H. 
Sehroder, Upa. 1851. — Sdernmau» Matrikel. — Sverige vader DlrUa 
Bieoaora oeh Fredrik I^ p. 27. — Fant Sv. blit. V. p. 182.) 

— W. 

ÖRNFLYCKT, ARENDT PEHBSSON och BARBRO 

STIGSDOTTER. 

Få par åro namnkunnigare i vårt land, nedanom ihroaea. 
Vi bemärka den namnkunolgasle, b. Barbro, först 

I KröningsYårds ocb Lidéns förtjenstfnlla Diplomatarl 
Dalecarlicnm, der nppmårksambet från början lemnafs åt 
ikriften i de vldbångande siglllerna — ofta markTärdigare ii 
hokstafiskriften 1 de bevittnade nrknnderoa — anföres ett Areadf 
Pebrssons pantebref på Ornis af d. 3 April 1534, der et 
sexnddfg sfjerna i blått fält ocb deröfver Initialerna A. P. 
skönjas i det första sigillet, som nppgifves vara Bergsfogdei 
Anders Pebrssons märke ocb initialer. Herr Kammarjnaka- 
ren Råäf säger sig bär först inom svenska beraldiken si 
anledning till blasonnering. Dipl. Dalec. U: 221. Men detts 



Orh FLTCKT, ÅTtndt PtKruon oth Barbro SUgidoitw. 877 

ir ej maonens Qtao hustrons iUemårke, I hTllket Arendt 
losatt sipa Initialer, liTarlgenom det torde galit såsom båda 
makarnes besegling. Hans att förde örneflyckterne eller dr- 
neflugteme, kvarom ar otredt kårofvan vid Plate-PIatenbio- 
grapkien. En dylik stjerna, som den nyssnämnda, i blått fält. 
Insattes bland yapensköldarne på vårt riddarkns af den odöd- 
ligt namnknnnige Georgius Olat, när kan adlades iinder nam- 
net Stiernhjelm. När Yl känna kvilken Tigt 1 arfsfrågor ock 
dylikt ättelängdernas bevarande inom ätterna ännn egde, då 
af de oifentllga Arcbiven så föga kjelp var att påräkna, må 
man ej finna besynnerligt, att fadren Olof Marqvardsson kände 
upplysa sin sön Göran, det må ka varit, då de gingo en 
stjernklar afton tillsamman under bar kimmel, eller då de 
sntto vid spiseldsbrasan nnder förtroliga samtal, knrn farfar 
JMarqvard Olsson var sonson af en Marqvard Olsson (Stjerna), 
g. m. en Barbro Eriksdotter (Oxenstjerna), kvilken Marqvards 
brorssöner Otto Olofsson (Svinknfvnd), Biskop i Westerås, 
ock Cbristopker Olofsson, Bergsfogde på Kopparberget, sedan 
Bergmästare, samt deras svåger Stig Hansson, Fogde på ö. 
Silfberget, Domkafvande 1 Flöda, voro betydande män i Gu- 
staf l:s första regeringstid. 

Den namnknnnigaste i denna slägt var Barbro, dotter af 
éen nämnde Stig. 

I sin faders bas kade bon tidigt tillfälle att bli bekant 
med de borgliga stridsfrågorna. Då Svante Nilsson ändtUgen 
linnnit målet, bvilket ban så länge eftersträfvat, att nemligén, 
sedan K. Hans blifvit aflägsnad ock Slen Stnre d. ä. dött, 
bli Riksföreståndare, ock kan na blott beböfde knnna ^'resa^^ 
de alltid npprorsfärdige Dalkarlarne, om Rådet ville sätta sig 
1 den ställning till bonom, som ban kade tagit emot Hr Sten, 
så vände kan sig till Stig Hansson ocb dennes svåger Cbri- 
stopker, kvilka foro omkring nnder sommaren 1504 1 Da- 
larne för alt lyssna på sinnesstämningen. De kade besport 
ock förnnmmlt, att Dalallmogen var Hr Svante tillgifven. 
Om någon annan af Rådet ville apa Engelbreckt eller Hr 
Slen genom att begifva sig npp till Dalarne att ^^resa^ Dal- 
folket, så beböfde Herr Svante blott ge derom nnderrättelse 
till Stig, Cbristopber ock Knnt (månne Kvrkoberden på 
Kopparberget?), sa skalle de annamma ock återsända app- 
Tiglaren till Hans Herradöme. Ckrlslopber tackade för den 
del Herr Svante konom förlänt i Silfverberget ock svor att 
med lif ock blod stödja Hr Svanie. Således kade Hr Svante 
des tidens press i egen kand — ett besynnerligt opioions- 
mackineri, kvarigenom Dalallmogen var ett slags medborgar- 
garde, ofta anlitadt från 1436 ttll 1789 både af Demokrater 



378 OaiTFftTOKT, Ännii Pehr$$fm oeh Barbrq 8Hg$åoHm'. 

wSh Despoter. Stlg^ som redan 1486 ?ar fogde pi 0. SIU^ 
berget,, tlllliörde nu de rike i Dålarne. Vid Herredages 1 
Stockholm 1504 ?ar ban nårTaraade Domliafraiide i PMa. 
Sraote vande sig till bonom 1505 med böo att få låaa 600 
marker sllfver. Stig knnde strax sända 400, bTilka ligo 
myntade hos myntmåstaren. Han bad Hr Sraate dock atl 
ej vilja ""veta hans skada.'' 1509 ,flck Stig en gård oeh 
bod 1 Hedemora af Hr Svante för sig ocb efterkommaiule; 

Jnngfrn Barbro hade ock tillfiUe att inhemta 1 faders- 
bnset bnrn hennes ättefader åtminstone på möderaef f fordaa 
tider varit med om att ^'gora bistorien'': liror som pliga 
elda begäret att tlUa fortsätta på samma baaa. Padreo 
förde 3 rosor balkvis eller bandevis 1 skölden, liksom den 
från Norrige inflyttade namnknnniga ätten Tre Rosor. Nam- 
net Dimkn var ej alltid slägtnamn, ntan Iroligen ofta till- 
namn (Diaconns), som bnros af många 1 de olika landsor- 
tema med de mest olika attemårken, de må häfta varit 
dimkner (degner) eller icke. En välboren man Stig satt I 
en Rätt i Dalarne 1431. Stig d. y:s fader Hans Dljako, 
Bergaman på Jönsbyttan, lefde 1462. Men frn Karins fader 
Olof räknade anor från en herre, Nils Olofsson, som inkom- 
mit från Norge omkring 1320, ocb om hvilken Stierniyeivi 
var öfveriygad, att det var den i Danska historien iiaam- 
knnnige Marsken, sedan Drotset, som på 1320-talet miss- 
lyckades 1 ett försök att Jemte Kant Porse i Halland ocli 
Erkeblskop Esger Jnel i Lnnd göra ett Konnngaombyte. Dei 
såkra är att denne Daoske magnat förde en gyllen sexuédig 
itjema i blått fält, sådan den fördes af Barbro och Biskop 
Otto ocb dennes bror, StJernbJelms farfars farfar, och att 
Stjernhjelm derför fick detta vapen, som ännn bäres af hans 
lefvande ättlfogar. Drotzet Nils Olsson hade 1314 Jemte 
Henrik af Mecklenburg varit Konnng Erik Menveds ombad, 
då Danska Ronnngen förband sig att, när Konnng Håkan I 
Norge dog, främja Hertig Eriks eller hans barns anspråk pi 
Norska tbronen, — ett fördrag, som sedan verksamt bidrog 
att sätta Norges krona på Magnns Erikssons bnfvnd. Det 
danska ombndet Jemte den Mecklenbnrgske Fnrsten kallas 
dervid Domlnns Nlcboians Olofsnn Dni Regis Dacle Dapifer. 
S. å. se vi på det kongllga rättartlnget i Helsingborg doms- 
brefven utfärdas 'Heste dno Nicholae Olefson dapifero nostro.^ 
1316 bevittnar ban i Wismar, nämnd näst efter Henrik af 
Mecblenbnrg ocb GrefVe Otto af Hoya, vissa privilegier, af 
Konang Erik gifna Lflbeckaroe vid handel i Falsterbo. Nir 
Konnngens broder Cbristopber, en oduglig herre, sedan ta^ 
ett förrädisl^t steg atl störta sin broder från* tbronen. 



ÖAffrLTOKT, årtnU P$hraan oeh BarWo SHfiiomr, 379 

del nlsslyckades, miste CHrlsteplier låage lefva 1 laDdallykt 
oeh elände i Sverige och Tyskland, som det Till ayaas ge- 
■om Drotzets starka arm. Når derföre Christopker Tvaolt 
kronan', ehnm kan der?ld lät adlen kårdt binda sina kinder, 
férbeköll kan sig dock att fl kimnas pl Hr Nils Olsson 
(Daklman D. kist 1 Bih n:o I). Denne ville dl Mrsöka att 
afboja fkran genom att stortå konnngen ; men försvinner 
derpl I Danska kistorlen, kvllken blott vet att försöket vid 
det tillfället misslyckades. Som Hertig Kont Porse L327 
blef Svenska Kungens stinffader, kunde kan väl bäst 1 Sve* 
rige skydda sin medbrottsllng. (Uppgiften 1 Stlernmans 
Adelsmatrikel .alt Nils Olsson, en dansk Rldskerre, kitkom 
1420, är ntan tvlfvel tryckfel I stället för 1320, men af 
nlnga aftryckt.) Märkligt är att Hertig Knnt förde, förrän 
kaa Ock det resta lejonet, som nn är Hallands vapen, liksom 
lians far ock farfar, en sidan sexuddlg gyllne stjerna soa» 
Nils Olsson* Härstammade ocksi denne af Grefve Nils, Ko- 
sang Waldemar Hs natarliga son? Äfven 1 Norge atmirkte 
1 den tiden en stor gylle~n stjerna nigoa droppa knogligt blod. 
Barbro gaf ej keller sia hand it en 1 känseende till börd 
kenne underlägsen. Arendt Pedenson tlH Granhammar till- 
hörde en senatorlsk ätt*), kvars stamfader satt 1 Konung 
Magnus •Ladulås^ ridkammare för 2 sekler tillbaka, — den 
vid ett tornerspel si segersälle Eroglsle Platå, stamfader för den 
f Idre svenska v. Platen-slägten (se härofvan Lltt. P), den sven- 
ska Brake-slägten (se Ibm) ock den svenska Örnflycktsslägten. 
Se här (med riktig, 1 B. Lex. XI p. 250 f. missförstidd, 
prlckulng): 
Erngisle Plate, segraren vid Tornerspelet 1284, R. R. R. 

. Laurentius, Erngislonis Platå flilus. (Messenli Theatr.) 

. • Nicelaus el. Claus Laurentij. 

. . . Claws Plate (Nils Olss. WInges farfars far. B«Lex. 
XXII: 226). 

. . • Lars Nilsson Platå**)» 

.... Magnus Larsson Platå, R. R. 1422—44 (R. L. III. 
tt.*o 437), g. m. Johanna Pedersdotter Bragde. 

Nils Magnusson Platå, -}- 1484. Den $i$l$ som 

kallades Platå 1 Sverige. 

Peder Magnusson Brake, uppkallad efter morfa- 

dren, den förste som kallades Brahe 1 Sverige. 

. . • Greger Nilsson (Plate) t. Granhammar, R. R. (R. L. 
m. a:o 52 4), Rldd. 1447 (Tibell). 

*) 8e UggUs Rådslftngd III. n:o 64, 400, 510, 652. 

^ Hus. Th. Not). 136| rad 6 ådagalOser Flata- och Brahc-slBgternat 



380 Oriif&tckt, ireiuM Pehrsson oeh Barbro StigtåotUr. 

. • • • Erik Gregersson, lefde 1481. 

Peder Eriksson t Granbammar, R. R. 1469, ff. n. 

en dotter af Arendt Bengtsson (Ulf till Ekolsnnd oeh Nynis. 
....... Arendt 'Pehrsson, hvllkens sonsons son Ffd in- 

trodnctlon 1625 kallade sig ömfltfékt, ett namn, som 

gafs Tapenbilden redan före Arendt Pebrssons tid. 

Stiernman (Adelsmatr. I: 244) anför att Arendt var (nif 
Cnstaf kom) gift med Gnstafs moster. Hen Barbro Tar ej, 
såyidt vi veta, slagt med WasafamiUen. Slågtskapen mi 
hafra Inskränkt sig dertlll, att Arendts mor Karin eller Anaa 
Arendtsdotter (Ulf, se hårofvan Litt. U.) var syster till Beagt 
Arendtsson (Ulf) till Ekolsnnd, bvilkens dotter Mårtba rar 
gift med Gnstafs morbror Riddaren Trötte Månsson till Eka. 
Frn Barbro förde Ornäs med sig till Örnflyckternas slaget ock 
det förnäma paret satte sig der ned. Byggnaden var bår I 
gammal stil, förmodligen redan for den tiden. Fenstren ron 
små; blott tvenne, inbnggne högt npp i högaloftsbnren ; Tag- 
garne oklådda. Mångenstådes voro timmerstockarne knllriga. 
Sången i nämnde bnr — gästrummet — var sammansatt af ^gan- 
ska stadiga^ fhrnbräder, stående på 4 tjocka och höga stolpar. 

Vid Andersmessotlden 1520 kom en Dalkarladräng hit 
med yxa på armen, sökande arbete. Herr Arendt lär talat så 
om ställningen i landet, att drängen dristade nppenbara sfg 
vara den gamle akademikamraten från Upsala och krigs- 
kamraten från Dnfnäs, frånden Gnstaf Eriksson. Han upp- 
fördes nn som gäst i högaloftsbnren, der den stora saagea 
bäddades. Här öfverlades i all förtroligbet Hvarje bara 1 
Svealand kan berätta, hnrn Arendt låtsade sig redan ha in- 
sett Unionens omöjlighet och separationens nödvändighet, håra 
han förebar sig redebogen att utforska grannarnes tankar, men 
ernade dock förtjena det pris, som var satt på Gnstafs haf- 
vnd; hnrn han hos en sin makas frände Måns Nilsson (Svf- 
nehnrvnd) i Aspeboda mötte ogillande af denna ovärdiga plan, 
hvarföre han for ensam förbi Ornäs till svågern, Ronnngens 
fogde Brnn Bengtsson på Sätra (n. v. Säthers knng^ård}; 
hnrn Barbro, som såg mannen taga den vägen, förstod att 
han handlade 1 Unionens intresse. Fru Barbro deremot, upp- 
fostrad hos en fader, som troligt lika med hennes morbroder 
svor Riksföreståndaren Svante, .Unionens dödsfiende, att för 
honom våga lif och blod, när både fader och marbror reste 
omkring i Svantes ärende, — Fru Barbro Stigsdotter (ill Or- 
näs brann, som vi ega rätt att sinta, af önskan att se Sverige 
lösryckt från Danmark, för att, om än som ett mindre, dock 
som ett fritt och sjelfståndigt rike kunna ännu friare upp- 
blomstra. Hon tänkte, med ett ord, som Gustaf Eriksson, och 



Obufltokt, Årmdt Pekruon oeh Barbro 8tifi$dottir. 381 

Tille rädda lians snille och ann åt framtiden. Ocli hyem kan 
na tvifla att lion deryid Tcrlcade Hans yerk, som regerar 
Terlden? Obemärkt af gårdens folk vindar bon bonom ned 
från bögaloftsburen-, då en knsmodern trogen dräng Jacob från 
Tliorsång väntade der nedanför med bäst ocb släda. Han ilar 
med den fogelftie ädlingen till Hr Jon, prosten i Svärdsjd, 
•ckså en gammal akademikamrat O9 som ansågs ?ara trog- 
nare den Stnreska politiken, än bennes man var. 

Herr Arendt återkom från Sätra följande morgon. Om 

* Frn Anna, fogdens maka, också delade sin. syster Barbros 
tankar i politiken, så både bon dock ej knanat förbindra sin 
man, fogden, att pligtskyldlgast ankomma med 20 man, för 
att fånga Gnstaf Eriksson. Barbro beklagar att ban rymt, 
Qtan att bon visste bvart. Följderna spordes snart, den ena 
efter den andra. Arendt, som såg fränden uppstiga till Rlks- 
föreståndarskap, till Konnngatbron, blygdes för sitt brott mot 
gästfribetens lagar, boll sig tyst ocb stilla, men vredgades 
på sin maka. Ryktet trodde att ban aldrig mer ville se benne, 
men ban ville dock ej bryta det äktenskap, som var sintet 
Inför Gnd. En säng insattes, der en del af väggen bortbog- 
glts mellan 2:ne mm. De bodde nn 1 bvar sitt rnm, men 
lågo i samma säng. Det må åtminstone betyda att bon fick 
betala för sin ädla bandling med ett glädjelöst äktenskap. 
Kröningsvärd nppgifver, att Arendt bllfvit skild från benne 

. omkring 1521, ocb att bon sedan bodde på Holm i Tnna soc- 
ken, der bon både en mödernedel, till 1542, då bon synes 
bafva aflldit. (Han bar funnit benne nämnd i n:o 521, 522, 
523, 527, 538, 542, 554, 563 i Dlpl. Dalecarlic). 

Frn Barbros lidande stannade dock ej med dem, mannen 
tillfogade benne. Svårare prof måste bon genomgå. Gnstaf 
Eriksson var ej tacksam. Djupt måste det såra bennes bjerta, 
att spörja bnru ban fängslade morbrodern Gbristopber; men 
detta var dock ringa mot den dagliga bussorgen. . Ett döds- 
styng måste deremöt' trälfat benbes bjerta, när 1521 eller 
1522, gästvännen från 1520 på Oirnäs lät halshugga hennei 
gamle**) fader, tydligen under åberopande af samma otrobet, 

*) Desse akademikamrater y som ha pastoraler eller Vro i orten be- 
tydande possessionaler, föranleda snarare att antaga Gustaf såsom 32-årigy 
an 24-årig. Se hSrofran XX. p. 77. Messenios kallar K. GusUf S-årig, 
då han Tar med i en kröningsiek. Som den leken sannolikt förekom vid 
kröningsresten 1497, Ugeer det födelseåret ofran om 1490. Scond. Illnstr. 
p. 56. B. Lex. XX: 77. 

*') Ej konna Ti ogilla om Barbros far, morbror och svåger såsom ko- 
nungamaktens advocati ogillade, alt ädlingen Gnstaf fråntog alla Danske 
köpman i Fahlun deras varor och kramgods. Girs skrifver, att Gustaf 
öppnade det första tåget (1521) genom att — en beondrare föröfrigt talar 



362 Obafltoxt, Arenit Pehr$§an oeh Barbro SUpåM^. 

8om RoDiiiif Chrlsttern ej gUmde att Iberopt, der tllUbDpDlBffet 
skedde pi ett större antal på en fång, så att blodtui^uiehm kvé- 
de få namn af blodbad. Tegel berättar blott, att då Hr t. Me- 
len, K. Qiristlerns slottsherre på Westerås, kom till Dalarae 
och uppmanade de kunglige fogdarne Stig Hansson, Cferlsto* 
pker Olsson ocb Bengt Brnn att söka fånga den lljktige, de 
gjorde sin embetspligt. Kanske ansåg Stig sig såsom lummm^ 
gen$ fogde, ej friad ftin sin ed, åPren genom Riksförestånia- 
rens påbnd. Mot detta onda synes fSngelse tills Tidare ha 
kunnat aoTindas. Och måttiet rågades. Egendomen tiUdöm- 
des Kronan, d. y. s, Gustaf. 1523 d. 28 Febr. kom till honom 
den rike Mårten Skinnare, lefVererande från Stig Hansioa 
tagne 1,000 mark penningar oeh 140 skeppnnd koppar och 
ick. Hr Gnstafs qyitto, deri denne försåkrar, att ^Met år rår 
gerning och Icke hans/' Då Mårten Skinnare har framskyn» 
tar, gör det Intrycket ånnn obehagligare. Denne borgare i 
Wadstena och Stockholm hade redan 1519 glfyit en byggnad 
på 3 tomter 1 Wadstena tilf ett hospital *'irathigha måniskioaa 
tu hlålp oc trösth oc til en hogsvaleise, saa at the mage 
haflVe ther hus och hem . • och fattige pilgrimer som Tig. 
farande åro mage der haflPra roo och hrlla.^' Ar 1628 lade 
han åtskilliga egor dertlll. Då Mårten deltog I det Smilind. 
ska upproret 1529, tog Konungen af honom 1,000 mark, oei 
de 2 gårdarne Anders Hanssons syster förpantat till Mirtc»! 
gåfvos till And. Hansson. 1533 rånar K. Gustaf af Mårtea 
1,000 mark penningar och 250 skeppnnd koppar. Slutllgea 
blef den rike borgaren alldeles utfattig oeh måste Intagas I 
det hospital han sjelf stiftat, der han blef Tansinnig. Någon- 
stådes ar berittadt att han sökt få af sitt eget anslag 2:ne 
fattigbröd, men att K. Gustaf det rågrade. 

Bad ej Barbro för sin faders gods, för sin faders bifVud? 
Om så ?ar, så blef åfren den bönen förvågrad. Det visar en 
Biindre välmakt, att Arendt för 300 mark penningar låter i. 
3 April 1534 förpanta hälften i Kopparbacka med gardet, 
liggande (d. ä. skattlagdt) för 18 skeppnnd koppar samt desa 

hflr — plundra de danske ktipmftii, som der på Fahlaa hade sitt gods; 
hmd kUde der fanns, deltes ibland drabanterna oeh Ijenaroe; af silkel 
gjordes fanor; annat sidentyg behöll Hr Gustaf fdr sig sjelf; guld, sitfrcr» 
penningar o. s. m. som der rar, lOntes krigsfolket meå; andra varor, som 
lait, bnmla, fisk och annat smfttt kramgods deltes bland Dalkarlame. Der 
lat ock Hr G,nstaf uppblra konungaskatt ooh afrad, som föll vid Koppar- 
berget, säsom ock i socknar deromkring. (Gast I:s hist. p. i2.) Hsr vir 
sAledes e] en Engelbrecht, som ej engång Ut sin här Uga en höna. Hvar- 
till behöUe Hr Gustaf na siden? Om sådant i vår tid bände, bvad döoida 
alla? Må vi ej andra om några röster då ogillade onödiga våldstmba- 
ter, on de o«k ansett npproret nödvindigL 



ÖEHF1.T0KT, Armit Pikruot^ och Barbro BHg$åotUir. 383 

alli egor. Då leitonades en flrtDde O. MarqTardasoo (samiia namS) 
som syernbjelma fader sedan bar) rätt att tlllosa sl^r jwateo 
for 300 mark reda peoBiogar* Gustaf liade l>xkllgtvls lai^en 
Victor Hnero att bedöma hans värf nnder det de utfördes, men 
nigot derit se vi 1 det bref?et' från Dalarnes menighet af d. 
6 Ual lo25, som läses 1 Dlpl. Dalec. 2 D* p. 57 *). 

H?ad har en orättvis samtids klander betydt , för histo- 
rien? VI se emellertid den vanliga utgången. Revolutloni- 
If roa vlUa fortfara att regera, äfven sedan de valt ny regenfc 
Ar denne en Guataf, så varda de befriade från besvärets 
Gustaf s)&ref 1 ett bref, då det gällde hans förre anhängare 
And* Pehrsson på Rankhyttan: DalanM ékaU bli %n lydig ellir 
ock en utdöd provins. Dy llkf ord klinga Ju ^^som svärdshugg/^ 
Vi hafva nämnt Kröningsvärds uppgift, att vår Barbro 
träffats nämnd som lef vande sist 1542. 1548 d. 17 Febr. stad- 
listades af en domstol ett egendomsbyte, uppgiordt mellan 
Arendt och en Clemet: men då var Årendt redan död. Efter 
skllsmessan från Barbro hade han varit gift med en Sigrid Kyhle, 
dotter af Riksrådet Clas Påfvelsson Kyhle och Märg. Fargalt. 
Barnen kunna vt ej fördela mellan de 2 makarne. 1) Sonen Bcm§i 
W Granhammar, Riksdagsman 1560, 61, 67, blef Ryttmästare 
(Ofverste för ryttare), g. m. Urslla, dotter af Väpn.. Peder 
Larsson (UlEstand, trol. af samma svenska Ulfstandsalägt, som 
Peder Johansson Galle). Hans sonsöner Magnui och Ärc$M 
Dddesöner blefvo 1625 Introducerade med namnet Omtflyckt 
Cn:a 84 bland vår adel), förande 2 svarta örnvingar 1 sköl* 
den, liksom Brahe och äldre v, Platenslägter. 2) dotter ^ynefo, 
ar. m. 1:0 Furstl. Rådet Jon Carlsson (Gås) till Mem och SJösa, 
2.-0 Furstl. Rådet Esbjörn Pederss. LllUehöök till Mem. 3) In- 
geborg, g. m. Göran Thordsson Bonde till Hesteryd. 4) Karin, 
ar* m. Jöns Ingemarsson (HJorQ, en slägt, som först under 
oaDoel Hjort till Ornäs 1774 blef Introducerad (n:o 2012), 
]i vilken Jöns Ingemarsson redan 1530 var fogde öfver &t 
Erika (Ups, Domkyrkas) laadbor och 1554— 56 öfver Näsgårda 
lån. En af fru Barbros ättlingar. genom denna dottren vann 
efter sin död en for vår tids ära bedröfllg ryktbarhet, -— öf verstaa 



*) Beror må mBddelai: Ti had« icke (före opprorel) «å dyrt på «llt 
^er så stor otlflggning, som ▼! alllid haft, sedan Ti gingo ut med eder så 
tidt J oss hafra ville ooh slogo edra OTftmier, som riket och eder fördsrfVa 
ville* Sedam wi liUhjelpt att fördrifTa fienden af landet och fått eder ri- 
ket I händer, då ftfrsmädden J oss fattige Svenike mfln och drogo hir fai 
Tjske och Danske . . . gfifren dem onyttigt Sveriges penningar, deremot 
dcladen J till de Svenskar, som Er Ijente, högg och slag och tnngaden 
dem med tom och jern, då de krafde sin lön. Då J l^aden intagit Små- 
landy laden J Tyske qrar i köpstttderna och prectgårdarne, hvilka »kal- 
kades med min och qvinnor. Ham har J hållit eder ed? etc eto^ eto. 



384 OaNFLTOkT, Ärendt Pehrston oek Barbro &^fdofter« 

ocli S?ird8rldd. AdrUn Hertzenlijelms maka, född Prokea Hjort 
af Ornås, hvilken tade, enligt Dagl. Alleb. a:o 43 d. 21 Feftr^ 
dött d. 4 Jan. 1837 efter en obyggHg Yan?ård. (Mannen dog 
d. 12 Maj 1838, f. 17/11 1754). 5) Barbro blef g.m. Våfo. 
Carl Nilsson till Horneby. 6) Brita, g. m. Våpn. Peder Lars- 
son på Hambra. 7) Margareta^ g. m. IL R. Carl Bengtsson 
Håaesköld till Segllnge. 

Om Barbro Stigsdotters djern&et att rädda Gnsfaf orsakat 
benne den lirstårande sorgen som maka, sä Yar ej nnder, att 
bon blef ett slags belgon i den nya politiskt-cVyoastiskn tron, 
enligt byilken karleken till fäderneslandet ansågs förntsätta 
bat till Danmark, ock i hTiiken berättelsen om Gnstafii för^k 
att i Engelbrecbts oeb Sten Stpre d. ä:s spår 'Vesa Dalnllmo- 
gen^' måste blifva en passionsbistorla af djnp rörelsekraft 
SJelfve de bnshållsaktlge Ständerna hade 1741 mer än 1 f/8 
tnsen daler kopparmynt att låta Kongl. MaJ:t an?ända tlll 
Ornäsloftets nnderhållande i det skick det både i Barbros egow 
Detta loft blef ett Srenskt Loretto, dit sjelfva Konnngame 
valfärdade. Ocb i detta tempel för den patriotiska deyotlonen 
uppsatte egaren, Bergskamrer Brandberg, nppstoppade bilder af 
Konnngen, Morakarlen Engelbrecbt, Tborsangskarlcn Jacob ■• 
11., bvilka talade (från .väggarne) 1 långa Alexandrlner, ntl 
poetiskt ?ärde visst ej upphinnande de vanlige martyrolo^ena 
från katholska tiden. 

Hvar tid bar sin kärlek. Det är tidens både lycka ocb 
ära. Men hvar tid frestas att begabba den förflntoa tidens 
nttryck för både cnltns och cnltnra. Det är tidens egenkärlek. 
De som besjöngo Barbros dygd, hade blott axelryckning vid 
berättelser och lofsånger i medeltiden öfver S:t Eriks och S:ta 
Brlgittas. Tider kunna komma, som mera gilla unionel in 
separatistisk politik i Skandinavien, då man torde mindre 
varmt uppbära Barbros minne. Hen bvarje tid var en vlgtlg 
länk i det stora hela, och alla, som varit synliga verktyg for 
Idéernas evolutioner vid tidens sk